NJA 2000 s. 113
Fråga om det föreligger särskilda skäl att bevilja rättshjälp för en näringsidkare. Det har inte ansetts kunna krävas att näringsidkaren skulle ha tecknat rättsskyddsförsäkring innan rättshjälpslagen (1996:1619) trädde i kraft.
(Jfr 1981 s 873 I-VI)
Södertälje TR
A.K. yrkade efter stämning å K.A.F. vid Södertälje TR förpliktande för K.A.F. att utge skadestånd. Yrkandet grundade sig på att A.K. ansett sig ha fått löfte, som inte uppfyllts, om att få fortsatt hyreskontrakt avseende torgplats där han bedrev sin verksamhet.
A.K. ansökte om rättshjälp. Han uppgav att hans rörelse, försäljning av kebab, varit av ringa omfattning. På grund av sin ekonomiska situation hade han inte haft någon hemförsäkring så att han kunnat utnyttja rättsskydd. Han hade nu ingen inkomst.
TR:n (rådmannen Jonson) anförde i beslut, som även avsåg ansökan av annan rörelseidkare, d 22 okt 1998: Enligt 13 § i den nu gällande rättshjälpslagen får rättshjälp inte beviljas den som är eller har varit näringsidkare i en angelägenhet som har uppkommit i näringsverksamheten, om det inte finns särskilda skäl med hänsyn till verksamhetens art och begränsade omfattning, hans eller hennes ekonomiska och personliga förhållanden och omständigheterna i övrigt.
I de uppgifter som kärandena lämnat om verksamhetens art och begränsade omfattning, sina ekonomiska förhållanden samt om att rättshjälp tidigare beviljats, utgör enligt TR:ns mening inte sådana särskilda skäl som innebär att rättshjälp bör beviljas. TR:n lämnar därför A.K:s och A A:s rättshjälpsansökningar utan bifall.
Svea HovR
A.K. överklagade i Svea HovR och yrkade bifall till sin ansökan om rättshjälp.
Domstolsverket bestred ändring.
HovR:n (hovrättslagmannen Tersmeden, hovrättsrådet Ehrenkrona och tf hovrättsassessorn Hultgård, referent) anförde i beslut d 30 april 1999:
HovR:n, som ansluter sig till TR:ns bedömning, lämnar överklagandet utan bifall.
HD
A.K. (ombud advokaten Tino Goetze) överklagade och yrkade att HD skulle bevilja honom rättshjälp.
Domstolsverket bestred ändring.
Målet föredrogs.
Föredraganden, RevSekr Johansson, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. A.K. har beträffande sina ekonomiska förhållanden och omfattningen av den tidigare bedrivna näringsverksamheten anfört följande omständigheter, som lämnats obestridda av Domstolsverket. Han bedrev torghandel som gav en bruttoinkomst på 130 000 kr, varav kostnader på omkring 30 000 kr. Näringsverksamheten avbröts på grund av att han vägrades att teckna hyreskontrakt med McDonalds avseende en torgplats. Han har i dag inga inkomster eller tillgångar. Det finns inte skäl att anta att han kommer att starta ny näringsverksamhet. Hans tidigare besparingar har gått förlorade i rörelsen. Han har ingen rättsskyddsförsäkring. Hans ekonomi har inte tillåtit honom att teckna sådan försäkring.
Domstolsverket har som grund för bestridandet åberopat 9 och 13 §§rättshjälpslagen (1996:1619) och anfört dels att A.K. borde ha haft rättsskyddsförsäkring, dels att angelägenheten uppkommit i näringsverksamhet och att det inte föreligger särskilda skäl att bevilja rättshjälp.
