NJA 2000 s. 365

Täby centrum är ett stort köpcentrum strax norr om Stockholm. Fastigheterna där har bebyggts av JM Byggnads och Fastighets AB (JM), som också äger byggnaderna.

Täby Centrum Företagareförening är enligt sina stadgar en sammanslutning av hyresgäster i Täby centrum och skall verka för att detta centrum blir uppskattat som ett kommersiellt centrum, i övrigt tillvarata medlemmarnas intressen och utgöra avtalsslutande part med hyresvärden gällande bl a gemensam marknadsföring.

Enligt de stadgar som enligt föreningen gäller sedan d 29 maj 1990 sker inträde i föreningen då hyresrätt till lokal inom Täby centrum förvärvas och utträde sker då hyresrätten upphör. I de stadgar som enligt föreningen tidigare gällde krävdes ansökan, ställd till föreningens styrelse, för medlemskap i föreningen och kunde medlemskap upphöra bl a genom utträde efter skriftlig uppsägning till styrelsen minst tre månader före kalenderårets slut. Medlemmarna erlägger avgifter till föreningen. Avgifterna beräknas på grundval av förhyrd lokalyta. Föreningen erhåller också ekonomiskt tillskott från JM. Inkomsterna används till allt övervägande del för marknadsföring.

Omkring år 1990 gjordes en ombyggnad i Täby centrum. A.A., som före ombyggnaden förhyrt en lokal i vad som kallades "gamla centrum", hyrde efter ombyggnaden två andra lokaler av JM. Kontrakt för dessa lokaler tecknades d 12 dec 1990. I kontrakten anges bl a i en särskild bilaga, under rubriken "Företagarförening" att "Hyresgästen förbinder sig att ingå som medlem i Täby Centrums Företagarförening och följa dess stadgar och de beslut som fattas av föreningen. Avgifter till föreningen är att jämställa med hyra och erlägges enligt föreningens direktiv". I annan bilaga till kontrakten förbinder sig JM att reducera hyran per kvm med belopp som motsvarar det belopp med vilket avgiften till föreningen överstiger 100 kr per kvm.

Föreningen väckte vid Södra Roslags TR talan mot A.A. och yrkade förpliktande för henne att utge förfallna avgifter till föreningen med sammanlagt 26 878 kr jämte ränta.

Som grund för sin talan anförde föreningen: När A.A. tecknade hyreskontrakt med JM tecknade hon samtidigt, med JM:s representant B.J. som ombud för föreningen, avtal med föreningen om att bli medlem i föreningen och betala dess avgifter. Hon har i vart fall genom sitt senare handlande i förhållande till föreningen blivit medlem. Om avtal mellan föreningen och A.A. inte anses ha kommit till stånd på sådant sätt skall avtalet mellan JM och A.A. anses utgöra ett avtal till förmån för tredje man, föreningen, vilket avtal inneburit - förutom att A.A. blivit medlem i föreningen - att föreningen oberoende av medlemskap förvärvat en självständig rätt till avgifter så länge hyresförhållandet består. För den händelse betalningsskyldighet inte skulle anses följa av hyreskontrakten är A.A. ändock skyldig att erlägga det yrkade beloppet eftersom hon genom att tillgodogöra sig föreningens marknadsföring utan betalning skulle göra en obehörig vinst.

A.A. bestred bifall till föreningens talan. Hon vitsordade yrkade belopp och yrkad ränta som skäliga.

Som grund för sitt bestridande anförde A.A.: Varken genom hyreskontrakten eller på något annat sätt har hon blivit medlem i föreningen, eftersom det för medlemskap måste anses nödvändigt att ansöka därom hos föreningen. Skulle hon anses ha blivit medlem har hon d 12 juni 1991 genom skriftlig begäran till föreningens styrelse trätt ur föreningen, allt i enlighet med de enda stadgar hon då hade kännedom om. Även om stadgarna numera inte ger medlem rätt att träda ur föreningen annat än genom att hyresrätten upphör skall hon genom sin skrift anses ha trätt ur föreningen. Utträdesrätt ur en ideell förening måste nämligen oberoende av vad som anges i dess stadgar alltid anses föreligga. Hon är sålunda inte på grund av medlemskap i föreningen skyldig att erlägga avgifter för den i målet aktuella tiden, som i sin helhet ligger efter hennes begäran om utträde. Hon har inte heller vare sig i hyreskontrakten eller på annat sätt påtagit sig någon skyldighet att oberoende av medlemskap erlägga avgifter till föreningen. Slutligen kan hon inte anses ha haft någon sådan nytta av föreningens aktiviteter att hon kan sägas ha gjort någon obehörig vinst.

Föreningen genmälde att det enligt stadgarna inte förelåg någon rätt för medlem till utträde ur föreningen så länge medlemmen förhyrde lokal i Täby centrum och att föreningen oberoende av medlemskap hade rätt till avgifter enligt vad som angavs i hyreskontrakten.

A.A. överklagade i Svea HovR och yrkade att föreningens talan skulle lämnas utan bifall.

Föreningen bestred ändring.

HovR:n (hovrättsrådet Möller och t f hovrättsassessorn Liljefors, referent) anförde i dom d 15 okt 1996:

A.A. (ombud advokaten Mats Björkenfeldt) överklagade och yrkade att HD skulle ogilla föreningens talan.

Föreningen (ombud advokaten Martin Beskow) bestred ändring.

