med förslag tilllag om införande av utsökningsbalken m.m.

Prop. 1980/81: 84

Regeringens proposition

1980/81: 84

med förslag till lag om införande av utsökningsbalken m. m.

beslutad den 15 januari 1981.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i

bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

HAKAN WINBERG

Propositionens huvudsakliga innehäll

Den 5 juni 1980 beslöt regeringen att genom proposition till riksdagen föreslå en ny utsökningsbalk (prop. 1980/81:8).

I förevarande proposition föresläs en lag om införande av utsökningsbal-

ken (promulgationslag). Den innehåller, utöver föreskrifter om ikraftträ-

dande och om de lagar som skall upphävas genom utsökningsbalken, ett flertal bestämmelser som reglerar övergången från gammal till ny lag.

Vidare föreslås följdändringar i ett 70-tal lagar. Ändringarna föranleds bl.a. av att överexekutorsinstitutionen avskaffas. De uppgifter som åvilar överexekutor och som är av exekutiv natur föreslås i fortsättningen ankomma på kronofogdemyndigheterna. Andra uppgifter hos överexekutor föreslås bli överflyttade till länsstyrelsen eller tingsrätten. Tingsrätten föreslås få befogenhet att förordna om kvarstad och andra säkerhetsätgärder även innan talan har väckts i saken. Av andra viktigare ändringar kan nämnas att kvarstad och skingringsförbud föreslås bli sammanförda till

en åtgärd. benämnd kvarstad. och att rättsverkan av kvarstad regleras på

flera områden, bl. a. i jordabalken i fråga om fast egendom.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den I januari 1982.

t Riksdugen 198811 sand. Nr 8

Prop. 1980/81: 84 Laglörslagen 2

1 Förslag till

Lag om införande av utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

18 Utsökningsbalken och denna lag träder i kraft den I januari 1982

28 Genom utsökningsbalken upphävs med den begränsning som följer av denna lag utsökningslagen (1877:31 s. 1. förordningen (1877: 31 s. 51) om nya utsökningslagens införande och vad 1 avseende dära iakttagas skall.

lagen (1921:2434) om utmåtningsed.

lagen (1949: 249) om upphörande i vissa fall av den verkan, tredskodom eller utslag i lagsökningsmäl enligt 77 a § utsökningslagen medfört. införsellagen (1968: 621). lagen (1971: 494) om exekutiv försäljning av fast egendom. lagen (1971: 500) om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m., lagen (1973: 1130) om exekutiv försäljning av registrerat skepp m. m.. förordningen (1844:46 s. 2) om upphörande av vissa särskilda domstolar. förordningen (1855:66 s. 1) angående handelsböcker och handelsräkningar och förordningen (1863:5 s. 3) angående förnyande av svensk myndighets beslut, som förlorat sin exekutiva kraft i främmande stat.

3 & Förekommer i en lag eller annan författning hänvisning till en före-

skrift som har ersatts genom en bestämmelse i utsökningsbalken eller i denna lag, tillämpas t stället den nya bestämmetsen.

Gemensamma övergångsbestämmelser

4 & Bestämmelserna i I I utsökningslagen (1877: 31 s. 1) om vem som är överexekutor skall fortfarande gälla i fråga om mål som skall handläggas av överexekultor efter ikraftträdandet av balken.

5 & Mål som är anhängiga hos överexekutor vid balkens ikraftträdande skall även därefter handläggas av överexekutor, om ej annat följer av

andra stycket. Beträffande sådana mål gäller äldre lag i fråga om förfaran-

det men de nya bestämmelserna i utsökningsbalken, rättegångsbalken och handräckningslagen (1981:000) i fråga om målens prövning i sak. om ej

annat föreskrivs i denna lag.

Överexekutors befattning med mål som ej avser klagan över utmätnings-

mannens förfarande upphör senast vid utgången av är 1982. Mål som ej

avser handräckning eller klagan över utmätningsmannens förfarande får även dessförinnan överlämnas ull en behörig kronofogdemyndighet. om

det är lämpligt.

6 & Beträffande mål som är anhängiga hos kronofogdemyndigheten vid balkens ikraftträdande gäller balkens bestämmelser i fråga om såväl förfarandet som målens prövning i sak. om ei annat föreskrivs i denna lag.

Prop. 1980/81: 84 | Lagförslagen 3

Detsamma gäller mål som enligt 5 § andra stycket överlämnas till kronofogdemyndigheten för handläggning.

7.8 Vad som föreskrivs I balken om förutsättningar för verkställighet inverkar ej på giltigheten av åtgärder som har vidtagits eller beslut om verkställighet som har meddelats före balkens ikraftträdande.

Vad som, efter upphävandet av utsökningslagen (1877:31 s. DD. gäller enligt rättegångsbalken eller handräckningslagen (1981:000) i fråga om förutsättningar för kvarstad etier annan liknande såkerhetsätgärd eller för handräckning inverkar ej på giltigheten av handräckning som har beviljats enligt utsökningslagen. om ej annat föreskrivs i denna lag.

Övergångsbestämmelser till I kap. utsökningsbalken

8 & Beträffande mäl som är anhängiga hos kronofogdemyndigheten vid

balkens ikraftträdande skall äldre bestämmelser tillämpas i fragan huruvi-

da de skall anses som enskilda eller allmänna mål.

9. & Vad som sägs i balken om tomträtt gäller även vattenfallsrätt som har upplatits enligt lagen (1907: 36 s. I) om nyttjänderätt till fast egendom.

Övergängsbestämmelser till 3 kap. utsökningsbalken

10 & Har en domstol efter balkens ikraftträdande med stöd av annan lag än rättegängsbalken förordnat att en dom eller ett beslut får verkställas

innan domen eller beslutet har vunnit laga kraft, får kronofogdemyndighe-

ten vid tillämpning av 3 kap. 9 § i balken föreskriva att säkerhet skall

ställas för skadestånd som sökanden kan bli skyldig att utge om domen

eller beslutet ändras.

11 & Har en domstol före balkens ikraftträdande förordnat att en dom

eller ett beslut får verkställas innan domen eller beslutet har vunnit laga

kraft, skall 42 § 2 mom. utsökningslagen (1877: 31 s. 1) fortfarande tilläm-

pas.

12. & Annan skiljedom som enligt lag skall lända tull efterrättelse än sådan som avses i 3 kap. 15 eller 16 § i balken får verkställas, om det ej föreligger någon omständighet som gör domen ogiltig, även om talan ej förs mot domen. I fråga om verkställigheten gäller 3 kap. 17 och 18 88 i balken.

13 & En förvaltningsmyndighets beslut. som har meddelats enligt en bestämmelse som har tillkommit före balkens ikraftträdande, får utan hinder av 3 kap. I & första stycket 6 i balken verkställas, om ett sådant beslut före ikraftträdandet har fått verkställas utan stöd av särskild föreskrift. I fråga om verkställigheten gäller 3 kap. 20 § första stycket i balken.

14 & Beträffande verkställighet av sådana beslut av överexekutor som avses I 51 & 4 mom. och 52 & I mom. andra meningen utsökningslagen

(1877:31 s. 1) gäller vad som sägs i balken om en underrätts dom. I fråga

om andra beslut av överexekutor tillämpas 46 8 3 och 4 mom. samt 53 och

210 §§ utsökningslagen.

15 & För en fordran på grund av inrop av lös egendom vid en offentlig auktion, som har ägt rum före balkens ikraftträdande, får utmätning fortfarande ske enligt 55 8 utsökningslagen (1877:31 s. 1).

Prop. 1980/81: 84 Lagförslagen 4

Övergängsbestämmelser till 4—6 kap. utsökningsbalken

16 & Vid tillämpning av 4 kap. I0 § tredje stycket i balken skall hänsyn cj tas till anstånd som har löpt ut före ikraftträdandet.

17. 8& Ifråga om verkan av föreläggande, som har meddelats enligt 69 eller 91 a § utsökningslagen (1877:31 s. 1) eller 5 § lagen (1971: 494) om exckutiv försäljning av fast egendom, gäller äldre bestämmelser.

18 & Bestämmelserna 1 4 kap. 27 § 1 balken gäller ej, när en fordran före balkens ikraftträdande har fastställts ull betalning i annat fall än som avses 177 a § utsökningslagen (1877:31 s. D.

19. & Om utmätning har beslutats före balkens ikraftträdande. gäller äldre bestämmelser i fråga om inträdet av förmånsrätt eller i fråga om företräde i

fall som avses i 4 kap. 30 § tredje stycket i balken. Har enligt dessa bestämmelser förmånsrätt ej inträtt när balken träder i kraft. medför ut-

mätningen förmånsrätt i och med ikraftträdandet eller, vid utmätning av

lön som förfaller till betalning efter ikraftträdandet, när förfallotiden har inträtt.

20 & Vad som föreskrivs om bostadsrätt i 5 kap. 18 6 och 6 kap. 3 8 andra stycket i balken tillämpas även i fråga om andelsrätt i en förening,

som ej är bostadsrättsförening, eller i ett handelsbolag eller ett aktiebolag, om det med andelsrätten följer rätt att besitta eller hyra en lägenhet.

Bestämmelsen i 5 kap. 13 § första stycket i balken är ej tillämplig i fall då

en hyresvärd eller jordägare enligt 34 § lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken har rätt att kvarhålla egendom till säkerhet för en fordran hos en hyresgäst eller arrendator.

Övergångsbestämmelser till 8—12 kap. utsökningsbalken

21 & Bestämmelserna i 8 kap. 12 § i balken och 13 § i samma kapitel såvitt avser en fordran som är förenad med förmånsrätt enligt 5 § första stycket I förmånsrättslagen (1970: 979) är ej tillämpliga, när utmätning har

skett före balkens ikraftträdande. Detsamma gäller 8& kap. 15 § andra

stycket. om utmätningen avser annan egendom än som nämns i 139 & 4 mom. utsökningslagen (1877:31 s. 11.

Har vid en försäljning före balkens ikraftträdande av egendom som avses i 9 kap. anstånd lämnats med betalningen av köpeskillingen, gäller

äldre bestämmelser i fråga om ianspråktagande av erlagd handpenning.

22 8& Har utmätning skett av egendom som gäldenären har förvärvat på

kredit under förbehåll om återtaganderätt för kreditgivaren och är lagen

(1915: 219) om avbetalningsköp tillämplig på avtalet, skall vid tillämpning

av 9 kap. 10 51 balken kreditgivarens fordran bestämmas enligt 6 § tredje

stycket nämnda lag.

23 & Om ett skuldebrev som enligt äldre bestämmelser är intecknat i fartyg eller fast egendom pantförskrivs enligt 9 kap. 15 § i balken, upphör personligt betalningsansvar på grund av skuldebrevet.

24 & Om en gäldenärs rätt till andel i inteckning i hans luftfartyg eller därtill hörande reservdelar har blivit utmätt och ett ärende angående av-

skrivning av det belopp som tillkommer gäldenären har tagits upp på en

inskrivningsdag före balkens ikraftträdande. skall 9 kap. 16 § i balken

Prop. 1980/81: 84 Hör Lagförslagen 5

tillämpas beträffande den handling på grund av vilken inteckning har meddelats för det avskrivna beloppet.

När en gäldenärs rätt till inteckning i hans luftfartyg eller därtill hörande

reservdelar eller till andel däri har utmätts före balkens ikraftträdande,

skall den tid inom vilken sökanden har att framställa yrkande enligt 9 kap. 16 § första stycket jämfört med 14 § första stycket räknas från ikraftträdandet.

25 & Om ett skepp, som enligt punkt 2 övergångsbestämmelserna till lagen (1973: 1067) om ändring i lagen (1966:454) om företagsinteckning omfattas av en sådan inteckning, skall säljas exekutivt enligt 10 kap. i

balken, skall borgenären underrättas och fordran som anmäls tas upp i

sakägarförteckningen.

Bestämmelserna i [0 kap. i balken om tillägg enligt 264 § sjölagen (1891:35 s. D) tillämpas beträffande ränta, som enligt punkt 14 eller 15 övergångsbestämmelserna till lagen (1973: 1064) om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1) skall i stället för sådant tillägg beräknas på kapitalbeloppet av en inteckning enligt äldre lag.

Vad som sägs i balken om registrerat skepp gäller även i fråga om båt som enligt punkt 5 övergångsbestämmelserna till lagen (1973: 1064) om

ändring i sjölagen (1891:35 s. I) är upptagen i skeppsregistret.

26 & Bestämmelserna i 12 kap. i balken om tillägg enligt 6 kap. 3 § jordabalken tillämpas beträffande ränta, som enligt 26 eller 27 § lagen

(1970:995) om införande av nya jordabalken skall i stället för sådant tillägg beräknas på kapitalbeloppet av en inteckning enligt äldre lag.

27 & Ränta som är intecknad enligt äldre bestämmelser eller en annan sådan fordran som ej är bestämd till kapitalet tas upp i sakägarförteckning-

en enligt balkens regler om fordringar med panträtt och beräknas därvid till

det belopp som efter fem procent årlig ränta utgör fordringens värde på

tillträdesdagen. Är det fråga om en livränta. skall dock beräkningen ske

med ledning av 3 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse

m.m.

28 & Bestämmelserna i 12 kap. i balken om nyttjanderätt, servitut och

rätt till elektrisk kraft gäller också annan sådan särskild rättighet som besvärar fast egendom på grund av en upplåtelse enligt äldre bestämmelser.

29 & Skall ersättning utgå till en innehavare av rätt till avkomst eller

annan förmån, som enligt äldre bestämmelser besvärar fast egendom och ej bibehålls vid försäljning av egendomen, beräknas utdelning för det kapitalvärde till vilket förmånen i pengar eller varor efter ortens pris

beräknas uppgå på tillträdesdagen, I fråga om kapitalvärdets beräkning

tillämpas därvid 27 8. |

Övergångsbestämmelser till 13 och 14 kap. utsökningsbalken

30 & När en exekutiv försäljning har ägt rum eller en utmätt fordran har drivits in före balkens ikraftträdande, gäller äldre lag i de avseenden som

regleras i 13 och 14 kap. i balken.

Vad som sägs om återvinning i 153 § utsökningslagen (1877:31 s. 1) gäller fortfarande, när ett beslut om fördelning har meddelats enligt äldre lag.

Övergängsbestämmelse till 15 kap. utsökningsbalken

31 § När medel före ikraftträdandet av balken har innehållits enligt ett beslut om införsel, gäller 24 § införsellagen (1968:621) i fråga om befrielse för gäldenären från betalningsskyvlidighet.

Övergängsbestämmelser till 16 kap. utsökningsbalken

32 & När en ansökan om avhysning har gjorts före ikraftträdandet av balken, skall vid ullämpning av 16 kap. 584 balken den tid om sex månader som anges där räknas från ikraftträdandet.

33 § I fråga om skingringsförbud som har meddelats enligt utsökningsla-

gen (1877:31 s. I) eller annan lag tillämpas vad som sägs i balken om

kvarstad.

Övergångsbestämmelser till 17 kap. utsökningsbalken

34 & När utmätning eller annan verkställighet har ägt rum före balkens ikraftträdande, tillämpas äldre lag i fråga om kostnader i målet. Bestämmelserna I 17 kap. 12. 8 i balken gäller dock, när en tvist vid en fördelning av medel prövas av kronofogdemyndigheten enligt 13 kap. 7 § tredje stycket. I mål som efter ikraftträdandet handläggs av överexekutor tillämpas äldre lag i fråga om kostnader även i andra fall än som anges I första stycket.

Övergångsbestämmelser till 18 kap. utsökningsbalken

35 & I fråga om talan mot beslut som har meddelats av utmätningsmannen före balkens ikraftträdande och förfarandet hos överexekutor i målet tillämpas äldre lag. Bestämmelsen i 201 & 4 mom. utsökningslagen (1877:31 s. D) gäller dock endast om egendom som avses där har sålts före balkens ikraftträdande. Beträffande talan mot beslut av överexekutor och förfarandet i hovrät-

ten i målet tillämpas äldre lag. I fråga om talan mot hovrättens beslut i mål som har fullföljs från

överexekutor och förfarandet i högsta domstolen i målet tillämpas också äldre lag.

Andra bestämmelser

36 & Reseförbud som har meddelats enligt utsökningslagen (1877: 31 s. 1)

upphör att gälla, när balken träder i kraft. Frågan om hävande av en säkerhetsåtgärd som har beviljats enligt utsök-

ningslagen prövas av domstol eller. om talan ej har väckts i saken, av

överexekutor.

37 & Vad som i särskild lag eller annan författning är föreskrivet om skingringsförbud skall i stället avse kvarstad. Har överexekutor beviljat en säkerhetsåtgärd enligt annan lag än utsökningslagen (1877:31 s. 1, tillämpas 36 §.

38 & Vad som i särskild lag eller annan författning sägs om utmätningsmannen skall i stället avse kronofogdemyndigheten.

Prop. 1980/81: 84 es Lagförslagen 7

Talan mot beslut. som efter balkens ikraftträdande meddelas av kronofogdemyndigheten enligt särskild lag eller annan författning, skall föras i hovrätten i stället för hos överexekutor.

39 & Mal. som enligt särskild lag eller annan författning skall prövas av överexekutor och ej avser klagan över en kronofogdemyndighets beslut. skall i stället handläggas av kronofogdemyndigheten.

Mal enligt särskild lag eller annan författning som är anhängiga hos överexekutor vid balkens ikraftträdande skall även därefter handläggas av överexekutor. om ej annat följer av tredje stycket.

Överexekutors befattning med mäl som ej avser klagan över beslut av kronofogdemyndigheten upphör senast vid utgången av år 1982. Mål av sädan art som enligt de nya bestämmelserna skall handläggas av en kronofogdemyndighet får även dessförinnan överlämnas till en behörig kronofogdemyndighet. om det är lämpligt.

40 & Bestämmelserna i 35 § gäller I ullämpliga delar även i fall som avses 1 38 och 39 §§.

41 & Lbagen (1921: 244) om utmätningsed tillämpas fortfarande i fråga om ansökningar enligt lagen som har kommit in till konkursdomaren före balkens ikraftträdande.

Förordningen (1855:66 s. 1) angående handelsböcker och handelsräkningar tillämpas fortfarande beträffande handelsräkningar som har utfärduts medan förordningen var gällande.

42 8 Har en svensk domstol eller förvaltningsmyndighet ålagt någon

betalningsskyldighet och har så läng tid förflutit efter åläggandet att hinder

möter för verkställighet i en främmande stat. vars lag annars medger verkställighet, skall hovrätten på ansökan av borgenären förnya betalningsåläggandet. såvida ej hinder föreligger mot verkställighet enligt svensk lag eller annat särskilt skäl förekommer. Innan ett sådant beslut meddelas. skall gäldenären beredas tillfälle att vttra sig.

Förordningen (1863:5 s. 3) angående förnyande av svensk myndighets beslut, som förlorat sin exekuuva kraft i främmande stat, gäller fortfarande i fråga om en ansökan som har gjörts hos länsstyrelsen medan förordningen gällde.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1899:12 s. 9) om verkställighet i visst fall av utländsk domstols beslut

Härigenom föreskrivs att i 2 och 3 §§ lagen (1899:12 s. 9) om verkställighet i visst fall av utländsk domstols beslut! ordet ”överexekutor” skall bytas ut mot ”kronofogdemyndigheten”

Denna lag träder i kraft den I januari 1982.

! Senaste lydelse av

28 1909:21 s. 2

38 1927:70.

Laglörslagen 8

Fu mål som är anhängigt hos overexekutor vid ikraftträdandet skall aven därefter handlåggas av överexekutor. dock längst ull utgången av är 1982. Målet får även dessförinnan överlämnas till kronofogdemyndigheten. om det är lämplhet.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1936: 79) om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz

Härigenom föreskrivs att 7§ lagen (1936:79) om erkännande och verkställtghet av dom som meddelats i Schweiz skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

7 §

Anhängiggöres hos domstol eller Anhängiggöres hos domstol talan ÖöverexeAutror talan i sak, vilken ve- i sak. vilken veterligen redan är anterligen redan är anhängig vid hängig vid schweizisk domstol som schweizisk domstol som enligt den- enligt denna lag är behörig, skall na lag är behörig. skall den svenska den svenska domstolen visa mälet domstolen eller överexekutor visa ifrån sig. målet ifrån sig.

Denna lag träder i kraft den I januari 1982.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1977: 595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område

Härigenom föreskrivs att 11 och 14§§ lagen (1977: 595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande bvdelse Föreslagen Ivdelse

1 § Verkställighet. som sökes hos Verkställighet. som sökes hos kronofogdemyndighet. sker enligt kronofogdemyndighet. sker enligt

vad som är föreskrivet i fråga om vad som är föreskrivet i fråga om svensk domstols lagakraftägande svensk domstols lagakraftägande dom. I fall som avses 1 48 sker dom. I fall som avses i 48 sker dock verkställigheten med iakttagande verkställigheten enligt vad som gälav 39 och 4088 usökningslagen ler om sådan dom som avses i 3 (1877:31 os. DD. Föreskvift om kap. 6§- utsökningsbalken. Före-

tvångsmedel i den utländska exeku- skrift om tvångsmedel i den ut-

tionstiteln skall ej vinna = till- ländska exekutionstiteln skall ej lämpning. vinna tillämpning.

Prop. 1980/81: 84 Lagförslagen 9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 §

Har handräckning beviljats enligt Har kvarstad eller annan säker- 8 kap. utsökningslagen (1877:31 s. hetsåtgärd beviljats enligt 15 kap.

1). skall med avseende på giltighe- 1—35§§ rättegångsbalken, skall med ten av sådant beslut vid tillämpning avseende på giltigheten av sådan av 188§ i lagen med talans an- dtgärd vid tillämpning av 7§ i sam-

hängiggörande vid svensk domstol ma kapitel med talans anhängigjämställas talans väckande vid görande vid svensk domstol jämdansk, finsk, isländsk eller norsk ställas talans väckande vid dansk, domstol, om domen i den utländska finsk, isländsk eHer norsk domsiwol, rättegången kan bli gällande här i om domen i den utländska rätteriket enligt denna lag. gängen kan bli gällande här i riket

eniigt denna lag.

Denna lag träder i kraft den I januari 1982.

£ Förslag till

Lag om ändring i lagen (1939: 6) om frihet från kvarstad och sking-

ringsförbud för vissa luftfartyg

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1939: 6) om frihet från kvarstad och skingringsförbud för vissa luftfartyg

dels att 3§ skall upphöra att gälla,

dels att i 28 orden ”pant eller borgen” skall bytas ut mot "säkerhet",

dels att i 4§ ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",

dels att rubriken till lagen skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Lag om frihet från kvarstad och Lag om frihet från kvarstad för vissa skingringsförbud för vissa luftfartyg luftfartyg

Denna lag träder i kraft den I januari 1982.

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1936:320) om skydd mot vräkning vid

arbetskonflikter

Härigenom föreskrivs att I$ lagen (1936: 320) om skydd mot vräkning

vid arbetskonflikter skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18¶Har arbetsgivare hos domstol, Har arbetsgivare hos domstol elöverexekutor eller skiljemän fram- ler skiljemän framställt yrkande om ställt yrkande om vräkning av ar- vräkning av arbetstagare från lä-

Nuvarande lydelse Föreslagen tydelse

betstagare från lägenhet som upplä- genhet. som upplåtits ät honom på vits ät honom på grund av hans ar- grund av hans arbetsanställning. betsanställning, och upplyses att och upplyses att arbetstagaren delarbetstagaren deltager i strejk vid tager i strejk vid arbetsgivarens föarbetsgivarens företag eller att han retag eller att han är föremål för är föremål för lockout från arbetsgi- lockout från arbetsgivarens sida. varens sida, sd yrkandet. ändå att fär yrkandet, ändå att arbetstagaarbetstagaren befinnes skyldig att ren befinnes skyldig att avflytta avflytta från lägenheten. I avbidan från lägenheten, i avbidan på konpå konfiktens avveckling icke bi- fiktens avveckling icke bifallas

fallas förrän tre månader förflutit förrän tre månader förflutit från det från det han i anledning av konflik- han i anledning av konflikten upp-

ten upphörde med arbetet. hörde med arbetet.

Denna lag träder i kraft den I januari 1982.

När ett mål om vräkning handläggs av överexekutor efter ikraftträdandet. tillämpas I $i dess äldre lydelse.

7 Förslag till

Lag om ändring i föräldrabalken

angivna lydelse.

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse

21 kap.

11 8”

Beträffande parts skyldighet att Länsrätten får, enligt vad som är ersätta motparts — kostnader i skäligt. förordna att den ena parten ärende enligt detta kapitel äga tt- skull ersätta morpartens kostnader sökningslagens bestämmelser om i et ärende enligt detta kapitel. kostnader ti utsökningsmål hos överexekutor motsvarande — tilllämpning.

Kostnad för utförande av uppdrag enligt 2 § första stycket andra punkten, hämtning eller omhändertagande av barn och läkarundersökning beta- Jas av allmänna medel.

Den som har hand om barnet får tillerkännas ersättning och förskott i

anledning av kostnad för resa och uppehälle i samband med inställelse vid

läkarundersökning enligt 10 §. Härvid äger 15 § förvaltningsprocesslagen (1971: 291) motsvarande tillämpning.

Fråga om ersättning enligt andra och tredje styckena prövas av länsrät-

ten.

Denna lag träder i kraft den I januari 1982.

! Balken omtryckt 1978: 853. ” Senaste lydelse 1979: 241.

Prop. 1980/81: 84 Lagförslagen 11

8¶Förstagp till

Lag om ändring i lagen (1924: 322) om vård av omyndigs värdehandlingar

Härigenom föreskrivs att i 2 § lagen (1924:322) om värd av omyndigs värdehandlingar! ordet ”överexekutor” skall bytas ut mot ”kronofogdemyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1937:81) om internationella rättsförhållan-

den rörande dödsbo

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 14 § lagen (1937: 81) om internationella

rättsförhällanden rörande dödsbo skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

2 kap.

14 8

Har genom utrikesdepartemen- Har genom utrikesdepartemen-

tets försorg till riket överförts egen- tets försorg till riket överförts egen-

dom som vid bodelning eller arv- dom som vid bodelning eler arvskifte utom riket tillagts någon som skifte utom riket tillagts någon som här vistas. må egendomen ej tagas i här vistas, får egendomen ej tagas i

mät eller därå läggas kvarstad eller mät eller därå läggas kvarstad. me-

Skingringsförbud. - medan — den dan den finnes i förvar hos departefinnes i förvar hos departementet mentet eller myndighet genom vars eller myndighet genom vars försorg försorg den skall tillställas den enden skall tillställas den enligt bodel- ligt bodelningen eller skiftet berättiningen eller skiftet berättigade. gade.

Denna lag träder I kraft den I januari 1982.

10 Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om jordabalken!

dels att i 6 kap. 12 § ordet ”överexekutor” skall bytas ut mot ”kronofogdemyndigheten"”,

dels att i 7 kap. 17 och 19 §8 orden "lagen (1971:494) om exekutiv försäljning av fast egendom” skall bytas ut mot "12 kap. utsökningsbal-

sr ken ! Lagen omtryckt 1976: 616. ' Balken omtryckt 1971: 1209, 12 kap. omtryckt 1979: 252.

Senaste lydelse av 7 kap. 19 8 1975: 1085.

Prop. 1980/81: 84 Lagförslagen 12

dels avta 12 kap. 21.22 och 44 §§ ordet ”överexekutorf” skall bytas ut mot Länsstyrelsen”. dels utt 3 kap. 3 och 5 Sä, 6 kap. 108,7 kap. 16 8,8 kap. 4 §. 13 kap. 26 §,. 19 kap. 21. $, 20 kap. 6 21 kap. 2, S och 6 §§, 22 kap. 3 § och 23 kap. 2 § skall ha nedan angivna lydelse, dels att a balken skall införas en ny paragraf. 12 kap. 67 a § av nedan angivna Ivdelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

3 kap.

å 8

Den som ämnar utföra grävning eller liknande arbete på sin mark skall vidtaga varje skyddsåtgärd som kan anses nödvändig för att förebygga skada på angränsande mark. Han skall ersätta skada som uppkommer till

följd av att han eller någon som han anlitat underlåtit att vidtaga sådan

ätgärd eller i annat hänseende brustit i omsorg vid arbetets utförande.

Medför skyddsåtgård uppenbarli- Medför skyddsåtgärd uppenbarli-

gen högre kostnad än den skada gen högre kostnad än den skada som åtgärden avser att förebygga, som ätgärden avser att förebygga.

får ätgärden underlåtas. Skadan får åtgärden underlåtas. Skadan

skall dock ersättas. Om det be- skall dock ersättas. Om det begäres. skall pant eller borgen enligt gäres, skall säkerhet enligt vad som utsökningslagen (1877:31 s. ID) stäl- sägs I 2 kap. utsökningsbalken ställas hos länsstyrelsen till säkerhet las hos länsstyrelsen för ersättningför ersättningen innan arbetet bör- en innan arbetet börjar.

jar.

Är byggnad eller annan anläggning som hör till angränsande mark. till följd av vårdstöshet vid uppförandet eller brist i underhållet, av sådan beskaftenhet att särskild skyddsätgärd är nödvändig för att förebygga skada med anledning av arbete som icke sträckes nedanför vanligt källardjup, skall åtgärden bekostas av den angränsande markens ägare.

SE

Ätgärd för att förebygga skada Åtgärd för att förebygga skada till följd av grävning eller liknande till följd av grävning eller liknande

arbete får vidtagas på annans mark, arbete fär vidtagas på annans mark.

om det är nödvändigt för att undvi- om det är nödvändigt för att undvika oskälig kostnad eller annan syn- ka oskälig kostnad eller unnan syn-

nerlig olägenhet. Skada och intrång nerlig olägenhet. Skada och intrång

skall ersättas, om markens ägare cj skall ersättas, om markens ägare ej är skyldig att bekosta arbetet. Om är skyldig att bekosta arbetet. Om

det begäres, skall pant eller borgen det begäres, skall säkerhet enligt

enligt utsökningslagen (1877:31 s. vad som sägs It 2 kap. utsöknings- 1) ställas hos länsstyrelsen till sä- balken ställas hos länsstyrelsen för kerhet för ersättningen innan arbe- ersättningen innan arbetet börjar. tet börjar.

Prop. 1980/81: 84 Lagförslagen 13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

Ansvaret för inteckning som be- Ansvaret för inteckning som beviljats i flera fastigheter vilar på var viljats i flera fastigheter vilar på var

och en av fastigheterna till det be- och en av fastigheterna tll det be-

lopp som faller på fastigheten efter lopp som faller på fastigheten efter

förhållandet mellan dennas särskil- förhållandet mellan dennas särskil-

da värde och sammanlagda värdet da värde och sammanlagda värdet av alla fastigheterna. Som fastig- av alla fastigheterna. Som fastighets värde gäller därvid taxerings- hets värde gäller därvid taxerings-

värdet för året innan inteckningen värdet för året innan inteckningen

söktes eller, om särskilt taxerings- söktes eHer. om särskilt taxerings-

värde då ej fanns för fastigheten, värde då ej fanns för fastigheten.

det taxeringsvärde som därefter det taxeringsvärde som därefter

först fastställes. Om någon av fas- först fastställes. Om nägon av fas-

tigheterna skall säljas utmätnings- tigheterna skall säljas utmätningsvis och taxeringsvärde som angivits vis och taxeringsvärde som angivits nu icke finns för var och en av fas- nu icke finns för var och en av fastigheterna, gäller de värden som tigheterna. gäller de värden som överexekutor låter åsätta fustighe- åsätts fastigheterna enligt 12 kap. terna enligt lagen (1971:494) om utsökningsbalken. exekutiv försäljning av fast egendom.

Kan borgenär ej erhålla betalning ur köpeskillingen för intecknad fastighet med det belopp för vilket fastigheten svarar enligt första stycket.

svarar de Övriga fastigheterna för återstoden av beloppet med fördelning

efter där angivna grunder. Kan ur någon av dessa fastigheter betalning ej

erhållas för dess andel i återstoden. fördetas bristen på samma sätt mellan de återstående fastigheterna.

7 kap.

16 8

Efter exekutiv försäljning av fas- Efter exekutiv försäljning av fastighet gäller upplåtelse av nyttjan- tighet gäller upplåtelse av nyttjan-

derätt, servitut eller rätt till elek- derätt, servitut eller rätt till elck-

trisk kraft mot den nye ägaren en- trisk kraft mot den nye ägaren endast om försäljningen skett under dast om försäljningen skett under

förbehåll om rättighetens bestånd förbehåll om rättighetens beständ

enligt lagen (1971:494) om exekutiv enligt 12 kap. utsökningsbalken elförsäljning av fast egendom eller ler rättigheten enligt samma kapitel

rättigheten enligt samma lag är är skyddad utan förbehåll. skyddad utan förbehåll.

Bestämmelser om verkan av un- Bestämmelser om verkan av underlåtenhet att uppsäga arrende- cl- derlåtenhet att uppsäga arrende- el-

ler hyresavtal som enligt första ler hyresavtal som enligt första

stycket ej gäller mot ny ägare finns i stycket ej gäller mot ny ägare finns i lagen (1971:494) om exekutiv för- 12 kap. utsökningsbalken. säljning av fast egendom.

Larcgförslagen 14

Nuvaromule lydelse Föreslagen Iydelse

8 kap.

Uppsäges arrendeavtal med an- Uppsäges arrendeavtal med anledning av att arrenderätten är för- ledning av att arrenderätten är för-

verkad. upphör avtalet att gälla på verkad, upphör avtalet att gälla på

den fardag som inträffar närmast ef- den fardag som inträffar närmast efter uppsägningen. om cj rätten eller ter uppsägningen. om ej rätten fin-

överexekutor finner skäligt ålägga ner skäligt ålägga arrendatorn att

arrendatorn att avflytta tidigare el- avflytta tidigare eller annat följer av ler annat följer av 25 8. 25 8.

Om arrendeavtal uppsäges av annan orsak som ger jordägare eller arrendator rätt att frånträda avtalet, upphör avtalet att gälla på den fardag som inträffar närmast efter sex månader från uppsägningen. Sker uppsägningen innan arrendatorn tillträtt arrendestället. upphör avtalet dock genast att gälla.

Fardag är den t4 mars.

12 kap.

67a§

Talan mot beslut av länsstyrelsen

med anledning av nedsättning en-

ligt 21 § förs i hovrätten genom be-

svär.

13 kap.

26 §

Bestämmelserna i utsökningsla- Bestämmelserna i utsökningsbalven (1877:31 s. 1) lagen (1971:494) ken. JTagsökningslagen (1946: 808) om exekutiv försäljning av fast och konkurslagen (1921:225) anegendom. lagsökningslagen gående fast egendom och rättighet

(1946:808) och — konkurslagen där tillämpas också i fråga om

(1921:225) angående fast egendom tomträtt. och rättighet däri äger motsvarande tillämpning i fråga om tomträtt.

Vid expropriation eller liknande tvängsförvärv som avser tomträtt är denna likställd med fast egendom.

19 kap.

21 8

Har fast egendom eller tomträtt Har fast egendom eller tomträtt utmätts eller tagits i anspråk ge- utmätts eller har beträffande fast

nom betalningssäkring eller har be- egendom eller tomträtt som ingär i

träffande fast egendom eller tomt- konkursbo begärts försäljning i den rätt som ingår i konkursbo begärts ordning som gäller för utmätt sådan

försäljning i den ordning som gäller egendom eller har utmätningen för utmätt sådan egendom celler har upphävts eller frågan om egendo-

utmätningen upphävts eller frågan mens försäljning av annat skäl för-

? Senaste lydelse 1978: 884.

Lagförslagen | 'n

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

om egendomens försäljning av an- fallit, skall anteckning därom göras nat skäl förfall eller har betal- i fastighetsboken eller tomtrattsboningssäkringen upphört att gälla. ken. Anteckning att egendomen skall anteckning därom göras 1 fas- försålts utmälningsvis skall ske när tighetsboken eler tomträttsboken. handling som visar köpeskillingens Anteckning att egendomen försälts fördelning inkommu. Har fast utmåätningsvis skall ske när hand- egendom eller tomträtt belagts med ling som visar köpeskillingens för- kvarstad eller tagits i anspråk g2cdelning inkommit. nom beralningssåkring eller har en

sådan atgärd upphävts eller äter-

gått, skall anteckning därom också

göras I fastighetsboken eller tomt-

rättsboken.

Om inverkan på inteckning eller inskriven rättighet av exekutiv försäljning eller av expropriation eller liknande tvångsförvärv eller av myndig-

hets fördelning av medel skall anteckning göras 1 fastighetsboken eller tomträttsboken när anmälan, bevis eller fördelningslängd som utvisar för-

hällandet inkommit.

Förekommer i övrigt It lag eller annan författning bestämmelse om att

visst förhållande skall antecknas i fastighetsbok eller tomträttsbok. gäller

bestämmelsen.

20 kap.

6§

Lagfartsansökan skall avslås, om

I. fångeshandlingen ej ingivits, 2. fångeshandlingen ej är upprättad såsom föreskrives i lag,

3. förvärvet avser köp eller byte och fångeshandlingen innehåller villkor, som enligt 4 kap. 4 eller 28 § medför att förvärvet är ogiltigt,

4. förvärvet avser del av fastighet och i 4 kap. 7—9, 28 eller 29 §& eller eljest t lag föreskriven tid för ansökan om fastighetsbildning försuttits eller ansökan därom avslagits eller sådant förvärv eljest enligt lag är ogiltigt.

5. överlåtelsen står i strid med en mot överlåtaren gällande inskränkning

i hans rätt att förfoga över egendomen och, när överlåtelsen skedde, lagfart ej var beviljad för överlåtaren eller, om så var fallet, ärende om anteckning i fastighetsboken av inskränkningen var upptaget på inskrivningsdag,

6. fastigheten tidigare överlåtits till någon vars förvärv enligt 17 kap. !

eller 4 § äger företräde framför sökandens förvärv.

7. fastigheten sålts exekutivt till 7. fastigheten såhs exekutivt till

annan än sökanden och försäljning- annan än sökanden och försäljningen enligt 213 a § I mom. utsök- en enligt 14 kap. utsökningsbalken ningslagen (1877:31 s. I) äger före- äger företräde framför dennes förträde framför dennes förvärv, värv,

8. för sökandens rätt att förvärva fastigheten fordras myndighets tillstånd och i lag föreskriven tid för sökande av sådant tillstånd försuttits

eller ansökan därom avslagits,

9. det är uppenbart att förvärvet av annan grund är ogiltigt eller ej kan göras gällande.

> Senaste lydelse 1973: 1133.

Prop. 1980/81: 84 Lagförslagen 16

Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse

21 kap.

Ansökan om inskrivning skall avslås. om

upplätelsehandlingen ej ingivits,

föreskrifterna i 13 kap. 1-4 och 6 §§ ej iakttagits,

Hets lagfart ej är sökt för upplätaren.

Pb inskrivning i fastigheten är beviljad eller sökt.

nn fastigheten är utmätt. 5, fastigheten har utmätts, be-

lagts med kvarstad eller tagits i an-

språk genom betalningssäkring och

ett ärende angående unmeckning

om åtgärden har tagits upp senast

på den inskrivningsdag då inskriv-

ning söks,

6. det är uppenbart att upplåtelsen på annan grund är ogiltig eller ej kan göras gällande.

Har ärende angående lagfart för upplåtaren uppskjutits till senare inskrivningsdag, skall behandlingen av ansökan om inskrivning av tomträtten uppskjutas till samma dag.

sy” Ansökan om inskrivning av avtal om sådan ändring i tomträttens inne-

håll som avses i 13 kap. 21 § får göras av fastighetsägaren eller tomträttshavaren sedan tomträtten inskrivits. Om sådan inskrivning gäller i tillämpliga

delar 2—4 §§ med följande avvikelser.

Är inteckning förut beviliad eller Är inteckning förut beviljad eller

sökt i tomträtten eller är inskriv- sökt I tomträtten eller är inskriv-

ning av nyttjanderätt, servitut eller ning av nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft förut beviljad rätt till elektrisk kraft förut beviljad

eller sökt i denna eller sökes sådan eller sökt i denna eller sökes sådan inskrivning samma dag, får ansö- inskrivning samma dag, får ansö-

kan om inskrivning av avtal som kan om inskrivning av avtal som avses I första stycket bifallas endast avses I första stycket bifallas endast om rättighetshavaren medgivit in- om rättighetshavaren medgivit inskrivning av ändringsavtalet eller skrivning av ändringsavtalet eller detta är väsentligen utan betydelse detta är väsentligen utan betydelse för rättighetshavarens säkerhet. för rättighetshavarens säkerhet.

Om fastigheten eller tomträtten ut- Om fastigheten eller tomträtten har mätts eller tagits i anspråk genom utmätlts, belagts med kvarstad eller

betalningssäkring före den dag då tagits I anspråk genom betalningsinskrivning sökes, gäller vad som säkring och ett ärende angående sagts nu om rättighetshavaren även anteckning om åtgärden har tagits utmätningssökanden eller den bor- upp senast på den inskrivningsdag genär för vars fordran betalnings- då inskrivning sökes, gäller vad säkring ägt rum. som sagts nu om rättighetshavaren

även utmätningssökanden eller den för vars anspråk kvarstad eller betalningssäkring ägt rum.

Senaste lydelse 1978: 884.

Prop. 1980/81: 84 Lagförslagen NV

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Är avtal som avses i första stycket beroende av att fastighetsbildning

äger rum, får ansökan bifallas endast om nämnda åtgärd kommit till stånd.

I avvaktan på att hinder som anges 1 andra eller tredje stycket undanröjes skall ansökan förklaras vilande.

6§

Framgår av anteckning i tomträttsboken eller upplyses eljest att tomträt-

ten upphört enligt 13 kap. 19 §, skall anteckning om tomträttens upphöran-

de göras i boken.

Ansökan om dödning av tomt- Ansökan om dödning av tomt-

rättsinskrivning i fall som anges i 13 rättsinskrivning i fall som anges i 13 kap. 22 § får ej bifallas, om inskriv- kap. 22 §& får ej bifallas. om inskrivning i tomträtten är beviljad eller ning i tomträtten är beviljad eller

sökt eller om tomträtten är utmätt. sökt eller om tomträtten har tt-

mätts, belagts med kvarstad eller

tagits i anspråk genom betalnings-

säkring och ett ärende angående

anteckning om åtgärden har tagits

upp senast på den inskrivningsdag

då dödning söks.

22 kap.

38 Ansökan om inteckning skall avslås, om

1. föreskrifterna i 2 8 icke iakttagits,

2. på grund av särskild föreskrift eller enligt anteckning i fastighetsboken inteckning ej får beviljas i fastigheten,

3. inskrivning av tomträtt i fastigheten är beviljad elter sökt,

4. fastigheten frångått sökanden på grund av exekutiv försäljning eller genom expropriation eller liknande tvångsförvärv,

S. sökanden är i konkurs eller försättes i konkurs den dag då inteckningen sökes samt fastigheten hör till konkursboet.

6. del av fastigheten är utmätt 6. en del av fastigheten har uteller utmätes den dag då inteck- mätts eller tagits i anspråk genom ningen sökes, betalningssäkring eller fastigheten

7. del av fastigheten har tagits i eller en del av fastigheten har heanspråk genom betalningssäkring lagts med kvarstad och ett ärende eller tages i anspråk den dag då angående anteckning om åtgärden inteckningen sökes, har tagits upp senast på den in-

skrivningsdag då — inteckningen

söks, såvida ej ansökningen har

medgetts av kronofogdemyndighe-

ten,

8. ärende angående anteckning 7. ärende angående anteckning

enligt 7 § förköpslagen (1967:868) enligt 7 § förköpslagen (1967: 868)

att kommun beslutat utöva förköps- att kommun beslutat utöva förköps-

rätt i fråga om egendomen upptagits rätt i fråga om egendomen upptagits

"Senaste lydelse 1978: 884. 2 Riksdagen [980/81.1 samt. Nr 84

Prop. 1980/81: 84 Lagförslagen 18

Nuvarunde lydelse Föreslagen Ivydelse

på inskrivningsdag och ansökning- på inskrivningsdag och ansökningen göres av den som överlåtit cgen- en göres av den som överlatit egendomen. domen. Har ärende angående lagfart för sökanden uppskjutns till senare inskrivningsdag, skall behandlingen av ansökan om inteckning uppskjutas till samma dag.

23 kap.

Ansökan om inskrivning skall avslås. om 1. den handling på vilken rättigheten grundas ej ingivits. 2. föreskrift i lag beträffande sadan upplåtelse som ansökan angår icke takttagits och föreskriften ej avser giltigheten av endast visst förbehåll, 3. upplåtelsen stär i strid med en mot upplåtaren gällande inskränkning i hans rätt att förfoga över egendomen och. när upplåtelsen skedde, tagfart ej var beviljad för upplåtaren eller, om så var fallet. ärende om anteckning i fastighetsboken av inskränkningen var upptaget på inskrivningsdag, 4. inskrivning av tomträtt i fastigheten är beviljad eller sökt, 5. fastigheten före upplåtelsen överlåtits till någon vars förvärv enligt 17 kap. I eller 4 § äger företräde framför upplåtelsen. 6. fastigheten före upplåtelsen frångått upplåtaren på grund av exekutiv försäljning eller genom expropriation eller liknande tvångsförvärv, 7. fastigheten har belagts med kvarstad och ett ärende angående anteckning om kvarstaden har ta- Bits upp senast på den inskrivningsdag då inskrivning söks. 7. upplåtelsen avser arrende eller 8. upplätelsen avser arrende eller hyra som enligt förbehåll i upplä- hyra som enligt förbehåll i uppla-

telsehandlingen icke får inskrivas. telsehandlingen icke får inskrivas. 8. upplåtelsen avser rätt till elek- 9. upplåtelsen avser rätt till elektrisk kraft och skriftigt medgivande trisk kraft och skriftligt medgivande

till inskrivning icke föreligger. till inskrivning icke föreligger,

9. det är uppenbart att upplåtel- 10. det är uppenbart att upplåtel-

sen av annan grund är ogiltig eller sen av annan grund är ogilug eller att rättigheten upphört eller av an- att rättigheten upphört eller av an-

nat skäl ej kan göras gällande. nat skäl ej kan göras gällande.

Har ärende angående lagfart för upplåtaren uppskjutits till senare in-

skrivningsdag, skall behandlingen av ansökan om inskrivning uppskjutas till samma dag.

Denna lag träder i kraft den I januari 1982.

Om fördelningssammanträde efter exekutiv auktion hålls av överexekutor efter ikraftträdandet av de nya bestämmelserna, gäller 6 kap. 12 §i dess äldre lydelse.

När ett mål angående avhysning av en arrendator handläggs av överexe-

kutor efter ikraftträdandet, tillämpas 8 kap. 4 §i dess äldre lydelse. Ett ärende om nedsättning av hyresbelopp enligt 12 kap. 21 §, som är anhängigt hos överexekutor vid ikraftträdandet. skall även därefter handläggas av överexekutor, dock längst till utgången av år 1982.

Prop. 1980/81: 84 Lagförslagen 19

Vad som sägs om kvaärstad i 19 kap. 218, 21 kap. 2, 5 och 6 86. 22 kap. 3 $ och 23 kap. 2 §i deras nya lydelse gäller även skingringsförbud som har meddelats före ikraftträdandet.

H1-- Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973: 188) om arrendenämnder och hyres-

nämnder

Härigenom föreskrivs att 78 lagen (1973: 188) om arrendenämnder och hyresnämnder! skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse

78 Arrende-. hyres- eller bostads- Arrende-, hyres- eller bostads-

rättstvist får för ändamål som avses rättstvist får för ändamäl som avses

i 18 första styckei I eller 2 eller 4§ | 18 första stycket I eller 2 eller 48 första stycket 1—3 av part hänskju- första stycket 1-3 av part hänskjutas till nämnd. om tvisten ej är an- tas till nämnd. om tvisten ej är an-

hängig vid domstol eller hos över- hängig vid domstol eller hos skiljeexekutor eller skiljemän. män.

H tvist. som är anhängig vid domstol, kan domstolen förordna att tvisten

före målets avgörande skall i sin helhet eller i viss del hänskjutas till nämnd

för medling.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

Om en tvist är anhängig hos överexekutor efter ikraftträdandet, tillämpas 7 § i dess äldre lydelse.

12 Förslag till

Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979: 230)

Härigenom föreskrivs att 16 och 17 8§ jordförvärvslagen (1979: 230) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Iydelse Föreslagen Iydelse

16 §

Egendom som har förvärvats ge- Egendom som har förvärvats ge-

nom inrop på exekutiv auktion un- nom inrop på exekutiv auktion under sådana förhällanden att för- der sådana förhållanden att för-

värvstillstånd skulle ha krävts vid värvstillständ skulle ha krävts vid

vanligt köp skall åter avyttras inom vanligt köp skall åter avyttras inom två är efter det att auktionen vunnit två år efter det att auktionen vunnit

laga kraft. om inte dessförinnan laga kraft, om inte dessförinnan

nämnda förhållanden har upphört nämnda förhållanden har upphört eller inroparen har fätt tillstånd att eller inroparen har fått tillstånd att

| Lagen omtryckt 1980: 97.

Prop. 1980/81: 84 Lagförslagen 20

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

behälla egendomen. Har inropet behålla egendomen. Har inropet skett för att skydda fordran, för vil- skett för att skydda fordran, för vilken inroparen har panträtt i egen- ken inroparen har panträtt i egen-

domen, eller någon hans rättighet domen, eller någon hans rättighet som är inskriven i den. får länssty- som är inskriven i den, får länsstyrelsen på ansökan medge skäligt an- relsen på ansökan medge skäligt anstånd med avyttrandet. om det är stånd med avyttrandet. om det är

sannolikt att förlust annars skulle sannolikt att förlust annars skulle uppkomma för inroparen. Avyttras uppkomma för inroparen. Avyttras inte egendomen inom föreskriven inte egendomen inom föreskriven

tid, skall länsstyrelsen på framställ- tid, skall länsstyrelsen på framställ-

ning av lantbruksnämnden förordna ning av lantbruksnämnden förordna att egendomen skall säljas på of- att egendomen skall säljas av kro-

fentlig auktion enligt 17 §. nofogdemyndigheten på offentlig

auktion enligt 178.

Anteckning om bestämmelserna i första stycket skall göras i det köpebrev som utfärdas med anledning av den exekutiva auktionen och, när lagfart söks. införas i fastighetsboken. om inte sökanden visar att avyttringsskyldigheten har upphört.

I fråga om tillstånd att behålla egendom gäller i tillämpliga delar bestämmelserna om förvärvstillstånd i 3—8§§ med undantag av 48 första stycket

I samt i 10 och 1188.

17 8 Har länsstyrelsen förordnat om auktion enligt 16§ och har inroparen

dessförinnan eller senare avyttrat egendomen, skall förordnandet trots

detta gå i verkställighet, om inte lantbruksnämnden återkallar sin fram-

ställning it ärendet.

I övrigt skall så anses och med I övrigt skall så anses och med ärendet i tillämpliga delar så för- ärendet i tillämpliga delar så för-

faras som om egendomen hade bli- faras som om egendomen hade bli-

vit utmätt för fordran med bästa vit utmätt för fordran med bästa förmånsrätt efter sådana rättigheter förmånsrätt efter sådana rättigheter

som besvärade egendomen redan som besvärade egendomen redan vid den exekutiva auktionen och vid den exekutiva auktionen och som har företräde framför alla be- som har företräde framför alla be-

fintliga fordringar. Även om det i fintliga fordringar. Även om det i

enlighet härmed bestämda skydds- enlighet härmed bestämda skydds-

beloppet täcks, får försäljning inte beloppet täcks, får försäljning inte ske, om ej den bjudna köpeskilling- ske, om ej den bjudna köpeskilling-

en täcker även det värde som i en täcker även det värde som i

ärendet har åsatts egendomen en- ärendet har åsatts egendomen en-

ligt lagen (1971:494) om exekutiv ligt 12 kap. utsökningsbalken eller,

försäljning av fast egendom eller. om ägaren eller innehavare av ford-

om ägaren eller innehavare av ford- ran som är förenad med panträtt i

ran som är förenad med panträtt i egendomen i god tid före auktionen

egendomen i god tid före auktionen har påkallat särskild värdering. det har påkallat särskild värdering, det värde vartill egendomen kan uppvärde vartill egendomen kan upp- skattas av värderingsmän som läns-

skattas av värderingsmän som styrelsen utser. Egendomen får säl-

Lagförslagen 21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

överexekutor utser. Egendomen får jas endast till den som har fått försäljas endast till den som har fått värvstillstånd eller enligt 2§ 1, 2, 4 förvärvstillständ eller enligt 2§ 1, 2, eller 9 får förvärva egendomen utan 4 eller 9 får förvärva egendomen sådant tillstånd. Avges vid aukutan sådant tillstånd. Avges vid tionen bud som sålunda får antas, auktionen bud som sålunda får an- skall försäljning ske, även om innetas, skall försäljning ske, även om havare av fordran bestrider det. innehavare av fordran bestrider det. Vad utsökningslagen (1877:31 st) ifråga om fördelning av köpeskilling föreskriver beträffande gäldenären skall i ärende som avses här tillämpas på ägaren.

Kommer försäljning inte till stånd vid auktionen får lantbruksnämnden inom två år efter det att auktionen har vunnit laga kraft hos länsstyrelsen påkalla förordnande om ny auktion. Framställs inte sådan begäran inom föreskriven tid eller avges inte heller vid den senare auktionen bud som får antas, är frågan om försäljning av egendomen förfallen.

Kostnad i samband med auktion som inte har lett till försäljning betalas av statsmedel.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

Ett ärende om försäljning enligt 17 § som är anhängigt hos överexekutor vid ikraftträdandet skall även därefter handläggas av överexekutor, dock längst till utgången av år 1982. Ärendet får även dessförinnan överlämnas till kronofogdemyndigheten, om det är lämpligt.

13 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975: 1132) om förvärv av hyresfastighet

Härigenom föreskrivs att 6 och 7 §§ lagen (1975: 1132) om förvärv av hyresfastighet m. m.! skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §

Egendom, som förvärvats genom Egendom. som förvärvats genom inrop på exekutiv auktion under så- inrop på exekutiv auktion under sådana förhållanden att förvärvstill- dana förhållanden att förvärvstillstånd skulle ha krävts vid vanligt stånd skulle ha krävts vid vanligt köp. skall åter avyttras inom två år köp, skall åter avyttras inom två år efter det att auktionen vunnit laga efter det att auktionen vunnit laga kraft, om ej dessförinnan nämnda kraft, om ej dessförinnan nämnda förhållanden upphört eller inro- förhållanden upphört eller inroparen antingen fått besked från paren antingen fått besked från

! Lagen omtryckt 1979: 307.

Prop. 1980/81: 84 Lugförslagen 22

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

kommunen att prövning cj påkallas kommunen att prövning ej påkallas eller erhållit hyresnämndens till- eller erhällit hyresnämndens tillstånd att behålla egendomen. Har stånd att behälla egendomen. Har inropet skett för att skydda nägon inropet skett för att skydda nägon inroparens fordran, för vilken han inroparens fordran. för vilken han har panträtt i egendomen, eller nå- har panträtt i egendomen. eller nägon hans rättighet, som är inskriven gon hans rättighet, som är inskriven

däri. får länsstyrelsen på ansökan däri, får länsstyrelsen på ansökan medge skäligt anstånd med egendo- medge skäligt anstånd med egendo-

mens avyttrande, om sannolika mens avyttrande, om sannolika skäl visas att i annat fall förlust skäl visas att i annat fall förlust skulle uppkomma för inroparen. skulle uppkomma för inroparen. Avyltras ej egendomen inom före- Avyttras ej egendomen inom före-

skriven tid. skall länsstyrelsen på skriven tid, skall länsstyrelsen på framställning av kommunen eler framställning av kommunen eller

hyresnämnden förordna att egendo- hyresnämnden förordna att egendomen skall säljas på offentlig auktion men skall säljas av kronofogdemyn-

enligt bestämmelserna i 7 §. digheten på offentlig auktion enligt

bestämmelserna i 7 8.

Anieckning om bestämmelserna i första stycket skall göras i det köpebrev som utfärdas med anledning av den exekutiva auktionen och, när

lagfart sökes. införas i fastighetsboken, om sökanden icke visar att avytt-

ringsskyldigheten upphört.

Bestämmelserna i 4 8 gäller i fråga om tillstånd att behälla egendom.

Har förordnande meddelats enligt 6 § och har inroparen dessförinnan

eller senare avyttrat cgendomen, skall förordnandet trots detta gå i verkställighet, om kommunen eller hyresnämnden icke återkallar sin framställning i ärendet.

I övrigt skall så anses och med I övrigt skall så anses och med

ärendet i tillämpliga delar så för- ärendet i tillämpliga delar så för-

faras, som om egendomen blivit ut- faras, som om egendomen blivit utmätt för fordran med bästa för- mätt för fordran med bästa för-

månsrätt däri efter, I förekomman- månsrätt däri efter, i förekommande fall, sådana rättigheter som be- de fall. sådana rättigheter som be-

svärade egendomen redan vid den svärade egendomen redan vid den exekutiva auktionen och har före- exekutiva auktionen och har företräde framför alla befintliga ford- träde framför alla befintliga ford-

ringar. Även om det i enlighet här- ringar. Även om det i enlighet här-

med bestämda skyddsbeloppet med bestämda = skyddsbeloppet

täckes, får försäljning dock ej ske täckes, fär försäljning dock ej ske om cj den bjudna köpeskillingen om ej den bjudna köpeskillingen

täcker även det värde som i ärendet täcker även det värde som i ärendet

har åsatts egendomen enligt lagen har åsatts egendomen enligt 12 kap.

(1971:494) om exekutiv försäljning utsökningsbalken eller, om ägaren av fast egendom eller. om ägaren eller innehavare av fordran som är eller innehavare av fordran som är förenad med panträtt i egendomen i förenad med panträtt i egendomen i god tid före auktionen påkallat sär-

god tid före auktionen påkallat sär- skild värdering, det värde vartill

Prop. 1980/81: 84 Lagförslagen 23

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

skild värdering. det värde vartill egendomen uppskattas av värdeegendomen uppskattas av värde- ringsmän som länsstyrelsen utser. ringsmän som överexekutor user. Egendomen får säljas endast till Egendomen får säljas endast ull den som fätt besked från kom-

den som fått besked från kom- munen att prövning ej påkallas, er-

munen att prövning ej päkallas, er- hällit förvärvstllstånd eller enligt

hållit förvärvstillständ eller enligt 282.3, 4 eller 9 far förvärva egen-

282.3, 4 eller 9 får förvärva egen- domen utan sådant tillstånd. Avges

domen utan sädant ullständ. Avges vid auktionen bud som sålunda fär

vid auktionen bud som sålunda får antagas, skall försäljning ske även antagas. skall försäljning ske även om innehavare av fordran bestrider om innehavare av fordran bestrider det. det. Vad utsökningslagen (1877:31 s. Ha fråga om fördelning av köpeskilling föreskriver beträffande gäldenären skall i ärende som uvses här tillämpas på ägaren.

Kommer försäljning ej till ständ vid auktionen, får kommunen eller

hyresnämnden inom två år efter det att auktionen vunnit laga kraft hos

länsstyrelsen påkalla förordnande om ny auktion. Framställes ej sådan

begäran inom föreskriven tid eller avges ej heller vid den senare auktionen bud som fär antagas. är frägan om försäljning av egendomen förfallen.

Kostnad I samband med auktion, som ej lett till försäljning. betalas av statsmedel.

Denna lag träder i kraft den I januari 1982.

Ett ärende om försäljning enligt 7 § som är anhängigt hos överexekutor vid ikrafiträdandet skall även därefter handläggas av överexekutor. dock

längst till utgången av år 1982. Ärendet får även dessförinnan överlämnas till kronofogdemyndigheten, om det är lämpligt.

14 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m.

Härigenom föreskrivs att 7 och 8 §§ lagen (1916: 156) om vissa inskränk-

ningar i rätten att förvärva fast egendom m.m.' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

Fast egendom. som förvärvats genom inrop på exekutiv auktion under

sådana förhållanden, att tillstånd enligt I eler 2 § skulle ha krävts vid vanligt köp. skall åter avyttras inom två år efter det att auktionen vunnit

! Senaste lydelse av lagens rubrik 1973: 307. > Senaste lydelse 1975: 366.

Lagförslagen 24

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

laga kraft. om ej dessförinnan nämnda förhällanden upphört eller inro-

paren erhällit tillstånd att behalla egendomen. Har inropet skett för att

skydda nägon inroparens fordran, för vilken han har panträtt i egendomen,

eller nägon hans rättighet. som är inskriven däri, äger länsstyrelsen på

ansökan medgiva skäligt anständ med egendomens avyttrande, om sannolika skäl visas att I annat fall förlust skulle uppkomma för inroparen.

Avyttras ce) egendomen inom fö- Avyttras ej egendomen inom föreskriven tid. skall länsstyrelsen reskriven tid. skall länsstyrelsen förordna att egendomen skall säljas förordna att egendomen skall säljas på offentlig auktion enligt bestäm- av kronofogdemyndigheten på ofmelserna + 8&$ eller. om särskilda fentlig auktion enligt bestämmelserskäl tala däremot, hänskjuta frågan na i 8 § eller, om särskilda skäl ta-

till regeringens prövning. lar däremot, hänskjuta frågan till

regeringens prövning.

Anteckning om bestämmelserna I första och andra styckena skall göras i

det köpebrev som utfärdas med anledning av den exekutiva auktionen och. når lagfart sökes. införas I fastighetsboken, om sökanden icke visar att

avyttringsskyldigheten upphört.

I fråga om tillstånd att behålla fast egendom äga bestämmelserna om

tillstånd till förvärv av sådan egendom i 1 och 2 §§ motsvarande till-

lämpning. Äger länsstyrelsen icke själv avgöra ärendet, skall länsstyrelsen

med eget utlätande överlämna ansökningen till regeringen. Med förord-

nande enligt andra stycket skall i sådant fall anstå till dess ansökningen

prövats.

85 Finnes, sedan förordnande meddelats enligt 7 §. att inroparen dessförinnan eller senare avyttrat egendomen. äger länsstyrelsen besluta att förordnandet ej skall gå t verkställighet.

I övrigt skall så anses och med I övrigt skall så anses och med

ärendet i tillämpliga delar så för- ärendet i tillämpliga delar så förfaras, som om egendomen utmätts faras, som om egendomen utmätts

för fordran med bästa förmånsrätt för fordran med bästa förmånsrätt däri efter. i förekommande fall. så- däri efter. i förekommande fall, så-

dana rättigheter som besvärade dana rättigheter som besvärade egendomen redan vid den exeku- egendomen redan vid den excku-

tiva auktionen och hava företräde tiva auktionen och har företräde

framför alla befintliga fordringar. framför alla befintliga fordringar. Egendomen må ej säljas till den Egendomen får ej säljas tull den

som är skyldig att söka tillstånd som är skyldig att söka tillstånd därtill enligt I eller 2 § eller enligt därtill enligt I eller 2 § eller enligt jordförvärvslagen (1979:230) eller jordförvärvslagen (1979:230) eller

enligt lagen (1975: 1132) om förvärv enligt lagen (1975: 1132) om förvärv

av hyresfastighet m.m. men icke av hyresfastighet m.m. men icke erhållit sådant tillstånd eller, i fråga erhållit sådant tillstånd eller, i fråga om sistnämnda lag. fått besked från om sistnämnda Jag, fått besked från

kommunen att prövning enligt la- kommunen att prövning enligt lagen ej påkallas. Avgives vid auk- gen ej påkallas. Avgives vid auk-

" Senaste Ivdelse 1979: 310.

Prop. 1980/81: 84 Lagförslagen 25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tionen bud som sålunda må anta- tionen bud som sålunda får antagas, skall försäljning ske även om gas, skall försäljning ske även om

innehavare av fordran bestrider innehavare av fordran bestrider

det. Vad utsökningslagen (1877:31 det. Bestämmelsen i 12 kap. 40 § s. I) ifråga om köpeskillingens för- första stycket andra meningen ut-

delning stadgar beträffande gäl- sökningsbalken äger icke = till-

denären skall i ärende som nu lämpning i fråga om egendomens

avses gälla egendomens ägare. Be- försäljning. stämmelsen i 40 § första stycket

andra meningen lagen (1971:494) om exekutiv försäljning av fast

egendom äger icke tillämpning i frågå om egendomens försäljning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

Ett ärende om försäljning enligt 8 § som är anhängigt hos överexekutor vid ikraftträdandet skall även därefter handläggas av överexekutor, dock

längst till utgången av år 1982. Arendet får även dessförinnan överlämnas till kronofogdemyndigheten, om det är lämpligt.

15 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1925: 221) om bulvanförhållande i fråga om fast egendom

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1925: 221) om bulvanförhållande

i fråga om fast egendom!

dels att i I och 13 §§ ordet ”överexekutor” skall bytas ut mot ”kronofogdemyndigheten”",

dels att 2, 6, 11 och 128§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ilvdelse Föreslagen lydelse

28?

Finnes, sedan förordnande med- Finnes, sedan förordnande med-

delats enligt 1§ andra stycket, att delats enligt 18 andra stycket, att egendomen dessförinnan eller sena- egendomen dessförinnan eller senare avyttrats, äger överexekutor be- re avyttrats, får kronofogdemyn-

sluta att förordnandet ej skall gå i digheten besluta att förordnandet ej verkställighet. I övrigt skall så skall gå i verkställighet. I övrigt

anses och med ärendet i tillämpliga skall så anses och med ärendet i delar så förfaras, som om egendo- tillämpliga delar så förfaras, som men utmätts för fordran med bästa om egendomen utmätts för fordran förmånsrätt däri efter, i förekom- med bästa förmånsrätt däri efter. i mande fall, sådana rättigheter som förekommande fall, sådana rättigbesvärade egendomen redan innan heter som besvärade egendomen

bulvanförhållandet inträdde och redan innan bulvanförhållandet in-

! Senaste lydelse av 13 & 1946: 832. ? Senaste lydelse 1967: 267.

Prop. 1980/81: 84 Lagförslagen 26

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse

hava förmånsrätt framför alla be- trädde och har förmänsrätt framför

fintliga fordringar. Egendomen må alla befintliga fordringar. Egendo-

ej inropas av bulvanen elter den för men fär ej inropas av bulvanen eller vars räkning bulvanförhällandet in- den för vars räkning bulvanförhålgåtts. Avgives vid auktionen bud landet ingålts. Avgives vid auksom sålunda må antagas skall för- tionen bud som sälunda får antagas säljning ske även om innehavare av skall försäljning ske även om innefordran bestrider det. Vad utsök- havare av fordran bestrider det. ningslagen i fråga om fast exen- Bulvanen är pliktig att betala kostdoms försäljning och köpeskilling- nad som ej kan gäldas ur den förens fördelning i övrigt stadgar be- sålda egendomen i enlighet med 17 träftande gäldenären skall i ärende kap. 7 § utsökningsbalken. Bestämsom nu avses gälla bulvanen. Den- melsen i 12 kup. 408 första stycket Ke skall även vara plikvig att betala andra meningen utsökningsbalken kostnad som ej kan gäldas ur den äger icke tillämpning i fråga om försålda egendomen I enlighet med egendomens försäljning. 1988 utsökningslagen. Bestämmelsen I 12683 mom. swnma lag äger icke tillämpning i fråga om egendo-

mens försäljning.