Enligt 9 § 1 st rättshjälpslagen får rättshjälp inte beviljas, om den rättssökande har en rättsskyddsförsäkring eller något annat liknande rättsskydd som omfattar angelägenheten. Enligt 2 st gäller vidare att den rättssökande, om han saknar sådant rättsskydd men med hänsyn till sitt försäkringsskydd i övrigt eller sina ekonomiska och personliga förhållanden borde ha haft ett sådant skydd, får beviljas rättshjälp endast om det finns särskilda skäl med hänsyn till angelägenhetens art och betydelse för honom.
Vid tillämpningen av 9 § 2 st rättshjälpslagen kan det inte krävas att den rättssökande skulle ha tecknat rättsskyddsförsäkring före den tidpunkt då 1996 års rättshjälpslag trädde i kraft, d 1 dec 1997. För att frånvaron av rättsskydd skall läggas den rättssökande till last måste också förutsättas att en försäkring som hade tecknats vid nämnda tidpunkt eller därefter skulle ha omfattat angelägenheten.
A.K. saknar rättsskydd. Av utredningen framgår emellertid att de omständigheter som ligger till grund för hans talan inträffade flera år före rättshjälpslagens ikraftträdande och att angelägenheten inte skulle ha omfattats av rättsskydd även om han hade tecknat en försäkring vid den sist nämnda tidpunkten. Bestämmelserna i 9 § rättshjälpslagen utgör därför inget hinder mot att bevilja honom rättshjälp. `
A.K:s ansökan om rättshjälp avser en angelägenhet som uppkommit i en verksamhet där han varit att betrakta som näringsidkare. I 13 § rättshjälpslagen föreskrivs att rättshjälp inte får beviljas den som är eller har varit näringsidkare i en angelägenhet som har uppkommit i näringsverksamheten, om det inte finns särskilda skäl med hänsyn till verksamhetens art och begränsade omfattning, hans eller hennes ekonomiska och personliga förhållanden och omständigheterna i övrigt.
Vid prövningen av om särskilda skäl föreligger är tidigare praxis angående rättshjälp för näringsidkare alltjämt av viss betydelse (se prop 1996/97:9 s 127). Även enligt 1972 års rättshjälpslag var huvudregeln att en näringsidkare inte skulle beviljas rättshjälp i angelägenheter som uppkommit i näringsverksamhet, men fall finns där rättshjälp beviljats, även i angelägenheter som uppkommit i tidigare bedriven näringsverksamhet, se NJA 1981 s 873 IV och V Den nya rättshjälpslagen är emellertid avsedd att innebära en inskränkning i förhållande till 1972 års lag beträffande möjligheterna för näringsidkare att få rättshjälp. I förarbetena (a prop s 127 f) sägs att rättshjälp för näringsidkare främst bör komma i fråga i angelägenheter som rör pågående, huvudsaklig verksamhet av mindre omfattning samt att utrymmet för rättshjälp som avser tidigare bedriven näringsverksamhet torde bli något mer begränsat än hittills.
A.K:s näringsverksamhet har haft begränsad omfattning och har upphört med anledning av de omständigheter som ligger till grund för hans skadeståndstalan. Han har inga inkomster eller tillgångar. Även om utrymmet för att bevilja näringsidkare rättshjälp har minskat genom den nya lagstiftningen får det på grund av de angivna förhållandena anses föreligga sådana särskilda skäl som avses i 13 § rättshjälpslagen att bevilja A.K. rättshjälp.
Med hänsyn till det anförda och då det i övrigt inte kan anses föreligga hinder mot att bevilja A.K. rättshjälp (jfr NJA 1994 s 696) bör hans ansökan härom bifallas.
Domslut
HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut beviljar HD A.K. rättshjälp. Den procentsats efter vilken A.K. skall betala rättshjälp bestäms till två procent.
Till biträde enligt rättshjälpslagen åt A.K. förordnas advokaten T.G..
HD (JustR:n Magnusson, Lars K Beckman, Svensson, Lennander, referent, och Victor) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.
HD:s beslut meddelades d 29 febr 2000 (mål nr Ö 2374-99).