Pele överklagade i Svea HovR med yrkande i första hand att HovR:n skulle undanröja TR:ns dom på grund av rättegångsfel och visa målet åter till TR:n. I andra hand yrkades att käromålet mot Pele skulle ogillas. - ME bestred yrkandena.

ME överklagade anslutningsvis TR:ns dom såvitt avsåg talan mot Länsförsäkringar och yrkade att HovR:n, för den händelse HovR:n till någon del skulle bifalla Peles överklagande, i motsvarande mån skulle bifalla ME:s i TR:n förda talan mot Länsförsäkringar.

Länsförsäkringar yrkade att ME:s anslutningsöverklagande skulle avvisas eftersom Länsförsäkringar inte överklagat domen.

HovR:n (hovrättslagmannen Widebäck, hovrättsråden Hahn, referent, och Roland Halvorsen samt tf hovrättsassessorn Josefsson) anförde i beslut d 14 april 1998: Skäl. Av ordalydelsen i 50 kap 2 § RB framgår att anslutningsöverklagande inte är något självständigt rättsmedel utan kräver att motparten överklagat domen. I målet har Länsförsäkringar inte överklagat domen. Att Pele överklagat domen gentemot ME Group innebär inte att ME Group haft rätt att anslutningsöverklaga gentemot Länsförsäkringar. Anslutningsöverklagandet skall därför avvisas.

HovR:ns beslut. HovR:n avvisar ME Group Aktiebolags anslutningsöverklagande gentemot Länsförsäkringar.

Vidare lämnade HovR:n i beslutet Peles yrkande om undanröjande av TR:ns dom utan bifall.

ME Group Aktiebolag (ombud advokaten Max Björkbom) överklagade och yrkade att bolagets anslutningsöverklagande skulle tas upp till prövning.

Länsförsäkringar Stockholm (ombud försäkringsjuristen Klas Nylén) bestred ändring.

Målet föredrogs.

Föredraganden, RevSekr Barketorp, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. Om ena parten överklagat TR:ns dom i tvistemål har motparten enligt 50 kap 2 § RB rätt att överklaga domen inom en vecka från den dag då den i 50 kap 1 § RB angivna tiden gick ut. Ett sådant anslutningsöverklagande kan avse en annan del av domen än det första överklagandet. Ett överklagande som avser endast ett kostnadsbeslut kan dock inte mötas med ett anslutningsöverklagande beträffande själva saken (jfr prop 1993/94:190 s 127). Om flera käromål har handlagts i samma rättegång kan anslutningsöverklagandet avse ett annat mål än det första överklagandet. Den som överklagar anslutningsvis måste dock ha varit den förste klagandens motpart i TR:n och i rättegången där haft rätt att föra talan om den sak som det första överklagandet gäller.

Anslutningsöverklagandet är inte något självständigt rättsmedel. Om det på ena eller båda sidorna i processen finns flera parter måste den som överklagar anslutningsvis därför också ha varit den förste klagandens motpart i den del av domen som avses med anslutningsöverklagandet. Anslutningsöverklagande kan således inte föras mot den som inte har överklagat TR:ns dom.

Pele Säkerhetssystem Aktiebolag har överklagat TR:ns dom och yrkat att ME Group Aktiebolags talan mot dem skall lämnas utan bifall. ME Group Aktiebolag har genom anslutningsöverklagande yrkat att HovR:n, om HovR:n till någon del skulle bifalla Pele Säkerhetssystem Aktiebolags överklagande, i motsvarande mån bifaller ME Group Aktiebolags talan mot Länsförsäkringar Stockholm. Pele Säkerhetssystem Aktiebolag är inte ME Group Aktiebolags motpart i den del av domen som avses med anslutningsöverklagandet. Med hänsyn till detta och då Länsförsäkringar Stockholm inte har överklagat TR:ns dom skall HovR:ns beslut fastställas.

HD (JustR:n Gregow, Nilsson, Westlander, Blomstrand och Lundius, referent) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Pele Säkerhetssystem Aktiebolag har överklagat TR:ns dom och bl a yrkat att ME Group Aktiebolags talan mot bolaget skall lämnas utan bifall. ME Group Aktiebolag har genom anslutningsöverklagande yrkat att HovR:n, om Pele Säkerhetssystem Aktiebolags överklagande till någon del skulle bifallas, i motsvarande mån bifaller ME Group Aktiebolags talan mot Länsförsäkringar Stockholm.

