NJA 1999 s. 260

Domskäl

TR:n (ordf rådmannen Hallenberg) anförde i dom d 13 febr 1997, såvitt är av betydelse till belysning av bedömningen av K.H:s skadeståndstalan mot F.K.:

Domskäl. Ansvar.

F.K. har erkänt att han, så som åklagaren påstått, tilldelat K.H. ett slag med öppen hand i ansiktet men gjort gällande att han begått den gärningen i nödvärn. Han har förnekat vad åklagaren i övrigt lagt honom till last.

N.M.Y. har förnekat vad åklagaren lagt honom till last. Även D.G. har förnekat vad åklagaren lagt honom till last. Åklagaren har sakframställningsvis anfört bl a: K.H. befann sig vid tillfället samtidigt som ett gång ungdomar vid busstorget, Sollentuna station. Upprinnelsen till händelsen var att K.H. talade om för polis att någon av ungdomarna hade gömt en påse i en buske. Påsen visade sig vid kontroll innehåll öl. Poliserna tog hand om påsen och begav sig från platsen. Ungdomarna blev arga på grund av detta. Ungdomarna begav sig fram till K.H. som stod vid taxistolpen. K.H. anklagades för att ha tjallat och det uppstod ordväxlingar och handgripligheter. F.K. startade det hela genom att tilldela K.H. en hård örfil varefter alla var som "myror" på K.H.. K.H. retirerade mot "grönsakstorget" men blev fälld av N.M.Y. När K.H. befann sig på marken blev han utsatt för ett stort antal sparkar och slag. D.C. var den mest aktive. K.H. kom sedermera på fötter och sökte skydd hos några väktare. Det blev ett stort polispådrag. Det ägde rum en fotokonfrontation inne på polisstationen vid 01.40-tiden. Enligt den kunde K.H. känna igen bl a N.M.Y. men han kunde inte säga att just denne hade sparkat och slagit honom. Senare på natten ägde en direktkonfrontation rum genom att K.H. fick sitta i en polisbil medan ungdomar fick ställa sig framför bilens strålkastare. Därvid pekade K.H. med "hundraprocentig" säkerhet ut D.C. som en som både hade slagit och sparkat honom samt N.M.Y. som att ha "deltagit i rånförsöket och misshandeln av honom". F.K. kände han emellertid inte alls igen. Det görs gällande att de tre åtalade ungdomarna varit de aktiva våldsverkarna och att de orsakat de skador som framgår av rättsintyget.

Åklagaren har som skriftlig bevisning åberopat ett rättsintyg av vilket framgår bl a att K.H. uppvisat ett blåmärke strax ovanför inre fotknölen på höger fot, ett skrapsår på höger knä, ett hematom på insidan av vänster lår högst upp, ett hematom i höger flank med direkt och indirekt ömhet över revbenen, ett hematom till vänster om naveln, ett hematom under vänster öga, ett hematom ovanför vänster öga, en stor svullnad med hematom under höger käkkant och en stor bula i skallen ovanför vänster öra. Vidare har antecknats ömhet över levern.

På åklagarens begäran har målsägandeförhör ägt rum med K.H. som därvid berättat Sedan han talat om för poliserna att påsen gömts kom 10-15 ungdomar fram till honom när han stod vid taxistolpen. Ungdomarna uppträdde högljutt och flera anklagade honom för att han hade tjallat. De som han senare pekade ut var mest högljudda. Ungdomarna sade att han skulle först bli misshandlad och sedan rånad eftersom han hade tjallat. Därefter började ungdomarna slå honom. Han vet inte vem som började. Han hade inget minne av att han fick någon örfil. Som han minns det var det ett knytnävsslag. Han skyddade sig med armarna framför ansiktet. Han försökte också försvara sig och få bort deras armar. Han kan ha slagit någon då han försvarade sig. Han fick flera slag och möjligen träffade också någon spark. Han flydde från platsen men fick en spark bakifrån som fällde honom. Han flög därvid ner på knäna. Det var då hans byxor gick sönder och han fick skrapsåret på knäet. Han blev liggande på marken varvid han fick sparkar över hela kroppen och benen. Han såg inte vem eller vilka som angrep honom då. Skadan på revbenet måste han ha fått av en spark när han låg ner. Skadorna i ansiktet fick han antagligen vid taxistolpen eftersom han försökte skydda ansiktet och huvudet när han låg på marken. Skadan på fotknölen fick han när han fälldes. Skadan på vänster lårs insida måste han ha fått vid taxistolpen. Skadan på höger flank och i närheten av naveln måste han ha fått när han låg ned. När han fick skadan på käkkanten vet han inte. Bulan i skallen måste han ha fått när han låg på marken. De ynglingar som han identifierade när han satt i polisbilen var han helt säker på hade deltagit i misshandeln. Idag känner han igen alla tre. Han tror att det var F.K. och N.M.Y. som han identifierade med säkerhet då. Alla tre var med både vid taxistolpen och på grönsakstorget. Han vet emellertid inte vad var och en av dem gjorde. - Han blev sjukskriven i fjorton dagar på grund av skadorna. Han fick anställa en vikarierande kock under sjukskrivningen. Yrkandet om 3 000 kr avseende förlorad arbetsförtjänst avser kostnaden för kocken.

