NJA 2000 s. 400
En rättssökande har i en pågående tvist kunnat utnyttja en rättsskyddsförsäkring. Rättshjälp har inte beviljats i angelägenheter när förmånerna enligt försäkringen har uttömts.
H.S. och K.L. är föräldrar till S., född år 1994. K.L. blev ensam vårdnadshavare enligt dom d l juli 1997. Genom samma dom fick H.S. rätt till s k sedvanligt umgänge med S..
I det nu aktuella målet yrkade H.S. vid Stockholms TR i första hand att han ensam skulle anförtros vårdnaden om S. och i andra hand att han skulle tillerkännas rätt till utökat umgänge med S..
K.L., bestred samtliga H.S:s yrkanden. Hon yrkade för egen del att hon även fortsättningsvis skulle ensam anförtros vårdnaden om S..
TR förordnade i interimistiskt beslut d 21 dec 1998 att H.S:s rätt till umgänge med S. enligt 1997 års dom skulle äga rum endast dagtid och i närvaro av kontaktperson samt med - i förhållande till domen - vissa tidsmässiga begränsningar även i övrigt.
H.S. beviljades d 5 nov 1998 rättshjälp i TR:n. Efter ansökan av H.S. till TR:n d 15 nov 1999 beslöts att hans rättshjälp skulle få fortsätta och TR:n bestämde det antal timmar som förmånen av rättshjälpsbiträde skulle få omfatta utöver 100 timmar till 50 timmar.
K.L. utnyttjade sin rättsskyddsförsäkring för tvisten. Huvudförhandlingen i TR:n tog fyra rättegångsdagar i anspråk och därunder hördes förutom parterna 20 personer och förebringades omfattande skriftlig bevisning.
TR:n ogillade i dom d 22 dec 1999 med ordförandens utslagsröst H.S:s yrkande om vårdnaden om S. samt förordnade att H.S. skulle ha rätt till umgänge med S. varannan lördag kl 10.00 till 18.00 i närvaro av en kontaktperson.
TR:n fastställde ersättning enligt rättshjälpslagen till H.S:s rättshjälpsbiträde till 163 770 kr, varav 157 950 kr för arbete och 5 820 kr för tidsspillan. Av totalbeloppet utgjorde 32 754 kr mervärdesskatt.
Svea HovR
Såväl H.S. som K.L. överklagade i Svea HovR. I själva saken var parternas yrkanden följande. H.S. yrkade i första hand bifall till sitt yrkande att ensam få vårdnaden om S. och i andra hand rätt till sedvanligt umgänge med S. utan att kontaktperson skulle vara närvarande. K.L. yrkade i första hand att H.S. inte skulle tillerkännas någon umgängesrätt alls med S. och i andra hand att det av TR:n bestämda umgänget skulle ytterligare inskränkas.
I fråga om rättshjälp yrkade H.S. utökning av rättshjälpen med 80 timmar utöver av TR:n beviljade 150 timmar.
K.L., som i TR:n utnyttjat sin rättsskyddsförsäkring fullt ut, ansökte i HovR:n om rättshjälp enligt rättshjälpslagen.
HovR:n (hovrättsråden Hesser och Drangel, referent, samt tf hovrättsassessorn Lindström) anförde i särskilt beslut i rättshjälpsfrågan d 10 febr 2000 bl a:
Yrkanden m m.
H.S. har som skäl för sitt yrkande om utökning av förmånen av rättshjälpsbiträde med ytterligare 80 timmar hänvisat till målets karaktär och omfattning. Han har tillagt, att utökningen avser målet i HovR:n till dess det har avslutats här men att, då det för närvarande är svårt att bedöma antalet arbetstimmar, uppskattningen om 80 timmar enbart är en bedömning av trolig tidsåtgång.
K.L. har som skäl för att hon skall beviljas rättshjälp anfört följande. Hon har tillgodogjort sig allt det rättsskydd som hon har rätt till. Hon står därför helt utan möjligheter att driva sin sak vidare. Hon gör gällande att hon gjort vad som rimligen kan begäras av henne och att hon, utan egen förskyllan, står utan möjligheter till rättsskydd i en omfattande och komplicerad process rörande ett barn. Hon är i största behov, både ekonomiskt och i sak, att biträdas av en advokat i detta mål, där motparten har rätt till rättshjälp för sina rättegångskostnader och parterna sålunda numera på ett oacceptabelt sätt står helt olika inför lagen.
Skäl.
Vad först gäller H.S. yrkande om ytterligare utökning av den honom beviljade förmånen av rättshjälpsbiträde gör HovR:n följande bedömning.
Av förarbetena till rättshjälpslagen framgår att den möjlighet som ges i lagens 34 § att kunna utöka antalet timmar biträdeshjälp utöver 100 timmar endast är avsedd att tillämpas i ett fåtal undantagsfall (prop 1996/97:9 s 145). Genom TR:ns beslut att utöka förmånen av rättshjälpsbiträde med 50 timmar gavs H.S. möjlighet att slutföra processen i TR:n.
