NJA 2002 s. 112

E. S. ansökte vid Stockholms TR om att TR:n skulle försätta B. A. L. Fur AB (bolaget) i likvidation.

Som grund för yrkandet angavs i första hand att bolagets eget kapital understeg hälften av det registrerade aktiekapitalet och att likvidationsgrund därmed förelåg enligt 13 kap. 2 § aktiebolagslagen (1975:1385). I andra hand angavs som grund att S. B. och K. B. uppsåtligen genom sitt inflytande i bolaget medverkat till överträdelse av aktiebolagslagens regler om bolagsstämma, varför likvidationsgrund förelåg enligt 13 kap. 3 § aktiebolagslagen.

Bolaget bestred bifall till yrkandet om att TR:n skulle försätta bolaget i likvidation.

TR:n (rådmannen Wiklund Järgensen) höll förhandling i ärendet och anförde i slutligt beslut d. 23 aug. 2001: Skäl. E. S. har i egenskap av aktieägare yrkat att rätten skall försätta bolaget i likvidation. Det är ostridigt att bolagets eget kapital understeg hälften av det registrerade aktiekapitalet under hösten år 2000.

TR:n har vid sådant förhållande att försätta bolaget i likvidation om det ej under ärendets handläggning styrks att en balansräkning utvisande att bolagets eget kapital uppgår till det registrerade aktiekapitalet blivit granskad av revisorerna och godkänd av bolagsstämma.

Bolaget har bestritt likvidationsplikt och det har till sitt fredande åberopat en balansräkning avseende år 2000 som inte är daterad, men som uppgivits ha gjorts klar under våren 2001, vilket har bekräftats av bolagets revisor, C. K Enligt den balansräkningen skall bundet och fritt eget kapital uppgå till 107 049 kr.

Balansräkningen syns ha framtagits såsom en normal årsredovisningshandling. C. K har såsom revisor (om han är korrekt vald vid klandrad stämma i oktober år 2000 lämnas f.n. åt sidan) granskat balansräkningen. Det har dock inte visats att balansräkningen godkänts av bolagsstämma sedan den upprättats. Det har endast påståtts att bolagsstämma hållits i juli och att något anmärkningsvärt inte hänt vid denna. Ett sådant påstående uppfyller inte kravet på godkännande av bolagsstämma.

Redan här kan TR:n således slå fast att lagens krav för att freda sig mot likvidation inte uppfyllts.

TR:n finner dock skäl att därutöver notera dels att de invändningar som framförts mot den uppvisade balansräkningen inte kan lämnas utan avseende, dels att den balansräkning och de handlingar som bolaget har åberopat gäller för år 2000, dels att det är ostridigt att bolagsstämmor hållits på felaktigt sätt vid två tillfällen och upphävts efter domstolsbeslut.

E. S:s invändningar har bl.a. gällt riktigheten av att den skuld bolaget påstår att E. S. har till bolaget upptagits som en tillgång, av att E. S:s egna krav mot bolaget inte redovisats, av att farmen och dess handhavande inte redovisats på något vis mot bakgrund av att det upprättats inköpshandlingar för denna, av att vinsten för året sannolikt enbart består av försäljning av tillgångar i form av minkar, av att den påstådda användning av större delen av vinsten till återbetalning av lån inte kan vitsordas.

TR:n fäster sig vid att lagens krav på att bolaget skall kunna visa att aktiekapitalet är intakt är formulerat i presens. Rimligtvis är det den aktuella ekonomiska situationen som skall granskas då frågan om likvidation skall bedömas, inte vad som må ha varit för handen för över ett drygt halvår sedan, jmf. 13 kap. 4 § aktiebolagslagen.

Vad som gäller för bolaget i dag är oklart. Några som helst redovisnings-handlingar med sikte på dagsläget har inte förevisats. De uppgifter som lämnats ger vid handen att det är mer än sannolikt att verksamheten i bolaget och därmed bolaget håller på att avvecklas genom att djuren, minkarna, successivt försålts och minkfarmen faktiskt brukas av S. B:s far K. B.

