NJA 2002 s. 572

Anställd har i fråga om rätt till lönegaranti vid konkurs inte ägt tillgodoräkna sig anställningstid hos sin förre arbetsgivare där han innehade företagsledande ställning.

TR:n

J.-E. B. förde vid Falu TR den talan mot staten genom Tillsynsmyndigheten i konkurser, Kronofogdemyndigheten i Gävle, som framgår av TR:ns dom.

Domskäl

TR:n (rådmannen Bergström) anförde i dom d. 5 maj 2000: Bakgrund. Larmia Larm & Säkerhet AB (Larmia Larm) bildades i juni 1997. J.-E. B. ägde samtliga aktier i bolaget samt var ensam styrelseledamot och firmatecknare. Styrelsesuppleant saknades. J.-E. B. innehade en företagsledande ställning i Larmia Larm med hänsyn till såväl anställningsvillkor som arbetsuppgifter och omfattades på grund härav inte av lagen (1982:80) om anställningsskydd (LAS). Larmia Larm försattes i konkurs d. 22 jan. 1999. Betalning enligt lönegarantilagen för fordran hos arbetsgivaren utgick inte till J.- E. B. i samband med Larmia Larms konkurs. Den 15 febr. 1999 förvärvade Larmia Säkerhet & TV Övervakning AB (Larmia Övervakning) rörelsen i Larmia Larm från dess konkursbo. J.-E. B. fick fortsatt anställning hos Larmia Övervakning, men kom då att omfattas av LAS. Detta bolags samtliga aktier ägdes av annan person. Den 1 sept. 1999 försattes även Larmia Övervakning i konkurs. Den 7 sept. 1999 fick J.-E. B. besked av konkursförvaltaren om uppsägning på grund av konkurs och arbetsbrist med sista anställningsdag d. 8 okt. 1999, dvs. med en uppsägningstid om en månad. J.-E. B. har erhållit betalning enligt lönegarantilagen med belopp motsvarande en månads uppsägningstid enligt beslut av konkursförvaltaren d. 7 okt. 1999. Därefter har J.-E. B. inom föreskriven tid väckt talan mot staten.

Yrkanden m.m. J.-E. B. har - som han slutligen bestämt sin talan - yrkat att TR:n fastställer att han är berättigad till ersättning enligt lönegarantilagen med 22 960 kr, varav 20 500 kr för uppsägningslön avseende tiden d. 8 okt.-8 nov. 1999 och 2 460 kr för semesterersättning avseende samma tid.

Staten har bestritt käromålet, men vitsordat yrkat belopp som skäligt.

Grunder. J.-E. B. har anfört: Hans anställning i Larmia Övervakning omfattades av LAS. Enligt 3 § andra punkten LAS får en arbetstagare som byter anställning i samband med företags- eller verksamhetsövergång vid konkurs, tillgodogöra sig tiden hos den förre arbetsgivaren när anställningstid skall beräknas hos den senare. Vid sammanläggning av hans anställningstid hos Larmia Larm och Larmia Övervakning överstiger anställningstiden två år varför han enligt 11 § LAS är berättigad till en uppsägningstid om två månader.

Staten har anfört: Från LAS tillämpning undantas enligt 1 § "arbetstagare som med hänsyn till arbetsuppgifter och anställningsvillkor får anses ha företagsledande eller därmed jämförlig ställning". J.-E. B. omfattades således inte av LAS skyddsbestämmelser under anställningstiden i Larmia Larm och hans anställning i nämnda bolag utgör därmed inte en sådan anställning som enligt 3 § LAS medför rätt att tillgodoräkna sig anställningstid.

Domskäl. Parterna är eniga om att J.-E. B. hade två månaders uppsägningstid och är berättigad till yrkad lönegarantiersättning, om han skulle få tillgodoräkna sig även anställningstiden i Larmia Larm. Tvist råder alltså endast hur detta skall bedömas.

