NJA 2001 s. 339

Staten genom Kronofogdemyndigheten i Malmö ansökte vid Ystad TR att L.P. skulle försättas i konkurs på grund av skatteskulder, fastställda genom beslut om eftertaxering efter en revision. Det fordrade beloppet uppgick till 2 861 834 kr. Staten uppgav att L.P. befunnits sakna utmätningsbara tillgångar till betalning av skulden och att L.P. därför enligt 2 kap. 8 § KL fick anses vara på obestånd.

L.P. bestred ansökningen. Han uppgav att han inte var på obestånd och anförde att presumtionsregeln i 2 kap. 8 § KL inte är tillämplig eftersom fordringen är stridig; statens fordran är inte fastställd genom dom och taxeringen är överklagad.

L.P. anförde: Bakgrunden till skatteskulderna är följande. L.P. är uppfinnare av plattvärmeväxlar. L.P. ägde bolaget Tower Energy. När det tyska bolaget GEA ville inleda ett samarbete med Tower Energy sålde L.P. sina aktier i Tower Energy till ett Gibraltar bolag, Svep Engineering Holding Limited. Därefter sålde Svep Engineering Holding Limited aktierna till GEA. Det är transaktionen mellan Svep Engineering Holding Limited och GEA som skattemyndigheten anser att L.P. skall beskattas för. Sommaren 1999 åtalades L.P. för skattebrott men frikändes av TR:n. Domen överklagades. År 2000 anhölls L.P. på nytt för skattebrott eftersom det framkommit nya saker i målet. Han har därför åtalats igen. Eftersom ett nytt åtal väckts har HovR:n troligtvis återförvisat målet till TR:n. L.P:s inställning är att han inte skall beskattas för transaktionen som skett mellan Svep Engineering Holding Limited och GEA. Det förhåller sig vidare på det sättet att det tyska bolaget stämde Tower Power och Svep Engineering Holding Limited för att få tillbaka en del av köpeskillingen för aktierna. En överenskommelse har träffats och 1,5 miljoner kr av aktielikviden har betalas tillbaka.

Det är därför osäkert hur stora L.P:s skatteskulder är. Anstånd med att betala skatterna har begärts vid ett tillfälle men den begäran frånfölls. Beloppen som sådana kan inte godtas. Om det visar sig att L.P. är betalningsskyldig för någon del av skatten har han förmåga att betala den. Han äger en fastighet i USA tillsammans med sin hustru. Fastigheten betingar ett värde om cirka 600 000-700 000 dollar. Han äger även en fastighet i Spanien som är värd cirka 100 000 kr.

L.P. (ombud advokaten J.G.) överklagade och yrkade att HD skulle upphäva konkursbeslutet.

Riksskatteverket bestred yrkandet.

Målet föredrogs.

Föredraganden, RevSekr A. föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. L.P. har till stöd för sitt överklagande gjort gällande bl.a. att presumtionsregeln i 2 kap. 8 § KL inte är tillämplig eftersom de skattefordringar staten åberopar till stöd för konkursyrkandet är tvistiga. Han har också hävdat att HovR:ns beslut att försätta honom i konkurs strider mot artikel 6 i Europakonventionen. I denna del har han närmare anfört. Det synes rimligt att tolka bestämmelsen i artikel 6.1 i Europakonventionen på det sättet att en enskild person skall tillförsäkras en domstolsprövning innan det är möjligt att lagligen utsätta honom för verkställighetsåtgärder, i vart fall om dessa har så långtgående effekter som ett beslut om försättande i konkurs har. Påförandet av skatten är en följd av enbart ett myndighetsbeslut, med begränsade möjligheter för honom att få sin sak prövad i den omfattning som ett domstolsförfarande skall säkerställa. Det måste därför anses strida mot artikel 6.1 att tillåta ett försättande av enskild person i konkurs under åberopande av en fordring som ensidigt har beslutats av myndighet, i synnerhet som myndigheten är part i målet om försättande i konkurs. L.P. har slutligen gjort gällande att han i vart fall inte kan anses vara på obestånd.

Eftersom skattemyndighetens beslut inte vunnit laga kraft kan det ej utan vidare läggas till grund för bedömningen av frågan om och i vilken mån staten har en fordran mot L.P. Denna fråga får prövas självständigt i det föreliggande konkursmålet på grundval av det däri åberopade materialet (jfr NJA 1956 s. 417, NJA 1981 s. 395 och NJA 1989 s. 378). Såvitt kan utläsas av det överklagade beslutet har HovR:n inte gjort en sådan prövning. Något hinder mot att företa denna prövning i HD föreligger inte. I denna del har Riksskatteverket åberopat ytterligare utredning i HD. Med hänsyn till vad som härvid framkommit måste det antas att L.P. kommer att slutligen bli betalningsskyldig för skatt avseende det aktuella inkomståret med belopp, som i beaktande av vad den tidigare utförda verkställighetsåtgärden och utredningen i övrigt utvisar angående hans betalningsförmåga, han inte till fullo kan betala. L.P. får därmed anses vara på obestånd.

