NJA 1999 s. 9
Val av påföljd för grovt rattfylleri.
TR:n
Allmän åklagare väckte vid Eksjö TR åtal mot A.H., född 1964, för grovt rattfylleri enligt följande gärningsbeskrivning. A.H. har d 1 aug 1997 fört personbil på länsväg 825 vid Komstad, Sävsjö kommun, efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans utandningsluft under eller efter färden uppgått till 0,84 milligram per liter. Brottet är grovt med hänsyn till att alkoholkoncentrationen i A.H:s utandningsluft uppgått till minst 0,50 milligram per liter.
Domskäl
TR:n (ordf rådmannen Järnekligt) anförde i dom d 21 okt 1997: Domskäl. A.H. har erkänt gärningen. Hans erkännande har stöd av utredningen. Gärningen skall bedömas som åklagaren har hävdat.
Det är fråga om ett normalfall av grovt rattfylleri. För brott av förevarande slag krävs att det föreligger någon form av särskilda skäl för att välja någon annan påföljd än fängelse. Frivårdsmyndigheten har i yttrande anfört att skäl för frivårdspåföljd saknas.
A.H. har vid huvudförhandlingen uppgett bl a följande. Under våren 1997 kom han att använda alkohol i allt större utsträckning och han mådde då så dåligt att han försökte beröva sig själv livet. Han drack alkohol varje dag, omkring en halvflaska starksprit och tre-fyra starköl. Han åkte ofta hemifrån och in till Sävsjö där han umgicks med supkamrater och drack alkohol i stora mängder. Ibland var han hemifrån under flera dagar. Hans sambo ställde ultimatum och sa att hon skulle lämna honom med barnen om han inte slutade dricka. Från mitten av sommaren har han försökt att sluta med alkohol men han har inte lyckats hålla sig helt nykter. Efter besöket på frivården har han haft kontakter med socialmedicinska mottagningen i Sävsjö men något behandlingsprogram har inte upprättats eftersom han ansåg att han ville avvakta TR- förhandlingen i målet. Han är inriktad på att genomgå alkoholbehandling eftersom han nu inser att han inte kan sluta dricka utan hjälp. När han var hos frivården för personutredningen hade han varit nykter i tre veckor men sedan dess har han haft ytterligare ett återfall.
TR:ns bedömning. Av utredningen har framgått att A.H. under våren 1997 gjorde ett självmordsförsök som får anses vara kopplat till ett alltmer tilltagande alkoholmissbruk och därmed tilltagande livsleda. Missbruket har fått sociala konsekvenser för honom genom att hans sambo har ställt ultimatum för att förmå honom att upphöra med missbruket. Kontakter med socialmedicinska mottagningen har förekommit men ännu inte lett till något behandlingsprogram. A.H. synes nu helt inriktad på att genomgå behandling eftersom han inser att han inte själv klarar av att upphöra med missbruket. I detta skede skulle ett fängelsestraff kunna innebära att hans motivation att på allvar ta itu
med missbruket och vad han hittills av egen kraft uppnått i fråga om rehabilitering skulle spolieras. Enligt TR:ns mening föreligger därmed tillräckligt starka skäl att välja annan påföljd än fängelse.
A.H. skall dömas till skyddstillsyn med föreskrift att underkasta sig den alkoholbehandling som frivårdsmyndigheten bestämmer. Om det av frivården framtagna programmet inte följs är det viktigt att ett undanröjande av skyddstillsynen snabbt kommer till stånd.
Domslut
Domslut. TR:n dömde A.H. enligt 4 a § trafikbrottslagen för grovt rattfylleri till skyddstillsyn med föreskrift att han skulle undergå den alkoholbehandling som frivårdsmyndigheten föreskrev samt 40 dagsböter å 60 kr.
Göta HovR
Åklagaren överklagade i Göta HovR och yrkade att påföljden skulle bestämmas till fängelse.
A.H. bestred ändring.
HovR:n (tf hovrättsassessorn Pettersson, referent, samt nämndemännen Lantz och Lundberg) anförde i dom d 18 mars 1998: Domskäl. Genom TR:ns dom är avgjort att A.H. har gjort sig skyldig till grovt rattfylleri.
Av ett i HovR:n ingivet kompletterande yttrande från frivårdsmyndigheten i Jönköping framgår följande. Efter dom i Eksjö TR utformades behandlingskontrakt mellan A.H., socialmedicinska mottagningen i Sävsjö och kriminalvårdsmyndigheten. A.H. har följt behandlingsplanen helt utan anmärkning. Han visar en klar vilja att klara sig från återfall i missbruk. A.H:s situation har på ett positivt sätt förändrats genom nykterheten. Efter ett års arbetslöshet erhöll han d 26 jan 1998 arbete vid C J Möbler i Vrigstad. Anställningen gäller närmast till d 27 mars 1998 men förhoppningar finns om en fortsättning. Lönen uppgår till 75 kr per timme. Kontakten med övervakaren är tät och fungerar väl. - Sammantaget uppfattas att domen till skyddstillsyn har inneburit att A.H. på ett aktivt sätt förändrat sin situation. Hans skötsamhet ger positiv respons vilket ger honom kontinuerlig styrka att arbeta med sina alkoholproblem samt ökar hans känsla av egenvärde. Kriminalvårdsmyndighetens bedömning är att ett frihetsberövande, mot bakgrund av den positiva trenden, på ett allvarligt sätt skulle riskera att spoliera rehabiliteringen. Lämpligaste påföljd är skyddstillsyn med särskild behandlingsplan alternativt föreskrift att genomgå alkoholbehandling.
HovR:ns bedömning.