Enligt 3 § LAS gäller att en arbetstagare som byter arbetsgivare till följd av övergång av ett företag, en verksamhet eller en del av en verksamhet, har rätt att tillgodoräkna sig anställningstiden hos den förste arbetsgivaren. Enligt nämnda § gäller bestämmelsen även vid byte av anställning i samband med konkurs. Reglerna i 3 § LAS blir således tilllämpliga vid beräkning av den uppsägningstid som arbetstagaren har rätt till enligt 11 § LAS.

I prop. 1981/82:71 s. 117, under specialmotiveringen till 3 § LAS, har departementschefen uttalat följande. "Med det undantag som följer av hur 15 § har konstruerats, kan arbetstagare tillgodoräkna sig anställningstid, oavsett om de har innehaft en tillsvidareanställning eller tidsbegränsad anställning, arbetat på deltid, varit tjänstlediga osv. Lagreglerna skall också förstås på det sättet att en arbetstagare får tillgodoräkna sig tidigare anställningstid, även om den tidigare anställningen inte har omfattats av lagen utan har avsett t.ex. beredskapsarbete." Praxis synes inte ha prövat frågeställningen i målet.

Enligt 1 § LAS undantas från lagens tillämpning fyra grupper av arbetstagare, varav en av de undantagna är arbetstagare som har anvisats beredskapsarbete eller skyddat arbete och en annan arbetstagare med företagsledande eller därmed jämförlig ställning. Enligt det citerade uttalandet i propositionen har arbetstagare som tidigare innehaft anställning som beredskapsarbetare rätt att tillgodoräkna sig denna anställningstid. Av uttalandet framgår vidare att beredskapsarbetare endast är en av flera grupper som får tillgodoräkna sig tidigare anställningstid, trots att tidigare anställning varit undantagen från LAS tillämpning. TR:n finner därför att departementschefens uttalande inte kan förstås på annat sätt än att också företagsledande anställning skall grunda rätt till uppsägningstid. Något vägande skäl mot denna tolkning finns inte, varför käromålet således skall bifallas.

Domslut

Domslut. TR:n fastställer att J.-E. B. är berättigad till ersättning enligt lönegarantilagen med 22 960 kr för uppsägningslön och semesterersättning för tiden d. 8 okt.-d. 8 nov. 1999.

Svea HovR

Riksskatteverket överklagade i Svea HovR och yrkade ogillande av J.- E. B:s talan.

J.-E. B. bestred ändring.

HovR:n (hovrättsråden Broqvist och Schött samt tf. hovrättsassessorn Ollén, referent) anförde i dom d. 25 jan. 2001: Utredningen i HovR:n. Parterna har i HovR:n åberopat samma grunder och omständigheter som vid TR:n med följande tillägg.

Staten har anfört: Det saknas behov av att låta personer med företagsledande ställning omfattas av en skyddslagstiftning om anställningsskydd. J.-E. B. skall därför inte ha rätt att enligt 3 § lagen (1982:80) om anställningsskydd (LAS) tillgodoräkna sig den tid han innehaft sådan ställning vid beräkning av uppsägningstiden.

J.-E. B. har vidhållit att 3 § LAS inte uppställer som villkor för tillämpning att även den föregående anställningen måste ha omfattats av lagen. Lagstiftaren har lämnat öppet för att anställningar som normalt inte omfattas av LAS under vissa förutsättningar ändå skall beaktas, bl.a. vid beräkning av anställningstid. J.-E. B. har även anfört att den omständigheten att han i tidigare anställning haft företagsledande befattning inte förtar hans skyddsvärde enligt LAS i dag.

Domskäl

Domskäl. I målet är fråga om J.-E. B. för beräkningen av ersättning enligt lönegarantilagen från sin anställning hos Larmia Säkerhet och TV Övervakning AB i konkurs även skall få tillgodoräkna sig anställningstiden från sin tidigare anställning hos Larmia Larm & Säkerhet AB. J.-E. B. skulle vid sådant förhållande ostridigt vara berättigad att erhålla ersättning enligt lönegarantilagen avseende ytterligare en månads uppsägningstid eller sammanlagt två månader.

