NJA 2000 s. 128

Ryska Federationens ambassad begärde i note d 25 sept 1998 att A.Z., född 1979, skulle utlämnas till Ryska Federationen. Till stöd för framställningen åberopades en häktningsorder daterad d 12 nov 1996 av en federal domstol i Krasnoselsky-distriktet i S:t Petersburg. Enligt beslutet är A.Z. misstänkt för "huligandåd" d 9 okt 1995.

Sedan ärendet med stöd av lagen (1957:668) om utlämning för brott överlämnats till Riksåklagaren och utredning verkställts, har Riksåklagaren enligt 17 § nämnda lag överlämnat ärendet jämte eget yttrande till HD.

A.Z. (offentlig försvarare advokaten Bo Hegestam) bestred bifall till framställningen.

HD höll förhandling i ärendet.

HD (JustR:n Magnusson, Svensson, referent, Victor och Håstad) beslöt följande yttrande. Genom A.Z:s egna uppgifter och den utredning som i övrigt förebragts i ärendet framgår att det föreligger sannolika skäl för att A.Z. begått den gärning som utlämningsframställningen grundas på. Riksåklagaren har gjort gällande att gärningen enligt svensk rätt motsvarar grov misshandel medan A.Z. gjort gällande att den enligt svensk rätt skulle vara att bedöma som misshandel av normalgraden. Oavsett bedömningen i den delen föreligger inte något hinder för utlämning enligt 4 och 9 §§ utlämningslagen.

A.Z. har bestritt bifall till framställningen med hänvisning till bestämmelsen i 8 § utlämningslagen. Enligt den bestämmelsen får utlämning inte beviljas om den i särskilt fall på grund av den avsedda personens ungdom, hälsotillstånd eller personliga förhållanden i övrigt, med beaktande av jämväl gärningens beskaffenhet och den främmande statens intresse, finnes uppenbart oförenlig med humanitetens krav.

Enligt lagens motiv bör det exempelvis ej komma i fråga att sända en underårig person till ett avlägset främmande land, som ej är hans hemland, för att undergå straff för ett brott, vilket är av mindre grov beskaffenhet eller ligger långt tillbaka i tiden, ehuru brottet i och för sig kan ge anledning till utlämning (NJA II 1958 s 25).

A.Z. är född d 23 febr 1979. Efter det att hans föräldrar skilt sig år 1993 flyttade hans mor och syster till Sverige. Våren 1995 kom A.Z. till Sverige och bodde hos sin mor. Han återvände till Ryssland i september 1995 för att fullfölja sin utbildning. Den 9 oktober samma år inträffade den misshandel som ligger till grund för utlänningsframställningen. A.Z. greps samma dag och satt därefter frihetsberövad till d 5 febr 1996 då han släpptes med reseförbud. Någon tid därefter lämnade han Ryssland och åkte till sin mor i Sverige, där han därefter vistats. Sedan A.Z. uteblivit från utsatta förhandlingar i målet häktades han i sin frånvaro d 12 nov 1996. Utlämningsframställningen kom in till Sverige d 25 sept 1998. Handläggningen av ärendet har sedan fördröjts dels på grund av att de ryska myndigheterna först efter påstötningar kompletterat handlingarna, dels på grund av att det från A.Z:s familj ingivits ett falskt intyg om att lagföringen av A.Z. avskrivits i Ryssland.

Av handlingarna framgår bl a att A.Z. inte tidigare åtalats i Ryssland, att han inte är registrerad vid ungdomsbrottslighetsförebyggande tillsynsavdelning, att några anmärkningar inte riktats mot honom från den plats i S:t Petersburg där han bodde samt att han bedömts positivt av sin läroanstalt där.

A.Z. är i Sverige inte antecknad i kriminalregistret. Enligt hans egna uppgifter vid en häktningsförhandling i TR:n har han under 1998 vid 4-6 tillfällen missbrukat heroin. Inför HD har han emellertid uppgivit att han missbrukat heroin endast en gång, nämligen den dag han greps i utlämningsärendet, och att han nu inte har några missbruksproblem. Angående sina personliga förhållanden har A.Z. uppgivit att han sedan sommaren 1999 bor i en studentlägenhet och uppbär studiemedel. Han studerar bl a svenska, engelska och matematik med anpassad studiegång på Åsö gymnasium. Till hösten planerar han att läsa datateknik på Frans Schartaus Gymnasium. Hans mor har erhållit svenskt medborgarskap, och han har själv för avsikt att söka sådant. Han har sin far och farmor samt morfar och mormor kvar i S:t Petersburg och talar ibland i telefon med sin mormor. I övrigt sker en viss brevväxling men förbindelserna med släkten i Ryssland är inte täta.