Sveriges Fastighetsägareförbund och föreningen Svensk Handel avgav ett gemensamt yttrande i FID.

Under målets fortsatta handläggning anförde A.A. att Täby Centrum Företagareförening var en oregistrerad ekonomisk förening och därför saknade rättskapacitet. Hon yrkade under hänvisning härtill i första hand att HD skulle avvisa föreningens talan.

Föreningen bestred avvisningsyrkandet.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

HD (JustR:n Lind, Nyström, Victor, referent, Blomstrand och Pripp) beslöt följande dom: Domskäl. A.A. har i HD gjort gällande att Täby Centrum Företagareförening är en oregistrerad ekonomisk förening och som sådan saknar rättskapacitet varför föreningens talan skall avvisas. Invändningen avser ett sådant rättegångshinder som rätten är skyldig att ta ställning till oberoende av om någon invändning gjorts (jfr 11 kap 4 § RB). Frågan skall alltså prövas trots att A.A. har framfört invändningen först i HD och detta efter det att tiden för överklagande gått ut.

Med ekonomisk förening förstås enligt 1 kap 1 § 1 st lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar en förening som har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom ekonomisk verksamhet i vilken medlemmarna deltar som konsumenter eller andra förbrukare, som leverantörer, med egen arbetsinsats, genom att begagna föreningens tjänster eller på annat liknande sätt. Enligt 2 § 1 och 2 st skall en ekonomisk förening registreras och den kan sedan så skett förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter. Av 3 st framgår att en förening som har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom annan ekonomisk verksamhet än som avses i 1 § 1 st inte har sådan rättskapacitet som nu sagts, om inte annan lag medger det. Föreningar av detta slag brukar betecknas som oregistrerade ekonomiska föreningar. Det förekommer också att denna beteckning används för föreningar som fyller kraven för att bli registrerade men som inte har registrerats.

I målet är ostridigt att företagareföreningen inte har registrerats som ekonomisk förening. Det har inte påståtts att föreningen skulle vara en sådan förening som avses i 1 kap 2 § 3 st och det har inte heller på annat sätt framkommit något som ger anledning till en sådan bedömning. Frågan är då om föreningen är av det slag som avses i 1 kap 1 § 1 st.

Enligt föreningens stadgar har föreningen till ändamål att verka för att Täby Centrum blir välkänt och uppskattat som kommersiellt centrum. Föreningen skall i övrigt tillvarata medlemmarnas intressen och utgöra avtalsslutande part med hyresvärden gällande bl a centrumledning och gemensam marknadsföring. Av vad som upplysts i målet framgår bl a att föreningen, förutom att företräda medlemmarna i förhållande till hyresvärden, ägnar sig åt frågor som öppethållande, miljöfrågor och ordningsfrågor. Föreningens syfte och verksamhet får anses till betydande del motsvara vad som förekommer inom branschorganisationer och andra sådana intresseorganisationer vars verksamhet regelmässigt bedrivs i den ideella föreningens form. Vad som kan ge anledning att anse att föreningen också uppfyller kraven på en ekonomisk förening enligt 1 kap 1 § 1 st är den till största delen av medlemmarna genom avgifter bekostade gemensamma marknadsföring som föreningen svarar för.

I likhet med vad som gäller för Täby Centrum Företagareförening är det inte ovanligt att en förenings verksamhet eller syfte endast till viss del motsvarar den ekonomiska föreningens natur. För att en sådan förening skall kunna registreras som en ekonomisk förening krävs att föreningen i huvudsak framträder som en förening där medlemmarna deltar i verksamheten på sätt som anges i §:ns 1 st (jfr prop 1986/87:7 s 78). Att en förening bedriver viss ekonomisk verksamhet som kan sägas ligga i medlemmarnas intresse är således inte tillräckligt för att den skall registreras som ekonomisk förening. Det är naturligt att det i praktiken inte går att dra några fasta gränser för huvudsaklighetsrekvisitets tillämpning. Det måste mot den bakgrunden antas att det finns ett inte obetydligt utrymme för att inom ramen för en ideell förening med självständig rättskapacitet bedriva sådan verksamhet som avses i 1 kap 1 § 1 st även i sådana fall då det skulle vara möjligt att i stället välja den registrerade ekonomiska föreningen som form för verksamheten (jfr NJA 1998 s 293).

Täby Centrum Företagareförening bildades under 1970-talet. Föreningen är sedan år 1977 registrerad hos skatteförvaltningen som ideell förening och har i den egenskapen tilldelats ett organisationsnummer. Det har i målet upplysts att det finns ett stort antal företagareföreningar med i huvudsak samma typ av verksamhet och uppläggning som Täby Centrum Företagareförening. Vissa av dessa är registrerade ekonomiska föreningar medan andra bedriver verksamheten som ideella föreningar. Det synes i och för sig vara möjligt att den verksamhet som Täby Centrum Företagareförening bedriver skulle kunna drivas i form av ekonomisk förening. Mot bakgrund av vad som är upplyst om föreningens syfte och verksamhet saknas det emellertid anledning att utgå från annat än att Täby Centrum Företagareförening har rättskapacitet som ideell förening. Dess talan skall därför inte avvisas.

Vad därefter angår målet i sak har parterna här åberopat samma grunder och omständigheter till stöd för sin talan som i underrätterna.

Vad som förekommit i HD ger inte anledning till någon annan bedömning än den som TR:n gjort. HovR:ns dom skall därför fastställas.