J.-E. B. hade en företagsledande anställning hos Larmia Larm & Säkerhet AB. När den anställningen upphörde på grund av bolagets konkurs omfattades J.-E. B. inte av LAS och hade därmed inte heller rätt till någon ersättning enligt lönegarantilagen (1992:497). Se 1 § LAS, 7 § lönegarantilagen och 12 § förmånsrättslagen (1970:979). Fråga är alltså om J.-E. B. med tillämpning av 3 § LAS ändock skall få tillgodoräkna sig anställningstiden hos Larmia Larm & Säkerhet AB sedan verksamheten efter det bolagets konkurs gått över till Larmia Säkerhet och TV Övervakning AB och han i samband därmed fått en icke arbetsledande anställning i det sistnämnda bolaget.

Bakgrunden till regleringen i 3 § LAS är bl.a. att det ansetts angeläget att förhindra att de rättigheter som en arbetstagare redan har tjänat in i en anställning går förlorade genom att det utan arbetstagarens medverkan sker en förändring på arbetsgivarsidan (se prop. 1973:129 s. 136). Detta innebär som huvudregel att när den nye arbetsgivaren tar över personal för i stort sett samma arbetsuppgifter som tidigare så tar han också på sig ansvaret för de rättigheter som arbetstagarna har tjänat in i den tidigare anställningen (se a.a. s. 66). Reglerna i bl.a. LAS har också anpassats till bl.a. rådets direktiv 77/187/EEG av d. 14 febr. 1977 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av verksamheter och rådets direktiv 80/987/EEG av d. 20 okt. 1980 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens.

I förarbetena till LAS har lämnats visst utrymme för att en arbetstagare skall få tillgodoräkna sig tidigare anställningstid även om arbetstagaren på grund av denna tidigare anställning inte omfattades av LAS. I propositionen ges härvid som exempel beredskapsarbetare (prop. 1981/82:71 s. 117). Anledningen till att beredskapsarbetare, arkivarbetare och musikerhjälp har - trots det skyddsvärde dessa anställningar har - lämnats utanför LAS tillämpningsområde står närmast att finna i att LAS bara omfattar anställningar på den öppna arbetsmarknaden (se prop. 1973:129 s. 231). Till skillnad från nämnda anställningar har en arbetstagare med företagsledande eller därmed jämförlig ställning lämnats utanför LAS tillämpningsområde då det inte framstått som något framträdande behov att utifrån sociala skyddssynpunkter ge denna typ av anställning - med en utpräglad arbetsgivarfunktion - ett särskilt anställningsskydd lagstiftningsvägen (jfr prop. 1973:129 s. 195 och 230).

Sammantaget finner HovR:n därför att det inte utan uttrycklig lagreglering finns något utrymme för att låta J.-E. B. vid beräkningen av ersättning enligt lönegarantilagen från sin anställning hos Larmia Säkerhet och TV Övervakning AB tillgodoräkna sig sin tidigare anställningstid hos Larmia Larm & Säkerhet AB. TR:ns dom skall alltså upphävas och J.-E. B:s talan i målet lämnas utan bifall.

Domslut

Domslut. Med upphävande av TR:ns dom lämnar HovR:n J.-E. B:s talan i målet utan bifall.

HD

J.-E. B. överklagade och yrkade att HD skulle fastställa TR:ns dom.

Riksskatteverket bestred ändring.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Eriksson, föreslog i betänkande följande dom: HD fastställer HovR:ns dom.

HD (JustR:n Lars K. Beckman, Svensson, Lennander, Regner och Håstad, referent) beslöt följande dom: Domskäl. Det är ostridigt att J.-E. B. har rätt till lönegaranti för en månads uppsägningslön från det i konkurs försatta bolaget Larmia Säkerhet och TV Övervakning AB, där han varit anställd mindre än två år. Frågan i målet gäller om J.-E. B. har rätt till lönegaranti för ytterligare en månads uppsägningslön, därför att konkursbolaget övertagit verksamheten från Larmia Larm och Säkerhet AB i samband med att detta bolag gick i konkurs. I det senare bolaget var J.-E. B. anställd i företagsledande ställning samt ägde dessutom alla aktier.