Närmare hörda över åtalen har de tilltalade uppgett bl a följande.

D.C.: De var ca 10 ungdomar på torget. Det blev "tjafs" om att en man, K.H., hade tjallat för polisen om en påse öl. Alla ungdomarna var arga även han själv. De gick fram till K.H. och några av grabbarna började gräla med K.H.. K.H. fick en smäll av någon. Han vet inte om det var med öppen hand eller knuten näve. K.H. backade och började slå tillbaka. K.H. fick ytterligare några slag men D.C. vet inte vem eller vilka som utdelade dem. K.H. sprang sedan iväg mot centrum. Alla sprang efter, D.C. också. K.H. blev fälld så att han ramlade. D.C. såg inte vem som fällde K.H.. Det är riktigt att han sagt i ett polisförhör att det var N.M.Y. som fällde K.H. men det var bara som han sade då. Det är också riktigt att han vid förhöret på natten sade att han inte hade varit på platsen vid tidpunkten. Han vet inte varför han sade så. När K.H. blev liggande på marken efter fällningen var det några som slog och sparkade K.H.. Han kommer inte ihåg vilka som gjorde det. Han är således osäker på om F.K. slog eller sparkade. D.C. själv gjorde emellertid ingenting. Han stod fem meter från platsen. Han har inte ens rört K.H. den här natten. Han vet inte varför andra i förhör utpekat honom som en av dem som "gjort saker". När K.H. reste sig sprang han själv, F.K., N.M.Y. och en till iväg till en gång. Det var där han senare greps. Orsaken till att han inte såg så bra vad som hände var antagligen att han inte hade sina glasögon på sig. Han ser dåligt utan dessa. - När han förhördes av polis sade de att han skulle hamna tre veckor i häktet om han inte berättade.

Åklagaren har tillåtits åberopa och föredra vad som antecknats i protokoll från förhör hållet med D.C.: d 28 okt 1996 med början kl 13.40, nämligen: "D.C. såg därefter hur N.M.Y. krokade omkull mannen så ban ramlade i marken. Efter kom F.K. och gav mannen ett knytnävsslag i ryggen eller huvudet. C.C. vet inte riktigt säkert. Det var ytterligare några personer som sparkade och slog på mannen."

F.K.: -- -. Han känner N.M.Y. bra. D.C. känner han inte så väl. - Han kom tillsammans med N.M.Y., D.C. och några andra till torget vid Sollentuna station. De kom med pendeltåg. På torget fanns det fler kompisar.

De fick veta att en man, K.H., hade tjallat för polis om en påse öl. K.H. stod vid taxistolpen. Alla ungdomarna "rörde sig dit". Det blev tjafs med K.H.. Ungdomarna, även han, frågade varför K.H. hade tjallat. Tjafset blev värre och värre och någon "puttade" på K.H.. K.H. började då "veva" och tog tag i F.K:s axel samtidigt som han "höll garden uppe". F.K. sade till honom att släppa. När K.H. inte gjorde det slog F.K. till K.H. i ansiktet med en "inte så hård" örfil. Det var ingen annan som vid taxistolpen gjorde något mot K.H.. Efter örfilen sprang K.H. iväg. K.H. ropade "djävla svartskallar". Då sprang alla efter K.H.. Någon lade krokben för K.H.; han vet inte vem som gjorde det. K.H. ramlade varvid "vissa" hoppade på K.H. och började slå och sparka. Han "kommer inte ihåg så bra vilka det var". Det är emellertid riktigt som han sagt i polisförhör (anm. hållet d 29 okt 1996 kl 12.45-14.30) att den långe killen D.C., utdelat en spark mot K.H. när K.H. stod på knä. D.C. försökte också träffa med slag men han vet inte om slagen träffade. Från början under förhöret ville han inte berätta men sedan gjorde han det. Han erkände då också vad han själv gjort. F.K. blev inte arg under förhöret när han fick veta vad D.C. sagt i förhör om vad F.K. skulle ha gjort. Det var inte fråga om någon hämnd.

