NJA 1999 s. 227

B.T. överklagade i Svea HovR och yrkade vidare att HovR:n skulle förordna offentlig försvarare för honom.

HovR:n (hovrättslagmannen Löfmarck samt hovrättsråden Palmcrantz, referent, och Fergenius) lämnade i beslut d 19 okt 1998 B.T:s begäran om offentlig försvarare utan bifall.

B.T. överklagade och yrkade att HD skulle bifalla hans begäran om offentlig försvarare.

Domstolsverket bestred ändring. Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Hult, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. B.T. dömdes av Stockholms TR d 3 sept 1998 för stöld, varusmuggling och narkotikabrott till fängelse fyra månader. Han dömdes mot sitt nekande. I samband med att B.T. överklagade domen begärde han att Svea HovR skulle förordna offentlig försvarare för honom. I det överklagade beslutet lämnade HovR:n hans begäran om offentlig försvarare utan bifall.

Enligt 21 kap 3 a § 2 st RB skall offentlig försvarare förordnas bl a om den misstänkte är i behov av försvarare med hänsyn till utredningen om brottet. B.T. har av TR:n bl a dömts för stöld bestående i att han d 3 dec 1996 tagit ett bärbart elverk från en affärslokal. Han har både under förundersökningen och inför TR:n förnekat brottet. I TR:n har B.T. dessutom tillagt att han inte vet vad det är fråga om och att han därför inte kan berätta någonting om den angivna händelsen. TR:n har funnit åtalet för stöld styrkt med stöd av uppgifter från ett i TR:n hört vittne som omvittnat att en person som vittnet känner igen som B.T. var den som tillgrep elverket. I överklagandet till HovR:n framhåller B.T., som är medborgare i Irak, bl a att han inte vet vad det är fråga om samt att han inte har tillräckliga kunskaper i svenska språket och om svensk lagstiftning för att kunna försvara sig. Hans uppgifter om bristfälliga kunskaper i det svenska språket vinner stöd av innehållet i hans överklagandeskrifter till HovR:n respektive till HD.

I HovR:n har åklagaren bl a åberopat förnyat förhör med det vittne som i TR:n utpekade B.T. som den som tillgrep elverket. Med utgångspunkt i B.T:s inställning till stöldbrottet kan det krävas mera ingående förhör med vittnet i fråga om identifieringen av gärningsmannen. Det kan, särskilt med beaktande av B.T:s uppgivna brister i svenska språket, befaras att han får svårt att klargöra både sin egen inställning och vilka frågor som han vill ha ställda till vittnet. De problem som kan uppkomma i målet är till stoldel sådana att de inte kan avhjälpas genorre anlitande av tolk. Inte heller torde frånvaron av försvarare i B.T:s fall kunna helt kompenseras genom en mera aktiv processledning från domstolens sida.

I målet skall även beaktas att enligt lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna gäller konventionen som lag i Sverige. Enligt artikel 6 punkt 3 i denna konvention skall var och en som blivit anklagad för brott bl a ha rätt att försvara sig personligen eller genom rättegångsbiträde som han själv utsett eller att, när han saknar tillräckliga medel för att betala ett rättegångsbiträde, erhålla ett sådant utan kostnad, om rättvisans intresse så fordrar. Europadomstolen har funnit att konventionsåtagandet innebär att det i princip skall finnas en rätt till juridiskt biträde i fall då frihetsberövande kan komma i fråga som påföljd.

På grund av det anförda finner HD att omständigheterna i målet sammantagna är sådana att tillräckliga skäl föreligger för att förordna offentlig försvarare för B.T..

Frågan om vem som skall utses till offentlig försvarare bör lämpligen prövas i HovR:n.

HD (JustR:n Gregow, Lars K Beckman, referent, Nyström, Westlander och Victor) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Enligt 21 kap 3 a § 2 st RB skall offentlig försvarare förordnas bl a om den misstänkte är i behov av försvarare med hänsyn till utredningen om brottet eller om det föreligger särskilda skäl med hänsyn till den misstänktes personliga förhållanden.

B.T. dömdes av TR:n till fängelse fyra månader för stöld, varusmuggling och narkotikabrott. Han förnekade vad åklagaren lagt honom till last men genom bl a förhör med en målsägande och två vittnen fann TR:n åtalet i dess helhet styrkt. B.T. biträddes inte av försvarare i TR:n.

Sedan B.T. överklagat TR:ns dorn har åklagaren i HovR:n påkallat förnyat förhör med ett vittne samt förebringande av övriga två förhör genom uppspelning av TR:ns band.

B.T. är medborgare i Irak. Huvudförhandlingen vid TR:n genomfördes utan tolk. Han har tidigare lagförts i Sverige 1995 och 1996. Han har gjort gällande att han inte har tillräckliga kunskaper i svenska språket och svensk lagstiftning för att kunna försvara sig utan hjälp av en advokat. Hans uppgifter om bristfälliga kunskaper i svenska vinner visst stöd av innehållet i hans överklagandeskrifter.

Med hänvisning till vad som upptagits får anses att B.T. för prövning av målet i HovR:n har behov av, offentlig försvarare med hänsyn till utredningen om brotten samt att det även föreligger särskilda skäl att förordna offentlig försvarare med hänsyn till hans personliga förhållanden.

Frågan om vem som skall utses till offentlig försvarare bör lämpligen prövas av HovR:n.