Enligt 7 § lagen om lönegaranti (1992:497) lämnas betalning enligt garantin för fordran på lön som har förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen (1970:979). Enligt 12 § förmånsrättslagen omfattas fordran på uppsägningslön av förmånsrätt, dock längst för uppsägningstid som beräknats enligt 11 § lagen (1982:80) om anställningsskydd. Vidare stadgas i sista st. av 12 § förmånsrättslagen att, om konkursgäldenären är näringsidkare, en arbetstagare som senare än sex månader före konkursansökningen har ägt en väsentlig andel av företaget och som haft ett betydande inflytande över dess verksamhet inte har förmånsrätt för lönefordran.

Enligt 11 § lagen om anställningsskydd har en arbetstagare rätt till uppsägningstid av en månad, om den sammanlagda anställningstiden hos arbetsgivaren är kortare än två år. Enligt 3 § samma lag skall vid tilllämpning av 11 §, men även av bl.a. 22 § om turordning, en arbetstagare få tillgodoräkna sig anställningstiden hos sin tidigare arbetsgivare, om arbetstagaren bytt anställning i samband med konkurs. Lagen om anställningsskydd är enligt 1 § inte tillämplig på arbetstagare som med hänsyn till arbetsuppgifter och anställningsvillkor får anses ha företagsledande eller därmed jämförlig ställning. En företagsledare har således inte någon i lagen skyddad rätt till uppsägningstid.

Målet gäller inte J.-E. B:s rätt till lönegaranti i sin förre arbetsgivares konkurs. Han är därför inte utesluten från ytterligare en månads lönegaranti i sin senare arbetsgivares konkurs genom en direkt tillämpning av 12 § sista st. förmånsrättslagen.

Lagen om anställningsskydd skall som nämnts inte tillämpas på bl.a. arbetstagare som med hänsyn till sina arbetsuppgifter eller anställningsvillkor får anses ha en företagsledande ställning. Ett naturligt sätt att tolka denna undantagsregel är att på ställen i lagen där ordet arbetstagare finns läsa in "med undantag för bl.a. arbetstagare i företagsledande ställning". En sådan läsart innebär att i t.ex. lagens 3 § 1 st. 2 uttrycket "arbetstagare som byter anställning" är försett med det angivna undantaget. Denna tolkning av lagrummet strider inte mot syftet med sist nämnda § som är att hindra att en intjänad rättighet går förlorad i där angivna fall. I förarbetena till bestämmelsen (prop. 1981/82:71 s. 117) finns visserligen ett motivuttalande som kan tala i annan riktning än den nu angivna. Där sägs nämligen att lagreglerna i 3 § skall förstås på det sättet att en arbetstagare får tillgodoräkna sig tidigare anställningstid, även om den tidigare anställningen inte har omfattats av lagen utan avsett t.ex. beredskapsarbete (som undantas i 1 § på samma sätt som arbetstagare i företagsledande ställning). Detta inte närmare utvecklade motivuttalande bör dock inte föranleda ett avsteg från huvudprincipen i lagen om anställningsskydd som är att vissa arbetstagare i lagens 1 § lämnats utanför lagstiftningen (se a. prop. s. 92 ff.). Av det nu anförda följer att J.-E. B. i den nu aktuella konkursen saknar rätt till lönegaranti för sin anställningstid hos den förre arbetsgivaren Larmia Larm och Säkerhet AB.

Ett tillgodoräknande av anställningstiden hos den förre arbetsgivaren, i vilken J.-E. B. ägt en väsentlig andel och haft ett betydande inflytande, skulle dessutom strida mot grunderna för 12 § sista st. förmånsrättslagen.

Domslut

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

HD:s dom meddelades d. 22 nov. 2002 (mål nr T 775-01).