Vad sedan gäller invändningen om överträdelse av Europakonventionen kan det konstateras att Europadomstolen i oktober 2000 beslutat att till prövning i sak ta upp målet janosevic mot Sverige (34619-97). I målet, som rymmer flera frågeställningar, gör klaganden bl.a. gällande att han, genom att skattemyndighets beslut om påförande av skatt och avgifter samt skattetillägg verkställts innan sakfrågorna prövats av domstolar berövats de rättigheter som artikel 6 tillförsäkrar honom. Det bör noteras att Europadomstolens beslut att ta upp det aktuella målet till prövning inte innefattar något ställningstagande till frågan om artikel 6 överhuvudtaget är tillämplig utan denna fråga har skjutits upp till den slutliga prövningen.

Mot bakgrund av vad som ovan anförts om den självständiga prövning av konkursfordringen det åligger domstolen att göra i konkursmålet finner HD att de krav på oavhängig och opartisk domstolsprövning som uppställs i artikel 6.1 i Europakonventionen får anses vara uppfyllda.

Överklagandet skall således lämnas utan bifall.

HD (JustR:n Magnusson, Munck, Westlander, Pripp, referent, och Lundius) fattade följande slutliga beslut: Skäl. L.P. har till stöd för sitt överklagande gjort gällande bl.a. att presumtionsregeln i 2 kap. 8 § KL inte är tillämplig eftersom de skattefordringar staten åberopar till stöd för konkursyrkandet är tvistiga. Han har också hävdat att HovR:ns beslut att försätta honom i konkurs strider mot artikel 6 i Europakonventionen. I denna del har han närmare anfört följande. Det synes rimligt att tolka bestämmelsen i artikel 6.1 i Europakonventionen på det sättet att en enskild person skall tillförsäkras en domstolsprövning innan det är möjligt att lagligen utsätta honom för verkställighetsåtgärder, i vart fall om dessa har så långtgående effekter som ett beslut om försättande i konkurs. Påförandet av skatt är en följd av enbart ett myndighetsbeslut, med begränsade möjligheter för honom att få sin sak prövad i den omfattning som ett domstolsförfarande skall säkerställa. Det måste därför anses strida mot artikel 6.1 att tillåta ett försättande av enskild person i konkurs under åberopande av en fordring som ensidigt har beslutats av en myndighet, i synnerhet som myndigheten är part i målet om försättande i konkurs. L.P. har slutligen gjort gällande att han i vart fall inte kan anses vara på obestånd. Han har härvid hänvisat till att han har en fordran om 695 000 kr på EP Technology AB.

Som HovR:n funnit har staten varit behörig att ansöka om L.P:s försättande i konkurs (jfr NJA 1956 s. 517).

Eftersom det taxeringsbeslut som har åberopats till stöd för konkursansökningen inte har vunnit laga kraft, kan det inte utan vidare läggas till grund för bedömningen huruvida L.P. är på obestånd (jfr NJA 1981 s. 51 och 1989 s. 378). Frågan skall därför prövas självständigt på grundval av det föreliggande materialet i målet.

Riksskatteverket har i HD åberopat vad som tidigare anförts och till domstolen gett in dels Länsrätten i Skåne läns beslut d. 12 maj 2000 i mål 427100 E om betalningssäkring avseende bl.a. den nu aktuella skattefordringen, dels en till grund för beslutet liggande framställning, dagtecknad d. 9 maj 2000, av Skattemyndigheten i Malmö, dels den i L.P:s konkurs per d. 25 jan. 2001 upprättade bouppteckningen. L.P. har i förevarande mål varken i sakligt eller i rättsligt hänseende närmare bemött vad skattemyndigheten har anfört i sin framställning. Han har inte heller förebragt någon närmare utredning om sin solvens.

Med hänsyn till vad som kommit fram i målet finner HD att det måste antas att L.P. kommer att slutligen bli betalningsskyldig för skatt med belopp som han - med beaktande av vad den utförda verkställighetsåtgärden och utredningen i övrigt utvisar angående hans betalningsförmåga - inte kan till fullo betala. L.P. skall alltså anses vara på obestånd.

Den omständigheten att L.P:s skatteskuld inte har fastställts genom avgörande som vunnit laga kraft kan vid angivna förhållanden inte innebära att det skulle strida mot Europakonventionen att lägga den till grund för beslut om konkurs.