685 Virke och stråfoder. som enligt Virke eller stråfoder. som har denna lag dömas tförbrutna, skola förklarats förverkat enligt denna

av åklagaren säljas i den ordning, lag. skall säljas av kronofogdemynsom om utmätta lösören stadgas. digheten. Innan frågan om förver- Begär, innan frågan om förver- kande av virke eller stråfoder, som kande slutligen prövats, ägaren av har tagits i beslag, har prövats slutvirke eller stråfoder. som tagils I ligt, skall egendomen säljas av beslag, att försäljning därav skall kronofogdemyndigheten. om äga rum. eller finner, på anmälan ägaren begär det eller fara föreligav åklagare, överexekutor, att fara ger att egendomen förstörs eller är för virkets eller sträåfodrets för- kostnaden för dess förvarande skulströrelse eller art kostnaden för dess le bli större än som är skäligt. Åklaförvarande skulle bliva större än saren skall hos kronofogdemynskäligt är, förordne överexekutor, digheten anmäla, när en fråga om utt godset skall säljas i den ordning försäljning har uppkommit. För-

nyss sagts: och skall i tv fall god- säljningen äger rum i den ordning

sets ägare, om han är känd och som gäller för utmätt lös egendom i inom riket boende, eller, där han allmänhet. bor utom riket men inom riket har känt ombud, som äger att för honom mottaga stämning och avgiva svaromål, ombudet genom åklagarens försorg delgivas underrättelse om auktionen minst åtta dagar innan den hålles. Anmälan, varom här ovan sägs. skall vara åtföljd av fullständig, äv två trovärdiga per-

"Senaste lydelse 1970:431.

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse

soner styrkt förteckning, utvisande vodseris mängd och beskaffenhet.

Säljes i beslag taget virke eller Säljes I beslag taget virke eller stråfoder. innan det dömts förbru- stråfoder innan det har förklarats tet. skall. till dess frågan därom bli- förverkat. får influna medel inte vit slutligen avgjord, försäljnings- betalas ut innan frågan om förversumman nedsättas i riksbanken på kande har avgjorts slutligt. sätt särskilt är stadgat; och skall vad i 1608 utsökningslagen sågs

om sådana medels insättning i

bankinrättning äga motsvarande tillämpning.

118” Har domstolen utlåtit sig an- Har domstolen utlätit sig angäende sådant förbud, varom i 3 § gående sådant förbud som avses i

sägs, gälle om klagan över domsto- 3 §. gäller om klagan över domsto-

lens beslut vad i rättegängsbalken lens beslut vad i rättegångsbalken

är stadgat om handråckning. är stadgat om kvarstad.

Klagan över överexekutors be- Talan mot kronofogdemyndigheslut i ärende, som omförmäles i I $, tens beslut caligt denna lag förs å föres i den ordning, som i utsök- den ordning som föreskrivs i utsökningslagen stadgas angående kla- ningsbalken. gån över överexekutors utslag i ut-

sökningsmål.

Över länsstyrelsens beslut i ärende, varom i 38 sägs, må ci klagan föras.

Denna lag träder i kraft den I januari 1982.

Har en domstol före ikraftträdandet meddelat ett förordnande som avses

i 18 första stycket. skall ärendet även därefter handläggas av överexekutor. dock längst till utgången av år 1982. Ärendet får även dessförinnan överlämnas till kronofogdemyndigheten. om det är lämpligt. Detsamma gäller, om ett ärende som avses i 6§ första stycket andra meningen är anhängigt hos överexekutor vid ikraftträdandet.

Kronofogdemyndigheten får före de nya bestämmelsernas ikraftträdande vidta åtgärder för en försäljning enligt 68. som skall äga rum efter ikraftträdandet.

F fråga om talan mot överexekutors beslut tillämpas 128 i dess äldre

lydelse.

+ Senaste lydelse 1946: 832. 5 Senaste lydelse 1967: 267.

Prop. 1980/81: 84 Lagförslagen 28

16 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959: 517) om förlängning av tiden för vissa

servitut

Härigenom föreskrivs att 5 och 7 §§ lagen (1959:517) om förlängning av tiden för vissa servitut skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse

58 Sedan tre månader förflutit från Sedan tre månader förflutit från

det nämnden meddelat beslut, skall det nämnden meddelat beslut. fär efter. överexekutors. förordnande beslutet verkställas enligt vad som beslutet gå i verkställighet lika som gäller om en sådan skiljedom som domstols lagakraftägande dom. avses i 3 kap. 16 § utsökningsbal-

ken.

78 Då servitutstid förlängts i enlig- Då servitutstid förlängts i enlig-

het med vad i denna lag sägs. skall het med vad i denna lag sägs, skall servitutet gälla som om inteckning servitutet gälla som om inskrivning till säkerhet därför beviljats den till säkerhet därför beviljats den dag, från vilken förlängningen är att dag, från vilken förlängningen är att räkna. Skall den fastighet som be- räkna. Skall den fastighet som besväras av servitutet säljas i den ord- sväras av servitutet säljas i den ordning utsökningslagen bestämmer, ning utsökningsbalken bestämmer, skall servitutet upptagas It den i skall servitutet upptagas i sakägar- 107 § samma lag omnämnda för- förteckningen. om det blivit anmält

teckningen. därest det blivit anmält till kronofogdemyndigheten eller el-

vill auktionsförrättaren eller eljest Jest är för myndigheten känt. är för honom känt.

Denna lag träder i kraft den I januari 1982.

Har överexekutor förordnat om verkställighet, gäller 5 § i dess äldre lydelse.

17 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1949: 658) om inlösen i vissa fall av rätt till

gruva m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1949: 658) om inlösen i vissa fall

av rätt till gruva m. m.!

dels att i I, 2 och 488 ordet ”Konungen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”regeringen”' i motsvarande form.

dels att 6§ skall ha nedan angivna lydelse.

! Senaste lydelse av 48 1971: 538.

Lagförslagen 29

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

6 8

Har någon till säkerhet för fordran panträtt i lös egendom. som avstäs enligt denna lag, äger han, ändå att fordringen ej är förfallen ull betalning, framför ägaren rätt att utfå sin fordran ur löseskillingen för denna egen-

dom. Samma skall ock gälla i fråga om den som har rätt att kvarhålla

cgendomen till säkerhet för förfallen fordran.

Löseskilling för lös egendom, Löseskilling för lös egendom, som är utmätt, skall, om borge- som är utmätt, belagd med kvarnären det yrkar, utgivas till utmät- stad eller tagen i anspråk genom ningsmaunnen. Avser löseskillingen betalningssäkring, skall utges till egendom, som satts i kvarstad eller kronofogdemyndigheten, om ndunder skingringsförbud, skall löse- gon part begär det. skillingen, där part det äskar, utgivas till överexekutor; och har denne att med beloppet förfara på sätt i 186 § utsökningslagen är för där avsett fall stadgat.

Vad i denna paragraf är stadgat gäller icke tomträtt eller vattenfallsrätt.

Denna lag träder i kraft den I januari 1982.

Vad som sägs om kvarstad 16§ i dess nya lydelse gälter även skingringsförbud som har meddelats före ikraftträdandet.

18 Förslag till

Lag om ändring i expropriationslagen (1972: 719)

Härigenom föreskrivs att i 6 kap. 14§ expropriationslagen (1972:719) orden ”utsökningstagen (1877:31 s. 1)” skall bytas ut mot ”utsökningsbalken”.

Denna lag träder i kraft den I januari 1982.

19 Förslag till

Lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970: 988)

Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetsbildningslagen (1970: 988)!

dels att i 9 kap. 4§ ordet ”utsökningslagens” skall bytas ut mot ”utsök-

ningsbalkens”",

dels att 12 kap. 4§ skall ha nedan angivna lydelse.

! Lagen omtryckt 1971: 1035.

Prop. 1980/81: 84 Lugförslagen 30

Nuvarande Iydelse Föreslagen Ivdelse 12 kap.

48 För att fastighet skall få ingå I sammanläggning krävs att ägaren har

lagfart på fastigheten eller att ansökan om lagfart förklarats vilande och hinder mot bifall till ansökningen icke föreligger om fastighetsbildningen genomföres. Är talan väckt om bättre rätt eller Är talan väckt om bättre rätt eller om lösningsrätt till fastigheten eller om lösningsrätt till fastigheten eller är rätten till fastigheten i annat fall är rätten till fastigheten i annat fall

tvistig, får fastigheten ej ingå i sam- tvistig. får fastigheten ej ingå i sam-

manläggning. Detsamma gäller, om manläggning. Detsamma gäller, om fastigheten är utmätt eller eljest fastigheten är utmätt cher eljest

skall säljas i den ordning som fö- skall säljas i den ordning som fö-

reskrives för utmätt fast egendom. reskrives för utmätt fast egendom Utmätning som ätergår, om sam- eller om den är belagd med kvarmanläggning kommer till stånd. - stad eller tagen i unspråk genom skall dock ej beaktas. betalningssäkring. Utmätning, kvarstad eller betalningssäkring som ätergär, om sammanläggning

kommer till ständ. skall dock ej be-

aktas.

Denna lag träder i kraft den I januari 1982. Vad som sägs om kvarstad i 12 kap. 4§ i dess nya lydelse gäller även skingringsförbud som har meddelats före ikraftträdandet.

20 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973: 1150) om förvaltning av samfälligheter

Härigenom föreskrivs att i 46§ lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter orden ”utsökningslagen (1877:31 s. 1)” skall bytas ut mot ”utsökningsbalken”.

Denna lag träder i kraft den I januari 1982.

21 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1933: 269) om ägofred

Härigenom föreskrivs att 32 och 55 §§ lagen (1933: 269) om ägofred skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivydelse Föreslagen lydelse

32. $ Klandras ej förrättning såsom i Klandras ej förrättning såsom i

318 sägs, gånge därvid meddelat 31§ sägs, går ett därvid meddelat

Prop. 1980/81: 84 Lagflörslagen 31

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

utlåtande. i vad det avser annan utlåtande 1 verkställighet såsom fråga än i 49 eller 62§ omförmäles., laga kraft ägande dom. såvitt ntlåi verkställighet såsom laga kraft taäandet avser en annan fråga än ägande dom. som nämns i 49 eller 628.

Anda art talan föres mot förrätt- Åren om talan förs mot förrätt-

ningen. må förordnande om verk- ningen, får utlåtandet, sävirt där-

ställighet å utlåtandet, i vad därige- igenom någon förpliktats att uppfö-

nom någon förpliktats att uppföra ra stängsel. verkställas. om sökanstängsel, meddelas av överexeku- den ställer säkerhet enligt vad som tor, därest sökanden ställer säker- sägs I 2 kap. utsökningsbalken för het såsom i 48§ utsökningslagen skadeständ, som han kan Ali skylsäges för skadestånd. varnill han kan dig att utge, om utlåtandet ändras kännas skyldig, om utlåtandet av domstol. Domstol. där talan mot varder av domstol ändrat. Dom- förrättningen är anhängig. får, när stol, varest talan mot förrättningen det finns skäl till det, förordna, att är anhängig, må, när skäl därtill verkställighet ej fär äga rum. äro, förordna. att verkställighet. varom nu är sagt, ej må äga rum.

55 §

Bjuder ägaren till intaget hemdjur Bjuder ägaren till intaget hemdjur lösen efter vad i 538 eller 54§ första lösen enligt 538 eller 548 första stycket sägs, men vill intagaren ej stycket, men vill intagaren ej utlämutlämna djuret, nedsätte ägaren det na djuret, skall ägaren nedsätta det belopp + penningar, vartill lösen belopp i pengar, vartill lösen uppuppgår, eller ställe full pant eller går, eller ställa full pant eller borborgen därför hos utnätningsman- gen därför hos kronofogdemynnen i orten eller annan 4 orten digheten i orten eller någon i orten

boende pålitlig person: vägras ho- boende pålulig person. Om han

nom dndå att utfå djuret, eller vill ändå inte får ut djuret eler om intaintagaren ej utgiva det utan lösen i garen ej vill utgiva det utan lösen i fall, som i 54§ andra stycket sägs, fall. som i 54§ andra stycket sägs, vare ägaren berättigad avt av ut- har ägaren rätt att av kronofogdemåäåtningsmannen på den tred- myndigheten på den tredskandes

skandes bekostnad erhålla hand- bekostnad erhålla handräckning för

räckmng för djurets — utbekom- att få ut djuret. Intagaren är också mande. Intagaren väre ock pliktig skyldig att ersätta all den skada och ersätta all den skada och kostnad. kostnad. som vållats ägaren genom som vållats ägaren genom hans väg- hans vägran. ran.

Denna lag träder i kraft den I ianuari 1982.

Har överexekutor förordnat om verkställighet enligt 328. gäller äldre bestämmelser.

Prop. 1980/81: 84 Lagförslagen 32

22 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1952: 166) om häradsallmänningar

Härigenom föreskrivs att 128 lagen (1952: 166) om häradsallmänningar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse

12 §!

Införlivning av mark med häradsallmänning må äga rum under villkor:

PD att marken i sin helhet eller till huvudsaklig del är skogbärande eller

tjänlig till skogsbörd samt så belägen, att den lämpligen kan förvaltas gemensamt med allmänningen. eller ock att den är behövlig för allmänningens bevakning eller skötsel; 2) att marken genom rågång eller genom fastighetsbildningsförrättning

är skild från annan mark:

3) att marken såsom särskild fastighet upptagits i fastighetsregistret; 4) att lagfart meddelats å delägarnas fång till marken:

5) att klander ej instämts å fång- 5) att klander ej instämts å fång-

et, att delägarnas rätt till marken ej = et, att delägarnas rätt till marken ej heller eljest finnes tvistig samt att = heller eljest finnes tvistig samt att marken ej utmätts; marken ej är utmätt, belagd med kvarstad eller tagen i anspråk genom betalningssäkring;

6) att marken icke besväras av någon vare sig beviljad eller sökt in-

teckning; samt 7) att marken ej heller är belastad med sådan nyttjande- eller servitutsrätt som hindrar tillämpande av planmässig skogshushållning eller eljest strider mot det med införlivningen avsedda syftet.

Denna lag träder i kraft den I januari 1982. Vad som sägs om kvarstad i 128 i dess nya lydelse gäller även skingringsförbud som har meddelats före ikraftträdandet.

23 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1952: 167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna

Härigenom föreskrivs att 118 lagen (1952: 167) om allmänningsskogar i

Norrland och Dalarna skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse

11 8!

Införlivning av mark med allmänningsskog må äga rum under villkor:

1) att marken i sin helhet eller till huvudsaklig del är skogbärande eller

tjänlig till skogsbörd samt så belägen, att den lämpligen kan förvaltas

! Senaste lydelse 1971: 1056. ! Senaste lydelse 1971: 1057.

Prop. 1980/81: 84 Lagförslagen 33

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

gemensamt med allmänningsskogen, eller ock att den är behövlig för

allmänningsskogens bevakning eller skötsel;

21 att marken genom rägång eller genom fastighetsbildningsförrättning

är skild från annan mark:

3 att marken såsom särskild fastighet upptagits i fastighetsregistret:

4) att lagfart meddelats å delägarnas fång till marken:

5) att klander ej instämts å fång- 5) att klander ej instämts ä fånget, att delägarnas rätt till marken ej — et, att delägarnas rätt till marken ej heller eljest finnes tvistig samt att — heller eljest finnes tvistig samt att marken ej urmätts:; marken ej är utmätt, belagd med

kvarstad eller tagen i anspråk ge-

nom betalningssäkring:

6) att marken icke besväras av någon vare sig beviljad eller sökt inteckning; samt

7) att marken ej heller är belastad med sädan nyttjande- eller servitutsrält som hindrar tillämpande av planmässig skogshushållning eller eljest strider mot det med införlivningen avsedda syftet.

Denna lag träder i kraft den I januari 1982.

Vad som sägs om kvarstad i 118 i dess nya lydelse gäller även skingringsförbud som har meddelats före ikraftträdandet.

24 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1919: 426) om flottning i allmän flottled

Härigenom föreskrivs att i 12 § lagen (1919: 426) om flottning i allmän flottled ordet ”överexekutor” skall bytas ut mot ”kronofogdemyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

25 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1915: 218) om avtal och andra rättshandling-

ar på förmögenhetsrättens område

Härigenom föreskrivs att 1 17 § lagen (1915:218) om avtal och andra

rättshandlingar på förmögenhetsrättens område! ordet ”överexekutor”

skall bytas ut mot "tingsrätten".

Denna lag träder i kraft den I januari 1982.

Ett ärende som är anhängigt hos överexekutor vid ikraftträdandet skall även därefter handläggas av överexekutor, dock längst till utgången av år 1982.

" Senaste lydelse av 17 8 1977: 672. 1 Riksdagen 198081. 1 saml. Nr 84

Prop. 1980/81: 84 Lagförslagen 34

26 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1845:50 s. 1) om handel med lösören, som

köparen låter i säljarens vård kvarbliva

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1845:50 s. I) om handel med lösören. som köparen låter i säljarens vård kvarbliva!, skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 8 Är köpeavhandling så upprättad Är köpeavhandling så upprättad

och behandlad. som i I $ sägs. men och behandlad, som I I 8& sägs. men inträffar utmätning inom trettio da- inträffar utmätning inom trettio da-

gar efter det avhandlingen inför rät- gar efter det avhandlingen inför rät-

ten företeddes, eller försättes säl- ten företeddes, eller försätts säl-

jaren i konkurs efter ansökning, jaren i konkurs efter ansökning,

som gjorts inom sagda tid, vare den som gjorts inom sagda tid, är den

sålda egendomen ej fredad från att sålda egendomen ej fredad från att

utmätas eler att till konkursboet utmätas eller att räknas till konräknas. Detsamma gäller. när ansö- kursboet. Detsamma gäller, när ankan om förordnande av god man sökan om förordnande av god man enligt — ackordslagen = (1970:847) eniigt — ackordslagen = (1970:847) gjorts inom nämnda tid och kon- gjorts inom nämnda tid och kon-

kurs följt på ansökan, som gjorts kurs följt på ansökan. som gjorts inom tre veckor från det att verkan inom tre veckor från det att verkan

av godmansförordnandet förföll el- av godmansförordnandet förföll eller. när förhandling om offentligt ler, när förhandling om offentligt

ackord följt, ackordsfrågan avgior- ackord följt. ackordsfrågan avgjor-

des. Göres efter utgången av den i des. Görs efter utgången av den i första punkten angivna rid jäv mot första punkten angivna riden jäv

köpeavhandling. vilken befinnes så mot köpeavhandling, vilken är så

upprättad och behandlad. som nyss upprättad och behandlad, som nyss sagts. vare, där jävet göres vid ut- sagts, är, om jävet görs vid utmätmätningstillfälle, — fordringsägaren ningstillfälle. fordringsägaren skylskyldig att. om han vill fullfölja jä- dig att. om han vill fullfölja jävet,

vet, inom en månad därefter väcka inom en månad därefter väcka talan

talan mot såväl säljaren som köpa- mot såväl säljaren som köparen vid

ren vid der domstol, till vilken ut- tingsrätten i den ort där kronofog-

mälningsmannens — tjänstgörings- demvyndigheten finns. Gör han inte område hör, eller vare all talan i tv det, har han förlorat sin talan. mål kvitt; och stånde godset i kvar- Godset skall genast beläggas med stad, därest sökanden inom fjorton kvarstad och sökandea skall, om dagar efter utmätningsförrättningen han vill att åtgärden skall bestå. hos överexekutor ställer full borgen inom fjorton dagar efter utmätför den kostnad och skada, som av ningsförrättningen hos kronofogdekvarstaden följa kan; var säljarens myndigheten ställa full borgen för

egendom avträdd till konkurs, skall den kostnad och skada, som kan vad om återvinning av lös egendom orsakas av kvarstaden. Vur sälja-

! Senaste lydelse av lagens rubrik 1977: 673. " Senaste lydelse 1970: 853.

Prop. 1980/81: 84 Lagförslagen 35

Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse

till konkursbo är stadgat i 39 § kon- rens egendom avträdd till konkurs. kurslagen äga motsvarande till- skall vad om atervinning av lös lämpning. egendom till konkursbo är stadgat i

40 b § konkurslagen (1921:225) äga

motsvarande tillämpning.

Vad som nu sägts om konkurs äger motsvarande ullämpning om i stället

offentligt ackord fastställes. I fråga om talan med anledning av ackordsförhandling äga 17 och 18 §§ ackordslagen (1970: 847) motsvarande tillämp-

ning.

Denna lag träder i kraft den I januari 1982.

Har jäv mot en köpeavhandling framställts vid ett utmätningstillfälle före ikraftträdandet men har tiden för väckande av talan ej gätt till ända före ikraftträdandet. får talan därefter väckas antingen vid den domstol som

anges i den äldre bestämmelsen eller vid den domstol som anges i den nya

bestämmelsen.

27 Förslag till

Lag om ändring i konsumentkreditlagen (1977: 981)

Härigenom föreskrivs i fråga om konsumentkreditlagen (1977: 981)!

dels att i 20. $ ordet ”utmätningsman” skall bytas ut mot ”kronofogdemyndigheten”,

dels att 18 och 21. $$ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Iyvdelse Föreslagen lydelse

18 §

Om köparen vid avräkningen till- Om köparen vid avräkningen till-

godoräknas ett större belopp än godoräknas ett större belopp än

kreditgivaren. får varan återtagas kreditgivaren, får varan ätertagas

endast om kreditgivaren betalar endast om kreditgivaren betalar mellanskillnaden till köparen eller, mellanskillnaden tll köparen eller. när varan värderats av utmätnings- när varan värderats av kronofogdeman, mnedsätter meltanskillnaden myndigheten, nedsätter mellanhos denne. skillnaden hos myndigheten.

Har kreditgivaren för att kunna ätertaga varan eller för att denna efter återtagande skall kunna brukas på avsett sätt måst betala skuld som åvilar köparen, får kreditgivaren vid tillämpning av första stycket avräkna sådan betalning mot mellanskillnad köparen till godo.

Tillgodoräknas kreditgivaren ett större belopp än köparen, får kreditgi-

varen ej kräva ut mellanskillnaden (restskulden) i annat fall än då varan har

utsatts för betydande värdeminskning genom att köparen vanvårdat varan.

! Senaste lydelse av 20 8 1978: 598. ” Senaste lydelse 1978: 598.

bagförslagen 36

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

21 §

Handräckning får beviljas endast om det är uppenbart att de förutsattningar som anges I 15 § andra stycket föreligger.

Har förbehåll om återtaganderätt använts i strid mot förbud enligt 15 8

tredje stycket. får handräckning ej beviljas.

Handräckning eller verkställighet Handråckning eller verkställighet av dom, varigenom köparen har av dom, varigenom köparen hur förpliktats att lämna tillbaka vara förpliktats att lämna tillbaka vara

som sålts med förbehåll om återta- som sålts med förbehåll om uterta-

ganderätt, får ej beviljas beträtfan- ganderätt, far ej beviljas beträffande vara som enligt 65 § utsöknings- de vara som enligt 5 Aup. 1—3 58 lagen (1877:31 s. I) undantages utsökningsbalken undantages fran från utmätning. utmätning.

Denna lag träder i kraft den I januari 1982.

28 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m. fl.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1978: 599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m. fl.

dels att i 11. 14 och 15 §§ ordet ”utmätningsman” i olika böjningsformer

skall bytas ut mot ”kronofogdemyndigheten”",

dels att 10, 12 och 16—18 §§ samt övergangsbestämmelserna skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ixdelse Föreslagen Iyvdelse

Om köparen vid avräkningen till- Om köparen vid avräkningen till-

godoräknas ett större belopp än säl- godoräknas ett större belopp an säl-

jaren, får varan återtagas endast om jaren, får varan återtagas endast om

säljaren betalar mellanskillnaden säljaren betalar mellanskillnaden till köparen eller, när varan har vär- till köparen eller, när varan har värderats av utmätningsman, nedsät- derats av Aronofogdemyndigheten, ter mellanskillnaden hos denne. nedSsätter — meHanskillnader hos

myndigheten.

Har säljaren för att kunna återtaga varan eller för att denna efter äterta-

gande skall kunna brukas på avsett sätt måst betala skuld som ävilar

köparen. får säljaren vid tillämpning av första stycket avräkna sådan betalning mot mellanskillinad köparen till godo.

Tillgodoräknas säljaren ett större belopp än köparen, fär säljaren inte kräva ut mer än mellanskillnaden (restskulden).

Ansökan om handräckning skall göras skriftligen. Den skall innehålla

uppgift om hur stor del av kreditfordringen som utestar obetald. Om

Prop. 1980/81: 84 Lagförslagen 37

Nuvarande Ivdetlse Föreslagen lydelse säljaren gör anspråk på dröjsmålsränta eller, i fall då avtalet innehåller förbehåll som avses i 68 andra stycket. ersattning för reparation eller annan atgärd beträffande varan. skall i ansökningen också uppges vad säljaren fordrar i den delen. Vid ansökningen skall fogas styrkt avskrift av den handling som anges i 115.

Exekutionsavgift skal! förskot- Exekutionsavgift skall förskotteras av sökanden, om wmåänings- teras av sökanden. om kronofogdemannen begär det. Betalas inte för- myndigheten begär det. Betalas skott inom förelagd vid. får hand- inte förskott inom förelagd tid, får räckningen inställas. handräckningen inställas.

I fråga om handräckning enligt I fråga om handräckning enligt

denna lag tillämpas bestämmelser- denna lag ullämpas bestämmelsernå om Hmälrning i 56, 59,60 och 00 na om verkställighet i 16 kap. 10—a $$ utsökningslagen AI877:31 s. 12: $$ utsökningshalken. 1).

16 nn

Beslut i fråga om handräckning Talan mot beslut i fräga om handöverklagas hos överexekutor. Mot räckning förs i hovrätten genom beöverexekutors beslut får talan ej svår. Besvär skall anföras inom tre föras. veckor från det att beslutet delgavs

kluganden. Mot hovrättens beslut

får talan ej föras.

Ar köparen eller säljaren missnöjd med värdering eller annan ätgärd vid handräckningen, är han oförhindrad att väcka talan mot den andre vid domstol.

Visar inte säljaren att ban har Visar inte säljaren att han har väckt talan vid domstol inom en väckt talan vid domstol inom en

månad efter det att hundräckningen månad efter det att beslutet om

genomfördes eller, om förrättning- handräckning vann laga kraft mot en inom den tiden har överklagats, honom, får köparen hos kronofoginom en månad efter det att över- demvyndigheten Avfta belopp som exekutors beslut meddelades. får har nedsatts enligt 108 första köparen hos utmätningsmannen stycket. lyfta belopp som har nedsatts enligt 10 § första stycket.

17 S

I fråga om handräckning gäller i I fråga om handräckning gäller i övrigt utsökningslagen t1877:31 sx. övrigt utsökningsbalken i tillämptä tillämpliga delar. liga delar.

i8 §

Ansökan om verkställighet av dom varigenom köparen har förpliktats återlämna vara som har sälts genom avbetalningsköp görs skriftligen eller muntligen, varvid domen skall ges in.

[ fråga om verkställigheten till- I fråga om verkställigheten tilllämpas 12§ tredje stycket, 148 lämpas 14 § och, om ej annat följer och. om ej annat följer av domen. av domen. 15 §. Beträffande talan 15 &. Beträffande talan mot umät- möt kronofogdemyndighetens vär-

Prop. 1980/81: 84 Luaglörslagen 38

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse ningsmannens värdering tillämpas — dering tillämpas 16. & andra och 16 § andra och tredje styckena. tredje styckena. Den tid av en månad som anges i sistnämnda stycke räknas dock i fall då förrättningen har överklagats från den dag då beslut av högre instans vann laga kraft.

Denna lag! träder i kraft den 1 juli 1979. Samtidigt upphävs lagen (1915: 219) om avbetalningsköp. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till eller avses annars därt lagrum som har ersatts genom föreskrift i den nya lagen skall i. stället denna tillämpas. Äldre lag gälter fortfarande i frå- Äldre lag gäller fortfarande i frågå om köp som har ingåtts före den — ga om köp som har ingåtts före den nva lagens ikraftträdande. nya lagens ikraftträdande. I stället för 10 § fjärde stycket och I4 58 lagen (1915:219) om avbetalningsköp

gäller dock 128 tredje stycket och

16 § nya lagen. Vad som sägs om utsökningslagen i 16 § lagen om avbetalningsköp skall i stället avse ut-

sökningsbalken.

Denna lag” träder i kraft den I januari 1982.

När utmätningsmannen före ikraftträdandet har meddelat beslut i fråga

om handräckning eller verkställighet, tillämpas äldre bestämmelser.

29 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1927: 77) om försäkringsavtal

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1927: 77) om försäkringsavtal!

dels att i 118 § ordet ”utsökningslagen” skall bytas ut mot ”utsöknings-

balken”, dels att 58 och 123 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

58 8

Gäller försäkring å gods till förmån för någon, som till säkerhet för

fordran har panträtt i godset, äge han, ändå att fordringen ej är till betal-

ning förfallen. framför ägaren rätt att ur utfallande ersättningsbelopp utfå sin fordran, såvida icke ägaren genom att avhjälpa skadan eller på annat

11978: 599. Senaste lydelse av övergängsbestämmelsernu 1978: 869.

? 1981: 000.

Y Senaste lydelse av 118 § 1968:622.

? Senaste lydelse 1978: 899.

Prop. 1980/81: 84 Lagförslagen 39

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse

sätt bereder panthavaren samma säkerhet som han ägt före försäkringsfallet. Lag samma vare, där försäkringen gäller ull förmän för någon, som har rätt att kvarhälffa godset ull säkerhet för förfallen fordran.

Ersättningsbelopp för gods, som Ersättningsbelopp för gods. som

är utmätt eller har tagits I anspråk är utmätt, belagt med kvarstad eller

genom betalningssäkring, skall. om taget i anspråk genom betalningsborgenären det yrkar. utgivas till säkring, skall utges till kronofogde-

utmälningsmannen. Avser ersätt- myndigheten, om någon part begär

ningsheloppet gods, som satts i det. kvarstad eller under skingringsför-

bud, skall beloppet, där part det

äskar. utgivas till överexekutor: och har denne att med beloppet för- Jara på sätt i 160 § utsökningslagen är för där avsett fall stadgat.

I fråga om rätt för borgenär. som har panträtt i fastighet eller i tomträtt. att njuta betalning ur brandskadeersättning gäller. i stället för föreskrifter-

na i 56 och 57 §§ samt första och andra styckena i förevarande paragraf.

vad som finnes stadgat i 86—88 §§ samt i särskild lag.

123 8

Fordran, som på grund av olycksfalls- eller sjukförsäkring innestår hos försäkringsgivaren, må ej för gäld tagas i mät.

Bestämmelsen i första stycket Bestämmelsen i första stycket hindrar ej utmätning enligt vad som hindrar ej utmätning enligt vad som löreskrives 167 d § utsökningsla- föreskrives i 7 kap. utsökningsbalgen (I877:31 sh). ken.

Denna lag träder i kraft den I januari 1982.

Vad som sägs om kvarstad i 58 § i dess nya lydelse gäller även sking-

ringsförbud som har meddelats före ikraftträdandet.

30 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1927:56) om nedsättning av pengar hos myndighet

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1927:56) om nedsättning av pengar hos myndighet

dels att i I, 2. 5, 6 och 8 §§ ordet ”överexekutor” skall bytas ut mot "länsstyrelsen.

dels att i lagen skall införas en ny paragraf. 9 a §. av nedan angivna lydelse.

> Senaste lydelse 1976: (77.

Prop. 1980/81: 84 Lagförslagen 40

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse us Talan mot beslut av länsstyrelsen förs i hovrätten genom hesvår.

Penna lag träder i kraft den i januari 1982. Et ärende om nedsättning som är anhängigt hos överexekutor vid ikrafttråädandet skall även därefter handläggas av överexekutor,. dock längst till utgangen av är 1982,

31 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1927: 85) om dödande av förkommen handling

Härigenom föreskrivs att i lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling skall införas en ny paragraf, 12 a §. av nedan angivna lydelse.

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse

l2u§

Vad som sägs i I1—-11 §§ om dödande av en förkommen handling väller i tillämpliga delar även när en handling ej har kunnat anträffas vid utmätning av fordringen eller rättigheten eller vid konkurs, om det kan antas att handlingen iundanhålls. Ansökan om dödande görs I sådant fall av kronofogdemyndigheten eller konkursboet. Om det anses behövligt, skall tingsrätten som villkor för dödande föreskriva att utmätningssökanden eller konkursboet ställer säkerhet enligt vad som sägs i 2 kap. utsökningsbalken för den skada som rätt innehavare av handlingen kan lida. Föreligger enligt 2 kap. 27 § utsökningsbalken ej skyldighet att ställa säkerhet, skall tingsrätten i stället som villkor föreskriva att utmät-

ningssökanden utfäster sig att er-

sätta en sådan skada. Säkerheten eller utfästelsen får ej åberopas, om talan väcks senare än tre år

från den dag då beslut om hand-

lingens dödande vann laga kraft. Ny handling skall ej utfärdas med anledning av dödande enligt

denna paragraf.

Prop. 1980/81: 84 Lagförslagen 41

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om ett överskott uppkommer vid

utmätning, får det ej betalas ut till

utmätningsgäldenären utan att den

dödade handlingen företes eller att

utmätningsgäldenären gör sanno-

likt att han ej har handlingen i be-

håll.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

32 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1972: 180) om avrundning av vissa fordringar till helt krontal, m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1972: 180) om avrundning av vissa fordringar till helt krontal, m. m.

dels att i 3 § ordet ”Konungen” skall bytas ut mot "regeringen ”, dels att I 8 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 I den mån ej annat är föreskrivet i I den mån ej annat är föreskrivet i lag eller annan författning, skall lag eller annan författning, skall domstol eller annan myndighet i domstol eller annan myndighet i fråga om fordran, som vid bristande fråga om fordran, som vid bristande

betalning eller eljest indrives av ut- betalning eller eljest indrives av mätningsman såsom fordran i all- kronofogdemyndighet såsom ford-

mänt mål, bestämma kapitalbelop- ran I allmänt mål, bestämma kapipet till helt krontal så, att överskju- talbeloppet till helt krontal så. att tande öretal bortfaller. Ränta på överskjutande öretal bortfaller.

fordringen skall avrundas till när- Ränta på fordringen skall avrundas mast högre hela krontal. till närmast högre hela krontal.

Med allmänt mål avses i denna I I kap. 6§ utsökningsbalken lag mål hos kronofogdemyndighet finns bestämmelser om vud som om uttagande av skatt eller tull. avses med allmänt mål. staten tillkommande avgift eller lik-

nande medel som får uttagas ge-

nom utmätning utan föregående dom, böter eller annat som indrives

i samma ordning som böter, avgift

till statsverket enligt vattenlagen (1918:523) eller; belopp som erlagts av allmänna medel och enligt domstols beslut skall återbetalas till

statsverket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

33 Förslag till

Lag om ändring i förmånsrättslagen (1970: 979)

Härigenom föreskrivs att 9 8 förmänsrättslagen (1970:979)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Iydelse Föreslagen Ivdelse 9 Särskilda förmänsrätter gäller inbördes efter paragrafernas följd och etter den i 4—7 §§ angivna numreringen. Förmånsrätt enligt 4 § 3 har dock företräde framför förmånsrätt enligt

48 2 på grund av annan retentionsrätt än som avses I 247 8 sjölagen

(1891:35 s. I.

Förmåänsrätt på grund av utmät- Förmånsrätt på grund av utmät-

ning har företräde framför förmåns- ning har företräde framför förmänsrätt på grund av inteckning. vilken rätt på grund av företagsintecksökts samma dag som umätningen ning, vilken far sökts samma dag verkställdes eller senare. som beslutet om utmätning meddelades eller senare, och framför förmansrätt på grund av annan inteckning, vilken har sökts samma inskrivningsdag som ett ärende angående anteckning om utmätningen har tagits upp eller senare.

Utmätning ger företräde framför Utmätning ger företräde framför

senare utmätning av samma egen- senare utmätning av samma egendom. Utmätning för flera fordringar dom. om ej annat följer av 4 kap. på en gång per lika rätt. Om det 30 § andra stycket eller 7 kap. 13. $ inbördes företrädet i övrigt mellan utsökningsbalken. Utmätning för fordringar med samma slag av för- flera fordringar på en gång ger lika mänsrätt finns för vissa fall särskil- rätt. Om det inbördes företrädet i da bestämmelser. övrigt mellan fordringar med sam-

ma slag av förmänsrätt finns för vis-

så fall särskilda bestämmelser.

Vad i denna paragraf föreskrives om förmänsrätt på grund av utmätning tillämpas även i fråga om förmånsrätt på grund av betalningssäkring.

Denna lag träder i kraft den I januari 1982.

Om utmätning har beslutats före ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser. Var utmätningen inte fullbordad vid ikraftträdandet, skall utmätningen anses ha verkställts i och med ikraftträdandet eller, vid utmätning av lön

som förfaller till betalning efter ikraftträdandet, när förfallotiden inträtt.

! Lagen omtryckt 1975: 1248. ” Senaste lydelse 1978: 883.

Prop. 1980/81: 84 Luagförslagen 43

34 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1966: 454) om företagsinteckning

Härigenom föreskrivs att 4§ lagen (1966:454) om företagsinteckning skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Iydelse

4 8!

Företagsinteckning gäller i näringsidkarens lösa egendom, i den mån denna hör till den intecknade verksamheten och utgöres av

I. inventarier. varor eller andra lösören, dock ej skepp och skepps-

bygge. ej heller luftfartyg och sådan reservdel därtill som kan omfattas av inteckning i luftfartyg,

2. byggnad eller annan anläggning som icke hör till tomträtt,

3. arrenderätt, hyresrätt, rättighet som avses i 7 kap. 3§ jordabalken, bostadsrätt eller rätt till gruva eller annan gruvegendom, om rättigheten kan utmätas,

4. nyttjunderätt till inventarier elter andra lösören, om rättigheten kan utmätas.

5. patent. upphovsrätt eller annan rättighet av immateriell art. om rät-

tvigheten kan utmätas,

6. fordran på vederlag för överlåtelse eller upplåtelse av egendom av

sådant slag. som avses under 1—5, eller på ersättning med anledning av att sådan egendom skadats eller gått förlorad eller tagits i anspråk genom expropriation eller liknande förfarande.

7. fordran på vederlag för arbete.

Företagsinteckning, som söks

samma dag som egendom beläggs

med kvarstad för fordran eller se-

nare, gäller ej i den kvarstadsbe-

lagda egendomen.

Överlåtes verksamheten, gäller inteckningen i överlåtarens fordran på

vederlag. i vad detta avser egendom som vid överlåtelsen omfattades av

inteckningen.

Denna lag träder i kraft den I januari 1982.

Vad som sägs om kvarstad 14§ i dess nya lydelse gäller även skingringsförbud som har meddelats före ikraftträdandet.

"Senaste lydelse 1972: 1067.

Prop. 1980/81: 84 Lagförslagen 44

35 Förslag till

Lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. D

Härigenom föreskrivs att 33, 38, 237, 238. 249, 253. 254 och 283858 sjötagen (1891: 35 s. D' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

33 8

Anmälan av skepp eller skeppsbygge för registrering eller ansökan om inskrivning av förvärv av sådan egendom skall avslås. om 1. bestämmelsen i 30 § första stycket ej iakttagits: egendomen ej kan registreras enligt 118: sökanden ej styrker sitt förvärv: RJ fångesmannens rätt ej är inskriven i registret. ehuru den hade kunnat inskriv as där. och sökandens förvärv icke grundas på exekutiv försäljning: 5. åberopad överlåtelse står i strid med en mot överlåtaren på grund av förvärvsvillkor gällande inskränkning i hans rätt att förfoga över egendomen och överlåtarens åtkomst icke var inskriven när överlätelsen ågde rum eller. om så var fallet, villkoret är infört i registret eller införes däri samma inskrivningsdag som ansökningen göres:

6. egendomen av överlåtaren tidigare överlåtits till unnan och överlåta-

rens åtkomst cj var inskriven när sökandens förvärv ägde rum eller. om så var fallet, inskrivning samma inskrivningsdag sökes för det udigare förvärvet; 7. före utgången av den inskriv- 17. egendomen har blivit föremål ningsdag då anmälningen eller an- för kvarstad elter betalningssäkring sökningen göres egendomen blivit till säkerhet för ett anspråk mot föremål för kvarstad. skingrings- överlåtaren och ett ärende anförbud eller betalningssäkring till gående anteckning om åtgärden säkerhet för anspråk mot överlå- har tagits upp senast på den intaren eller denne försatts i konkurs; skrivningsdag då anmälningen eller ansökningen görs eller överlåtaren har försatts i konkurs före utgång en av nämnda inskrivningsdag: 8. egendomen sålts exekutivt till annan än sökanden: eller 9. det är uppenbart att förvärvet av annan grund är ogiltigt eller icke kan

göras gällande.

Första stycket 5-7 utgör ej hinder mot inskrivning av förvärv. om inskrivning av villkorlig äganderätt redan har beviljats på grund av samma

förvärv.

388"

I skepps- eller skeppsbyggnadsregistret skall antecknas. när 1. talan väckts om hävning eller återgång av förvärv av registrerat skepp

eller skeppsbygge eller om bättre rätt till sådan egendom eller eljest i fråga. som angår inskrivning;

! Lagen omtryckt 1975:1289. Senaste lydelse 1978:886. " Senaste lydelse 1978:886.

Prop. 1980/81: 84 Lagförslagen 45

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Iydelse

2. mal som avses under I avgjorts genom dom etter slutligt beslut som vunnit laga kraft:

3. ägare av registrerat skepp eller skeppsbygge försatts i konkurs:

4. registrerat skepp eller skepps- 4. registrerat skepp eller skeppsbygge eller inskriven rätt vill sådan bygge eller inskriven rätt till sådan

egendom blivit föremål för kvar- egendom blivit föremål för kvar-

stad. skingringsförbud, betalnings- stad. betalningssäkring eller utsäkring eller utmätning, konkurs- mätning, konkursförvaltare begärt förvaltare begärt att registrerat att registrerat skepp eller skeppsskepp eller skeppsbygge skall säljas bygge skall säljas exekutivt, ägaren exekutivt. ägaren enligt 108 andra enligt 108 andra stycket begärt att stycket begärt att registrerat skepp registrerat skepp skall säljas exeku-

skall säljas exekutivt eller egendo- tivt eller egendomen sälts exeku-

men sålts exekutivt; tivt:

5. beslut som avses under 3 eller 5. beslut som avses under 3 eller 4 om konkurs, kvarstad. sking- 4 om konkurs, kvarstad, betalringsförbud, betalningssäkring eller ningssäkring eller utmätning upputrnätning upphävts eller återgått hävts eller återgått eller fråga om eller fråga om exekutiv försäljning exckutiv försäljning av registrerat av registrerat skepp eller skepps- skepp eller skeppsbygge eller inbygge eller inskriven rätt till sådan skriven rätt till sådan egendom elegendom eljest förfallit; jest förfallit;

6. skepp eller skeppsbygge skall avregistreras enligt någon i 16 § angiven grund men hinder mot avregistreringen möter enligt 178;

7. enligt 358 beslut meddelats att skepp eller skeppsbygge skall avföras ur registret den dag registrering äger rum utomlands.

Är eljest i lag eller annan författning föreskrivet att visst förhållande skall antecknas i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret. skall det gälla.

Anteckning i skeppsbyggnadsregistret skall överföras till skeppsregistret. om bygget överföres dit såsom skepp. Registeranteckning skall avföras. om den uppenbarligen ej längre kan vara av betydelse.

237§

Kvarstad eller annan handräck- Kvarstad för fordran, beträffanning för fordran. beträffande vilken de vilken ansvarigheten är begränansvarigheten är begränsad, skall sad. skall vägras och beviljad sådan

vägras och beviljad sådan åtgärd åtgärd skall hävas, om redaren

skall hävas, om redaren inom riket inom riket hos rätten ställer säkerhos rätten eller överexekutor ställer het för fulla ansvarighetsbeloppet säkerhet för fulla ansvarighetsbe- enligt 2358 jämte ett av rätten be-

loppet enligt 235 § jämte ett av mvn- stämt tillägg för ränta och kostna-

digheten bestämt tillägg för «ränta der i saken. Säkerheten får åberooch kostnader t saken. Säkerheten pas gentemot alla borgenärer, för må åberopas gentemot alla borge- vilkas fordringar gäller begränsning

närer, för vilkas fordringar gäller till samma ansvarighetsbelopp. och begränsning till samma ansvarig- skall anses vara ställd till förmån heisbelopp. och skall anses vara för alla sådana borgenärer. ställd till förmån för alla sådana

borgenärer.

Har redaren ställt säkerhet för ett Har redaren ställt säkerhet för ett

Lagförslagen 46

Nuvarande Iydelse Föreslagen Ilvdelse

mindre belopp än 1 första stycket mindre belopp än i första stycket avses och ställer han därefter hos avses och ställer han därefter hos samma mvadighet säkerhet för samma domstol säkerhet för äteräterstoden, skall ock vad i första stoden, skall ock vad i första stycket stadgas äga tillämpning. stycket stadgas äga ullämpning.

Om redaren ställt full säkerhet efter vad i första eller andra stycket sägs, skall på hans yrkande tidigare ställd säkerhet för fordran som avses med den fulla säkerheten frigivas.

Vad i denna paragraf är stadgat skall äga motsvarande tillämpning. om säkerheten ställts hos vederbörlig myndighet i Danmark, Finland eller Norge.

2385 Kvarstad eller annan handräck- Kvarstad för fordran, beträftanning för tordran. beträffande vilken de vilken ansvarigheten är begrän-

ansvarigheten är begränsad. skall sad, skall vägras och beviljad sådan

vägras och beviljad sådan ätgärd ätgärd hävas, om redaren visar att hävas. om redaren visar att han, han, innan åtgärden genomförts. innan åtgärden genomförts, utom utom riket ställt betryggande och riket ställt betryggande och för bor- för borgenären tillgänglig säkerhet genären tUullgänglig säkerhet för fulla för fulla ansvarighetsbeloppet enansvarighetsbeloppet enligt 2358 i ligt 2358 i någon av följande hamnågon av följande hamnar: nar:

I. den hamn där den händelse inträffat varå fordringen grundas eller, om

händelsen ej ägt rum I hamn, den första hamn som fartyget anlöpt efter händelsen;

2. landsättningshamnen, om fordringen avser skada å person: 3. lossningshamnen, om fordringen avser skada ä last.

Har 1 fall som avses i första Har i fall som avses i första stycket säkerheten ställs i annan stycket säkerheten ställts i annan

ort än där angives, prövar rätten ort än där angives, prövar rätten

eller överexekutor med hänsyn till med hänsyn till omständigheterna. omständigheterna. huruvida hand- huruvida kvarstad skall vägras eller räckningsåtgärd, som nu sagts, hävas. skall vägras etler hävas.

Vad i första och andra styckena Vad i första och andra styckena

är stadgat gäller även om den utom är stadgat gäller även om den utom riket ställda säkerheten icke mot- riket ställda säkerheten icke mot-

svarar det fulla ansvarighetsbelop- svarar det fulla ansvarighetsbelop-

pet enligt 235§ men redaren inom pet enligt 2358 men redaren inom

riket hos rätten eller överexekutor riket hos rätten ställer betryggande ställer betryggande säkerhet för säkerhet för återstoden jämte ett av återstoden jämte ett av rätten eller rätten bestämt tillägg för ränta och

överexekutor bestämt ullägg för kostnader i saken.

ränta och kostnader i saken.

Vad i denna paragraf är stadgat Vad i denna paragraf är stadgat om hävande av handräckningsåt- om hävande av kvarstud skall äga

gärd skall äga motsvarande till- motsvarande tillämpning i fråga om

lämpning i fråga om frigivande av frigtvande av säkerhet, som ställts

Prop. 1980/81: 84 Lagförslagen 47

Nuvarande bydelse Föreslagen Ivdelse säkerhet, som ställts inom riket till inom riket till befrielse från Åvarbefrielse från handräckningsåt- stad. värd.

249 §

Säljes fartyg exekutivt i Sverige. Säljes fartyg exekutivt i Sverige. upphör sjöpanträtt och retentions- upphör sjöpanträtt och retentionsrätt i fartyget sedan köpeskillingen rätt i fartyget sedan försäljningen erlapis. förutsatt att försäljningen har vunnit laga kraft och köpeskil-

hlir bestående. lingen erlagts. |

Borgenärerna ha rått till betalning ur köpeskillingen i den ordning som gåller för utmätt egendom. Fordran. som är förenad med sjöpanträtt. fär därvid bevakas till fullt belopp utan hinder av bestämmelserna I 10 kap. om begränsning av redares ansvarighet men ger ej utdelning över det belopp som högst skall utgå enligt nämnda bestämmelser.

Exekutiv försäljning av fartyg i frammande stat skall erkännas med den verkan som angives I första stycket, om fartyget fanns inom den statens jurisdiktionsområde samt försäljningen verkställts i enlighet med den statens flag och i överensstämmelse med bestämmelserna i 1967 års internationella konvention om sjöpanträtt och fartygshypotiek.

253 §

Utlämnas gods, som häftar för fordran. eller säljes gods för fartygets eller lastens behov, upphör sjöpanträtt i godset.

Säljes gods exekutivt. upphör Säljes gods exekutivt, upphör sjöpanträtt däri sedan köpeskilling- sjöpanträtt däri sedan försäljningen en erlagts, förutsatt att försäljning- har vunnit laga kraft och köpeskilen blir bestående. lingen erlagts.

Den som utan borgcnärens tillstånd lämnat ut gods. som enligt vad han insett eller bort inse häftade för fordran, svarar för vad som till följd därav ej kan utgå ur godset. Sådan ansvarighet har även mottagaren för fordran, för vilken han eljest icke skolat svara personligen, om han hade kännedom om fordringen när godset lämnades ut.

254 8

Sjöpanträtt i inlastat gods upphör när ett år förflutit från det att fordringen uppkom, om ej före utgången av denna tid antingen talan väckts i laga ordning eller kvarstad eller utmätning, som sedermera åtföljes av exekutiv försäljning av godset, blivit säkerställd. Preskriptionstiden skall ej löpa medan laga hinder möter mot att godset belägges med kvarstad eller utmätes för borgenärens fordran.

Har fordran kommit under dispaschörs behandling. anses talan om fördringen väckt.

Vad i första stycket sägs om ver- Vad I första stycket sägs om ver-

kan av säkerställd utmätning gäller kan av säkerställd utmätning gäller

också när gods skall säljas exeku- också när gods skall säljas exeku-

tivt under konkurs. om försäljning tivt under konkurs, om försäljning begärts och godset omhändertagits begärts och godset omhändertagits av utmätningsmannen eller eljest av kronofogdemyndigheten eller elsätts under hans insegel. jest satts under myndighetens inse-

gel.

Prop. 1980/81: 84 Lagförslagen 48

Nuvarande Iydelse Föreslagen Ivdelse

283 §"

Ansökan om inteckning skall avsläs, om 1. bestämmelserna i 282 § första stycket ej iakttagits: 2. ansökningen strider mot 261 &: 3. ansökningen strider mot sädan på grund av förvärvsvillkor mot sökanden gällande inskränkning i hans rätt att förfoga över egendomen, som införts i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret eller införes däri samma inskrivningsdag som inteckningen sökes. och ansökningen icke medgivits av den till vars förmän inskränkningen gäller: 4. skeppet eller skeppsbygget skall avregistreras: S. sökanden eller, om skeppet eller bygget äges av flera, någon av sökandena är i konkurs eller försättes i konkurs samma inskrivningsdag som inteckningen sökes och det icke visas, att skeppet, bygget eller ande- Ien ej hör till konkursboet: 6. skeppet, bygget eller andel 6. skeppet, bygget eller andel

däri eller villkorlig äganderätt där- — däri eller villkorlig äganderätt därtill är föremål för kvarstad, sking- — till har blivit föremål för kvarstad.

ringsförbud, betalningssäkring eller — betalningssäkring eller utmätning utmätning eller blir föremål för så- och ett ärende angående unteckdan åtgärd samma inskrivningsdag ning om åtgärden har tagits upp som inteckningen sökes; eller senast på den inskrivningsdag då inteckningen söks, såvida ej i fråga om kvarstad ansökningen har medgetts av kronofogdemyndigheten; eller 7. skeppet, bygget eller andel däri eller villkorlig äganderätt därtill från-

gått sökanden genom exekutiv försäljning.

Har ärende angående inskrivning av sökandens förvärv uppskjutits, skall behandlingen av inteckningsansökningen uppskjutas på motsvarande sätt.

Denna lag träder i kraft den I januari 19852. Vad som sägs om kvarstad 1 33, 38, 237, 238 och 283 §8 i deras nya lydelse gäller även skingringsförbud som har meddelats före ikraftträdandet.

När ett mål angående kvarstad handläggs av överexekutor efter ikraft-

trädandet, tillämpas 237 och 238 §§ i deras äldre lydelse.

+ Senaste lydelse 1978: 886.

Prop. 1980/81: 84 Lagförslagen 49

36 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1955: 227) om inskrivning av rätt till luftfartyg

Härigenom föreskrivs att 12, 30 och 4188 lagen (1955: 227) om inskrivning av rätt till luftfartyg skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 8!

Upplyses att före den dag in- Ansökan om inteckning skall avteckning sökes eller ock samma slås, om den egendom som ansökduv ansökningen göres den egen- ningen avser har utmätts, belagts dom som ansökningen avser tagits i med kvarstad eller tagits i anspråk mät eller tagits i anspråk genom genom betalningssäkring och ett betalningssäkring, och visas ej att ärende angående anteckning om utmätningen eller betalningssäk- åtgärden har tagits upp senast på

ringen upphört att gälla, skall an- den inskrivningsdag då inteckning-

sökningen avslås. en söks, såvida ej i fråga om kvar-

stad ansökningen har medgetts av

kronofogdemyndigheten.

30 §

Utmätes ägaren tillkommande Försätts ägare, som har rätt till anrätt till andel i inteckning eller del i inteckning, i konkurs, är invarder ägare, vilken sådan rätt till- teckningshavaren, ändå att han be-

kommer, försatt i konkurs, vare in- tingat sig annat, pliktig att på begä-

teckningshavaren, ändå att han be- ran av konkursförvaltaren uppvisa tingat sig annat. pliktig att på begä- inteckningshandlingen för avskriv-

ran av utmätningsmannen eller ning, såsom i 298 sägs, av det

konkursförvaltaren uppvisa — in- ägaren tillkommande beloppet. Seteckningshandlingen för avskriv- dan avskrivning sålunda skett, får ning, såsom i 29§ sägs, av det inteckning på det avskrivna belopägaren tillkommande beloppet. Se- pet med ränta meddelas på ansökan dan avskrivning sålunda skett, må av konkursförvaltaren. även om ininteckning å det avskrivna beloppet teckningsmedgivandet icke är teck-

med ränta meddelas på ansökan av nat på sädan handling som i 5§

utmätningsmannen eller konkurs- sägs. Handling, på grund varav införvaltaren, ändå att intecknings- teckning sålunda meddelas, skall medgivandet icke är tecknat å så- innehålla att beloppet förfaller till

dan handling som i 5§ sägs. Hand- betalning sex månader efter uppling, på grund varav inteckning så- sägning. lunda meddelas, skall innehålla att

beloppet förfaller till betalning sex

månader efter uppsägning.

! Senaste lydelse 1978: 885. 4 Riksdagen 198081. 1 saml. Nr 81

Prop. 1980/81: 84 Lagförslagen 50

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

41 8

Då utmätning skett av luftfartyg Har ett luftfartyg, en lott däri eleller lott däri eler till sådant fartyg ler intecknade reservdelar utmätts hörande, intecknade reservdelar el- eller har enligt 718 konkurslagen ler då sådan egendom har tagits i (1921:225) begärts att en luttfarivg anspråk genom betalningssäkring eller intecknade reservdelar skall eller då jämlikt 71 § konkurslagen säljas i den ordiung som gätter för äskats att lufifariyg eller inteck- utmätt sådan egendom eller har utnade reservdelar till sådant fartyg mätningen upphävts eller frågan må utmältningsvis säljas, skall, se- om egendomens försäljning av andän bevis härom inkommit till in- nat skål förfallit, skall anteckning skrivningsdomaren, å nästa in- därom göras i inskrivningsboken. skrivningsdag göras anteckning om Anteckning att egendomen har förhållandet i inskrivningsboken. sålts utmätningsvis skall ske, när Visas att utmätningen upphävts el- handling som visar köpeskillingens ler utt frågan om egendomens för- fördelning har inkommit. Har ett säljning eljest förfallit eller att be- luftfartyg, en lott däri eller intecktalningssäkringen upphört att pgäl- nade reservdelar belagts med kvarla, varde ock det i boken antecknat. stad eller tagits i anspråk genom

Har egendom blivit såld i den betalningssäkring eller har en såordning som är stadgad beträtfan- dan åtgärd upphävts eller återgått, de försäljning av utmätt luftfartyg skall anteckning därom också göoch av utmätta, intecknade reserv- ras I inskrivningsboken. delar, varde anteckning därom ef- Om inverkan på inteckning av en ter vad i första stycket sägs införd i exekutiv försäljning eller av en inskrivningsboken, när handling myndighets fördelning av medel som visar köpeskillingens fördel- skall anteckning göras I inskrivning inkommer till inskrivningsdo- ningsboken när anmälan, bevis elmaren. Var egendomen intecknad, ler fördelningslängd som utvisar skall i inskrivningsboken tillika an- förhållandet har inkommit. tecknas den verkan som försäljningen enligt vad i 25§ stadgas medför beträffande inteckningen. Skedde ej försäljning, men skola ändock enligt vad därom är särskilt

stadgat medel fördelas mellan

rättsägare i egendomen, skall motsvarande anteckning göras när fördelningslängden inkommer.

Har domstol beträffande inteckning i luftfartyg meddelat förklaring som

r 268 sägs. åligger det domstolen att därom översända bevis till inskriv-

ningsdomaren, som har att å nästa inskrivningsdag göra anteckning om

förhållandet i inskrivningsboken.

” Senaste lydelse 1978: 885.

Prop. 1980/81: 84 Lagförslagen 51

Penna lag träder i kraft den I januari 1982.

Vad som sägs om kvarstad i 12 och 418§ i deras nya lydelse gäller även skingringsförbud som har meddelats före ikraftträdandet.

Om ett ärende angående avskrivning på en inteckningshandling med anledning av utmätning har tagits upp på en inskrivningsdag före ikraftträdandet. gäller 308: dess äldre lydelse.

37 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1955: 229) i anledning av Sveriges tillträde

till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt

till luftfartyg

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1955:229) ; anledning av Sveriges uillträde till 1948 års konvention rörande internationelht erkännande av rätt till luftfartvg skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

$ Verkan i förhållande till tredje Verkan i förhållande till tredje

man av inskrivning, varom för- man av inskrivning, varom förmäles I 2 8. bedömes enligt lagen I mäles i 2 §, bedömes enligt lagen I

den stat där rätten är inskriven. Där den stat där rätten är inskriven. Där luftfartyg här i riket utmätts eller luftfartyg här i riket utmätts eller

belagts med kvarstad eller sking- belagts med kvarstad eller luftfar-

ringsförbud eller luftfartyg omfat- tyg omfattas av konkurs, som in-

tas av konkurs. som inträffat här i träffat här i riket. och gäldenären riket. och gäldenären med vetskap med vetskap därom träffat det avdärom träffat det avtal, som ligger tal. som ligger till grund för inskrivtill grund för inskrivningen. må ningen, må denna dock ej till fördenna dock ej ull förfang för utsök- fång för utsökningsborgenären cller ningsborgenären eller konkursbor- konkursborgenärerna eller för kögenärerna eller för köparen vid exe- paren vid exekutiv försäljning åbekutiv försäljning åberopas i vidare ropas i vidare mån än som följer av mån än som följer av svensk lag. svensk lag.

Denna lag träder i kraft den Hjanuari 1982.

Vad som sägs om kvarstad 13 § i dess nya lydelse gäller även skingringsförbud som har meddelats före ikraftträdandet.

Prop. 1980/81: 84 Lagförslagen 52

38 Förslag till

Lag om ändring i luftfartslagen (1957: 297)

Härigenom föreskrivs att 12 kap. 3 § luftfartslagen (1957:297)! skall ha nedan angivna lydelse. Nuvarande Iydelsec Föreslagen lydelse 12 kap.

38 Angående frihet från kvarstad Angående frihet från kvarstad och skingringsförbud för vissa lutt- = för vissa luftfartyg är särskilt stadfartyg är särskilt stadgat. gat. Denna tag träder i kraft den I januari 1982.

39 Förslag till

Lag om ändring i växellagen (1932: 130)

Härigenom föreskrivs i fråga om växellagen (1932: 130)! dels art 95 § skall upphöra att gälla,

dels avt i 88 § ordet ”utmätningsmannen” skall bytas ut mot ”kronofog-

demyndigheten”. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

40 Förslag till

Lag om ändring i checklagen (1932: 131)

Härigenom föreskrivs i fråga om checklagen (1932: 131)! dels avt 73 § skall upphöra att gälla. dels att 166 § ordet ”utmätningsmannen” skall bytas ut mot ”kronofogdemyndigheten"”. Denna lag träder I kraft den I januari 1982.

41 Förslag till

Lag om ändring i aktiebolagslagen (1975: 1385)

Härigenom föreskrivs i fråga om aktiebolagslagen (1975: 1385)!

dels avi i 6 kap. 6 § ordet ”utmätningsmannen” skall bytas ut mot

”kronofogdemyndigheten”.

I Lagen omtryckt 1979: 643. ! Senaste lydelse av 88 & 1964: 666. ! Senaste lydelse av 66 & 1964: 667. ! Senaste Ivdelse av 6 kap. 6 § 1977: 709 14 kap. 108 1977: 709.

Prop. 1980/81: 84 Lagflörslagen 53

dels att i 14 kap. 10.8 orden ”överexekutor i nämnda ort” skall bytas ut mot "samma rätt”,

dels att i 14 kap. 13 § ordet ”överexekutor” skall bytas ut mot ”känsstyrelsen",

dels att 3 kap. 12. $ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

128 I avstämningsbolag skall den som I avstämningsbolag skall den som med skriftlig handling visar att han med skriftlig handling visar att han till följd av uppdrag eller pantsätt- till följd av uppdrag eller pantsättning eller på grund av villkor i testa- ning eller på grund av villkor i testamente eller gåvobrev har rätt att i mente eller gåvobrev har rätt att i stället för den i aktieboken införda stället för den i aktieboken införda aktieägaren lyfta utdelning och aktieägaren lyfta utdelning och mottaga emissionsbevis och, vid mottaga cemissionsbevis och. vid

fondemission, brev på ny aktie på tondemission, brev på ny aktie på

begäran upptagas i en särskild för- begäran upptagas I en särskild förteckning. Detsamma gäller förmyn- teckning. Detsamma gäller förmyndare eller god man för aktieägare dare eller god man för aktieägare

eller vid konkurs konkursförval- eller vid konkurs konkurstörval-

taren eller vid utmätning av eller taren eller vid utmätning, kvarstad kvarstad på aktier utmätningsman- eller betalningssäkring avseende nen. aktier kronofogdemyndigheten.

I förteckningen skall för sådan I förteckningen skall för der som

person som avses i första stycket avses i första stycket antecknas

antecknas samma uppgifter som en- samma uppgifter som enligt 10 & ligt 10 § första stycket skall införas i första stycket skall införas i aktieaktieboken om aktieägare. Av för- boken om aktieägare. Av förteckteckningen skall även framgå den ningen skall även framgå den rätt

rätt som tillkommer honom. Sådan som tillkommer den som avses i

anteckning skall avföras, när det vi- första stycket. Sådan anteckning sas att rätten upphört. skall avföras, när det visas att rät-

ten upphört.

Uppgift ur förteckningen får ej lämnas till annan utan samtycke av den som beröres av förhållanden som antecknats i förteckningen.

Denna lag träder i kraft den I januari 1982.

Prop. 1980/81: 84 Lagförslugen 54

42 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970: 596) om förenklad aktiehantering

Härigenom föreskrivs att 12 8 lagen (1970: 596) om förenklad aktiehantering skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 8

Den som med skriftlig handling Den som med skriftlig handling visar att han till följd av uppdrag visar att han till följd av uppdrag

eller pantsättning eller på grund av eller pantsättning eller på grund av

villkor i testamente eller gåvobrev villkor i testamente eller gåvobrev har rätt att I stället för den i aktiebo- har rätt att i stället för den i aktiebo-

ken införde aktieägaren lyfta utdel- ken införde aktieägaren lyfta utdel-

ning och mottaga emissionsbevis ning och mottaga emissionsbevis

och, vid fondemission, brev på ny och, vid fondemission. brev på ny aktie. skall på begäran upptagas i aktie skall på begäran upptagas i en

en särskild förteckning. Detsamma särskild förteckning. Detsamma gäller förmyndare eller god man för gäller förmyndare eller god man för

aktieägare eller vid konkurs kon- aktieägare eller vid konkurs kon-

kursförvaltaren eller vid utmätning kursförvaltaren eller vid utmätning. av eller kvarstad på aktier utmät- kvarstad eller betalningssäkring ningsmannen. avseende aktier kronofogdemyn-

digheten.

I förteckningen skall för sådan I förteckningen skall för den som person som avses I första stycket avses I första stycket antecknas antecknas samma uppgifter som en- samma uppgifter som enligt 88

ligt 8 § andra stycket skall införas t andra stycket skall införas i aktie-

aktieboken om akticägare. Av för- boken om aktieägare. Av förteck-

teckningen skall även framgå den ningen skall även framgå den rätt

rätt som tillkommer honom. Sådan som tillkommer den som avses i anteckning skall avföras, när det vi- första stycket. Sådan anteckning sas att rätten upphört. skall avföras. när det visas alt rält-

ten upphört.

Uppgift ur förteckningen får ej lämnas ut till annan utan samtycke av den som beröres av förhållanden som antecknats i förteckningen.

Denna lag träder i kraft den I januari 1982.

43 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1934: 239) om bulvanförhållande i fråga om

aktier i vissa bolag

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1934: 239) om bulvanförhållande

i fråga om aktier i vissa bolag

dels att i 2 och 9 §& ordet ”överexekutor” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”kronofogdemyndigheten” i motsvarande form,

dels att 3, 4 och 10 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Lagförslagen nn "An

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 8!

Då aktier skola säljas efter vad i Då aktier skall säljas efter vad I

28 sägs. skall försäljningen ske dä 2 § sägs, skall försäljningen ske ge-

otfenliv auktion. i den ordning nom fondkommissionär. Kronofogvarom stadgas i förordningen den demyndigheten får dock på begäran 23 oktober 1914 om vad vid försälj- av bulvanen medgiva försäljning t ning av värdepapper i vissa fall annan ordning. såframt skål därtill skall iakttagas: dock må överexe- visas. Autor på begäran av bulvanen medgiva försäljning i annan ordning. såframt skäl därull visas.

