NJA 1998 s. 598
Frågor om rätt till ersättning i arvsskattemål enligt lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m m.
S.G., född 1920, avled d 8 febr 1996. I bouppteckning och tilläggsbouppteckning upptogs O.I. som universell testamentstagare. Efter tilläggsbouppteckningen fastställde Södra Roslags TR boets behållning till 81 338 kr och den arvsskatt som O.I. hade att utge till 6030 kr.
O.I. överklagade TR:ns arvsskattebeslut i Svea HovR och yrkade att HovR:n skulle fastställa att hon inte skulle betala någon arvsskatt samt förordna att staten skulle återbetala den inbetalade arvsskatten jämte ränta. Hon anförde att hon felaktigt inte hade blivit antecknad i bouppteckningarna som sambo till den avlidne och att i tilläggsbouppteckningen en utbetald pension upptagits till för högt belopp. Kammarkollegiet tillstyrkte bifall till överklagandet.
O.I. yrkade därefter ersättning för rättegångskostnader med 2 160 kr avseende ombudsarvode.
HovR:n (hovrättslagmannen Forssbergsamt hovrättsråden Broqvist, referent, och Halvorsen) biföll i slutligt beslut d 10 juni 1998 O.I:s överklagande i själva saken och fastställde med ändring av TR:ns beslut att arvsskatt inte skulle utgå samt antecknade att Skattemyndigheten i Stockholms län skulle återbetala erlagd arvsskatt jämte i förekommande fall stadgad ränta utan särskild ansökan.
I fråga om O.I:s yrkande om ersättning för rättegångskostnader anförde HovR:n i sitt beslut: 2. Enligt 32 § lagen om domstolsärenden får domstolen med tillämpning av 18 kap RB förplikta den ena parten att ersätta den andra parten för dennes kostnader i ärende där enskilda är motparter till varandra. I målet är Kammarkollegiet motpart till O.I.. Vid sådant förhållande är bestämmelserna i 18 kap RB inte tillämpliga. HovR:n lämnar därför O.I:s yrkande om ersättning för rättegångskostnad i HovR:n utan bifall. (Jfr NJA 1949 s 672 och 1980 s 541.)
HD
O.I. (ombud jur kand T.A.) överklagade och yrkade att hon skulle tillerkännas ersättning för sina kostnader i HovR:n. Kammarkollegiet bestred yrkandet.
O.I. yrkade även ersättning för sina kostnader i HD. Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Elserth, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. O.I:s talan i HovR:n innebar främst att hon skulle beskattas som sammanboende med den avlidne. HovR:n biföll hennes talan i sak men lämnade yrkandet om ersättning för ombudskostnader utan bifall.
Enligt 1 § lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m m kan ersättning utgå av allmänna medel för skattskyldigs kostnader i ärenden och mål om skatt m m. Lagen är tillämplig på arvsskatteärenden (se prop 1988/89:126 s 25). Enligt 3 § skall en skattskyldig som helt eller delvis vinner bifall till sina yrkanden i sak beviljas ersättning för kostnader för bl a ombud som skäligen behövts för att ta till vara hans rätt. Ersättningen kan enligt 5 § 3 st jämkas om den skattskyldige varit försumlig.
Kammarkollegiet har invänt att kostnaderna inte skäligen behövts för att ta till vara O.I:s rätt samt att ersättningen i allt fall bör jämkas till noll kr på grund av hennes försumlighet att inte lämna korrekta upplysningar om sammanboendet till TR:n.
Kravet på skälighet innebär att det skall föreligga ett verkligt behov av sakkunnig hjälp, varvid hänsyn bl a skall tas till sakens beskaffenhet. I vissa fall kan emellertid även subjektiva omständigheter påverka bedömningen, t ex den skattskyldiges ålder och bristande erfarenhet. (Jmf prop 1993/94:151 s 174f.) Även om sakfrågorna i detta fall varit enkla får det med hänsyn till O.I:s personliga förhållanden anses vara skäligt att hon anlitat ett ombud till en kostnad motsvarande två timmars arbete för att föra sin talan i HovR:n.
