NJA 2000 s. 475

U.H. överklagade i Svea HovR och yrkade att HovR:n skulle ändra TR:ns beslut på så sätt att U.H. tillerkändes ersättning enligt taxa samt att kostnaden för sakkunnigt biträde fastställdes att ersättas av staten. I andra hand yrkade U.H. att arvodet skulle fastställas att utgå med 15 000 kr varvid ersättningen till det sakkunniga biträdet då ingick i förvaltarens arvode.

Till grund för överklagandet anförde U.H. i huvudsak följande. Kostnad avseende ersättning till sakkunnigt biträde är enligt KL 14 kap 1 § 1 st 3 en konkurskostnad och skall, i den mån kostnaden inte kan tas ur boet, betalas av staten. Kostnaden skall därmed inte ingå i förvaltarens arvode. Tillsynsmyndigheten har inte påstått att det varit onödigt att anlita sakkunnigt biträde för granskning av bokföringen och inte heller att kostnaden för detta varit för hög. Till grund för ett överskridande av taxan i konkursen anförde U.H. att extra arbete krävts för att granska konkursbolagets bokföring.

HovR:n (hovrättslagmannen Holmquist, hovrättsrådet Hahn, referent, och tf hovrättsassessorn Ingvar-Nilsson) anförde i slutligt beslut d 12 nov 1996: Skäl. TR:n har beslutat om avskrivning av konkursen enligt 10 kap 1 § KL. Enligt 14 kap 4 § 3 st samma lag och 44 § konkursförordningen (1987:916) skall arvodet till konkursförvaltaren i ett sådant fall bestämmas enligt en taxa som domstolsverket fastställer.

Domstolsverket har fastställt taxebeloppet för arvodet till 7 700 kr (DVFS 1995:10 B61). Enligt verkets föreskrifter får taxebeloppet överskridas, om ett konkursärende krävt avsevärt mer arbete än normalt. Överskridande får dock endast ske när rätten finner att skälig ersättning överstiger taxebeloppet med minst hälften. Gränsen för överskridande blir alltså 11 550 kr. Taxebeloppet omfattar enligt de nämnda föreskrifterna allt förvaltarens arbete i konkursen.

Enligt förarbetena till KL (prop 1986/87:90 s 374) och domstolspraxis (se t ex rättsfallet RH 1996:27) skall ersättning till sakkunnigt biträde som anlitats av förvaltaren enligt 7 kap 11 § KL antingen ingå i förvaltararvodet eller beaktas när detta bestäms.

Av det anförda följer att kostnaden för ett sakkunnigt biträde som anlitats i en konkurs som avskrivs enligt 10 kap 1 § KL kan betalas endast inom ramen för de taxebelopp som Domstolsverket fastställt. I detta fall har U.H. i första hand begärt ersättning för eget arbete med 7 700 kr, dvs enligt taxan. Han har utöver detta begärt ersättning för kostnaden för det sakkunniga biträdet med 3 750 kr. Eftersom också detta belopp skall anses utgöra en del av förvaltararvodet och då det sammanlagda beloppet (7 700 + 3 750) inte överstiger 11 550 kr kan U.H. inte få särskild kompensation för kostnaden för det sakkunniga biträdet. HovR:n finner att vad U.H. anfört som grund för sitt andrahandsyrkande om en ersättning i ett för allt om 15 000 kr inte heller bör föranleda att taxan frångås.

Slut. HovR:n lämnar överklagandet utan bifall.

U.H. (ombud advokaten Rikard Ljungberg) överklagade och yrkade att han skulle tillerkännas ersättning enligt taxa och att kostnaden för sakkunnigt biträde skulle fastställas att ersättas av staten.

Riksskatteverket bestred ändring.

Betänkande

HD (JustR:n Lars K Beckman, Svensson, referent, Westlander, Victor och Pripp) fattade följande slutliga beslut: Skäl. U.H. har anfört bl a. Av 14 kap 16 § KL framgår att det är konkursförvaltaren som bestämmer ersättningen till sakkunnigt biträde som han med stöd av 7 kap 11 § anlitar. Denna ersättning är enligt 14 kap 1 § 1 st 3 en konkurskostnad som enligt 14 kap 2 § andra meningen skall betalas av staten, i den mån konkurskostnaderna inte kan tas ut ur boet. Om förvaltaren anses ha bestämt ett för högt arvode till biträdet, kan förvaltarens slutredovisning klandras. Någon möjlighet att komma till rätta med en för hög biträdesersättning genom att sätta ned arvodet till förvaltaren ger inte KL. Riksskatteverket har anfört. Sedan gammalt gäller att om en konkursförvaltare med egna medel ersatt ett sakkunnigt biträde som han anlitat så skall denna ersättning ingå i det allmänna förvaltararvodet. Har biträdet fått ersättning direkt ur boet skall ersättningen beaktas när förvaltarens arvode bestäms. Gemensamt för båda situationerna är att man, när arvodet till förvaltaren bestäms, betraktar det arbete som utförts av biträdet som om detta utförts av förvaltaren själv.

U.H. har begärt ersättning för eget arbete med 7 700 kr, dvs enligt taxan. Han har utöver detta begärt ersättning för kostnaden för det sakkunniga biträdet med 3 750 kr. Om ersättningen till biträdet anses utgöra en del av förvaltararvodet, har U.H. således begärt 11 450 kr i arvode, vilket belopp inte överstiger taxebeloppet med minst hälften. Enligt Domstolsverkets föreskrifter får i så fall taxebeloppet inte överskridas. Frågan i målet är därför om kostnaden för det sakkunniga biträdet skall anses utgöra en del av förvaltararvodet eller om det skall behandlas som en annan slags kostnad som inte omfattas av taxan.

Av de av parterna nämnda lagrummen framgår att ersättning till ett sakkunnigt biträde som konkursförvaltaren anlitat är en konkurskostnad som skall betalas av staten, i den mån konkurskostnaderna inte kan tas ur boet. Ersättningen till biträdet bestäms av förvaltaren medan ersättningen till förvaltaren fastställs av rätten. Det är emellertid tydligt att ersättningen till förvaltarens biträde måste beaktas när ersättningen till förvaltaren bestäms. Det gäller inte minst när konkursen avskrivs enligt 10 kap 1 § och ersättningen till förvaltaren bestäms enligt en fast taxa. Det är nämligen uppenbart att taxan enkelt skulle kunna kringgås om förvaltaren fritt kunde välja mellan att å ena sidan vidta alla åtgärder i konkursen själv och få betalt enligt taxan och å andra sidan att anlita ett biträde för vissa av dessa åtgärder varvid ersättningen till biträdet skulle betalas av staten vid sidan av förvaltararvodet enligt taxan.

Sedan gammalt tillämpas därför en ordning som innebär att arbete som biträdet utfört räknas som förvaltarens eget när ersättningen till förvaltaren bestäms (se NJA II 1921 s 519 och prop 1986/87:90 s 374). Denna ordning framgår indirekt av bestämmelserna i KL om vad förvaltarens arvodesräkning skall innehålla. Enligt 14 kap 6 § skall ersättning till sakkunnigt biträde sålunda anges särskilt. Syftet med den bestämmelsen är att denna ersättning skall beaktas när rätten fastställer arvode till förvaltaren. Bestämmelsen i 14 kap 2 § om att konkurskostnader betalas av staten i de fall då boet saknar medel kan därför inte anses innebära att särskild ersättning skall utgå för biträdets arbete.

På grund av det anförda skall överklagandet lämnas utan bifall.