HovR:n finner inte omständigheterna i målet vara sådana att det finns skäl att nu bifalla H.S:s yrkande om ytterligare utökning av den honom beviljade rättshjälpen. Hans yrkande härom skall därför lämnas utan bifall.
Vad därefter gäller K.L:s ansökan om rättshjälp gör HovR:n följande bedömning.
Av förarbetena till rättshjälpslagen framgår (prop 1996/97:9 s 95 f) att en utgångspunkt för lagen var att rättshjälpen skulle vara subsidiär i förhållande till rättsskyddet och att därvid förmånerna i de båda systemen skulle vara likvärdiga. Skillnaderna mellan de båda systemen skulle minska genom att förmånen av rättshjälp begränsades så att ersättning bara kunde ges för en viss biträdesinsats. Härvid angavs dels att de vanligaste rättsskyddsförsäkringarna täckte kostnader upp till ett visst belopp, vanligen 75 000-100 000 kr, dels att som huvudregel förmånen av rättshjälpsbiträde omfattar ersättning för arbete i högst 100 timmar (i undantagsfall med möjlighet till viss utökning av antalet timmar i ärenden som inte omfattas av rättsskyddsförsäkringarna). Vidare anfördes i förarbetena, att det mot denna bakgrund inte behövde införas någon möjlighet att få rättshjälp för den som hade en rättsskyddsförsäkring men som hade utnyttjat denna upp till försäkringens maximibelopp (a prop s 146). Däremot har det ansetts (a prop s 209) att för det fall en person har en mindre omfattande rättsskyddsförsäkring detta i regel, bortsett från fall då han klart insett risken härmed, inte bör gå ut över den rättssökande, utan han bör då i regel beviljas rättshjälp.
Den rättsskyddsförsäkring som K.L., hittills har kunnat utnyttja i målet har täckt kostnader upp till 100 000 kr och är således av normal omfattning. Vid sådant förhållande finner HovR:n omständigheterna vara sådana att hon, trots att hon vid TR:n utnyttjat försäkringen till dess maximibelopp, inte kan enligt 9 § 2 st rättshjälpslagen beviljas rättshjälp i målet här. K.L:s ansökan om rättshjälp skall därför lämnas utan bifall.
Slut.
HovR:n lämnar H.S:s yrkande om utökning av honom beviljad rättshjälp utan bifall.
HovR:n lämnar K.L:s ansökan om rättshjälp utan bifall.
HD
K.L. (ombud advokaten Lena Feuk) överklagade och yrkade att HD skulle bevilja henne rättshjälp.
Domstolsverket bestred ändring.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Sjöstedt, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl (efter en redogörelse för bakgrunden i allt väsentligt motsvarande vad som antecknats i tidigare delar av referatet; red:s anm) K.L. har i HD anfört i huvudsak: Hon är sedan åratal svårt psykiskt stressad, medellös och mycket hårt prövad på grund av barnets psykiska trauma. Det är inte rimligt att hon, på grund av att samhällets rättshjälp har begränsningar, själv skall tvingas utföra sin talan vid en fem dagars huvudförhandling i HovR:n. Det skulle inte hjälpa om hon återkallade sitt överklagande eftersom även motparten överklagat. Det är stötande för den allmänna rättskänslan och allvarligt menligt för utsatta barn om den förälder som vill och kan skydda sitt utsatta barn inte skall få tillgång till juridiskt stöd. Enligt FN:s konvention om barns rättigheter skall ett barns bästa komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn. Hennes motpart har stora ekonomiska resurser. De möjligheter detta gett denne har lett till att processen blivit så omfattande. För att inte tappa målet har hon själv tvingats föra omfattande bevisning. Kostnaderna för detta belastar rättsskyddsförsäkringen. Enligt vad hon inhämtat från Konsumenternas försäkringsbyrå ersätter flertalet rättsskyddsförsäkringar endast kostnader motsvarande ungefär 70 timmars biträde; detta att jämföras med rättshjälpslagens 100 timmars biträde. Den som har rättshjälp är alltså processekonomiskt starkare redan i inledningsskedet. Det finns ingen möjlighet att inom rättsskyddsförsäkringen begära utvidgning av antalet ersättningsbara timmar. Den person som uttömt sin rättsskyddsförsäkring måste då kunna likställas med dem som saknar rättsskyddsförsäkring men som om det föreligger särskilda skäl ändå kan få rättshjälp.
