NJA 1997 s. 278

Allmän åklagare yrkade vid Södertälje TR ansvar å G.E, född 1968, för grovt rattfylleri enligt följande: G.E har d 25 febr 1996 fört personbil i Södertälje efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hennes utandningsluft under eller efter körningen uppgått till 0,63 mg/1. Brottet är att bedöma som grovt på grund av den höga alkoholkoncentrationen.

G.E överklagade i Svea HovR och yrkade att påföljden skulle bestämmas till skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst.

Åklagaren bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Victor, hovrättsrådet Swahn, tf hovrättsassessorn Magnus Jonson, referent, samt nämndemännen Gyhlenius och Falk) anförde i dom d 28 okt 1996: Domskäl. I enlighet med TR:ns i denna del inte överklagade dom skall G.E dömas för grovt rattfylleri.

I påföljdsfrågan gör HovR:n följande bedömning. Grovt rattfylleri är ett brott av den arten att fängelse normalt skall väljas som påföljd. Av frivårdsmyndighetens yttrande framgår att G.E vid speciella tillfällen kan överkonsumera alkohol vilket kan ge konsekvenser. Däremot kan inte missbruk eller beroende konstateras. Med hänsyn till brottets art bedöms viss alkoholinformation vara erforderlig och som påföljd föreslås skyddstillsyn med s k samhällstjänst. G.E har bedömts vara lämplig för samhällstjänst och har förklarat sig villig att följa en sådan föreskrift. HovR:n finner att vad frivårdsmyndigheten anfört om behovet av information vinner stöd av G.E:s egna uppgifter och av den höga alkoholkoncentration som uppmättes vid körningen. HovR:n delar frivårdsmyndighetens bedömning att en skyddstillsyn framstår som den lämpligaste påföljden. Med hänsyn till vad som i HovR:n framkommit om G.E:s personliga förhållanden och övriga omständigheter finner HovR:n att det i detta fall, med särskild hänsyn till att G.E förklarat sig villig att följa en föreskrift om samhällstjänst, får anses föreligga tillräckliga skäl för att välja en annan påföljd än fängelse. TR:ns dom skall därför ändras i enlighet härmed.

Riksåklagaren överklagade och yrkade att HD skulle bestämma påföljden till fängelse.

G.E (offentlig försvarare advokaten L.T) bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling (Riksåklagaren genom byråchefen K.Å).

HD (JustR:n Vängby, Lars Å Beckman och Svensson) beslöt följande dom: Domskäl. I enlighet med TR:ns i denna del inte överklagade dom skall G.E dömas för grovt rattfylleri.

Det är upplyst att G.E har fullgjort den samhällstjänst om 40 timmar som ålagts henne genom HovR:ns dom och att hon har deltagit i samhällstjänstgruppens kurs för unga rattfylleridömda. Hon har i HD berättat att kontakten med övervakaren är bra och att de talas vid en gång i veckan. Hon har återfått sitt körkort. Den alkoholinformation som lämnats henne inom ramen för den ådömda påföljden har fått henne att inse att hon tidigare haft alkoholproblem. Behandlingen har hjälpt henne att komma till rätta med dessa och hon anser sig nu vara botad.

Grovt rattfylleri utgör ett brott av en sådan art att påföljden skall bestämmas till fängelse om inte särskilda skäl talar emot det.

G.E har uppgivit att hon förtärt alkohol d 24 febr 1996 med början vid 17.00-tiden och att alkoholförtäringen avslutades senast vid 01-tiden d 25 febr. Vid polisens provtagning vid 05-tiden sistnämnda dag uppmättes alkoholkoncentrationen i utandningsluften till 0,63 mg/1. Den förhållandevis höga alkoholkoncentrationen i förening med hennes uppgift att hon inte kände sig berusad vid tillfället tyder på en förvärvad alkoholtolerans. Man kan därför utgå från att G.E, såsom hon har uppgivit, vid tiden för körningen hade vissa alkoholproblem. Det talar för en påföljd som ger möjlighet till behandling av alkoholproblematiken.

Kriminalvården erbjuder i dag behandling av trafiknykterhetsbrottslingar som avtjänar fängelse men har också alkoholprogram för trafiknykterhetsbrottslingar som har dömts till skyddstillsyn. Det är tydligt att G.E inte är i behov av ett omfattande behandlingsprogram. Däremot framstår det som motiverat med mera begränsade insatser i syfte att påverka hennes inställning till alkohol. Sådana åtgärder kan antas vara ägnade att förhindra återfall i trafikonykterhetsbrott. Frågan blir då om denna påverkan skall ske under kriminalvård i anstalt eller i frivård.

Bestämmelser om hur rätten skall förfara när valet står mellan fängelse och skyddstillsyn finns bl a i lagen (1989:928) om samhällstjänst. I 1 § sägs att om det vid val av påföljd enligt 30 kap BrB är av avgörande betydelse för att rätten, i stället för att döma till fängelse, skall kunna döma till bl a skyddstillsyn, får rätten, utöver vad som följer av 28 kap 6 § BrB, meddela särskild föreskrift om s k samhällstjänst I lagtexten finns inte någon begränsning till unga lagöverträdare eller något förbud mot att föreskriva samhällstjänst som påföljd för rattfylleri eller annat s k artbrott (jfr prop 1989/90:70 s 20).

Enligt HD bör det vid valet mellan fängelse och skyddstillsyn som påföljd för grovt rattfylleri vara möjligt att välja det senare alternativet för en tilltalad med måttliga alkoholproblem, om skyddstillsynen innehåller ett frihetsinskränkande moment som ger påföljden en erforderlig skärpa (jfr prop 1989/90:70 s 40f). Ett sådant innehåll får den, om skyddstillsynen förenas med samhällstjänst av tillräcklig omfattning.

På grund av det anförda skall HovR:ns domslut fastställas.