Om ena parten överklagat TR:ns dom i tvistemål, har motparten enligt 50 kap 2 § RB rätt att överklaga domen inom en vecka från den dag då den i 1 § i samma kapitel angivna tiden gick ut. Ett sådant anslutningsöverklagande kan avse en annan del av domen än det första överklagandet. Ett överklagande som avser endast ett i domen upptaget beslut, t ex ett kostnadsbeslut, kan dock inte mötas med ett anslutningsöverklagande beträffande själva saken (jfr prop 1993/94:190 s 127).

Om flera käromål handlagts i samma rättegång kan anslutningsöverklagandet avse ett annat mål än det första överklagandet. Den som överklagar anslutningsvis måste dock ha haft rätt att föra talan i TR:n om den sak som det första överklagandet gäller. ME Group Aktiebolag är sålunda i och för sig behörigt att anslutningsöverklaga beträffande den dom som avses med anslutningsöverklagandet. Anslutningsöverklagande är emellertid inte något självständigt rättsmedel. Om det på ena sidan eller båda sidorna i processen finns flera parter, måste den som överklagar anslutningsvis som regel också ha varit den förste klagandens motpart i den del av domen som avses med anslutningsöverklagandet. Anslutningsöverklagande kan således som regel inte föras mot den som inte själv har överklagat TR:ns dom. (Se Welamson, Om anslutningsvad och reformatio in pejus 1953, s 165 ff, Welamson, Rättegång VI, 3 uppl 1994, s 73 ff och Fitger, Rättegångsbalken, 50:27.)

ME Group Aktiebolag har inte varit Pele Säkerhetssystem Aktiebolags motpart i den del av domen som avses med anslutningsöverklagandet. ME Group Aktiebolags talan mot Länsförsäkringar Stockholm har inte heller i övrigt sådant samband med Pele Säkerhetssystem Aktiebolags överklagande att förstnämnda talan får föras anslutningsvis. Med hänsyn härtill skall HovR:ns beslut fastställas.

Dödsboet överklagade i Svea HovR och yrkade bifall till sin vid TR:n förda talan mot Sophiahemmet och ogillande av Sophiahemmets talan mot dödsboet.

Sophiahemmet överklagade anslutningsvis TR:ns dom och yrkade att HovR:n skulle bifalla Sophiahemmets vid TR:n förda talan mot S.M..

Sophiahemmet anförde i frågan om tillåtligheten av anslutningsöverklagandet: Syftet med anslutningsöverklagandet är processekonomiskt. En part som inte helt har vunnit framgång i TR:n, men ändå är benägen att nöja sig med tingsrättsdomen om även motparten gör det, behöver inte överklaga för säkerhets skull.

Ett anslutningsöverklagande kan avse en annan del av domen eller ett annat mål än det första överklagandet och yrkandena behöver inte vara kommensurabla, se Welamson, Rättegång VI, 3 uppl s 73 ff och Fitger, Rättegångsbalken 4, s 50:27. De processekonomiska synpunkter som ligger till grund för institutet gör sig starkare gällande ju mer gemensamt de olika delarna av målet eller målen har ur utredningssynpunkt.

I målet är utredningsmaterialet för de olika delarna praktiskt taget identiskt och kan härledas ur samma händelseförlopp. S.M:s andrahandsgrund för sitt bestridande är densamma som grunden för skadeståndstalan: betalningsskyldigheten har bortfallit genom felaktig behandling och sjukhusets försumlighet.

Anslutningsöverklagandet riktar sig mot en annan part än klaganden/dödsboet, nämligen mot S.M.. Denne kommer vid Sophiahemmets anslutningsöverklagande att sakna den eljest föreliggande möjligheten att genom en återkallelse av det första överklagandet få anslutningsöverklagandet att förfalla. I detta fall kan dock S.M. som delägare i dödsboet åstadkomma att anslutningsöverklagandet förfaller genom att återkalla det första överklagandet.

