NJA 2002 s. 673
När rätten förpliktar någon att utge kvarstadsbelagd lös egendom bör kvarstaden normalt bestå till dess att ett avgörande i målet har vunnit laga kraft eller kortare tid därefter. 15 kap. 8 § 3 st. RB.
TR:n
Det tyska bolaget Volkswagen Leasing GmbH (Volkswagen) förde vid Södra Roslags TR talan mot Ullberg & Partner Holding Aktiebolag (Ullberg & Partner) angående bättre rätt till personbilen Audi A8 årsmodell 2000 med tyskt registreringsnummer HH-AK 1112 och yrkade förpliktande för Ullberg & Partner att utan ersättning utlämna bilen till Volkswagen. Bilen hade enligt leasingavtal utlämnats till en person A. K. och sedermera anmälts stulen.
Ullberg & Partner bestred käromålet och gjorde gällande att bolaget förvärvat bilen genom ett godtrosförvärv.
TR:n förordnade om kvarstad på bilen.
Domskäl
TR:n (rådmannen Lövén) meddelade dom d. 29 aug. 2002. TR:n fastställde att Volkswagen hade bättre rätt än Ullberg & Partner till personbilen och förpliktade Ullberg & Partner att utan ersättning utlämna bilen till Volkswagen.
TR:n förordnade att TR:ns kvarstadsbeslut skulle bestå, dock längst för tiden till d. 30 sept. 2002 eller till dess verkställighet dessförinnan skett.
HovR:n
TR:ns dom överklagades i Svea HovR av Ullberg & Partner. Volkswagen överklagade och yrkade att HovR:n skulle förordna att TR:ns beslut om kvarstad skulle bestå till dess dom eller slutligt beslut i målet vunnit laga kraft.
HovR:n (hovrättsråden Frideen och Schött, referent, samt tf. hovrättsassessorn Malin Nyman) anförde i beslut d. 27 sept. 2002: En dom varigenom någon förpliktas att utge lös egendom får verkställas utan hinder av att domen inte vunnit laga kraft, under förutsättning att säkerhet ställs för egendomens återbäring jämte avkastning (3 kap. 4 och 8 §§ UB).
När sökanden kan få verkställighet för sitt anspråk i en överklagad dom bör HovR:n i regel inte besluta om kvarstad (jfr Fitger, Rättegångsbalken s. 15:19).
Eftersom Volkswagen inte har anfört något skäl till varför verkställighet av TR:ns dom inte skulle kunna ske föreligger inte förutsättningar att ändra TR:ns beslut om kvarstad.
HovR:n avslår därför Volkswagens överklagande.
Volkswagen överklagade HovR:ns beslut och yrkade att HD skulle förordna att kvarstaden på bilen skulle bestå till dess dom eller slutligt beslut vunnit laga kraft.
Ullberg & Partner bestred yrkandet.
HD förordnade d. 9 okt. 2002 om kvarstad på fordonet för tiden till dess annat bestämdes.
Målet föredrogs.
Föredraganden, RevSekr Karlsson, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. TR:n har genom dom d. 29 aug. 2002 fastställt att Volkswagen har bättre rätt än Ullberg & Partner till en personbil och förpliktat Ullberg & Partner att utan ersättning utlämna bilen till Volkswagen samt förordnat att ett i målet tidigare meddelat kvarstadsbeslut avseende fordonet skulle bestå, dock längst för tiden till d. 30 sept. 2002 eller till dess verkställighet dessförinnan skett. Frågan i målet är nu hur länge en sådan säkerhetsåtgärd bör bestå efter det att målet avgjorts.
Enligt 15 kap. 8 § 3 st. RB skall rätten, då ett mål avgörs, pröva om en i målet tidigare beviljad säkerhetsåtgärd fortfarande skall bestå. Emellertid finns det ingen bestämmelse som uttryckligen reglerar hur länge en sådan åtgärd i så fall skall gälla.
