NJA 1999 s. 92

S.G. förde efter stämning å Pearl Consult AB vid Östersunds TR den talan som framgår av TR:ns här nedan återgivna avgörande.

TR:n (rådmannen Asklund) anförde i avgörande d 12 okt 1994, vilket av TR:n betecknades som mellandom: Yrkanden m m. S.G. har i stämningsansökan, vilken inkom d 9 maj 1994, yrkat att TR:n förpliktar Pearl Consult AB (nedan kallat bolaget) att utge dels kapitalbeloppet 4 720 kr, dels skadestånd avseende psykiskt lidande, allt jämte ränta enligt 6 § räntelagen från delgivningsdagen till dess betalning sker. Därutöver yrkas ersättning för rättegångskostnader. Som grund för yrkandena ligger ett avtal om en 4-dagars kryssning med företaget Baltic Express Line AB. Genom att bolaget har serverat undermåliga måltider har bolagets handlande stridit mot tro och heder. Bolaget har såsom återförsäljare att ansvara mot resenären på samma sätt som arrangören, Baltic Line.

Pearl Consult bestrider yrkandena. Som grund för bestridandet anför bolaget att det inte är att anse som part i avtalet då det endast agerat i egenskap av återförsäljare och inte ansvarar för någon del av avtalets fullgörande.

Parterna har utvecklat sin talan i fråga om den s k saklegitimationen på sätt framgår av akten i målet.

TR:n har, efter samråd med parterna, avgjort nämnda fråga genom s k mellandom utan huvudförhandling.

Domskäl. S.G. har stämt in Pearl Consult i egenskap av återförsäljare för den aktuella s k paketresan (kryssningen). Pearl Consults organisations-, postgiro- samt telefonnummer finns angivet på bl a bekräftelsen/biljetten till 4-dagarskryssen. Den väsentliga rubriktexten anger dock firman "Baltic Line". Avtalet ger därför ett "rörigt" intryck i nämnda avseende. Emellertid är den avgörande frågan huruvida S.G. kan vid avtalsslutet/bokningen ha bibringats uppfattningen att bolaget varit avtalspart. S.G. har inte någon gång påstått att han vid kontakt med bokningskontoret i Åre blivit informerad om att kontoret var knutet till bolaget såsom återförsäljare. Inte heller finns bolagets firma angiven på något ställe i avtalet/bekräftelsen beträffande resan i fråga. Allt har sammanfattningsvis skett i Baltic Lines namn. Att bolagets registreringsnummer m m finns angivet på bokningsbekräftelsen föranleder ej till annan slutsats.

Sammantaget kan därför avtal inte anses ha ingåtts mellan återförsäljaren Pearl Consult och S.G., något som enligt 9 § lag (1992:1672) om paketresor är en förutsättning för att återförsäljaren skall anses ansvarig. Bolaget har således inget ansvar enligt nämnda lagrum för researrangemanget.

Med anledning härav ogillar TR:n käromålet.

S.G. överklagade i HovR:n för Nedre Norrland.

HovR:n (hovrättslagmannen Hegrelius Jonson, hovrättsrådet Sterner och hovrättsassessorn Näslund, referent) anförde i slutligt beslut d 31 okt 1996, såvitt angick själva saken: HovR:n finner ej skäl att meddela prövningstillstånd, i följd varav TR:ns dom skall stå fast.

S.G. överklagade och yrkade att HD skulle meddela tillstånd till målets prövning i HovR:n.

Pearl Consult AB inkom med svarsskrivelse. Målet avgjordes efter föredragning

Föredraganden, RevSekr Ek, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. TR:n har genom mellandom ogillat käromålet och därigenom skilt målet från sig.

Av 17 kap 5 § RB och förarbetena till denna paragraf framgår att en mellandom alltid skall följas av ett slutligt avgörande av målet genom dom eller slutligt beslut. Gällande rätt ger således inte stöd för TR:ns förfarande, att låta prövningen av en uppkommen mellandomsfråga direkt leda till ett slutligt avgörande av målet.

Med hänsyn till det anförda bör tillstånd till målets prövning i HovR:n meddelas med stöd av 49 kap 14 § 3 RB.

HD (JustR:n Lind, Svensson, Victor och Pripp, referent) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Av 49 kap 14 § RB följer att en HovR får meddela prövningstillstånd endast om överklagandet har prejudikatintresse eller om det finns anledning att ändra TR:ns domslut eller annars synnerliga skäl för att pröva överklagandet. Synnerliga skäl kan föreligga bl a om det förekommit något sådant rättegångsfel vid TR:n att dess dom bör undanröjas.

Av TR:ns dom och handlingar i TR:ns akt framgår att parterna varit överens om att TR:n skulle genom mellandom pröva frågan om bolaget var att anse som part i det av S.G. åberopade avtalet. TR:n kom emellertid att i domen göra en vidare prövning än så genom att på närmare angivna skäl ogilla käromålet. TR:n tog således slutlig ställning i sak till S.G:s talan och beslutade också i domen om rättegångskostnaderna i målet. Med denna handläggning kom TR:n att helt skilja målet ifrån sig, dvs rätten meddelade en slutlig dom.

Frågan är då om TR:n handlade fel när den i anslutning till prövningen av den fråga som tagits upp i mellandomstemat direkt övergick till att pröva målet i dess helhet (jfr Chefsjustitieombudsmannens beslut d 7 febr 1992 i ärende 484-1990, 1992/93J01 och Lindell, Civilprocessen, 1998, s 304). Inledningsvis kan konstateras att det inte finns någon skyldighet för en domstol att fullfölja ett beslut om att genom mellandom pröva en uppkommen fråga. Domstolen kan, om den finner skäl för det, häva sitt beslut och i stället låta företa målet till slutligt avgörande (se Ekelöf, Rättegång V, 6 uppl, s 179 not 45 och s 181 ff jfr Boman i Festskrift till Lars Welamson, s 96 ff). En förutsättning för ett sådant avgörande är dock att målet är färdigberett. I det fall målet företas till avgörande utan huvudförhandling skall parterna dessförinnan ha slutfört eller beretts tillfälle att slutföra sin talan i målet i dess helhet. Någon alternativ handläggningsordning ger inte RB, om domstolen avser att meddela ett slutligt avgörande i sak.

Av handlingarna framgår att TR:n hade utformat mellandomstemat efter samråd med parterna och att dessa endast i denna del hade slutfört sin talan. Förutsättningar för att meddela en slutlig dom i målet förelåg inte. Rättegångsfelet är av det slaget att det finns synnerliga skäl att meddela prövningstillstånd i HovR:n.