Det rattfylleribrott som A.H. har gjort sig skyldig till skall normalt föranleda ett fängelsestraff, såvida inte särskilda skäl talar för en icke frihetsberövande påföljd. Vad som i sådant fall är aktuellt i målet är skyddstillsyn med föreskrift om alkoholbehandling. A.H. har underkastat sig behandling enligt en av frivårdsmyndigheten i Jönköping/Nässjö uppgjord plan.
Planen har utformats mellan A.H., socialmedicinska mottagningen i Sävsjö och frivårdsmyndigheterna i Jönköping/Nässjö. Enligt planen skall A.H. under övervakningstiden bl a helt avhålla sig från alkohol, en gång varje vecka besöka socialmedicinska mottagningen för samtal med kontaktman, på uppmaning lämna blodprov för leverstatus, besöka läkare vid socialmedicinska mottagningen enligt anvisning, intaga antabus och ha kontakt med sin övervakare. Därutöver ingår kunskapsinhämtande studiecirkel innehållande alkohol/trafik benämnd "Rattfällan".
A.H. har tillagt. Han arbetar som hyvlare på C J Möbler i Vrigstad. Han vet inte säkert hur länge han får behålla arbetet eftersom direktören för närvarande endast kan lova anställning en månad i taget. Han följer behandlingsplanen helt och hållet. Kontakten med övervakaren fungerar mycket bra. Denne har varit hans lärare på högstadiet och bor i Sävsjö. Studiecirkeln "Rattfällan" skall påbörjas under våren 1998.
Med hänsyn till vad som framkommit om A.H:s situation finner HovR:n att det är av stor vikt att A.H. - som har haft ett alkoholmissbruk och är i behov av stöd och hjälp utifrån för att komma ifrån detta missbruk - fullföljer den påbörjade behandlingen och att denna inte avbryts genom ett frihetsberövande. Ett sådant skulle riskera att rasera vad som har byggts upp i rehabiliteringshänseende och äventyra en fortsatt positiv utveckling för A.H.. HovR:n anser därför särskilda skäl föreligga att frångå normalpåföljden fängelse och döma A.H. till skyddstillsyn med särskild föreskrift om alkoholbehandling. Även i övrigt delar HovR:n TR:ns bedömning i fråga om påföljd. TR:ns dom skall därför fastställas.
Domslut
Domslut. HovR:n fastställer TR:ns dom.
Hovrättsrådet Paulsson Nordling, med vilken hovrättslagmannen Thorelli instämde, var skiljaktig beträffande påföljden och anförde: Påföljden vid grovt rattfylleri skall med hänsyn till brottets art bestämmas till fängelse om inte särskilda skäl talar däremot. Enligt min mening är den plan som upprättats för behandling av A.H:s alkoholproblem inte så ingripande att särskilda skäl föreligger att frångå normalpåföljden. Jag ändrar därför på så sätt TR:ns dom att påföljden bestäms till fängelse 1 mån.
HD
Riksåklagaren överklagade och yrkade att påföljden skulle bestämmas till fängelse.
A.H. (offentlig försvarare advokaten P-O.R.) bestred ändring.
Målet avgjordes efter huvudförhandling (Riksåklagaren genom byråchefen Nils Rekke).
HD (JustR:n Magnusson, Lind, Nyström, referent, Svensson och Victor) beslöt följande dom: Domskäl. I enlighet med TR:ns i denna del inte överklagade dom skall A.H. dömas för grovt rattfylleri.
Grovt rattfylleri är ett brott av en sådan art att påföljden brukar bestämmas till fängelse. Under senare år har emellertid statsmakterna beslutat om alternativ till fängelse och om verkställighet av fängelse som får betydelse för påföljdsvalet också vid grovt rattfylleri. En skyddstillsyn kan numera förenas med kontraktsvård eller samhällstjänst, vilket innebär att påföljden kan ges en skärpa som inger respekt för lagstiftarens krav på nykterhet i trafiken. Samtidigt har möjlighet öppnats till verkställighet av kortare fängelsestraff utom anstalt under intensivövervakning med utnyttjande av modern teknik, den s k elektroniska bojan.
HD bestämde i rättsfallet NJA 1997 s 278 påföljden för grovt rattfylleri till skyddstillsyn med samhällstjänst. Avgörandet har i propositionen 1997/98:96 (s 97) anförts som exempel på den praxis som utvecklats vid artbrottslighet på grundval av lagen om samhällstjänst. Införandet av kombinationen villkorlig dom med samhällstjänst har i propositionen förklarats medföra en utvidgning av möjligheterna att döma till frivårdspåföljd med samhällstjänst också vid artbrottslighet.
Sammantaget kan sägas att de företagna förändringarna i påföljdssystemet leder till att påföljden för grovt rattfylleri även med beaktande av brottslighetens art kan bestämmas på ett mer nyanserat sätt än tidigare. Väljs en icke frihetsberövande påföljd, bör den emellertid innehålla moment som ger den erforderlig skärpa.
Utredningen visar att A.H. vid tiden för körningen hade påtagliga alkoholproblem och var i behov av behandling. Fråga är då om den behandling A.H. har genomgått enligt de med skyddstillsynen förenade föreskrifterna har tillgodosett kraven på att påföljden skall ha erforderlig skärpa. I HovR:ns domskäl har angivits innehållet i det behandlingskontrakt A.H. skrivit under och som han också numera fullföljt utan anmärkning. Åtgärderna har gått långt utöver vad som kan förekomma inom ramen för ett kortare fängelsestraff och skiljer sig inte på något avgörande sätt från de behandlingsföreskrifter som brukar ingå i kontraktsvård. Åtgärderna får anses ha varit kännbara och tillräckliga.
På grund av det anförda skall HovR:ns domslut fastställas.
Domslut
Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.
HD:s dom meddelades d 3 febr 1999 (mål nr B 1770-98).