Försäljning av aktierna & offent- Vid försäljning av aktierna geliv auktion skall efter överexekutors nom fondkommissionär gäller fölbestämmande äga rum i Stockholm Jjande. Bulvanen får ej själv köpa eller annan stad där särskild av sta- aktierna. Inflytande medel skall dens handels- och sjöfartsnhämnd uppbäras av kronofogdemyndigheantagen mäklare finnes. På auk- ten. Fövrigt skall i ärendet i tillämptionen fär bulvanen ej själv inropa liga delar så anses, som om aktierna aktierna. Inflytande medel skola utmätts till gäldande av fordran hos uppbäras av utmältningsmannen I bulvanen. Bestämmelsen i 9 kap. den stad där försäljningen äger 4 § första stycket utsökningsbalken

rum. IL övrigt skall i ärendet i tillämpas dock ej i fråga om försäljtillämpliga delar så anses. som om ningen. Bulvanen är pliktig att betaaktierna utmätts till gäldande av la kostnad som ej kan gäldas ur den

fordran hos bulvanen. Bestänunel- försälda egendomen i enlighet med serna i 93.8 2 och 3 mom. utsök- 17 kap. 7 §S utsökningsbalken. ningslagen äga dock ej tillämpning

i fråga om försäljningen. Äro ak-

tierna pantsätta av bulvanen, skall försäljning ske med bibehållande av panthavarens rätt, när ej denne nöjes med att för sin betalning hålla sig till köpeskillingen. Bulvanen är pliktig att betala kostnad som ej kan gäldas ur den försålda egendomen i enlighet med 1/98 § utsökningslagen.

Har överexekutor medgivit för- Har kronofogdemyndigheten säljning i annan ordning än som medgivit försäljning i annan ordstadgas i förordningen den 23 okto- ning än genom fondkommissionär, her 1914, skola aktierna ställas un- skall aktierna ställas under vård

der värd och förvaltning av god och förvaltning av god man som

man varom förmäles i lagen om för- avses i 18 kap. föräldrabalken.

mynderskap. Gode mannen vare Gode mannen är pliktig att i samråd pliktig att i samråd med bulvanen, med bulvänen, inom tid som med inom tid som med hänsyn till om- hänsyn till omständigheterna kan

ständigheterna kan anses skälig, anses skälig, föranstalta om försälj-

föranstalta om försäljning av ak- ning av aktierna. Gode mannen har

! Senaste lydelse 1967: 145.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse

tierna. Gode mannen har att. då att. då årsräkning eller sluträkning

ärsräkning eller sluträkning av- avgives, insända en avskrift av räkgives, insända en avskrift av räk- ningen till kronofogdemyndigheten. ningen till överexekutor.

4 8

Under rättegången mot bulvanen Domstolen kan när det finns skäl må domstolen, när skäl därull äro, därtill. förordna, att de aktier bulförordna. att de aktier bulvanför- vanförhällandet avser skall beläghållandet avser skola beläggas med gas med kvarstad. om de anträffas kvarstad,. därest de anträffas hos hos bulvanen eller någon som av

bulvanen eller någon som av bul- bulvanen erhållit dem såsom pant svanen erhållit dem såsom pant eller eller som innehar dem för bulva-

som innehar dem för bulvanens el- nens eller panthavarens räkning. ler panthavarens räkning. Åklagaren må ock hos överexekutor begära förordnande om kvarstad, som HNSS SARIS.

Förordnas om aktiernas försälj- Förordnas om aktiernas försäljning efter vad i 2 8 sägs, skall tillika ning efter vad i 2 8 sägs, skall tillika i utslaget meddelas förordnande i domen meddelas förordnande om

om kvarstad äå aktierna eller, där kvarstad å aktierna eller. där sådant sädant förordnande redan givits, förordnande redan givits. förklaring förklaring att detta skall äga be- att detta skall äga bestånd. Vinner

stånd. Vinner utslaget laga kraft, domen laga kraft, skall sedan sex skola sedan sex månader därefter månader därefter förflutit aktierna,

förflutit aktierna, om å dem kvar- om ä dem kvarstad blivit lagd. på stad blivit lagd, på begäran av över- begäran av den kronofogdemyn-

exekutor utlämnas till denne, där de dighet som avses i2 och 3 §§ utlämej innehavas såsom pant. Om för- nas till denna. Om försäljningsförsäljningsförordnande ej meddelas ordnande ej meddelas eller meddeeller meddelat försäljningsförord- lat försäljningsförordnande uppnande varder i högre rätt upphävt, hävs i högre rätt. skall domstolen i pröve domstolen i utslaget, huruvi- domen pröva, huruvida förut medda förut meddelat förordnande om delat förordnande om kvarstad

kvarstad skall återkallas eller äga skall återkallas cHer äga bestånd till

bestånd till dess wuslaget vunnit dess domen vunnit laga kraft. laga kraft.

Kvarstad varom nu är sagt ut Kvarstad varom nu är sagt utgör

göre ej hinder för bulvanen att, in- ej hinder för bulvanen att. intill till dess sex månader förflutit från dess sex månader förflutit från det

det förordnande om försäljning en- förordnande om försäljning enligt ligt 2 § vunnit laga kraft, avyttra 28 vunnit laga kraft, avyttra ak-

aktierna till någon som enligt lag tierna till någon som enligt lag äger

äger förvärva dem; dock må ak- förvärva dem: dock får aktierna ej tierna ej utlämnas med mindre utlämnas med mindre den kronoöverexekutor därom förordnat. Jfogdemyndighet som avses i 2 och

3 §§ därom förordnat.

> Senaste Ivdelse 1946: 833.

Prop. 1980/81: 84 Lagförslagen 57

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 8

Klagan över överexekutors be- Talan mot kronofogdemyndigheslut i ärende som omförmåäles i 3 § tens beslut caligt denna lag förs i första stycket föres i den ordning den ordning som föreskrivs i utsöksom I utsökningslagen stadgas an- ningsbalken. gående klagan över överexekutors utslag i utsökningsmål.

Mot överexekutors beslut i fråga om kvarstad må talan ej föras.

Denna lag träder i kraft den I januari 1982.

Har en domstol före ikraftträdandet meddelat ett förordnande som avses i 28, skall ärendet även därefter handläggas av överexekutor. dock längst

till utgången av år 1982. Ärendet får även dessförinnan överlämnas till

kronofogdemyndigheten, om det är lämpligt. När ärendet handläggs av överexekutor, tillämpas I fråga om uppbärande av medel som inflyter vid

en försäljning på offentlig auktion 3 § andra stycket tredje meningen i paragrafens äldre lydelse.

Har en åklagare före ikraftträdandet yrkat kvarstad hos överexekutor, skall målet även därefter prövas av överexekutor.

I fråga om talan mot överexekutors beslut tillämpas 10 § i dess äldre Ivdelse.

44 Förslag till

Lag om ändring i patentlagen (1967: 837)

Härigenom föreskrivs att 54 § patentlagen (1967:837)! skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

54 §

Avstår patenthavaren skriftligen hos patentmyndigheten från patentet, skall myndigheten förklara patentet upphört.

Är patent utmätt eller är tvist om Är patent utmätt. belagt med

Överföring av patent anhängig, må kvarstad eller taget i anspråk gepatentet icke förklaras upphört så nom betalningssäkring eller är tvist länge utmätningen består eller tvis- om överföring av patent anhängig, ten icke blivit slutligt avgjord. får patentet icke förklaras upphört

så länge utmätningen, kvarstaden

eller betalningssäkringen består el-

ler tvisten icke blivit slutligt av-

gjord.

Denna lag träder i kraft den I januari 1982.

Vad som sägs om kvarstad i 54 § i dess nya lydelse gäller även skingringsförbud som har meddelats före ikraftträdandet.

" Senaste lydelse 1937: 456. ! Lagen omtryckt 1978: 149.

45 Förslag till

Lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970: 485)

Härigenom föreskrivs att 33 § mönsterskyddslagen (1970:485) skall ha

nedan angivna lydelse.

Nuvarande Iydelse Föreslagen Iydelse

33 §

Om mönsterhavare skriftligen hos registreringsmyndigheten avstår från mönsterrätten, skall myndigheten avföra mönstret ur registret.

Är mönsterrätt utmätt eller är År mönsterrätt utmätt, belagd

tvist om överföring av registrering med kvarstad eller tagen i anspråk

anhängig, får mönstret icke på be- genom betalningssäkring eller är

gärun av mönsterhavaren avföras tvist om överföring av registrering

ur registret så länge utmätningen anhängig, får mönstret icke på be-

bestär elter tvisten icke blivit slut- gäran av mönsterhavaren avföras Het avgjord. ur registret så länge utmätningen.

kvarstaden eller betalningssäkring-

en består eller tvisten icke blivit

slutligt avgjord.

Denna lag träder i kraft den I januari 1982.

Vad som sägs om kvarstad 1 33 § 1 dess nya lvdelse gäller även skingringsförbud som har meddelats före ikraftträdandet.

46 Förslag till

Lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1971: 392)

nedan angivna lydelse.

Nuvarande Iyvdelse Föreslagen Iydelse

34 §

Om sortinnehavaren skriftligen hos växtsortnämnden avstår från växtförädlarrätten, skall nämnden avföra växtsorten ur registret.

Är växtförädlarrätt utmätt, be-

är tvist om Överföring av registre- lagd med kvarstad eller tagen i an-

ring anhängig, får sorten icke på be- språk genom betalningssäkring el-

gäran av sortinnehavaren avföras ler är tvist om överföring av registur registret så länge utmätningen rering anhängig, får sorten icke på

består eller tvisten icke blivit slut- begäran av sortinnehavaren avföras

ligt avgjord. ur registret så länge utmätningen,

kvarstaden eller betalningssäkring-

en består eller tvisten icke blivit slutligt avgjord.

Denna lag träder i kraft den I januari 1982. Vad som sägs om kvarstad i 34 § i dess nva lydelse gäller även sking-

ringsförbud som har meddelats före ikraftträdandet.

Prop. 1980/81: 84 Lugförslagen 59

47 Förslag till

Lag om ändring i brottsskadelagen (1978: 413)

Härigenom föreskrivs att 16 § brottsskadelagen (1978:413) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Iydelse Föreslagen Ivdelse

Anspråk på brottsskadeersättning fär inte överlåtas innan ersättningen

är tillgänglig för lyftning.

Anspråk på brottsskadeersätt- Anspråk på brottsskadeersätt-

ning med anledning av personskada ning med anledning av personskada får inte tagas i mät för den skadeli- får inte tagas i mät för den skadelidandes skuld. Utmätning av livrän- dandes skuld. Utmätning av livräntebelopp kan dock ske enligt vad tebelopp kan dock ske enligt vad som föreskrivs i utsökningslagen som föreskrivs I 7 kap. utsöknings- (1877:31s. 1). balken. I fråga om förbud mot ut-

mätning sedan ersättning har beta-

lats ut tillämpas 5 kap. 7§ andra

stycket utsökningsbalken.

Denna lag träder i kraft den I januari 1982.

48 Förslag till

Lag om ändring i trafikskadelagen (1975: 1410)

Härigenom föreskrivs att 29 8 trafikskadelagen (1975: 1410)" skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse

298 Fordran på trafikskadeersättning Fordran på trafikskadeersättning

med anledning av personskada får med anledning av personskada får ej tagas I mät för den skadelidandes ej tagas I mät för den skadelidandes

skuld. Utmätning av livräntebelopp skuld. Utmätning av livräntebelopp kan dock ske enligt vad som före- kan dock ske enligt vad som föreskrives i utsökningslagen (1877:31 skrives 1 7 kap. utsökningsbalken. I s. 1). fråga om förbud mot utmätning se-

dan ersättning har betalats ut gäl-

ler 5 kap. 7 § andra stycket utsök-

ningsbalken.

! Lagen omtryckt 1977: 949.

Prop. 1980/81: 84 Lagförslugen 60

Försäkringsanstalt får kvitta fordran på självriskbelopp enligt 21 8 mot försäkringstagarens fordran hos anstalten. Fordran på ersättning som avses I 24 § andra stycket fär kvittas mot fordran som innehas av den

försäkringsphiktige.

Fordran på träfikskadeersättning med anledning av personskada får ej i vidare mån än som följer av 19 § överlåtas innan ersättningen är tillgänglig för Ilv[tning.

Denna lag träder t kraft den I januari 1982.

49 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1967: 663) om tillägg till vissa trafiklivräntor

Härigenom föreskrivs att 16 8 lagen (1967:663) om tillägg till vissa

trafiklivräntor skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse

16 &!

Fordran hos försäkringsinrättning på tillägg enligt denna lag får ej utmä-

tas.

Bestämmelsen i första stycket Bestämmelsen i första stycket hindrar ej utmätning av livräntebe- = hindrar ej utmätning av livräntebe-

lopp enligt vad som föreskrives 1 lopp enligt vad som föreskrives i 7 utsökningslagen (1877:31 s. 1). kap. utsökningsbalken.

I fråga om förbud mot utmätning sedan tillägg har betalats ut gäller 5 kap. 7§ andra stycket utsökningsbalken.

Denna lag träder i kraft den I januari 1982.

50 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1967: 666) om tillägg till vissa trafik-

livräntor, som utgår av statsmedel, m. m.

Härigenom föreskrivs att 6 § förordningen (1967: 666) om tillägg till vissa trafiklivräntor, som utgår av statsmedel. m.m... skall ha nedan angivna lydelse.

! Senaste lydelse 1973: 216.

Prop. 1980/81: 84 Lagförslagen 61

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 8!

Fordran hos staten eller försäkringsinrättning på tillägg enligt denna

förordning får ej utmätas.

Bestämmelsen i första stycket Bestämmelsen i första stycket hindrar ej utmätning av livräntebe- hindrar ej utmätning av livräntebelopp enligt vad som föreskrives i lopp enligt vad som föreskrives i 7 utsökningslagen (1877:31 s. 1). kap. utsökningsbalken.

I fråga om förbud mot utmätning

sedan tillägg har betalats ut gäller

5 kap. 7§ andra stycket utsök-

ningsbalken.

Denna lag träder t kraft den I januari 1982.

51 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973: 214) om tillägg till vissa ansvarslivrän-

tor

Härigenom ”"öreskrivs att 11 § lagen (1973:214) om tillägg till vissa

ansvarslivräntor skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvurande lydelse Föreslagen lydelse

11 §

Fordran hos försäkringsinrättning på tillägg enligt denna lag får ej utmätas.

Bestämmelsen i första stycket Bestämmelsen i första stycket hindrar ej utmätning av livräntebe- hindrar ej utmätning av livräntebelopp enligt vad som föreskrives i lopp enligt vad som föreskrives i 7 utsökningslagen (1877:31 s. 1). kap. utsökningsbalken.

I fråga om förbud mot utmätning

sedan tillägg har betalats ut gäller

5 kap. 7§ undra stycket utsök-

ningsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

52 Förslag till

Lag om ändring i kungörelsen (1971:14) om tillägg till vissa statliga

skadelivräntor, m. m.

Härigenom föreskrivs att 9 § kungörelsen (1971:14) om tillägg till vissa statliga skadelivräntor, m. m., skall ha nedan angivna lydelse.

! Senaste lydelse 1973: 217.

Prop. 1980/81: 84 Laglörslagen 62

Nuvarande Iydelse. Föreslagen Iydelse

9 § .

Foördran hos staten eller försäkringsinrättning på tillägg enligt denna kungörelse får ej utmätas.

Bestämmelsen i första stycket Bestämmelsen i första stycket hindrar ej utmätning av livräntebe- hindrar ej utmätning av livräntebelopp enligt vad som föreskrives i lopp enligt vad som föreskrives i 7 utsökningslagen. kap. utsökningsbalken.

I fråga om förbud mot utmärning

sedan tillägg har betalats ut gäller

S kap. 7§ andra stycket utsök-

ningsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

53 Förslag till

Lag om ändring i konkurslagen (1921: 225)

Härigenom föreskrivs i fråga om konkurslagen (1921: 225)!

dels att i 24 § orden ”utsökningslagen (1877: 31 s. 1)” skall bytas ut mot ”utsökningsbalken”.

dels att tl, 14 av 14 b, 27, 38.54, 71. 73, 74. 76, 81. 97 och 208 88 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

11 8

Har borgenärs fordran fastställts Har borgenärs fordran fastställts av domstol eller har domstol enligt av domstol eller har domstol enligt lägsökningslagen (1946:808) med- lagsökmingslagen (1946: 808) med-

delat bevis att utmätning för ford- delat bevis att utmätning för ford-

ringen får äga rum. skall denna god- ringen får äga rum, skall denna god-

tagas som stöd för behörighet att tagas som stöd för behörighet att

söka gäldenären i konkurs utan söka gäldenären i konkurs utan hinder av att beslutet ej vunnit laga hinder av att beslutet ej vunnit laga kraft. om det ej förordnats att be- kraft. om det ej förordnats att be-

slutet icke får verkställas. Det- slutet icke får verkställas. En ford-

samma gäller, när överexekutor ran som har fastställts genom skilmeddelat föreskrift om verkstäl- Jjedom skall också godtas. om skillighet av skiljedom och ej annorlun- jedomen får verkställas enligt 3 da förordnats av högre myndighet kap. 15 eller 16 § utsökningsbalken eller av domstol, där talan mot skil- och en domstol inte har meddelat jedomen är anhängig. ett sådant förordnande som avses i

18 §i samma kapitel.

I andra fall än som avses 1 första stycket skall borgenären styrka fordringen.

! Senaste lydelse av 24 & 1975: 244. ” Senaste lydelse 1975: 244,

Prop. 1980/81: 84 Lagförslagen 63

Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse

4 a 8

Föreligga sannolika skäl för bifall Föreligga sannolika skäl för bifall till konkursunsökan och kan det till konkursansökan och kan det skäligen befaras att gäldenären un- skäligen befaras att gäldenären un-

dandrager egendom, får konkurs- dandrager egendom, fär konkurs-

domaren eller rätten, om särskild domaren eller rätten. om särskild

anledning förekommer, förordna anledning förekommer. förordna om kvarstad eller skingringsförbud om kvarstad på gäldenärens egenpå gäldenärens egendom i avvaktan dom i avvaktan på prövning av an-

på prövning av ansökningen. Där- sökningen. Därvid skall vad som vid skall vad som enligt 15 kap. rät- gäller om kvarstad för fordran som tegångsbalken gäller om kvarstad beviljas enligt 15 kap. rättegångsoch skingringsförbud äga motsva- balken äga motsvarande tillämprande tillämpning, om ej annat ning, om ej annat följer av denna följer av denna lag. Konkursdo- lag. Detta gäller dock ej bestämmaren eller rätten får medgiva un- melsen i 16 kap. 15 § andra stvcket dantag från beviljad säkerhetsåt- utsökningsbalken. -Konkursdomagärd. ren eller rätten får medgiva undan-

tag från beviljad kvarstad.

14 b §

Föreligga sannolika skäl för bifall till konkursansökan och kan det skäligen befaras att gäldenären genom att begiva sig från riket undandrager sig skyldighet eller överträder förbud som enligt denna lag gäller i konkurs. fär konkursdomaren eller rätten. om särskild anledning förekommer, förbjuda

gäldenären att i avvaktan på prövning av ansökningen begiva sig från riket. Meddelas sådant reseförbud, får i samband därmed eller senare gäldenären åläggas att lämna ifrån sig sitt pass till kronofogdemyndighet som konkurs-

domaren eller rätten bestämmer. Är reseförbud uppenbart otillräckligt. får gäldenären häktas.

Om gäldenären är juridisk person, äger första stycket tillämpning även

på styrelseledamot. verkställande direktör och likvidator som avgått eller entledigats senare än ett år före dagen då konkursansökan kom in till konkursdomaren.

Beträffande säkerhetsåtgärd som Beträffande säkerhetsätgärd som

avses I denna paragraf äga bestäm- avses I denna paragraf äga bestämmelserna om reseförbud 1 t5 kap. melserna i IS kap. 5. 6 och & $$ rättegångsbalken motsvarande till- rättegångsbalken motsvarande tilllämpning, om ej annat följer av den- lämpning, om ej annat följer av den-

na lag. Säkerhetsåtgärd kan ej hind- na lag. Säkerhetsåtgärd kan ej hind-

ras av att pant eller borgen ställes. ras av att säkerhet ställes. Ej heller

Ej heller kan beviljad säkerhetsåt- kan beviljad säkerhetsåtgärd hävas

gärd hävas av sådan anledning. av sådan anledning. Kostnaden för Kostnaden för häktning skall beta- häktning skall betalas av allmänna las av allmänna medel. medel.

3 Senaste lydelse 1979: 340. > Senaste lydelse 1979: 340.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

27.8¶Till konkursbo räknas, i den mån ej annat följer av 21 §. all egendom, som tillhörde gäldenären när konkursbeslutet meddelades eter tillfaller honom under konkursen och som är av beskaffenhet att kunna utmätas. Till konkursbo räknas även den egendom som kan tillföras boet genom återvinning.

Avlöning eller därmed vid utmätning jämställd arbetsinkomst som innestär vid konkursens början och arbetsinkomst som gäldenären därefter förvärvar får dock behållas av honom. i den man den ej. sedan skatteavdrag skett enligt vad därom är föreskrivet. uppenbart överstiger vad som åtgår för hans och hans familjs försörjning samt till fullgörande av under-

hållsskyldighet som i övrigt åvilar honom. Vad som sagts om avlöning äger

motsvarande tillämpning i fråga om periodiskt utgående vederlag för utnyttjande av rätt till litterärt elter konstnärligt verk eller annat sådant och beträffande belopp vilka utgå som pension eller livränta. Om rättigheten

till pension eller livränta är av beskaffenhet att kunna utmätas. får dock

konkursboet förfoga över den.

Gäldenären är skyldig att underrätta förvaltaren om inkomst som avses I andra stycket. Vill förvaltaren göra anspråk på inkomsten. skall han därom underrätta arbetsgivare eller annan som skall utgiva förmånen. Innan sådan underrättelse lämnats får förfallet belopp betalas ut till gäldenären.

Tvist huruvida nägon del av inkomsten skall tillkomma konkursboet prövas av tillsynsmyndigheten på ansökan av förvaltaren, borgenär, gäldenären eller underhållsberättigad. Myndigheten skall därvid inhämta yttranden i den omfattning som behövs för prövningen. Myndighetens beslut länder till efterråttelse, även om talan föres däremot. Beslutet skall på ansökan ändras, om senare upplysta omständigheter eller ändrade förhällanden föranleder det.

Mot tillsynsmyndighetens beslut Mot tllsynsmyndighetens beslut i ärende som avses i fjärde stycket i ärende som avses i fjärde stycket får den vars rätt beröres av beslutet får den vars rätt beröres av beslutet

föra talan genom besvär. I fråga om föra talan genom besvär. I fråga om sådan besvärstalan äga bestämmel- sådan besvärstalan äga bestämmel-

serna I utsökningslagen (1877:31 s. serna I utsökningsbalken om besvär 1) om klagan över utmätning av av- över utmätning av lön motsvarande löning motsvarande tillämpning. ullämpning.

38 är Förmänsrätt eller betalning som Förmånsrätt eller betalning som

borgenär vunnit genom utmätning borgenär vunnit genom utmätning

gär äter, om egendomen tagits i går åler, om förmånsrätten har inmät senare än tre månader före trätt senare än tre månader före fristdagen. Har utmätningen skett fristdagen. Har utmätningen skett till förmån för gäldenären när- till förmån för gäldenären närstående, går förmänsrätten eller be- stående, går förmånsrätten eller be-

talningen också äter, om egendo- talningen också äter, om förmånsmen tagits i mät dessförinnan men rätten har inträtt desstörinnan men senare än två år före fristdagen och senare ån 1väå år före fristdagen och

" Senaste lydelse 1979: 340. t Scnaste lydelse 1978: 892.

Prop. 1980/81: 84 Lagförslagen 65

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse det icke visas att gäldenären varken det icke visas att gäldeniären varken

var eller genom åtgärden blev insol- var eller genom ätgärden blev insolvent. vent. Förmånsrätt på grund av betal- Förmånsrätt på grund av betalningssäkring går åter om egendo- ningssäkring gär åter. om förmåns-

men tagits i anspråk senare än tre rätten har inträtt senare än tre mär-

månader före fristdagen. nader före fristdagen.

54 8”

Förvaltaren får, om det behövs, påkalla handräckning av kronofogdemyndigheten för att konna omhändertaga eller annars få tillgång tull gäldenärens bo med de böcker och andra handlingar som röra boet. Kronofog-

demyndigheten får härvid genomsöka hus, rum eler förvaringsställe och. om tillträde behövs till utrymme som är tillslutet. låta öppna lås eller

bereda sig tillträde på annat sätt. Kronofogdemyndigheten fär även i övrigt använda tvång i den mån det behövs för det avsedda ändamålet och det

kan anses befogat med hänsyn till omständigheterna. Väld mot person får dock brukas endast om kronofogdemyndigheten möter motständ och i den

mån det med hänsyn till ändamälet med ingripandet kan anses försvarligt.

I fråga om klagan över kronoftog- I fråga om klagan över kronofogdemyndighets beslut eller åtgärd demyndighets beslut eller åtgärd

enligt första stycket äga bestäm- enligt första stycket äga bestämmelserna 1 utsökningslagen melserna I utsökningsbalken om ta- (1877:31 s. I) om klagan över ut- lan mot utmätning i allmänhet motmätning i allmänhet motsvarande svarande tillämpning. tillämpning.

71 8"

Försäljning av lös egendom, som icke sker genom fortsättande av gäldenärens rörelse. skall äga rum på auktion eller i annan ordning efter vad förvaltaren finner vara mest fördelaktigt för boet.

Lös egendom, vari borgenär har panträtt eller annan särskild förmänsräll, må ej i nagot fall utan hans samtycke säljas annorledes än ä auktion. så framt hans rätt är av försäljningen beroende.

Samtycke som avses i andra stycket fordras icke. når förvaltaren vill genom fondkommissionär sälja på fondbörs noterat värdepapper till gällande börspris eller när fråga är om försäljning av lös egendom genom fortsättande av gäldenärens rörelse.

Skall fartyg, som ej är infört i Skall fartyg. som ej är infört i skeppsregistret eller i motsvarande skeppsregistret eller i motsvarande utländska register, gods i fartyg el- utländska register, luftfartyg som ej ler gods i luftfartyg säljas, äge för- är registrerat, gods i fartyg eller valtaren, där egendomen finnes gods i luftfartyg säljas. äge förvalinom riket, begära försäljning i den taren, där egendomen finnes inom ordning som gäller för utmätt sådan riket, begära försäljning I den ord-

egendom. ning som gäller för utmätt sådan

egendom.

7 Senaste lydelse 1979: 340. 5 Senaste lydelse 1979: 340. S Riksdagen I980(81.1 samt. Nr 81

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

År fråga om försäljning av regi- Ar fråga om försäljning av registrerat skepp. av luftfartyg eller av strerat skepp. registrerat luftfartyg intecknade reservdelar till luitfar- eller intecknade reservdelar till lufttyg och finnes egendomen inom ri- fartyg och finnes egendomen inom ket, skall vad i 70 § första och and- riket, skall vad i 708 första och ra styckena sägs äga motsvarande andra stvckena sägs äga motsva-

tillämpning. rande tillämpning.

Skall gäldenären tillkommande rätt till andet i inteckning som belastar hans luftfartyg eler till sådant fartyg hörande reservdelar säljas, tåte för-

valtaren innan försäljning sker anskaffa särskild inteckningshandling ä det gäldenären tillkommande beloppet, där laga hinder däremot icke möter.

Skall! försäljning ske av inteckningshandling, som innehaves av gäldenären och för vilken han är personligen ansvarig, vare förvaltaren pliktig att. dår

ej gäldenären medgiver, att handlingen må försäljas med bibehållande av

hans ansvarighet, förse handlingen med påskrift, varigenom gäldenären

frikallas från ansvarighet.

Bestämmelserna i 70 8 sista stycket äga motsvarande tillämpning. när

gäldenären tillhörig lös egendom under konkursen skall säljas i den ordning som gäller för utmätt sådan egendom. I sådant fall skall förvaltaren dessutom. i den mån det är påkallat, i ärendet föra talan för borgenärer som ha förmånsrätt enligt 10 § förmänsrättslagen (1970:979) samt genom brev

underrätta borgenär om yrkande som han framställer på dennes vägnar.

73 8”

Har borgenär lös egendom såsom Har borgenär lös egendom såsom pant eller eljest under panträtt i pant eller eljest under panträtt i handom, äge han besörja, att egen- handom. äge han besörja, att egendomen varder såld å auktion eller, domen varder såld å auktion eller. då fråga är om å fondbörs noterat då fråga är om å fondbörs noteral

värdepapper, genom fondkommis- värdepapper, genom fondkommis-

sionär till gällande börspris: dock sionär till gällande börspris; dock

må sådan försäljning ej utan förval- må sådan försäljning ej utan förval-

tarens samtycke äga rum tidigare tärens samtycke äga rum tidigare än fyra veckor efter första borge- än fyra veckor efter första borgenärssammanträdet. Försäljning ge- närssammanträdet. Försäljning ge-

nom borgenärens försorg må ej hel- nom borgenärens försorg må ej heller ske. där förvaltaren vill lösa ler ske. där förvaltaren vill lösa

egendomen för konkursboets räk- egendomen för konkursboets räk-

ning: äliggande det borgenären att ning: åliggande det borgenären att

minst en vecka innan han vidtager minst en vecka innan han vidtager

åtgärd för egendomens försäljning åtgärd för egendomens försäljning hembijuda den åt förvaltaren till in- hembiuda den åt förvaltaren till in-

lösen. Utgöres egendomen av far- lösen. Utgöres egendomen av fartvg, som ej är infört i skeppsregist- tyg eller av gods i fartyg eller i tuftret eller I motsvarande utländska fartyg eller av intecknade reservderegister, eller av gods i fartyg eller i lar till luftfartyg, skall försäljningen luftfartyg eller av intecknade re- ske 1 den ordning, som om dylik servdelar till luftfartyg, skall för- egendom. den dår blivit utmätt. särsäljningen ske i den ordning, som skilt är stadgad. Skall egendomen

” Senaste Ilvdelse 1973: 1132.

Prop. 198081: 84 Lagförslagen 67

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

om dvlik egendom. den där blivit säljas annorledes än utmätningsvis utmält. särskilt är stadgad. Skall och är ej fråga om sådan försäljning ceendomen säljas annorledes än ut- av värdepapper, som enligt vad mätningsvis och är ej fråga om så- nyss sagts må ske utan auktion, må dan försälning av värdepapper. försälinihgen ej äga rum ä annan ort som enligt vad nyss sagts må ske än den, där egendomen finnes, med utan auktion. ma försäljningen cj mindre förvaltaren samtycker däräga rum a annan ort ån den, där till: och låte borgenären förvaltaren egendomen finnes, med mindre för- minst tre veckor förut veta, när och valtaren samtycker döratl; och tåte var försäljningen skall ske. Har förborgenåren förvaltaren minst tre säljning skett I annan än den för veckor förut veta. när och var för- utmätt egendom stadgade ordning, säljningen skall ske. Har försäljning vare borgenären pliktig att för förskett i annan än den för utmätt valtaren redovisa för vad som influceendom stadgade ordning. vare ut. borgenären phlikug att för förvaltaren redovisa för vad som intflutit.

Vill ej borgenären föranstalta om försäljningen. äge förvaltaren därom besörja. Dock må inteckning i luftfartyg eller reservdelar till sådant fartyg, vilken blivit av ägaren till den intecknade egendomen lämnad såsom pant. icke av förvaltaren säljas. utan äge han allenast låta sälta den rätt till andel i inteckningen. som efter ty särskilt är stadgat må ullkomma gäldenären.

74 gin

Skall konkursbos egendoni säljas Skall konkursbos egendom säljas ä auktion genom förvaltarens för- ä auktion genom förvaltarens för-

sorg. kite han kungöra auktionen på sorg. låte han kungöra auktionen på

sätt och inom tid, som I utsöknings- säll och inom tid som gäller för lagen stadgas för kungörande av kungörande av exeAutiv auktion å auktion ä egendom av det slag. egendom av det slag. varom fråga varom fråga är: dock vare kungö- är: dock vare kungörelsens införanrelsens imförande + Post- och In- de i Post- och Inrikes Tidningar rikes Fidningar icke i något fall er- icke i något fall erforderligt. forderligt.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande auktion, som enbigt 73 § besörjes av borgenär.

76 g

Förvaltaren får. när egendom Förvaltaren får. när egendom skall säljas på auktion genom hans skall säljas på auktion genom hans

försorg, läta kungöra auktionen I försorg, läta kungöra auktionen i mindre utsträckning än som följer mindre utsträckning än som följer av 74 § första stycket, om han anser av 74 § första stycket. om han anser det tuillfvllest. Inskränkning i fråga det tillfyllest. Inskränkning i fråga om kungörande av auktion ä fast om kungörande av auktion å fast egendom. registrerat skepp. luftfar- egendom. registrerat skepp. regityg eller intecknade reservdelar ull strerat luftfartyg eller intecknade luftfartyg mä dock icke äga rum reservdelar till luftfartyg må dock

Senaste lydelse 1977:675. !! Senaste Ivdetse 1979: 340.

Prop. 1980/81: 84 Lagförslagen 68

Nuvarande lydelse Föreslagen lvdelse

utan gäldenärens samtycke: ej hel- icke äga rum utan gäldenärens saum-

ler må sådan inskränkning ske be- tycke: ej heller må sådan inskränk-

träffande kungörande av auktion a ning ske beträffande kungörande av annan lös egendom, vari borgenär auktion ä annan lös egendom. vari har panträtt eller annan särskild boörgenär har panträtt eller annan

förmånsrätt. som avses i förmäns- särskild förmänsrätt. som avses i

rättslagen (1970:979), med mindre förmansrättslagen (1970:979), med den borgenär samtycker därtill. mindre den borgenär samtycker

därull.

8 8

Finnes I boet egendom. vart särskild förmänsrätt äger rum, skall. så vitt det inverkar på de boöorgenärers rätt. som icke i den egendom hava sädan förmänsrätt. av egendomens avkastning och köpeskuling gäldas kostnaden för egendomens värd och försäljning ävensom det arvode som enligt 50 a § femte stycket samt 82 och 83 3§ skall utgå för egendomen.

Då särskild förmänsrätt äger rum Då särskild förmänsrätt äger rum it boet tillhörig egendom, må cj till i boet tillhörig egendom. må ej till förfång för någon. som äger sådan förtång för någon. som äger sådan

förmänsrätt eler förmånsrätt. som förmäånsrätt eller formånsrätt, som skall beaktas framför den särskilda, skall beaktas framför den särskilda, av ependomens avkastning och kö- av egendomens avkastning och köpeskilling gåldas annan konkurs- peskilling gäldas annan konkurskostnad än ovan sagts: dock att. kostnad än ovan sagts: dock att, där den särskilda förmånsrätten där den särskilda förmänsrätten är grundar sig på företagsinteckning. sådan som anges i 5-$ förmånsav egendomen må bestridas jämväl rättslagen (1970:979), av egendoövriga konkurskostnader. i den men må bestridas jämväl övriga mån boet eljest ej lämnar tillgång konkurskostnader. i den mån boct därtill. eljest ej lämnar tillgång därull.

97 nh

Gäldenär äger av konkursboet få Gäldenären äger av konkursboet ut egendom som enligt 65 § utsök- få ut egendom som enligt 5 kap. I. 2 ningslagen undantages från ut- och 4 §§ utsökningsbalken undanmätning. tages från utmätning.

I stället för 65 § I mom. 7 utsök- I stället för 5 kap. I $ 7 utsökningslagen skall dock gälla att. om ningshalken skall dock gälla att. om

annan utväg till försörining saknas. annan utväg till försörjning saknas, nödigt underhåll får utgå av kon- nödigt underhåll får utgå av kon-

kursboet till gäldenären och hans kursboet till gäldenären och hans

familj eller annan underhällsberätti- familj eller annan underhållsberättigad under en månad från den dag, gad under en månad från den dag. då beslutet om konkurs medde- då beslutet om konkurs medde-

lades, eller. om synnerliga skäl äro. lades. eller, om synnerliga skäl äro, under längre tid. under längre tid.

! Senaste lydelse 1979: 340. !) Senaste lydelse 1975: 244.

Prop. 1980/81: 84 Lagförslagen 69

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

I dödsbos konkurs tillkommer förmån som avses I första stycket den dödes efterlevande familj. I stället för andra stycket gäller 18 kap. 5 § andra stycket ärvdabalken.

sl

208 5

I fråga om jäv mot tjänsteman vid I fråga om jäv mot tjänsteman vid

tillsynsmyndigheten gäller utöver uillsynsmyndigheten gäller utöver vad som följer av 4 § förvaltningsla- vad som följer av 4 § förvaltningsla-

gen (1971:290) att den som i mål gen (1971:290) att den som i all-

om uttagande uv skatter, böter el- mänt mål har tagit befattning med ler andra på indrivning beroende indrivning av fordran som göres medel har tagit befattning med in- gällande i konkursen cj fär fullgöra drivning av tordran som göres gäl- ullsynsuppgitt i konkursen. lande i konkursen eller vidtagit exekutiv åtgärd för uttagande av så-

dan fordran ej får fullgöra tillsyns-

uppgift i konkursen.

Denna lag träder i kraft den I januari 1982.

En fordran. som har fastställts genom skiljedom som avses i 12 § lagen (1981: 000) om införande av utsökningsbalken, skall godtas som stöd för

behörighet att söka gäldenären i konkurs, om skiljedomen får verkställas

enligt första meningen i nämnda paragraf och en domstol inte har meddelat ett sådant förordnande som avses i 3 kap. 18 § utsökningsbalken. När överexcekutor har förordnat om verkställighet av en skiljedom. tillämpas !1 $i denna lag i dess äldre lydelse.

Vad som sägs om kvarstad i 14 a § i dess nya lydelse gåller även skingringsförbud som har meddelats före ikraftträdandet.

Beträffande talan mot tillsynsmyndighetens beslut i ärende som avses I

27 § färde stycket. vilket har meddelats före de nya bestämmelsernas

ikraftträdande. och beträffande klagan över kronofogdemyndighetens beslut eller åtgärd enligt 54 § första stycket, som har meddelats eller vidtagits före ikraftträdandet, tillämpas nämnda paragrafer i deras äldre lydelse.

När gäldenären har försatts i konkurs på grund av en ansökan, som har gjorts före ikraftträdandet, tillämpas 81 §:i dess äldre lydelse.

Senaste lydelse 1979: 340.

Prop. 1980/81: 84 Lagförslaven 76

54 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970: 741) om statlig lönegaranti vid kon-

kurs

Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1970: 741) om statlig lönegaranti vid konkurs skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Iydelse Föreslagen delse

9 äl Finner kronofogdemyndighet att Finner kronofogdemyndighet att

arbetstagarens fordran icke omfat- arbetstagarens fordran icke omfatlas av garantin. får arbetstagaren tas av parantin. far urbetstagaren elier den till vilken fordran övergått elter den till viken fordran övergatt enligt 11 § föra talan mot beslutet enligt 11 8 föra talan möt beslutet

genom besvär. I fråga om sådan genom besvår. I fråga om sådan

besvärstalan har bestämmelserna i besvärstalan har bestämmelserna i utsökningslagen (1877:31 s. 1) om utsökningsbalken om besvär över klagan över utmätning i allmänhet utmätning I allmänhet motsvarande motsvarande tillämpning. Mot hov- tillämpning. Mot hovrätts beslut far rätts beslut får dock talan icke dock talan icke föras. föras.

Denna lag träder i kraft den I januari 1982. I fråga om talan mot beslut som har meddelats av kronofogdemyndigheten före ikraftträdandet tillämpas 9 § 1 dess äldre lydelse.

55 Förslag till '

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs att 11 kap. I och 3 88. 17 kap. 13 § och 36 kap. 48 brottsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse 11 kap.

18!

Gäldenär, som förstör eller genom gåva eller annan liknande atgärd avhänder sig egendom av betydenhet och därigenom försätter sig på obe-

stånd eller förvärrar sitt obestånd. dömes för oredlighet mot borge-

närer till fängelse i högst två år. Detsamma skall gälla. om gäldenär

genom sådant förfarande framkallar allvarlig fara för att han skall komma på obestånd.

Gäldenär. som vid konkurs eller Gäldenär. som vid konkurs eller förhandling om offentligt ackord el- förhandling om offentligt ackord

ler i förteckning till utmätningsed förtiger tillgång. uppgiver obefintlig

' Senaste lydelse 1975: 1261. ! Senaste lydelse 1978: 894.

Lagförslagen 71

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

eller till betalningssäkringsed tför- skuld eller lämnar annan sådan tiger tillgång, uppgiver obefintlig oriktig. uppgift, skall ock. om cj skuld eiler lämnar annan sådan uppgiften rättas innan den beedigas orikug uppgift. skall ock, om ef eller eljest tägges ut grund för föruppgiften rättas innan den beedigas farandet. dömas för oredlighet mot eller ehest lägges ull grund för för- borgenärer. Detsamma skall gälla. farandet, dömas för oredlighet mot om gäldenär 1 samband med annan borgenärer. Detsamma skall gölla, exekutiv förrättning åberopar ortkom gäldenär i samband med annan vig handling eller skenavtal och därexekutiv förrättning åberopar orik- igenom hindrar att erforderlig egentig handling eller skenavtal och där- dom genom förrättningen tages i igenom hindrar att erforderlig egen- anspråk för att bereda boreenär bedom genom förrättningen tages i talning eHer säkerhet. anspråk för att bereda borgenär betalning eller säkerhet.

Gäldenär som. då konkurs är förestående, ur riket bortför tillgång av betydenhet med uppsåt att hålla den undan konkursen, så ock gäldenär, som i konkurs undandrager eller undanhåller konkursförvaltningen tillgång, dömes likaledes för oredlighet mot borgenärer.

38 Gäldenär, som fortsätter rörelse under förbrukande av avsevärda medel utan motsvarande nytta för rörelsen eller lever slösaktigt eller inlåter sig på äventyrligt företag eller lättsinnig ansvarsförbindelse eller vidtager annan sådan åtgärd och som därigenom uppsätligen eller av grov oaktsamhet framkallar eller förvärrar obestånd. dömes för vårdslöshet mot borgenårer tll fängelse i högst två är.

Gäldenär, som vid konkurs celler Gäldenär. som vid konkurs eller förhandling om offentligt ackord el- förhandling om offentligt ackord av ler i förteckning tull utmämingsed grov oaktsamhet förtiger tillgång.

eller till betalningssäkringsed av uppgiver obefintlig skuld eller lam-

grov vaktsamhet förtiger tillgång. nar annan sådan oriktig uppgift. uppgiver obefintlig skuld eller läm- dömes likaledes, om ej uppgiften nar annan sådan oriktig uppgift. rätlas innan den becdigas eller eldömes likaledes. om cj uppgiften jest lägges till grund för förfarandet. rättas innan den becdigas eller el- för värdslöshet mot borgenärer. jest lägges till grund för förfarandet. för vårdslöshet mot borgenärer.

17 kap.

13 8”

Den som bryter mot förbud att Den som olovligen rubbar. skasälja eller skingra gods eller att ut- dar eller annars förfogar över egengiva annans gods, rubbar gods som dom som är föremål för utmätning. blivit satt i kvarstad, taget i an- kvarstad. betalningssäkring, bespråk genom betralningssäkring. ut- slag eller annan likhande åtgärd, milt eller beslagtaget, skadar eller skadar eller borttager myndighets

borttager myndighets anslag eller anslag eller försegling eller eljest

"Senaste lydelse 1978: 894. "Senaste lydelse 1978: 894.

Prop. 1980/81: 84 Lagförslagen 72

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse försegling eller eljest olovligen öpp- olovligen öppnar vad myndighet nar vad myndighet tillstutit eller ullslutit eller ock överträder annat ock överträder annat dyhkt av dylikt av myndighet meddelat förmyndighet meddelat förbud. dömes bud. dömes för överträdelse för överträdelse av myndig- av myndighets bud till böter hets bud till böter eller fängelse i eller fängelse i högst ett är. högst ett är.

Vågrar någon inträde som förrättningsman äger fordra, dömes för hindrande av förrättning till böter.

36 kap.

48!

Förverkande på grund av brott av egendom eller dess värde må. om ej annat har föreskrivits. ske hos

a) gärningsmannen eller annan som medverkat till brottet.

b) den ti vars ställe gärningsmannen eller annan medverkande var, ce) den som genom brottet beretts vinning,

d) den som efter brottet förvärvat egendomen på grund av giftorätt, arv eller testamente eller genom gäva eller som efter brottet förvärvat egendo-

men på annat sätt och därvid haft vetskap om eller skälig anledning till

antagande om egendomens samband med brottet.

Tillhörde egendomen vid brottet ej någon av dem som anges i första stycket al—e). må den ej förklaras förverkad.

Särskild rätt till egendom som förklaras förverkad består, om ej även den särskilda rätten förklaras förverkad.

Sådan rätt som har vunnits ge-

nom utmätning eller betalnings-

säkring upphör, om egendomen

förklaras förverkad. såvida ej av

särskild anledning förordnas att

rätten skall bestå.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

It kap. I och 3 §& i sin äldre Ivdelse gåller fortfarande i fråga om oriktiga

uppgifter som en gäldenär före ikraftträdandet har lämnat eller därefter lämnar i en förteckning till utmätningsed eller tll betalningssäkringsed.

Bestämmelsen i 36 kap. 4 § fjärde stycket gäller inte, när fråga är om

brott som har begåtts före ikraftträdandet.

Senaste lydelse 1968: 165.

Prop. 1980/81: 84 Lagförslagen 73

56 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken!

dels att i8 kap. 2§ och 12 kap. 3§ ordet ”utmätningsman” skall bytas ut mot "kronofogde.

dels art 1 38 kap. 5§ ordet ”utmätningsmannens” skall bytas ut mot

”kronofogdemyndighetens”,

dels att i 49 kap. 48. 50 kap. 8§. 52 kap. 7§ och 55 kap. 8§ orden ”kvarstad, skingringsförbud eller annan handräckning” skall bytas ut mot ”kvarstad eller annan ätgärd enligt 15 kap. ”.

dels att i 50 kap. 5§ och 55 kap. 5§ orden ”kvarstad eller skingringsför-

bud” skall bytas ut mot ”kvarstad”.

dels att 9 kap. 85, 10 kap. 178, 15 kap., 16 kap. 68, 17 kap. 148, 25 kap. I och 3 8§, 26 kap., 27 kap. 108. 30 kap. 12§ och 33 kap. 5§ skall ha nedan

angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap.

8 Fr

På enligt denna balk vite förelägges part eller annan. bestämme rätten

vitet till belopp, som med hänsyn till hans ekonomiska förhällanden och

omständigheterna i övrigt kan antagas förmå honom att iakttaga föreläg-

gandet. Vite må ej bestämmas under tio kronor eller över femtusen kronor.

Har vite utdömts och förelägger rätten nytt vite. må vitet bestämmas till högre belopp, dock ej över tiotusen kronor. Vitesföreläggande skall delgivas den som föreläggandet avser.

Bestämmelserna i första stycket

om högsta vitesbelopp gäller ej i

fråga om föreläggande enligt 15

kap. 3§.

Vite mä ej föreläggas, då straff är utsatt. Ej heller må vite föreläggas kronan.

Finnes, då fråga uppkommer om utdömande av vite. ändamålet med vitet hava förfallit, må vitet ej utdömas.

10 kap.

17.8¶Ej vare på grund av vad i detta kapitel stadgas rätten behörig att upptaga:

I. tvist. som skall upptagas av annan myndighet än domstol eller av

särskild domstol e!ler enligt tag eller författning skall omedelbart prövas av skiljemän:

! Senaste lydelse av

& kap. 285 1972: 430

12 kap. 35 1975: 1288

49 kap. 48 1979: 242

55 kap. 5§ 1947: 616.

” Senaste lydelse 1964: 166, > Senaste lydelse 1970: 1002.

Nuvarande Ivdetse Föreslagen lydelse

hi 2. tvist, som skall väckas vid viss domstol. om denna enligt lag eller författning är ensam behörig att upptaga sådan tvist: 3. tvist, som enligt lag må upptagas allenast av vissa särskilda tingsrätter, om tvisten väckes vid annan domstol: 4. tvist. som avses i 9 eller 108 eller eljest enligt lag skall upptagas av domstol. som där sägs, om tvisten väckes vid annan domstol: 5, äktenskapsmål: 6. tvist. som angår utmätt lös 6. tvist, som angår utmätt egenegendom elter gilugheten av lösöre- dom eller giltigheten av lösöreköps-

köpsavhandling och för vilken be- avhandling och för vilken behörig

hörig domstol är särskilt stadgad: domstol är särskilt stadgad: eller elter 7. tvist, som är av beskaffenhet att kunna utan stämning upptagas av domstol. Ej heller må på grund av vad I detta kapitel stadgas talan väckas vid domstol av annan ordning än den som för tvistens upptagande är i lag föreskriven: vad nu sagts gälle dock ej tvist. som avses i 138. Yrkande om kvittning för fordran må icke upptagas av domstol, som enligt första stycket ej ägt upptaga tvist angående samma fordran.

15 kap. Om kvarstad, skingringsförbud och Om kvarstad m. m. annan handräckning

is 18

Har part. som i rättegång vrkat Om någon visar sannolika skäl betalning för fordran, visat sannoli- för att han har en fordran, som är ka skäl för sin talan och kan skäli- eller kan antas bli föremål för rättegen hefaras, att motparten genom gång eller prövning i annan liknanatt avvika eller genom att undan- de ordning, och det skäligen kan skaffa egendom eller annorledes befaras att motparten genom att avundandrager sig att gälda vad g2e- vika. skaffa undan egendom eller nom domen kan antagas komma förfara på annat sätt undandrar sig att åläggas honom. må kvarstad att betala skulden, får domstol för-

läggas äå så mycket av hans lösa ordna om kvarstad på så mycket av

egendom, som svarar mot skulden, motpartens egendom att fordringen eller ock. om det är tillfellest, egen- kan antas bli täckt vid utmätning. domen ställas under förbud att säljas eller skingras. Skingringsförbud må ock meddelas å fast egendom, som tillhör motparten.

2§

Kvarstad eller skingringsförbud Om någon visar sannolika skäl må även läggas å egendom, till vil- för att han har bättre rätt till viss ken part i rättegång påstått bättre egendom, som är eller kan antas bli

rätt, om han visat sannolika skäl föremål för rättegång eller pröv-

för sin talan och det skäligen kan ning I annan liknande ordning, och befaras. att motparten iundanskaf- det skäligen kan befaras att motpar-

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse

Jar, förstör eller väsenthgt försåm- ten skaffar undan, väsentligt förrar egendomen. sämrar eller på annat sätt förfogar

över egendomen till skada för sö-

kanden, får domstol förordna om

kvarstad på egendomen.

Finnes lös egendom, som ställes under skingringstförbud, hos tredje mun, må denne förbjudas att utgiva exendomen.

Har part, som i rättegång yrkat betalning för fordran, visat sannolika skäl för sin talan och kan skäligen befaras. att motparten begiver sig från riket utan att efterlämna känd egendom, som svarar mot hans gäld, må förbud meddelas honom alt avresa från orten, med mindre han ställer pant eller borgen för skulden. Reseförbud vare ej vällande utöver tre månader efter delgivningen. Har meddelat reseförbud före nämnda tids utgång hävts eller eljest upphört att gälla, ma nvit reseförbud avse allenast återstoden av sagda tid.

Fbeslut om reseförbud skall angivas den ort, där den. mot vilken förbudet gäller, skall uppehålla sig, samt erinras om påföljden för överträdelse av förbudet. Överträdes reseförbud, äge rätten på yrkande av parten förordna, att motparten skall äterhämtas och under den tid förbudet gäller hällas i häkte.

3 §

Har part i rättegång visat sanno- Om någon, i annat fall än som lika skäl för sin talan och kan skäl avses i I eller 28. visar sannolika gen befaras, att motparten genom skäl för a han mot någon annan att utöva viss verksamhet eller har ett anspråk, som är eller kan företaga eller underlåta viss hand- antas bli föremål för rättegång eller ling eller genom annat sitt förhål- prövning i annan liknande ordning,

lande hindrar eller försvårar do- och det skäligen kan befaras att

mens verkställande eller väsentligt motparten genom att utöva viss förringar dess värde för parten, må verksamhet eller företa eller undervid vite förbud eller annat föreläg- låta viss handling eller på annat

suande meddelas motparten eller sätt hindrar eller försvårar utöv-

förordnas om egendoms förvalt- ningen av sökandens rätt eller väning av god man eller om annan sentligt förringar dess värde, får åtgärd. som finnes erforderlig för domstol förordna om lämplig åt-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

säkerställande av partens rätt. Fö- gärd för utt säkerställa sökandens reläggande eller förordnande. som rätt. nn sagts. må ock meddelas, om det En åtgärd enligt första stycket i unnat fall är för parten av synner- fär innebära förbud vid vite att utlig vikt och det ej länder motparten öva viss verksamhet eller företa till väsentligt förfång. viss handling eller annat föreläggande vid vite att beakta sökandens anspråk eller förordnande av svssloman eller meddelande av en föreskrift som är ägnad att på annat sätt förebygga inträng i sökandens rätt. 4 8 S

Finnes i rättegång om bättre rätt Framgår det a en rättegång om

till egendom purt hava egenmäktigt bättre rätt till viss egendom art den skilt motparten från egendomen cl- ena parten har olovligen rubbat ler eljest själv tagit sig rätt. må för- motpartens besittning eller vidtagit ordnas. att besittning eller annat nägon annan olovlig åtgärd beträtförhållande, som rubbats, genast Jande egendomen, får domstolen skall återställas. förordna att besittningen genast skall återställas eller annan rättelse gcnhast ske.

5§ 585 Beslut om ätgärd, som avses I Beslut om ätgärd som avses i det-

detta kapitel. meddelas av den rätt. ta kapitel meddelas av den domstol

där rättegången är. där rättegången är anhängig. Ar rättegång ej anhängig, gäller i frå- 2å om behörig domstol vad som är Söreskrivet om tvistemål. Vad som sägs om inskränkning av domstols behörighet i fråga om rst som skall tas upp i annan ordning ån inför domstol skall dock ej tillämpuls. Fråga om sådan åtgärd må upp- Fråga om åtgärd enligt detta ka-

tagas allenast på yrkande av part. pitel får tas upp endast på yrkande.

Är rättegång ej anhängig. skall yrkandet framställas skriftligen. Yrkande må ej bifallas, med Ett yrkande får ej bifallas uran mindre tillfälle lämnats motparten att motparten har beretts tillfälle

att yttra sig däröver. Är fara i dröjs- all vittra sig. Är det fara i dröjsmål.

mål, må dock rätten omedelbart be- får dock rätten omedelbart bevilja vilja åtgärden att gälla, till dess an- åtgärden att gälla till dess annat för-

norlunda förordnas. ordnas. Beträffande behandlingen i övrigt av fråga angående en åtgärd som avses i I, 2 eller 3 § då rättegång ej är anhängig tillämpas vad som gäller när en sådan fråga upp-

Prop. 1980/81: 84 Lagförslagen 77

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse

kommer i rättegång. Yrkande av sökandens motpart om ersättning

för kostnad får dock prövas i sam-

band med avgörandet av frågan om åtgärden.

65 Åtgärd. som avses i I, 2 eller 3 8. En åtgärd som avses i I. 2 eller 3 må ej beviljas. med mindre part, $ får beviljas endast om sökanden

som begärt åtgärden, hos rätten hos rätten ställer säkerhet för skada ställer pant eller borgen för skada, som kan tillfogas motparten. Försom kan fillskyvndas motparten. mår sökanden ej ställa säkerhet och Finnes parten ur stånd att ställa så- har han visat synnerliga skäl för sitt dan säkerhet och har han visat syn- unspråk, får rätten befria honom

nerliga skäl för sin talan, må rätten därifrån. Staten. kommuner, landsbefria honom därifrån. Från stäl- tingskommuner och kommunalför-

lande av säkerhet vare kronan fri. bund behöver ej ställa säkerhet.

Om pant och borgen gälle vad i I fråga om beskaffenheten av sä-

utsökningslagen är stadgat. kerhet gäller 2 kap. 25 -$ utsök-

ningsbalken. Säkerheten skall prö-

vas av rätten, om den ej har godkänts av motparten.

7§ När en åtgärd som avses t 1, 2 eller 3 § har beviljats, skall sökanden, om ej talan redan har väckts, inom en månad från beslutet väcka talan i saken vid domstol eller, om anspråket skall prövas i annan ord-

ning, enligt vad som gäller därom.

Talan som ej skall prövas av domstol eller annan myndighet anses väckt när prövning har påkallats hos motparten eller förfarandet har inletts i annan ordning. Väcks ej talan enligt vad som Sägs i första stycket, skall åtgärden omedelbart återgå.

65 8&$ Återkallas eller förfaller talan, En åtgärd som har beviljats entigt för vars säkerställande åtgärd en- |, 2 eller 3 § skall omedelbart hä-

ligt I, 2 eller 3 8& meddelats, eller vas, om säkerhet, som tillgodoser har, då talan avser fordran, ställts ändamålet med åtgärden, ställs elpant eller borgen eller förekomma ler det annars ej längre finns skäl eljest ej längre skäl för åtgärden, för åtgärden. Återkallas eller förskall den av rätten omedelbart här- faller talan som har väckts i saken,

vas. Då målet avgöres, pröve rät- skall åtgärden också omedelbart

ten. om ätgärden fortfarande skall hävas. bestå. Rätten äge ock i samband Frågan om håävande prövas av

Prop. 1980/81: 84 Luagförslagen 78

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse

med domen förordna om ätgärd, den domstol där rättegången är ansom NU sagts. hängig eller, om rättegång ej är an-

hängig. av den domstol som först

har prövat frågan om åtgärden.

Då saken är föremål för rätte-

gång och målet avgörs, skall rätten

pröva, om åtgärden fortfarande skall bestå. Rätten får även i sam-

band med domen förordna om en

ätgärd som nu har angetts.

9 §

Rätten ägv, när skäl äro därtill, Rätten får, när det finns sköl tll på yrkande av part förordna, att ät- det, på yrkande av någon av par-

gärd enligi 4 8 skall gå åter. terna förordna att er åtgärd enligt 4 $ skall gå åter.

7§ 10.8

Finnes kvarstad böra läggas å I fråga om verkställandet av en arrende, hyra eller annat dylikt, åtgärd som avses i detta kapitel som utgår av fast egendom, för- finns bestämmelser i utsöknings-

ordne rätten god man att uppbära balken. Rätten får meddela närma-

medlen: rätten meddele ock den be- re föreskrifier om verkställandet, talningsskyldige förbud att utgiva om det behövs. nägot till annan än gode mannen.

Meddelas — skingringsförbud å

fast egendom och är synnerlig fara

att egendomen genom vanvård eller annorledes väsentligen försämrus. äge rätten på yrkande av part, som hegärt åtgärden, förordna god man att förvalta egendomen; parten åligge att till bestridande av nödig kostnad för egendomens förvalmning erlägga förskott med belopp, som bestämmes av rätten.

Lövrigt gälle om verkställande av

åtgärd, som avses I detta kapitel,

vad i utsökningslagen är stadgat.

16 kap.

6 §

Är I tvistemål fråga även om an- Är i tvistemål fråga även om an-

svar, utdömande av vite, reseför- svar, utdömande av vite eller nåbud eller någons hållande i häkte, gons hållande i häkte, gäller om

gälle om omröstning därutinnan omröstning i frågan vad som förevad i 29 kap. är stadgat. skrivs a 29 kap.

Prop. 1980/81: 84 Lavförslagen 79

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Iydelse

17 kap.

14 8

Rätten äge. när skäl äro därtill, a Rätten får. när det finns skäl itl dom förordna, att den må verkstäl- det, 1 dom förordna att den fär fas utan hinder av att den icke äger verkställas utan hinder av att den laga kraft. icke äger laga kraft. När det finns

anledning, skall rätten därvid före-

skriva att säkerhet skall stvällas för

skadestånd som parten kan bli skyl-

dig att utge om domen ändras.

Beslut under rättegången, mot vilket talan ej må föras särskilt. skall genast på I verkställighet. Detsamma gäller beslut, varigenom rätten

I. avvisat ombud celler biträde.

2. ogillat tredje mans yrkande att få som intervenient deltaga i rättegången.

3. utlåtit sig angående ersättning eller förskott till biträde. vittne. sakkunnig eller annan, som ej är part eller intervenient,

4. förordnat om någons hällande 4. förordnat om nägons hållande i häkte eller om kvarstad. sking- i häkte eller om kvarstad eller anringsförbud eller annan hand- nan åtgärd enligt 15 kap. eller om räckning eller om hävande av sådan hävande av sädan åtgärd, ätgärd.

5. till biträde utsett annan än part föreslagit, eller

6. utlåtit sig I annat fall än som avses 13 eller 5 i fråga som gäller allmän rättshjälp, dock ej beslut om ersättningsskyldighet enligt 31 § rättshjälpslagen (1972:429).

Rätten äge, när skäl äro därtill, i I fråga om beslut. varigenom föbeslut. varigenom = föreläggande reläggande meddelats part eller an-

meddelats part eller annan att före- nan att förete skrifthet bevis eller

te skriftligt bevis eller att tillhanda- att tillhandahålla föremål för syn elhälla föremål för syn eller besikt- ler besiktning. gäller vad som sägs i ning, förordna att beslutet md verk- första stycket. ställas utan hinder av att det icke äger laga kraft.

Är särskild föreskrift meddelad därom, att dom eller beslut. som icke äger laga kraft, må verkställas, vare den gållande.

25 kap.

1 8 Är någon skäligen misstänkt för Är någon skäligen misstänkt för

brott, varå fängelse kan följa. och brott, på vilker fängelse kan följa. kan med hänsyn till brottets beskaf- och kan med hänsyn till brottets be-

fenhet. den misstänktes förhållande skaffenhet, den misstänktes förhål-

eller annan omständighet skäligen lande eller annan omständighet skä-

befaras. att han avviker eller annor- ligen befaras, att han avviker eller ledes undandrager sig lagföring el- annorledes undandrager sig lagfö-

+ Senaste lydelse 1979: 242. > Senaste lydelse 1964: 166.

Prop. 1980/81: 84 Lagförslagen 80

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ler straff. men förekommer eljest ej ring eller straff. men förekommer anledning att anhalla eHer häkta hoö- eljest ej anledning att anhälla eller nom. nå, om det finnes tillftyHest, i häkta honom. fär. om det finnes stället förbud meddelas honom att uillfyllest, i stället förbud meddelas utan tillstånd lämna honom anvisad honom att utan tillstånd lämna hovistelseort. Oberoende av brottets nom anvisad vistelseort. Oberoenbeskaffenhet må och förbud. som de av brottets beskaffenhet fär ochnu sagts. meddelas, om skäligen kan befaras. att den misstänkte ge- om der skäligen kan befaras. att den nom att begiva sig från riket undan- misstänkte genom att begiva sig drager sig lagföring eller straff eller från riket undandrager sig lagföring gäldande av skadestånd eller an- eller straff. nan ersättning till målsägande, som kan antagas komma att på grund av brottet adömas honom.

38 Reseförbud meddelas av undersökningsledaren. åklagaren eller rätten.

Fråga om resecförbud må av rätten upptagas på yrkande av undersökningsledaren eller åklagaren eler då rätten har att besluta om den misstänktes häktning eller hans kvarhällande i häkte. Efter åtalet äge rätten även på yrkande av målsäganden så ock självmant upptaga fråga därom.

I anledning av målsägandens anspråk på skadestånd eller annan ersättning må undersökningsledaren eller åklagaren ej meddela reseförbud eller hos rätten yrka sådant förbud. med mindre anspråket anmälts hos honom; rätten äge uallenast på yrkande upptaga fråga om sådant förbud.

Väckes vid rätten fråga om reseförbud. skall. så snart ske kan, förhandling därom äga rum inför rätten. Om sådan förhandling gälle i tillämpliga delar vad i 24 kap. 17 § är stadgat. Är fara i dröjsmål, må rätten omedelbart meddela reseförbud att gälla, till dess annorlunda förordnas.

26 kap. Om kvarstad och skingringsförbud Om kvarstad

18¶Är någon skäligen misstänkt för Ar någon skäligen misstänkt för

brott och kan skäligen befaras, att brott och kan der skäligen befaras. hän genom att avvika eHer genom att han genom att avvika eller ge-

att undanskaffa egendom eller an- nom att undanskaffa egendom eller

norledes undandrager sig att gälda annorledes undandrager sig att heböter. värdet av förverkad egen- tala böter, värdet av förverkad dom eller annan ersättning till det egendom eller annan ersättning vill allmänna eller skadestånd eller an- det allmänna eher skadestånd eller nan ersättning till målsägande, som annan ersättning till malsägande.

Prop. 1980/81: 84 Lagförslagen 81

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

kan antagas komma att på grund av som kan antagas komma att på brottet ådömas honom, må kvar- grund av brottet ädömas honom, stad läggas å så mycket av hans får förordnas om kvarstad på så

lösa egendom, som svarar mot mycket av hans egendom att ford-

skulden, eller ock, om det är tillfyl- ringen kan antas bli täckt vid utlest, egendomen ställas under för- mätning.

bud att säljas eller skingras. Skingringsförbud må ock meddelas å fast egendom, som tillhör den misstänkte.

Finnes lös egendom, som ställes under skingringsförbud, hos tredje man, må denne förbjudas att utgiva egendomen.

2§

Beslut om kvarstad eller sking- Beslut om kvarstad meddelas av ringsförbud meddelas av rätten. rätten.

Fråga om kvarstad eller sking- Fråga om kvarstad får upptagas

ringsförbud må upptagas på yr- på yrkande av undersökningslekande av undersökningsledaren el- daren, åklagaren eller målsägan-

ler åklagaren. Efter åtalet äge rät- den. Efter åtalet får rätten även

ten även på yrkande av målsägan- självmant upptaga fråga därom. den så ock självmant upptaga fråga därom.

I anledning av målsägandens an- I anledning av målsägandens an-

språk på skadestånd eller annan er- språk på skadestånd eller annan er-

sättning må undersökningsledaren sältning får undersökningsledaren

eHer åklagaren ej yrka kvarstad el- eller åklagaren yrka kvarstad enler skingringsförbud, med mindre dast om anspråket anmälts hos hoanspråket anmälts hos honom: rät- nom. Rätten får endast på yrkande ten äge ullenast på yrkande för- förordna därom.

ordna därom.

Väckes fråga om kvarstad eller Väcks fråga om kvarstad, skall,

skingringsförbud, skall, så snart så snart det kan ske. förhandling

ske kan, förhandling därom äga därom äga rum inför rätten. Om särum inför rätten. Om sådan för- dan förhandling gäller i tillämpliga handling gälle + tillämpliga delar delar vad som sägs i 24 kap. 17 8.

vad i 24 kap. 17 § är stadgat. Är Ar det fara i dröjsmål, får rätten

fara i dröjsmål, må rätten omedel- omedelbart bevilja åtgärden att gäl-

bart bevilja åtgärden att gälla, till la till dess annorlunda förordnas.

dess annorlunda förordnas.

38 I avbidan på rättens beslut om I avbidan på rättens beslut om

kvarstad eller skingringsförbud må kvarstad får undersökningsledaren undersökningsledaren eller åklaga- eller åklagaren taga lös egendom i ren taga lös egendom i förvar. förvar.