N.M.Y.: Han känner F.K. bra. - Den här natten befann sig han, D.C., F.K. och ytterligare ungdomar, sammanlagt ca 10 stycken, på torget N.M.Y. gömde en ölpåse som en annan yngling gett honom. Polis tog hand om påsen. Någon sade att en man, K.H., hade tjallat för polisen. Alla ungdomarna gick då fram till K.H.. Alla talade med K.H.. K.H. var berusad och aggressiv. "Alla ungdomar var som myror på K.H.." K.H. började "veva" och tog tag i F.K.. Då gav F.K. K.H. en "örfilsputt". K.H. sprang iväg varvid K.H. skrek något om svartskallar. Då blev alla arga och sprang efter K.H.. Även N.M.Y. sprang men kom litet efter då han höll några ölburkar i händerna. De andra hann ikapp K.H., slog K.H. medan denne sprang varefter någon fällde K.H. till marken. Det var inte han som fällde K.H.; han befann sig tio meter ifrån då K.H. föll. K.H. fick även slag och sparkar medan han låg på marken. I det första förhöret som hölls med N.M.Y. förnekade han att han själv hade utövat något våld. Det är riktigt att han då sade att hela gänget bl a O., F.K., R., L. och D.C. hade sparkat. Emellertid var han förvirrad och nervös då. Det är alltså inte riktigt som antecknats i det första förhöret att bl a F.K. skulle ha sparkat och slagit K.H.. Hans avsikt var bara att räkna upp vilka som var med på platsen. I ett senare förhör hotades han av poliserna med Kumlaanstalten. Då tog han själv på sig allt våld mot K.H. och sade att alla andra endast stått och tittat på. Detta gjorde han för att bli utsläppt. Detta var alltså inte sant. På morgonen dagen därpå tog hans mamma kontakt med polisen varefter det hölls ett nytt förhör. I det förhöret talade han om att han hade ljugit. Han vill inte berätta om alla som slog och sparkade men den som syntes mest var "den långe killen" dvs D.C.. D.C. utdelade slag och sparkar mot K.H.. Dessa träffade överallt. Den riktiga versionen av vad som hände är den han lämnade i polisförhöret d 29 okt på morgonen. Det är inte så att han under detta förhör blev arg på D.C. när poliserna talade om vad denne hade sagt om N.M.Y:s inblandning. Han ville bara säga sanningen.

På åklagarens begäran har vittnesförhör ägt rum med Y.k.. Vidare har O.Y. och R.M. hörts upplysningsvis. ---.

TR:ns bedömning.

K.H. har uppgett att han vid taxistolpen tilldelats flera slag möjligen också någon spark, att han fällts till marken när han sprungit iväg och att han tilldelats flera sparkar när han befunnit sig på marken på grönsakstorget. K.H:s uppgifter om utövat våld stöds av rättsintyget. K.H. har emellertid inte alls kunnat uttala sig om vad var och en gjort. Den ende av de tilltalade som medgett sig ha utövat något våld mot K.H. är F.K. som erkänt en örfil utdelad vid taxistolpen. Denna örfil är också F.K. åtalad för.

Enligt TR:ns mening är det uppenbart att flera ungdomar varit inblandade i misshandeln av K.H.. Frågan är emellertid vilka som varit inblandade och framförallt huruvida de tre åtalade ynglingarna deltagit i misshandeln på det sätt och på de platser som åklagaren påstått.