På grund av anslutningsöverklagandets processuella beroende av det första överklagandet har det gjorts gällande att det skall föreligga ett partsförhållande mellan huvudklaganden och anslutningsklaganden inte bara i den del som det första överklagandet avser utan också i den del som anslutningsöverklagandet avser. Det anses i doktrin och praxis tillräckligt att huvudklaganden ägt föra talan i TR:n i den del av målet som den anslutningsvis förda talan avser, se Welamson, Rättegång VI, 3 uppl s 76 samt NJA 1948 s 740, 1956 s 134, 1959 s 116 och 1960 s 511. Enligt Welamson ger rättspraxis inte stöd för något undantag från denna princip.

I målet har dödsboet ägt föra och fört talan i TR:n i den del av målet som den anslutningsvis förda talan avser. Dessutom har Sophiahemmet ägt föra och fört talan i TR:n om den sak som det första överklagandet gäller. Det kan i sammanhanget nämnas att S.M. inledningsvis var part också i skadeståndsmålet.

På grund av det anförda talar övervägande skäl för att Sophiahemmet skall äga rätt att anslutningsvis fullfölja talan även om talan skulle anses riktad endast mot S.M.. Anslutningsöverklagandet fyller annars inte sin processekonomiska funktion.

Med anledning av att Sophiahemmets andrahandsyrkande i TR:n riktar sig mot dödsboet riktas anslutningsöverklagandet med nödvändighet också mot detta. Sophiahemmet har dessutom befogad anledning att inte nöja sig med att vara hänvisad till ett utländskt dödsbo för betalning, speciellt då S.M. är delägare i detta.

HovR:n (hovrättslagmannen Eklycke, hovrättsassessorn Warg referent, och tf hovrättsassessorn Melander) anförde i beslut d 7 jan 1999: Sophiahemmets mot S.M. vid TR:n förda talan har grundat sig på att denne åtagit sig att svara för kostnaderna för vården av F.M.. S.M. har bestritt Sophiahemmets yrkande och invänt i första hand att något åtagande från hans sida inte föreligger. Sophiahemmets talan har ogillats av TR:n på den grunden att något åtagande från S.M:s sida inte visats föreligga.

Sophiahemmet har genom anslutningsöverklagandet fört talan mot TR:ns dom i den del den avser S.M. trots att denne inte överklagat domen. Frågan är om detta kan tillåtas. Ordalydelsen i 50 kap 2 § RB kan synas ge vid handen att så är fallet. En förutsättning för rätt till anslutningsöverklagande anses dock vara att anslutningsklaganden har haft rätt att föra talan i TR:n om den sak som huvudöverklagandet avser, och i princip måste motpartsställning föreligga mellan anslutningsklaganden och huvudklaganden i den del som avses med anslutningsöverklagandet (Fitger, Rättegångsbalken s 50:27).

Sophiahemmet har i och för sig fört talan vid TR:n mot både S.M. och dödsboet. Tvisten mellan S.M. och Sophiahemmet, å ena sidan, och tvisten mellan dödsboet och Sophiahemmet, å andra sidan, har visserligen en hel del gemensamt; delvis samma yrkanden och grunder och samma bevisning föreligger i de båda tvisterna. Dödsboet har emellertid inte varit behörigt att gå i svaromål vad avser Sophiahemmets talan mot S.M. och inte heller i övrigt haft rätt att föra talan i målet i den del som anslutningsöverklagandet gäller. Dödsboet har därför i denna del inte kunnat vara Sophiahemmets motpart. Den omständigheten att S.M. är delägare i dödsboet kan inte föranleda någon annan bedömning.

HovR:n avvisar mot bakgrund av det sagda Sophiahemmets anslutningsöverklagande.