Är fara i dröjsmål, må åtgärd, som nu sagts, vidtagas även av polisman:

anmälan därom skall dock skyndsamt göras hos undersökningsledaren eller åklagaren, som har att omedelbart pröva, om egendomen skall kvarbliva i förvar. 6 Riksdagen 1980!8&1. 1 saml. Nr &4

Prop. 1980/81: 84 Lagförslagen 82

Nuvarande Iyvdelse Föreslagen lydelse

Har undersökningsledaren eller Har undersökningsledaren eller åklagaren tagit lös egendom i förvar åklagaren tagit lös egendom i förvar eller beslutat, att sådan egendom eller beslutat. att sådan egendom skall kvarbliva i förvar, skall han, skall kvarbliva i förvar. skall han, så snart ske kan, och sist å femte så snart det kan ske. och senast fem

dagen däretter till rätten avlåta dagar därefter till rätten avlåta

framställning om kvarstad eller framställning om kvarstad. Görs ej skingringsförbud. Göres ej fram- sådan framställning, skall egendoställning. som nu sagts. skall egen- men omedelbart återställas.

domen omedelbart återställas.

Dä framställning inkommit, skall rätten, så snart ske kan, och. om

synnerligt hinder ej möter. sist å fjärde dagen därefter hälta förhandling. som avses I 2 §. Utsättes huvudförhandling att hållas inom en vecka. sedan framställningen inkom, må dock. om cj rätten finner särskild förhandling böra äga rum, med förhandlingen anstå till huvudförhandlingen.

Beslutas kvarstad eller sking- Beslutas kvarstad. skall, om ej ringsförbud, skall, om ej rätten be- rätten bestämmer annat, egendostämmer annat. egendomen kvar- men kvarbliva i myndighetens bliva i myndighetens vård, till dess värd, till dess beslutet verkställts. beslutet verkstäöllts.

Då rätten förordnar om kvarstad Då rätten förordnar om kvarstad,

eller skingringsförbud. skall, om ej skall, om ej åtal redan väckts, rätåtal redan väckts. rätten utsätta den ten utsätta den tid. inom vilken åtal

tid. inom vilken åtal skall väckas. skall väckas. Denna får ej bestäm- Denna må ej bestämmas längre, än mas längre än som är oundgänglisom finnes oundgängligen erforder- gen erforderligt. ligt.

Finnes den utsatta tiden otillräcklig. må rätten. om framställning därom göres före tidens utgång. medgiva förlängning av uden.

Har ej inom tid. som avses i 5 8, Har ej inom tid, som avses i 5 &,

ätal väckts eller till rätten inkommit åtal väckts eller till rätten inkommit framställning om förlängning av ti- framställning om förlängning av tiden eller har för skutden ställts pant den celler har för skulden ställts sä-

eller horgen eller förekomma eljest kerhet eller förekommer eljest cj ej längre skäl för kvarstad eller längre skäl för kvarstad, skall rätskingringsförbud, skall ätgärden av ten omedelbart hävu åtgärden. rätten omedelbart hävas.

Då målet avgöres, pröve rätten. om åtgärden fortfarande skall bestå.

Rätten äge ock i samband med domen förordna om åtgärd. som nu sagts.

Vad i 25 kap. 8 § är stadgat om Bestämmelserna i 25 kap. 8 § om resefoörbud äge motsvarande till- reseförbud gäller också beträffande

lämpning beträffande kvarstad och kvarstad. skingringsförbud.

Prop. 1980/81: 84 Lagförslagen 83

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

Finnes kvaäarstaäd böra löggas då I fråga om verkställandet av arrende. hyra eller annat dylikt. kvarstad finns bestämmelser i utsom utgår av fast egendom, för- sökningsbalken. Rätten får meddeordne rätten god man att appbära la närmare föreskrifter om verkstälmedlen; rätten meddele ock den be- landet, om det behövs. talningsskyldige förbud att utgiva nagot till annan än gode mannen.

Meddelas skingringsförbud å fast egendom och är synnerlig fara att egendomen genom vanvård eller annorledes väsentligen försämras, äge rätten förordna god man att förvalta egendomen. Avser åtvärden målsägandens anspråk på skadestånd eller annan ersättning, äligge målsäganden att till bestridande av nödig kostnad för cgendomens. förvaltning erlägga för-

skott med belopp. som bestämmes

av Fåtten: i annat fall skall sådan kostnad utgå av allmänna medel.

Lövrigt gälle om verkställande av kvarstad och skingringsförbud vad LU utsöknineslagen är stadgat: vad där är föreskrivet om pant eller borgen skall dock ej äga tillämpning.

27 kap.

Beslagtaget föremål skall omhän- Beslagtaget föremål skall tas i dertagas av den som verkställt be- förvar av den som verkställt beslaslaget eller sättas i förvar under för- get. Om det kan ske utan fara och segling: om det kan ske utan fara eljest är lämpligt. får dock föremåoch eljest finnes lämpligt, må dock let lämnas kvar i innehavarens beföremålet Avarlämnas i innehava- sittning. Ett föremål som lämnas rens besittning. kvar i innehavarens besittning skall

förseglas eller märkas som beslag-

taget, såvida det ej framstår som

obehövligt.

Kvarlämnas föremål i innehava- Den från vilken beslag har skett rens besittning. skall förbud med- får ej överlåta föremålet eller i strid delas honom att sälja eller skingra mot ändamålet med beslaget förfoföremålet och. om det tinnes erfor- gå över föremålet på annat sätt. Ett derligt, detta genom anslag eller på föremål som ej tas i förvar eller förannat sätt så utmärkas. att det är seglas får nyttjas av innehavaren, uppenbart. att det tagits i beslag. om ej annat beslutas. Föremålet må av innehavaren nyttjas,. om ej förbud däremot finnes böra meddelas.

Prop. 1980/81: 84 Lagförslagen 84

Nuvurande lydelse Föreslagen lydelse

Föremål. som tagits I beslag. skall väl värdas, och noggrann tillsyn skall

hållas däröver. att det icke förbytes eller förändras eller annat missbruk sker därmed.

30 kap. 12 8" Beslut under rättegången, mot vilket talan ej må föras särskilt. skall genast gå I verkställighet. Detsamma gäller beslut varigenom rätten 1. avvisat ombud, biträde eller försvarare. 2. utlättt sig angaende ersättning eller förskott av allmänna medel till målsägande eter angående ersättning eller förskott till biträde. försvarare. vittne, sakkunnig eller annan, som ej är part, 3. utlåtit sig angående häktning eller åtgärd. som avses I 25—28 kap... 4. tll försvarare utsett annan ån part föreslagit. eller 5, utlätit sig I annat fall än som avses i 2 eller 4 i fråga som gäller rättshjälp enligt rättshjälpslagen (1972: 429), dock ej beslut om skyldighet

att till statsverket återbetala kostnad för rättshjälpen.

Rätten äge, när skäl äro därtill, Rätten får, när det finns skäl till beslut, varigenom = föreläggande det. i beslut. varigenom förelägganmeddelats part eller annan att före- de meddelats part eller annan att te skriftligt bevis eller att tillhanda- tförete skriftligt bevis eller att tillhålla föremål för svn eller besikt- handahälla före mäl för syn eller bening, förordna att beslutet må verk- siktning, förordna att beslutet får

ställas utan hinder av att det icke verkställas utan hinder av att det äger laga kraft. icke äger laga kraft. När det finns

anledning, skall rätten därvid föreskriva att säkerhet skall ställas för skadestånd som parten kan bli skyldig att utge om beslutet ändras. Är särskild föreskrift meddelad därom. att dom eller beslut. som icke äger laga kraft, må verkställas, vare den gällande.

33 kap.

Sv

Tredskodom delgives genom rät- Tredskodom delges genom rät-

tens försorg endast tens försorg endast

om den innebär att fordran fast- om den innebär att fordran fast-

ställes att utgå med särskild för- ställs att utgå med särskild förmänsrätt i fast egendom eller tomt- mänsrätt i lös eller fast egendom.

rätt, om den part som yrkat tredsko- om den part som yrkat tredskodomen begär det. eller domen begär det. eller om part beviljats allmän rätts- om part beviljats allmän rätts-

hjälp. hjälp.

1. Denna lag träder i kraft den I januari 1982. 2. Rescförbud, som har meddelats enligt 5 kap. etler enligt 25 kap. med

" Senaste lydelse 1979: 242. ” Senaste lydelse 1979: 242.

Prop, 1980/81:84 Lagförslagen 85

Nuvarande Ivydelse Föreslagen Ixdelse

anledning av en målsägandes anspråk på skadestånd eller annan ersättning. upphör att gälla när de nya bestämmelserna träder i kraft.

3. I fråga om skingringsförbud som har meddelats före ikraftträdandet

tillämpas vad som är föreskrivet om kvarstad.

4. Vad som föreskrivs i de nya bestämmelserna om förutsättningar för kvarstad eller annan liknande säkerhetsåtgärd inverkar ej på giltigheten av en säkerhetsåtgärd som har beviljats före ikraftträdandet.

5. Vad som föreskrivs i 27 kap. 10§ andra stycket i dess nya lydelse gäller även i fråga om beslag som har ägt rum före ikraftträdandet.

57 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1929: 145) om skiljemän

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1929: 145) om skiljemän!

dels att i 8—-10, 12 och 18 §§ ordet ”överexekutor” skall bytas ut mot tingsrätten”,

dels att i 22 8& ordet ”överexekutor” skall bytas ut mot ”kronofogdemyndigheten”,

dels att 26 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

26 8 Rätt domstol vare i mål, som Rätt domstol är i mål, som avses

avses i 21.8, den allmänna under- 1 218, den tingsrätt, varunder svarätt, varunder svaranden lyder i randen lyder i tvistemål. som rör tvistemål, som rör hans person, och hans person, och I mål, varom föri mål, varom förmäles i 25 8. dom- mäles 1 25 8, tingsrätten 1 den ort, stolen i den ort. där skiljedomen där skiljedomen meddelats. Finnes

meddelats. Finnes ej behörig dom- ej behörig domstol efter vad nu är

stol efter vad nu är sagt. upptages sagt. upptages målet av Stockholms

målet av Stockholms tingsrätt. tingsrätt. Ansökningsärenden enligt 8. 9, Ansökningsärenden enligt 8, 9,

10 och 18 §8 upptagas av överexe- 10 och 18 §§ upptages av tingsrätkutor i den ort, där endera parten ten I den ort, där endera parten har har sitt hemvist. Har enahanda an- sitt hemvist. Har enahanda ansö-

sökan gjorts hos mer än en överexe- kan gjorts hos mer än en tingsrätt, kutor, vare den överexekutor behö- är den tingsrätt behörig. hos vilken

rig. hos vilken ansökan först ansökan först gjordes. och beslut. gjordes, och beslut, som av annan som av annan fingsrätt meddelas, överexekutor meddelas, ogillt. Har ogillt. Har ingendera parten hemingendera parten hemvist i Sverige, vist I Sverige. upptages ärendet av upptages ärendet av överexekutor i Stockholms tingsrätt. Ansökan får Stockholm. Ansökan må ej bifallas, ej bifallas, med mindre sökandens med mindre sökandens motpart motpart lämnats tillfälle att yttra lämnats tillfälle att yttra sig. Avser sig. Avser ansökan skiljemans skil-

! Senaste lydelse av

9 £ 1976: 122 188 1976: 122. ” Senaste lydelse 1976: 122.

Prop. 1980/81: 84 Lagförslagen 86

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse ansökan skiljemans skiljande från Jande från uppdraget. bör jämväl uppdraget, bör jämväl skiljeman- skiliemannen höras. nen höras.

Mot överexekutors beslut. var- Mot tingsrättens beslut, varigeigenom skiljeman blivit utsedd eller nom skiljeman blivit utsedd eller

skild från uppdraget eller skiljeavtal skild från uppdraget eller skiljeayvtal

förklarats ha förfallit eller fråga om förklarats ha förfallit eler fråga om förlängning av tiden för skiljedoms förlängning av tiden för skiljedoms meddelande avgjorts, må klagan ej) meddelande avgjorts, får talan ej föras. föras.

Denna lag träder i kraft den I januari 1982.

Ett ärende som är anhängigt hos överexekutor vid ikraftträdandet skall även därefter handläggas av överexekutor. dock längst till utgången av är 1982.

58 Förslag till

Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972: 429)

Härigenom föreskrivs i fråga om rättshjälpslagen (1972: 429)!

dels att 133 § orden ”utsökningslagen (1877:31 s. 1)” skall bytas ut mot ”utsökningsbalken”.

dels att 5 b och 10 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen Iyvdelse

Sb$8

Med domstol förstås I denna lag Med domstol förstås i denna lag allmän domstol. allmän förvalt- allmän domstol. allmän förvaltningsdomstol, bostadsdomstolen. ningsdomstol, — bostadsdomstolen. försäktingsöverdomstolen. försäk- försäkringsöverdomstolen, försäkringsfätt, marknadsdomstolen, pa- ringsrätt. marknadsdomstolen. piatentbesvärsrätten, arbetsdomsto- tentbesvärsrätten. — arbetsdomstolen, mellankommunala skatterätten len, mellankommunala skatterätten

och krigsrätt. Vad I lagen sägs om och krigsrätt. Vad i lagen sägs om domstol skall även gälla arrende- domstol skall även gälla arrende-

nämnd, hyresnämnd, statens va- nämnd. hyresnämnd och statens

nämnd och överexekutor. va-nämnd.

a

10 är

Skalt den som beviljats allmän Skall den som beviljats allmän rättshjälp ställa säkerhet för att få rättshjälp ställa säkerhet för at få till stånd kvarstad, skingringsför- till stånd kvarstad eller annan fliA-

bud eller annan handräckning en- nande åtgärd enligt rättegängsballigt rättegångsbalken, utsökningsla- ken eller konkursltagen (1921: 225), gen (1877:31 s. I) eller konkursla- får rättsbjälpsnämnden utfärda angen (1921:225), får rättshjälps- svarsförbindelse på statens vägnar.

LU a Lagen omtryckt 1979: 240.

Senaste lydelse 1979: 347.

Prop. 1980/81: 84 Lagförslagen 87

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

nämnden utfärda = ansvarsförbindelse på statens vägnar.

Första stycket äger motsvarande Första stycket äger motsvarande uillampning i fråga om verkstäl- tillämpning 1 fråga om verkstöllighet enligt 41 eller 428 usök- lighet enligt 3 kap. & eller 9 § utsökningslagen. om allmän rättshjälp ningsbalken. om allmän rättshjälp beviljats I verkställighetsärendet. beviljats I verkställighetsärendet.

Föranteder ansvarsförbindelsen utgift för staten, anses utgiften såsom kostnad för rättshjälpen.

Denna Jag träder i kraft den I januari 1982.

När ett mäl handläggs av överexekutor efter ikraftträdandet. tillämpas Sb Fi dess äldre lydelse.

Vad som sägs 1 10 § andra stycket i paragrafens nva lydelse gäller även när säkerhet skall ställas enligt 10 eller 11 § lagen (1981:000) om införande av utsökningsbalken.

59 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 7 § lagen (1974:371) om rättegången i

arbetstvister! skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Iydelse Föreslagen Iydelse

3 kap.

78 Ordförande får ensam på arbetsdomstolens vägnar företaga förberedande ätgärd samt meddela beslut om avskrivning av mål.

Under förberedelse som avses i 4 kap. 9 § får ordföranden även

I. pröva yrkande om kvarstad I. pröva yrkande om kvarstad, eller skingringsförbud.

2. meddela beslut om avvisande av mål, om det är uppenbart att rättegängshinder föreligger.

3. meddela tredskodom, 4. meddela dom över yrkande som har medgivits eller eftergivits, S. stadfästa förlikning.

Denna lag träder i kraft den I januari 1982.

! Lagen omtryckt 1977: 530.

Lagförslagen 88

60 Förslag till

Lag om ändring i förvaltningslagen (1971: 290)

Härigenom föreskrivs att 2 § förvaltningslagen (1971: 290) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse

JT 2§

Lagen gäller icke ärende hos I. regeringen. 2. kommunal myndighet, om ärendet avgöres genom beslut som överklagas genom kommunalbesvär eller besvär hos kommunal besvärsnämnd. 3. överexekutor eller = utmät- 3. kronofogdemyndighet, om Hingsman, om ärendet avser myn- ärendet avser myndighetens exekudighetens exekutiva verksamhet. tiva verksamhet. elier celler 4. polis-, åktagar- eller tullmyndighet, om ärendet avser myndighetens verksamhet till förekommande eller beivrande av brott.

Denna lag träder i kraft den I januari 1982.

Når ett mål handläggs av överexekutor efter ikraftträdandet, tillämpas 2 §i dess äldre tydelse.

61 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970: 215) om arbetsgivares kvittningsrätt

Härigenom föreskrivs att 5-7 8& lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse

Skatteavdrag samt införsel. som beslutats innan lönefordringen förfallit till betalning, har företräde framför kvittning enligt denna lag. Är arbetsgivarens fordran sådan Är arbetsgivarens fordran sådan

att rätt till kvittning föreligger enligt att rätt till kvittning föreligger enligt

3 § och vill arbetsgivaren kvitta mot 3 § och vill arbetsgivaren kvitta mot

belopp som han ålagts att innehålla belopp som han ålagts att innehålla genom beslut om utmätning av lön, genom beslut om utmätning av lön,

beslutar utmätningsmannen om be- beslutar — kronofogdemyndigheten loppets fördelning mellan arbetspi- om beloppets fördelning mellan ar-

varen och utmätningssökanden ef- betsgivaren och utmätningssökan-

ter fordringarnas storlek. den efter fordringarnas storlek.

I övrigt får kvittning ej äberopas mot beslut om utmätning av lön.

! Senaste lydelse 1975: 672.

Prop. 1980/81: 84 Lagförslagen 89

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Talan mot uwmätningsmans be- Talan mot kronofogdemyndigheslut enligt andra stycket föres hos tens beslut enligt andra stycket överexekutor genom besvär. Kla- föres i hovrätten genom besvär. Tagån är ej inskränkt till viss tid. lan är ej inskränkt till viss tid.

6§

Innan kvittning fär ske enligt 3 § Innan kvittning får ske enligt 3 § första stycket eller med stöd av kol- första stycket eller med stöd av kol-

lektivavtal, skall arbetsgivaren från lektivavtal. skall arbetsgivaren från

utmätningsman inhämta besked om kronofogdemyndigheten — inhämta hur stor del av lönefordringen som besked om hur stor del av lönefordenligt 4 § skall vara skyddad mot ringen som enligt 4 § skall vara kvittning. Upphör arbetstagarens skyddad mot kvittning. Upphör aranställning utan föregående upp- betstagarens anställning utan före-

sägningstd, får arbetsgivaren hälla gående uppsägningstid, får arbetsinne lönebelopp till dess ummät- givaren hålla inne lönebelopp till

ningsmannens besked föreligger. dess kronofogdemyndighetens be-

Det äligger i sådant fall arbetsgiva- sked föreligger. Det åligger t sådant

ren att ofördröjligen begära sådant fall arbetsgivaren att ofördröjligen besked. begära sådant besked.

7§8

Framställning om besked enligt Framställning om besked enligt 6 § göres hos utmätningsmannen i 6 § göres hos kronofogdemyndigheden ort där arbetstagaren är bosatt. ten 1 den ort där arbetstagaren är

Är han icke bosatt här i landet, gö- bosatt. Är han icke bosatt här i lan-

res framställningen i den ort där ar- det, göres framställningen i den ort betsgivaren finnes. Innan utmät- där arbetsgivaren finnes. Innan ningsmannen - meddelar = beslut, kronofogdemyndigheten meddelar skall han bereda arbetstagaren till- beslut, skall mvndigheten bereda fälle att yttra sig, om det kan ske arbetstagaren tillfälle att yttra sig, utan avsevärd tidsutdräkt. om det kan ske utan avsevärd tids-

utdräkt.

Mot utmätningsmannens beslut Mot — kronofogdemyndighetens

får talan ej föras. Utmätningsman- beslut får talan ej föras. Kronofog-

nen kan ändra beslutet. om anled- demyndigheten kan ändra beslutet, ning därtull förekommer. om anledning därtill förekommer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

I fråga om talan mot beslut enligt 5 § andra stycket som har meddelats av utmätningsmannen före ikraftträdandet tillämpas paragrafen i dess äldre tydelse.

62 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 20 kap. 6 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring! skall ha nedan angivna lydelse. ! Lagen omtryckt 1977: 630.

Prop. 1980/81: 84 Luagförslagen 90

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 kap.

65 Försäkrads fordran å ersättning enligt denna lag. som innestär hos rikstörsäkringsverket eller allmän försäkringskassa, må ej utmätas. Försäkrads rätt ull ersättning må ej heller överlåtas, innan ersättningen är ullgänghg för lyftning.

Bestämmelserna i första stycket Bestämmelserna 1 första stycket hindra e) utmätning enligt vad som — hindrar ej utmätning enligt vad som föreskrives 167 d § utsökningslagen — föreskrives i 7 kap. utsökningsbal- (1877:31s. 1). ken.

Denna lag träder i kraft den I januari 1982.

63 Förslag till

Lag om ändring i rennäringslagen (1971: 437)

Härigenom föreskrivs att i 45 § rennäringslagen (1971:437) orden ”utsökningslagen (1877:31 s. 1Y'” skall bytas ut mot ”utsökningsbalken”.

Denna lag träder i kraft den I januari 1982.

64 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1972: 262) om understödsföreningar

Härigenom föreskrivs att 82 § lagen (1972: 262) om understödsföreningar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse

82 §

Fordran som på grund av moderskapsförsäkring innestår hos under-

stödsförening får ej utmätas.

Om utmätningsfrihet för kapital- Om utmätningsfrihet för kapitalförsäkring, sjukhjälp och pension — försäkring, sjukhjälp och pension finns = bestämmelser 1 lagen finns bestämmelser i = lagen (1927: 77) om försäkringsavtal och i — 11927:77) om försäkringsavtal och i

utsökningslagen (1877:31 s. 1). 5 kap. utsökningsbalken.

Denna lag träder i kraft den I januari 1982.

65 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976: 206) om felparkeringsåvgift

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976: 206) om felparkeringsavgitt

dels att i 98 ordet ”utmätningsman” skall bytas ut mot ”kronofogde-

myndigheten”.

dels att 13 § skall ha nedan angivna lydelse,

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 8!

Om ej annat följer av denna lag Om ej annat följer av denna lag gäller uppbördslagen — (1953:272) gäller uppbördslagen (1953:272) i och införsellagen (1968:621) 4 till- tillämpliga delar i fråga om felparlämpliga delar i fräga om felparke- keringsavgift. Reglerna om restavringsavgift. Reglerna i upphördsla- gift skall dock inte tillämpas. Regegen om restavgift skall dock inte ringen får föreskriva avvikelser ullämpas. Regeringen får föreskri- från uppbördslagen. när det gäller va avvikelser från de nämnda la- avkortning, avskrivning och det adgarna. när det gäller avkortning. ministrativa förfarandet i fråga om avskrivning och det administrativa felparkeringsavgitt. Införsel enligt

förfarandet i fråga om felparke- 15 kap. utsökningsbalken får äga

ringsavgift. rum vid indrivning av

felparkeringsavgift.

Åläggande enligt 6 § andra stycket får ej utfärdas senare än ett år efter

den dag då överträdelsen skedde.

Åtgärd för indrivning av felparkeringsavgift får ej vidtagas senare än fem år efter den dag överträdelsen skedde.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

66 Förslag till

Lag om ändring i förfogandelagen (1978: 262)

Håarigenom föreskrivs att 43 och 44 §§ förfogandelagen (1978: 262) skall

ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse

43 §

I fråga om nedsättning. fördetning och utbetalning av ersättning, som fastställts att utgå för skada på eller avsevärd försämring av fastighet, sumt om verkan därav gäller i tillämpliga delar expropriattonslagen (1972: 719).

Kan flera göra anspråk på betal- Kan flera göra anspråk på betal-

ning ur ersättning, som i annat fall ning ur ersättning. som i annat fall än som avses I första stycket fast- än som avses I första stycket fast-

ställts enligt denna fag, och enas de ställts enligt denna lag, och enas de

! Senaste lydelse 1979: 562.

Prop. 1980/81: 84 Lagförslagen 92

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse ej om hur ersättningen skall förde- ej om hur ersättningen skall fördelas mellan dem, skall ersättningen las mellan dem. skall ersättningen nedsättas hos överexekutor. I fråga nedsättas hos länsstyrelsen. I fråga om nedsatt belopp skall i tillämpliga om nedsatt belopp skall i tillämpliga

delar iakttagas lagen (1927: 56) om delar iakttagas lagen (1927:56) om

gäålds betalning genom penningars nedsättning av pengar hos myndignedsättande i allmänt förvar. het.

44 8!

Ersättning för egendom som är Ersättning för egendom som är utmätt eller har tagits 1 anspräk pe- utmätt. belagd med kvarstad eller nom hbetalningssäkring skall utges tagen 1 anspråk genom betalningsull unmätningsmannen. Avser er- säkring skall utges till Aronöofogdesättningen egendom som är belagd myndigheten. med kvarstad eller ställd under skingringsförbud, skall ersättningen utges till oöverexekutor.

Denna lag träder i kraft den I januari 1982.

Ett ärende om nedsättning enligt 43 § andra stycket, som är anhängigt

hos överexekutor vid ikraftträdandet. skall även därefter handläggas av

överexekutor, dock längst till utgången av är 1982.

Vad som sägs om kvarstad i 44 § i dess nya lydelse gäller även skingringsförbud som har meddelats före ikraftträdandet.

67 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272)

Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953: 272)!

dels avt 145 8 3 mom... 61-64, 74 och 76 §§ ordet ”utmätningsman” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”kronofogdemyndighet i motsvarande form,

dels att i 62 8 orden ”lagen om ackordsförhandling utan konkurs” skall

bytas ut mot ”ackordslagen (1970: 847Y ".

dels att i 65 och 66 §§ ordet ”införsellagen” skall bytas ut mot "IS kap.

utsökningsbalken”.

dels att i 68 & 6 mom. orden "65 § utsökningslagen” skall bytas ut mot "5 kap. 1-3 §8 utsökningsbalken”.

dels att 59, 60 och 87 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

! Senaste lydelse 1978: 900.

! Lagen omtryckt 1972:75.

Senaste lydelse av 62.8 -1974: 771 63 § 1974: 771

64 § 1974: 853 65 8 1974: 771

66 § 1974: 853 68 3 6 mom. 1974: 771

74 81974: 771

lagens rubrik 1974: 771.

Prop. 1980/81: 84 Lagförslagen 93

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

är 0

Det åligger utmätningsman att Det äligger kronofogdemyndigverkställa indrivning av skatt. Där- heten att verkställa indrivning av vid får umätning och införsel äga skatt. Därvid får verkställighet enrum enligt vad som sägs i 60 §. ligt utsökningsbalken äga rum.

Bestämmelserna om indrivning av skatt skall också tillämpas på indrivning av kvarskatteavgift, restavgft, tilläggsavgift, förseningsavgift eller ränta enligt denna lag.

60 8

I mom. Vad i 6 § utsökningslagen stadgas om jäv mot utmätningsman gälle ock med avseende å den, som förrättar utmätning för skatt.

2 mom. Vid utmätning för skatt skola, med de förbehåll som i 3 mom. sägs, lända till efterrättelse utsökningslagens föreskrifter om verkställighet av utmätning och vad därvid må undantagas, om utmätt exendoms försäljning, om fördelning av medel, som till följd av utmätning influtit, samt om klagan över utmätningsmans förfarande.

3 mom. Bestämmelserna i 88 c § och 198 § 3 mom. utsökningslagen, 11. $ lagen (1971:494) om exekutiv försäljning av fast egendom, 3 § lagen (1973:1130) om exekutiv försäljning av registrerat skepp m.m. samt 3 § lagen (1971:500) om exekutiv försäljning av luftfartyg m.m. skola icke äga tillämpning vid utmätning för skatt.

4 mom. Införsel enligt införsella- Införsel enligt 15 kap. utsökgen fär äga rum vid indrivning av ningsbalken får äga rum vid inrestförd skatt och avgift som anges drivning av restförd skatt och avgift i I 8 första stycket denna lag. som anges i I & första stycket den-

na lag.

För skatt eller avgift. som på grund av föreskrift i annan författning skall indrivas i samma ordning scm skatt enligt denna lag, får införsel äga rum endast om det är särskilt föreskrivet.

? Senaste lydelse 1979: 489. + Senaste lydelse av

3 mom. 1973: 1135

4 mom. 1974: 771.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

87 Besvär över beslut enligt denna lag eller över taxering inverkar icke på skyldigheten att erlägga den skatt, som besvären rör.

Ätgärd enligt denna lag skall Åtgärd enligt denna lag skall verkställas oavsett att det beslut el- verkställas oavsett att det beslut eller utslag som föranleder åtgärden ler utslag som föranleder ätgarden icke vunnit laga kraft. Beslut eller icke vunnit laga kraft. Motsvarande utslag I taxeringsmäl. där taxering- gäller vid verkställighet enligt ut-

en fastställts till lägre belopp än sökningsbalken. Beslut eller utslag taxeringsintendenten yrkat eller I laxeringsmål. där taxeringen fast-

medgivit, får dock icke föranleda ställts till lägre belopp än taxeringsrestitution om taxeringsintendenten intendenten yrkat eller medgivit,

anmält hinder härför. I sistnämnda får dock icke föranleda restitution

fall må länsstyrelsen på ansökan Om — taxeringsintendenten anmält medgiva restitution. varvid bestäm- hinder härför. I sistnämnda fall får melserna I 498 2 mom. sista länsstyrelsen på ansökan medgiva stycket om ställande av säkerhet restitution, varvid bestämmelserna tillämpas. 149 8 2 mom. sista stycket om stäl-

lande av säkerhet tillämpas.

Bestämmelserna 1 andra stycket om restitution äga motsvarande tilllämpning i mål där allmänt ombud har besvärsrätt samt i mäl om skatte-

ullägg eller förseningsavgift enligt taxeringslagen.

Denna lag träder i kraft den I januari 1982.

68 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1978: 880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1978: 880) om betalningssäkring för skatter. tullar och avgifter

dels att 13—15 §§ skall upphöra att gälla. dels att rubrikerna närmast före 13 och 15 §§ skall utgå. dels att 10—12 3& skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse

10.8¶I fråga om verkställigheten gäller I fråga om verkställighet av bevad som är föreskrivet om utmät- slut om beralningssäkring tillämpas ning för fordringen. Verkställighet I och 2 kap. utsökningsbalken samt får dock ej äga rum it avlöning eller vad som föreskrivs om utmätning i

annan förmån som avses [67 a och 4 kap. 2—9 §§, II $ första stycket,

67 d§§ utsökningslagen (1877:31 12-19 §§, 22§ första och tredje s. I) förrän dagen efter det att den styckena, 24, 25 och 33-35 §§, 5 har utbetalats. Vid verkställigheten och 6 kap. och 12 kap. 3—5 §§ sam-

+ Senaste lydelse 1978: 201.

Prop. 1980/81: 84 Lagförslagen 95

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse tillämpas ej bestämmelserna i ma balk. Mål om verkställighet av 91 a §3-—5 mom. eller 91 b § utsök- beslut om betalningssäkring handningslagen och ej heller vad 69 § läggs som allmänt mål. samma lag och 5§ lagen Lön eller annan förmån som (1971:494) om exekutiv försäljning avses i 7 kap. utsökningsbalken får av fast egendom innehåller om ta- ej tas i anspråk genom betalningslan vid domstol. säkring innan den har betalats ut och kan utmärtas.

1 Verkställigheten får ej omfatta Gäldenären får inte överlåta försäljning av egendom eller betal- egendom, som har tagits i anspråk ning av fordringen. Bestämmelsen i genom betalningssäkring, eller till 1838 3 mom. utsökningslagen skada för borgenären förfoga över (1877:31 s. I) om försäljning av lös egendomen på annat sätt, om inte egendom, som är föremål för kvar- kronofogdemyndigheten — medger stud, tillämpas dock i fråga om lös det av särskilda skäl. egendom, som har tagits i anspråk I fråga om verkan it övrigt av genom betalningssäkring. verkställd betalningssäkring gäller vad som föreskrivs om utmätning i 4 kap. 29§ andra stycket, 30 och 31 §§ och 12 kap. 6—10 §§ utsökningsbalken. Att betalningssäkring ger förmånsrätt föreskrivs i förmånsrättslagen (1970:979). Om lös egendom, som har tagits i anspråk genom betalmingssäkring. hastigt faller i värde eller krä-

ver alltför kostsam vård. får den på

begäran av någon av purterna säljas i den ordning som gäller för utmätt egendom.

$

I fråga om talan mot beslut som I fråga om talan mot beslut som

rör verkställigheten gäller i tillämp- rör verkställigheten tillämpas vad liga delar bestämmelserna i utsök- som enligt wtsökningsbalken gäller nineslagen (1877:31 s. I) om kla- beträffande kvarstad för fordran. gån över utmätningsmans förfarande och över utslag i utsökningsmål. Talan mot kronofogdemyndighets beslut är ej inskränkt till viss tid.

Denna lag träder i kraft den I januari 1982. I fråga om talan mot beslut som har meddelats av kronofogdemyndigheten före ikraftträdandet och beträffande talan mot beslut av överexekutor tillämpas 12 § 1 dess äldre lydelse. När en ansökan om avläggande av betalningssäkringsed har kommit in

till konkursdomaren före ikraftträdandet, tillämpas 15 § fortfarande.

Prop. 1980/81: 84 Lagförslagen 96

69 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1978: 882) om säkerhet för skattefordringar m.m.

Härigenom föreskrivs att I 8 lagen (1978: 882) om säkerhet för skattefordringar m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse

I 8

Vid indrivning av fordran i allmänt mål får kronofogdemyndighet i samband med att uppskov beviljus med betalning eller med viss indrivningsåtgärd ta emot säkerhet som gäldenären eller, där gäldenären kan antas medge det, annan erbjuder sig att ställa.

Med allmänt mål avses i denna IT kap. 6§ utsökningsbalken lag mål hos kronofogdemvyndighet — finns bestämmelser om vad som om uttagande av skatt eller mill, avses med allmänt mål. staten tillkommande avgift eller liknande medel som får tas ut genom utmätning utan föregående dom, böter eller annat som indrivs i samma ordning som böter, avgift till statsverket enligt — vattenlagen (1918:523) eller belopp som har erlagts av allmänna medel och enligt domstols beslut skall återbetalas till statsverket.

Denna lag träder i kraft den I januari 1982.

70 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1958: 295) om sjömansskatt!

dels att I 17. b $ ordet ”införsellagen” skall bytas ut mot "15 kap. utsökningsbalken”.

dels avt i 18 § ordet ”utmätningsman” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”kronofogdemyndighet” i motsvarande form.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

! Lagen omtryckt 1970: 933.

Senaste lydelse av

18 & 1971: 814

lagens rubrik 1974: 777.

Lagförslagen 97

71 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968: 430) om mervärdeskatt -

Härigenom föreskrivs att 48 § lagen (1968: 430) om mervårdeskatt! skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

48 §

Betalas icke skatt i behörig tid och ordning indrives skatt och restavgift.

Bestämmelserna i uppbördslagen Bestämmelserna i uppbördslagen

om indrivning, avkortning och av- (1953:272) om indrivning, avkort-

skrivning samt efterkrav och pre- ning och avskrivning samt efter-

skription gäller i tillämpliga delar i krav och preskription gäller i till-

fråga om mervärdeskatt. Införsel lämpliga delar i fråga om mervärdeenligt införsellagen den 6 december skatt. Införsel enligt I5 kap. utsök- 1968 (nr 621) får äga rum vid in- ningsbalken får äga rum vid indrivning av mervärdesskatt och rest- drivning av mervärdeskatt och rest-

avgift på skatten. avgift på skatten.

Denna lag träder i kraft den I januari 1982.

72 Förslag till

Lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1973: 601)

Härigenom föreskrivs att i 30 § vägtrafikskattelagen (1973:601)' orden ”införsellagen (1968:621)” skall bytas ut mot "15 kap. utsökningsbal-

a ken

Denna lag träder i kraft den I januari 1982.

73 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976: 339) om saluvagnsskatt

Härigenom föreskrivs att i 6 § lagen (1976: 339) om saluvagnsskatt orden ”"införsellagen (1968:621)" skall bytas ut mot "15 kap. utsökningsbalken”.

Denna lag träder i kraft den I januari 1982.

! Lagen omtryckt 1979: 304." Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 885. I Lagen omtryckt 1979: 280. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 869. 7 Riksdagen 1980/81.1 saml. Nr 84

Lagförslagen 98 74 Förslag till Lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Härigenom föreskrivs att i 30 § lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring. m.m." orden ”införsellagen (1968:621)” skall bytas ut mot VIS kap. utsökningsbalken ”.

Denna lag träder It kraft den I januari 1982.

! Lagen omtryckt 1974: 938.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 938.

Senaste lydelse av 30 § 1980: 314.

Utdrag

JUSTITIEDEPAKTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1980-06-05

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Mundebo, Wikström, Mogård. Dahlgren, Åsling, Söder, Burenstam Linder, Johansson, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri

Föredragande: statsrådet Winberg

Lagrådsremiss med förslag till lag om införande av utsökningsbalken m.m.

1¶Inledning

Den 16 mars 1978 beslöt regeringen att lagrådets yttrande skulle inhämtas över ett inom justitiedepartementet upprättat förslag till en utsökningsbalk (UB). I en den 28 juni 1979 beslutad remiss till lagrådet föreslogs vissa ändringar i det tidigare remitterade förslaget, vilka hade

samband med ny lagstiftning som hade ägt rum efter den tidigare remissen.

Sedan lagrådet numera har avgett det begärda yttrandet, har regeringen tidigare denna dag beslutat att genom proposition till riksdagen (prop. 1980/81: 8) föreslå en ny UB.

Förslaget till UB innehåller inte övergångsbestämmelser eller följdändringar i annan lagstiftning. Bestämmelser härom har avsetts bli upptagna i ett särskilt förslag.

I betänkandet (SOU 1974:55) Utsökningsrätt XUI har lagberedningen

lagt fram förslag till promulgationslag till UB och till annan följdlagstiftning. Lagförslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1. Betänkandet innehåller också ett i huvudsak självständigt avsnitt

rörande förslag om upphävande av lagen (1845:50 s. 1) om handel med

! Betänkandet är undertecknat av f.d. justitierådet Gösta Walin, ordförande, numera hovrättsrådet Torkel Gregow, ledamot. och hovrättsassessorn Peter Löfmarck, sekreterare. Vid utarbetandet av betänkandet har som sakkunniga medverkat numera avlidne kronofogden Nils Frykholm, kronodirektören Ragnar Jungkvist, justitierådet Henrik Hessler. direktören Pontus Modigh och justitierådet Lars Welamson.

Prop. 1980/81: 84 Nuvarande ordning 100

lösören, som köparen läter i säljarens vård kvarbliva — lösöreköpslagen -och om ny lagstiftning i den lagens ställe. Den frågan tas emellertid inte upp i detta sammanhang.

Beredningens förslag har remissbehandlats.? Yttranden har avgetts av

Svea hovrätt, hovrätten för Västra Sverige. hovrätten för Övre Norrland. domstolsväsendets organisationsnämnd (DON), riksäklagaren (RÅ). statskontoret, bankinspektionen, försäkringsinspektionen. riksskatteverket (RSV), länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Jönköpings, Krono-

bergs, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Koppar-

bergs, Jämtlands och Norrbottens län. köplagsutredningen (Ju 1963:510). offentlighets- och sekretesslagstuftningskommittén (Ju 1970:49), kreditköpkommittén (Ju 1971:05), konkurslagskommittén (Ju 1971:06), utredningen (Ju 1972:05) angående inskrivning av rätt till luftfartyg m.m... utredningen (Ju 1972:12) angående företagsinteckning, försäkringsrättskommittén (Ju 1974:09), utredningen tFi 1973:01) om säkerhetsåtgärder m.m. i skatteprocessen. Svenska handelskammartförbundet. Svenska bankföreningen, Sveriges föreningsbankers förbund. Post- och Kreditbanken. Svenska försäkringsbolags riksförbund, Tjänstemännens centralorgunisauon (TCO), Sveriges advokatsamfund, Sveriges domareförbund. Föreningen Sveriges kronofogdar. Sveriges köpmannaförbund och Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO).

Post- och Kreditbanken har anslutit sig till bankföreningens yttrande. RÅ har bifogat yttranden från överåklagarna i Stockholms. Göteborgs och Malmö åklagardistrikt och från vissa länsåklagarmyndigheter. RSV och några länsstyrelser har bifogat yttranden från vissa kronofogdemyndigheter.

En del remissinstanser har begränsat sina yttranden till att avse några särskilda frågor.

En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

2¶Nuvarande ordning beträffande exekutiva myndigheter

Handläggningen av utsökningsmål i första instans är f.n. delad mellan

två myndigheter, överexekutor och utmätningsmannen. Överexekutor

utgörs av länsstyrelsen. Denna kan dock förordna annan att vara över-

exekutor för en särskild förrättning. Kronofogde är utmätningsman men

kan, enligt bestämmelser som regeringen meddelar, sätta annan tjänsteman vid kronofogdemyndigheten i sitt ställe.

I fråga om uppgifter enligt utsökningslagen (1877:31 s. 1) — UL — och

2 Här redovisas inte yttranden som endast avser avsnittet rörande lösöreköpslagens avskaffande m.m.

Prop. 1980/81: 84 Nuvarande ordning 101

därtill anslutande lagar ankommer det på överexekutor dels att förordna om verkställighet av dom m.m. t vissa särskilt kvalificerade fall, dels att ombesörja exekutiv försäljning av fast egendom, registrerat skepp eller skeppsbygge och luftfartyg m.m. och i samband därmed fördeta köpeskillingen, dels ock att förordna om kvarstad och andra säkerhetsäåtgärder samt om avhysning och annan handräckning. Därutöver hur överexekutor att pröva klagan över utmätningsmannens beslut och ätgärder. Handläggningen av Övriga exekutiva uppgifter ävilar utmätningsmannen, dvs i realiteten kronofogdemyndigheten.

Överexekutor har emellertid uppgifter även enligt andra lagar än UL och de som direkt ansluter till denna. Det ankommer sålunda enligt vissa lagar

på överexekutor att förordna om verkställighet, t.ex. enligt lagen (1899:12

s. 9) om verkställighet i visst fall av utländsk domstols beslut och 5 8 lagen (1959:517) om förlängning av tiden för vissa servitut. Enligt flera lagar åvilar det överexekutor att förordna om handräckning. Som exempel på

sådana bestämmelser kan nämnas 13 kap. 8 § vattenlagen (1918:523), 39 §

naturvårdslagen (1964:822, omtryckt 1974:1025) och 47 § miljöskyddslagen

(1969:387, omtryckt 1972:782).

Överexekutor har också en del uppgifter som inte är av rent exekutiv natur. Hit hör bl.a. uppgiften att tå emot deposition av pengar enligt lagen (1927:56) om gälds betalning genom penningars nedsättande i allmänt förvar och av hyra enligt 12 kap. 21 och 44 §& jordabalken (JB). Andra exempel är befogenheten enligt lagen (1929:145) om skiljemän att i vissa fall utse eller entlediga skiljeman och att medge uppskov med skiljedom samt uppgiften enligt 17 § lagen (1915:218) om avtal och andra rättshand-

lingar på förmögenhetsrättens område att förklara skriftlig fullmakt kraftlös.

Det ankommer också i allmänhet på överexekutor att pröva klagan över beslut som utmätningsmannen (kronofogdemyndigheten) meddelar enligt särskilda lagar. Bestämmelser härom finns t.ex. i 54 §& konkurslagen (1921:225) och 5 § fjärde stycket lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt. Samma ordning torde gälla utan särskild bestämmelse när uppgifter annars åvilar utmätningsmannen eller kronofogdemyndigheten, om inte annat föreskrivs.

Enligt vissa lagar skall medel betalas till länsstyrelsen, vilken har att fördela dem i princip enligt vad som gäller om fördelning av köpeskilling för fast egendom som har sålts på exekutiv auktion. Se t.ex. 6 kap. I och

18 5§ expropriationslagen (1972:719) och 9 kap. i1 och 24 §§ vattenlagen.

Dessa uppgifter ankommer på länsstyrelsen som sådan men brukar hand-

läggas på länsstyrelsens överexekutorsavdelning, Antalet mål enligt särskilda författningar som överexekutorerna slutligt

handlade under år 1978 kan med ledning av tillgänglig statistik beräknas till omkring 1.000. I detta antal ingår inte ärenden som ankommer på länsstyrelsen som sådan men handläggs på överexekutorsavdelningen, dvs.

Prop. 1980/81: 84 Förslaget till UB 102

ärenden angående fördelning av medel enligt expropriationslagen, vattenlägen m.fl. lagar samt ansökningar frän övriga nordiska länder om indrivning av underhållsbidrag m.m.

3¶Innebörden av förslaget till utsökningsbalk i vissa hänseenden

Den i propositionen föreslagna UB avses ersätta, förutom UL och förordningen (1877:31 s. 51) om nya utsökningslagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall (Up), bl.a. införsellagen (1968:621), lagen (1971:494) om exekutiv försäljning av fast egendom, lagen (1971:500) om exekutiv försäljning av luftfartyg m.m.. lagen (1973:1130) om exekutiv försäljning av registrerat skepp m.m. samt lagen (1921:244) om utmätningsed.

I propositionen föreslås att överexekutorsinstitutionen skall avskaffas.

De uppgifter som åvilar överexekutor enligt UL och därtill anslutande lagar skall i fortsättningen ankomma på kronofogdemyndigheten. Detta

gäller dock inte förordnande om säkerhetsåtgärder eller handräckning. Uppgiften att förordna om såväl kvarstad och andra säkerhetsåtgärder

som handräckning av det slag som avses i 191 och 192 §§ UL tåterställande

av rubbad besittning m.m. och avhysning) förutsätts i stället skola ankomma på tingsrätten. Besvär över kronofogdemyndighetens beslut

skall enligt förslaget föras direkt i hovrätten.

Den nuvarande ordningen att den exekutiva verksamheten åvilar utmät-

ningsmannen, dvs. kronofogden, som enligt särskilda föreskrifter kan sätta

annan i sitt ställe, har övergetts. Enligt förslaget skall handläggningen av utsökningsmål ankomma på kronofogdemyndigheten.

I motsats till vad som är fallet med UL föreslås UB bli direkt tillämplig inte endast på verkställighet av domar och andra exekutionstitlar som rör

civilrättsliga förhållanden utan även i fråga om uttagande av böter och

viten samt skatter och allmänna avgifter m.m. (allmänna mål).

Av andra nyheter i UB som är av särskild betydelse för frågan om följdändringar i andra lagar kan nämnas följande. Inträdet av förmånsrätt på

grund av utmätning regleras på ett annat sätt i UB än f.n. Detta gäller bl.a. i fråga om fast egendom, registrerat skepp och registrerat luftfartyg. Den nuvarande utmätningsfriheten för fordran på vissa slags skadeständ vidgas till att i viss utsträckning gälla även efter utbetalmng av skadeståndet.

Enligt förslaget får en fordran eller rättighet, som grundas på ett löpande

skuldebrev eller annat presentationspapper, utmätas utan hinder av att

handlingen inte kan anträffas, om det kan antas att handlingen undanhålls

etler har förkommit. Enligt UB:s regler om avhysning kan kronofogdemyndigheten träffa avtal om deposition av egendom, som är föremål för

avhysning. I UB meddelas närmare bestämmelser om verkställighet av beslut om kvarstad och om rättsverkan av sådan åtgärd. Förslaget utgår

därvid från att de nuvarande säkerhetsåtgärderna kvarstad och skingringsförbud skall föras samman till ett institut. benämnt kvarstad.

4¶Lagberedningens förslag tiil följdlagstiftning

I betänkandet (SOU 1974:55) Utsökningsrätt XH1 föreslär beredningen

till en början en lag om införande av utsökningsbalken (promulgationslag). Denna innehåller, förutom bestämmelser om ikraftträdande och om upp-

hävande av UL och andra lagar som ersätts av UB, övergångsbestämmelser av sedvanlig karaktär.

Beredningen föreslår vidare följdändringar i andra lagar. Betänkandet

innehåller dock endast förslag i fråga om den viktigaste följdlagstiftningen.

Beredningen har förutsatt att återstoden av arbetet på följdändringar skall utföras inom justitiedepartementet.

Det råder enligt beredningen inte någon tvekan om att kronofogde-

myndigheten även utanför UB:s direkta tillämpningsområde bör träda i

överexekutors ställe såvitt angår exekutiva uppgifter. Beredningen nämner därvid bl.a. överexekutors uppgift enligt särskilda lagar att pröva huruvida verkställighet får äga rum samt uppgiften att förordna om säkerhets-

ätgärder och handräckning. I sistnämnda hänseende bör förslaget ses mot

bakgrund av att beredningen ; betänkandet (SOU 1973:22) Utsökningsbalk, Utsökningsrätt XII, hade föreslagit att överexekutors uppgifter enligt UL att förordna om hithörande åtgärder skulle ankomma på kronofogdemyndigheten.

Utanför det rent exekutiva området finns det enligt beredningen skäl att

välja mellan olika myndigheter. I vissa fall föreslår beredningen att en

uppgift som f.n. ankommer på överexekutor skall flyttas över till kronofogdemyndigheten, t.ex. uppgiften att ta emot hyra som nedsätts enligt JB eller andra medel som nedsätts enligt lagen om gälds betalning genom penningars nedsättande i allmänt förvar samt uppgiften att sälja fast egendom enligt lagen (1925:221) om bulvanförhållande i fräga om fast egendom och att pröva vissa frågor i samband därmed. Enligt förslaget skall en del andra uppgifter föras över från överexekutor till tingsrätten. Som exempel kan nämnas uppgiften enligt skiljemannalagen att i vissa fall utse och entlediga skiljeman och att medge uppskov med skiljedom samt befogenheten enligt avtalslagen att förklara en skriftlig fullmakt kraftlös.

Beträffande talan mot kronofogdemyndighetens beslut enligt särskilda

lagar går beredningens förslag ut på att sådan talan skall föras direkt i hovrätten.

Beredningen berör också den uppgift som åvilar länsstyrelsen att, med tillämpning av reglerna om fördelning av köpeskilling för exekutivt såld fast egendom, fördela medel enligt expropriationslagen, vattenlagen m.fl.

lagar. Enligt beredningen kan det synas rationellt att dessa fördelnings-

ärenden flyttas till kronofogdemyndigheten. Något förslag härom läggs dock inte fram. Beredningen framhåller att nägra svårigheter inte torde möta att länsstyrelsen, om ärendena inte flyttas. vid behov anlitar expert på hithörande frågor hos kronofogdemyndigheten eller på annat håll.

Av andra ändringar som föreslås i betänkandet kan nämnas följande. I

bl.a. förmånsrättslagen (1970:979), JB och sjölagen (1891:35 s. t) föreslås ändringar som har samband med att tidpunkten för inträdet av förmånsrätt på grund av utmätning förutsätts bli reglerad på ett annat sätt än f.n. Till följd av möjligheten att utmäta ett löpande skuldebrev eller annat presentationspapper som undanhålls föreslås att det i lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling förs in bestämmelser som medger att handlingen

dödas I sådant fall. Beredningen föreslår vidare en ny bestämmelse i 12

kap. handelsbalken (HB), som skall ge en depositarie rätt att under vissa förutsättningar sälja deponerad egendom. Förslaget har samband med reglerna om avhysning, som medger kronofogdemyndigheten att låta deponera en avhyst persons egendom. I samband med sistnämnda ändring föreslås att bestämmelserna i 10 kap. 28 HB om en panthavares försäljningsrätt moderniseras. Säkerhetsåtgärderna kvarstad och skingrings-

förbud föreslås i RB bli sammanslagna till ett institut, benämnt kvarstad. Verkan av kvarstad föreslås bli reglerad i bl.a. JB. Enligt förslaget skall

också reseförbud avskaffas som säkerhetsåtgärd med anledning av vanliga fordringsanspråk.

Beredningens förslag har mottagits positivt av remissinstanserna. På enskilda punkter har emellertid vissa remissinstanser förordat andra lösningar. Detta gäller även frågan vilken myndighet som skall överta överexekutors befogenheter.

5¶Föredragandens överväganden

Jag vill först understryka att införandet av UB kräver både ett flertal

bestämmelser av övergångskaraktär och åtskilliga följdändringar i annan lagstiftning. Följdlagstiftningen spänner över flera olika lagstiftnings-

områden. Sammanlagt är det ett 90-tal lagar som behöver ändras.

Beredningens förslag till promulgationslag innehåller dels bestämmelser om ikraftträdande av UB och upphävande av UL och därtill anslutande

lagar, dels rena övergångsbestämmelser. Jag kan i princip ansluta mig till

förslaget. Den i propositionen föreslagna UB avviker emellertid på en del punkter från beredningens förslag till UB. Redan härav följer att vissa avvikelser bör göras från beredningens förslag till promulgationslag. Även i en del andra avseenden finns det skäl att välja andra lösningar än bered-

ningen har föreslagit. Jag återkommer härtill i specialmotiveringen.

Enligt propositionen beträffande UB skall överexekutorsinstitutionen

avskaffas. En av de viktigaste frågorna vid följdlagstiftningen till UB är

därför vilken eller vilka myndigheter som bör överta de uppgifter som f.n.

ävilar överexekutor enligt andra lagar än UL och därtill anslutande författ-

ningar. I denna fräga vill jag, i samråd med chefen för kommundeparte-

mentet. framhålla följande. Eftersom överexekutors uppgifter enligt UL och därtill anslutande lagar

i princip skall övertas av kronofogdemyndigheten, bör kronofogdemyndigheten i allmänhet träda i överexekutors ställe också i fråga om uppgifter av

exekutiv beskaffenhet enligt annan lagstiftning. När det gäller befogen-

heten att förordna om handräckning vill jag dock erinra om att regeringen i

en den 28 juni 1979 beslutad remiss till lagrädet har föreslagit en handräck-

ningslag. Den summariska process som regleras i denna lag gäller dispositiva förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet och motsvarar närmast handräckning enligt 191 och 192 88 UL. Frågor om handräckning

skall enligt förslaget prövas av tingsrätten. I remissen föreslås också att

överexekutors uppgift att förordna om handräckning enligt särskilda lagar. t.ex. vattenlagen (1918:523), naturvårdslagen (1964:822, omtryckt

1974:1025) och miljöskyddslagen (1969:387, omtryckt 1972:782), skall

flyttas till tingsrätten.

Hlikhet med vad sålunda har föreslagits i fråga om avhysning och annan

liknande handräckning bör befogenheten att förordna om kvarstad och

andra liknande säkerhetsåtgärder över lag ankomma på tingsrätten. En sådan ordning har också förutsatts i UB.

Uppgifter utanför det rent exekutiva området som åvilar överexekutor bör enligt min mening i princip inte flyttas till kronofogdemyndigheten. En sådan överflyttning bör ske endast då uppgiften har nära samband med den exekutiva verksamheten. Kronofogdemyndigheternas resurser bör nämligen i första hand utnyttjas för indrivning och andra exekutiva upp-

gifter. De bästa förutsättningarna för en effektiv handläggning torde också

erhållas om de ifrågavarande uppgifterna anförtros en myndighet som

redan handlägger liknande uppgifter. I enlighet härmed föreslås att vissa

uppgifter av nu aktuellt slag som åvilar överexekutor förs över till kronofogdemyndigheten och andra till tingsrätten eller länsstyrelsen. Jag återkommer närmare till dessa frågor i specialmotiveringen.

När det gäller talan mot kronofogdemyndighetens beslut enligt särskilda lagar bör efter överexekutors avskaffande, i likhet med vad som har föreslagits i UB, talan föras direkt i hovrätten.

En särskild fråga är om den uppgift att fördela medel enligt expropriationslagen (1972:719), vattenlagen m.fl. lagar som åligger länsstyrelsen som sådan bör föras över till kronofogdemyndigheterna. Att en sådan överflyttning kan övervägas har sin grund i att fördelningen skall ske enligt vad som gäller om fördelning av köpeskilling för en fastighet som har sålts på exekutiv auktion. Antalet fördelningsärenden har under senare år uppgått till omkring 250 om året i hela landet. År 1978 handlades dock närmare 500 sädana ärenden.

Prop. 1980/81: 84 Föredraganden 106

Beredningen har framhållit att det kan synas rationellt att dessa uppgifter fiyttas över till kronofogdemyndigheterna men har inte för sin det tagt fram förslag om en sådan överflyttning. En del remissinstanser, däribland några länsstyrelser. har ansett att ärendena bör flyttas till kronofogdemyndigheterna. Som skäl anges att ärendena utgör en mindre arbetsbelastning,

om de handläggs av samma myndighet som handhar exekutiv försäljning

av fast egendom. Några andra remissinstanser, bl.a. ett par länsstyrelser, har däremot förordat att ärendena även i fortsättningen får handläggas av länsstyrelsen.

För egen del vill jag framhålla att man sannolikt skulle uppnå en viss arbetsbesparing, om nämnda fördelningsärenden flyttas till kronofogdemyndigheterna och handläggs av tiänstemän som har vana vid att syssla

med mål om exekutiv försäljning av fast egendom däri inräknat fördelning av köpeskillingen. Med hänsyn till det begränsade antalet fördelnings-

åarenden skulle emellertid denna vinst troligen bli ganska blygsam. Härtill kommer att uppgiften att ta emot och fördela nedsatta medel har ett mer eller mindre nära samband med andra uppgifter som åvilar länsstyrelsen enligt de ifrågavarande lagarna, t.ex. att ta emot och pröva säkerhet, att ta

emot underrättelser och att förordna om uttagande av vissa belopp. Fördelningsuppgiften kan inte flyttas till kronofogdemyndigheten utan att ståndpunkt tas till i vad mån även dessa andra uppgifter bör föras över. En

sådan översyn kan inte lämpligen ske inom ramen för förevarande lagstiftnngsärende. Det kan tilläggas att länsstyrelsen även efter överexekutors avskaffande torde kunna bemästra uppgiften. Om länsstyrelsen någon gång skulle anse sig behöva anlita expert på området, bör biträde från en kronofogdemyndighet i länet kunna påräknas. På grund av det anförda föreslås inte f.n. någon överflyttning av uppgiften att fördela medel enligt nu aktuella lagar.

Jag har inte heller funnit anledning föreslå att andra uppgifter som åvilar

länsstyrelsen skall föras över till kronofogdemyndigheten, även om det i

vissa fall kan anses föreligga en anknytning till uppgifter av exekutiv natur. Förslaget til UB påkallar också åtskilliga följdändringar i annan lagstiftning när det gäller annat än organisatoriska frågor. Av viktigare sådana ändringar kan här nämnas följande. Det förhållandet att UB föreslås vara direkt tillämplig även beträffade uttagande av böter, skatter m.m. (allmänna mål) påkallar ändringar i bla. uppbördslagen (1953:272,

omtryckt 1972:75). Vad UB innehåller om tidpunkten för förmånsrättens

inträde vid utmätning av fast egendom, registrerat skepp och luftfartyg

m.m. föranleder ändringar bl.a. i förmånsrättslagen (1970:979), jordabalken (JB) och sjölagen (1891:35 s. 1). Den utvidgning av utmätnings-

friheten för vissa slags skadestånd som har föreslagits i 5 kap. UB bör

medföra liknande ändringar i trafikskadelagen (1975:1410) och vissa andra skadeståndsrättsliga lagar. Den i UB föreslagna möjligheten till utmätning av en fordran eller rättighet som grundas på ett presentationspapper. utan

Prop. 1980/81: 84 Föredraganden 107

binder av att handlingen undanhålls och alltså inte kan tas i förvar, bör föranleda ett sådant tillägg i lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling att handlingen kan dödas i sådant fall. UB utgär frän att säkerhetsätgärderna kvarstad och skingringsförbud förs samman till ett institut. kallat kvarstad. Detta kräver ändringar i åtskilliga andra lagar, bl.a. i rättegångsbalken (RB). Vidare bör rättsverkan av kvarstad regleras, bl.a. i JB såvitt avser fast egendom. I UB förutsätts också att reseförbud avskaffas som säkerhetsätgärd för vanliga fordringsanspräk. Även detta påkallar ändring i RB.

Till följd av UB:s regler om möjlighet för kronofogdemyndigheten att träffa depositionsavtal i fråga om egendom, som är föremål för avhysning. bör möjlighet införas för en depositarie att sälja deponerad egendom. Den frågan tas emellertid upp först senare, i samband med planerade ändringar av bestämmelserna i lagen (1950:104) om rätt för hantverkare att sälja gods som ej avhämtats. Frågan om en eventuell reformering av reglerna om panthavares realisationsrätt (jfr 10 kap. 2 § handelsbalken. HB) kommer att tas upp samtidigt.

UB päkallar också följdändringar av mera formell natur, t.ex. i fråga om bestämmelser som hänvisar till föreskrifter i nuvarande exekutionsrättsliga lagar. Det kan dock knappast anses nödvändigt att ändra alla sädana bestämmelser. I promulgationslagen 1as upp föreskrifter som reglerar sädana fall.

Vissa av beredningens förslag till följdändringar avser bestämmelser som numera har upphävts eller ändrats. Sålunda har t.ex. lagen (1915:219) om avbetalningsköp numera ersatts av konsumentkreditlagen (1977:981) och lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. 1915 års lag gäller dock övergångsvis. Allmänna förfogandelagen (1954:279) har ersatts av förfogandelagen (1978:262). I samband med tillkomsten av lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter. tullar och avgifter har ändring skett av ett flertal bestämmelser som omfattas av beredningens förslag, bl.a. i JB och sjölagen. Nyligen har också skett omfattande ändringar I konkurslagen (1921:225) — KL — rörande förvaltning och tillsyn i konkurs m.m. Flera av dessa ändringar avser bestämmelser som också berörs av beredningens förslag.

Med anledning av beredningens förslag till ändring i lagsökningslagen

(1946:808) vill jag erinra om att i den tidigare nämnda lagrådsremissen med förslag till handräckningslag också har föreslagits de ändringar i lagsök-

ningslagen som påkallas av UB. Beredningen har också föreslagit att i lagen

(1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar (sekretesslagen) skall föras in en ny paragraf, som medger att handlingar i mål hos en kronofogdemyndighet under vissa förutsättningar inte får

iämnas ut. Nyligen har emellertid antagits en ny sekretessiag (1980:100). I denna har tagits upp bestämmelser om sekretess inom exekutionsväsendet

(9 kap. 19 §). Det finns därför inte anledning att nu lägga fram något förslag i ämnet.

Prop. 1980/81: 84 Lagförslag 108

Vid utarbetandet av förslag till promulgationslag och andra följdändringar bör utgängspunkten vara den lydelse som UB har enligt den i dag beslutade propositionen. När UB nämns I det följande, avses propositionsförslaget om inte annat anges eller framgår av sammanhanget. Förslagen utgår från att balken skall träda i kraft den I januari 1982.

6¶Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag till I. lag om införande av utsökningsbalken. 2. lag om ändring i lagen (1899:12 s.9) om verkställighet i visst fall av utländsk domstols beslut,

3. lag om ändring i lagen (1936:79) om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz. 4. lag om ändring i lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område,

5. lag om ändring i lagen (1939:6) om frihet från kvarstad och skingringsförbud för vissa luftfartyg, 6. lag om ändring i lagen (1936:320) om skydd mot vräkning vid

arbetskonflikter.

7. lag om ändring i föräldrabalken, 8. lag om ändring i lagen (1924:322) om vård av omyndigs värdehandlingar,

9. lag om ändring i lagen (1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo,

10. lag om ändring i jordabalken,

11. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och

hyresnämnder, 12. lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230), 13. lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet

m.m., 14, lag om ändring i lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m.m.,

15. lag om ändring i lagen (1925:221) om bulvanförhållande i fråga om fast egendom,

16. lag om ändring i lagen (1959:517) om förlängning av tiden för vissa servitut,

17. lag om ändring i lagen (1949:658) om inlösen i vissa fall av rätt till

gruva m.m., 18. lag om ändring i expropriationslagen (1972:719),

19. lag om ändring I fastighetsbildningslagen (1970:988), 20. lag om ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter,

Prop. 1980/81: 84 Lagförslag 109

21. lag om ändring i lagen (1933:269) om ägofred, 22. lag om ändring i lagen (1952: 166) om häradsallmänningar, 23. lag om ändring i lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna,

24. lag om ändring i lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled, 25, lag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område, 26. lag om ändring i lagen (1845:50 s. 1) om handel med lösören, som

köparen läter i säljurens vård kvarbliva,

27. lag om ändring i konsumentkreditlagen (1977:981),

28. lag om ändring i lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl., 29. lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal, 30. lag om ändring i lagen (1927:56) om nedsättning av pengar hos myndighet. 31. lag om ändring Ii lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling.

32. lag om ändring i lagen (1972:180) om avrundning av vissa fordringar

till helt krönta, m.m.,

33. lag om ändring i förmånsrättstagen (1970:979),

34, lag om ändring i lagen (1966:454) om företagsinteckning, 35. lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1),

36. lag om ändring i lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg,

37. lag om ändring i lagen (1955:229) i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg.

38. lag om ändring Ii luftfartslagen (1957:297).

39, lag om ändring i växellagen (1932:130), 40. lag om ändring i checklagen (1932:131), 41. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385), 42, lag om ändring i lagen (1970:596) om förenklad aktiehantering. 43. lag om ändring i lagen (1934:239) om bulvanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag, 44. lag om ändring 1 patentlagen (1967:837). 45. lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485), 46. lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1971:392), 47. lag om ändring i brottsskadelagen (1978:413), 48. lag om ändring i trafikskådelagen (1975:1410),

49. lag om ändring i lagen (1967:663) om tillägg till vissa trafiktlivräntor,

50. lag om ändring i förordningen (1967:666) om tillägg till vissa trafiklivräntor. som utgår av statsmedel, m.m.,

51. lag om ändring i lagen (1973:214) om tillägg till vissa

ansvarslivräntor, 52, lag om ändring i kungörelsen (1971:14) om tillägg till vissa statliga skadelivräntor, m.m...

53. lag om ändring i konkurslagen (1921:225), 54, lag om ändring i lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs. 5§. lag om ändring i brottsbalken, 56. lag om ändring i rättegångsbalken, 57. lag om ändring i lagen (1929:145) om skiljemän. 58. lag om ändring I rättshjälpslagen (1972:429), 59. lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister, 60. lag om ändring i förvaltningslagen (1971:290), 61. lag om ändring i lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt, 62. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, 63. lag om ändring i rennäringslagen (1971:437), 64. lag om ändring i lagen (1972:262) om understödsföreningar, 65. lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift. 66. lag om ändring i förfogandelagen (1978:262), 67. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272), 68. lag om ändring i tagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter, 69. lag om ändring i lagen (1978:882) om säkerhet för skattefordringar

m.m.,

70. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt, 71. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt, 72. lag om ändring i vägtrafikskattetagen (1973:601), 73. lag om ändring i lagen (1976:339) om saluvagnsskatt,

74. lag om ändring it lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt

lagen om allmän försäkring, m. m.

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.!

7¶Motivering till de särskilda förslagen

7.1 Förslaget till lag om införande av utsökningsbalken

Förslaget till promulgationslag (UBp) inleds med bestämmelser om

ikraftträdandet av UB och om upphävande av ett antal lagar m.m. (1-3 $$). Därefter tas upp vissa gemensamma övergångsbestämmelser om överexekutor och om mål som är anhängiga vid balkens ikraftträdande (4-7

$$). Under särskilda rubriker meddelas härefter övergångsbestämmelser till de kapitel i UB som har ansetts påkalla sådana föreskrifter (8—35 §§).