TR:n noterar slutligen att balansräkningen inte är undertecknad och att något bolagsstämmoprotokoll som utvisar att balansräkningen behandlats av bolagsstämma inte har företetts.

Mot bakgrund av vad ovan framförts finner TR:n att bolaget varken på formell eller reell grund har kunnat visa att likvidationsgrunden har upphört. B. A. L. Fur AB skall därför försättas i likvidation.

Slut.

Bolaget överklagade i Svea HovR och yrkade i själva saken att HovR:n skulle upphäva beslutet om likvidation.

Bolaget åberopade samma omständigheter och samma bevisning som i TR:n. Bolaget åberopade därutöver som skriftlig bevisning ett bolagsstämmoprotokoll av d. 10 okt. 2001 och en kontrollbalansräkning utvisande bolagets ställning per d. 31 aug. 2001. Bolaget anförde att det med hänsyn till den granskning av bolagets tillgångar och skulder som skett inte vid något tidigare tillfälle förelegat skäl att anta att bolagets eget kapital understigit hälften av det registrerade aktiekapitalet.

HovR:n (hovrättsråden Brogvist, referent, Schött och Halvorsen) anförde i slutligt beslut d. 12 nov. 2001: HovR:n anser att det redan av det bolagsstämmoprotokoll och den årsredovisning som ingivits till TR:n framgår att bolagets eget kapital understeg hälften av det registrerade aktiekapitalet under hösten år 2000. Vid sådant förhållande har det ankommit på bolaget att under ärendets handläggning i TR:n, på sätt som anges i 13 kap. 2 § 2 st. aktiebolagslagen (1975:1385), styrka att likvidationsgrunden har upphört. Något bolagsstämmoprotokoll utvisande att sådan balansräkning som anges i nämnda bestämmelse har godkänts av bolagsstämma har inte företetts i TR:n. Bolaget har således inte under ärendets handläggning i TR:n styrkt att likvidationsgrunden har upphört. Den bolagsstämma bolaget har hållit efter det att TR:ns beslut meddelades saknar betydelse för bedömningen av bolagets skyldighet att träda i likvidation.

HovR:n, som med hänsyn till vad som nu har anförts inte finner skäl att hålla sammanträde, avslår överklagandet.

Bolaget överklagade HovR:ns beslut. Därefter återkallade såväl E. S. som bolaget sin talan och hemställde att HD, med undanröjande av underrätternas beslut, skulle avskriva ärendet. Den av TR:n förordnade likvidatorn tillstyrkte framställningen.

Ärendet avgjordes efter föredragning.

HD (JustR:n Magnusson, Nyström, Munck, referent, Håstad och Lundius) fattade följande slutliga beslut: ---.

Bestämmelserna i 13 kap. 2 § 1 och 2 st. aktiebolagslagen hade vid tiden för domstolarnas beslut följande lydelse:

"Det åligger styrelsen att ofördröjligen upprätta och låta revisorerna granska en särskild balansräkning så snart det finns skäl att anta att bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet. Samma skyldighet inträder om bolaget vid verkställighet enligt 4 kap.utsökningsbalken befunnits sakna utmätningsbara tillgångar. Visar balansräkningen att bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet, skall styrelsen snarast möjligt till bolagsstämma hänskjuta fråga om bolaget skall träda i likvidation. Godkänns ej på bolagsstämma inom åtta månader efter hänskjutandet en av revisorerna granskad balansräkning avseende ställningen vid tiden för stämman som utvisar att det egna kapitalet uppgår till det registrerade aktiekapi-

talet, skall styrelsen, om ej bolagsstämman beslutar att bolaget skall träda i likvidation, hos rätten ansöka att bolaget försätts i likvidation. Sådan ansökan kan även göras av styrelseledamot, verkställande direktör, revisor eller aktieägare.