O.I. har uppgivit att hon inte tillfrågades av bouppteckningsförrättaren om hon varit sammanboende med den avlidne samt att hon inte kände till vilka konsekvenser ett sammanboende har för beskattningen. Dessa uppgifter får tas för goda. Det framgår för övrigt av bouppteckningen att hon och den avlidne var boende på samma adress vilket snarare borde ha föranlett TR:n att reagera. O.I. kan därför inte anses ha varit försumlig under handläggningen vid TR:n.
O.I. skall således erhålla ersättning för sina kostnader i HovR:n med där yrkat belopp om 2 160 kr. Hon får med hänsyn till de ändringar av lagen som trädde i kraft d 1 juli 1994 även anses uppfylla förutsättningarna för att erhålla ersättning för kostnaderna i HD med skäligt belopp.
Domslut
HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut under punkt 2 tillerkänns O.I. ersättning av allmänna medel med 2 160 kr avseende kostnader i HovR:n.
O.I. tillerkänns ersättning av allmänna medel med 3 000 kr avseende kostnader i HD.
HD (JustR:n Lind, Nyström och Victor, referent) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Genom beslut i oktober 1996 fastställde TR:n arvsskatt som O.I. hade att utge till 6 030 kr. I mars 1998 överklagade O.I. TR:ns beslut med yrkande att någon arvsskatt inte skulle utgå. Som grund för yrkandet anförde hon att hon i bouppteckningarna felaktigt inte blivit antecknad som sambo till den avlidne samt att en utbetald pension upptagits till ett för högt belopp. TR:n fann att det inte förelåg skäl för omprövning av det tidigare beslutet. I HovR:n tillstyrkte Kammarkollegiet bifall till överklagandet. O.I. yrkade i HovR:n ersättning för kostnader för ombud med 2 160 kr. HovR:n biföll hennes talan i sak men lämnade yrkandet om ersättning för ombudskostnader utan bifall.
Lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m m innebär bl a att en skattskyldig som vinner bifall till sina yrkanden i ett arvsskattemål i princip är berättigad till ersättning för de kostnader för ombud som skäligen behövts för att ta till vara hans rätt (3 §). Som en utgångspunkt för lagstiftningen angav regeringen bl a att det var rimligt att den skattskyldige skulle få ersättning för processkostnader (i huvudsak kostnader för juridiskt ombud eller biträde) då han vunnit målet, om det behövts för att ta till vara hans rätt och han inte själv har orsakat processen genom att inte fullgöra sin skyldighet att deklarera eller lämna in uppgifter, bevismaterial eller dylikt (prop 1993/94:151 s 132f). Ersättning får inte beviljas för kostnader som avser skyldigheten att lämna deklaration och andra uppgifter till ledning för en myndighets beslut om skatt (4 §) och ersättningen kan jämkas om den skattskyldige varit försumlig (5 §).
Kammarkollegiet har mot O.I:s yrkande i första hand invänt att kostnaderna inte skäligen behövts för att ta till vara hennes rätt. Genom att TR:n fann att det inte fanns skäl för omprövning, blev en process i HovR:n nödvändig för att O.I. skulle få rättelse i det felaktiga arvsskattebeslutet. En process i HovR förutsätter inte bara ett uppgiftslämnande i sak utan även bl a en bedömning av de nya uppgifternas skatterättsliga konsekvenser och de processrättsliga förutsättningarna för en ändring av det överklagade beslutet. Normalt kan det inte begäras att skattskyldiga i allmänhet skall kunna svara för sådana bedömningar. Då det inte heller framkommit några omständigheter som talar för att det skulle vara rimligt att ställa större krav än så på O.I. får det anses att hon skäligen haft behov av ombud för att ta till vara sin rätt.
I andra hand har Kammarkollegiet gjort gällande att O.I. varit försumlig vid TR:n eftersom bouppteckningarna saknade uppgift om att hon var sambo med den avlidne och att ersättningen till följd härav skall jämkas till noll kr.
Som redan nämnts får ersättning inte beviljas för kostnader som avser skyldigheten att lämna uppgifter till ledning för en myndighets beslut om skatt. Därav följer att någon ersättning inte kan utgå för kostnader som är hänförliga till bouppteckningsförfarandet. Att ett överklagande grundar sig på att en bouppteckning innehållit felaktigheter innebär emellertid inte i sig att också kostnaderna för ombud i hovrättsprocessen är av sådant slag att ersättning inte får beviljas. Om felaktigheterna berott på att den skattskyldige varit försumlig kan detta emellertid utgöra ett starkt skäl för att jämka ersättningen till noll kr.