Av förarbetena till nämnda bestämmelse (prop. 1980/81:84 s. 237 och 415) framgår att om sökandens talan bifalls, sammanhänger frågan om åtgärdens bestånd med sökandens möjlighet att få verkställighet av domen eller beslutet. När sökanden kan få verkställighet för sitt anspråk, har han som regel inte längre behov av säkerhetsåtgärden. Åtgärden bör därför hävas sedan viss kortare tid förflutit från det att ett verkställbart avgörande föreligger. Syftet är endast att säkra verkställighet när det föreligger risk för att, om säkerhetsåtgärden upphör, gäldenären hinner vidta åtgärder så att verkställigheten blir meningslös.
Enligt 3 kap. 4 och 8 §§ UB får en dom varigenom någon har förpliktats att utge lös egendom verkställas utan hinder av att den inte vunnit laga kraft. Som villkor för verkställighet gäller dock att sökanden ställer säkerhet som skall täcka egendomens värde jämte eventuell avkastning.
Verkställighet av icke laga kraftvunnen s.k. utgivningsdom skiljer sig sålunda från bestämmelserna om verkställighet av en icke laga kraftvunnen dom avseende betalningsskyldighet. Vid det senare förhållandet är det gäldenären som enligt 3 kap. 6 § UB har att nedsätta pengar eller ställa säkerhet för att hindra verkställighet. Eftersom det därvid inte uppställs något villkor för sökandens del ter det sig naturligt att en säkerhetsåtgärd i detta fall inte bör bestå under längre tid än att sökanden skall hinna begära verkställighet.
Vid verkställighet av en icke laga kraftvunnen utgivningsdom är emellertid omständigheterna annorlunda, eftersom sökanden måste ställa säkerhet. Den säkerhet som det därvid rör sig om är ofta mer omfattande än den säkerhet som en sökande har att ställa vid ett kvarstadsförfarande. Detta innebär att det inte räcker med att sökanden för över säkerheten för kvarstaden till verkställigheten, utan måste därutöver tillskjuta ytterligare säkerhet.
Om sökanden inte förmår att ställa den säkerhet som krävs för verkställighet, kan någon sådan inte äga rum. Om så är fallet innebär detta, om kvarstaden endast skall bestå viss kortare tid efter målets avgörande och svaranden överklagar avgörandet till högre instans, att sökanden kan gå miste om sin rätt eftersom egendomen då skall återlämnas till svaranden; detta trots att tvisten inte blivit slutligen avgjord och det fortfarande skäligen kan befaras att svaranden skaffar undan, väsentligt försämrar eller på något annat sätt förfogar över egendomen till skada för sökanden.
Ett förfarande som innebär att kvarstad avseende lös egendom endast skall bestå viss kortare tid efter ett måls avgörande, utan hänsyn till när det vinner laga kraft, kan sålunda leda till olyckliga konsekvenser. Vinnande part kan gå miste om sin rätt om denne inte förmår ställa säkerhet för verkställigheten. Det framstår därför som mest ändamålsenligt att rätten, då den avgör en tvist av förevarande slag och därvid bifaller käromålet samt förutsättningar för kvarstad är för handen, förordnar att kvarstaden skall bestå viss kortare tid efter det att ett laga kraftvunnet avgörande föreligger eller verkställighet dessförinnan skett.
Mot bakgrund av det nu anförda skall, då det skäligen kan befaras att Ullberg & Partner skaffar undan, väsentligt försämrar eller på något annat sätt förfogar över egendomen till skada för Volkswagen, den av HD beslutade kvarstaden bestå. Ullberg & Partner har överklagat TR:ns dom i huvudsaken och målet är för närvarande under handläggning i HovR:n. Kvarstadsbeslutet bör därför bestå intill dess att målet i HovR:n avgörs eller annat bestäms.
Domslut
HD:s avgörande. Den av HD d. 9 okt. 2002 beslutade kvarstaden skall bestå intill dess att HovR:ns mål avgjorts eller annat bestäms.