Förslaget innehåller avslutningsvis en del andra bestämmelser som bl.a. gäller uppgifter, vilka åvilar utmätningsmannen eller överexekutor enligt särskilda lagar eller andra författningar (36-42 §§). Innan jag går in på de enskilda bestämmelserna vill jag ta upp en särskild fråga av lagteknisk natur. Ett par remissinstanser har vänt sig mot att vissa föreskrifter i beredningens förslag till promulgationslag inte är av ren över- ! Av bilagan har här endast medtagits förslagen under 1, 10. 15. 26, 28. 31, 33, 36, 43, 55, 56 och 68. Övriga förslag överensstämmer, frånsett vissa redaktionella jämkningar, med dem som är fogade till propositionen.

Prop. 1980/81: 84 Promulgationslagen (11

gångskaraktär, t.ex. bestämmelsen om vattenfallsrätt i 9 §&. och ansett alt

sädana bestämmelser i stället bör tas upp i UB. Med anledning härav vill

Jag framhålla att det i och för sig skulle vara en fördel om promulgationslagen kunde begränsas till bestämmelser. som endast syftar till att överbrygga Övergången från äldre till ny lag och därför har spelat ut sin roll efter en kortare tid från den nya lagstiftningens ikraftträdande. Vid sidan härav måste emellertid i samband med införandet av UB även regleras t.ex.

förhållanden som har samband med tidigare ändringar i annan lagstiftning.

Det kan vara fråga om företeelser som inte längre kan uppkomma men som finns kvar övergångsvis. Det har ansetts mindre lämpligt att bestämmelser i saken meddelas i UB. Särskilt då det rör sig om mindre vanliga förhållanden, vilkas antal minskar efter hand, synes det lämpligt att bestäm-

melserna tas upp i promulgationslagen. Jag kan därför godta beredningens

förslag om att även bestämmelser av nu aktuellt slag skall tas upp i UBp.

Beträffande vattenfallsrätt förtjänar det påpekas att behövliga bestäm-

melser angående tidigare upplåtna vattenfallsrätter har meddelats i lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken (JP). Den här förordade

lagstiftningstekniken överensstämmer också med vad som har tillämpats,

förutom i JP, även i t.ex. Jagen (1946:804) om införande av nya rättegängs-

balken (Rp) och lagen (1964:163) om införande av brottsbalken (BrP).

Allmänna bestämmelser

1 § Utsökningsbalken och denna lag träder i kraft den I januari 1982.

Paragrafen, som motsvarar 1 8 i beredningens förslag, innehåller en

bestämmelse om balkens och promulgationslagens ikraftträdande.

Vid bestämmande av tidpunkten för UB:s ikraftträdande bör hänsyn tas

till att åtskilliga nya uppgifter läggs på kronofogdemyndigheterna genom

UB. Berörd personal bör i god tid före ikraftträdandet ges behövlig utbildning på området. Omkring ett år bör därför förflyta från det att UB har beslutats av riksdagen till dess att den träder i kraft. Mot bakgrund härav föreslås att UB skall träda i kraft den 1 januari 1982. UBp skall givetvis träda i kraft samtidigt.

2§ Genom utsökningsbalken upphävs med den begränsning som följer

av denna lag

utsökningslagen (1877:31 s. D, förordningen (1877:31 s. 51) om nya utsökningslagens införande och vad

1 avseende därå iakttagas skall,

lagen (1921:244) om utmätningsed,

lagen (1949:249) om upphörande i vissa fall av den verkan, tredskodom

eller utslag i lagsökningsmål enligt 77 a § utsökningslagen medfört.

införsellagen (1968:621), lagen (1971:494) om exekutiv försäljning av fast egendom, lagen (1971:500) om exekutiv försäljning av luftfartyg m.m..,

Frop. 1980/81:84 Promulgationslagen 412

lagen (1973:1130) om exekutiv försäljning av registrerat skepp m.m., förordningen (1844:46 3. 2) om upphörande av vissa särskilda domstolar.

förordningen (I8SS:66 s. h angående handelsböcker och handelsräkningar och

förordningen (1863:5 s. 3) angäende förnyande av svensk myndighets beslut, som förlorat sin exekutiva kraft i främmande stat.

I denna paragraf anges vilka lagar som upphävs genom UB. Paragrafen motsvarar 2 §i beredningens förslag. |

Genom VB bör i första hand upphävas UL samt de övriga lagar som

direkt anstuter till UL, nämligen förordningen (1877:31 s. St) om nya utsökningslagens införande och vad i avseende dära iakttagas skall (Up). införsellagen (1968:621). lagen (1971:494) om exekutiv försäljning av fast

egendom (FfL). lagen (1971:500) om exekutiv försäljning av luftfartyg m.m. (Lf) och lagen (1973:1130) om exekutiv försäljning, av registrerat

skepp m.m. (St1.). Beträffande upphävandet av Up bör påpekas att rena övergängsbestämmelser behåller sin giltighet för de förhållanden som de har avsetts att reglera. även om bestämmelserna upphävs för framtiden. I

fråga om de bestämmelser som förlorar sin giltighet vid upphävande av Up

vill jag framhålla följande.

19 & Up finns en bestämmelse om det fallet att något rättsförhållande enligt allmän civillag har gjorts beroende av att hos länsstyrelsen borgen ställs, fordran anges eller utsöks eller klander anmäls mot annans anspråk. Bestämmelsen innebär att åtgärden i sådant fall i stället skall ske hos över-

exekutor. Den torde numera ha betydelse endast i fråga om 22 § förord-

ningen (1855:66 s. h) angående handelsböcker och handelsräkningar. Om den som anser att en handelsräkning är oriktig inte kan anträffa utställaren. har han enligt denna paragraf att anmäla klander till länsstyrelsen inom tre månader från mottagandet av räkningen. På grund av 9 & Up skall anmälan i stället ske hos överexekutor. Som jag senare skall återkomma till bör de bestämmelser i nämnda förordning som fortfarande gäller upphävas. 9 § Up torde därför också kunna upphävas.

I 10.84 Up finns en älderdomlig bestämmelse om ”invisning”. Därmed

torde avses en handling, vari någon uppmanas att betala en penningsumma (eventuellt viss varukvantitet) till mottagaren av handlingen, dvs. en betal-

ningsanvisning. Bestämmelsen innehåller att mottagaren av handlingen vid

bristande betalning har rätt att utfå beloppet med sex procent ränta av utställaren, säv la det inte styrks att mottagaren själv har varit vållande till att betalning ime skedde i rätt tid.

Bestämmelsen är inte tillämplig på check och inte heller på växel. Även i fråga om andra förekommande anvisningar torde den sakna självständig betydelse. Utan särskild bestämmelse torde gälla att utställaren av en anvisning inte befrias från en skuld som ligger bakom anvisningen förrän den verkligen betalas. En benefik betalningsanvisning kan troligen inte ge

någon regressrätt, vare sig den skall anses innebära en överlåtelse av en

Prop. 1980/81: 84 Promulgationslagen 113

fordran eller inte. Det kan erinras om att enligt 9 § lagen (1936:81) om skuldebrev den som överlåter skuldebrev inte svarar. för fordringens

giltighet vid gåva och att överlåtaren aldrig svarar för gäldenärens vederhäftighet utan särskilt åtagande. Bestämmelsen i 10 & 4 Up torde sålunda numera vara missvisande och bör upphävas. Efter upphävandet bör i fråga

om ränteberäkningen då regressrätt föreligger räntelagen (1975:635) tilläm-

pas.

Up innehåller vidare i 10 § 5 en regel som anger att "missräkning är ingen betalning”. Härtill fogas en föreskrift om att missräkningen bör, var

helst den har ägt rum, först rättas och betalning därefter ske. Den rätta

innebörden av bestämmelsen har varit omtvistad. Numera anses den ha en

mycket begränsad innebörd och närmast avse rena räknefel i en uppställd

räkning o.d. Huruvida regeln ens inom detta område numera kan anses så

ovillkorlig som ordalagen anger är tveksamt. I närliggande fall. t.ex. när

för mycket lön har betalats ut, har i praxis återbetalningsskyldigheten begränsats efter skälighet. Med hänsyn till det sagda bör bestämmelsen upphävas. Felräkningar får rättas utan att någon särskild föreskrift därom behövs, om inte alldeles särskilda skäl föranleder annat, t.ex. att det framstår som obilligt att efter lång tid kräva ut det aktuella beloppet.

I 118 Up finns en bestämmelse om värdering av fast pant enligt äldre JB i fall då panten skulle lagfaras för borgenären. Möjligheten att lagfara sådan pant upphävdes i samband med förordningen (1875:42 s. 12) angående inteckning I fast egendom men kunde ske övergångsvis (se förordningen 1875:42 s. 10 angående ändring av gällande stadganden om lagfart å fast pant). Värdering av fast pant torde inte kunna aktualiseras numera.

Det har emellertid ifrågasatts om inte 11 § Up var tillämplig även i andra

fall, bl.a. vid värdering i samband med lösen av fast egendom enligt 12 kap.

7 §& äldre ärvdabalken. I sistnämnda bestämmelse föreskrevs att när flera

hade fått del i sätesgård eller annan jord och jorden inte lämpligen kunde

delas eller klyvas, den som ägde den större delen hade rätt att lösa ut de andra efter laga värdering. Hade alla lika del och kunde de inte komma överens om vem som skulle få begagna utlösningsrätten, skulle de dra lott. Bestämmelsen upphävdes genom lagen (1933:314) om boutredning och arvskifte men kan möjligen få tillämpning vid arvskifte efter någon som har avlidit före den 1 januari 1934, då boutredningslagen trädde i kraft. Möjligen finns det även någon annan äldre bestämmelse som hänvisar till HH & Up. Det kan emellertid inte komma i fråga att behålla en så ålderdomlig regel. Eventuella värderingsfrågor bör kunna klaras ut på annat sätt.

Enligt 13 § Up (fr 2 §) skulle en del äldre bestämmelser som hade

samband med utsökningslagstiftningen fortfarande gälla. Av dessa bestämmelser har senare vissa upphävts. Beträffande dem som alltjämt gäller kan

framhållas följande.

I 4 § förordningen 28 juni 1798 angående vissa omständigheter uti lag- 8 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 84

Prop. 1980/81: 84 Promulgationslagen 114

söknings- och utmätningsmål finns en bestämmelse om borgenspreskrip-

tion (se även lagen 1946:843 om tid för framställande av anspråk mot

löftesman enligt nämnda förordning). 5 § i 1798 ärs förordning innehåller en bestämmelse om att hustrun i ett äldre äktenskap i visst fall får lagsökas för gäld som hon har ådragit sig i näringsverksamhet. Dessa bestämmelser, som inte har direkt anknytning till UB, föreslås emellertid upphävda i prop. 1979/80:119 med förslag till en ny preskriptionslag m.m.

Vidare gäller enligt 13 §& Up fortfarande vad 4 8 förordningen (1844:46 s. 2) om upphörande av vissa särskilda domstolar innehåller om verk-

ställande av utmätning eller kvarstad på egendom, befintlig inom kungliga slott. Nämnda paragraf innehåller en föreskrift om att anmälan skall ske hos riksmarskalken eller, I hans frånvaro, chefen för hovstaten. innan utmätning sker eller kvarstad läggs på egendom som finns inom kungliga slott där konungen eller medlem av den kungliga familjen bor eller för till-

fället vistas. Bestämmelsen är otidsenlig och bör upphävas.

Slutligen skall enligt 13 & Up förordningen (1863:5 s. 3) angående förnyande av svensk myndighets beslut. som förlorat sin exekutiva kraft i främmande stat, inte anses upphävd genom UL. Förordningen avser fall då utmätning skall sökas i en främmande stat, t.ex. på grund av medgivande i en konvention, men verkställighet inte kan äga rum därför att exekutionstiteln enligt den främmande statens lag är för gammal för att

berättiga till verkställighet. Länsstyrelsen kan då på nytt ålägga gäldenären

att utge vad som har ålagts honom i det tidigare beslutet. Sådana förordnanden torde numera förekomma ytterst sällan. Det kan dock inte uteslutas att behov därav kan uppstå någon gång. Jag föreslår att 1863 års förordning upphävs men att en ny bestämmelse i ämnet meddelas. En sådan bestämmelse har tagits upp i 42 % av förevarande lagförslag. Befogenheten att meddela ett nytt åläggande har där anförtrotts hovrätten.

Giltigheten av de nu anmärkta bestämmelserna, vilka nämns i 13 & Up, påverkas inte av att Up upphävs. Eftersom emellertid 1844 och 1863 års förordningar nu bör upphävas, har uttryckliga föreskrifter härom tagits upp i förevarande paragraf.

Enligt 14 § I mom. Up skedde inte genom UL någon ändring i vad som var föreskrivet i allmän civillag angående rätt till utmätning i vissa fall utan dom eller utslag. Bestämmelsen motsvaras av vissa föreskrifter i3 kap. UB, närmast I 8 första stycket 4—7 och 20 §. 14 & Up innehåller vidare i 2 mom.

en bestämmelse om att UL inte är tillämplig i fall då utmätning utan dom

eller utslag äger rum för utskylder, allmänna avgifter, expeditionslösen, hantlangning vid laga skifte eller annat sådant samt att härom gäller vad

som redan är eller framdeles blir föreskrivet. UB föresläs däremot bli

direkt tillämplig även i fråga om uttagande av fordringar som har nämnts nu (se I kap. I och 6 §§). I vad mån verkställighet får ske utan att saken behöver prövas av domstol framgår i allmänhet av särskilda bestämmelser

Gfr 3 kap. 1 § första stycket 6 och 7 UB samt 13 §i förevarande lagförslag).

Prop. 1980/81: 84 - Promulgationslagen AS

Enligt 15 § första meningen Up får kvarstad i vissa fall beviljas enligt bestämmelser i några särskilt angivna lagar. Dessa lägar är numera upphävda. Även andra meningen i samma paragraf, som anger att om fast egendom enligt nägon lagbestämmelse skall beläggas med kvarstad, i stället skingringsförbud skall tillämpas, torde numera sakna betydelse. UB

utgår från att kvarstad och skingringsförbud förs samman till ett för såväl

lös som fast egendom gemensamt institut. benämnt kvarstad.

UL är direkt tillämplig i huvudsak endast på det civilrättsliga området.

UL:s regler om verkställighet skall emellertid på grund av 22 8 Upi princip

tillämpas också på domar i brottmål, varigenom har dömts till böter eller vite eller till sådan ”påföljd” som innefattar betalningsskyldighet etter till

annan ”påföljd” av sådan beskaffenhet att domen kan verkställas genom utsökning. UB är däremot direkt tillämplig även på uttagande av sådana

anspråk.

Utöver de lagar som jag hittills har nämnt bör även lagen (1921:244) om utmätningsed och lagen (1949:249) om upphörande i vissa fall av den verkan, tredskodom eller utslag 1 lagsökningsmål enligt 77 a § utsökningslagen medfört, upphävas. Förfarandet enligt lagen om utmätningsed ersätts av bestämmelser i UB om utmätningsgäldenärens skyldighet att i målet lämna uppgifter om sina tillgångar och att inställa sig till förhör m.m. (2 kap. 10, 12, 15 och 16 §§ och 4 kap. 14 §). Gäldenären kan åläggas att inge förteckning över sina tillgångar och att på heder och samvete skriftligen bekräfta sina uppgifter. Vad nu har sagts skall också tillämpas beträffande kvarstad för fordran (jfr 16 kap. 13 §). I fråga om de närmare skälen till att lagen om utmätningsed bör upphävas kan hänvisas till vad som har anförts i propositionen angående UB i anslutning till 4 kap. 14 8.

1949 års lag om upphörande i vissa fall av den verkan, tredskodom eller utslag i lagsökningsmål enligt 77 a § utsökningslagen medfört, har samband med att enligt bestämmelser som hade gällt från ingången av år 1948 delgivning av tredskodom eller lagsökningsutslag skulle ske genom rättens försorg endast om borgenären begärde det. Frågan huruvida exekutiv försäljning fick ske och när utmätningsverkan förföll vid betalningsfastställelse var emellertid beroende av att domen eller utslaget vann laga kraft.

År 1949 gjordes vissa ändringar i RB och lagsökningslagen, som innebar att tredskodom och tlagsökningsutslag, varigenom intecknad fordran hade fastställts till betalning ur fast egendom, tomträtt eller vattenfallsrätt, alltid skulle delges genom rättens försorg, såvida inte borgenären begärde att få

ombesörja delgivningen. I fråga om tredskodomar och lagsökningsutslag, varigenom intecknad fordran hade fastställts till betalning ur fast egendom,

tomträtt eller vattenfallsrätt och som hade meddelats under tiden den I Januari 1948 — den 30 juni 1949, föreskrevs i nyssnämnda lag av år 1949 att utmätningsverkan enligt 77 a & UL förföll, om inte borgenären före

utgången av år 1949 hade begärt tvångsförvaltning eller exekutiv för-

Prop. 1980/81: 84 Promulgationslagen 116

säljning av egendomen eller visat att domen eller utslaget hade delgetts gäldenären. 1949 ärs lag har sålunda spelat ut sin rolt för länge sedan.

Beredningen har också föreslagit att förordningen (1855:66 s. I)

angående handelsböcker och handelsräkningar skall upphävas. Förslaget

har i allmänhet lämnats utan erinran i remissyttrandena. Köplagsutredningen har uttryckligen tillstyrkt förslaget. Endast en remissinstans, Svea hovrätt, har ifrågasatt om inte förordningen fortfarande kan ha någon praktisk betydelse. För egen del vill jag först framhålla att anledningen till att frågan om förordningens upphävande bör tas upp i detta sammanhang är att en uppgift enligt förordningen åvilar överexekutor och att förord-

ningen innehåller en ålderdomlig föreskrift om verkställbarhet. De flesta

bestämmelserna i förordningen har upphävts tidigare. Numera gäller

endast 21—24 och 28 §§.

Enligt 21 § bör handelsräkning som utfärdas av en köpman noggrant överensstämma med hans handelsböcker. Denna bestämmelse kan uppen-

barligen utan olägenhet upphävas. I 22 § ges vissa bestämmelser om kredit mellan köpmän. Där anges att

om öppen kredit är avtalad, i allmänhet eller för ett visst handelsföretag, den som har gett kredit är pliktig att tillställa den andre räkning inom den tid som vanligt handelsbruk bestämmer, om inte annat är avtalat. Finner den som mottog räkningen att denna är oriktig, åligger det honom att utan dröjsmål bevisligen underrätta den som gav räkningen eller, om denne inte kan anträffas, anmäla klander hos länsstyrelsen inom tre månader sedan

han mottog räkningen. Om han försummar det och inte heller inom

nämnda tid bevisligen har tillställt den som gav räkningen en annan på sina egna böcker grundad räkning, som strider mot den som han mottog, skall han anses ha godkänt räkningen. Vad som i paragrafen sägs om länsstyrelsen skall enligt 9 & Up avse överexekutor.

Bestämmelserna i 22 § måste numera anses föråldrade. Det starkt formaliserade reklamationssystemet enligt paragrafen stämmer inte väl med nutida fria bevisprövning. Vid köp av lös egendom inträder enligt lagen (1905:38 s. 1) om köp och byte av lös egendom materiella rättsverkningar av försummad reklamation mot priset i översänd räkning (6 §) eller mot skedd leverans (52 §). Reglerna därom bör vara tillräckliga även om öppen kredit har avtalats. I övrigt får fritt prövas huruvida underlåtenhet att utan dröjsmål göra invändningar mot en handelsräkning bör anses

utgöra tillräckligt bevis för att räkningen är riktig eller skall anses godkänd.

1 23 §i förordningen meddelas en bestämmelse för det fallet att varor har sålts till en köpman utan avtal om öppen kredit. För sådant fall föreskrivs att räkning skall bevisligen tillställas gäldenären inom tre månader efter

utgången av det år, under vilket det sålda skrevs in i handelsboken, om

inte annat är uttryckligen avtalat. Om räkningen har vederbörligen tillställts sådan gäldenär som nämns i 23 § och denne inte inom tre månader har bevisligen meddelat fordringsägaren att räkningen inte godkänns eller

Prop. 1980/81: 84 Promulgationslagen 117

instämt klander i saken till den domstol under vilken gäldenären lyder, är enligt 24 § räkningen lika utmätningsgill som ett förfallet skuldebrev.

Detsamma gäller, om gäldenären genom påskrift på räkningen har godkänt denna. Det synes inte klart vad som skall förstås med att en räkning skall anses godkänd enligt 22 § resp. utmätningsgill som förfallet skuldebrev enligt 24

3. Bestämmelserna bör ses mot bakgrund av de utsökningsrättsliga regler

som gällde vid förordningens tillkomst. Det kan erinras om att en fordran enligt UL inte får föranleda verkställighet utan att en dom eller annan

exekutionstitel finns, även om fordringen är godkänd av gäldenären. Mot-

svarande skall gälla enligt UB. Vad frågan närmast gäller är, om räkningen

kan anses som ett skriftligt fordringsbevis och därför ligga till grund för lagsökning. Olika meningar i denna fråga har uttalats i litteraturen. Att bestämmelserna eventuellt ger borgenären möjlighet att använda sig av lagsökning utgör dock knappast något skäl att behålla bestämmelserna.

Slutligen anges i 28 § i 1855 års förordning att vad som är föreskrivet i

förordningen om köpman i alla hänseenden skall gälla även beträffande andra som enligt I och 2 §§ bör hålla handelsböcker. Hänvisningen till 1

och 2 88 torde numera avse bestämmelser i bokföringslagen (1976:125). Eftersom 21—24 §§ i förordningen bör upphävas, gäller givetvis detsamma

28§.

I enlighet med det anförda föreslås i förevarande paragraf att 1855 års förordning skall upphävas.

3 & Förekommer i en lag eller annan författning hänvisning till en före-

skrift som har ersatts genom en bestämmelse i utsökningsbalken eller i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

I paragrafen, som motsvarar 40 8 i beredningens förslag, har på brukligt sätt tagits upp en bestämmelse att om det i en lag eller annan författning förekommer hänvisning till en föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i UB eller i UBp, den nya bestämmelsen i stället skall tillämpas. Det kan påpekas att departementsförslaget innehåller förslag till ändringar av

åtskilliga lagar i vilka hänvisas till UL eller annan lag som upphävs till följd av UB.

Gemensamma övergångsbestämmelser

I denna underavdelning har tagits upp övergångsbestämmelser som inte hänför sig till något bestämt kapitel i UB utan har en mera generell be-

tydelse.

Enligt en allmänt erkänd grundsats bör processuella bestämmelser i ny

lagstiftning i princip tillämpas omedelbart efter ikraftträdandet, även om de bakomliggande förhållandena härrör från tiden dessförinnan. Däremot

anses att nya bestämmelser av materiell innebörd som regel bör tillämpas

Prop. 1980/81: 84 Promulgationslagen 118

endast I fråga om förhållanden som har inträtt efter den nya lagstiftningens ikraftträdande.

Utsökningsrätten kan sägas vara till övervägande del av processuell

natur. men den innehåller också åtskitliga bestämmelser av materiell be-

tydelse. Vad som bör hänföras till den ena eller den andra kategorin kan

ibland vara tveksamt. En särskild svårighet ligger i att vissa bestämmelser om förfarandet har nära samband med andra regler och därför inte utan vidare kan ersättas med nya bestämmelser som bygger på en annan systematik. Den angivna principen är inte heller alltid tillräcklig, t.ex. när

äldre förfaranderegler inte har fått någon motsvarighet i den nya lagstift-

ningen. De övergångsbestämmelser som föreslås i det följande skall ses

mot bakgrund av det nu sagda.

Beredningen har föreslagit att överexekutor skall finnas kvar under en övergängstid, bl.a. för att handlägga mål som är anhängiga vid UB:s ikraftträdande. Med undantag för sådana mål som avser klagan över utmätningsmannens förfarande skall överexekutor dock kunna överlämna mål

till kronofogdemyndigheten. I fråga om vem som övergångsvis skall vara överexekutor föreslår beredningen som huvudregel att de nuvarande

bestämmelserna därom fortfarande skall gälla, men att regeringen skall

kunna förordna annat.

Remissinstanserna har i allmänhet godtagit förslaget att överexekutor skall behållas under en övergångstid. Endast en remissinstans har ifråga-

satt om inte alla mål som vid balkens ikraftträdande är anhängiga hos över-

exekutor bör överlämnas till kronofogdemyndigheterna. Å andra sidan har en annan remissinstans ansett att mål som är anhängiga hos överexekutor vid bälkens ikraftträdande över huvud inte bör kunna flyttas till kronofogdemyndigheterna. I några remissyttranden har också förordats att

närmare anvisningar meddelas rörande den föreslagna befogenheten för

överexekutor att överlämna mål till kronofogdemyndigheten. För egen del vill jag anföra följande.

Enligt UB skall överexekutorsinstitutionen avskaffas. Det torde dock inte vara lämpligt att överexekutor utan vidare upphör att fungera i och med att UB träder i kraft. En sådan ordning skulle nämligen kunna medföra dröjsmål med måälens handläggning och även andra olägenheter. För att övergången till den nya ordningen skall bli så smidig som möjligt bör över-

exekutor finnas kvar under en övergångstid, i första hand för att slutföra mål som är anhängiga vid balkens ikraftträdande. Jag godtar förslaget att mål som vid ikraftträdandet är anhängiga hos överexekutor skall kunna överlämnas till en kronofogdemyndighet som är

behörig enligt UB. Som beredningen har föreslagit bör detta givetvis inte

gälla mål om klagan över utmätningsmannens beslut. Men inte heller mål som rör handräckning, som ju i fortsättningen skall prövas av tingsrätten, bör kunna överlämnas. Sådana mål torde i allmänhet inte kräva någon

längre handläggningstid och det föreligger därför knappast något behov av

Prop. 1980/81: 84 Promulgationslagen 119

alt kunna överlämna målen. Genom en ordning med möjlighet till överlämnande av övriga typer av mäl synes man kunna uppna en smidig anpassning till de nya förhällandena. Några särskilda problem synes inte behöva uppkomma härigenom. Vissa anvisningar i fråga om befogenheten att överlämna mål kan meddelas av RSV.

Den av beredningen föreslagna befogenheten för regeringen att förordna annan än som nämns i I $ UL att vara överexekutor synes syfta till att de nuvarande överexekutorerna efter viss tid från balkens ikraftträdande skulle kunna helt avskaffas. Jag delar i princip uppfattningen att överexekutor inte bör få finnas kvar under alltför lång tid. Detta torde emeller-

tid lämpligen kunna tillgodoses genom en bestämmelse i UBp. i vilken det

anges en lid efter vilken överexekutors befattning med mäl som var anhängiga vid balkens ikraftträdande — frånsett mål om klagan — senast skall upphöra. Denna tid synes lämpligen kunna bestämmas till ett år efter UB:s ikraftträdande, dvs. till utgången av år 1982.

4 § Bestämmelserna i I & utsökningslagen (1877:31 s. I) om vem som är

överexekutor skall fortfarande gälla i fråga om mål som skall handläggas av Överexekutor efter ikraftträdandet av balken.

I denna paragraf regleras vem som skall vara överexekutor under övergångsskedet. Den motsvarar 5 § i beredningens förslag.

Enligt I $ 2 mom. UL är länsstyrelsen överexekutor. Regeringen kan dock förordna särskild överexekutor för viss del av ett län. Någon sådan särskild överexekutor finns dock inte numera. Vidare gäller enligt 1 8 3 mom. att länsstyrelsen kan för en särskild förrättning förordna en därtill lämpad person att vara överexekutor.

Vid UL:s upphävande bör den nuvarande organisationen av överexekutorsinstitutionen rubbas så litet som möjligt. I förevarande paragraf anges därför att bestämmelserna i I 8 UL om vem som är överexekutor fortfarande skall gälla i fråga om mål som skall handläggas av överexekutor efter ikraftträdandet av UB. Bestämmelsen medger bl.a. att en lämplig person förordnas som överexekutor för en särskild förrättning.

Även utan särskild föreskrift är det tydligt att ett sådant förordnande kan

återkallas (jfr 5 § UL).

5 §& Mål som är anhängiga hos överexekutor vid balkens ikraftträdande

skall även därefter handläggas av överexekutor, om ej annat följer av andra stycket. Beträffande sådana mål gäller äldre lag i fråga om förfarandet men de nya bestämmelserna i fråga om målens prövning i sak, om ej annat föreskrivs i denna lag.

Överexekutors befattning med mål som ej avser klagan över utmätningsmannens förfarande upphör senast vid utgången av år 1982. Mål som ej avser handräckning eller klagan över utmätningsmannens förfarande får dock även dessförinnan överlämnas till en behörig kronofogdemyndighet, om det är lämpligt.

I denna paragraf. som motsvarar 6 §& i beredningens förslag, regleras

behandlingen av mål enligt UL och därtill anslutande lagar som är

anhängiga hos öÖverexekutor vid UB:s ikraftträdande.

Som har nämnts i det föregående bör mål som är anhängiga hos över-

exekutor vid balkens ikraftträdande i princip också slutföras av över-

exekutor. I enlighet härmed anges i första stycket av förevarande paragraf

att mäl som är anhängiga hos överexekutor vid balkens ikraftträdande

skall även därefter handläggas av överexekutor, om inte annat följer av

andra stycket.

I fråga om målens behandling hos överexekutor har beredningen före-

slagit att äldre bestämmelser skall tillämpas beträffande den formella handläggningen men att de nya reglerna i UB i princip skall tillämpas när det gäller den sakliga prövningen. Förslaget har i allmänhet godtagits i remissyttrandena. Ett par remissinstanser har emellertid ansett att äldre bestämmelser bör tillämpas även i materiellt hänseende. För egen del vill jag först framhålla att när det gäller själva förfarandet hos överexekutor, det knappast är möjligt att tillämpa annat än de äldre bestämmelserna. I fråga om den sakliga prövningen talar enligt min mening

flera skäl för att de nya bestämmelserna bör tillämpas även i mål som handläggs av överexekutor. Det är sålunda önskvärt att samma regler i

materiellt hänseende tillämpas vare sig ett mål handläggs av överexekutor eller av kronofogdemyndigheten. Den materiella bedömningen skulle i

annat fall påverkas av att ett mål flyttas över från överexekutor till en kronofogdemyndighet. Det torde i allmänhet inte medföra några särskilda

problem för överexekutor att tillämpa den nya lagstiftningen. Jag vill erinra om att de nya reglerna om bl.a. exekutiv försäljning av fast egendom i huvudsak överensstämmer med vad som gäller f.n. Enligt min mening behöver man inte, som en remissinstans har ansett, befara att större svårigheter skall uppstå vid bedömandet huruvida olika frågor är att hänföra till den formella handläggningen eller till prövningen i sak. I enlighet med det sagda anges i andra meningen av första stycket att beträffande mål som handläggs av överexekutor efter ikraftträdandet gäller

äldre lag i fråga om förfarandet men de nya bestämmelserna i fråga om målens prövning i sak, såvida inte annat föreskrivs i UBp. Det kan påpekas att de nya bestämmelser som skall tillämpas av överexekutor i materiellt hänseende finns inte endast i UB. I fråga om förordnande om handräckning meddelas sådana nya föreskrifter i RB (15 kap.) resp. i den föreslagna nya

handräckningslagen. Till närmare belysning av det förut sagda om förfaranderegler resp. materiella bestämmelser vill jag anföra följande. Till bestämmelser i UL som avser den formella handläggningen hos överexekutor hör 86 §& 2 mom. (infordrande av vissa handlingar från den som har begärt exekutiv för-

säljning av fast egendom efter betalningsfastställelse), 195 och 195 a §§

(kommunicering av ansökan om handräckning, interimistiskt beslut i

Prop. 1980/81: 84 Promulgationslagen 124

sådant mål, delgivning m.m.) samt 205, 206 och 209 §§ (vissa åtgärder i mål som har överklagats till överexekutor). I SfL, LfEL och FfL finns vidare åt-

skilliga bestämmelser som rör åtgärder av överexekutor under förfarandets gång. I den mån åtgärderna inte innefattar ett avgörande i sak

skall dessa äldre bestämmelser tillämpas. Till de äldre regler som fort-

farande skall tillämpas får också hänföras 6 & UL såvitt avser jäv mot överexekutor och föreskrifterna i 8 & UL om dagbok hos överexekutor. Däremot blir [1 & UL, som ger överexekutor befogenhet att ta upp frågan

om ansvar för missfirmelse m.m., inte tillämplig. Den bestämmelsen kan inte anses hänförlig till den formella handläggningen och någon motsvarande föreskrift finns inte i UB.

När det i förslaget sägs att ifrågavarande mål skall prövas i sak enligt de nya bestämmelserna, avses inte endast beslut eller åtgärder, varigenom överexekutor skiljer sig från målet, utan även avgöranden av delfrågor.

Enligt LfL skall utmätt luftfartyg säljas av överexekutor enligt de

särskilda bestämmelser som anges där, oavsett om luftfartyget är registrerat eller inte. LfL motsvaras i UB av 11 kap.. som dock endast avser registrerat luftfartyg (och intecknade reservdelar). Oregistrerat luftfartyg skall säljas enligt de vanliga reglerna för utmätt lös egendom. Om mål angående försäljning av oregistrerat luftfartyg är anhängigt hos överexekutor vid balkens ikraftträdande, skall vid överexekutors fortsatta

handläggning äldre lag tillämpas i fråga om själva förfarandet, medan den prövning som skall äga rum i sak skall ske enligt ny lag. Detta innebär bl.a.

att något skyddsbelopp inte skall fastställas. Även i övrigt skall överexekutor tillämpa UB:s materiella regler om försäljning av oregistrerat luft-

fartyg.

Enligt flera bestämmelser i UL kan överexekutor förelägga vite (se 38 § 2 mom. , 73 8 I mom., 187 a 8§ och 195 § 2 och 3 mom.). Vidare har i praxis utan stöd av uttrycklig lagbestämmelse ansetts att överexekutor får

förelägga vite vid handräckning enligt 191 och 192 §§ UL. I ett par av nyss-

nämnda paragrafer anges uttryckligen att överexekutor också får döma ut

vitet. I övriga fall är det mera tveksamt om en sådan befogenhet tillkommer överexekutor.

Beredningen har föreslagit att överexekutor i mål som handläggs efter ikraftträdandet av UB skall över lag kunna döma ut vite som han har

förelagt. Enligt beredningen talar praktiska skäl för en sådan ordning.

Förslaget har kritiserats av Svea hovrätt, som har ifrågasatt lämpligheten av att överexekutor övergångsvis får vidgad befogenhet. För egen del anser jag att det knappast finns något praktiskt behov av den föreslagna

utvidgningen. I fall då överexekutor f.n. kan döma ut förelagt vite kan han

också göra det i mål som handläggs efter UB:s ikraftträdande, i den mån frågan kan hänföras till det formella förfarandet i målet. Hit får anses höra vite enligt 73 § I mom. eller 195 & 2 eller 3 mom. UL. I övriga fall, då vitet

rör själva saken, skall frågan om utdömande av förelagt vite enligt UB prövas av domstol (2 kap. 15 & UB).

Prop. 1980/81: 84 Promulgationslagen 122

Den övergångstid under vilken överexekutor i princip bör slutföra mål

som är anhängiga vid ikraftträdandet bör som tidigare har sagts bestämmas

till ett år. I enlighet härmed anges It andra stycket av förevarande paragraf att överexekutors befattning med mål som avser annat än klagan över utmätningsmannens förfarande upphör senast vid utgången av år 1982. Bestämmelsen innebär att i den mån mål om klagan inte skulle vara avgjorda vid nämnda tidpunkt, överexekutor kommer att finnas kvar även därefter till dess att klagomålen har prövats. Att överexekutorsinstitutionen sålunda inte helt och hållet upphör med utgången av är 1982 torde knappast kunna undvikas. Nämnda ordning ligger också i linje med att klagan kan ske hos överexekutor efter UB:s ikraftträdande och i vissa fall

förhållandevis läng tid därefter (se 35 § i förevarande lagförslag).

Som har nämnts i det föregående bör överexekutor även under nämnda övergångstid kunna överlämna ett anhängigt mål till kronofogdemyndigheten, med undantag för mål om handräckning eller klagan. En bestämmelse härom har tagits upp som en andra mening i paragrafens andra stycke.

Enligt förslaget får överlämnande ske, om det är lämpligt. Av betydelse

är härvid särskilt hur långt handläggningen hos överexekutor har fort-

skridit. Om t.ex. i ett mål om exekutiv försäljning auktion inte har satts ut

före balkens ikraftträdande, bör målet regelmässigt överlämnas. Det bör emellertid beaktas huruvida handläggningen kan väntas bli försenad. om målet överlämnas. Därvid bör också arbetssituationen hos kronofogde-

myndigheten beaktas. UB:s ikraftträdande kommer att medföra vissa

påfrestningar för kronofogdemyndigheterna. Innan överlämnande sker bör överexekutor diskutera saken med vederbörande kronofogdemyndighet. Som har nämnts i det föregående kan RSV meddela behövliga anvisningar för tillämpningen av befogenheten att överlämna mål. Överlämnande skall ske till den kronofogdemyndighet som enligt UB är

behörig att ta upp saken. Är mer än en kronofogdemyndighet behörig, är

det lämpligt att sökanden hörs. Om en viss kronofogdemyndighet som är

behörig att överta målet tidigare har haft befattning med saken, 1.ex. när det gäller exekutiv försäljning, bör målet i allmänhet överlämnas till denna.

De flesta mål hos överexekutor som inte överlämnas till en kronofogde-

myndighet bör kunna avgöras tämligen snart efter ikraftträdandet av den nya lagstiftningen. I den mån mål (frånsett mål om klagan) fortfarande är

anhängiga hos överexekutor vid utgången av år 1982, framgår av före-

varande paragraf att överexekutors befattning med målen skall upphöra. Målen skall då övertas av behörig kronofogdemyndighet eller, i fråga om handräckning, av behörig tingsrätt. Om mer än en kronofogdemyndighet

eller tingsrätt kan komma i fråga, bör saken bedömas med ledning av vad som har sagts i det föregående, varvid överexekutor och den kronofogde-

myndighet eller tingsrätt som övertar målet bör besluta i samråd. Några

närmare föreskrifter härom i UBp kan inte anses behövliga. Vad nu har

Prop. 1980/81: 84 Promulgationslagen 123

sagts synes närmast få tillämpning på mål, i vilka överexekutor har

mottagit säkerhet m.m. som skall förvaras av myndigheten.

6 & Beträffande mål som är anhängiga hos kronofogdemyndigheten vid balkens ikraftträdande gäller balkens bestämmelser i fråga om såväl för-

farandet som målens prövning i sak, om cj annat föreskrivs i denna lag.

Detsamma gäller mål som enligt 5 § andra stycket överlämnas till kronofogdemyndigheten för handläggning.

I paragrafen ges bestämmelser om behandlingen bl.a. av mål som är anhängiga hos kronofogdemyndigheten vid UB:s ikraftträdande. Paragrafen motsvarar 7 § i beredningens förslag.

Beträffande mål som är anhängiga hos kronofogdemyndigheten vid

balkens ikraftträdande bör uppenbarligen inte endast UB:s bestämmelser av materiell innebörd utan också de nya förfarandereglerna i UB i princip

tillämpas. Vissa undantag anges dock i följande paragrafer. Detsamma bör

givetvis gälla i fråga om mål som med stöd av 5 § andra stycket överlämnas

till en kronofogdemyndighet för handläggning. Häri innefattas också mål

som övertas från öÖverexekutor i och med utgången av år 1982.

Förevarande paragraf har avfattats i enlighet med det sagda.

7 § Vad som föreskrivs i balken om förutsättningar för verkställighet inverkar ej på giltigheten av åtgärder som har vidtagits före balkens ikraftträdande.

Denna paragraf, som motsvarar 8 8 i beredningens förslag, innehåller en bestämmelse om det fallet att möjligheten till verkställighet enligt äldre lag saknar motsvarighet i UB.

Att UB i princip skall tillämpas även i mål som har anhängiggjorts före ikraftträdandet medför inte att balken fär retroaktiv verkan i dessa mål. Åtgärder som har vidtagits med stöd av äldre lag bör i princip behälla sin giltighet, även om UB föreskriver andra förutsättningar för motsvarande åtgärd eller motsvarighet till åtgärden saknas.

I förevarande paragraf ges en allmänt hållen regel med tanke på att UB i vissa fall inskränker möjligheten att få verkställighet jämfört med gällande

rätt. I paragrafen anges att vad som föreskrivs i balken om förutsättningar

för verkställighet inte inverkar på giltigheten av åtgärder som har vidtagits före balkens ikraftträdande. Uttrycket verkställighet avser alla stadier. I fråga om mål om utmätning inbegrips t.ex. även försäljning och fördelning eller utbetalning av influtna medel. Som exempel på fall då bestämmelsen blir tillämplig kan nämnas följande.

Enligt 22 § I mom. andra meningen Up (jfr 41 & UL) får en hovrätts dom,

1 vilken har förordnats om sakförverkande som särskild rättsverkan av

brott, verkställas utan hinder av att domen inte har vunnit laga kraft.

Enligt UB får däremot en dom i fråga om ett sådant förordnande över

huvud inte verkställas förrän domen har vunnit laga kraft (3 kap. 8 § andra meningen). I 8 kap. 4 § andra stycket UB föreskrivs principiellt förbud mot

exekutiv försäljning, innan exekutionstiteln har vunnit laga kraft, av bl.a.

lös egendom som har betydande värde. Någon motsvarande bestämmelse

finns inte f.n. Beträffande utbetalning av medel i mål om utmätning anges i

13 kap. 14 § 3 UB att utbetalning inte får ske annat än mot säkerhet bl.a. i

fall då rätten till medlen är beroende av besvär, som har anförts över

utmätningen eller över den utmätta egendomens försäljning. Enligt 156 §

UL, 23 & SfL och 24 § LfL krävs däremot i gällande rätt säkerhet endast

när försäljning av fast egendom, registrerat skepp (resp. skeppsbygge). luftfartyg eller intecknade reservdelar inte har vunnit laga kraft. Till de

bestämmelser i UB som inskränker möjligheten att få verkställighet hör också 5 kap. 7 § andra stycket, varigenom det nuvarande förbudet mot utmätning av vissa skadestånd har vidgats till att i viss utsträckning gälla även sedan skadeståndet har betalats ut.

Den i förevarande paragraf angivna principen har begränsats till verkställighet. Det är emellertid utan vidare tydligt att beslut om handräckning som har meddelats av överexekutor med stöd av UL behåller sin giltighet även sedan UL har upphävts. om inte annat föreskrivs.

Det kan särskilt påpekas att enligt 184 & UL kan överexekutor förordna

om särskild kvarstad på arrendeavgift, hyra eller annan avkastning av fast egendom. Därvid skall en syssloman förordnas att uppbära avkastningen. Någon möjlighet att förordna om särskild kvarstad på framtida avkastning

ges inte i de nya bestämmelser i ämnet som föreslås i 15 kap. RB. Däremot

kan sökanden, när kvarstad har lagts på fast egendom, hos kronofogdemyndigheten begära att avkastningen skall uppbäras av myndigheten eller en särskilt förordnad syssloman (16 kap. 14 och 16 §& samt 12 kap. 8 §). Om före balkens ikraftträdande särskild kvarstad har lagts på avkastning. skall kvarstaden och ett eventuellt förordnande av syssloman fortfarande gälla. När det gäller beståndet av reseförbud som har meddelats av överexekutor föreslås däremot att ett sådant förbud upphör att gälla när balken träder i kraft (36 § i före varande lagförslag).

Det bör understrykas att principen att UB inte skall ha retroaktiv verkan har. även bortsett från vad som i det föregående har sagts om handräckning., giltighet utöver vad som anges i förevarande paragraf. Som

exempel kan nämnas att skyldigheten enligt 2 kap. 29 ä UB att betala ränta på belopp som skall betalas tillbaka inte bör avse tid före ikraftträdandet, när sådan skyldighet inte förelåg enligt äldre lag.

Övergångsbestämmelser till I kap. UB

88 Beträffande mål som är anhängiga hos kronofogdemyndigheten vid balkens ikraftträdande skall äldre bestämmelser tillämpas i frågan huruvida de skall anses som enskilda eller allmänna mål.

Prop. 1980/81: 84 Promulgationslagen 125

I denna paragraf, som saknar motsvarighet i beredningens förslag, meddelas en övergångsbestämmelse som rör uppdelningen av mål i enskilda och allmänna mål.

Enligt 1 kap. 6 & UB skall utsökningsmäl hos kronofogdemyndigheten handläggas som enskilt eller allmänt mål. I paragrafen meddelas en bestämmelse om vilka typer av fordringar som skall drivas in i den ordning som gäller för allmänna mål, varvid det förutsätts att bestämmelserna

kompletteras med närmare föreskrifter av regeringen. Enligt paragrafen är

annat mål än som avses i bestämmelsen enskilt mål.

Skillnaden mellan enskilda och allmänna mål hänför sig främst till att

borgenären i ett allmänt mål företräds av kronofogdemyndigheten. Vidare

gäller olika regler om måls anhängiggörande och redovisning av influtna

medel och i viss mån om kostnader. Av betydelse är också att tidsfrister för utmätning och för exekutiv försäljning inte gäller i allmänna mål.

Indelningen av utsökningsmål i enskilda och allmänna mål förekommer även f.n. I 1 § utsökningskungörelsen (1971:1098) — USK -— föreskrivs att med allmänt mål avses i kungörelsen mål om uttagande av skatter, böter eller andra på indrivning beroende medel och mål om betalningssäkring

samt att annat mål kallas enskilt mål (jfr 14 och 22 §§ Up). Innebörden enligt UB av begreppen enskilt och allmänt mål torde inte

komma att helt överensstämma med uppdelningen enligt nuvarande ordning. Framför allt får man räkna med att vissa mindre vanliga medelsslag, som f.n. drivs in i den ordning som gäller för allmänna mål, i fortsättningen kommer att drivas in inom ramen för ett enskilt mål. Det är å andra

sidan inte uteslutet att vissa fordringar, som f.n. tas ut i den ordning som

gäller för enskilda mål, efter ikraftträdandet av UB skall drivas in enligt ordningen för allmänna mål.

Det torde inte vara lämpligt att mål som har anhängiggjorts före balkens ikraftträdande och då har tagits upp som enskilt resp. allmänt mål enligt vad som då gällde skall behöva föras över till den andra gruppen. En sådan ordning skulle medföra praktiska olägenheter, samtidigt som inte mycket

skulle stå att vinna. Vad som före UB:s ikraftträdande gällde i frågan

huruvida ett mål utgör enskilt eller allmänt mål bör därför även efter ikraftträdandet tillämpas beträffande mål som har anhängiggjorts dessförinnan.

En bestämmelse härom har tagits upp i förevarande paragraf.

9 & Vad som sägs i balken om tomträtt gäller även vattenfallsrätt som har

upplåtits enligt lagen (1907:36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom.

Paragrafen innehåller en bestämmelse beträffande vattenfallsrätt. Den motsvarar 9 § i beredningens förslag.

Vattenfallsrätt får inte längre upplåtas men finns kvar på grund av upplåtelser före ikraftträdandet av JB. Beträffande sådana upplåtelser skall JB:s

bestämmelser om tomträtt i viss utsträckning gälla (12 och 52 §§ JP).

Prop. 1980/81: 84 Promulgationslagen 126

Genom hänvisning i 52 & JP blir bl.a. 13 kap. 26 § JB tillämplig även i fräga om vattenfallsrätt. Där sägs att bestämmelserna i bl.a. UL och FfL angående fast egendom och rättighet där! har motsvarande tillämpning ! fråga om tomträtt. Enhgt förslaget ull ändring i JB skall föreskriften i stället avse UB. En liknande hänvisning till bestämmelserna om fast egendom har beträffande tomträtt tagits upp i I kap. 11 § andra stycket UB.

Före varande paragraf innehåller en bestämmelse om att vad som sägs I UB om tomträtt även skall gälla vattenfallsrätt som har upplåtits enligt lagen (1907:36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom (jfr punkt 8 över-

gångsbestämmelserna till FfL). Utan uttrycklig föreskrift får anses följa att vad som sägs i UBp om fast egendom blir tillämpligt. förutom på tomträtt, även på vattenfallsrätt.

Övergångsbestämmetlser till 3 kap. UB

10 & Har en domstol efter balkens ikraftträdande med stöd av annan lag än rättegångsbalken förordnat att en dom eller ett beslut får verkställas innan domen eller beslutet har vunnit laga kraft, får kronofogdemyndig-

heten vid tillämpning av 3 kap. 9 § i balken föreskriva att säkerhet skall

ställas för skadestånd om domen eller beslutet ändras.

118 Har en domstol före balkens ikraftträdande förordnat att en dom eller ett beslut får verkställas innan domen etter beslutet har vunnit laga kraft, skall 42 § 2 mom. utsökningslagen (1877:31 s. 1) fortfarande tilläm-

pas.

I dessa paragrafer, som motsvarar 11 och 12 88 i beredningens förslag, ges vissa övergångsbestämmelser med avseende på fall då en dom eller ett

beslut enligt domstolens förordnande får verkställas före laga kraft. Enligt 42 § 2 mom. UL gäller att när en domstol har förordnat att en dom får verkställas utan hinder av att den inte äger laga kraft, domen går i

verkställighet såsom lagakraftägande, om den vinnande ställer säkerhet för det skadestånd som han kan bli skyldig att utge i fall domen ändras. Avser förordnandet verkställighet av en hovrätts dom eller av ett beslut,

varigenom föreläggande har meddelats någon att förete skriftligt bevis eller att tillhandahålla föremål för syn eller besiktning, behöver säkerhet dock inte ställas, såvida inte annat har förordnats i domen eller beslutet.

Nämnda bestämmelser ersätts av 3 kap. 9 & UB. Av skäl som närmare har utvecklats i motiven till den bestämmelsen har inte för verkställigheten behållits något ovillkorligt krav på att säkerhet skall ställas. Om säkerhet

kan anses behövlig, förutsätts det i stället ankomma på domstolen att förordna därom. I 3 kap. 9 & UB föreskrivs sålunda att en dom, som enligt ett förordnande av domstolen får verkställas innan den har vunnit laga kraft, verkställs såsom lagakraftägande dom, om inte annat följer av

förordnandet. På grund av 3 kap. 1 § andra stycket UB är bestämmelsen

tillämplig även på en domstols utslag eller beslut.

Prop. 1980/81: 84 Promulgationslagen —A27

Till följd av nämnda regler i UB föreslås nu vissa ändringar i 17 kap. 148 och 30 kap. 12 § RB, vilka ger domstolen befogenhet ätt i samband med ett förordnande om förtida verkställighet av en dom eller ett beslut föreskriva att säkerhet skall ställas för skadestånd om domen eller beslutet ändras. Andra lagar än RB som ger domstolen möjlighet att förordna om omedelbar verkställighet har emellertid lämnats oförändrade. I stället föreslås i 108 i det nu föreliggande förslaget att kronofogdemyndigheten i dessa fall skall vid tillämpning av 3 kap. 9 § UB kunna föreskriva att säkerhet skall ställas för skadestånd om domen eller beslutet ändras. Bestämmelsen är

begränsad till domar och beslut som meddelas efter UB:s ikraftträdande. I fråga om avgöranden som har meddelats dessförinnan skall 118 tillämpas.

Det har inte ansetts behövligt att i paragrafen särskilt nämna utslag. Ett utslag är till sin innebörd att jämställa med en dom.

Det kan nämnas att interimistiska förordnanden om underhållsbidrag

enligt 15 kap. 11 § giftermålsbalken och 7 kap. 15 § föräldrabalken inte

omfattas av den nu föreslagna bestämmelsen. Sådana beslut verkställs på grund av uttryckliga bestämmelser i nämnda lagrum lika med lagakraftägande dom. Några särskilda villkor för verkställigheten är inte föreskrivna.

När en domstol före balkens ikraftträdande har förordnat att en dom

eller ett beslut får verkställas innan avgörandet har vunnit laga kraft, har domstolen inte prövat huruvida det för verkställighet behöver ställas säkerhet, frånsett när förordnandet har meddelats av en hovrätt eller avser ett editionsföreläggande m.m. Äldre bestämmelser bör därför tillämpas, om verkställighet av ett sådant förordnande blir aktuell efter ikraftträdandet. En bestämmelse härom har tagits upp i 11 §. I fråga om en hovrätts dom eller beslut samt ett editionsföreläggande o.d. får bestämmelsen inte någon självständig betydelse.

12 8 Annan skiljedom som enligt lag skall lända till efterrättelse än sådan som avses 1 3 kap. IS eller 16 § i balken får verkställas, om det ej föreligger någon omständighet som gör domen ogiltig, även om talan ej förs mot domen. I fråga om verkställigheten gäller 3 kap. 17 och 18 §§ i balken.

Denna paragraf behandlar verkställighet av vissa legala skiljedomar.

Den saknar motsvarighet i beredningens förslag.

I 3 kap. 15—18 §§ UB meddelas bestämmelser om verkställighet av skiljedomar. 15 § avser en skiljedom som grundas på skiljeavtal och 16 § sådan s.k. legal skiljedom som, utan att skiljeavtal föreligger, med stöd av

en bestämmelse i lag har meddelats enligt lagen (1929:145) om skiljemän. I

17 och 18 §§ ges vissa gemensamma föreskrifter, bl.a. om hörande av svaranden och om befogenhet för domstolen, när talan har väckts mot en

skiljedom, att förordna om inhibition.

I det förslag till UB som remitterades till lagrådet hade även tagits upp en bestämmelse angående annan legal skiljedom än sådan som har nämnts

Prop. 1980/81: 84 Promulgationslagen 128

i det föregående. Enligt förslaget skulle en sådan skiljedom få verkställas. sävida det inte förelåg någon omständighet som gjorde skiljedomen ogiltig,

även om talan inte fördes mot skiljedomen. Lagrådet har emellertid

förordat att föreskrifter om verkställighet av en sådan legal skiljedom inte

skall tas upp i UB utan i övergångslagstiftningen, eftersom de bestämmelser som föreskriver sådan skiljedom numera torde vara mycket få och

smäningom torde komma att mönstras ut. I enlighet härmed har bestämmelsen uteslutits i propositionen.

På grund av det anförda föreslås att en bestämmelse i saken tas upp i UBp. I förevarande paragraf anges sålunda att annan skiljedom som enligt

lag skall lända till efterrättelse än sådan som avses i 3 kap. 15 eller 16 & UB

får verkställas, om det ej föreltgger någon omständighet som gör domen ogiltig, även om talan inte förs mot domen. Vidare föreslås att 3 kap. 17 och 18 38 UB skall gälla i fråga om verkställigheten.

13 § En förvaltningsmyndighets beslut, som har meddelats enligt en

bestämmelse som har tillkommit före balkens ikraftträdande, får utan hinder av 3 kap. I $ första stycket 6 i balken verkställas, om ett sådant beslut före ikraftträdandet har fått verkställas utan stöd av särskild föreskrift. I fråga om verkställigheten gäller 3 kap. 20 § första stycket i balken.

I paragrafen, som saknar motsvarighet i beredningens förslag, meddelas en övergångsbestämmelse som rör verkställighet av en förvaltningsmyndighets beslut. .

Som har behandlats närmare i motiven till 3 kap. UB torde en förvaltningsmyndighets beslut, som innefattar ett betalningsåläggande eller en annan förpliktelse, kunna ligga till grund för verkställighet inte endast när det finns en uttrycklig föreskrift därom utan även i vissa andra fall. I vilken omfattning sådana fall förekommer är emellertid oklart.

Enligt UB skall en förvaltningsmyndighets beslut kunna föranleda verkställighet endast när en uttrycklig föreskrift därom kan åberopas (3

kap. I & första stycket 6). Detta bör leda till att i ny lagstiftning på det förvaltningsrättsliga området uttryckliga bestämmelser meddelas om att beslut av viss beskaffenhet får verkställas, när anledning föreligger därtill. UB:s ståndpunkt bör emellertid inte rubba den möjlighet till verkställighet utan stöd av en särskild bestämmelse som f.n. föreligger. .Det torde inte

vara praktiskt möjligt att ta upp bestämmelser i saken i de olika lagar som

kan beröras. I stället bör en generell regel meddelas i UBp. I enlighet härmed anges i förevarande paragraf att en förvaltnings-

myndighets beslut, som har meddelats enligt en bestämmelse som har

tillkommit före balkens ikraftträdande, får utan hinder av 3 kap. I $ första

stycket 6 UB verkställas. om ett sådant beslut före ikraftträdandet har fått verkställas utan stöd av en särskild föreskrift. Vidare föreslås att bestäm-

melsen i 3 kap. 20 § första stycket om villkor för verkställighet av en

förvaltningsmyndighets beslut skall gälla även i sådant fall.

Prop. 1980/81: 84 Promulgationslagen 129

14 & Beträffande verkställighet av sådana beslut av överexekutor som

avses I 51 8 4 mom. och 52 § I mom. andra meningen utsökningslagen (1877:31 s. 1) gäller vad som sägs i balken om en underrätts dom. I fråga om andra beslut av överexekutor tillämpas 46 § 3 och 4 mom. samt 53 och

210 §§ utsökningslagen.

Denna paragraf, som motsvarar 13 § i beredningens förslag, innehåller bestämmelser om verkställighet av beslut som har meddelats av över-

exekutor. Beträffande verkställighet av ett beslut varigenom överexekutor har ålagt betalningsskyldighet hänvisas i 51 8 4 mom. UL till bestämmelserna i

37, 39 och 40 §§ UL i vad de avser underrätts dom. Detta innetär bl.a. att utmätning får ske även om beslutet inte har vunnit laga kraft men att gälde-

nären då kan avvärja utmätningen genom att ställa säkerhet eller nedsätta

beloppet. Försäljning får i allmänhet inte ske förrän beslutet har vunnit laga kraft. I fråga om överexekutors utslag varigenom någon har fällts till

böter eller vite gäller enligt 52 § I mom. andra meningen att beslutet inte får verkställas förrän det har vunnit laga kraft.

I fråga om verkställighet av en underrätts dom skall enligt det nu

föreliggande lagförslaget balkens bestämmelser bli omedelbart tillämpliga

vid ikraftträdandet. Detta innebär inte några större ändringar i sak. Det synes lämpligt att de nya bestämmelserna får tillämpas även beträffande sådana beslut av överexekutor som avses I 51 § 4 mom. och 52 & I mom. andra meningen UL, om verkställighet av beslutet skall äga rum efter

ikraftträdandet. Detta bör givetvis gälla oavsett om beslutet har meddelats

före eller efter ikraftträdandet. En bestämmelse i enlighet härmed har tagits upp i förevarande paragraf. Förslaget innebär att vad som i särskilda fall är föreskrivet beträffande en underrätts dom också skall iakttas (se t.ex. 3 kap. 23 § andra stycket UB).

Enligt 46 § UL ankommer det på överexekutor att förordna om verkställighet av en skiljedom. När överexekutor har meddelat ett sådant för-

ordnande, skall enligt 3 mom. skiljedomen verkställas som en domstols

lagakraftägande dom, om inte högre myndighet eller domstol, där talan mot skiljedomen är anhängig, förordnar annat. Skall eljest enligt lag eller

annan särskild författning en skiljedom lända till efterrättelse, skall den

enligt 4 mom. efter överexekutors förordnande verkställas som en domstols lagakraftägande dom, om inte högre myndighet förordnar annat.

Enligt UB skall ansökan om verkställighet av skiljedom göras hos krono-

fogdemyndigheten, som enligt bestämmelserna i 3 kap. 15-18 §§ prövar

om skiljedomen får verkställas. Balken saknar sålunda direkt motsvarighet till förordnande av överexekutor enligt 46 & UL, men kronofogdemyndigheten skall meddela ett särskilt beslut i verkställighetsfrågan som kan överklagas för sig (se 3 kap. 17 §). Har överexekutor meddelat förordnande om verkställighet av en skiljedom, finns det inte någon anledning

att kronofogdemyndigheten på nytt skall pröva saken. om målet kommer

9 Riksdagen 198081. I saml. Nr 84

Prop. 1980/81: 84 Promulgutionslagen 130

in till kronofogdemyndigheten efter balkens ikraftträdande. Skiljedomen bör således på grund av förordnandet få verkställas enligt vad som f.n. gäller enligt 46 & 3 och 4 mom. UL.

Annat av överexekutor meddelat beslut i utsökningsmål än som har nämnts I det föregäende går enligt 53 § UL i verkställighet även om det överklagas, såvida inte annat har förordnats eller är särskilt föreskrivet. Principen gäller även när överexekutor föreskriver ändring av utmätningsmannens beslut. oavsett i vilken riktning beslutet ändras (210 § 2 mom. första meningen UL). Överexekutor kan dock förordna annat. I 210 § 2 mom. finns vidare som en andra mening en särskild föreskrift, enligt vilken en redan verkställd åtgärd i ett mål om utmätning inte skall gå åter innån utslaget har vunnit laga kraft. såvida inte överexekutlor har förordnat därom.

I fråga om de beslut av överexekutor som inte faller under 46, 51 eller 52 $ UL torde det i och för sig vara tänkbart att tillämpa UB:s bestämmelser

om motsvarande beslut av hovrätten. Regleringen är i huvudsak

densamma (fr 18 kap. 16 § UB). Undantaget i 210 & 2 mom. andra meningen UL i fråga om mål om utmätning har dock i UB vidgats till att gälla även införsel. Bl.a. med hänsyn härtill synes det lämpligare att fort-

farande låta 53 och 210 §& UL vara tillämpliga beträffande sådana beslut av

överexekutor som avses där. En bestämmelse härom har tagits upp som en

andra mening i före varande paragraf.

15 & För en fordran på grund av inrop av lös egendom vid en offentlig auktion, som har ägt rum före balkens ikraftträdande, får utmätning fortfarande ske enligt 55 § utsökningslagen (1877:31 s. 1).

I paragrafen meddelas en bestämmelse om verkställighet på grund av auktionsprotiokoll. Den motsvarar 14 § i beredningens förslag.

Enligt 55 § UL får utmätning utan föregående dom eller beslut ske för en

fordran. som enligt protokoll över offentlig auktion härleder sig från ett inrop av lös egendom och är förfallen till betalning. En förutsättning för

utmätning är att gäldenären är närvarande vid utmätningstillfället och utan

invändning erkänner skulden. Utmätning torde fortfarande ibland sökas med stöd av ett auktionsprotokoll. UB innehåller inte någon motsvarighet till 55 & UL. Det synes emellertid lämpligt att en övergångsbestämmelse meddelas med tanke på redan hållna auktioner. I förevarande paragraf sägs därför att verkställighet enligt 55 § UL fortfarande skall få äga rum för en fordran på grund av inrop av lös egendom vid en offentlig auktion som har ägt rum före balkens ikraftträdande. Av lydelsen framgår att det inte är nödvändigt att ansökan om

verkställighet görs före ikraftträdandet, utan verkställighet enligt 55 & UL får äga rum så snart auktionen har hållits dessförinnan.

Övervängsbestämmelser till 4 —6 kap. UB

I fråga om övergängsförhållanden beträffande ett par bestämmelser i 4 kap. vill jag framhålla följande.

I 4 kap. 10§ tredje stycket UB föreskrivs att en ansökan om utmätning är förfallen, om sökanden ger anstånd fler än två gänger. Bestämmelsen, som saknar motsvarighet i gällande rätt, bör i fråga om mål som har anhängiggjorts före balkens ikraftträdande inte tillämpas på anstånd som har löpt ut före ikraftträdandet. Någon särskild övergångsbestämmelse härom kan inte anses behövlig.

UB innehåller nya bestämmelser om tidpunkten för förmånsrättens

inträde vid utmätning (4 kap. 30 §). Beträffande lös egendom i allmänhet gäller f.n. enligt 77 & I mom. UL att utmätningen medför förmånsrätt först när den har säkerställts genom egendomens omhändertagande, meddelande av förbud för en sekundogäldenär att betala sin skuld eller annan liknande åtgärd. Detsamma gäller enligt 91 a § 2 mom. beträffande utmätning av pantbrev. Utmätning av ett här i riket registrerat skepp eller luftfartvg eller intecknade reservdelar till ett sädant luftfartyg eller av fast egendom medför enligt 77 & 2 mom. och 83 & I mom. UL förmånsrätt när beslutet om utmätning har meddelats.

Enligt 4 kap. 30 § första stycket UB skall utmätning som regel medföra förmånsrätt i och med beslutet om utmätning. Utmätning av här i riket registrerade skepp och luftfartyg, intecknade reservdelar till sådana luftfartyg eller fast egendom skall dock enligt andra stycket inte medföra förmånsrätt förrän ett ärende om anteckning om utmätningen tas upp på en

inskrivningsdag.

Om utmätning av lös egendom i allmänhet har ägt rum före balkens ikraftträdande men inte hunnit säkerställas, bör de nya bestämmelserna i UB medföra att förmånsrätten inträder i och med ikraftträdandet. Det kan påpekas att det för utmätning av bl.a. lösöre f.n. krävs att egendomen är omedelbart tillgänglig för förrättningsmannen för säkerställande. När ett här i riket registrerat skepp eller luftfartyg, intecknade reservdelar till ett

sådant luftfartyg eller fast egendom har utmätts före ikraftträdandet, har förmånsrätten inträtt omedelbart. UB:s nya regler i frågan rubbar inte en

sådan förmånsrätt (jfr 7 § i förevarande lagförslag). Några särskilda övergängsbestämmelser om det nu sagda torde inte behövas.

16 § I fråga om verkan av föreläggande, som har meddelats enligt 69 eller 1 a 8 utsökningslagen (1877:31 s. HH eller 5 § lagen (1971:494) om exekutiv försäljning av fast egendom, gäller äldre bestämmelser.

Paragrafen. som mutsvarar 16 8 i beredningens förslag, tar upp en

bestämmelse angående föreläggande att väcka talan som har meddelats före balkens ikraftträdande.

I 4 kap. 17—26 §& UB finns regler om förhållandet till tredje man vid ut-

Prop. 1980/81: 84 Promulgationslagen 132

mätning. Bla. ges där bestämmelser om föreläggande i olika fall. när det råder tvist angående utmätt egendom. Bestämmelserna ersätter 69 § och 91 a $ 4 och 5 mom. UL samt 5 8 FfL. Möjligheterna att ge föreläggande har emellertid vidgats.

4 kap. 20 & UB rör det fallet att en tredje man före eller efter utmätning av lös egendom har pästått sig ha bättre rätt till egendomen. Kronofogdemyndigheten kan då förelägga tredje mannen att väcka talan mot sökanden och gäldenären inom en månad frän det att han delgavs föreläggandet. I fråga om verkan av sådant föreläggande medför UB vissa ändringar i förhållande till vad som nu gäller enligt 69 & UL.

Om en tredje man har gjort gällande sitt anspråk före utmätningen. får enligt 69 & UL egendomen inte säljas förrän tvisten har blivit slutligt prövad eller tiden för väckande av talan har gått ut. Har han traumställt anspråket först efter det att utmätning har skett, får egendomen säljas såvida inte överexekutor förordnar annat. Om överexekutor hänvisar honom att väcka talan, gäller om verkan därav detsamma som när föreläggande har meddelats vid utmätningen.