Den fotokonfrontation som K.H. deltagit i på polisstationen har enligt utredningen avsett svartvita kopior av polaroidbilder. Det har således inte varit en regelrätt fotokonfrontation. Dessutom har endast visats bilder av fem personer varav bara N.M.Y. av de tilltalade. K.H. har därvid inte kunnat säga att N.M.Y. sparkat eller slagit honom men att denne varit med vid händelsen. Vid den därefter samma natt företagna direktkonfrontationen då K.H. fått titta på vissa ungdomar som ställts framför polisbilens strålkastare, har K.H. enligt promemorian med hundraprocentig säkerhet pekat ut D.C. som en av dem som slagit och sparkat honom. Beträffande N.M.Y. har denne utpekats "till 100 %" för att också ha "deltagit i rånförsöket och misshandeln av honom". Vid huvudförhandlingen har K.H. uttalat att de som han med säkerhet identifierat då också har misshandlat honom. Han har emellertid vid huvudförhandlingen uttalat att han tror att det var N.M.Y. och F.K. som han identifierade med säkerhet. Beträffande F.K. har emellertid antecknats i promemorian från direktkonfrontationen att denne "inte alls" var med vid "rånförsöket". Att K.H. nu inte kunnat uttala att det varit D.C. han identifierat och att han tagit fel när det gäller F.K. är emellertid inte så konstigt med tanke på den tid som gått. Dessutom måste minnesbilden ha varit bättre då eftersom identifieringen av ynglingarna skett endast en kort stund efter händelsen. TR:n anser därför att det genom K.H:s uppgifter är klarlagt att både D.C. och N.M.Y. deltagit som gärningsmän vid misshandeln. Däremot anser TR:n att K.H:s vid huvudförhandlingen gjorda utpekande av F.K. som gärningsman inte är tillräckligt säkert för att ligga till grund för den fortsatta bedömningen.

Även om det således är utrett att D.C. och N.M.Y. deltagit som gärningsmän vid misshandeln av K.H. är det emellertid inte därmed utrett var någonstans de utövat misshandel och inte heller vad de gjort; K.H. har ju misshandlats på två olika platser.

Åtalet mot D.C. avser att han på grönsakstorget skall ha tilldelat K.H. en spark på käken och ett flertal knytnävsslag i huvudet och på kroppen, något som han förnekat. Alla övriga ynglingar som hörts har uppgett att D.C. där utövat sådant våld som åklagaren påstått dock med vissa variationer när det gäller huruvida slag respektive spark träffat eller ej. Dessa uppgifter måste emellertid bedömas med försiktighet. F.K. och N.M.Y. är ju själva åtalade för att ha deltagit i misshandeln. R.M. och O.Y. har under förundersökningen delgetts misstanke om delaktighet i misshandeln. De nu nämndas uppgifter är därför inte tillräckliga för att anse D.C. övertygad om vad åklagaren lagt honom till last. Den ende som hörts som, såvitt är känt, inte har varit misstänkt för delaktighet är Y.k.. Han är emellertid kamrat med F.K. och känner uppenbarligen N.M.Y. bättre än D.C.. Y.k. har dock lämnat sina uppgifter under ed. Han har även tidigare lämnat samma uppgifter. Härtill kommer att han är den av de hörda som enligt TR:ns mening har gjort det trovärdigaste intrycket. Dessutom har D.C:s uppgifter om att han inte alls utövat något våld mot K.H. vederlagts av K.H:s uppgifter om identifieringen av D.C. som en av de ynglingar som misshandlat honom. Vidare är det klarlagt att D.C. från början förnekat att han överhuvudtaget befunnit sig på platsen vid tillfället. Det är också utrett att D.C. sprungit från platsen efter att misshandeln ägt rum. Vid en sammanvägning av samtliga uppgifter och omständigheter anser TR:n att det är styrkt att D.C. vid tillfället misshandlat K.H. på det sätt som åklagaren påstått. De skador som därvid uppstått har enligt vad som är utrett varit några blåmärken på kroppen och i ansiktet. Åtalet mot honom skall således på det sättet bifallas.

(TR:n ogillade åtalet mot N.M.Y., red:s anm.)