HD (JustR:n Svensson, Inger Nyström, Munck, referent, Thorsson och Dahllöf) fattade följande slutliga beslut: Skäl. TR:n har genom sin dom d. 29 aug. 2002 fastställt att Volkswagen Leasing GmbH har bättre rätt än Ullberg & Partner Holding Aktiebolag till den i målet aktuella Audibilen och förpliktat Ullberg & Partner att utan ersättning utlämna bilen till Volkswagen samt förordnat att ett i målet tidigare meddelat kvarstadsbeslut avseende fordonet skulle bestå, dock längst för tiden till d. 30 sept. 2002 eller till dess verkställighet dessförinnan skett. Målet är för närvarande efter överklagande av Ullberg & Partner beroende på prövning i HovR:n. Frågan i målet är nu om bilen fortfarande skall vara belagd med kvarstad.
Enligt 15 kap. 8 § 3 st. RB skall rätten, då ett mål avgörs, pröva om en i målet tidigare beviljad säkerhetsåtgärd fortfarande skall bestå. Av förarbetena till bestämmelsen (prop. 1980/81:84 s. 237 och 415) framgår att frågan om åtgärdens bestånd i de fall då sökandens talan bifalls har avsetts vara beroende av dennes möjlighet att få verkställighet av domen eller beslutet. När sökanden kan få verkställighet för sitt anspråk, har han ansetts som regel inte längre ha behov av säkerhetsåtgärden. Enligt förarbetena bör åtgärden därför hävas sedan viss kortare tid förflutit från det att ett verkställbart avgörande föreligger.
Dessa uttalanden, som ger uttryck för att säkerhetsåtgärden bör bestå så länge den är påkallad av ett praktiskt behov, får i främsta rummet antas ta sikte på sådana fall då domen innefattar ett åläggande av betalningsskyldighet. Enligt 3 kap. 6 § UB får en sådan dom även när den inte har vunnit laga kraft verkställas genast, om inte gäldenären nedsätter pengar eller ställer säkerhet för fordringsanspråket.
Även en icke lagakraftvunnen dom varigenom någon - som i förevarande fall - har förpliktats att utge lös egendom får enligt 3 kap. 8 § UB verkställas genast, men för att detta skall få ske krävs det, frånsett visst undantagsfall, att sökanden ställer säkerhet för återbäring av egendomen jämte avkastning. Det är alltså i detta fall sökanden som har att ställa säkerhet, och denna skall förutom eventuell avkastning täcka hela egendomens värde (se Walin m.fl., Kommentar till utsökningsbalken, 3 uppl. s. 84). Detta är för flertalet fall en betydligt mer omfattande säkerhet än den som enligt 15 kap. 6 § 1 st. RB skall ställas för utverkande av kvarstad på egendomen, eftersom den säkerheten skall täcka endast skada som kan tillfogas motparten genom säkerhetsåtgärden.
Det anförda innebär att kvarstaden i fall av nu aktuellt slag fyller ett praktiskt behov för den part till vars förmån den har beviljats även efter det att hans talan har bifallits genom en icke lagakraftvunnen dom. Att parten i denna situation inte tvingas begära verkställighet för att säkerställa sin rätt måste ofta vara en fördel även för motparten.
Av nu angivna skäl framstår det som bäst förenligt med kvarstadsinstitutets ändamål att rätten, när den förpliktar någon att utge kvarstadsbelagd lös egendom, normalt förordnar att kvarstaden skall bestå till dess att ett avgörande i målet har vunnit laga kraft eller sådan kortare tid därefter som kan behövas för att verkställighet skall hinna ske.
På grund av det anförda och då det saknas anledning att frångå TR:ns bedömning att det i övrigt finns förutsättningar för kvarstad bör i enlighet med Volkswagens yrkande bilen vara belagd med kvarstad till dess att ett avgörande i målet har vunnit laga kraft, om annat inte skulle bestämmas under målets fortsatta handläggning.
Domslut
HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut förordnar HD att den i målet aktuella personbilen Audi A8 av årsmodell 2000 med det tyska registreringsnumret HH-AK 1112 skall vara belagd med kvarstad till dess att ett avgörande i målet har vunnit laga kraft.
HD:s beslut meddelades d. 27 dec. 2002 (mål nr Ö 3523-02).