Det brott som A.Z. är misstänkt för består i att han tillsammans med en kamrat i berusat tillstånd misshandlat två personer på en gata i S:t Petersburg. Misshandeln har sannolikt varit oprovocerad. A.Z:s kamrat har använt kniv, medan A.Z. bl a skall ha sparkat det liggande offret. Av misshandeln förlorade offret medvetandet.

Mot en utlämning talar att A.Z. var endast 16 år vid gärningen och att denna synes ha varit en engångsföreteelse. Han har varit häktad i Ryssland under fyra månader. Sedan har han under cirka fyra år vistats i Sverige, där han har sin mor och sin syster.

Det har alltså gått förhållandevis lång tid efter det att brottet begicks. Lagföringen har emellertid fördröjts framför allt av att A.Z. har avvikit till Sverige. Hans anpassning till det svenska samhället framstår som oklar. Den gärning han misstänks ha begått i Ryssland är inte av mindre grov beskaffenhet. Han är nu 21 år och begärs utlämnad till sitt hemland, där han har sin far och andra släktingar.

Vid en samlad bedömning kan det, på grundval av den utredning som förebringats, inte anses att en utlämning till Ryssland är uppenbart oförenlig med humanitetens krav. Det ankommer inte på HD att pröva om den omständigheten att A.Z. har stadigvarande hemvist i Sverige i sig bör leda till att utlämningsframställningen lämnas utan bifall.

Hinder mot utlämning föreligger således inte enligt 8 § utlämningslagen. Inte heller i övrigt föreligger något hinder mot utlämning enligt 1-10 §§ nämnda lag.

JustR Lennander var skiljaktig och anförde: Enligt 8 § utlämningslagen får utlämning inte beviljas, om den på grund av den avsedda personens ungdom, hälsotillstånd eller personliga förhållanden i övrigt, med beaktande även av gärningens beskaffenhet och den främmande statens intresse, är uppenbart oförenlig med humanitetens krav.

Av A.Z:s uppgifter och utredningen i övrigt framgår bl a följande.

När A.Z. begick det brott för vilket han begärs utlämnad var han endast 16 år. Han befann sig i en utsatt livssituation. Han bodde mestadels ensam i faderns lägenhet i S:t Petersburg, sedan fadern efter skilsmässa från A.Z:s mor flyttat ihop med en annan kvinna; modern och systern fanns sedan något år tillbaka i Sverige. A.Z. hade under några månader bott hos dem i Sverige, men återvänt till Ryssland efter en schism med moderns dåvarande svenske sambo. A.Z. greps i samband med gärningen och satt frihetsberövad i fyra månader under svåra förhållanden; han fick skabb, hudutslag och magrade starkt. Sedan häktningsbeslutet hävts och ersatts av reseförbud hämtades han av sin mor till Sverige, där han nu bott i cirka fyra år. Han har just fyllt 21 år, bor i studentlägenhet och går i anpassad studiegång på Åsö skolan. Han planerar sin framtid här och har nära kontakt med modern och systern.

Den gärning A.Z. gjort sig skyldig till är i och för sig av allvarlig beskaffenhet. Hans beteende synes dock, med hänsyn till omständigheterna, mer ge uttryck för ungdomlig vilsenhet än för grov kriminalitet. Det förhållandet att ryska myndigheter dröjt med att tillhandahålla av svenska åklagarmyndigheten efterfrågade handlingar talar inte för att ärendet skulle ha hög prioritet i Ryska Federationen.

Av ordalagen i 8 § utlämningslagen och av förarbetena till denna framgår, att paragrafen skall tillämpas endast i sådana undantagsfall där hänsynen till den person som begärs utlämnad väger ojämförligt tyngre än intresset av utlämning. Vid den intresseavvägning som sålunda skall ske i detta ärende väger utan tvekan de humanitära skälen, framför allt A.Z:s ungdom vid tiden för gärningen, mycket tungt. Enligt min mening är omständigheterna sammantaget sådana att en utlämning av A.Z. skulle vara uppenbart oförenlig med humanitetens krav.

HD:s beslut meddelades d 8 mars 2000 (mål nr Ö 5277-99).