Föreläggande som har meddelats med tillämpning av 4 kap. 20 & UB

innebär enligt 8 kap. 5 § hinder mot försäljning om inte tredje mannen har

samtyckt till att egendomen säljs. Försäljning får dock ske om det kan

antas att tvisten inte påverkar köpeskillingen i väsentlig mån. Vidare får lös egendom som hastigt faller i värde eller kräver alltför kostsam vård säljas, i likhet med vad som f.n. antas gälla utan uttryckligt lagstöd.

Påföljden av att ett föreläggande inte efterkommes är såväl enligt UL som enligt UB att tredje mannen förlorar sin rätt mot sökanden. Om denne själv väcker talan. är dock tredje mannen bevarad vid sin rätt. F.n. är det tveksamt huruvida sökanden i sådant fall enligt 69 & UL skall ha väckt

talan mot såväl tredje mannen som gäldenären eller om det är tillräckligt att han har väckt talan mot tredje mannen. Enligt 4 kap. 20 § andra stycket

UB är det tillräckligt att sökanden inom den angivna tiden har väckt talan mot tredje mannen.

De angivna skillnaderna i fråga om verkan av föreläggande enligt 69 § UL och dess närmaste motsvarighet i UB motiverar att äldre bestämmelser

fortfarande skall tillämpas beträffande dessa verkningar, när föreläggandet

har getts före ikraftträdandet.

Om det vid utmätning av pantbrev i fast egendom eller i skepp hos den intecknade egendomens ägare råder tvist huruvida något finns att utmäta, kan enligt 91 a § 4 mom. UL utmätningsmannen förelägga sökanden att inom en månad väcka talan mot gäldenären och den som bestrider att något finns att utmäta. Föreläggandet medför förbud mot att den intecknade egendomen tas i anspråk eller pantbrevet pantförskrivs, om inte domstolen förklarar att hinder inte möter. Om sökanden inte efterkommer föreläggandet och talan inte helier har väckts av annan part, skall enligt 5

mom. utmätningen gå åter.

Prop. 1980/81: 334 Promulgationslagen 133

Föreläggande enligt 91 a & UL motsvaras I balken av föreläggande enligt 4 kap. 23 § andra stycket. Enligt denna bestämmelse behöver sökanden dock endast väcka talan mot tredje mannen. Rättsverkningarna av föreläggande enligt sistnämnda bestämmelse skiljer sig i övrigt från vad som f.n. gäller så till vida att, om sökanden inte efterkommer föreläggande enligt UB. utmätningen står sig endast under förutsättning att i stället tredje mannen har väckt talan mot sökanden inom den angivna tiden.

Beträffande föreläggande när någon pästär sig ha bättre rätt till en utmätt

fastighet eller till vad som framstår som tillbehör till en fastighet finns f.n. bestämmelser i 5 § FfL. Dessa innebär att tredje mannen skall inom en

månad väcka talan mot sökanden och den som ti ärendet har antagits vara

ägare. Efterkommes inte föreläggandet, har tredje mannen förlorat sin tälan mot sökanden, om inte sökanden själv inom den angivna tiden har

väckt talan mot tredje mannen och den som i ärendet har antagits vara ägare. Öm tvisten är av väsentlig betydelse, får fastigheten inte säljas förrän tvisten har slutligt avgjorts eiler tiden för väckande av talan har gått ut.

5 & FfL motsvaras i balken av 4 kap. 26 8, som hänvisar till 20 § i samma kapitel. Skillnaden mellan de äldre och de nya bestämmelserna i fråga om

verkan av föreläggandet är att. om tredje mannen inte efterkommer

föreläggandet, det enligt UB är tillräckligt för att tredje mannen skall vara bibehållen vid sin rätt att sökanden har väckt talan mot tredje mannen

inom den angivna tiden. Förutsättningarna för att egendomen skall få

säljas innan tvisten har blivit slutligt avgjord eller tiden för väckande av

talan har gått ut anges också på ett annat sätt i UB (8 kap. 5 §), vilket

möjligen även innebär en saklig ändring.

De äldre bestämmelserna bör tillämpas även i fråga om verkan av ett föreläggande enligt 91 a & UL eller 5 & FfL. I förevarande paragraf har

sålunda tagits upp en bestämmelse om att äldre bestämmelser skall gälla i

fråga om verkan av föreläggande som har meddelats enligt 69 eller 91 a § UL eller 5 § FfL.

Av 5& UBp följer att om t.ex. en tredje man före balkens ikraftträdande har överklagat en utmätning och överexekutor finner saken tvistig, UB:s bestämmelser skall tillämpas i fråga om ett föreläggande som meddelas efter ikraftträdandet. Detsamma gäller givetvis. om överexekutor efter

ikraftträdandet ger ett föreläggande i ett försäljningsärende som har inkommit före ikraftträdandet. När makars förmögenhetsförhållanden är att bedöma enligt äldre GB, skall enligt nuvarande regler : stället för 69 & UL tillämpas 70 § I mom. UL

i dess lydelse före år 1921 (se övergångsbestämmelse till lagen 1920:418 om ändring i UL). Om vid utmätning i sådana makars bo någon av makarna vill ta undan viss egendom därför att den enligt 11 kap. 7 § äldre GB eller lagen (1898:64 s. 10) om boskillnad inte bör gå i betalning för den gäld som utsöks och det inte med avseende på egendomens och gäldens beskaf-

Prop. 1980/81: 84 Promulgationslagen 134

fenhet är uppenbart att utmätning inte får ske, skall vad som är föreskrivet 169 & UL för där avsedda fall lända till efterrättelse. Därvid skall dock

föreskriften om gäldenärens instämmande inte tillämpas på den andra

maken. Det sagda skall även tillämpas, när en make efter vunnen boskillnad vill freda egendom vid utmätning i den andra makens bo.

Det synes inte påkallat att behålla särskilda regler i fråga om utmätning hos makar i äldre äktenskap. UB:s bestämmelser om föreläggande skall

sålunda tillämpas efter ikraftträdandet. De särskilda reglerna om gålds-

ansvaret i äldre äktenskap skall dock givetvis beaktas. Om föreläggande har getts före balkens ikraftträdande med stöd av 70 & I mom. UL i dess äldre lydelse, skall de äldre bestämmelserna fortfarande tillämpas.

17 & Bestämmelserna i 4 kap. 27 § i balken gäller ej, när en fordran före

balkens ikraftträdande har fastställts till betalning i annat fall än som avses

177 a & utsökningslagen (1877:31 s. 1).

Denna paragraf. som motsvarar 15 8 i beredningens förslag. innehåller en bestämmelse rörande en domstols beslut om betalningsfastställelse.

När en domstol har fastställt att en förfallen fordran skall utgå med särskild förmånsrätt i fast egendom, skall enligt 77 a § UL egendomen anses utmätt. Med fast egendom likställs tomträtt samt vattenfallsrätt som har upplåtits med stöd av äldre lag fr 13 kap. 26 § JB samt 12 och 52 §§

JP).

I UB ges bestämmelser om utmätningsverkan av betalningsfastställelse i 4 kap. 27 8. Utmätningsverkan skall enligt denna bestämmelse inträda även när betalningsfastställelsen avser en fordran som är förenad med särskild förmånsrätt i registrerat skepp (inkl. skeppsbygge). registrerat

luftfartyg eller intecknade reservdelar till luftfartyg. Utmätningsverkan beträffande sådan egendom bör inte inträda i fall då betalningsfastställelsen har skett före balkens ikraftträdande. En bestämmelse härom har tagits

upp I förevarande paragraf.

18 § Bestämmelserna i 4 kap. 33-35 §§ i balken gäller även när

utmätning har skett före balkens ikraftträdande.

1 denna paragraf, som motsvarar 18 § i beredningens förslag, ges en bestämmelse rörande självrättelse.

177 § 3 och 4 mom. UL finns bestämmelser om utmätningsmannens

befogenhet att själv vidta rättelse av en verkställd utmätning. En sådan

befogenhet föreligger efter utmätning av lös egendom, om utmätnings-

mannen på grund av anspråk som anges i 69 § eller annars finner att egendomen eller del därav inte borde ha utmätts. Rättelse fär dock inte

vidtas senare än två veckor från det att förrättningen ägde rum.

Bestämmelserna i 77 § 3 och 4 mom. UL motsvaras av 4 kap. 33—35 38

UB. Möjligheten för kronofogdemyndigheten att vidta självrättelse har

Prop. 1980/81: 84 Promulgationslagen — A35

emellerud vidgats I UB. Den föresläs gälla även fast egendom vch någon tidsgräns skall inte gälla, när rättelse kommer i fråga därför att den utmätta egendomen visas tillhöra en tredje man. Rättelse skall då kunna ske så länge det är praktiskt möjligt. Vidare skall en utmätning hävas, om försäljning av egendomen eller indrivning av en utmätt fordran inte kan antas ge ett överskott som gör åtgärden försvarlig. Den värdering av egendomen

som har skett kan t.ex. i efterhand visa sig alltför optimistisk eller cgendomen kan vara belastad med en från början okänd förmånsrätt.

Bestämmelserna i 4 kap. 33—35 §§ UB bör kunna tillämpas även i fall då

utmätningen har ägt rum före balkens ikraftträdande. I 7§ UBp föreslås en bestämmelse om att vad som föreskrivs i balken om förutsättningar för

verkställighet inte inverkar på giltigheten av en åtgärd som har vidtagits

före balkens ikraftträdande. Ettersom det särskilt mot bakgrund härav kan

räda någon tvekan huruvida 4 kap. 33-35 && UB får tillämpas, när utmätningen har skett före ikraftträdandet, har i förevarande paragraf tagits upp

en uttrycklig bestämmelse om att de är tillämpliga. Självrättelse får givetvis inte ske enbart av den anledningen att utmätning inte hade kunnat äga rum enligt UB.

19.8¶Vad som föreskrivs om bostadsrätt i 5 kap. I $ 6 och 6 kap. 3 §

andra stycket i balken tillämpas även I fråga om andelsrätt i en förening, som ej är bostadsrättsförening, eller i ett handelsbolag eller ett aktiebolag. om det med andelsrätten följer rätt att besitta eller hyra en lägenhet.

20 8 Bestämmelsen i 5 kap. 13 § första stycket i balken är ej tillämplig i fall då en hyresvärd eller jordägare enligt 34 § lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken har rätt att kvarhålla egendom till säkerhet för en fordran hos en hyresgäst eller arrendator.

Dessa paragrafer innehåller övergångsbestämmelser beträffande viss ätdre andelsrätt i en förening m.m. resp. viss äldre retentionsrätt. De motsvarar 19 och 20 §§ 1 beredningens förslag.

Till 19 8 har överförts en övergångsbestämmelse till den lag (1971:481)

om ändring i UL, varigenom det i 65 §& I mom. 6 UL infördes förbud i vissa

fall mot utmätning av en bostadsrätt. Enligt nämnda övergångsbestämmelse har bestämmelsen om utmätningsfrihet motsvarande tillämpning på "sådan andelsrätt i förening, som ej är bostadsrättsförening, handelsbolag eller aktiebolag med vilken följer rätt att besitta eller hyra lägenhet” (jfr 79 $ bostadsrättslagen 1971:479 och punkt 16 i övergångsbestämmelserna till

samma Jag). 65 & I mom. 6 UL motsvaras i UB av 5 kap. I $ 6.

Enligt 6 kap. 3 § andra stycket andra meningen UB skall bostadsrättsföreningen underrättas om utmätning av en bostadsrätt. Motsvarande bör gälla vid utmätning av sådana andelsrätter som avses i nyssnämnda övergångsbestämmelse. 19 § i förevarande lagförslag har utformats i enlighet med det sagda.

Ti 20. $ har med en redaktionell jämkning överförts en övergångsbestämmelse till lägen (1970:981) om ändring i UL. Ändringen avsåg 67 8 I

mom. UL. Där föreskrivs nu att bestämmelserna i 65 och 66 §§ UL (om

undantag från utmätning) inte hindrar att en pant utmäts för pantfordringen

eller att egendom, som borgenären av annan anledning får hålla inne till

säkerhet för sin fordran, utmäts för denna. Enligt den tidigare lydelsen av 67 & I mom. var bestämmelsen inte tillämplig i fråga om egendom som en hyresvärd eller jordägare hade rätt att k varhålla till säkerhet för en fordran hos en hyresgäst eller arrendator. Detta undantag från tillämpningen

utgick i samband med att retentionsrätten för en hyresvärd och en

Jordägare avskaffades. Sådan rätt kan emellertid övergångsvis finnas kvar på grund av äldre nyttjanderättsavtal (jfr 34 & JP). I nyssnämnda över-

gångsbestämmelse till 1970 års ändring av 67 § UL sägs därför att 67 § i sin

äldre lydelse fortfarande gäller, när en hyresvärd eller jordägare enligt JP har rätt att kvarhälla egendom till säkerhet för en fordran hos en hyresgäst

eller arrendator. 67 § I mom. UL motsvaras it UB av 5 kap. 13 § första

stycket. I den mån egendom, som enligt nämnda äldre bestämmelser omfattas av en hyresvärds eller jordägares retentionsrätt, är utmätningsfri får den

enligt 183 & 2 mom. UL inte heller beläggas med kvarstad för fordran. Detsamma bör gälla även cfter balkens ikraftträdande och torde följa av

den lydelse som 20 § i det föreliggande lagförslaget har erhållit jämfört med

16 kap. 13 § första stycket UB.

Övergångsbestämmelser till 812 kap. UB

218 Bestämmelserna i 8 kap. I2 8 i balken och13 § i samma kapitel såvitt avser en fordran som är förenad med förmånsrätt enligt 5 § första stycket 1 förmånsrättslagen (1970:979) är ej tillämpliga, när utmätning har skett före balkens ikraftträdande. Detsamma gäller 8 kap. 15 § andra stycket. om utmätningen avser annan egendom än som nämns 1 139 § 4 mom. utsökningslagen (1877:31 s. 1).

Har vid en försäljning före balkens ikraftträdande av egendom som avses i 9 kap. anstånd lämnats med betalningen av köpeskillingen, gäller äldre bestämmelser i fråga om ianspråktagande av erlagd handpenning.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vissa förmånsrättshavares rätt till betalning ur utmätt egendom och om ianspråktagande av lämnad hand-

penning. Första stycket motsvaras delvis av 22 § första stycket i beredningens förslag. Enligt lagen (1975:605) om registrering av båtbyggnadsförskott kan den som har beställt en båt — dvs. ett fartyg som inte utgör skepp — och har lämnat eller utfäst sig att lämna tillverkaren förskott av pengar eller

byggnadsämnen låta registrera ett därom upprättat skriftligt avtal hos

Stockholms tingsrätt. Därefter har beställaren förmånsrätt i byggnads-

Prop. 1980/81: 84 Promulgationslagen 137

ämnena och vad som har tillverkats för hans räkning med förskottet. Förmänsrätten utgår enligt 4 & 4 förmänsrättslagen (1970:979). Enligt nuvarande regler kan förmånsrätten inte utan vidare göras gällande, när utmätning av egendomen har skett för en annan borgenärs fordran. Båt-

beställaren måste därför, för att få sin rätt beaktad, själv söka utmätning i egendomen och få till stånd utmätning innan egendomen säljs. Det sist sagda gäller f.n. också den förmånsrätt som enligt 5 § första

stycket 1 förmänsrättslagen tillkommer en hyresvärd eller jordägare i lös egendom, vilken hör till näringsverksamhet som en hyresgäst resp. arrendator driver och i vilken företagsinteckning kan meddelas. Förmånsrätten avser en fordran på grund av hyres- eller arrendeavtalet, dock inte för större belopp än som svarar mot tre månaders hyra eller ett års arrendeavgft. Inte heller denna förmånsrätt kan f.n. — i motsats till bl.a. förmånsrätt enligt 5 § första stycket 2 förmånsrättslagen på grund av företagsinteckning — åberopas när utmätning av berörd egendom har skett

för en annan borgenärs fordran.

I UB har även sådana förmånsberättigade borgenärer som har nämnts nu tillerkänts rätt att få betalning, när egendom som omfattas av förmånsrätten har blivit utmätt för en annan borgenärs fordran (8 kap. 12 och 13 $$). En hyresvärds eller jordägares förmånsrätt har därvid jämställts med förmäånsrätt på grund av företagsinteckning. De nya bestämmelserna bör emellertid inte gälla, när utmätningen har ägt rum före balkens ikraftträdande. En bestämmelse härom har tagits upp i första stycket av förevarande paragraf.

I fråga om beaktande av en fordran med allmän förmånsrätt, när egendom skall säljas exekutivt under konkurs, gäller f.n. att en borgenär. vars fordran är förenad med förmånsrätt enligt 10 § förmånsrättslagen, har rätt till betalning — förutom vid försäljning av egendom som avses i SfL och LfL — endast när försäljningen avser fartyg, som inte är infört i skeppsregistret eller i motsvarande utländska register, eller gods i fartyg eller i luftfartyg (139 § 4 mom. UL). Enligt 8 kap. 15 § andra stycket UB skall däremot en sådan fordran över lag kunna åberopas vid exekutiv försäljning under konkurs av lös egendom (frånsett tomträtt). Detsamma föreslås gälla när en utmätt fordran drivs in under konkurs. Inte heller den nya bestämmelsen om beaktande av en fordran med allmän förmånsrätt bör emellertid gälla, när utmätning före ikraftträdandet av balken har skett

av annan egendom än som avses i 139 § 4 mom. UL. Förevarande paragraf innehåller en föreskrift även härom. Det kan påpekas att 139 8 4 mom. UL och 8 kap. 15 § andra stycket UB

även avser det fallet att den exekutiva försäljningen äger rum efter begäran av konkursförvaltaren enligt 71 § fjärde stycket KL. Eftersom en fordran som är förenad med allmän förmånsrätt enligt 10 § förmånsrättslagen även enligt nuvarande ordning kan åberopas vid exekutiv försäljning av sådan egendom som avses i 71 § fjärde stycket KL, har förevarande övergångs-

Prop. 1980/81: 84 Promulgationslagen 138

bestämmelse begränsats till det fallet att försäljningen har föranletts av utmätning.

I 96 & 3 mom. UL meddelas bestämmelser om ianspråktagande av handpenningen, när vanlig lös egendom har sålts på auktion och anstånd har

lämnats med betalningen av köpeskillingen. En förutsättning för ianspråktagande är att köpet blir ogiltigt till följd av att full betalning inte erläggs inom föreskriven tid. Bestämmelserna skall på grund av hänvisning i 96 a §

tillämpas även vid försäljning under hand.

I UB har bestämmelser om ianspråktagande av handpenning för mot-

svarande fall tagits upp i 9 kap. 7 § fr 9 § tredje stycket). De innebär viss

ändring av vad som gäller f.n. Enligt 96 § 3 mom. UL skall sålunda, när ny försäljning äger rum, handpenningen användas till betalning bl.a. av kostnaderna för vård och förvaltning av egendomen under tiden mellan försäljningarna. Sådan kostnad får däremot enligt 9 kap. 7 § UB tas ut ur handpenningen endast för tiden från det att inropet blev ogiltigt till dess att den nya auktionen ägde rum. 9 kap. 78 UB innehåller vidare bestämmelser om

handpenningens ianspråktagande i fall då egendomen inte blir såld vid den

nya auktionen och då någon ny auktion inte hålls. Dessa bestämmelser, som saknar motsvarighet i UL. innebär möjligen ändring i vad som får anses gälla f.n.

De nya bestämmelserna bör inte tillämpas, när den försäljning då handpenning har lämnats har ägt rum före balkens ikraftträdande, vare sig tiden för erläggande av återstoden av köpeskillingen har gått ut före eller efter ikraftträdandet av UB. En föreskrift härom har tagits upp i andra stycket av förevarande paragraf.

228 Om ett skuldebrev som enligt äldre bestämmelser är intecknat i fartyg eller fast egendom pantförskrivs enligt 9 kap. 15 § i balken, upphör personligt betalningsansvar på grund av skuldebrevet.

I paragrafen, som motsvarar 24 § i beredningens förslag, ges en bestämmelse rörande äldre inteckningar i fartyg och fast egendom.

I samband med att de nuvarande bestämmelserna om utmätning av

pantbrev i fastighet och om åtgärder efter sådan utmätning infördes genom lagen (1971:495) om ändring i UL togs i övergångsbestämmelserna till samma lag upp en särskild föreskrift angående det personliga betalningsansvaret enligt äldre intecknade skuldebrev. I punkt 3 i nämnda övergångsbestämmelser anges sålunda att om skuldebrev som enligt äldre bestämmelser är intecknat i fast egendom pantförskrivs enligt 91 b & UL,

personligt betalningsansvar på grund av skuldebrevet upphör. I punkt 4 andra meningen i övergångsbestämmelserna till lagen (1973:1131) om ändring I UL har meddelats en liknande föreskrift beträffande skuldebrev

som enligt äldre bestämmelser är intecknat i fartyg.

Nämnda övergångsbestämmelser bör föras över till UBp och har tagits

Prop. 1980/81: 84 Promulgationslagen 139

upp i förevarande paragraf. Beträffande motsvarande fråga när pantförskrivning sker av ett utmätt skuldebrev, som är intecknat i luftfartyg eller reservdelar tll luftfartyg, kan hänvisas till 9 kap. 16 § andra stycket UB.

238 Öm en gäldenärs rätt till andel i inteckning i hans luftfartyg eller därtill hörande reservdelar har blivit utmätt och ett ärende angående avskrivning av det belopp som tillkommer gäldenären har tagits upp på en inskrivningsdag före balkens ikraftträdande, skall 9 kap. 16 § i balken

tillämpas beträffande den handling på grund av vilken inteckning har

meddelats för det avskrivna beloppet.

När en gäldenärs rätt till inteckning i hans luftfartyg eller därtitt hörande reservdelar eller till andel däri har utmätts före balkens ikraftträdande. skall den tid inom vilken sökanden har att framställa yrkande enligt 9 kap.

16 § första stycket jämfört med 14 § första stycket räknas från ikraftträdandet.

Paragrafen, som motsvarar 23 § i beredningens förslag. innehåller över-

gångsbestämmelser med anledning av UB:s regler om åtgärder efter utmätning av ett skuldebrev som är intecknat i luftfartyg eller därtill

hörande reservdelar.

Enligt 30 § lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg gäller att

om den rätt till andel i inteckning som tillkommer ägaren av ett intecknat

luftfartyg eller intecknade reservdelar, dvs. överhypotek. har blivit

utmätt. inteckningshavaren är skyldig att på begäran av utmätnings-

mannen visa upp inteckningshandlingen för inskrivningsdomaren för

avskrivning av det ägaren tillkommande beloppet. Därefter får på ansökan

av utmätningsmannen inteckning meddelas på det avskrivna beloppet

Jämte ränta. En sådan inteckningshandling kan därefter säljas exekutivt. Bestämmelser om utmätningsmannens åligganden och om försäljningen finns 191 §& 2 mom. UL.

Bestämmelser om åtgärder efter utmätning av pantbrev i skepp eller fastighet har tagits upp i 9 kap. 14 och 15 §§ UB. Bestämmelserna, som

motsvarar 91 a § 3 mom. och 4 mom. andra meningen och 91 b 8 UL,

innebär att antingen den intecknade egendomen skall direkt tas i anspråk genom försäljning eller det utmätta pantbrevet pantförskrivas till sökanden. Enligt 9 kap. 16 & UB skall dessa bestämmelser tillämpas även i fråga om ägarhypotek i luftfartyg eller reservdelar därtill. Förfarandet med utbrytning av ägarhypotek efter utmätning av ett skuldebrev som är

intecknat i luftfartyg eller reservdelar skall alltså inte tillämpas efter ikraftträdandet av UB.

Om en ny inteckningshandling på det belopp som tillkommer gäldenären redan har hunnit anskaffas före ikraftträdandet av UB, bör 9 kap. 16 § i balken tillämpas med avseende på den nya handlingen. Detsamma bör gälla, om ett ärende angående avskrivning på inteckningshandlingen

annars har tagits upp på en inskrivningsdag före ikraftträdandet (jfr övergångsbeståmmelserna till förslaget till ändring i 1955 års inskrivningslag).

Prop. 1980/81: 84 Promulgationslagen 140

Första stycket i förevarande paragraf innehåller en föreskrift härom. Den innebär att försäljning av handlingen inte får ske. Sökanden kan i stället begära att själva egendomen tas i anspråk. I annat fall pantförskrivs handlingen till honom. En begäran om att den intecknade egendomen skall tas i anspråk skall enligt 9 kap. 14 § första stycket och 16 § UB framställas inom en månad från utmätningen. Såvitt avser pantbrev i skepp eller fastighet överensstimmer detta med gällande rätt. I fråga om ett skuldebrev som är intecknat i luftfartyg eller reservdelar därtill bör, när utmätningen har ägt rum före UB:s ikraftträdande, tiden för en sådan framställning räknas från

ikraftträdandet (fr punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen 1971:495 om ändring i UL samt övergångsbestämmelserna till lagen 1971:1211 om

ändring i UL). En föreskrift härom har tagits upp i andra stycket av förevarande paragraf.

24§ Om ett skepp, som enligt punkt 2 övergångsbestämmetlserna till lagen (1973:1067) om ändring i lagen (1966:454) om företagsinteckning

omfattas av en sådan inteckning. skall säljas exekutivt enligt 10 kap. i

balken. skall borgenären underrättas och fordran som anmäls tas upp i

sakägarförteckningen.

Paragrafen, som motsvarar 22 § tredje stycket i beredningens förslag.

innehåller en bestämmelse för det fallet att en företagsinteckning över-

gångsvis gäller i registrerat skepp.

Enligt 4 § första stycket I lagen (1966:454) om företagsinteckning gäller

en sådan inteckning inte i bl.a. skepp eHer skeppsbygge. Paragrafen erhöll sin nuvarande lydelse genom lag 1973:1067, som trädde i kraft den 1 Januari 1976. En företagsinteckning kan emellertid tidigare ha kommit att gälla i egendom som numera är att anse som skepp eller skeppsbygge. För sädana fall föreskrivs i punkt 2 i övergångsbestämmelserna till nämnda lagändring att äldre bestämmelser fortfarande gäller beträffande den egendomen, i fråga om ett skeppsbygge dock inte sedan det har registrerats. På grund härav behövs i fråga om skepp som omfattas av en företags-

inteckning en bestämmelse hur företagsinteckningen skall beaktas vid

exekutiv försäljning enligt 10 kap. UB. En sådan föreskrift har tagits upp i

förevarande paragraf. Jag vill nämna att det inte har ansetts föreligga anledning att ta upp någon övergångsbestämmelse med tanke på äldre förlagsinteckningar, som

enligt punkt 3 b i övergångsbestämmelserna till lagen om företagsinteckning övergångsvis gäller i skepp. luftfartyg eller reservdelar till luftfartyg (fr 22 § andra stycket i beredningens förslag till UBp:; se vidare fjärde stycket i övergångsbestämmelserna till lagen 1967:140 om ändring i UL.

övergångsbestämmelserna till lagen 1967:143 ang. ändrad lydelse av 4 och

7 §§ lagen den 12 maj 1955 (nr 235) med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m.m. och punkt 4 i övergängsbestämmelserna

till LIC; beträffande skepp se prop. 1973:167 s. 222 f). Med hänsyn till att en förlagsinteckning inte får göras gällande beträffande egendom som avses I nyssnämnda punkt vid utmätning och inte heller i konkurs, som inträder på grund av er ansökan som görs efter den 30 juni 1977, torde man inte behöva räkna med att den situation som avses i nyssnämnda punkt 3 b skall uppkomma efter balkens ikraftträdande.

258 Bestämmelserna i 10 kap. i balken om tillägg enligt 264 § sjölagen (1891:35 s. ID) tillämpas beträffande ränta, som enligt punkt 14 eller 15 övergangsbestämmelserna till lagen (1973:1064) om ändring i sjölagen (1891:35 s. b) skall i stället för sådant tillägg beräknas på kapitalbeloppet av en

inteckning enligt äldre lag.

Vad som sägs I balken om registrerat skepp gäller även i fråga om bät som enligt punkt 5 övergångsbestämmelserna till lagen (1973:1064) om ändring i sjölagen (1891:35 s. I) är upptagen i skeppsregistret.

I denna paragraf, som motsvarar 25 8 i beredningens förslag, ges vissa

ytterligare övergångsbestämmelser beträffande exekutiv försäljning av registrerat skepp.

Enligt punkt 14 i övergångsbestämmelserna till lagen (1973:1064) om ändring i sjölagen skall den i 264 § sjölagen angivna ordningen med ett

tillägg till pantbrevs belopp inte alltid tillämpas beträffande en inteckning

som har beviljats enligt äldre lag. I mål som aktualiseras inom viss övergångstid skall sålunda på yrkande av en sakägare äldre bestämmelser

tillämpas i fråga om borgenärens rätt till betalning ur inedel som skall fördelas. I punkt 15 meddelas en kompletterande föreskrift beträffande äldre inteckningar. På grund av dessa bestämmelser skall övergångsvis i vissa fall ränta beräknas på en äldre inteckning i stället för tillägg. I

enlighet härmed anges f.n. i punkt 3 i övergångsbestämmelserna till SfL att denna lags bestämmelser om tillägg skall tillämpas beträffande ränta, som enligt nyssnämnda övergångsbestämmelser i stället för sådant tillägg skall beräknas på kapitalbeloppet av en inteckning enligt äldre lag. En motsvarande regel har tagits upp i första stycket av förevarande paragraf.

I punkt 5 i övergångsbestämmelserna till lagen (1973:1064) om ändring i sjölagen föreskrivs att om en inteckning har sökts eller beviljats i en båt före ikraftträdandet av sjölagsändringarna, båten och inteckningen skall

tas upp i skeppsregistret. Till följd härav bör dessa båtar i exekutivt

hänseende jämställas med registrerade skepp. Punkt 6 i övergångsbestäm-

melserna till SfL och punkt 4 första meningen i övergångsbestämmelserna till lagen (1973:1131) om ändring i UL innehåller också föreskrifter om att

de nya bestämmelserna om registrerat skepp skall gälla i fråga om en båt, som är upptagen i skeppsregistret enligt punkt 5 i övergångsbestäm-

melserna till 1973 års ändringar I sjölagen. En motsvarande föreskrift bör meddelas även nu och har tagits upp i andra stycket av förevarande paragraf.

Promulgationslagen 142

26§ Bestämmelserna i 12 kap. i balken om tillägg enligt 6 kap. 3 § jordabalken tillämpas beträffande ränta. som enligt 26 eller 27 8 lagen (1970:995)

om införande av nya jordabalken skall i stället för sådant tillägg beräknas på kapitalbeloppet av en inteckning enligt äldre lag.

278 Ränta som är intecknad enligt äldre bestämmelser eller en annan sådan fordran som ej är bestämd till kapitalet tas upp i sakägarförteckningen enligt balkens regler om fordringar med panträtt och beräknas därvid till det belopp som efter fem procent årlig ränta utgör fordringens värde på tillträdesdagen. Är det fråga om en livränta, skall dock beräkningen ske med ledning av 3 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

28§ Bestämmelserna i 12 kap. i balken om nyttjanderätt, servitut och rätt

till elektrisk kraft gäller också annan sådan särskild rättighet som besvärar

fast egendom på grund av en upplåtelse enligt äldre bestämmelser.

298 — Skall ersättning utgå till en innehavare av rätt till avkomst eller

annan förmån, som enligt äldre bestämmelser besvärar fast egendom och

ej bibehålls vid försäljning av egendomen, beräknas utdelning för det kapitalvärde till vilket förmånen i pengar eller varor etter ortens pris beräknas uppgå på tillträdesdagen. I fråga om kapitalvärdets beräkning

tillämpas därvid 27 8.

I dessa paragrafer meddelas vissa övergångsbestämmelser till reglerna i 12 kap. UB om exekutiv försäljning av fast egendom. Paragraferna

motsvarar 26 § första stycket och 27-29 §§ i beredningens förslag.

26 8 innehåller bestämmelser om ränta i stället för tillägg på äldre inteck-

ningar. I 27—29 §§ har tagits upp bestämmelser som avser äldre rättigheter

i fast egendom, vilka har utmönstrats genom nya JB men som på grund av

äldre upplåtelser finns kvar övergångsvis. De sålunda föreslagna bestäm-

melserna i 26-29 §& UBp motsvarar utan sakliga ändringar punkt 3 och

5-7 i övergångsbestämmelserna till FfL. Med hänsyn härtill torde någon närmare redogörelse för bestämmelserna inte vara påkallad. Det kan påpekas att någon motsvarighet inte behövs till punkt 4 i nämnda övergångs-

bestämmelser om en ointecknad fordran på ogulden köpeskilling. En sådan fordran kan inte göras gällande vid en fastighetsförsäljning efter

balkens ikraftträdande tifr 5 & JP).

Beträffande motiven till nyssnämnda övergångsbestämmelser i FfL kan hänvisas till prop. 1971:20 s. 283 ff och 558.

Övergångsbestämmelser till 13 och 14 kap. UB

30§ — När en exekutiv försäljning har ägt rum eller en utmätt fordran har drivits in före balkens ikraftträdande, gäller äldre lag i de avseenden som regleras i 13 och 14 kap. i balken. Vad som sägs om återvinning i 153 § utsökningslagen (1877:31 s. 1) gäller fortfarande, när ett beslut om fördelning har meddelats enligt äldre lag.

Prop. 1980/81: 84 Promulgationslagen 143

Paragrafen, som motsvarar 30 § i beredningens förslag, innehåller övergångsbestämmelser som avser redovisning av influtna medel och verkan av en exekutiv försäljning m.m.

I 13 kap. UB meddelas bestämmelser om redovisning, däri inräknat fördelning och utbetalning, av medel som har influtit i mål om utmätning. Bestämmelserna innebär inte några större sakliga ändringar i vad som gäller f.n., men en del olikheter föreligger. Av dessa kan här nämnas följande,

Sammanträde för fördelning av köpeskillingen m.m. skall vara obligatoriskt endast efter försäljning av egendom som avses i 10—12 kap. I övrigt skall fördelningssammanträde hållas när det är oklart hur medlen skall fördelas (4 §). Befogenheten för överexekutor enligt 151 8 3 mom. UL att i vissa fall själv pröva en tvist har i UB ersatts av en motsvarande befogenhet för kronofogdemyndigheten och därvid vidgats till att gälla efter utmätning av all slags egendom (7 § tredje stycket). En s.k. sekundärfördelning behöver inte ske annat än i ett visst angivet fall (8 §). En generell bestämmelse ges om avräkningsordningen i enskilda mål (13 §). För utbetalning av medel innan ett fördelningsbeslut har vunnit laga kraft krävs enligt UB säkerhet i princip bara när fördelningen har skett vid ett fördelningssammanträde (14 § 4). Motsvarighet saknas till bestämmelsen i 153 $ UL om rätt för gäldenären att vid domstol väcka talan om återvinning mot en borgenär, som utan gäldenärens medgivande har tillerkänts betalning ur utmätt egendom, trots att egendomen inte hade utmätts för hans fordran och denna inte heller var fastställd av en domstol.

Även om 13 kap. UB inte innehåller så stora nyheter, synes det inte lämpligt att kapitlet tillämpas i mål, i vilka exekutiv försäljning eller indrivning av en utmätt fordran har ägt rum före ikraftträdandet av UB. Redovisning (däri inräknat fördelning och utbetalning) av influtna medel har ett nära samband med försäljningen resp. indrivningen. Dessutom kan de olika åtgärder som innefattas i redovisning ofta inte genomföras i ett sammanhang. Svårigheter kan lätt uppstå, om äldre och nya bestämmelser skall tillämpas på olika led efter en exekutiv försäljning eller efter indrivning av en utmätt fordran. På grund härav föreslås att äldre bestämmelser om redovisning skall gälla, när exekutiv försäljning eller indrivning har ägt rum före ikraftträdandet.

I 14 kap. UB ges bestämmelser om verkan av en exekutiv försäljning m.m., vilka även är av betydelse i fråga om rättsverkningarna av en fördelning och utbetalning av medel. Kapitlet reglerar verkan av en försäljning och en indrivning : förhållande till bl.a. en tredje man. Bestämmelserna saknar till stor del motsvarighet i gällande rätt. Den för rättsföljderna avgörande åtgärden är försäljningen resp. indrivningen. De nya bestämmelserna bör inte tillämpas när försäljningen eller indrivningen har ägt rum före balkens ikraftträdande.

I enlighet med det anförda föreskrivs i första stycket av förevarande

Prop. [980/81: 84 Promulgationslagen 144

paragraf att när en exekutiv försäljning har ägt rum etler en utmätt fordran

har drivits in före balkens ikraftträdande, äldre lag gäller i de avseenden

som regleras I 13 och 14 kap. i balken. I fråga om prövning av en tvist i samband med en fördelning innebär bestämmelsen att vad som sägs i 13 kap. 7§ tredje stycket UB inte kan tillämpas. när utmätt egendom har sålts

eller en utmätt fordran har drivits in före balkens ikraftträdande. Däremot ar I sådant fall 151. $ 3 mom. UL tillämpas, om fördelningsfrågan är

anhängig hos överexekutor.

Som har nämnts i det föregående innehåller inte UB någon motsvarighet till bestämmelsen i 153 & UL om rätt för gäldenären att väcka talan om ätervinning i vissa fall. Möjligheten att väcka sådan talan bör stå öppen för gäldenären, när ett fördelningsbeslut har meddelats enligt äldre lag, vare sig före eller efter UB:s ikraftträdande. En bestämmelse härom har tagits

upp som ctt andra stycke i förevarande paragraf.

Övergångsbestämmelse till 15 kap. UB

318 — När medel före ikraftträdandet av balken har innehällits enligt ett

beslut om införsel, gäller 24 § införsellagen (1968:621) i fråga om befrielse

för gäldenären från betalningsskyldighet.

Denna paragraf innehåller en Öövergångsbestämmelse rörande en införselgäldenärs betalningsskyldighet sedan medel har innehåällits av

arbetsgivaren. Paragrafen saknar motsvarighet i beredningens förslag.

Enligt 24 § införsellagen gäller över lag att sedan medel har innehållits av en arbetsgivare på grund av ett beslut om införsel, gäldenären inte längre är betalningsskyldig för den del av fordringen som motsvaras av det inne-

hållna beloppet, även om detta inte kan tas ut hos arbetsgivaren. I mot-

svarande bestämmelse i UB (15 kap. 21 §) har befrielsen från betalningsskyldighet när införsel sker för underhållsbidrag begränsats till det fallet

att införselfordringen tillkommer en allmän försäkringskassa enligt 15 §

lagen (1964:143) om bidragsförskott (omtryckt 1976:277). I andra fall av

införsel för underhållsbidrag skall gäldenären befrias från sin betalningsskyldighet för innehället belopp först i och med att införselborgenären får betalt. När medel före balkens ikraftträdande har innehållits enligt ett beslut om införsel för underhållsbidrag. som tillkommer den underhällsberättigade själv, har gäldenären enligt nuvarande regler befriats från sitt betalmingsansvar. Den nya regleringen bör inte tillämpas i sådana fall. En föreskrift

härom har tagits upp i förevarande paragraf.

Övergångsbestämmelser till 16 kap. UB

I fråga om verkställighet av kvarstad för fordran skall enligt 16 kap. 13 8

UB flera föreskrifter angående utmätning tillämpas. I 18—20 && UBp

Prop. 1980/81: 84 Promulgationslagen 145

meddelas övergångsbetämmelser till vissa av dessa föreskrifter. Hänvis-

ningen i 16 kap. 13 § UB till nu ifrågavarande föreskrifter i UB får anses omfatta även övergångsbestämmelserna till dessa. Några särskilda övergångsbestämmelser till 16 kap. 13 & UB utöver en som avser skingringsförbud torde därför inte behövas.

328 När en ansökan om avhysning har gjorts före ikraftträdandet av balken. skall vid tillämpning av 16 kap. 5 § i balken den tid om sex månader som anges där räknas från ikraftträdandet.

I 16 kap, 5 § UB föreskrivs att om den som har ansökt om avhysning

lämnar anstånd med avhysningen och anståndet varar över sex månader från dagen för ansökningen, denna skall förklaras förfallen, om inte

särskilda skäl föranleder att ytterligare anstånd godtas. UL innehåller

däremot inte någon bestämmelse om anstånd med avhysning som lämnas

av sökanden. I praktiken lämnar emellertid en sökande ofta anständ, vilket brukar godtas av kronofogdemyndigheten. Det är dock tveksamt vad som

närmare gäller beträffande ett sådant anstånd. Det synes inte lämpligt att den nya bestämmelsen i 16 kap. 5 § UB utan

vidare blir tillämplig på mål, i vilka ansökningen har gjorts före UB:s ikraft-

trädande. I så fall skulle vissa ansökningar kunna förklaras förfallna kort tid efter ikraftträdandet eller t.o.m. i och med ikraftträdandet. En över-

gångsbestämmelse bör därför meddelas i saken. För enkelhetens skull föreslås för alla fall, när en ansökan om avhysning har gjorts före ikraftträdandet av UB, att sexmånaderstiden i 16 kap. 5 § skall räknas från ikraftträdandet.

33§& I fråga om skingringsförbud som har meddelats enligt utsöknings-

lagen (1877:31 s.1) eller annan lag tillämpas vad som sägs i balken om kvarstad.

I denna paragraf meddelas en bestämmelse om skingringsförbud som

har beviljats före balkens ikraftträdande. Den motsvarar bl.a. 31 § andra

stycket i beredningens förslag.

UB utgår från att de nuvarande säkerhetsåtgärderna kvarstad och skingringsförbud skall föras samman till ett institut, benämnt kvarstad. Denna

avsikt fullföljs nu i förslaget till ändring i RB.

Enligt UL beslutas kvarstad och skingringsförbud av överexekutor. Åtgärderna kan meddelas till säkerhet antingen för en fordran eller för bättre rätt till viss egendom. När skingringsförbud har meddelats enligt UL, bör

efter UB:s ikraftträdande balkens bestämmelser om kvarstad tillämpas i den mån det låter sig göra. Detsamma gäller skingringsförbud enligt annan lag. En bestämmelse härom har tagits upp i förevarande paragraf. Bestämmelsen innebär att även vad UB innehåller om säkerställande av

en kvarstad i princip skall tillämpas. Det kan därför bli aktuellt för krono- 10 Riksdagen 1980/81-1 saml. Nr &1

Prop. 1980/81: 84 Promulgationslagen 146

fogdemyndigheten att vidta kompletterande åtgärder. Bestämmelserna i 6 kap. UB per därvid kronofogdemyndigheten viss tfrinet att förfara efter

omständigheterna. För att aktuell egendom skall tas i förvar, förseglas

eler märkas som kvarstadsbelagd bör krävas att en särskild begäran därom framställs. I fråga om bl.a. fast egendom kan det bli aktuellt att ta i förvar pantbrev som ägaren innehar. Anmälan till inskrivningsmyndigheten bör ske på samma sätt som beträffande en kvarstad. vilken har beviljats före balkens ikraftträdande.

Jag vill påpeka att balkens bestämmelser om kvarstad utan vidare är tillämpliga i fråga om kvarstad som har meddelats före ikraftträdandet, vare sig den har beslutats av en domstol eller av överexekutor. Även när beslutet har verkställs före ikraftträdandet, gäller UB:s bestämmelser i tillämpliga delar, t.ex. beträffande rättsverkan av åtgärden.

I UB har förutsatts att kvarstad på inteckningsbar egendom skall

medföra inteckningsförbud (frånsett företagsinteckning) och att en anteck-

ning om kvarstaden görs i vederbörligt register (jfr f.n. beträffande skepp och skeppsbygge 38 § första stycket 4 och 283 § första stycket 6 sjölagen).

Även kvarstad (och skingringsförbud) som gäller vid balkens ikraftträdande bör om möjligt antecknas. Föreskrifter om underrättelse till registermyndigheten kan meddelas av regeringen. Därvid får övervägas

om det i sådana fall bör krävas en särskild begäran av den som har sökt åtgärden.

Övergångsbestämmelser till 17 kap. UB 34 8& —- När utmätning eller annan verkställighet har ägt rum före balkens ikraftträdande, tillämpas äldre lag I fråga om kostnader i målet. Bestämmelserna i 17 kap. 12 § i balken gäller dock, när en tvist vid en fördelning av medel prövas av kronofogdemyndigheten enligt 13 kap. 7 § tredje stycket.

I mål som efter ikraftträdandet handläggs av överexekutor tillämpas äldre lag i fråga om kostnader även i andra fall än som anges i första stycket.

Denna paragraf, som motsvarar 34 § i beredningens förslag, reglerar kostnadsfrågan i övergångsförhållanden.

1 17 kap. UB meddelas bestämmelser om förrättningskostnader i utsökningsmål. som skall ersätta 198 och 199 §& UL. Förrättningskostnader

motsvaras f.n. av exekutionsavgifter —-- utsökningsavgift. försäljnings-

avgift och = tilläggsavgift — enligt exekutionsavgiftskungörelsen

(1971:1027). Liksom hittills skall någon kostnadsersättning inte tas ut i mål om införsel. Gentemot staten skall sökanden i princip liksom f.n. svara för förrättningskostnaderna, men UB innehåller bestämmelser som 1 vissa fall

begränsar kostnadsansvaret (17 kap. 3 och 4 §§). Enligt UB skall som regel kostnaderna tas ut av svaranden. Beträffande annan verkställighet än

Prop. 1980/81: 84 Promulgationslagen 147

utmätning får kostnaderna f.n. tas ut hos svaranden endast om exekutions-

titeln innehäller en föreskrift därom (199. & I mom. UL). Enligt UB får däremot kostnaderna vid sädan verkställighet utsökas hos svaranden, om inte annat följer av exekutionstiteln (17 kap. 8 § första stycket). 17 kap. UB innehäller även ett par andra nyheter i fråga om kostnader hos kronofogdemyndigheten, bl.a. rörande kostnaden för verkställighet av en säkerhetsåtgärd 19 § första stycket).

Det torde inte vara lämpligt att göra de nya bestämmelserna tillämpliga i

redan anhängiga mål, i vilka utmätning eller annan verkställighet redan har

skett vid balkens ikraftträdande. De nya bestämmelserna bör inte heller i annat fall gälla i mål som handläggs av överexekutor efter ikraftträdandet. I UB saknas motsvarighet till den befogenhet som överexekutor har enligt 197 & UL att ålägga den förlorande parten skyldighet att ersätta motpartens kostnader i målet.

I 17 kap. 12 § TB meddelas bestämmelser om kostnader i en fördelnings-

ivist som kronofogdemyndigheten själv prövar enligt 13 kap. 7 § tredje stycket. Enligt första stycket i paragrafen skall 18 kap. RB tillämpas i fråga om sädana kostnader. I en fördelningstvist som enligt 151 § 3 mom. UL prövas av överexekutor gäller däremot f.n. den allmänna bestämmelsen i 197 & UL. om kostnader i utsökningsmål. I andra stycket av 17 kap. 128 UB ges en bestämmelse om verkställighet av kronofogdemyndighetens beslut om ersättningsskyldighet enligt första stycket. Bestämmelserna i 17 kap. 12 & bör tillämpas så snart en fördelningstvist prövas av kronofogdemyndigheten enligt balkens bestämmelser (jfr 30 & UBp).

I enlighet med det anförda föreskrivs i första stycket av förevarande

paragraf att när utmätning eller annan verkställighet har ägt rum före balkens ikraftträdande, äldre lag skall tillämpas i fråga om kostnader i tnälet. Bestämmelserna i 17 kap. 12 & UB gäller dock när en tvist vid en fördelning av medel prövas av kronofogdemyndigheten enligt 13 kap. 7 8

tredje stycket. I andra stycket anges att I mål som efter ikraftträdandet

handläggs av överexekutor äldre lag tillämpas i fråga om kostnader även I andra fall än som anges i första stycket.

Övergångsbestämmelser till 18 kap. UB

35 & I fråga om talan mot beslut som har meddelats av utmätnings-

mannen före balkens ikraftträdande och förfarandet hos överexekutor i målet tillämpas äldre lag. Bestämmelsen i 201 & 4 mom. utsökningslagen (1877:31 s. 1) gäller dock endast om egendom som avses där har sålts före balkens ikraftträdande.

Beträffande talan mot beslut av överexekutor och förfarandet i hovrätten

i målet tillämpas äldre lag.

I fråga om talan mot hovrättens beslut i mål som har fullföljts från över-

exckutor och förfarandet i högsta domstolen i målet tillämpas också äldre

lag.

Prop. 1980/81: 84 Promulgationslagen 148

I paragrafen ges bestämmelser om klagan över beslut av utmätningsmannen, som har meddelats före balkens ikraftträdande. samt mot överexekutors beslut och mot hovrättens beslut i mål som har fullföljts från

överexekutor. Paragrafen motsvarar 35 och 36 §§ i beredningens förslag.

Enligt 18 kap. UB skall talan mot kronofogdemyndighetens beslut föras i hovrätten. De nya bestämmelserna bör i princip inte tillämpas, när beslutet har meddelats före balkens ikraftträdande. Beträffande sådant beslut bör i

stället äldre lag tillämpas och talan ske hos överexekutor. En annan

ordning är knappast möjlig i praktiken. Även i fråga om den formelta handläggningen hos överexekutor bör äldre lag tillämpas tjfr 5 & UBp).

1 enlighet härmed anges i första stycket första meningen av före varande

paragraf att äldre lag skall tillämpas i fråga om talan mot beslut, som har

meddelats av utmätningsmannen före balkens ikraftträdande, och i fråga

om förfarandet i målet hos överexekutor. Beträffande målets avgörande i

sak skall överexekutor däremot tillämpa UB:s bestämmelser med de avvikelser som följer av UBp. Med anledning av vad en remissinstans har anfört vill jag påpeka att med uttrycket i fråga om talan” avses hos vilken myndighet talan skall ske (överexekutor), förbud mot talan, sätt och tid för talans förande samt vad som har samband härmed. Målets behandling hos

överexekutor omfattas däremot inte av nämnda uttryck.

F.n. gäller i allmänhet inte någon bestämd klagotid för en tredje man som vill överklaga en utmätning. Beträffande fast egendom eller ett skepp,

en andel däri eller en villkorlig äganderätt till ett skepp eller en andel däri föreskrivs emellertid i 201 § 4 mom. UL att sedan sådan egendom har sålts

exekutivt, utmätningen inte får överklagas annat än i samband med klagan

över försäljningen. För exekutiv försäljning som har ombesörjts av över-

exekutor gäller enligt 213 § 2 mom. UL en besvärstid av tre veckor från försäljningsdagen.

Bestämmelsen i 201 §& 4 mom. UL saknar motsvarighet i UB och bör inte

tillämpas, när egendom av angivet slag säljs först efter balkens ikraft-

trädande. En bestämmelse i enlighet härmed har tagits upp som en andra

mening i första stycket.

Enligt nuvarande ordning gäller inte heller någon bestämd klagotid i

vissa andra fall än som har angetts I det föregående. Som exempel kan nämnas att klagan över utmätningsmannens beslut enligt införsellagen inte

är inskränkt till viss tid (25 § införsellagen). Detsamma gäller enligt 201 & 3

mom. UL, när utmätning har skett av lön o.d. i den ordning som föreskrivs

i 67 a—67 d §§ eller av annan egendom i fall som sägs i 67 c 8 2 mom. En

försäljning som har verkställts av utmätningsmannen kan också överklagas

utan tidsbegränsning.

Det är knappast troligt att någon, i fall då klagotiden inte är tidsbegränsad, först efter utgången av år 1982 (jfr 5 § UBp) önskar överklaga ett beslut, som har meddelats av utmätningsmannen före balkens ikraftträdande. Det torde därför saknas anledning att meddela någon särskild

Prop. 1980/81: 84 Promulgationslagen 149

bestämmelse för sådana fall. Skulle det likväl någon gång inträffa att klagan anförs efter nämnda tidpunkt, skall på grund av förevarande paragraf 1 departementsförslaget äldre bestämmelser tillämpas. Det

innebär bl.a. att vederbörande länsstyrelse i egenskap av överexekutor

skall pröva klagan. En sådan ordning kan inte väntas medföra några olägenheter. Vid behov kan nägon utanför länsstyrelsen förordnas att tjänstgöra som överexekutor (jfr I $ 3 mom. UL).

Det är tydligt att äldre bestämmelser bör tillämpas i fråga om klagan över överexekutors beslut (däri inräknat vad som i UL benämns utslag). vare sig beslutet har meddelats före UB:s ikraftträdande eller meddelas först därefter.

Beträffande förfarandet i hovrätten innehåller UB vissa avvikelser i förhållande till vad som gäller f.n. Det bör också beaktas att UB inte är

tillämplig på frågan om förordnande om säkerhetsätgärder eller handrackning. Förfarandet i hovrätten bör därför följa äldre lag när talan har ägt rum enligt äldre bestämmelser.

Även balkens bestämmelser om fullföljd av talan till högsta domstolen

avviker något från vad som gäller nu. Äldre bestämmelser härom bör fortfarande tillämpas i mål som har fultföljts till hovrätten från överexekutor.

Också I fråga om förfarandet i högsta domstolen innebär UB vissa mindre

ändringar av vad som gäller nu. Dessa ändringar, som har samband med övriga bestämmelser om besvär i utsökningsmål, bör inte tillämpas i mål som härrör från överexekutor. Andra och tredje styckena i förevarande paragraf har avfattats i enlighet med det sagda. Beträffande prövningen i sak av ett från överexekutor över-

klagat mål skall hovrätten och högsta domstolen tillämpa UB, med de av-

vikelser som följer av UBp.

Andra bestämmelser

36§ - Reseförbud som har meddelats enligt utsökningslagen (1877:31 s.1)

upphör att gälla. när balken träder i kraft.

Frågan om hävande av en säkerhetsåtgärd som har beviljats enligt utsökningslagen prövas av domstol eller, om talan ej har väckts i saken, av överexekutor.

Enligt 187 § UL kan överexekutor under vissa förutsättningar meddela

en gäldenär reseförbud till säkerhet för borgenärens fordran. I det nu

framlagda förslaget till ändring av 15 kap. RB ges domstol befogenhet att

förordna om säkerhetsåtgärder även innan talan har väckts i saken. Därvid

har inte tagits upp någon motsvarighet till nämnda bestämmelse om reseförbud. Samtidigt föreslås att den möjlighet att meddela sådant förbud i

anhängiga mål som finns f.n. avskaffas.

Till följd härav bör ett reseförbud, som har älagts av överexekutor enligt

Prop. 1980/81: 84 Promulgationslugen 150

UL. upphöra att gälla i och med att UB träder i kraft. En föreskrift härom

har tagits upp I första stycket av förevarande paragraf (fr punkt 2 i övergängsbestämmelserna till förslaget om ändring i RB). Av bestämmelsen

följer att även ett eventuellt häktningsbeslut. som kan ha meddelats vid överträdelse av ett reseförbud (187 § 2 mom. andra meningen UT). upphör

att gälla vid balkens ikraftträdande. Här kan påpekas att ett beslut av överexekutor enligt 184 & UL om särskild kvarstad på blivande avkastning av fast egendom består även efter balkens ikraftträdande, trots att någon motsvarighet till denna möjlighet inte har tagits upp i de föreslagna nya bestämmelserna om kvarstad tjfr 7 8 UBp och motiven därtill). Mäl angående kvarstad eller skingringsförbud som är anhänzigt hos

överexekutor vid balkens ikraftträdande skall enligt 5 § första stycket UBp fortfarande handläggas av denne. Vid målets avgörande skall de nya bestämmelserna i 15 kap. RB tillämpas. Har sökanden yrkat skingrings-

förbud, bör överexekutor behandla målet som om kvurstad hade begärts.

En säkerhetsåtgärd som har beviljats av överexekutor förutsätter för sitt

bestånd att talan väcks inom viss tid vid domstol eller i annan ordning (188 $ UL). Åtgärden kan emellertid hävas. om gäldenären i fråga om kvarstad elier skingringsförbud som har beviljats till säkerhet för en fordran ställer säkerhet eller om skäl för åtgärden annars inte längre föreligger. Frågan om åtgärdens hävande prövas av överexekutor eller av domstolen. om

talan har väckts i saken (189 och 190 §& UL). Domstolen prövar också

frågan om hävande av en säkerhetsåtgärd som den själv har beslutat (15

kap. 6 § och 26 kap. 6 & RB).

Efter balkens ikraftträdande bör frågan om hävande av en säkerhetsåtgärd som överexekutor har beslutat prövas av domstol. Så länge talan inte har väckts i saken bör dock prövningen lämpligen ankomma på överexekutor. Eftersom det med hänsyn till bestämmelsen i 5 § första stycket kan föreligga någon tvekan vem behörigheten skall tillkomma, har en wtrycklig föreskrift i saken tagits upp i andra stycket av förevarande paragraf. Bestämmelsen avser även beslut som har meddelats enligt UL av hovrätten eller högsta domstolen. Om rättegång pågår i saken, tillkommer

befogenheten att pröva frågan om hävande av säkerhetsätgärden den domstol där rättegången är anhängig (fr 15 kap. 8 § andra stycket i förslaget till ändring av RB). Har talan väckts i annan ordning än i rättegång, bör den domstol, som enligt 15 kap. RB är behörig att förordna

om en säkerhetsåtgärd när rättegång inte är anhängig, också anses behörig att pröva frågan om hävande (jfr 15 kap. 5 § första stycket i nämnda

förslag). Några praktiska olägenheter av en sådan ordning torde inte

behöva befaras. Den part som vill ha ätgärden upphävd får framställa en

begäran härom.

Prop. 1980/81: 84 Promulgationslagen 151

37. $ Vad som ti särskild tag eller annan författning är föreskrivet om

skingringsförbud skall i stället avse kvarstad.

Har överexekutor beviljat en säkerhetsåtgärd enligt annan lag än utsök-

ningslagen (1877:31 s. D, tillämpas 36 §.

Denna paragraf, som motsvarar 32 § i beredningens förslag, ger vissa

föreskrifter om säkerhetsåtgärder som meddelas enligt annan lag än UL.

I flera lagar finns det bestämmelser om kvarstad och skingringsförbud som anknyter till reglerna därom i UL eller RB. I det följande föreslås ändringar i flera sådana lugar. Med tanke på författningar som inte ändras

sägs i första stycket av förevarande paragraf att vad som 1 särskild lag eller

annan författning är föreskrivet om skingringsförbud i stället skall avse kvarstad.

Andra stycket i paragrafen innehäller beträffande säkerhetsåtgärder. som överexekutor har beviljat enligt annan lag än UL. en hänvisning till 36 $. Hänvisningen innebär bl.a. att frågan om hävande av en säkerhetsåtgärd när talan i saken är väckt skall prövas av domstol. Ett meddelat reseförbud skall omedeibart upphöra att gälla vid ikraftträdandet.

388 — Vad som i särskild lag eller annan författning sägs om utmätningsmannen skall i stället avse kronofogdemyndigheten.

Talan mot beslut, som efter balkens ikraftträdande meddelas av kronofogdemyndigheten enligt särskild lag eller annan författning, skall föras i hovrätten i stället för hos överexekutor,

I paragrafen, som motsvarar 37 § i beredningens förslag, meddelas vissa föreskrifter om mål som enligt särskilda författningar skall prövas av utmätningsmannen.

Termen utmätningsman förekommer i åtskilliga lagar och andra författningar vid sidan av UL och därtill anslutande författningar. I de lagar som nu föreslås ändrade föreslås att termen utmätningsman byts ut mot termen kronofogdemyndighet. På motsvarande sätt avses ordet kronofogdemyndighet användas i stället för utmätningsman i de nya verkställighets-

föreskrifter som förutsätts meddelas senare. Man får likväl räkna med att

termen utmätningsman kommer att finnas kvar i en del lagar och andra författningar. För att det skall bli fullt klart vad som i fortsättningen avses därmed föreslås it första stycket av förevarande paragraf en generell bestämmelse om att vad som i särskild lag eller annan författning sägs om utmätningsmannen i stället skall avse kronofogdemyndigheten.

Beträffande talan mot beslut eller åtgärder av utmätningsmannen anges i vissa författningar uttryckligen att talan skall föras hos överexekutor. I andra författningar förutsätts samma ordning gälla utan stöd av någon

uttrycklig föreskrift. Som ha: framhållits i det föregående bör vid UB:s ikraftträdande hovrätten över lag bli besvärsinstans i stället för överexekutor. Aktuella författningar bör i allmänhet ändras i enlighet härmed.

Prop. 1980/81: 84 Promulgationslagen 152

skrift i saken tagits upp som ett andra stycke i förevarande paragraf. Bestämmelsen blir ullämplig vare sig författningen innehåller en uttrycklig föreskrift om att talan skall föras hos överexekutor eller detta endast är förutsatt. Den sålunda ändrade instansordningen har emellertid avseende endast på beslut som meddelas efter balkens ikraftträdande (jfr 35 § första stycket och 40 §).

39 & Mål, som enligt särskild lag eller annan författning skall prövas av

överexekutor och ej avser klagan över en kronofogdemyndighets beslut,

skall i stället handläggas av kronofogdemyndigheten.

Mål enhigt särskild lag eller annan författning som är anhängiga hos överexekutor vid balkens ikraftträdande skall även därefter handläggas av överexekutor, om ej annat följer av tredje stycket.

Överexekutors befattning med mål som ej avser klagan över beslut av

kronofogdemyndigheten upphör senast vid utgången av år 1982. Mål av

sådan art som enligt de nya bestämmelserna skall handläggas av en kronofogdemyndighet får dock även dessförinnan överlämnas till en behörig kronofogdemyndighet, om det är lämpligt.

Denna paragraf innehåller föreskrifter angående mål, som enligt

särskilda författningar skall prövas av överexekutor. Den motsvarar 38 § i

beredningens förslag.

Förutom i den lagstiftning som ersätts av UB finns i åtskilliga andra

författningar bestämmelser som ålägger överexekutor uppgifter av skilda slag. I allmänhet har dessa uppgifter anknytning till överexekutors exekutiva verksamhet, såsom att förordna om verkställighet eller handräckning eller att sälja fast eller lös egendom. IF andra fall är det exekutions-

rättsliga sambandet mera lösligt eller saknas sådant samband. Som

exempel kan nämnas att överexekutor tar emot nedsättning av pengar

enligt lagen (1927:56) om gälds betalning genom penningars nedsättande i allmänt förvar eller enligt 12 kap. 21 eller 44 & JB och att överexekutor i

vissa fall utser skiljeman m.m. enligt lagen (1929:145) om skiljemän. Ett

annat fall är att överexekutor enligt 17 § lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område kan förklara en fullmakt som har förkommit kraftlös.

I det föregående (avsnitt 5) har jag anfört vissa synpunkter på frågan vilka myndigheter som bör överta överexekutors uppgifter enligt särskilda

författningar. Vad som sägs där innebär att uppgifter som har direkt anknytning till den exekutiva verksamheten, frånsett uppgiften att förordna om säkerhetsåtgärder och handräckning. bör tillkomma krono-

fogdemyndigheten, medan övriga uppgifter i allmänhet bör flyttas till andra myndigheter (tingsrätten resp. länsstyrelsen). De nu aktuella

lagförslagen och det tidigare remitterade förslaget till handräckningslag

m.m. innehåller förslag till överflyttning av de flesta uppgifter som f.n. ankommer på överexekutor. Förslag framläggs sålunda bl.a. beträffande

Prop. 1980/81: 84 Promulgationslugen 153

alla de uppgifter som har ansetts böra föras till andra myndigheter än

kronofogdemynd:igheten.

Med tanke på lagar och andra författningar, som inte föreslås ändrade och beträffande vilka överexekutors uppgifter bör flyttas till kronofogdemyndigheten, har i första stycket av förevarande paragraf tagits upp en bestämmelse, enligt vilken målen i fortsättningen skall handläggas av kronofogdemyndigheten.

I paragrafens andra stycke föreslås att mål enligt särskild lag eller annan

författning som är anhängiga hos överexekutor vid balkens ikraftträdande skall även efter ikraftträdandet handläggas av överexekutor, om inte annat följer av tredje stycket (jfr 5 § första stycket). I tredje stycket föreskrivs att

överexekutors befattning med mål som inte avser klagan över beslut av

kronofogdemyndigheten upphör senast vid utgången av är 1982. Mål av sådan art som enligt de nya bestämmelserna skall handläggas av en kronofogdemyndighet får dock även dessförinnan överlämnas av överexekutor till en behörig kronofogdemyndighet, om det är lämpligt (jfr 5 § andra stycket).

Vad som sägs i tredje stycket första meningen om klagan över beslut av

kronofogdemyndigheten innefattar även fall då ett beslut, enligt lydelsen i

den äldre författningen, har meddelats av utmätningsmannen. Det kan

vidare påpekas att i fall då en lag, som ålägger överexekutor en viss uppgift, föreslås ändrad, övergångsbestämmelser har tagits upp i förslaget

till ändring av den aktuella lagen.

4058 Bestämmelserna i 35 § gäller i tillämpliga delar även i fall som avses i

38 och 39 88.

Paragrafen, som motsvarar 39 §& i beredningens förslag, innehåller bestämmelser bl.a. om klagan över utmätningsmannens och överexekutors beslut som har meddelats enligt särskild lag eller annan författning.

I paragrafen har beträffande mål som enligt särskild lag eller annan författning skall prövas av utmätningsmannen eller överexekutor tagits upp en hänvisning till 35 § UBp i tillämpliga delar. Härav följer att äldre bestämmelser fortfarande skall gälla i fråga om talan mot utmätningsmannens

beslut som har meddelats före balkens ikraftträdande. Talan skall föras

hos överexekutor, såvida inte annan ordning för klagan är föreskriven i den aktuella författningen. För många fall gäller f.n. inte någon bestämd

klagotid.

Vidare skall talan mot beslut som har meddelats av överexekutor enligt

en särskild lag eller annan författning föras med tillämpning av äldre

bestämmelser, vare sig beslutet har meddelats före eller efter ikraftträdandet. Förekommer ett fullföljdsförbud, skall det givetvis respekteras. Äldre bestämmelser skall också tillämpas i fråga om förfarandet i hovrätten samt

beträffande talan till högsta domstolen och förfarandet där i fall som avses nu.

418 Lagen (1921:244) om utmätningsed tillämpas fortfarande i fråga om

ansökningar enligt lagen som har kommit in till konkursdomaren före balkens ikraftträdande.

Förordningen (1855:66 s. 1) angående handelsböcker och handelsräkningar tillämpas fortfarande beträffande handelsräkningar som har utfärdats medan förordningen var gällande.

Denna paragraf. som motsvarar 3 § i beredningens förslag, innehåller övergängsbestämmelser med anledning av att lagen om utmätningsed och förordningen angående handelsböcker och handelsräkningar föreslås upphävda.

Enligt lagen om utmätningsed är det en förutsättning för det där före-

skrivna förfarandet med edgång inför konkursdomaren att ett försök till utmätning inte har lett till åsyftat resultat. Motsvarande förfarande enligt UB äger rum hos kronofogdemyndigheten i målet om utmätning. Lagen om utmätningsed bör även efter UB:s ikraftträdande tillämpas, när en ansökan om avläggande av utmälningsed har gjorts före ikraftträdandet. Det synes

däremot inte påkallat att utsträcka lagens fortsatta tillämplighet till andra

fall. En bestämmelse i enlighet med det sagda har tagits upp i första stycket av förevarande paragraf.

I fråga om förordningen angående handelsböcker och handelsräkningar

föreslås i paragrafens andra stycke att förordningen fortfarande skall

tillämpas beträffande handelsräkningar som har utfärdats medan förord-

ningen gällde.