O.I. har uppgivit att hon inte kände till vilka konsekvenser ett sammanboende har för beskattningen och att hon inte heller tillfrågades av bouppteckningsförrättaren om hon var sambo med den avlidne. Det saknas anledning att ifrågasätta dessa uppgifter. Av bouppteckningen, som förrättades av advokat, framgår för övrigt att O.I. och den avlidne bodde på samma adress. O.I. kan mot den angivna bakgrunden inte genom sitt uppgiftslämnande eller på annat sätt anses ha varit försumlig i anslutning till bouppteckningsförrättningen. O.I. skall således erhålla ersättning för sina kostnader i HovR:n med där yrkat belopp.
O.I:s talan i HD avser endast frågan om hon hade rätt till ersättning för sina kostnader i HovR:n enligt tagen om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m m. En förutsättning för att hon skall kunna få ersättning för sina kostnader även i HD är att den lagen kan anses tillämplig på målet här trots att den av HovR:n prövade skattefrågan inte nu är föremål för prövning.
Tillämpas samma synsätt som i RegR:s avgörande RÅ 1993 ref 24 skulle någon ersättning för kostnaderna i HD inte kunna komma i fråga. Det avgörandet grundades emellertid på tillämpning av lagen i dess före d 1 juli 1994 gällande lydelse. Lagen har nu ändrats på ett sätt som bl a innebär att ersättningsfrågorna närmare anknyts till själva det mål om skatt som kostnaderna hänför sig till. RegR:s avgörande får därför inte någon inverkan på HD:s bedömning.
HovR:n har i sitt mål behandlat skattefrågan och ersättningsfrågan i ett sammanhang. Eftersom O.I. i HovR:n vann fullt bifall till sina yrkanden i: skattefrågan har den frågan inte på hennes talan kunnat komma under HD:s prövning. Ersättningsfrågan har emellertid ett så nära samband med den av HovR:n behandlade skattefrågan och dess bedömning (jfr prop 1993/94:151 s 174) att även målet i HD får anses utgöra ett sådant mål om skatt i vilket ersättning kan utgå enligt lagen om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt m m.
O.I. har vunnit bifall till sitt yrkande i HD. Hon måste anses ha haft behov av biträde för att ta till vara sin rätt. O.I. skall därför tillerkännas ersättning för kostnader för ombud här med såsom skäligen ansedda 3 000 kr.
Domslut
HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut under punkt 2 tillerkänns O.I. ersättning av allmänna medel med 2 160 kr avseende kostnader i HovR:n.
O.I. tillerkänns ersättning av allmänna medel med 3 000 kr avseende kostnader i HD.
JustR:n Gregow och Svensson var skiljaktiga på sätt framgår av följande yttrande: Anledningen till att TR:ns beslut om arvsskatt blev materiellt felaktigt var att bouppteckningarna inte innehöll uppgift om att O.I. varit sambo med den avlidne och att en pensionsförmån, däri upptagits till ett för högt belopp.
I 4 § lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m m föreskrivs att ersättning inte får beviljas för kostnader som avser skyldigheten att lämna deklaration eller andra uppgifter till ledning för en myndighets beslut om bl a skatt.
I enlighet med denna bestämmelse har O.I. inte varit berättigad till ersättning för kostnader som avsett hennes lämnande av uppgifter till bouppteckningsförrättarna. Av bestämmelsen får anses följa att hon inte heller kan erhålla ersättning för kostnader som avser rättelse av uppgifter i bouppteckningarna. Det gäller oavsett om rättelsen skulle ske genom tilläggsbouppteckning eller överklagande av arvsskattebeslutet. Det förhållandet att hon själv inte varit försumlig kan inte föranleda annan bedömning.
På grund härav och då yrkandet om ersättning för kostnader i HovR:n avser rättelse av de felaktiga uppgifterna i den form som krävs vid överklagande lämnar vi överklagandet till HD utan bifall.
Överröstade i denna fråga är vi beträffande frågan om O.I:s rätt till ersättning för kostnader i HD ense med övriga ledamöter.
HD:s beslut meddelades d 26 okt 1998 (mål nr Ö 2768-98).