Görs ansökan enligt första stycket, förordnar rätten att bolaget skall träda i likvidation, om det ej under ärendets handläggning i tingsrätten styrks att balansräkning utvisande att bolagets eget kapital uppgår till det registrerade aktiekapitalet blivit granskad av revisorerna och godkänd av bolagsstämma."

Denna reglering är i sak oförändrad enligt de fr.o.m. d. 1 jan. 2002 gällande bestämmelserna om tvångslikvidation (se SFS 2001:932).

Om styrelsen eller någon ledamot av denna eller en aktieägare enligt de angivna bestämmelserna utverkar ett beslut av TR om att ett aktiebolag skall träda i likvidation, kan beslutet inte upphävas eller undanröjas enbart därför att sökanden återkallar sin talan i högre instans. TR:ns beslut om tvångslikvidation går i omedelbar verkställighet (se NJA 1992 s. 518 I och II), och andra rättsägare kan ha förlitat sig på likvidationsbeslutet. För det fall att likvidationsanledningen bortfaller efter TR:ns beslut öppnar lagen möjlighet för bolagsstämman att besluta att likvidationen skall upphöra och bolagets verksamhet återupptas (se 13 kap. 17 § i lydelse före d. 1 jan. 2002; numera 13 kap. 44 §).

En förutsättning för att högre rätt skall kunna upphäva eller undanröja ett likvidationsbeslut som TR:n har fattat enligt nämnda bestämmelse måste därför även när ansökan har återkallats vara att skäl för likvidation saknades när TR:ns beslut meddelades, t.ex. med hänsyn till att sökanden inte åberopat laga skäl för likvidationen, till att likvidationsanledningen visats ha bortfallit före TR beslutet eller till att sökanden inte varit behörig.

I förevarande fall gjorde E. S. vid TR:n i första hand gällande att bolagets eget kapital understeg hälften av det registrerade aktiekapitalet och att detta insetts bl.a. av en annan styrelseledamot. Till stöd för sitt påstående åberopade E. S. ett av den andre styrelseledamoten justerat bolagsstämmoprotokoll d. 23 okt. 2000, i vilket det angavs att stämman hade beslutat att bolaget skulle driva verksamheten vidare trots att bolaget förbrukat mer än halva aktiekapitalet. E. S. gjorde emellertid gällande att protokollet var uppdiktat och inte återspeglade någon verklig bolagsstämma samt att något bolagsstämmobeslut i likvidationsfrågan inte hade fattats. Han uppgav också att någon särskild balansräkning inte hade upprättats.

Om styrelsen underlåter att hänskjuta frågan om likvidation till bolagsstämma trots att det finns anledning att anta att mer än hälften av aktiekapitalet är förbrukat, kan personligt ansvar för bolagets förpliktelser inträda för styrelseledamöterna och andra som handlar på bolagets vägnar. Däremot kan en styrelseledamot eller en aktieägare inte i ett sådant läge utverka rättens beslut om likvidation, eftersom detta förutsätter att kapitalfrågan inte har lösts under den åttamånadersfrist från hänskjutandet till bolagsstämma som lagen medger (jfr Rodhe, Aktiebolagsrätt, 19 uppl. s. 281).

Vad E. S. anförde till stöd för sin ansökan hos TR:n innefattade således inte laga skäl för likvidation enligt 13 kap. 2 § aktiebolagslagen i dess dåvarande lydelse och innebar också att han saknade behörighet att göra ansökan i frågan. Bolaget borde följaktligen inte ha försatts i likvidation med stöd av nämnda lagrum.

Vid TR:n yrkade E. S. i andra hand att bolaget skulle försättas i likvidation enligt 13 kap. 3 § aktiebolagslagen. Denna fråga prövades inte av TR:n. Eftersom E. S. numera har återkallat sin talan, saknas anledning att uppta frågan till bedömning.

På grund av det anförda undanröjer HD TR:ns och HovR:ns beslut i ärendet.

HD:s beslut meddelades d. 19 febr. 2002 (mål nr Ö 4359-01).