Hovrättsrådet Drangel var av skiljaktig mening och anförde följande: Sophiahemmet får beträffande sitt krav på ersättning för vården av F.M. anses ha godtagit den utgång som TR:ns dom medförde, dvs att talan bifölls gentemot dödsboet i stället för mot S.M. mot vilken talan i första hand riktades. Så länge den utgången av prövningen vid TR:n stod fast har Sophiahemmet saknat anledning och sannolikt också ett rättsligt befogat intresse att få prövad en talan mot TR:ns dom i denna del (punkterna 2 och 6 i domslutet). Om inte Sophiahemmet hade möjligheten till anslutningsöverklagande skulle den processekonomiskt ogynnsamma konsekvens inträda som Welamson har beskrivit i Rättegång VI, 3 uppl s 65, och som tillkomsten av institutet anslutningsöverklagande haft till syfte att förebygga.

Vid angivna förhållande och då Sophiahemmet vid TR:n ägt föra och fört talan om den sak som dödsboets överklagande i denna del av målet gäller (punkten 3 i domslutet), saknas det anledning att inte tillåta prövning av Sophiahemmets, mot S.M. riktade anslutningsöverklagande.

Jag vill på grund av det anförda ta upp Sophiahemmets anslutningsöverklagande mot S.M. till prövning.

Sophiahemmet Aktiebolag (ombud advokaten Peter Orander) överklagade och yrkade att bolagets anslutningsöverklagande skulle tas upp till prövning.

S.M. (ombud advokaten Kenneth Lewis) bestred ändring.

Målet föredrogs.

Föredraganden, RevSekr Söderberg, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. Om ena parten --- se föredragandens betänkande i det under I refererade målet---inte har överklagat TR:ns dom.

Dödsboet efter F.M. har överklagat TR:ns dom och bl a yrkat bifall till sin i TR:n förda talan och att Sophiahemmets talan mot dödsboet skall ogillas. Sophiahemmet har genom anslutningsöverklagande fört talan mot TR:ns dom i den del som avser S.M. trots att S.M. inte har överklagat domen. Sophiahemmet har visserligen haft rätt att föra talan i TR:n om den sak som dödsboets överklagande gäller men var inte dödsboets motpart i den del av domen som anslutningsöverklagandet avser. HovR:ns beslut skall därför fastställas.

HD (JustR:n Gregow, Nilsson, Westlander, Blomstrand och Lundius, referent) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Dödsboet efter F.M. har överklagat TR:ns dom och yrkat bifall till sin i TR:n förda talan avseende skadestånd och ogillande av Sophiahemmets talan mot dödsboet avseende ersättning för operation och vård. Sophiahemmet har genom anslutningsöverklagande yrkat bifall till sin talan mot S.M..

Om ena parten överklagat TR:ns dom i tvistemål, har motparten enligt 50 kap 2 § RB rätt att överklaga domen inom en vecka från den dag då den i 1 § i samma kapitel angivna tiden gick ut. Ett sådant anslutningsöverklagande kan avse en annan del av domen än det första överklagandet. Ett överklagande som avser endast ett i domen upptaget beslut, t ex ett kostnadsbeslut, kan dock inte mötas med ett anslutningsöverklagande beträffande själva saken (jfr prop 1993/94:190 s 127).

Om flera käromål handlagts i samma rättegång kan anslutningsöverklagandet avse ett annat mål än det första överklagandet. Den som överklagar anslutningsvis måste dock ha haft rätt att föra talan i TR:n om den sak som det första överklagandet gäller. Sophiahemmet är sålunda i och för sig behörigt att anslutningsöverklaga beträffande den dom som avses med anslutningsöverklagandet. Anslutningsöverklagande är emellertid inte något självständigt rättsmedel. Om det på ena sidan eller båda sidorna i processen finns flera parter, måste den som överklagar anslutningsvis som regel också ha varit den förste klagandens motpart i den del av domen som avses med anslutningsöverklagandet. Anslutningsöverklagande kan således som regel inte föras mot den som inte själv har överklagat TR:ns dom. (Se Welamson, Om anslutningsvad och reformatio in pejus, 1953, s 165 ff, Welamson, Rättegång VI, 3 uppl 1994, s 73 ff och Fitger, Rättegångsbalken, 50:27.)

Sophiahemmet har inte varit dödsboets motpart i den del av domen som avses med anslutningsöverklagandet. Sophiahemmets talan mot S.M. har inte heller i övrigt sådant samband med dödsboets överklagande att förstnämnda talan får föras anslutningsvis. Med hänsyn härtill skall HovR:ns beslut fastställas,