Domstolsverket har i HD anfört i huvudsak: Rättshjälpen skall vara subsidiär till rättsskyddet. För den som har rättsskyddsförsäkring kan rättshjälp inte komma i fråga. Redan lydelsen i 9 § rättshjälpslagen talar emot detta. Förarbetena talar inte heller för att rättshjälp skall kunna utgå sedan rättsskydd helt tagits i anspråk. Samma ståndpunkt har intagits i doktrin och hovrättspraxis. Det skulle också strida mot allas likhet inför lagen om den som tecknat rättsskyddsförsäkring först skulle kunna utnyttja denna och därefter ta del av samhällets resurser som är avsedda att minska skillnaderna mellan olika inkomstgrupper medan den ekonomiskt sämst ställde skulle vara tvungen att nöja sig med att få sina kostnader betalda av allmänna medel.
De allmänna förutsättningarna för när rättshjälp kan beviljas finns i 6-8 §§rättshjälpslagen. K.L:s förhållanden och angelägenhetens art, vårdnad om barn, är sådana att hon i och för sig skulle kunna beviljas rättshjälp. Emellertid får enligt 9 § 1 st rättshjälpslagen rättshjälp inte beviljas om den rättssökande har en rättsskyddsförsäkring som omfattar angelägenheten. K.L. har en sådan rättsskyddsförsäkring. Lagrummets lydelse talar således för att K.L. inte skall beviljas rättshjälp. En tänkbar tolkning skulle dock kunna vara att en rättsskyddsförsäkring som uttömts inte längre kan anses omfatta den rättsliga angelägenheten och att det därför skulle kunna finnas utrymme för att bevilja rättshjälp, närmast då med stöd av 9 § 2 st rättshjälpslagen. Enligt 9 § 2 st rättshjälpslagen får under vissa förutsättningar rättshjälp beviljas den som saknar rättsskydd. Det framgår emellertid mycket klart av förarbetena till rättshjälpslagen att rättshjälpen skall vara subsidiär i förhållande till rättsskyddsförsäkringar och att den avsedda innebörden av 9 § rättshjälpslagen är att rättshjälp inte skall beviljas ens om en rättsskyddsförsäkring tagits i anspråk men uttömts (jfr SOU 1985:101 s 101 och prop 1996/97:9 s 92 och 146). K.L. kan därför inte beviljas rättshjälp.
Domslut
HD:s avgörande. HD avslår överklagandet.
HD (JustR:n Magnusson, Lars K Beckman, Nilsson, Blomstrand, referent, och Pripp) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Enligt 9 § 1 st rättshjälpslagen (1996:1619) får rättshjälp inte beviljas, om den rättssökande har en rättsskyddsförsäkring eller något annat liknande rättsskydd som omfattar angelägenheten. Det är naturligt att tolka denna bestämmelse så att den som har en rättsskyddsförsäkring som ger rätt till ersättning vid en viss tvist inte kan få rättshjälp för den tvisten, när han har uttömt rätten till försäkringsersättning. En annan tolkning, som dock ligger mindre nära till hands, skulle kunna vara att försäkringen inte längre anses omfatta tvisten när rätten till försäkringsersättning är uttömd; rättshjälp skulle därefter kunna beviljas i angelägenheten.
Av förarbetena (prop 1996/97:9 s 95 ff) framgår att det är den först nämnda tolkningen som är den avsedda. Rättshjälpslagen bygger på tanken att rättshjälpen skall vara ett likvärdigt alternativ till rättsskyddsförsäkringarna i sådana fall där den rättssökande inte har någon rättsskyddsförsäkring och inte heller borde ha haft en sådan försäkring. Förmånen av rättshjälpsbiträde har också begränsats i den nya lagen till 100 timmars arbete mot bakgrund bl a av att de vanligaste rättsskyddsförsäkringarna täcker kostnader upp till ett belopp om mellan 75 000 kr och 100 000 kr (a prop s 144). I 34 § rättshjälpslagen föreskrivs visserligen att rätten har möjlighet att låta rättshjälpen fortsätta trots att biträdets arbete överstiger 100 timmar. Denna ventil är dock avsedd att utnyttjas endast i ett fåtal undantagsfall och någon motsvarighet finns inte för rättsskyddsförsäkringarnas vidkommande. Det sägs uttryckligen i motiven (a prop s 146) att det inte behöver införas någon möjlighet att få rättshjälp för den som har rättsskyddsförsäkring men som har utnyttjat denna upp till försäkringens maximibelopp. Dock skall rättshjälp kunna beviljas, om rättsskyddsförsäkringen är mindre omfattande än normalt och detta inte beror på den rättssökandes eget val (se a prop s 101 ff och 209).
Vad som har uttalats i motiven överensstämmer med lagstiftningens allmänna syften och bör vara vägledande vid tillämpningen av den aktuella bestämmelsen.
K.L. har en rättsskyddsförsäkring som hon har kunnat utnyttja för den pågående tvisten och som har ersatt hennes kostnader i målet upp till 100 000 kr. Omständigheterna är sådana att rättshjälp inte skall beviljas henne i angelägenheten.
Domslut
HD:s avgörande. HD avslår överklagandet.
HD:s beslut meddelades d 13 juli 2000 (mål nr Ö 1063-00).