428 — Har en svensk domstol eler förvaltningsmyndighet ålagt någon

betalningsskyldighet och har så lång tid förflutit efter åläggandet att hinder möter för verkställighet i en främmande stat. vars lag annars medger verkställighet, skall hovrätten på ansökan av borgenären förnya betalningsåläg-

gandet, såvida ej hinder föreligger mot verkställighet enligt svensk lag eller

annat särskilt skäl förekommer. Innan ett sådant beslut meddelas, skall

gäldenären beredas tillfälle att yttra sig. Förordningen (1863:5 s. 3) angående förnyande av svensk myndighets beslut, som förlorat sin exekutiva kraft i främmande stat, gäller fortfarande i fråga om en ansökan som har gjorts hos länsstyrelsen medan förord-

ningen gällde.

Paragrafen, som motsvarar 4 § i beredningens förslag, innehåller

bestämmelser om förnyande av en svensk exekutionstitels verkställbarhet 1 främmande stat.

Beredningen har föreslagit att bestämmelser, motsvarande 1863 års förordning angående förnyande av svensk myndighets beslut, som förlorat sin

exekutiva kraft I främmande stat, tas upp i UBp och därvid vidgas till att

avse verkställighet av betalningsskyldighet över lag. Befogenheten att

Prop. 1980/81: 84 7.2 155

förordna om verkställbarhet (exigibilitet) föreslås åvila hovrätten. Förslaget har i allmänhet godtagits i remissyttrandena. En remissinstans har emellertid ifrågasatt om inte uppgiften att besluta bör ankomma på

kronofogdemyndigheten. En annan remissinstans har ansett att endast den hovrätt. inom vars domkrets den först beslutande myndigheten är belägen.

bör vara behörig att pröva frågan. För egen del vill jag först erinra om att det i 2 8 föresläs att de ålder-

domliga bestämmelserna i 1863 års förordning upphävs. Nya bestäm-

melser i saken bör därför meddelas. Den prövning som skall ske innan för-

ordnande meddelas är närmast av judiciell beskaffenhet. Uppgiften bör

fördelas mellan alltför många domstolar synes det lämpligt att den förläggs

till hovrätten. Några olägenheter av att samtliga hovrätter blir behöriga kan inte befaras. En borgenär torde endast undantagsvis ha anledning att begära ett nytt betalningsäläggande för att kunna få verkställighet i utlandet. Det bör

därför kunna godtas att frågan regleras i UBp. De av beredningen föreslagna bestämmelserna bör emellertid kompletteras med en föreskrift om sättet för frågans anhängiggörande.

I enlighet härmed anges i första stycket av förevarande paragraf att om en svensk domstol eller förvaltningsmyndighet har ålagt någon betalnings-

skyldighet och så lång tid har förflutit efter åläggandet att hinder möter för

verkställighet i en främmande stat, vars lag annars medger verkställighet.

hovrätten skall på ansökan av borgenären förnya betalningsåläggandet, sävida inte hinder föreligger mot verkställighet enligt svensk lag eller annat

särskilt skäl förekommer. Vidare anges att gäldenären skall beredas tillfälle att yttra sig, innan ett beslut meddelas om betalningsåläggande. Vad som sägs om annat särskilt skäl mot betalningsäåläggande än att hinder föreligger mot verkställighet enligt svensk lag avser i första hand det fallet att borgenären saknar anledning att söka verkställighet i annat land.

I andra stycket har tagits upp en övergångsbestämmelse för det fallet att en ansökan enligt 1863 års förordning har gjorts hos länsstyrelsen medan förordningen gällde. Bestämmelsen innebär att vad som sägs i förordningen då skall tillämpas.

7.2¶Förslaget till lag om ändring i lagen (1899:12 s. 9) om verkställighet i visst fall av utländsk domstols beslut

Enligt 1899 års lag om verkställighet i visst fall av utländsk domstols

beslut (jfr kungörelsen 1935:134 ang. tillämpning av nämnda lag) får vissa utländska beslut i vilka en kärande eller en mellankommande part har

ålagts att betala rättegångskostnader verkställas här i riket. Framställning

om verkställighet skall göras hos överexekutor.

Beredningen har föreslagit att uppgiften att pröva frågan om verkstäl-

Prop. 1980/81: 84 7.3 156

lighet enligt 1899 års lag skall föras ull kronofogdemyndigheten. Förslaget har i allmänhet godtagits av remissinstanserna. En remissinstans har emellertid. med hänsyn tll det ringa antalet ärenden. ifrägasatt om inte prövningen bör ävila endast en kronotogdemyndighet eller eventuellt Svea hovrätt. En annan remissinstans har förordat att prövningen även i fortsättningen skall ankomma på länsstyrelsen. För egen del vill jag först nämna att medan frågor om verkställighet här i

riket av nordiska domar och beslut som regel skall prövas av en exekutiv

myndighet. det i flertalet fall ankommer på Svea hovrätt att pröva ansökningar om verkställighet av utomnordiska domar och beslut. Se å ena sidan t.ex. 285 lagen (1962:512) om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fast-

ställda i Danmark, Finland, Island etler Norge, och 9 § lagen (1977:595) om

erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område samt å andra sidan t.ex. 7 8 lagen (1965:723) om erkännande och verkstäl-

lighet av vissa utländska domar och beslut angående underhåll till barn och

9 § lagen (1976:108) om erkännande och verkställighet av utländskt

avgörande angående underhållsskyldighet.

Trots det nu sagda anser jag att det inte finns skäl att frängå den i 1899 ärs lag föreskrivna ordningen. enligt vilken prövningen av verkställighet som avses i lagen ankommer på en exekutiv myndighet. Vid överexekutors avskaffande bör prövningen anförtros kronofogdemyndigheten.

Någon anledning att endast en viss kronofogdemyndighet skulle vara

behörig föreligger inte. Kvalificerade tjänstemän hos kronofogdemyndigheten är skickade att handha uppgiften. Lagen i sin nya lydelse innehåller inte —- lika litet som den nu gällande lydelsen i fråga om överexekutor — någon bestämmelse om vilken kronofogdemyndighet som är behörig att pröva en ansökan om verkställighet. UB:s regler om kronofogdemyndighetens lokala kompetens beträffande utmätning får tillämpas analogt (jfr 4 kap. 8§ UB, se även 2 kap. 4 8). Om ett mål enligt 1899 ärs lag är anhängigt hos överexekutor vid ikraft-

trädandet av de nya bestämmelserna, bör handläggningen av målet i princip fortgå hos överexekutor, dock längst till utgången av år 1982. Överexekutor bör emellertid även dessförinnan kunna överlämna ett sådant mål till kronofogdemyndigheten. om det är lämpligt. Övergångs-

bestämmelserna har utformats i enlighet med vad nu har sagts tyfr 39 & andra och tredje styckena UBp). Ett överlämnande bör ske till kronofogde-

myndigheten i det distrikt där verkställigheten lämpligen bör äga rum (fr vad som har sagts i det föregående om tillämpning av 4 kap. 8 § UB).

7.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1936:79) om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz

Enligt 1936 års lag om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz kan en dom som I Schweiz har meddelats i ett

Prop. 1980/81: 84 7.4 157

tvistemäl eller, i fråga om annat än straff eller förverkande av egendom, i ett brottmäl under vissa förutsättningar verkställas här i riket.

I 7.51 1936 ärs lag föreskrivs att om talan anhängiggörs hos en domstol

eller överexekutor i en sak. vilken veterligen redan är anhängig vid en schweizisk domstol som enhgt 1936 års lag är behörig, den svenska

domstolen eller överexekutor skall visa målet ifrån sig. Vad som sägs om talan hos överexekutor torde avse en ansökan om handräckning. Enligt vad jag tidigare har föreslagit skall överexekutorsinstitutionen avskaffas,

och frågan om handräckning skall enligt förslaget till handräckningslag prövas av tingsrätten. På grund härav föreslås att vad paragrafen inne-

håller om talan hos överexekutor utgår.

7.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område

118 Enligt 11 8 nordiska verkställighetslagen sker verkställighet hos kronofogdemy ndigheten av exekutionstitlar som avses I lagen enligt vad som är

föreskrivet i fråga om en svensk domstols lagakraftägande dom. I fall som

avses I 4 §, dvs. beträffande en dom på betalningsskyldighet som inte har vunnit laga kraft, skall dock verkställigheten ske med iakttagande av 39

och 40 §8& UL. Det innebär att utmätning får äga rum, såvida inte gäldenären ställer säkerhet eller nedsätter beloppet, men att utmätt egendom i princip inte får säljas.

Hänvisningen till 39 och 40 88 UL har ändrats till att avse vad som gäller

i fråga om en dom som avses i 3 kap. 6 & UB. Det innebär i huvudsak samma begränsningar i verkställigheten som föreskrivs f.n. och därutöver att influtna medel inte får betalas ut utan att säkerhet ställs så länge domen inte har vunnit laga kraft (se 3 kap. 6 §, 8 kap. 4 § första stycket första meningen och tredje stycket och 13 kap. 14 § 1 UB).

148 I 14 § nordiska verkställighetslagen anges f.n. att om handräckning har

beviljats enligt 8 kap. UL, talans väckande vid en dansk, finsk, isländsk

eller norsk domstol skall med:avseende på giltigheten av ett sådant beslut vid tillämpning av 188 & UL jämställas med talans anhängiggörande vid en

svensk domstol. såvida domen i den utländska rättegången kan bli gällande

i Sverige enligt samma lag.

Enligt vad jag föreslår i det följande skall befogenheten att förordna om kvarstad och andra säkerhetsåtgärder ankomma på tingsrätten och

regleras i 15 kap. RB. Paragrafen föreslås ändrad i enlighet härmed.

Någon särskild övergångsbestämmelse torde inte behövas.

7.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1939:6) om frihet från kvarstad och skingringsförbud för vissa luftfartyg

I 1 § lagen om frihet från kvarstad och skingringsförbud för vissa luft-

fartyg finns bestämmelser om att kvarstad inte får läggas på vissa slag av

luftfartyg, bl.a. sådana som används för statsändamål. 2 § innehåller vissa föreskrifter om säkerhet som ställts till undvikande av kvarstad. Enligt 3 har vad som sägs i I och 2 §§ motsvarande tillämpning beträffande skingringsförbud.

Uttrycket ”pant eller borgen i 2 § bör ersättas av termen säkerhet (jfr 2 kap. 25 & UB). Det kan påpekas att detta inte strider mot den konvention rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om kvarstad å luftfartyg, på vilken 1939 års lag grundas.

Vidare föreslås att bestärnmelsen om skingringsförbud i 3 § utgår. Lagens rubrik föreslås också jämkad.

7.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1936:320) om skydd mot vräkning vid arbetskonflikter

I 18 lagen om skydd mot vräkning vid arbetskonflikter föreskrivs att om en arbetsgivare har yrkat vräkning av en arbetstagare från en lägenhet. som har upplåtits åt honom på grund av hans arbetsanställning, och det

upplyses att arbetstagaren deltar i en strejk vid arbetsgivarens företag eller

att han är föremål för en lockout från arbetsgivarens sida, yrkandet inte får bifallas förrän tre månader har förflutit från det att arbetstagaren upphörde med arbetet i anledning av konflikten. Bestämmelsen är tillämplig när yrkandet om vräkning har framställts hos en domstol, överexekutor eller skiljemän. Eftersom överexekutorsinstitutionen skall avskaffas och överexekutors uppgift att förordna om handräckning föras över till tingsrätten, föreslås att vad som sägs i paragrafen om överexekutor utgår.

När en ansökan om vräkning har gjorts hos överexekutor före ikraft-

trädandet av UB, skall överexekutor även därefter pröva frågan (se 5 §

UBp). En övergångsbestämmelse har tagits upp med tanke på sådana fall.

7.7¶Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken

Frågan om verkställighet rörande vårdnaden om barn eller umgängesrätt

och frågan om överflyttning av barn i vissa andra fall prövas av länsrätten

och förfarandet regleras i 21 kap. föräldrabalken (FB). Beträffande en parts skyldighet att ersätta motpartens kostnader i ett sådant ärende gäller enligt

11 § första stycket i nämnda kapitel att UL:s bestämmelser om kostnader i utsökningsmäål hos överexekutor har motsvarande tillämpning. Hän-

visningen åsyftar 197 § UL, där det föreskrivs att överexekutor i ett utsökningsmål bestämmer efter vad som är skäligt om och till vilket belopp den

Prop. 1980/81: 84 7.8-9 159

förlorande parten bör betala ersättning till den andre för hans kostnader i målet.

Bestämmelsen I 197 & UL har inte fått någon motsvarighet i UB. Det kan erinras om att förfarandet i mål som avses 1 21 kap. FB även regleras av förvaltningsprocesslagen (1971:291). Sistnämnda lag innehåller inte någon

regel om kostnadsersättning mellan parter.

Hänvisningen i 21 kap. 11 §& FB till UL:s regler om kostnader i mål hos

överexekutor bör ersättas av en bestämmelse som direkt reglerar ersätt-

ningsfrågan. I enlighet härmed anges i paragrafen att länsrätten får. enligt vad som är skäligt, förordna att den ena parten skall ersätta motpartens

kostnader i ett ärende enligt 21 kap. Det torde inte vara behövligt att. som en remissinstans har förordat, meddela mera detaljerade föreskrifter i

saken.

Till sitt innehåll överensstämmer förslaget i huvudsak med den

nuvarande bestämmelsen. Förslaget ger dock länsrätten större möjligheter

att beakta en försumlig processföring på den vinnande partens sida. Den

vinnande bör som regel få ersättning för kostnader som har varit påkallade i målet. För att ersättning skall utgå bör det krävas att parten har yrkat er-

sättning. Ersättning bör dock utan yrkande kunna utgå för kostnaden för

utskrift av slutligt beslut i målet (jfr 18 kap. 14 § RB). Det är tydligt att den föreslagna regeln bör tillämpas även i fråga om kostnaderna i högre instans.

Någon särskild övergångsbestämmelse torde inte behövas.

7.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1924:322) om vård av omyndigs värdehandlingar

I 2 § första stycket i förevarande lag finns under punkt 13 en föreskrift

om skyldighet för en bank, hos vilken en omyndigs värdehandlingar har

nedsatts i öppet förvar, att underrätta förmyndaren, bl.a. då banken har fått en underrättelse från överexekutor om att exekutiv auktion har blivit utlyst på intecknad egendom. Vad som sägs om överexekutor föreslås ändrat till att avse kronofogdemyndigheten. Någon särskild övergångs-

bestämmelse torde inte krävas.

7.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo

12 kap. 14 § i förevarande lag finns en bestämmelse om att egendom i ett

visst fall inte får utmätas eller beläggas med kvarstad eller skingrings-

förbud. Vad som sägs om skingringsförbud föreslås utgå.

Prop. 1980/81: 84 7.10 160

7.10 Förslaget till lag om ändring i jordabalken

I UB har tagits upp bestämmelser om rättsverkan av kvarstad. På motsvarande sätt bör i JB meddelas föreskrifter om förhållandet mellan kvarstad och en ansökan om lagfart eller inteckning m.m. UB föranleder

även en det andra jämkningar i JB. Det kan erinras om att i det tidigare remitterade förslaget till handräckningslag m.m. har tagits upp de ändringar i JB som föranleds av handräckningslagen.

3 kap. 3 och 5 88

Enligt 3 kap. 3 § andra stycket och 5 & JB är den som ämnar utföra

grävning eller annat liknande arbete på sin mark i vissa fall skyldig att hos

länsstyrelsen ställa pant eller borgen enligt UL till säkerhet för skyldigheten att ersätta skada som kan uppkomma på någon annans mark. Hän-

visningen till UL avser bestämmelserna om pant och borgen i 48 §. Bestämmelserna i 48 & UL ersätts av de regler om säkerhet som har tagits upp I 2 kap. 25—27 §§ UB. I nu förevarande paragrafer bör därför i

stället hänvisas tll 2 kap. UB. Av hänvisningen följer bl.a. att om en bank eller jämförbar penninginrättning skall ställa säkerhet, en utfästelse av

penninginrättningen att infria ersättningsskyldigheten får godtas. Staten,

en kommun, en landstingskommun eller ett kommunalförbund behöver inte ställa säkerhet. Prövningen av en säkerhet, som inte har godkänts av

den till vars förmån säkerheten skall gälla, ankommer på länsstyrelsen.

6 kap. 10 och 12 §§

Enligt första stycket i 6 kap. 10 § skall ansvaret för en gemensam inteckning fördetas mellan fastigheterna i första hand efter deras taxeringsvärden. Om taxeringsvärde inte finns för var och en av fastigheterna när någon av dem skall säljas exekutivt, gäller de värden som överexekutor låter äsätta fastigheterna enligt FfL. Att varje fastighet skall värderas av överexekutor i ett sådant fall framgår av 3 & FfL.

FfL. ersätts av 12 kap. UB. Värdering av en utmätt fastighet skall ankomma på kronofogdemyndigheten (12 kap. 3 §, jfr 8 kap. I $ första

stycket). Första stycket i 6 kap. 10 § JB föreslås ändrat till överens-

stämmelse härmed. Det synes inte behövligt att särskilt ange att värderingen sker genom kronofogdemyndighetens försorg.

Enligt 6 kap. 12 § blir en inteckning under vissa förutsättningar utan verkan, sedan fastigheten har sålts exekutivt. Detta gäller dock inte, om överexekutor har förordnat om fortsatt inteckningsansvar. Närmare

bestämmelser om ett sådant förordnande finns i 56 & FfL.

I UB har förutsatts att ett förordnande om fortsatt inteckningsansvar

skall meddelas av kronofogdemyndigheten i egenskap av auktionsförrättare (12 kap. 56 §). Ordet överexekutor i 6 kap. 12 § bör därför bytas ut mot kronofogdemyndigheten.

Prop. 1980/81: 84 7.10 161

7 kap. 16, 17 och 19 §§

1 7 kap. 16 8, 17 § tredje stycket och 19 § första stycket hänvisas i fråga om en exekutiv försäljnings inverkan på rättigheter i fastigheten till FfL. Dessa hänvisningar föreslås ändrade till att gälla 12 kap. UB.

8 kap. 4§

Enligt första stycket i denna paragraf skall ett arrendeavtal, som sägs upp med anledning av att arrenderätten är förverkad, upphöra att gälla nästa fardag, om inte rätten eller överexekutor finner skäligt ålägga arren-

datorn att avflytta tidigare eller annat följer av 8 kap. 25 §. Eftersom överexekutors befogenhet att förordna om avhysning genom handräckning skall upphöra och motsvarande befogenhet skall tillkomma tingsrätten, föreslås att vad som sägs i bestämmelsen om överexekutor utgår.

12 kap. 21, 22, 44 och 67 a §§ En hyresgäst, som anser att han har rätt till nedsättning i hyran eller att

han har en motfordran hos hyresvärden och vill dra av motsvarande belopp på hyran, fär enligt 12 kap. 21 § nedsätta beloppet hos överexekutor. Detsamma gäller, när det råder en tvist om storleken av hyra

som inte är bestämd till beloppet i avtalet. Beredningen har föreslagit att uppgiften att ta emot nedsättning av ett hyresbelopp skall vid överexekutors avskaffande flyttas till kronofogde-

myndigheten. Detta har kritiserats av några remissinstanser. som anser att

nedsättning i fortsättningen bör ske hos länsstyrelsen. För egen del vill jag

framhålla att frågan om behörig myndighet vid nedsättning av hyresbelopp bör regleras på samma sätt som motsvarande fråga vid nedsättning enligt

lagen (1927:56) om gälds betalning genom penningars nedsättande i allmänt förvar. Som närmare behandlas i motiven till ändringen av den lagen

(avsnitt 7.30) föreslår jag att uppgiften att ta emot en sådan nedsättning skall tillkomma länsstyrelsen. I enlighet härmed föreslås att nedsättning enligt 12 kap. 21 & JB också skall ske hos länsstyrelsen. 12 kap. 22 och 44 $$, som ansluter till 21 §, föreslås ändrade på motsvarande sätt.

Förslaget innehåller inte, lika litet som gällande lag i fråga om överexekutor, någon bestämmelse om vilken länsstyrelse som är behörig att ta emot en deposition av hyra utan förutsätter att nedsättning kan ske hos

vilken länsstyrelse som helst. Det är emellertid lämpligt att hyran nedsätts hos länsstyrelsen i hyresvärdens hemvist eller där den annars skulle ha betalats (jfr 12 kap. 20 § andra stycket) eller hos länsstyrelsen där fastig-

heten ligger.

I förslaget till ändring i 1927 års lag har tagits upp en bestämmelse om

talan mot länsstyrelsens beslut med anledning av nedsättning. Bestämmelsen innebär att talan skall föras i hovrätten genom besvär. En mot-

svarande bestämmelse föreslås i 12 kap. JB. Beträffande skälen för denna föreskrift (67 a §) får jag hänvisa till vad som anförs vid 1927 års lag.

It Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 84

Prop. 1980/81: 84 7.10 162

13 kap. 26 &

Enligt första stycket i denna paragraf har bl.a. UL:s och FfL:s bestäm-

melser om fast egendom och rättighet däri motsvarande tillämpning i fråga

om tomträtt. Denna hänvisning föreslås ändrad till att avse UB (jfr 1 kap.

HH 8 andra stycket UB).

19 kap. 218

Trots att skingringsförbud på fast egendom eller tomträtt inverkar på

rådigheten över egendomen, finns det f.n. inte någon föreskrift om att

förbudet skall antecknas i fastighetsboken eller tomträttsboken. Härav följer att en sådan anteckning inte får göras (jfr 19 kap. I $ andra stycket och 21 § tredje stycket JB; se även NJA 1976 s. 76). I samband med tillkomsten av lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och

avgifter har däremot i 19 kap. 21 § första stycket förts in en bestämmelse

om att ett ianspråktagande av fast egendom eller tomträtt genom betalningssäkring elter ett upphävande därav skall antecknas i fastighetsboken resp. tomträttsboken.

Enligt vad jag föreslår i det följande skall säkerhetsåtgärderna kvarstad

och skingringsförbud föras samman till ett gemensamt institut, benämnt

kvarstad. Beslut om kvarstad skall medföra förbud för svaranden att

överlåta egendomen eller att till skada för sökanden förfoga över den på

något annat sätt. om inte kronofogdemyndigheten medger det (16 kap. 14 § UB, jfr 16 § andra stycket). I det följande föreslås bl.a. att inteckning inte

skall få beviljas i en fastighet som är belagd med kvarstad (22 kap. 3 §).

Kvarstad på fast egendom bör därför antecknas i fastighetsboken (jfr 38 § första stycket 4 och 5 sjölagen 1891:35 s. 1). Motsvarande gäller tomträtt.

Bestämmelser om att kvarstad i fråga om fast egendom eller tomträtt

skall antecknas i fastighets- resp. tomträttsboken föreslås införda i första stycket av 19 kap. 21 § JB. En anteckning bör göras även när kvarstaden har upphävts.

Förslaget avser såväl kvarstad för en fordran som kvarstad till säkerhet för bättre rätt till fast egendom eller tomträtt. I verkställighetsföreskrifter bör föreskrivas skyldighet för en domstol som har beviljat kvarstad på fast egendom eller tomträtt och för en kronofogdemyndighet som har belagt sådan egendom med kvarstad att göra anmälan till vederbörande inskriv-

ningsmyndighet.

20 kap. 6 8 Paragrafen anger under olika punkter i vilka fall en ansökan om lagfart

skall avslås. Enligt punkt 7 skall en lagfartsansökan avslås, om fastigheten

har sålts exekutivt till någon annan än sökanden och försäljningen har företräde framför dennes förvärv enligt 213 a & I mom. UL. Hänvisningen till nämnda lagrum föreslås ändrad till att avse 14 kap. UB. När egendom har belagts med kvarstad för en fordran, får enligt 16 kap.

Prop. 1980/81: 84 7.10 163

14 § UB gäldenären inte överlåta egendomen, såvida inte kronofogdemyndigheten medger det av särskilda skäl. Överlåtelseförbudet riktar sig I första hand mot gäldenären men får anses gälla även en tredje man. till

vilken en överlåtelse sker i strid med förbudet. En sådan överlåtelse är alltså i princip ogiltig. Beträffande frågan huruvida den till vilken överlåtelsen har skett kan åberopa förvärvet, om han var i god tro, vill jag

framhålla följande.

I propositionen beträffande UB har ingående behandlats frågan om företrädet mellan en utmätning av viss egendom och en överlåtelse av

egendomen från utmätningsgäldenären (motiven till 4 kap. 30 §). I fråga om

fast egendom har på skäl som anges i propositionen förordats att en

utmätning skall i och med utmätningsbeslutet gälla mot den som därefter förvärvar egendomen, även om denne är i god tro. Frågan om företrädet

mellan kvarstad för fordran på fast egendom och en överlåtelse av

egendomen bör uppenbarligen bedömas på samma sätt. Det innebär att

sedan kvarstad har lagts på fast egendom, kvarstaden gäller mot den som därefter förvärvar egendomen, även om kvarstaden inte har hunnit

antecknas i fastighetsboken och förvärvaren är i god tro. Kvarstad på fast egendom till säkerhet för bättre rätt bör ha samma verkan som kvarstad för fordran.

En särskild fråga är om JB behöver ändras med hänsyn till vad jag nu har

sagt. Jag vill med anledning därav påpeka att bestämmelserna i 17 kap. om företräde på grund av inskrivning inte gäller i sådana fall som nu avses och

att de inte heller kan anses analogt tillämpliga. Bestämmelserna om

godtrosförvärv på grund av inskrivning i 18 kap. (se särskilt 1 § första

stycket) är inte, vare sig enligt sin ordalydelse eller med stöd av motivuttalandena (se prop. 1970:20 del A s. 280), tillämpliga på frågan om företrädet mellan kvarstad (f.n. skingringsförbud) på fast egendom och förvärv av egendomen. Inte heller torde det finnas stöd för en analogisk tillämpning av dessa bestämmelser. Vad nu har sagts överensstämmer också med den ståndpunkt som har intagits i motsvarande fråga, när överlåtelse sker

av fast egendom som har tagits i anspråk genom betalningssäkring (prop. 1978/79:28 s. 161 f, 215 och 220). Med hänsyn till det anförda anser jag inte

att JB behöver ändras. Jag anser inte heller att det behövs någon uttrycklig

föreskrift i saken. Frågan om lagfart på fast egendom som har belagts med kvarstad bör omfattas av punkt 9 i 20 kap. 6 8. Där föreskrivs att en lagfartsansökan skall avslås, om det är uppenbart att förvärvet av annan grund — dvs.

annan grund än dem som anges i föregående punkter — är ogiltigt eller inte kan göras gällande. Det kan påpekas att det hinder mot lagfart som anges under punkt 5 — att en överlåtelse står i strid med en mot överlåtaren gällande inskränkning i hans rätt att förfoga över egendomen — endast åsyftar sådana inskränkningar i förfoganderätten som avses i 20 kap. 14 §

(se prop. 1970:20 del B s. 576).

Prop. 1980/81: 84 7.10 164

I enlighet med det sagda bör en ansökan om lagfart på en kvarstads-

belagd fastighet avslås, om överlåtelsen har skett efter kvarstaden. Om

sökanden åberopar en överlåtelse som har ägt rum före kvarstaden, bör däremot kvarstaden inte i och för sig utgöra hinder mot att lagfart beviljas. Detta bör gälla vare sig kvarstaden har beviljats till säkerhet för en fordran eller till säkerhet för bättre rätt. Särskilt i det förra fallet kan det bli aktuellt att kvarstaden hävs (se 16 kap. 13 § jfrd med 4 kap. 33 & UB). Om kvarstaden i det senare fallet har följts av en rättegång om bättre rätt till fastigheten, skall ansökningen förklaras vilande (se 20 kap. 7 & 3 JB). Det kan påpekas utt om ett köpebrev har föregåtts av ett köpekontrakt eller en annan liknande köpehandling vari avtal har träffats om överlåtelse av

egendomen, det i allmänhet är dagen för upprättandet av denna handling

som är avgörande för när egendomen skall anses ha överlåtits.

Det sagda skall också tillämpas beträffande tomträtt (fr 21 kap. 7 & JB).

21 kap.

28¶I 21 kap. 25 anges i vilka fall en ansökan om inskrivning av en upplåtelse

av tomträtt skall avslås. Enligt punkt 5 skall en sådan ansökan avslås om fastigheten är utmätt.

Även kvarstad bör nämnas som grund för avslag på en inskrivnings-

ansökan (jfr punkt 6). I samband härmed bör även betalningssäkring tas upp. Förbudet mot inskrivning bör iakttas av inskrivningsmyndigheten fr.o.m. den inskrivningsdag, då ett ärende angående anteckning om kvarstaden eller betalningssäkringen tas upp. Den nuvarande bestämmelsen om inskrivningsförbud vid utmätning bör jämkas på motsvarande sätt (jfr 4 kap. 30 § andra stycket UB samt vad som sägs i det följande vid 22 kap. 3 §

JB).

Punkt 5 i 21 kap. 2 § har utformats I enlighet med det sagda.

58 I denna paragraf ges bestämmelser om inskrivning av ett avtal om en sådan ändring i en inskriven tomträtts innehåll som avses i 13 kap. 21 §, dvs. om en utvidgning eller inskränkning av det område som tomträtten

avser eller om en ändring av ändamålet med tomträtten m.m. I fråga om en sådan inskrivning gäller i tillämpliga delar bestämmelserna om inskrivning

av en upplåtelse av tomträtt i 21 kap. 2—4 §§. Från denna hänvisning görs

emellertid i 5 §& vissa avvikelser. I andra stycket av 5 § anges sålunda att om en inteckning förut är

beviljad eller sökt i tomträtten eller om inskrivning av en nyttjanderätt, ett

servitut eller en rätt till elektrisk kraft förut är beviljad eller sökt i denna

eller om en sådan inskrivning söks samma dag, en ansökan om inskrivning

av ett ändringsavtal får bifallas endast om rättighetshavaren har medgett

inskrivning av avtalet eller detta är väsentligen utan betydelse för rättig-

hetshavarens säkerhet. Vidare föreskrivs att om fastigheten eller tomt-

Prop. 1980/81: 84 s 7.10 165

rätten har utmätts eller tagits i anspråk genom betalningssäkring före den

dag då inskrivning söks, vad nu har sagts om rättighetshavaren även gäller

utmätningssökanden eller den borgenär för vars fordran betalningssäkring har ägt rum.

Bestämmelserna I andra stycket bör vidgas till att avse även det fallet att fastigheten eller tomträtten har belagts med kvarstad. Förbudet mot inskrivning av ändringsavtal vid utmätning, kvarstad eller betalningssäkring bör iakttas av inskrivningsmyndigheten fr.o.m. den inskrivningsdag då ett ärende angående anteckning om åtgärden tas upp. Paragrafen föreslås

ändrad i enlighet med det sagda.

68 Enligt andra stycket i denna paragraf får en ansökan om dödning av en

tomträttsinskrivning I fall som anges i 13 kap. 22 & — dvs. när fastighetsägaren och tomträttshavaren har kommit överens om tomträttens upphörande eller när fastigheten och tomträtten har kommit i samma ägares

hand — inte bifallas, om en inskrivning I tomträtten är beviljad eller sökt

eller om tomträtten är utmätt. Anledningen till att en utmätning utgör hinder mot att tomträttsinskrivningen dödas är att utmätningsborgenären i annat fall skulle förlora den rätt som han har erhållit genom utmätningen.

Av liknande skäl bör en tomträttsinskrivning inte få dödas, om tomträtten är belagd med kvarstad. Detsamma gäller betalningssäkring. I

enlighet härmed har paragrafen vidgats till att gälla även kvarstad och

betalningssäkring. Vidare föreslås att det skall krävas att ett ärende angående anteckning om den exekutiva åtgärden har tagits upp senast på

den inskrivningsdag då dödning söks.

22 kap. 3 8

I paragrafen anges i vilka fall en ansökan om inteckning i fast egendom skall avslås. Enligt punkt 6 skall en sådan ansökan avslås, om en del av fastigheten är utmätt eller utmäts den dag då inteckningen söks. Bestämmelsen sammanhänger bl.a. med att en utmätt del av en fastighet kan säljas i den ordning som gäller för exekutiv försäljning av en utmätt rättighet (64 och 69 §§ FfL) och att utmätningssökanden då skulle kunna lida skada av en ny inteckning.

F.n. medför utmätning av fast egendom förmånsrätt i och med utmätningsbeslutet (83 & I mom. UL). Enligt UB skall en sådan utmätning inte medföra förmånsrätt förrän ett ärende angående anteckning om utmät-

ningen tas upp på en inskrivningsdag (4 kap. 30 § andra stycket). På motsvarande sätt bör en utmätning av en del av en fastighet beaktas av inskriv-

ningsmyndigheten fr.o.m. den inskrivningsdag då ett ärende angående an-

teckning därom tas upp. Bestämmelsen under punkt 6 föreslås jämkad i enlighet härmed. Bestämmelsen avser även utmätning av en villkorlig äganderätt till del av en fastighet. Beträffande det fallet att en inteckning

Prop. 1980/81: 84 7.10 166

hinner sökas på en tidigare inskrivningsdag än den dä utmätningen antecknas kan hänvisas till vad som sägs i det följande om förhållandet mellan en inteckning och kvarstad.

Enligt punkt 7 i 22 kap. 3 § gäller att om en del av en fastighet har tagits i anspråk genom betalningssäkring eller tas i anspråk den dag då inteckning i fastigheten söks, ansökningen skall avslås. Bestämmelsen har sin grund i samma förhållande som har föranlett förbudet mot inteckning när en del av en fastighet är utmätt. Den bör ändras på samma sätt som bestämmelsen i punkt 6. Samtidigt föreslås att punkterna 6 och 7 förs samman till en bestämmelse.

Bland de omständigheter som enligt 22 kap. 3 & JB skall medföra att en ansökan om inteckning i fast egendom avslås nämns inte skingringsförbud. Föreligger inte något hinder mot inteckning enligt 3 § och skall inte heller en ansökan förklaras vilande enligt 4 §, skall enligt 5 § inteckning beviljas. Skingringsförbud synes sålunda inte utgöra hinder mot att en inteckning beviljas i fastigheten. Som förut har nämnts finns det inte heller någon föreskrift om att skingringsförbud skall antecknas i fastighetsboken. Det är emellertid något tveksamt vilken rätt som följer av en inteckning, som har meddelats medan fastigheten är föremål för skingringsförbud.

Det kan erinras om att betalningssäkring medför förmånsrätt i den lanspråktagna egendomen. En sådan åtgärd utgör därför inte något hinder mot att en inteckning beviljas i fastigheten.

Enligt UB ersätts skingringsförbud av kvarstad. Kvarstad för en fordran skall inte i och för sig medföra förmånsrätt. En ny inteckning i en kvarstadsbelagd fastighet skulle därför kunna göra kvarstaden värdelös. Även när kvarstaden avser ett anspråk på bättre rätt till fastigheten kan en ny inteckning vara till skada för sökanden. Kvarstad bör därför utgöra hinder mot en ny inteckning (fr 283 § första stycket 6 sjölagen). I departementsförslaget har en bestämmelse härom tagits upp i förevarande paragraf under punkt 6.

I förslaget nämns kvarstad på fastigheten eller en del därav. Bestämmelsen avses gälla även när kvarstaden endast gäller någons villkorliga äganderätt till fastigheten eHer en del därav. Förbudet mot inteckning skall iakttas av inskrivningsmyndigheten fr.o.m. den inskrivningsdapg då ett ärende angående anteckning om kvarstaden tas upp.

Enligt 16 kap. 14 § (jfr 16 § andra stycket) UB kan kronofogdemyndigheten, om särskilda skäl föreligger, medge att svaranden i kvarstadsmålet får förfoga över egendomen, t.ex. för att kunna betala sin skuld till kvarstadssökanden. I enlighet härmed bör kronofogdemyndigheten kunna medge att en inteckning meddelas för att pantbrevet skall användas för ett sådant ändamål. I förslaget har tagits upp en uttrycklig bestämmelse om att kvarstaden inte skall hindra att en inteckning beviljas i ett sådant fall. Ett motsvarande undantag föreslås beträffande utmätning (jfr 4 kap. 29 § UB) och betalningssäkring (fr förslaget till ändring av betalningssäkringslagen).

Prop. 1980/81: 84 : 7.10 167

Om en inteckning någon gång skulle hinna sökas efter det att ett beslut har meddelats om kvarstad för en fordran på en fastighet men före den inskrivningsdag då ett ärende angående anteckning om kvarstaden tas upp, bör beträffande rätten till pantbrevet gälla detsamma som när fastigheten har utmätts och en inteckning söks på en tidigare inskrivningsdag än den då utmätningen antecknas (se vad som sägs I motiven till 4 kap. 30 & UB). Fastighetens ägare bör sålunda inte själv kunna åberopa pantbrevet till stöd för ägarhypotek. Har pantbrevet pantsatts till en tredje man, torde denne vara skyddad om han var Ii god tro. Vad nu har sagts gäller naturligtvis även vid betalningssäkring. Beträffande det fallet att kvarstad har meddelats till säkerhet för bättre rätt till fastigheten se 6 kap. 8 § och 18 kap. 2 8 JB.

På grund av hänvisningen i 22 kap. 15 § JB till de föregående paragraferna i kapitlet blir de föreslagna ändringarna i 3 § tillämpliga även beträffande inteckning i en tomträtt.

23 kap. 2 §

I paragrafen anges i vilka fall en ansökan om inskrivning av någon annan nyttjanderätt än tomträtt samt av ett servitut och en rätt till elektrisk kraft skall avslås. Paragrafen bör kompletteras med en bestämmelse om det fallet att egendomen är belagd med kvarstad. En sådan bestämmelse har tagits upp som punkt 7. Där anges att en ansökan om inskrivning skall avslås, om fastigheten har belagts med kvarstad och ett ärende angående anteckning om kvarstaden har tagits upp senast på den inskrivningsdag då inskrivning söks (jfr 16 kap. 14 § UB).

Bestämmelsen gäller såväl kvarstad för en fordran som kvarstad till säkerhet för bättre rätt (jfr 23 kap. 3 § första stycket 2 JB).

Övergångsbestämmelserna

Överexekutor kan övergångsvis handlägga mål efter ikraftträdandet av den nya utsökningslagstiftningen (5 § UBp). När överexekutor säljer en fastighet exekutivt, bör befogenheten enligt 6 kap. 12 §& att förordna om fortsatt inteckningsansvar givetvis fortfarande tillkomma överexekutor. När frågan gäller avhysning av en arrendator, bör 8 kap. 4 § tillämpas i dess äldre lydelse. Föreskrifter härom har tagits upp i övergångsbestämmelserna.

I det föregående har jag föreslagit att nedsättning av hyresbelopp enligt 12 kap. 21 § i fortsättningen skall ske hos länsstyrelsen. Om ett sådant ärende är anhängigt hos överexekutor vid ikraftträdandet av de nya bestämmelserna, bör det även därefter handläggas av överexekutor, dock längst till utgången av år 1982 (jfr 5 § och 39 § andra och tredje styckena UBp). I övergångsbestämmelserna har tagits upp en föreskrift härom.

Enligt förslaget till ändring av 19 kap. 21 § skall kvarstad på fast egendom eller tomträtt antecknas i fastighetsboken resp. tomträttsboken.

Prop. 1980/81: 84 711-12 168

K varstad skall enligt förslaget utgöra hinder mot inskrivning av en tomträtt

och vissa andra åtgärder beträffande en tomträtt (21 kap. 2, 5 och 6 88).

mot ny inteckning i egendomen (22 kap. 3 8, jfr 15 §) och mot inskrivning av annan nyttjanderätt än tomträtt m.m. (23 kap. 2 8). Detsamma bör gälla skingringsförbud som har meddelats före ikraftträdandet av ändringarna. Et sådant förbud skall i princip anses som kvarstad, vilken har beviljats enligt de nya bestämmelserna (jfr 33 §& UBp och punkt 3 i övergångsbestämmelserna till ändringarna i RB). I tydlighetens intresse föreslås en uttrycklig bestämmelse i saken.

Det är utan någon särskild föreskrift tydligt att vad som sägs om kvarstad i nyssnämnda bestämmelser även avser kvarstad som har meddelats före ikraftträdandet av de nya bestämmelserna.

I verkställighetsbestämmelser bör föreskrivas skyldighet för myndighet som har meddelat skingringsförbud på fast egendom eller tomträtt att

underrätta inskrivningsmyndigheten. Det får övervägas om det för en sådan underrättelse bör krävas en begäran av sökanden.

7.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder

Enligt 7 § första stycket lagen om arrendenämnder och hyresnämnder får en arrendetvist. en hyrestvist eller en bostadsrättstvist för vissa angivna ändamål hänskjutas av en part till arrendenämnden resp. hyresnämnden, såvida tvisten inte är anhängig vid en domstol eller hos överexekutor eller skiljemän. Vad som sägs om en tvist hos överexekutor torde avse ett mål om handräckning tjfr 192 §& UL). Eftersom överexekutors-

institutionen föreslås bli avskaffad. föreslås att vad som sägs om överexekutor i paragrafen utgår. Övergångsvis kan handräckningsmål prövas av överexekutor efter UB:s

ikraftträdande (se 5 & UBp). På grund härav föreslås en övergångsbestäm-

melse, som innebär att 7 8 i dess äldre lydelse skall tillämpas i sådana fall.

7.12 Förslaget till lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230)

Enligt jordförvärvslagen krävs i princip särskilt tillstånd för förvärv av

fast egendom som är taxerad som en jordbruksfastighet. Förvärvstillstånd behövs dock inte bl.a. om förvärvet sker genom inrop på en exekutiv auktion (2 § 10). Egendom, som har förvärvats genom inrop på en exekutiv

auktion under sådana förhållanden att förvärvstillstånd skulle ha krävts vid ett vanligt köp, skall avyttras inom viss tid, om inte dessförinnan

nämnda förhållanden har upphört eller inroparen har fått tilistånd att

behålla egendomen (16 §). Avyttras inte egendomen inom föreskriven tid, skall länsstyrelsen på framställning av lantbruksnämnden förordna att egendomen skall säljas på offentlig auktion.

Prop. 1980/81: 84 . 7.12 169

Beträffande en sådan auktion gäller bestämmelserna i 17 §. Enligt 17 § andra stycket skall samma regler tillämpas som om egendomen hade blivit

utmätt för en fordran med bästa förmånsrätt efter sådana rättigheter som

besvärade egendomen redan vid den exekutiva auktionen och som har

företräde framför alla befintliga fordringar. Även om det skyddsbelopp som bestäms 1 enlighet härmed täcks, får försäljning inte ske, såvida inte den bjudna köpeskillingen täcker även det värde som 1 ärendet har åsatts egendomen enligt FfL eller, om ägaren eller en innehavare av en fordran

som är förenad med panträtt i egendomen i god tid före auktionen har påkallat en särskild värdering, det värde till vilket egendomen uppskattas av värderingsmän som överexekutor utser. Vidare anges bl.a. att vad UL i fråga om fördelning av köpeskillingen föreskriver beträffande gäldenären skall i ett ärende som avses här tillämpas på ägaren.

Försäljning av fast egendom enligt 17 § jordförvärvslagen bör i likhet med exekutiv försäljning av sådan egendom i fortsättningen ankomma på kronofogdemyndigheten. I tydlighetens intresse föreslås en uttrycklig bestämmelse härom i 16 8.

Vad som i 17 8 sägs om FfL bör ändras till att avse 12 kap. UB. Enligt UB

ankommer det på kronofogdemyndigheten att ombesörja värderingen vid exekutiv försäljning av fast egendom, varvid kronofogdemyndigheten får anlita en särskild värderingsman (12 kap. 3 8). Bestämmelsen om rätt för ägaren och panthavare att påkalla en särskild

värdering har sin motsvarighet i tidigare jordförvärvslagar. Med hänsyn till den vikt som har tillmätts denna värdering (se prop. 1951:24 s. 24, 50 ff och 75 f och prop. 1955:165 s. 109 f och 113) bör befogenheten att utse värde-

ringsmän ankomma på en annan myndighet än den som skall ombesörja värderingen enligt UB (dvs. kronofogdemyndigheten). Uppgiften bör anförtros länsstyrelsen.

Någon motsvarighet till bestämmelsen om att vad UL i fråga om fördelning av köpeskillingen föreskriver beträffande gäldenären skall i ärende som avses i 17 § jordförvärvslagen tillämpas på ägaren torde inte behövas. I 13 kap. UB, som behandlar redovisning (däri inräknat fördelning) av influtna medel, används f.ö. i allmänhet inte beteckningen gäldenären. Någon oklarhet i tillämpningen torde inte kunna uppstå.

Om ett ärende om försäljning enligt 17 § är anhängigt hos överexekutor vid ikraftträdandet av de nya bestämmelserna, bör det även därefter i

princip handläggas av överexekutor. Överexekutors handläggning bör dock upphöra senast vid utgången av år 1982 och överexekutor bör även

dessförinnan kunna överlämna ärendet till kronofogdemyndigheten, om

det är lämpligt (jfr 39 § UBp). En övergångsbestämmelse härom har tagits

upp.

Prop. 1980/81: 84 7.13—14 170

7.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m.

Enligt lagen om förvärv av hyresfastighet m.m. får fast egendom, som är taxerad som annan fastighet och som vid taxeringen har betecknats som en hyresfastighet, i princip inte förvärvas utan tillständ av hyresnämnden (1 $). Förvärvstillstånd fordras dock inte bl.a. om förvärvet sker genom inrop på en exekutiv auktion (2 § 8). Egendom, som har förvärvats genom inrop på en exekutiv auktion under sådana förhållanden att förvärvstillstånd skulle ha krävts vid ett vanligt köp, skall avyttras inom viss tid, om inte dessförinnan nämnda förhållanden har upphört eller inroparen antingen har fått besked från kommunen att någon prövning inte påkallas eller har erhållit hyresnämndens tillstånd att behålla egendomen (6 §). Avyttras inte egendomen inom föreskriven tid, skall länsstyrelsen på framställning av kommunen eller hyresnämnden förordna att egendomen skall säljas på offentlig auktion.

Beträffande en sådan auktion gäller bestämmelserna i 7 §. Dessa överensstämmer i huvudsak med reglerna i 17 § jordförvärvslagen och bör ändras på motsvarande sätt. Samtidigt bör 6 §& första stycket sista meningen förtydligas (jfr 16 § jordförvärvslagen). Beträffande den närmare motiveringen för ändringarna får hänvisas till vad som har sagts i fråga om jordförvärvslagen.

7.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m.m.

Enligt 1 och 2 §§ lagen om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m.m. får utländska medborgare m.fl. inte utan ett särskilt tillstånd förvärva fast egendom (däri inräknat tomträtt) här i riket. Nämnda bestämmelser utgör dock inte något hinder mot att förvärva fast egendom genom inrop på en exekutiv auktion (6 §). Fast egendom, som har förvärvats genom inrop på en exekutiv auktion under sådana förhållanden att tillstånd skulle ha krävts vid ett vanligt köp, skall avyttras inom viss tid, om inte dessförinnan nämnda förhållanden har upphört eller inroparen har erhållit tillstånd att behålla egendomen (7 §). Avyttras inte egendomen inom föreskriven tid, skall länsstyrelsen i allmänhet förordna att egendomen skall säljas på offentlig auktion.

Beträffande en sådan auktion gäller bestämmelserna i 8 §. Enligt 8 § andra stycket skall samma regler tillämpas som om egendomen hade utmätts för en fordran med bästa förmånsrätt efter, i förekommande fall, sådana rättigheter som besvärade egendomen redan vid den exekutiva auktionen och som har företräde framför alla befintliga fordringar. Vidare anges bl.a. att vad UL i fråga om köpeskillingens fördelning föreskriver beträffande gäldenären skall i ett ärende som nu avses gälla egendomens

Prop. 1980/81: 84 7.15 171

ägare samt att bestämmelsen i 40 §& första stycket andra meningen FfL inte skall tillämpas i fråga om egendomens försäljning. Enligt denna bestämmelse får ett inrop inte godtas, om det är sannolikt att en avsevärt högre köpeskilling kan uppnås.

Försäljning av fast egendom enligt 8 § i 1916 års lag bör i likhet med exekutiv försäljning av sådan egendom i fortsättningen ankomma på kronofogdemyndigheten. I tydlighetens intresse föreslås en uttrycklig bestämmelse härom i 7 8.

Bestämmelsen i 8 8 om att vad UL i fråga om köpeskillingsfördelningen föreskriver beträffande gäldenären skall i ett sådant ärende som avses i paragrafen gälla egendomens ägare bör utgå. I fråga om skälen för denna ändring kan hänvisas till vad som har anförts i motiven till motsvarande ändring i jordförvärvslagen. Vidare föreslås att hänvisningen till 40 § första stycket andra meningen FfL ändras till att avse motsvarande bestämmelse 1 UB (12 kap. 40 § första stycket andra meningen).

En övergångsbestämmelse bör meddelas beträffande försäljningsärenden som är anhängiga hos överexekutor vid ikraftträdandet av lagändringarna (fr förslaget till ändring av jordförvärvslagen).

7.15 Förslaget till lag om ändring i lagen (1925:221) om bulvanförhållande i fråga om fast egendom

Om ett förbud i lag att utan tillstånd eller godkännande förvärva eller behålla fast egendom kringgås genom att egendomen innehas av en bulvan, skall enligt 1 § första stycket lagen om bulvanförhållande i fråga om fast egendom en domstol på talan av en allmän åklagare förordna att överexekutor, sedan sex månader förflutit från det att domstolens beslut vann laga kraft, skall pröva huruvida egendomen skall säljas på en offentlig auktion. Enligt andra stycket i paragrafen skall överexekutor förordna om försäljning, om det inte framgår av fastighetsboken att egendomen har avyttrats. Visar det sig senare att ett avtal, genom vilket egendomen har avyttrats, inte har blivit bestående, skall överexekutor på nytt pröva huruvida ett förordnande om försäljning skall meddelas.

Att uppgiften att förordna om försäljning enligt bulvanlagen åvilar överexekutor torde ha samband med att själva försäljningen ankommer på överexekutor. Vid överexekutors avskaffande bör försäljningen — som sker enligt bestämmelserna om exekutiv försäljning — ankomma på kronofogdemyndigheten. Mot bakgrund härav är det lämpligt att även uppgiften att pröva huruvida försäljning skall ske anförtros kronofogdemyndigheten. Detta överensstämmer med beredningens förslag, vilket har lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Prop. 1980/81: 84 715 172

I 2 § föreskrivs att om det. sedan ett förordnande har meddelats om försäljning, framgår att egendomen har avyttrats dessförinnan eller senare, överexekutor får besluta att förordnandet inte skall gå i verkställighet. Även denna befogenhet bör i fortsättningen ankomma på kronofogdemyndigheten.

128 regleras i övrigt försäljningen av egendomen. Bestämmelsen i femte meningen om att vad UL i fråga om fast egendoms försäljning och köpeskillingsfördelningen föreskriver beträffande gäldenären skall i ett ärende enligt bulvanlagen gälla bulvanen bör utgå (jfr förslaget till ändring av jordförvärvslagen). Vidare föreslås att ett par andra hänvisningar till bestämmelser i UL anpassas till de nya bestämmelserna i UB.

Virke som avverkas eller stråfoder som förs bort i strid mot ett förbud enligt 3 § kan enligt 5 § under vissa förutsättningar tas i beslag och förklaras förverkat. I 6 § första stycket meddelas bestämmelser om förfarandet beträffande sådan egendom. Där anges att virke och stråfoder som förverkas skall säljas av åklagaren i den ordning som föreskrivs om utmätta lösören. Begär ägaren av beslagtaget virke eller stråfoder, innan frågan om förverkande har prövats slutligt, att försäljning skall äga rum eller finner överexekutor, på anmälan av åklagaren, att fara föreligger att virket eller stråfodret skall förstöras eller att kostnaden för dess förvarande skulle bli större än som är skäligt, skall överexekutor förordna att egendomen skall säljas i nyssnämnda ordning. I ett sådant fall skall egendomens ägare, om han är känd och bor inom riket, genom åklagarens försorg delges en underrättelse om auktionen minst åtta dagar innan den hålls. Detsamma gäller beträffande ett ombud för ägaren, om denne bor utom riket men inom riket har ett känt ombud, som har rätt att ta emot stämning och avge svaromål för honom. Vidare föreskrivs att åklagarens anmälan till överexekutor skall vara åtföljd av en fullständig, av två trovärdiga personer styrkt förteckning, som utvisar egendomens mängd och beskaffenhet.

Beredningen har föreslagit att uppgiften att sälja virke eller stråfoder skall anförtros kronofogdemyndigheten och att denna också skall överta överexekutors uppgift att pröva huruvida beslagtaget virke eler stråfoder skall säljas innan det slutligt har förklarats förverkat. Detta har godtagits av remissinstanserna.

För egen del vill jag framhålla att uppgiften att ombesörja försäljning av förverkat eller beslagtaget virke eller stråfoder ligger vid sidan av en allmän åklagares övriga åligganden. Jag delar därför uppfattningen att försäljningen inte längre skall ombesörjas av åklagaren. Enligt lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m. skall egendom som har tillfallit staten på grund av förverkande säljas av

Prop. 1980/81: 84 | 7.15 173

förenade fabriksverken. Den myndighet som omhänderhar egendomen får dock i vissa fall låta sälja den. Lagen är inte tillämplig. om annat följer av särskilda bestämmelser. Det synes mindre lämpligt att förenade fabriksverken åläggs att sälja upplag av virke eller stråfoder. Det bör också

beaktas att en sådan försäljning skall ske med tillämpning av vad som

gäller om försäljning av utmätt egendom. Jag förordar därför att försäljningen anförtros kronofogdemyndigheten. Frågan huruvida beslagtaget virke eller stråfoder skall säljas innan det slutligt har förklarats förverkat bör också prövas av kronofogdemyndigheten. Det bör ankomma på åklagaren att till kronofogdemyndigheten anmäla frågan om försäljning.

6 § första stycket har utformats i enlighet med det sagda. De nuvarande

bestämmelserna om underrättelse till ägaren har fått utgå (jfr 9 kap. 2 §&

andra stycket UB). Någon särskild bestämmelse om den utredning som

åklagaren skall lämna i sin framställning torde inte heller behövas. I andra stycket av 6 § anges f.n. att om beslagtaget virke eller stråfoder säljs innan det har förklarats förverkat, försäljningssumman skall nedsättas i riksbanken till dess frågan om förverkande har blivit slutligt avgjord. Vidare föreskrivs att vad som sägs i 160 § UL om insättning av

sådana medel i bank har motsvarande tillämpning. Efter lagändring år 1971

anges i 160 & UL att medel som har influtit i utsökningsmål skall utan

dröjsmål sättas in i en bank mot ränta. Undantag föreskrivs dock för det fallet att det finns anledning anta att utbetalning kommer att ske inom två

veckor från det att medlen inflöt. Några motsvarande bestämmelser har inte tagits upp i UB, men det har förutsatts att föreskrifter i saken meddelas

av regeringen.

Medel som har influtit vid en förtida försäljning enligt bulvanlagen bör

liksom f.n. betalas ut först när frågan om förverkande har avgjorts slutligt. Medlen bör emellertid inte sättas in i riksbanken. De bör i stället i allmänhet göras räntebärande genom insättning i bank enligt samma regler

som förutsätts komma att gälla i utsökningsmål. På grund av hänvisningen 1 6 § första stycket sista meningen till vad som gäller om exekutiv för-

säljning torde dessa regler bli tillämpliga. I enlighet härmed anges i andra stycket endast att om beslagtaget virke

eller stråfoder säljs innan det har förklarats förverkat, influtna medel inte

får betalas ut innan frågan om förverkande har avgjorts slutligt.

12§

I 12 § första stycket anges f.n. att klagan över överexekutors beslut i ett

ärende som nämns i I $ förs i den ordning som föreskrivs i UL angående klagan över överexekutors utslag i utsökningsmål. Det föreslås nu en mera generell bestämmelse om att talan mot kronofogdemyndighetens beslut

enligt 1925 års lag förs i den ordning som föreskrivs i UB.

Prop. 1980/81: 84 7.16 174

I andra stycket av denna paragraf har ordet ”överexekutor” bytts ut mot ”kronofogdemyndigheten”.

Övergångsbestämmelserna

I fall då en domstol enligt I $ första stycket har förordnat att överexekutor skall pröva frågan om försäljning av viss fastighet, bör det i princip även efter ikraftträdandet ankomma på överexekutor att göra den prövning som anges i I $ andra stycket och 2 § och att sälja egendomen. Överexekutors befattning med ärendet bör dock upphöra senast vid utgången av år 1982. Överexekutor bör även dessförinnan kunna överlämna ärendet till kronofogdemyndigheten, om det är lämpligt. Föreskrifter härom har tagits upp i första och andra meningarna i andra stycket av övergångsbestämmelserna. Det är givetvis ingenting som hindrar att överexekutor, efter att ha beslutat om försäljning, överlämnar frågan om själva försäljningen till kronofogdemyndigheten.

Enligt en särskild övergångsbestämmelse skall vad nu har sagts också gälla, om ett ärende om förtida försäljning enligt 6 § första stycket andra meningen är anhängigt hos överexekutor vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande. I praktiken torde det knappast finnas någon anledning att överlämna ett sådant ärende till kronofogdemyndigheten.

Försäljning enligt 6 § skall efter ikraftträdandet verkställas av kronofogdemyndigheten. Denna bör redan före ikraftträdandet kunna vidta åtgärder för en försäljning som skall äga rum efter ikraftträdandet. Tredje stycket i övergångsbestämmelserna innehåller en föreskrift härom.

Slutligen har tagits upp en bestämmelse om att 12 § i dess äldre lydelse skall tillämpas i fråga om talan mot överexekutors beslut (jfr 35 § andra

stycket och 40 & UBp). |

7.16 Förslaget till lag om ändring i lagen (1959:517) om förlängning av tiden för vissa servitut

Enligt 2 § lagen om förlängning av tiden för vissa servitut är ägaren till en fastighet, som besväras av ett servitut beträffande vilket tiden förlängs enligt samma lag, i vissa fall berättigad till ersättning av ägaren till den fastighet, till vars förmån servitutet gäller. Frågan om ersättning prövas av en särskild nämnd. Beträffande sådan nämnd gäller, utöver vissa särskilda föreskrifter i 1959 års lag, bestämmelserna i lagen (1929:145) om skiljemän i tillämpliga delar. I 5 § föreskrivs att sedan tre månader har förflutit från det att nämnden har meddelat beslut, beslutet skall efter överexekutors förordnande gå i verkställighet lika som en domstols lagakraftägande dom.

Vad som föreskrivs om överexekutors förordnande som förutsättning för verkställighet av nämndens beslut bör utgå. I enlighet med vad som skall gälla enligt UB beträffande verkställighet av en skiljedom bör frågan

Prop. 1980/81: 84 717-18 175

om verkställighet av nämndens beslut prövas direkt av kronofogdemyndigheten Uyfr 3 kap. 15-18 §§ UB). Beträffande förutsättningarna för verkstäl-

lighet synes böra gälla detsamma som i fråga om en skiljedom som, utan att

skiljeavtal föreligger, med stöd av en bestämmelse i lag har meddelats med tillämpning av skiljemannalagen. 5 § föreslås ändrad i enlighet härmed.

I 7 § ges regler om beaktande av servitut för vilket tiden har förlängts vid

exekutiv försäljning av den tjänande fastigheten, varvid det hänvisas till bestämmelser i UL. Paragrafen bör anpassas till bestämmelserna i 12 kap. UB. Har överexekutor förordnat att ett beslut av nämnden får verkställas,

bör frågan om verkställighet inte på nytt prövas av kronofogdemyndigheten. En övergångsbestämmelse härom har tagits upp i departementsförslaget Gfr 14 & UBp).

7.17 Förslaget till lag om ändring i lagen (1949:658) om inlösen i vissa fall av rätt till gruva m.m.

I samband med att rätt till en gruva eller en andel däri enligt lagen om inlösen I vissa fall av rätt till gruva m.m. skall mot lösen avstås till staten eller någon annan kan förordnas att även annan egendom, som är att

hänföra till gruvverksamheten eller som hör till någon i omedelbar anslutning till gruvföretaget bedriven rörelse, skall lösas. Beträffande rätten till löseskillingen för lös egendom som avstås finns bestämmelser i 6 8. I andra stycket föreskrivs att löseskillingen för lös egendom som är utmätt skall

utges till utmätningsmannen, om borgenären yrkar det. Vidare anges att om löseskillingen avser egendom, som har satts i kvarstad eller under

skingringsförbud, löseskillingen skall utges till överexekutor, om någon

part begär det, och att överexekutor har att förfara med beloppet på det sätt som är föreskrivet i 186 & UL för där avsett fall.

Vad som sägs om skingringsförbud bör utgå. Vidare bör betalningssäkring nämnas vid sidan av kvarstad. Vad som sägs om överexekutor bör ändras till att gälla kronofogdemyndigheten. Någon särskild bestämmelse om hur kronofogdemyndigheten skall förfara med löseskillingen för

egendom som är belagd med kvarstad m.m. torde inte behövas. I fråga om skälen härför får jag hänvisa till vad som anförs vid förslaget till ändring av

motsvarande bestämmelse i 58 § försäkringsavtalslagen. Bestämmelserna kan samtidigt förenklas något. 6 § har ändrats i enlighet härmed.

Vad som sägs om kvarstad i paragrafens nya lydelse bör också tillämpas i fråga om skingringsförbud som har meddelats före ikraftträdandet. En

föreskrift härom har tagits upp i en övergångsbestämmelse (jfr 33 § UBp).

7.18¶Förslaget till lag om ändring i expropriationslagen (1972:719)

I 6 kap. 14 § expropriationslagen föreskrivs i fråga om uttagande av viss

ersättning att UL:s bestämmelser om verkställighet av en lagakraftägande

Prop. 1980/81: 84 7.19—20 176

dom i tvistemål, genom vilken betalningsskyldighet har älagts någon, har motsvarande tillämpning. Hänvisningen till UL föreslås ändrad till att avse motsvarande bestämmelser I UB.

7.19 Förslaget till lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)

Enligt 9 kap. 4 § andra stycket fastighetsbildningslagen får vissa kostnadsbelopp som har tagits upp i en debiteringslängd tas ut enligt UE:s

bestämmelser om fordran för vilken betalningsskyldighet har ålagts genom

en dom som äger laga kraft. Hänvisningen föreslås ändrad till att avse mot-

svarande regler i UB.

Beträffande sammanläggning av fastigheter föreskrivs i 12 kap. 4 § andra

stycket att en fastighet inte får ingå i en sammanläggning, bl.a. om den är

utmätt eller annars skall säljas I den ordning som föreskrivs för utmätt fast egendom. En utmätning som återgår, om sammanläggning kommer till

stånd, skall dock inte beaktas. Sistnämnda bestämmelse åsyftar det fallet

att en överlåtelse av en fastighet är beroende av villkor, som består i att en sammanläggning kommer till stånd, och fastigheten har utmätts för en fordran mot överlåtaren (jfr 82 a § UL).

Även kvarstad på en fastighet bör utgöra hinder mot att fastigheten ingår i en sammanläggning. Detsamma gäller betalningssäkring. Paragrafen har kompletterats med föreskrifter härom. Bestämmelsen att en utmätning som

återgår. om en sammanläggning kommer till stånd, inte skall beaktas har vidgats till att gälla även kvarstad och betalningssäkring (jfr 16 kap. 13 §

första stycket UB och 10 § första stycket förslaget till ändring i lagen 1978:880 om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter samt 4 kap.

25 § UB).

I övergångshänseende bör beaktas att en fastighet kan vara belagd med skingringsförbud när de nya bestämmelserna träder i kraft. Förbudet mot sammanläggning bör gälla även i ett sådant fall. En föreskrift härom har

tagits upp i en övergångsbestämmelse (jfr 33 § UBp).

7.20 Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter

Enligt 46 § andra stycket lagen om förvaltning av samfälligheter gäller att debiterat och till betalning förfallet belopp, som en samfällighetsförening har uttaxerat av en medlem, får tas ut enligt UL:s bestämmelser

om fordran för vilken betalningsskyldighet har ålagts genom en dom som

äger laga kraft, såvida inte den domstol där talan om rättelse är anhängig förordnar annat. Hänvisningen till UL föreslås ändrad till att avse mot-

svarande regler i UB.

Prop. 1980/81: 84 NS 7.21—-23 177

7.21 Förslaget till lag om ändring i lagen (1933:269) om ägofred 32 §

I 32 § lagen om ägofred ges bestämmelser om verkställighet av ett utlåtande vid en syneförrättning som avser stängselskyldighet eller betesreglering. Enligt första stycket gäller att om en sådan förrättning inte klandras enligt vad som sägs i 31 §, ett därvid meddelat utlåtande, med vissa undantag, går i verkställighet såsom en lagakraftägande dom. Om talan förs mot förrättningen, får enligt andra stycket överexekutor förordna om verkställighet av utlåtandet i vad därigenom någon har förpliktats att uppföra stängsel, såvida sökanden ställer säkerhet enligt 48 § UL för det skadestånd som han kan bli skyldig att utge, om utlåtandet ändras av domstolen.

Vid överexekutors avskaffande bör verkställighet sökas direkt hos kronofogdemyndigheten. Paragrafen föreslås ändrad i överensstämmelse härmed. Vidare föreslås att hänvisningen till 48 § UL beträffande säkerhet ändras till att avse motsvarande bestämmelser i 2 kap. UB (se 2 kap. 25 och 27 §§).

55 §

I denna paragraf föreslås att ordet ”utmätningsmannen” byts ut mot ”kronofogdemyndigheten"”.

I övergångshänseende bör gälla att om överexekutor enligt 32 § andra stycket har förordnat om verkställighet, kronofogdemyndigheten inte skall på nytt pröva huruvida utlåtandet får verkställas. En bestämmelse härom föreslås.

7.22 och 23 Förslagen till lag om ändring i lagen (1952:166) om häradsallmänningar och lag om ändring i lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och Daiarna

I 12 § lagen om häradsallmänningar föreskrivs som villkor för att mark, som har förvärvats av delägarna i en häradsallmänning. skall få införlivas med häradsallmänningen bl.a. att marken inte är utmätt (punkt 5). Beträffande motsvarande bestämmelse i den tidigare lagen 1932:107 om häradsallmänningar se prop. 1932:10 s. 115 f.

Även kvarstad bör utgöra hinder mot att mark införlivas med en häradsallmänning. Detsamma gäller betalningssäkring. 12 § har kompletterats med förbud härom.

I övergångshänseende bör beaktas att en fastighet kan vara föremål för skingringsförbud, när den nya bestämmelsen träder i kraft. Förbudet mot införlivning bör gälla även i ett sådant fall. En föreskrift härom har tagits upp i en övergångsbestämmelse (jfr 33 § UBp).

I 11 § lagen om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna finns det en liknande bestämmelse såvitt gäller införlivning av mark med en allmänningsskog (punkt 5). Den föreslås ändrad på motsvarande sätt. 12 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 84

Prop. 1980/81: 84 7.24—25 178

7.24 Förslaget till lag om ändring i lagen (1919:426) om flottning i allmän

flottled

Enligt 10 § lagen om flottning i allmän flottled skall frågan om ersättning

för en flottningsskada prövas av skiljemän, när en överenskommelse inte

kan träffas om ersättningen. I 12 § andra stycket anges att vad de flesta skiljemännen föreskriver skall gå i verkställighet, även om någon av

parterna är missnöjd därmed, såvida inte rätten eller överexekutor

förordnar annat. Eftersom frågan om verkställighet av en skiljedom enligt UB skall prövas av kronofogdemyndigheten, föreslås att vad som sägs om överexekutor ändras till att avse kronofogdemyndigheten.