Vad slutligen avser åtalet mot F.K. har han erkänt att han tilldelat K.H. en örfil vid taxistolpen. Erkännandet vinner stöd av övrig utredning. Omständigheterna kan inte anses ha varit sådana att han begått den gärningen i nödvärn. Han skall således i den delen dömas för misshandel enligt åtalet. Beträffande frågan om F.K. sparkat K.H. på grönsakstorget finns såsom utredning endast en anteckning från förhöret med D.C. vari denne uttalat osäkerhet. Enligt TR:ns mening är det inte styrkt att F.K. sparkat K.H. såsom åklagaren påstått. Åtalet i den delen kan således inte vinna bifall. F.K. skall således dömas för misshandel endast avseende örfilen som utdelats i inledningsskedet av misshandeln av K.H.. Misshandeln är att bedöma som ringa.

Skadestånd.

F.K., N.M.Y. och D.C. har med hänvisning till sina inställningar i ansvarsdelen bestritt K.H:s skadeståndsyrkande helt. De har som skäliga belopp vitsordat 2 000 kr för skinnjackan, 600 kr för jeansen, 120 kr för läkarkostnad, 50 kr 50 öre för medicin, 170 kr för taxi, 2 000 kr för sveda och värk samt 3 000 kr för kränkning. De har alla tre hävdat att det saknas utredning om förlorad arbetsförtjänst och att därför inget belopp kan vitsordas i den delen. De har alla tre, för den händelse de skulle dömas för misshandel, angett den inställningen att de solidariskt skall utge skadestånd till K.H. med vitsordade belopp.

Vid ovan angiven utgång i ansvarsdelen skall yrkandet riktat mot N.M.Y. ogillas.

F.K. och D.C. döms för misshandel av K.H.. På grund härav och deras inställning för detta fall, skall de solidariskt utge skadestånd till K.H.. I de delar där beloppen inte är vitsordade gör TR:n följande bedömning. Ersättning för sveda och värk samt kränkning skall inte skäligen utgå med högre belopp än som vitsordats. I brist på utredning om skinnjackans värde kan ersättning härför inte utgå med högre belopp än som vitsordats. Beträffande yrkad ersättning för "förlorad arbetsförtjänst" avseende betalning till en vikarierande kock har det inte visats att K.H. åsamkats denna kostnad. På grund härav och då övriga yrkade belopp är vitsordade skall således F.K. och D.C. solidariskt till K.H. utge skadestånd med 7 940 kr 50 öre.

Domslut

Domslut. TR:n dömde F.K. enligt 3 kap 5 § BrB och 1 § 1 st och 4 § lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål för misshandel och brott mot knivlagen till 40 dagsböter å 30 kr. Vidare förpliktades F.K. att solidariskt med D.C. utge skadestånd till K.H. med 7 940 kr 50 öre jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen (1975:635) från d 27 okt 1996 till dess betalning sker.

Domskäl

HovR:ns domskäl. TR:n har funnit F.K. skyldig till misshandel, vilken bedömts som ringa. Av vad som framgår av TR:ns protokoll och dom har F.K., som företrätts av offentlig försvarare, angett att hans inställning är, för den händelse han skulle dömas för misshandel, att han solidariskt skall utge skadestånd till K.H. med vitsordade belopp.

I handlingarna från TR:n saknas uppgift om preciserat ställningstagande till frågan om skadestånd för det fall att F.K. skulle dörras för endast en del av gärningen. Hans vitsordande är emellertid att förstå som ett medgivande för det fall han döms för misshandel. I och med att han dömts för misshandel är villkoret uppfyllt och TR:n har dömt ut det medgivna beloppet. Återtagande i högre rätt av ett i lägre rätt gjort medgivande med karaktär av processhandling kan beaktas endast om det föranletts av alldeles speciella omständigheter (NJA 1981 s 780). HovR:n finner inte sådana omständigheter föreligga. Medgivandet skall därför läggas till grund för HovR:ns avgörande.

HovR:n gör beträffande skadeståndsbeloppens storlek samma bedömning som TR:n.

Enligt det anförda skall F.K:s och K.H:s överklaganden lämnas utan bifall.

HovR:ns domslut. HovR:n fastställer TR:ns dom vad avser frågan om F.K:s och D.C:s skyldighet att betala skadestånd till K.H..

Domslut

HD:s avgörande. HD undanröjer HovR:ns dom såvitt angår F.K:s skadeståndsskyldighet och visar målet i den delen åter till HovR:n för erforderlig behandling.

HD:s beslut meddelades d 18 maj 1999 (mål nr T 2567-98).