7.25 Förslaget till lag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra

rättshandlingar på förmögenhetsrättens område

Enligt 16 8 avtalslagen återkallas en skriftlig fullmakt, som är avsedd att

innehas av den fullmäktige och företes för tredje man, genom att fullmaktsgivaren återtar eller låter förstöra handlingen. Om fullmaktsgivaren kan

visa sannolika skäl för att fullmaktshandlingen har förkommit eller att han

av annan orsak inte utan dröjsmål kan återfå den, får handlingen enligt 17 §

förklaras kraftlös av överexekutor. Ansökan härom skall göras hos över-

exekutor i den ort där fullmaktsgivaren bor. Om ansökningen anses kunna

bifallas, skall överexekutor utfärda kungörelse om att handlingen efter utgången av viss angiven tid skall vara kraftlös. Det åligger sökanden att

låta införa kungörelsen i Post- och Inrikes Tidningar. Överexekutor kan

föreskriva att kungörelsen också skall införas i någon annan tidning.

Uppgiften att döda en skriftlig fullmakt är inte av exekutiv natur. Det synes inte heller av andra skäl lämpligt att vid överexekutors avskaffande

flytta befogenheten till kronofogdemyndigheten. Uppgiften har däremot

nära samband med rättskipningen, och en liknande befogenhet tillkommer

tingsrätten enligt lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling. Jfr

även 5 kap. 13 & GB och 9 kap. 2 a & FB.

Vid avtalslagens tillkomst övervägdes att anförtro uppgiften åt allmän domstol. Som skäl för att så inte skedde åberopades att det för fullmakts-

givaren kunde vara av största vikt att handlingen utan tidsutdräkt för-

klarades kraftlös och att med hänsyn till den då gällande rättegångsordningen detta inte skulle kunna ske, om ärendet handlades vid allmän domstol (se förslag till lag om avtal och andra rättshandlingar på förmögen-

hetsrättens område m.m., avgivet den 31 jan. 1914, s. 91 f). Något sådant skäl mot att anförtro uppgiften åt allmän domstol föreligger inte numera. På grund härav föreslår jag att uppgiften flyttas till tingsrätten.

Den föreslagna ändringen återverkar på 14 § avtalslagen. Enligt andra stycket andra meningen i den paragrafen kan en fullmaktsgivare 1 visst fall hos den myndighet som anges i 17 § erhålla en anvisning hur han skall förfara vid återkallelse av en fullmakt som avses i 14 §.

Prop. 1980/81: 84 7.26—-27" 179

Om ett ärende som avses I 17 § eller 14 § andra stycket andra meningen

är anhängigt hos överexekutor vid ikraftträdandet av lagändringen. bör det

även därefter handläggas av överexekutor, dock längst till utgången av år

1982. Det föreslås en övergångsbestämmelse härom (jfr 39 § andra och tredje styckena UBp).

7.26 Förslaget till lag om ändring i lagen (1845:50 s. 1) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva

LESS

och invändningen framställs vid ett utmätningstillfälte senare än 30 dagar

från det att avhandlingen företeddes inför tingsrätten, är borgenären enligt

3 8 lösöreköpslagen skyldig att inom en månad därefter väcka talan mot säljaren och köparen, om han vill fullfölja invändningen. Talan skall väckas vid den domstol till vilken utmätningsmannens tjänstgörings-

område hör. Egendomen skall beläggas med kvarstad, om sökanden inom 14 dagar efter utmätningsförrättningen ställer full borgen hos överexekutor för den kostnad och skada som kan följa av kvarstaden.

Forumbestämmelsen i 3 § lösöreköpslagen överensstämmer med vad som sägs i 69 § UL beträffande föreläggande att väcka talan i ett fall som avses där. Bestämmelsen bör ändras till överensstämmelse med vad som föreskrivs i UB beträffande sådan tvist som avses bl.a. i 4 kap. 20 § (se 2 kap. 24 § första stycket UB). I enlighet härmed föreslås att talan skall

väckas vid tingsrätten I den ort där kronofogdemyndigheten finns. Vidare föreslås att borgen som krävs för att en borgenär skall få till stånd kvarstad skall ställas hos kronofogdemyndigheten.

Efter 1975 års ändringar av KL:s återvinningsregler torde hänvisningen i

3 § lösöreköpslagen till 39 §& KL rätteligen avse bestämmelserna i 40 b 8 KL. Hänvisningen föreslås ändrad i enlighet härmed.

Om invändning mot en köpeavhandling har framställts vid ett utmät-

ningstillfä!lle före ikraftträdandet av lagändringen men tiden för talans

väckande inte har gått till ända före ikraftträdandet, bör talan alltjämt

kunna väckas vid den domstol som var behörig enligt den äldre lydelsen av

3 &. Talan bör emellertid även kunna väckas vid den domstol som är

behörig enligt den nya bestämmelsen. Det föreslås en övergångsbestäm-

melse härom (jfr övergångsbestämmelsen till lagen 1963:256 om ändrad

lydelse av 3 § lösöreköpslagen).

7.27 Förslaget till lag om ändring i konsumentkreditlagen (1977:981)

I 18 och 20 §§ konsumentkreditlagen föreslås att termen utmätningsman

ersätts av ordet kronofogdemyndighet.

Enligt 21 § tredje stycket får handräckning eller verkställighet av en

dom, varigenom köparen har förpliktats att lämna tillbaka en vara som har

sålts med förbehåll om återtaganderätt, inte beviljas beträffande en vara som enligt 65 & UL skall undantas från utmätning. Bestämmelserna i 65 8

UL motsvaras i UB av 5 kap. 1-3 §§. Hänvisningen föreslås ändrad i

enlighet härmed.

7.28 Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl.

I flera paragrafer i förevarande lag används termen utmätningsmannen

eller böjningsformei därav (10— 12, 14-16 och 18 §§). Termen bör ersättas av ordet kronofogdemyndigheten.

128 I tredje stycket av förevarande paragraf föreskrivs i fråga om handräckning att bestämmelserna om utmätning i 56, 59, 60 och 60 a 8& UL

skall tillämpas. Dessa paragrafer innehåller föreskrifter om behörig kronofogdemyndighet, om underrättelse till gäldenären innan utmätning verkställs, om gäldenärens frånvaro när utmätning skall äga rum och om provi-

sorisk åtgärd.

Bestämmelser som motsvarar de nu nämnda meddelas i 4 kap. 8, 12 och

13 §§ samt 6 kap. 12 § UB. I huvudsak liknande föreskrifter har emellertid

också tagits upp i UB när det gäller verkställighet som avser annat än betalningsskyldighet (16 kap. 10—12 §§). Dessa bestämmelser blir direkt

tillämpliga när återtagande av en vara som har sålts genom avbetal-

ningsköp skall ske i form av verkställighet av en dom, om inte annat föreskrivs (jfr 18 § i förevarande lag). Samma regler beträffande förfarandet bör om möjligt gälla vare sig återtagandet sker genom handräckning eller genom verkställighet. Även bestämmelserna i 16 kap. 10-12 §& UB tillgodoser de syften som avses med den nuvarande hänvisningen till vissa regler beträffande utmätning.

På grund härav föreslås att hänvisningen i 12 § tredje stycket i förevarande lag till vissa bestämmelser i UL om utmätning ändras till att avse bestämmelserna om s.k. annan verkställighet i 16 kap. 10—12 88 UB. Det kan särskilt nämnas att sistnämnda bestämmelser inte innehåller någon ut-

trycklig föreskrift rörande betydelsen av svarandens frånvaro vid förrättningen. Det är emellertid även utan någon särskild bestämmelse tydligt att

återtagande får ske även om köparen inte är närvarande vid förrättningen, såvida det inte för utredningen i målet är nödvändigt att han får yttra sig.

16 § Enligt första stycket av förevarande paragraf överklagas ett beslut i fråga om handräckning hos överexekutor. Mot överexekutors beslut får talan inte föras.

Vid överexekutors avskaffande bör talan mot ett beslut av kronofogde-

myndigheten i fråga om handräckning föras genom besvär i hovrätten. Detta överensstämmer med vad som skall gälla om talan mot kronofogdemyndighetens beslut enligt UB. Med hänsyn till de begränsningar som enligt RB gäller för att ett mål skall tas upp till prövning av högsta

domstolen bör något särskilt fullföljdsförbud inte ställas upp.

Huvudregeln beträffande talan mot kronofogdemyndighetens beslut enhigt UB är att besvär skall anföras inom tre veckor från det att beslutet delgavs klaganden (18 kap. 7 § sista stycket). Denna regel blir tillämplig bl.a. i fråga om verkställighet av en förpliktelse som avser annat än betal-

ningsskyldighet och alltså även beträffande verkställighet av en dom,

varigenom en köpare har ålagts att återlämna en vara som har sålts genom avbetalningsköp. Detsamma bör gälla beträffande handräckning för samma ändamål.

I enlighet med det sagda föreskrivs i första stycket av förevarande

paragraf att talan mot beslut i fråga om handräckning förs i hovrätten genom besvär samt att besvär skall anföras inom tre veckor från det att beslutet delgavs klaganden.

Enligt 10 § första stycket i förevarande lag gäller att om köparen vid den

avräkning som skall äga rum vid ett återtagande tillgodoräknas ett större belopp än säljaren, varan får återtas endast om säljaren betalar mellanskill-

naden till köparen eller, när varan har värderats av utmätningsmannen,

nedsätter mellanskillnaden hos denne. Enligt 15 § skall utmätningsmannen vid handräckning värdera varan. I 16 § andra stycket föreskrivs att om köparen eller säljaren är missnöjd med värderingen eller någon annan åtgärd vid handräckningen, han är oförhindrad att väcka talan mot den andre vid domstol. I anslutning härtill anges i tredje stycket av 16 §& att om säljaren inte visar att han har väckt talan vid domstol inom en månad efter det att handräckningen genomfördes eller, om förrättningen inom den tiden har överklagats, inom en månad efter det att överexekutors beslut meddelades, köparen får hos utmätningsmannen lyfta belopp som har nedsatts hos denne.

Bestämmelsen i 16 § tredje stycket bör ses mot bakgrund av att klagan över handräckning f.n. kan ske utan inskränkning till viss tid. Som framgår av det föregående föreslås nu att besvärstiden skall vara begränsad till tre veckor från det att beslutet deigavs klaganden. Det synes lämpligt att den nu aktuella bestämmelsen får anknyta till att beslutet om handräckning vann laga kraft. Den ändrade instansordningen påkallar också viss jämkning av bestämmelsen i övrigt.

På grund av det anförda anges i tredje stycket att om säljaren inte visar att han har väckt talan vid domstol inom en månad efter det att beslutet om

handräckning vann laga kraft mot honom, köparen får hos kronofogdemyndigheten lyfta nedsatt belopp. Av bestämmelsen följer att kronofogdemyndigheten, när nedsättning har skett, måste ombesörja att beslutet om handräckning delges säljaren.

Prop. 1980/81: 84 7.28 182

En remissinstans har undrat vad som skall gälla, när frågan om egendomens värde, efter att först ha prövats av hovrätten på grund av klagan i handräckningsmålet, på nytt prövas av en domstol efter särskild talan i saken. Med anledning härav vill jag framhålla att möjligheten att få värderingsfrägan prövad av domstol i ett tvistemål står till buds även om kronofogdemyndighetens beslut har överklagats. Härav följer också att det är

domen i det instämda målet som blir avgörande för det värde som slutligen skall åsättas egendomen. Hovrättens beslut i det överklagade handräck-

ningsmålet har alltså inte annan verkan än f.n. överexekutors.

1 denna paragraf föreslås att hänvisningen till UL ändras till att avse UB.

188 I förevarande paragraf ges vissa bestämmelser om återtagande som sker genom verkställighet av en dom. I paragrafens andra stycke anges vissa bestämmelser i lagen beträffande handräckning, vilka också skall tillämpas

vid verkställighet. Bl.a. hänvisas till 12 § tredje stycket, som i sin tur f.n. hänvisar till vissa bestämmelser i UL rörande utmätning. Enligt vad som

har föreslagits i det föregående skall i 12 § tredje stycket i stället hänvisas till 16 kap. 10-12 §§ UB. Dessa bestämmelser. som avser s.k. annan

verkställighet, är direkt tillämpliga på sådan verkställighet som nu avses. På grund härav föreslås att hänvisningen till 12 § tredje stycket utgår. Beträffande talan mot utmätningsmannens värdering vid verkställighet

skall enligt andra stycket andra meningen av förevarande paragraf bestäm-

melserna i 16 § andra och tredje styckena tillämpas. I tredje meningen före-

skrivs att den tid av en månad som anges i 16 § tredje stycket dock i fall då

förrättningen har överklagats skall räknas från den dag då beslut av högre instans vann laga kraft. Bestämmelsen har sin grund i att något fullföljds-

förbud inte gäller vid verkställighet. Med hänsyn till de ändringar som föreslås i 16 § kan nämnda bestämmelse utgå.

Övergångsbestämmelserna till 1978 års lag

I samband med ikraftträdandet av 1978 års lag om avbetalningsköp

mellan näringsidkare m.fl. upphävdes lagen (1915:219) om avbetalningsköp. Enligt tredje stycket i övergångsbestämmelserna till 1978 års lag

gäller dock äldre lag — dvs. 1915 års lag om avbetalningsköp — fortfarande

i fråga om köp som har ingåtts före ikraftträdandet av 1978 års lag. Hänvisningen avser även bestämmelser i 1915 års lag som gäller handräckning

och verkställighet för återtagande av såld egendom.

Av de exekutionsrättsliga bestämmelserna i 1915 års lag hade några ett

nära samband med UL. I 10 § fjärde stycket angavs sålunda att vad som är

föreskrivet i fråga om utmätning i 56, 59, 60 och 60 a §& UL skulle ha motsvarande tillämpning beträffande handräckning enligt 1915 års lag. Enligt

14 § skulle överklagande av beslut i fråga om handräckning ske hos över-

exekutor, mot vars beslut klagan inte fick föras (se även andra stycket). Vidare hänvisades beträffande handräckning eller verkställighet enligt 1915 års lag i 16 § första stycket första meningen generellt till UL:s regler.

I det föregående har föreslagits att motsvarande bestämmelser i 1978 års

lag (12 § tredje stycket. 16 och 17 §§) ändras med anledning av att UL ersätts av UB. På motsvarande sätt bör tillämpningen av nyssnämnda bestämmelser i 1915 års lag anpassas till UB. Detta bör ske genom att det i

övergångsbestämmelserna till 1978 ärs lag anges de avvikande föreskrifter

från nyssnämnda bestämmelser i 1915 års lag som påkallas. Detta kan lämpligen ske genom hänvisning till 1978 års lag.

I enlighet härmed föreslås ett tillägg i tredje stycket av övergångs-

bestämmelserna till 1978 års lag, där det anges att i stället för 10 § fjärde

stycket och 14 §i 1915 års lag gäller 12 § tredje stycket och 16 §i 1978 års lag samt att vad som sägs om UL:i 16 §i 1915 års lag i stället skall avse UB.

Övergångsbestämmelserna till nu föreslagna ändringar

När beslut i fråga om handräckning eller verkställighet har meddelats

före ikraftträdandet av lagändringen, bör överklagande alltjämt ske enligt

de äldre bestämmelserna (jfr 35 § första stycket och 40 & UBp). Det innebär att talan även efter ikraftträdandet skall föras hos överexekutor och att

någon begränsning av klagotiden inte gäller.

Det är tydligt att äldre bestämmelser skall tillämpas även i fråga om för-

farandet hos överexekutor (jfr 35 § första stycket och 40 § UBp). Även förbudet mot att föra talan mot överexekutors beslut i fråga om hand-

räckning bör iakttas. Äldre bestämmelser skall också tillämpas vid talan mot överexekutors beslut i mål om verkställighet av dom på återtagande

av en vara.

Den nuvarande bestämmelsen i 16 § tredje stycket om tidpunkten för köparens rätt att lyfta belopp som har nedsatts hos utmätningsmannen enligt 10 §& första stycket har samband med att talan mot utmätningsmannens beslut f.n. inte är inskränkt till viss tid. I fall då de äldre reglerna om klagan skall gälla bör också den äldre bestämmelsen om lyftning av nedsatt belopp tillämpas.

I enlighet med det sagda föreslås att när utmätningsmannen före ikraft-

trädandet av lagändringen har meddelat beslut i fråga om handräckning

eller verkställighet, äldre bestämmelser skall tillämpas. Föreskriften är

tillämplig även i fråga om ett köp som på grund av övergångsbestäm-

melserna fill 1978 års lag regleras av 1915 års lag om avbetalningsköp.

7.29¶Förslaget till lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal

Enligt 58 § andra stycket försäkringsavtalslagen skall ersättningsbelopp

för gods, som är utmätt eller har tagits i anspråk genom betalningssäkring,

Prop. 1980/81: 84 7.30 184

utges till utmätningsmannen, om borgenären yrkar det. Om ersättnings-

beloppet avser gods, som har satts i kvarstad eller under skingringsförbud, skall beloppet utges till överexekutor, om någon part begär det. Sist-

nämnda bestämmelse bör ändras på så sätt att vad som sägs om skingringsförbud utgår och att överexekutor ersätts av kronofogdemyndigheten.

I paragrafen sägs vidare att med ersättringsbelopp som har utgetts till överexekutor skall denne förfara på det sätt som är föreskrivet i 160 & UL för där avsett fall. Enligt 160 & UL skall medel som har influtit i utsökningsmäl utan dröjsmål sättas in i bank mot ränta. Insättning behöver dock inte ske, om det föreligger anledning anta att utbetalning kommer att äga rum inom två veckor från det att medlen har influtit.

Någon motsvarande bestämmelse har inte tagits upp i UB. lnflutna medel bör även i fortsättningen i princip sättas in i bank, men en föreskrift härom har ansetts kunna meddelas av regeringen. Försäkringsersättning

som inflyter i ett kvarstadsmål bör behandlas på samma sätt som andra influtna medel i ett sådant mål. En särskild lagbestämmelse för just för-

säkringsbelopp behövs därför inte. Föreskriften härom bör alltså utgå.

Eftersom ersättningsbelopp skall utges till kronofogdemyndigheten både när egendomen är utmätt eller ianspråktagen genom betalningssäkring och när den är belagd med kvarstad, kan bestämmelsen i 58 § andra stycket

förenklas. För samtliga fall torde kunna föreskrivas att åtgärden skall

vidtas på begäran av någon av parterna. Paragrafen föreslås ändrad i enlighet med det sagda.

I 118 § tredje stycket och 123 § andra stycket försäkringsavtalslagen bör

hänvisningen till UL resp. till 67 d § UL ändras till att avse UB resp. 7 kap.

UB.

Vad som sägs om kvarstad i 58 5 i paragrafens nya lydelse bör tillämpas

även i fråga om skingringsförbud som har meddelats före ikraftträdandet

av lagändringen. Det föreslås en övergångsbestämmelse härom.

7.30 Förslaget till lag om ändring i lagen (1927:56) om nedsättning av pengar hos myndighet

Enligt lagen (1927:56) om gälds betalning genom penningars nedsättande

1 allmänt förvar får en gäldenär under vissa förutsättningar fullgöra sin betalningsskyldighet genom att nedsätta beloppet hos överexekutor. I prop. 1979/80:119 har, i samband med förslag till en ny preskriptionslag, föreslagits vissa ändringar i 1927 års lag, bl.a. beträffande lagens rubrik. Det nu förevarande förslaget utgår från den lydelse som 1927 års lag skall ha enligt nämnda proposition. Enligt 1 § i 1927 års lag får betalning ske genom nedsättning, om borgenären vägrar att ta emot erbjuden betalning av en förfallen skuld eller om gäldenären är hindrad att betala sin skuld på grund av borgenärens bortovaro eller sjukdom eller någon annan omständighet som beror på

Prop. 1980/81: 84 7.30 185

borgenären. Detsamma gäller, om gäldenären inte vet eller bör veta vem som är borgenär samt då ovisshet råder om vem av två eller flera som är rätt borgenär och gäldenären inte skäligen kan anses pliktig att på egen risk

bedöma till vem av dem betalningen skall erläggas. Bestämmelser om

betalning genom nedsättning hos överexekutor finns också i JB såvitt gäller

hyresbelopp (12 kap. 21 §, se även 22 och 44 §§). Antalet slutligt handlagda ärenden om nedsättning enligt 1927 års lag och JB uppgick under åren 1974—1978 till 659, 697, 1005, 925 resp. 811 för hela landet. Det kan påpekas att flera nedsättningar rörande samma rättsförhållande brukar behandlas som ett ärende, särskilt när det gäller hyra. Beredningen, som har ansett att valet av behörig myndighet vid över-

exekutors avskaffande bör stå mellan länsstyrelsen och kronofogdemyndigheten, har föreslagit att uppgiften skall övertas av kronofogde-

myndigheten. Som skäl har främst åberopats att uppgiften att ta emot ned-

sättning inte har något närmare samband med länsstyrelsernas huvud-

sakliga verksamhet men att den har visst samband med uppgiften att utsöka fordringar. Förslaget har kritiserats av några remissinstanser — bl.a. RSV och kronofogdeföreningen — vilka har förordat att uppgiften anförtros länsstyrelsen. För egen del bedömer jag frågan på följande sätt.

Vid tillkomsten av 1927 års lag utgjordes överexekutor inte endast av länsstyrelserna utan även, i flertalet större städer, av magistraten eller en ledamot av denna, dvs. i realiteten av en domstol (rådhusrätten). Numera är emellertid länsstyrelsen överexekutor i hela landet. Att vid över-

exekutors avskaffande anförtro uppgiften att ta emot nedsättning enligt

1927 års lag åt tingsrätten bör inte komma i fråga. Det torde inte finnas

någon annan myndighet än länsstyrelsen och kronofogdemyndigheten som

kan komma i fråga för uppgiften. Länsstyrelsen har enligt olika författningar åtskilliga uppgifter, av vilka

en del företer likheter med uppgiften att ta emot nedsättning av pengar.

Mellan denna uppgift och kronofogdemyndighetens verksamhet kan

däremot inte anses föreligga någon närmare anknytning. Mot att låta kronofogdemyndigheterna överta uppgiften kan också invändas att det kan framstå som mindre tillfredsställande för parterna att nedsättning skall ske hos en myndighet som kan utmäta medlen, när förutsättningar därför föreligger. Antalet länsstyrelser är avsevärt mindre än antalet kronofogdemyndigheter. Det måste anses som en fördel om det antal myndigheter hos

vilka nedsättning kan äga rum är begränsat. Vad nu har anförts utgör

vägande skäl för att uppgiften bör anförtros länsstyrelsen.

Beträffande klagan över överexekutors beslut i ett nedsättningsärende

gäller f.n. UL:s bestämmelser om klagan i utsökningsmål. Det innebär att

talan skall föras i hovrätten och att talan mot hovrättens beslut förs i

högsta domstolen. En sådan fullföljdsordning är också lämplig med hänsyn

till att frågor som uppkommer i nedsättningsärenden i princip avser civil-

rättsliga förhållanden (se t.ex. NJA 1948 s. 828, 1954 s. 268, 1973 s. 752 och

1974 s. 385).

Prop. 1980/81: 84 7.31 186

Om uppgiften att ta emot nedsättning anförtros länsstyrelsen som sådan, blir följden att talan mot beslut i ett nedsättningsärende skall föras hos regeringen, om inte annat föreskrivs (jfr 2 § länsstyrelseinstruktionen 1971:460, omtryckt 1979:234, och 18 §& allmänna verksstadgan 1965:600). Talan mot beslut i nedsättningsärenden bör emellertid liksom f.n. föras i hovrätten. Det kan påpekas att motsvarande fullföljdsordning föreskrivs t.ex. i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt (se 44 och 60 §8).

På grund av det anförda föreslår jag att överexekutors uppgifter enligt 1927 ärs lag skall övertas av länsstyrelsen samt att talan mot länsstyrelsens beslut i nedsättningsärenden skall föras i hovrätten genom besvär. I sistnämnda hänseende föreslås en särskild bestämmelse, som har tagits upp i en ny paragraf, 9 a §.

Förslaget förutsätter, liksom nuvarande bestämmelser i fråga om överexekutor, att nedsättning får ske hos vilken länsstyrelse som helst.

Av 21 8 Rp följer att RB:s regler om besvär i hovrätten och om rättegången I ett sådant besvärsmål blir tillämpliga. Vidare följer av 21 § Rp att talan mot hovrättens beslut får föras i högsta domstolen samt att RB skall tillämpas även i det hänseendet.

Ärenden om nedsättning som är anhängiga hos överexekutor vid ikraftträdandet av de nya bestämmelserna bör även därefter handläggas av överexekutor, dock inte längre än till utgången av år 1982. Det föreslås en övergångsbestämmelse härom (jfr 39 § andra och tredje styckena UBp).

7.31 Förslaget till lag om ändring i lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling

Enligt UB skall en fordran eller rättighet, som grundas på ett löpande skuldebrev eller annan handling, vars företeende utgör villkor för rätt att kräva betalning eller påkalla fullgörande av en annan förpliktelse, kunna utmätas, även om handlingen — s.k. presentationspapper — inte kan anträffas och alltså inte kan tas i förvar (4 kap. 7 § och 6 kap. 2 §). En förutsättning för utmätning I ett sådant fall är att det kan antas att handlingen undanhålls eller har förkommit. Vad nu har sagts gäller även pantbrev och skuldebrev som är intecknat i luftfartyg eller reservdelar.

Om handlingen kan antas ha förkommit, är lagen om dödande av förkommen handling tillämplig. Enligt denna lag kan ett presentationspapper efter ansökan dödas av domstol, om det kan antas att handlingen har förstörts eller annars förkommit (1 §). Detsamma gäller i fråga om aktiebrev och pantbrev samt en intecknad förskrivning som är ställd till viss man. Lagen är inte tillämplig på banksedlar och obligationer. Ansökan om dödning skall göras av den som har förlorat handlingen. När fordringen eller rättigheten har utmätts, skall kronofogdemyndigheten kunna ansöka om dödande av den förkomna handlingen (4 kap. 31 & UB). Denna befogenhet kan behöva användas, om utmätningsgäldenären vägrar att medverka

Prop. 1980/81: 84 | 7.31 187

till en sådan ansökan. I konkurs är konkursförvaltaren i denna sin

egenskap behörig att begära dödning av en förkommen handling.

Beredningen har föreslagit att möjlighet införs att låta döda en handling

som avses i I & dödningslagen, om den inte kan anträffas vid utmätning av fördringen eller rättigheten eller i konkurs och det kan antas att den undan-

hålls. Enligt beredningens förslag skall vad som sägs i dödningslagen om dödande av en förkommen handling gälla i tillämpliga delar. Ansökan om dödning skall göras av kronofogdemyndigheten resp. konkursförvaltaren. Förslaget har i allmänhet godtagits av remissinstanserna. Två remissinstanser har dock ifrägasatt om det finns ett tillräckligt behov att kunna döda en handling som undanhålls. För egen del vill jag anföra följande.

Bestämmelserna i UB om möjlighet att utmäta en fordran eller rättighet. som grundas på ett presentationspapper m.m., när det kan antas att handlingen undanhålls skall ses mot bakgrund av att det kan inträffa att en gäldenär undanhåller en bankbok för kronofogdemyndigheten och därigenom försöker hindra utmätning av ett banktillgodohavande som är

känt. Det bör emellertid inte godtas att utmätning kan hindras på ett så

enkelt sätt. Det kan visserligen tänkas att kronofogdemyndigheten med

hjälp av de tvångsmedel som står till buds enligt UB kan förmå gäldenären att uppge var handlingen finns. Denna möjlighet torde dock inte alltid vara

tillräcklig i fråga om en gäldenär som avser att undandra egendomen från sina borgenärer. Det är därför önskvärt att möjlighet införs att få en

handling som gäldenären undanhåller dödad. En sådan ordning torde inte

innebära någon större risk för förlust vare sig för en tredje man, som till

äventyrs kan vara rätt innehavare av handlingen, eller för den som är förpliktad enligt handlingen.

På grund härav ansluter jag mig till beredningens mening att möjlighet bör införas att döda en undanhållen handling, när fordringen eller rättigheten har utmätts. Bestämmelserna i UB om utmätning av en undanhållen handling utgår också från att möjlighet införs att döda handlingen i ett sådant fall. Motsvarande möjlighet bör stå till buds i konkurs. Det föreslås att bestämmelser i saken tas upp i en ny paragraf i 1927 års lag, närmast

efter 12 §.

När det gäller en förkommen handling anges i I $ i 1927 års lag som villkor för dödande att det kan antas att handlingen har förstörts eller annars förkommit. Enligt 6 § första stycket gäller som en förutsättning för att domstolen skall utfärda offentlig stämning och förelägga sökanden att senare fullfölja ansökningen att sökanden har visat sannolika skäl att hand-

lingen har förstörts eller annars förkommit för honom. När ansökningen

har fullföljts, skall domstolen eniigt 8 § andra stycket besluta om dödning av handlingen, om den finner att någon omständighet inte har förekommit. som utvisar att handlingen finns i behåll eller ger skälig anledning till antagande att så är fallet.

Motsvarande bör gälla när det är fråga om en handling som kan antas

Prop. 1980/81: 84 7.31 188

vara undanhållen. Även i fråga om förfarandet bör gälla detsamma som beträffande en förkommen handling. Beträffande bankböcker och livförsäkringsbrev finns det i 12 §i 1927 års lag bestämmelser om ett alternativt och enklare dödningsförfarande. Enligt dessa bestämmelser kan en sådan förkommen handling begäras efterlyst genom bankens resp. försäkringsbolagets försorg. Det synes emellertid inte lämpligt att bestämmelserna i 12 § görs tillämpliga då en handling kan antas vara undanhållen. I ett sådant fall bör prövningen förbehållas domstol. I enlighet härmed anges i första stycket av 12 a 8 att vad som sägs i 1—11 $$ om dödande av en förkommen handling i tillämpliga delar gäller även när en handling inte har kunnat anträffas vid utmätning av fordringen eller rättigheten eller vid konkurs, om det kan antas att handlingen undanhålls. I en andra mening föreskrivs att ansökan om dödande i ett sådant fall görs av kronofogdemyndigheten eller konkursboet. Med hänsyn till tredje mans rätt bör en restriktiv tillämpning äga rum. För att offentlig stämning skall utfärdas och beslut om dödning senare meddelas bör bl.a. krävas att sökanden med en till visshet gränsande sannolikhet kan visa att handlingen tillhör gäldenären och har innehafts av honom (jfr betänkandet, SOU 1925:25, Förslag till lag om dödande av förkommen handling m.m. s. 27). Det bör särskilt uppmärksammas att det fortfarande måste kunna antas att handlingen undanhålls när beslut om dödande skall meddelas. En noggrann undersökning enligt 8 § första stycket bör ske innan beslut meddelas. Bevisning kan behöva förebringas. t.ex. genom förhör med utmätnings- eller konkursgäldenären. Om det skulle visa sig sannolikt att handlingen inte undanhålls utan har förkommit, bör det inte utgöra hinder mot att handlingen dödas. Om en tredje man visar i dödningsärendet att han innehar handlingen, får den inte dödas. Detta gäller även om tredje mannens påstående om grunden till hans innehav inte förtjänar tilltro. I en sådan situation kan vid utmätning i stället kronofogdemyndigheten ta hand om handlingen (tr 6 kap. 7 § UB) och eventuellt förelägga tredje mannen enligt 4 kap. 20 § att väcka talan. Vid konkurs kan förvaltaren väcka talan mot tredje mannen om bättre rätt till fordringen eller rättigheten tse även 54 & KL). När en tredje mans anspråk på äganderätten godtas, skall kronofogdemyndigheten häva utmätningen (se 4 kap. 33 § UB). Detta gäller även om handlingen har hunnit dödas, dock inte sedan beslut om fördelning eller utbetalning av influtna medel har meddelats. Det kan påpekas att det förhållandet att ansökan om dödande har gjorts och offentlig stämning utfärdats inte torde hindra att ett godtrosförvärv sker så länge handlingen inte har blivit dödad. Dödande av en förkommen handling enligt 1927 års lag medför inte att den som har ansökt om dödning har vunnit bättre rätt till fordringen eller rättigheten i förhållande till en tredje man än han hade före dödningen.

Prop. 1980/81: 84 vs 7.31 189

Detta gäller även om en ny handling enligt 9 § sätts i den dödade handlingens ställe. På motsvarande sätt kommer dödande av en handling, som antas vara undanhållen, inte att medföra bättre rätt för utmätnings- eller konkursgäldenären än denne hade före dödningen.

Om medel som har influtit för den utmätta fordringen eller rättigheten redan har tilldelats utmätningssökanden eller någon annan borgenär genom lagakraftvunnet beslut om fördelning eller utbetalning, när rätt innehavare av handlingen ger sig till känna, har denne rätt till ersättning av borgenären endast under de förutsättningar som anges i 14 kap. 5 §& UB Jämförd med 4 § i samma kapitel. I konkurs torde rätte innehavaren knappast ha något motsvarande anspråk mot borgenärer som har fått utdelning.

I fråga om verkan av ett beslut om dödning gäller enligt 9 § första stycket i 1927 års lag att den omständigheten att handlingen inte kan företes inte utgör hinder för dödningssökanden att göra gällande den rätt som har kunnat grundas på handlingen. Beträffande tillgodohavande på en bankbok är det av betydelse att banklagstiftningen innehåller förbud mot s.k. legitimationsklausul. Enligt 67 § lagen (1955:183) om bankrörelse får en bank sålunda inte träffa förbehåll om rätt för banken att åberopa betalning till någon annan än rätt innehavare av en motbok (jfr 33 § lagen 1936:81 om skuldebrev). Liknande bestämmelser finns i 35 a § lagen (1955:416) om sparbanker och 42 b § lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen.

Om en bank sålunda i princip inte befrias från sin skuld genom att fullgöra sin förpliktelse till den som med orätt innehar en motbok, bör en sådan befrielse inte heller kunna inträda i fall handlingen dödas och banken därefter betalar till dödningssökanden, om denne inte var rätt innehavare när handlingen dödades (se prop. 1969:159 s. 7 och 13). Om sökanden har varit rätt innehavare av handlingen men överlåtit eller pantsatt den, bör banken dock vara fri från sin skuld genom betalningen till sökanden, om banken var i god tro vid betalningen (jfr 29 § skuldebrevslagen). (Jfr Walin, Lagen om skuldebrev m.m. s. 311 f.). Vad nu har sagts bör också gälla när banken, efter dödning av en handling som kan antas vara undanhållen, betalar till kronofogdemyndigheten resp. konkursförvaltaren.

För att rättsläget på den nyss angivna punkten skall klarläggas har en remissinstans förordat att det i nyssnämnda paragrafer i banklagstiftningen förs in bestämmelser om att överlåtelse av en bankbok skall anmälas till banken för att gälla mot banken efter dödning av bankboken. En sådan bestämmelse torde emellertid inte vara behövlig och knappast heller lämplig.

Beredningen har förordat att det efter utmätning skall vara möjligt att döda en undanhållen handling, t.ex. en bankbok, endast i fråga om visst belopp, nämligen det belopp som behöver tas i anspråk i målet. Detta har kritiserats av bankinspektionen, som bl.a. har ansett att en sådan dödning skulle strida mot sakens natur. För egen del anser jag att det knappast

Prop. 1980/81: 84 7.31 190

finns något större praktiskt behov av att döda en handling endast till visst

belopp. En sådan ordning, som i realiteten skulle innebära en nedskrivning av fordringsbeloppet, skulle också kunna vålla problem, samtidigt som den får anses strida mot dödningsinstitutets karaktär. Den föreslagna 12 a § utgår alltså från att en undanhållen handling inte kan dödas annat än i sin

helhet.

Med hänsyn till den risk för förlust för rätt innehavare, som dödning av en handling som antas vara undanhålten någon gång kan medföra, har

beredningen föreslagit att domstolen som villkor för dödning skall kunna

föreskriva att utmätningssökanden resp. konkursförvaltaren skall ställa

säkerhet eller, i fråga om en utmätningssökande som enligt UB är befriad

från att ställa säkerhet, att denne skall vara skyldig ersätta en eventuell förlust. Undantag har emellertid gjorts för motbok hos en bank och livförsäkringsbrev med hänsyn till att dödning av en sådan handling inte anses förenad med någon beaktansvärd risk för en tredje man.

Förslaget rörande säkerhet har i allmänhet godtagits av remissinstanserna. En remissinstans har dock ansett att säkerhet regelmässigt bör

ställas. För egen del kan jag i princip ansluta mig till förslaget. Trots de

förutsättningar som skall gälla för dödning av en handling som antas vara

undanhållen, kan det inte bortses från att dödningen någon gång kan medföra risk för skada för en tredje man som visas vara rätt innehavare av handlingen. Det är då rimligt att domstolen skall kunna kräva säkerhet

resp. föreskriva motsvarande ersättningsansvar för den som är befriad från att ställa säkerhet. Det synes lämpligt att domstolen får bedöma huruvida

säkerhet kan anses behövlig i det enskilda fallet. Med anledning av vad en remissinstans har anfört vill jag påpeka att ett föreskrivande av skyldighet för en utmätningssökande att ersätta en eventuell förlust för tredje man medför ett strikt ansvar för utmätningssökanden.

Även om jag delar uppfattningen att risken för tredje man är mycket liten när det gäller en bankbok eller ett livförsäkringsbrev, bör enligt min

mening något undantag i fråga om möjligheten att kräva säkerhet inte uppställas för dessa handlingar. I tillämpningen torde emellertid domstolen

knappast ha anledning att kräva säkerhet beträffande dödande av en sådan handling. Jag godtar också beredningens förslag att säkerheten eller åter-

betalningsskyldigheten inte skall gälla utöver tre år. Har en eventuell tredje man inte gjort gällande sin rätt inom den tiden, torde man kunna utgå från att någon skada inte heller har uppkommit. Treårstiden bör räknas från det att dödningsbeslutet vann laga kraft.

Bestämmelser om säkerhet har tagits upp i andra stycket av 12 a §i

departementsförslaget. Säkerhet behöver inte täcka den del av ett undan-

hållet skuldebrevs belopp som överstiger utmätningssökandens fordran

och kostnaderna i målet. I fråga om rättsverkningarna av dödning av en undanhållen handling bör i övrigt göras den skillnaden i förhållande till vad som gäller vid dödning av

Prop. 1980/81: 84 . 7.32 191

en förkommen handling att någon ny handling inte bör utfärdas (jfr 9 8 första stycket i 1927 ärs lag). En föreskrift härom har tagits upp i tredje

stycket av 12 a §.

Sedan en handling, som har undanhållits vid utmätning, har blivit dödad, kan det i målet inflyta större belopp än som behövs för att utmätnings-

sökanden och andra eventuellt betalningsberättigade borgenärer skall få betalt. Det synes inte lämpligt att överskottet betalas ut till utmätningsgäldenären, som antas undanhålla handlingen, utan att denna återställs. Beloppet bör 1 stället avsättas I avvaktan på att den dödade handlingen företes eller att det på annat sätt styrks vem som har rätt till beloppet. En bestämmelse härom har tagits upp i paragrafens fjärde stycke. Ytterligare bestämmelser om förfarandet med avsatt belopp, vilket har förordats av en remissinstans, torde inte behövas.

I 14 § dödningslagen föreskrivs bl.a. att bestämmelserna i 1—10 88,

såvitt de angår pantbrev, har motsvarande tillämpning i fråga om vilandebevis. Denna bestämmelse blir tillämplig även vid dödning enligt den nya

12a8.

Någon särskild övergångsbestämmelse torde inte behövas.

7.32 Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:180) om avrundning av vissa fordringar till helt krontal, m.m.

I 1 § lagen om avrundning av vissa fordringar till helt krontal, m.m.,

finns bestämmelser om att en fordran som av utmätningsmannen drivs in som fordran i ett allmänt mål skall i fråga om såväl kapitalbelopp som ränta avrundas till helt krontal, i den mån inte annat är föreskrivet. Avrundningen skall göras av den myndighet som fastställer fordringen.

I andra stycket av I $ regleras innebörden av beteckningen allmänt mål. Där sägs att med allmänt mål avses i avrundningslagen mål hos kronofogdemyndigheten om uttagande av skatt eller tull, staten tillkommande

avgift eller liknande medel som får tas ut genom utmätning utan föregående dom, böter eller annat som drivs in i samma ordning som böter, avgift till statsverket enligt vattenlagen eller belopp som har erlagts av

allmänna medel och enligt en domstols beslut skall återbetalas till statsverket.

I UB har tagits upp en bestämmelse om vad som avses med allmänt mål (1 kap. 6 § andra stycket). Den bestämmelsen ansluter nära till I $ andra stycket avrundningslagen, men full överensstämmelse föreligger inte.

Tillämpningsområdet för avrundningsregeln bör emellertid överens-

stämma med UB:s regler om i vilka fall utsökningsmål skall handläggas som allmänt mål.

I enlighet härmed föreslås att bestämmelsen i 1 § andra stycket ersätts av en erinran om att det i I kap. 6 & UB finns bestämmelser om vad som avses med allmänt mål. Det är tydligt att vad där sägs om innebörden av

allmänt mäl blir avgörande även för avrundningslagens tillämpnings-

område, om inte annat föreskrivs.

Det har förutsatts att regeringen skall meddela närmare föreskrifter om

vilka medelsslag som skall drivas in I den ordning som gäller för allmänna

mål. Det kan därför förutsättas att en myndighet som fastställer en fordran

som tillkommer staten eller en kommun skall utan svårighet kunna avgöra huruvida fordringen omfattas av avrundningslagen. När det gäller första stycket av 1 § avrundningslagen föreslås samtidigt

att ordet utmätningsman byts ut mot kronofogdemyndighet.

Någon övergångsbestämmelse torde inte behövas (jfr 8 & UBp).

7.33 Förslaget till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979) I 9 § förmånsrättslagen ges bestämmelser om den inbördes företrädesordningen mellan särskilda förmånsrätter. I tredje stycket, som reglerar

förhållandet mellan en utmätning av viss egendom och en inteckning i samma egendom, föreskrivs att förmånsrätt på grund av utmätning har företräde framför förmånsrätt på grund av inteckning, vilken har sökts samma dag som utmätningen verkställdes eller senare.

Bestämmelsen i tredje stycket innebär att utmätningens antecknande i

vederbörande inskrivningsbok saknar betydelse för konkurrensen med en

inteckning i egendomen. Det synes något tveksamt om med ordet ”dag” i

fråga om utmätning numera Över lag avses en vanlig kalenderdag utan begränsning till viss tid på dygnet (jfr bl.a. 283 § första stycket 6 sjölagen).

Om termen ”dag” har denna innebörd får en utmätning, som verkställs på en kalenderdag som sammanfaller med den inskrivningsdag på vilken en inteckning söks, företräde framför inteckningen, även om utmätningen sker efter inskrivningsdagens slut.

Enligt UB skall beträffande tidpunkten för inträdet av förmånsrätten på

grund av en utmätning som huvudregel gälla att utmätningen medför förmånsrätt i och med beslutet (4 kap. 30 § första stycket). Denna regel blir

tillämplig bl.a. i fråga om egendom som kan omfattas av företagsinteckning. Det kan påpekas att utmätning av egendom som är föremål för företagsinteckning inte antecknas i inskrivningsboken.

Som undantag från nyssnämnda huvudregel om förmånsrättens inträde

gäller enligt 4 kap. 30 § andra stycket UB att utmätning av ett här i riket registrerat skepp eller luftfartyg, av intecknade reservdelar till ett sådant luftfartyg och av fast egendom inte medför förmånsrätt förrän ett ärende

angående anteckning om utmätningen tas upp på en inskrivningsdag. Det

föreslås i detta lagstiftningsärende att vissa bestämmelser i JB (bl.a. 22 kap.

3 § första stycket 6) samt 283 § första stycket 6 sjölagen och 12 § lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg ändras i enlighet med denna princip. En motsvarande ändring bör göras i 9 § tredje stycket förmånsrättslagen.

Prop. 1980/81: 84 . 7.34 193

I enlighet härmed anges i den föreslagna nya lydelsen av 9 § tredje stycket att förmånsrätt på grund av utmätning har företräde framför förmånsrätt på grund av företagsinteckning, vilken har sökts samma dag som beslutet om utmätning meddelades eller senare, och framför förmånsrätt på grund av annan inteckning, vilken har sökts samma inskrivningsdag som ett ärende angående anteckning om utmätningen har tagits upp eller senare. Det kan påpekas att bestämmelsen inte gäller utlandsregistrerade

skepp och luftfartyg (jfr även 280 § sjölagen och 3 § lagen 1955:229 i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internatio-

nellt erkännande av rätt till luftfartyg).

19 § fjärde stycket första och andra meningarna förmånsrättslagen föreskrivs att en utmätning ger företräde framför en senare utmätning av

samma egendom och att utmätning för flera fordringar på en gång ger lika

rätt. I första meningen bör göras förbehåll för den avvikelse som följer av den nyssnämnda bestämmelsen i 4 kap. 30 § andra stycket UB (jfr tredje

meningen i 9 §& fjärde stycket förmånsrättslagen, som syftar på bestämmelser i särskilda lagar för olika rättsområden). Även utmätning av lön o.d. bör beaktas. Enligt 7 kap. 13 & UB skall en sådan utmätning medföra

förmånsrätt när det belopp som skall innehållas har förfallit till betalning. Härav följer att om utmätning av lön har beslutats för två eller flera fordringar, de bör få lika rätt inbördes till belopp som förfaller till betalning efter det att utmätningsbesluten meddelades. Utmätning av lön som redan

har förfallit till betalning medför omedelbart förmånsrätt.

I enlighet härmed anges i den föreslagna nya lydelsen av 9 § fjärde

stycket att en utmätning ger företräde framför en senare utmätning av

samma egendom, om inte annat följer av 4 kap. 30 § andra stycket eller 7

kap. 13 § UB. Den nuvarande bestämmelsen om att utmätning på en gång

för flera fordringar ger lika rätt torde inte behöva ändras. Om utmätning av samma inskrivningsobjekt sker samtidigt för flera fordringar, skall ett gemensamt beslut meddelas och detta anmälas till inskrivningsmyndigheten. Företrädet kan då inte påverkas av bestämmelsen i 4 kap. 30 § andra stycket UB.

På grund av bestämmelsen i 9 § femte stycket får de nu föreslagna ändringarna betydelse även beträffande betalningssäkring.

Utan någon särskild föreskrift följer att de nya företrädesreglerna inte

medför inskränkning i en förmånsrätt, som redan har inträtt vid ikraft-

trädandet av lagändringen (fr punkt 8 i övergångsbestämmelserna till förmånsrättslagen). Här kan också hänvisas till vad som i motiven till UBp har anförts om tillämpningen i övergångsförhållanden av 4 kap. 30 & UB.

7.34¶Förslaget till lag om ändring i lagen (1966:454) om företagsinteckning

F.n. finns det inte någon bestämmelse som reglerar förhållandet mellan kvarstad för fordran och företagsinteckning. Härav torde följa att kvar-

13 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 84

Prop. 1980/81: 84 7.335 194

staden får vika för en företagsinteckning, även om inteckningen söks efter det att kvarstaden ägde rum.

Enligt UB skall kvarstad skydda borgenären såväl mot förfoganden över egendomen från gäldenärens sida som, i viss utsträckning, mot andra borgenärer (se 16 kap. 14 och 15 §§ UB). På motsvarande sätt bör kvarstad på egendom, som ingår i en näringsverksamhet som kan bli föremål för företagsinteckning, skyddas mot en ny sådan inteckning.

Kvarstad bör inte få hindra att företagsinteckning meddelas i den näringsverksamhet till vilken den kvarstadsbelagda egendomen hör (jfr prop. 1966:23 s. 123 ff, 166 f och 172). Däremot bör inteckningen inte bli gällande i nämnda egendom. Med anledning av vad en remissinstans har anfört vill jag framhålla att en sådan reglering inte kan anses strida mot 5 § företagsinteckningslagen (jfr 13 § andra stycket företagsinteckningslagen i paragrafens lydelse före 1970 års ändring).

I enlighet härmed föreslås att företagsinteckning, som söks samma dag som egendom beläggs med kvarstad för fordran eller senare, inte skall gälla i den kvarstadsbelagda egendomen. Bestämmelsen har tagits upp som ett nytt andra stycke i 4 §.

I fråga om den föreslagna bestämmelsens närmare innebörd vill jag nämna följande. Får kvarstadsborgenären utmätning i egendomen medan kvarstaden består, omfattas egendomen fortfarande inte av företagsinteckningen. Om egendomen utmäts för en annan borgenärs fordran, bör inteckningen inte heller komma att gälla i egendomen. Den sistnämnde borgenären får visserligen härigenom ett i och för sig omotiverat företräde framför företagsinteckningen, men en annan ordning skulle medföra svårlösta problem. Går kvarstaden åter utan att egendomen har blivit utmätt, upphör kvarstadens skyddande verkan och företagsinteckningen kommer att gälla i egendomen.

Vad som sägs om kvarstad i 4 § i dess nya lydelse bör också gälla skingringsförbud som har meddelats före ikraftträdandet av lagändringen. Det föreslås en övergångsbestämmelse härom.

Utan någon särskild föreskrift följer att den nya bestämmelsen inte medför inskränkning i den rätt som redan har uppkommit vid ikraftträdandet.

7.35 Förslaget till lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1)

33 §

Enligt 4 kap. 30 § andra stycket UB skall utmätning av ett här i riket registrerat skepp eller luftfartyg, intecknade reservdelar till ett sådant luftfartyg eller fast egendom inte medföra förmånsrätt förrän ett ärende angående anteckning om utmätningen tas upp på en inskrivningsdag. Med skepp likställs härvid skeppsbygge (1 kap. 9 § UB). Bestämmelsen innebär att inteckning i egendom som nu har nämnts får företräde i vissa fall då utmätningen f.n. skulle ge företräde.

Prop. 1980/81: 84 . 7.35 195

1 33 § sjölagen anges i vilka fall en anmälan av ett skepp eller skepps-

bygge för registrering eller en ansökan om inskrivning av ett förvärv av

sådan egendom skall avslås. Enligt punkt 7 i första stycket skall f.n. en

sådan anmälan eller ansökan avslås, om egendomen före utgången av den inskrivningsdag då anmälningen eller ansökningen görs har blivit föremål för kvarstad, skingringsförbud eller betalningssäkring till säkerhet för ett anspråk mot överlåtaren eller om denne har försatts i konkurs.

Vad som sägs om skingringsförbud i paragrafen bör utgå. Vidare bör, i

konsekvens med UB:s ståndpunkt beträffande tidpunkten för förmåns-

rättens inträde, bestämmelsen jämkas så att kvarstad medför avslag på en

anmälan för registrering eller en ansökan om inskrivning först fr.o.m. den

inskrivningsdag då ett ärende angående anteckning om kvarstaden tas upp. Motsvarande ändring bör göras beträffande betalningssäkring. Det kan

påpekas att utmätning av ett skepp eller skeppsbygge inte i och för sig

hindrar att egendomen överlåts.

Beträffande förhållandet mellan kvarstad för fordran på skepp eller

skeppsbygge och en överlåtelse av egendomen kan framhållas att denna

fråga bör bedömas på samma sätt som frågan om företrädet mellan en

utmätning och en överlåtelse av sådan egendom (se motiven till 4 kap. 30 & UB). Om en överlåtelse av ett skepp eller skeppsbygge har skett innan kvarstad på egendomen beslöts, bör sålunda förvärvaren få företräde, om han söker inskrivning på en tidigare inskrivningsdag än den då ärendet om anteckning av kvarstaden tas upp och vid ansökningen om inskrivning är i god tro. Kvarstaden medför enligt 16 kap. 14 § UB förbud för gäldenären att överlåta den kvarstadsbelagda egendomen. Överlåter han skeppet eller skeppsbygget trots förbudet, bör förvärvaren få företräde, om han hinner

söka inskrivning på en tidigare inskrivningsdag än den då ärendet om an-

teckning av kvarstaden tas upp och är i god tro vid ansökningen.

38 §

Denna paragraf innehåller bestämmelser om åtgärder som skall antecknas i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret. I punkt 4 och 5 bör vad som sägs om skingringsförbud utgå.

237 och 238 38

I dessa paragrafer, som har samband med begränsningen av en redares ansvarighet för vissa skador, ges bestämmelser om verkan beträffande kvarstad eller annan handräckning av att redaren ställer säkerhet för ansvarighetsbeloppet. I paragraferna nämns överexekutor vid sidan av

domstol. Med hänsyn till att överexekutorsinstitutionen skall avskaffas och överexekutors uppgift att förordna om handräckning föreslås bli överflyttad till tingsrätten bör vad paragraferna innehåller om överexekutor

utgå.

Enligt det nu framlagda förslaget till ändring av 15 kap. RB skall rese-

Prop. 1980/81: 84 7.35 196

förbud utgå som säkerhetsåtgärd för civilrättsliga anspråk och skingringsförbud föras samman med kvarstad. Till följd härav kommer kvarstad att " vara den enda säkerhetsåtgärd som står till buds beträffande en fordran. Nu förevarande paragrafer föreslås jämkade i enlighet härmed.

249 och 253 §§

I 249 § första stycket anges f.n. att om ett fartyg säljs exekutivt i Sverige.

sjöpanträtt och retentionsrätt i fartyget upphör sedan köpeskillingen har

erlagts, förutsatt att försäljningen blir bestående. I 253 §& andra stycket finns en likartad bestämmelse beträffande sjöpanträtt i gods. Lydelsen

skall ses mot bakgrund av att exekutiv försäljning av ett annat fartyg än ett registrerat skepp och av gods i ett fartyg ombesörjs av utmätningsmannen och att bestämd besvärstid inte gäller för talan mot en försäljning som har förrättats av utmätningsmannen. Sjöpanträttens resp. retentionsrättens

försäljningen (jfr i fråga om skepp och skeppsbygge 276 § första stycket).

Enligt UB skall bestämd besvärstid — tre veckor från försäljningsdagen — generellt gälla i fråga om talan mot en exekutiv försäljning oavsett egendomens art (18 kap. 7 § tredje stycket). För undvikande av missförstånd

föreslås att 249 och 253 §§ utformas i överensstämmelse med 276 § första

stycket.

254 §

I denna paragraf föreslås att vad som sägs om utmätningsmannen ändras till att avse kronofogdemyndigheten.

283 §

I fråga om konkurrensen mellan inteckning i ett skepp eller skeppsbygge och en exekutiv åtgärd gäller f.n. enligt 283 3 första stycket 6 sjölagen att en ansökan om inteckning skall avslås, om skeppet, bygget eller andel däri eller villkorlig äganderätt därtill är föremål för kvarstad, skingringsförbud,

betalningssäkring eller utmätning eller blir föremål för en sådan åtgärd samma inskrivningsdag som inteckningen söks. Vad som sägs i paragrafen om skingringsförbud bör utgå. Lydelsen bör i övrigt jämkas i enlighet med principen i 4 kap. 30:$ andra stycket UB, dvs.

så att antecknandet av åtgärden blir avgörande för huruvida en inteckning skall beviljas (jfr förslaget till ändring av 33 § sjölagen och 22 kap. 3 § 1B).

Beträffande rätten till pantbrevet i fall då inteckning har hunnit sökas efter

det att egendomen har tagits i anspråk genom kvarstad, betalningssäkring

eller utmätning kan hänvisas till vad som har anförts angående motsvarande fråga vid kvarstad på fast egendom (avsnitt 7.10) resp. vid

utmätning av skepp eller skeppsbygge och av fast egendom (motiven till 4

kap. 30 § UB).

Enligt 16 kap. 14 § UB kan kronofogdemyndigheten, om särskilda skäl föreligger, medge att svaranden i ett kvarstadsmål får förfoga över den kvarstadsbelagda egendomen, t.ex. för att kunna betala sin skuld till kvarstadssökanden. I enlighet härmed bör kronofogdemyndigheten kunna lämna medgivande till att inteckning söks i ett kvarstadsbelagt skepp eller skeppsbygge. På grund härav föreslås ett undantag från intecknings-

förbudet när det gäller kvarstad för det fall att kronofogdemyndigheten har

medgett ansökningen. Att motsvarande undantag inte föreslås beträffande utmätning och betalningssäkring har samband med att dessa åtgärder medför förmånsrätt och att en ny inteckning skulle strida mot 1967 ärs sjöpanträttskonvention (se art. 5 punkt I).

Övergångsbestämmelserna

De föreslagna ändringarna av 33, 38, 237, 238 och 283 §§ blir tillämpliga

även när kvarstad har meddelats före ikraftträdandet av ändringarna. I fråga om skingringsförbud som har meddelats före ikraftträdandet föreslås en uttrycklig bestämmelse, som innebär att vad som sägs om kvarstad i nämnda paragrafer i deras nya lydelse också gäller sådant skingringsförbud (jfr 33 § UBp samt punkt 3 i övergångsbestämmelserna till förslaget om ändring i RB).

De nya bestämmelserna inverkar inte retroaktivt på den inbördes företrädesordning som kan ha inträtt redan före ikraftträdandet.

Beträffande ändringarna i 237 och 238 §§ kan erinras om att handräckningsmål som är anhängiga hos överexekutor vid UB:s ikraftträdande i

princip skall handläggas av överexekutor även därefter, dock med viss begränsning (se 5 § UBp). För sådana fall föreslås att 237 och 238 §§ sjölagen skall tillämpas i deras äldre lydelse.

7.36 Förslaget till lag om ändring i lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg

I betänkandet (SOU 1976:70) Rätt till luftfartyg m.m. har föreslagits att 1955 års lag om inskrivning av rätt till luftfartyg skall upphävas och ersättas av en ny lag i samma ämne. Förslaget har hittills inte lett till ny

lagstiftning. Frågan hur panträttsreglerna i fråga om luftfartyg bör utformas övervägs f.n. ytterligare av pantbrevsutredningen (Ju 1979:5).

12 §

I denna paragraf föreskrivs att en ansökan om inteckning skall avslås,

om det upplyses att den egendom som ansökningen avser har utmätts eller tagits i anspråk genom betalningssäkring före den dag då inteckningen söks eller samma dag och det inte visas att utmätningen eller betalnings-

säkringen har upphört att gälla.

Även kvarstad bör medföra inteckningsförbud. Kronofogdemyndig-

Prop. 1980/81: 84 7.36 198

heten bör dock kunna medge undantag härifrån (jfr 16 kap. 14 § första stycket UB). Att ett motsvarande undantag inte föreslås beträffande utmätning och betalningssäkring har samband med konventionsbestäm-

melser på området. I fråga om tidpunkten för uppkomsten av hinder mot inteckning bör bestämmelsen vidare jämkas till överensstämmelse med '

principen i 4 kap. 30 § andra stycket UB. I enlighet härmed anges i den föreslagna nya lydelsen att en ansökan om inteckning skall avslås, om den egendom som ansökningen avser har utmätts, belagts med kvarstad eller tagits i anspråk genom betalningssäkring och ett ärende angående anteckning om åtgärden har tagits upp senast på den inskrivningsdag då inteckningen söks, såvida inte i fråga om kvarstad ansökningen har medgetts av kronofogdemyndigheten.

30 §

I denna paragraf meddelas bestämmelser om utbrytning av ägarhypotek

när ägarhypoteket har utmätts eller luftfartygets ägare har försatts i

konkurs. Bestämmelserna innebär att inteckningshavaren t sådana fall är

skyldig att medverka till utbrytning av ägarhypoteket, dvs. att uppvisa

inteckningshandlingen för avskrivning därav, även om han har förbe hållit sig annat. Sedan avskrivning har skett, får inteckning meddelas på det

avskrivna beloppet med ränta på ansökan av utmätningsmannen eller konkursförvaltaren.

Enligt 4 kap. 2 § andra stycket UB kan ett skuldebrev som är intecknat i ett luftfartyg eller reservdelar till ett luftfartyg utmätas hos den intecknade

egendomens ägare i den mån inteckningshandlingen inte utgör säkerhet för fordran. Beträffande åtgärder efter en sådan utmätning finns bestämmelser 1 9 kap. 16 § jämförd med 14 och 15 §§. Enligt dessa skall antingen den intecknade egendomen tas i anspråk eller inteckningshandlingen pantförskrivas till utmätningssökanden. Någon utbrytning av ägarhypoteket skall inte äga rum enligt UB. På grund härav bör vad som sägs i förevarande paragraf om utbrytning

av ägarhypotek efter utmätning utgå. Det kan övervägas att avskaffa möjligheten till utbrytning även i konkurs. Med hänsyn till att hela lagen

ses över saknas det dock anledning att nu ta upp den frågan.

41 §

Denna paragraf innehåller bestämmelser om åtgärder beträffande luftfartyg och intecknade reservdelar som skall antecknas i inskrivnings-

boken. Paragrafen bör kompletteras med en bestämmelse om antecknande av kvarstad. Samtidigt föreslås att lydelsen anpassas till motsvarande

bestämmelser i 19 kap. 21 § JB.

I övergångshänseende föreslås att vad som sägs om kvarstad i 12 och 41 $$ i deras nya lydelse också skall gälla skingringsförbud som har meddelats före ikraftträdandet.

Prop. 1980/81: 84 . 7.37—-40 199

Om ett ärende angående avskrivning på en inteckningshandling med anledning av utmätning av den rätt till andet i inteckningen som tillkommer

ägaren har tagits upp på en inskrivningsdag före de nya bestämmelsernas ikraftträdande, bör 30 § i dess äldre lydelse tillämpas. En föreskrift härom har tagits upp bland övergångsbestämmelserna. Inteckning på det

avskrivna beloppet kan i ett sådant fall meddelas efter ikraftträdandet.

7.37 Förslaget till lag om ändring i lagen (1955:229) i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg

Vad som sägs om skingringsförbud i 3 § denna lag föreslås utgå.

Övergångsvis föreslås att vad som sägs om kvarstad i 3 § i paragrafens

nya lydelse skall gälla även skingringsförbud som har meddelats före ikraftträdandet.

7.38 Förslaget till lag om ändring i luftfartslagen (1957:297)

I 12 kap. 3 8§ luftfartslagen (omtryckt 1979:643) hänvisas till särskilda

bestämmelser om frihet från kvarstad och skingringsförbud för vissa luft-

fartyg (se det under 5 upptagna lagförslaget). Vad som sägs om skingrings-

förbud föreslås utgå.

7.39 och 40 Förslagen till lag om ändring i växellagen (1932:130) och lag om ändring i checklagen (1932:131)

I 95 3 växellagen och 73 § checklagen finns särskilda bestämmelser om verkställighet av dom i växelmål resp. checkmål. Nya regler om verkställighet av sådana domar har tagits upp i UB (se 3 kap. 5 § 1, 8 kap. 4 § andra och tredje styckena och 13 kap. 14 & 1). Nyssnämnda bestämmelser i växel- och checklagarna föreslås därför bli upphävda. Vidare föreslås att

ordet utmätningsmannen i 88 § växellagen och 66 § checklagen byts ut mot

ordet kronofogdemyndigheten.

Någon särskild övergångsbestämmelse torde inte behövas. De nya

bestämmelserna i UB blir tillämpliga om verkställighet skall ske efter balkens ikraftträdande, även om domen har meddelats före ikraftträdandet. På grund av 30 § UBp skall dock vad som föreskrivs om utbetalning i

95 §& växellagen och 73 § checklagen tillämpas även efter balkens ikraftträdande, när exekutiv försäljning har ägt rum eller utmätt fordran har drivits in före ikraftträdandet.

Prop. 1980/81: 84 7.41 200

7.41 Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

3 kap. 12 § och 6 kap. 6 §

I 3 kap. 12 § första stycket aktiebolagslagen föreskrivs i fråga om avstämningsbolag att den som med skriftlig handling visar att han till följd

av bl.a. pantsättning har rätt att i stället för den i aktieboken införda aktie-

ägaren lyfta utdelning och mottaga emissionsbevis och. vid fondemission,

brev på ny aktie skall på begäran tas upp i en särskild förteckning hos

värdepapperscentralen. Detsamma gäller bl.a. konkursförvaltaren vid konkurs och utmätningsmannen vid utmätning av eller kvarstad på aktier. Motsvarande anteckning bör göras när aktier har tagits i anspråk genom

betalningssäkring. Det föreslås att paragrafen kompletteras med en före-

skrift härom. Vidare föreslås att ordet utmätningsmannen byts ut mot ordet kronofogdemyndigheten. En ändring i sistnämnda hänseende

föreslås även i 6 kap. 6 § tredje stycket.

14 kap. 10 8

Enligt 14 kap. 10 § skall en tvist om moderbolags anspråk att lösa in aktier i ett dotterbolag hänskjutas till skiljemän. De aktieägare mot vilka lösningsanspråket riktas har därvid att ange sin skiljeman. Om inte

samtliga dessa aktieägare inom föreskriven tid har angett en gemensam skiljeman, skall enligt tredje stycket i paragrafen dotterbolagets styrelse

hos tingsrätten i den ort där styrelsen har sitt säte begära förordnande av en god man. Det åligger denne bl.a. att hos överexekutor i nämnda ort

ansöka om förordnande av en sådan skiljeman. Enligt vad som föreslås i detta lagstiftningsärende skall överexekutors uppgifter enligt skiljemannalagen, bl.a. att i vissa fall utse en skiljeman, föras till tingsrätten. I enlighet härmed bör överexekutors befogenhet

enligt 14 kap. 10 § aktiebolagslagen övertas av tingsrätten. Paragrafen

föreslås ändrad i överensstämmelse härmed.

14 kap. 13 8

I 14 kap. 13 § första stycket anges beträffande ett moderbolags inlösen

av aktier i ett dotterbolag att om säkerhet har ställts enligt 11 § eHer nedsättning av lösenbeloppet har skett enligt 12 §, moderbolaget är ägare till aktierna. Vidare föreskrivs att innan aktiebreven har överlämnats till moderbolaget, breven i sådant fall endast medför rätt för innehavaren att

mot överlämnande av dem till moderbolaget eller överexekutor få ut lösenbeloppet jämte ränta. Vad som sägs om överexekutor har samband med att nedsättning enligt 12 § skall ske enligt bestämmelserna i 1927 års nedsättningslag. Enligt vad

jag har föreslagit i det föregående skall uppgiften att ta emot medel som nedsätts enligt 1927 års lag flyttas till länsstyrelsen som sådan. Till följd

härav föreslås att vad som sägs om överexekutor i 14 kap. 13 § aktiebolagslagen ändras till att avse länsstyrelsen.

Prop. 1980/81: 84 7.42—-43 201

Någon särskild övergängsbestämmelse torde inte behövas (jfr övergångsbestämmelsen till förslaget om ändring av lagen om skiljemän).

7.42 Förslaget till lag om ändring i lagen (1970:596) om förenklad aktie-

hantering

I 12 § lagen om förenklad aktiehantering finns bestämmelser om att bl.a. utmätning av och kvarstad på aktier som omfattas av lagen skall antecknas i en särskild förteckning hos värdepapperscentralen. Paragrafen, som överensstämmer med 3 kap. 12 § aktiebolagslagen, föreslås ändrad på

samma sätt som denna. Ändringen innebär alltså bl.a. att även betalnings-

säkring skall antecknas.

7.43 Förslaget till lag om ändring i lagen (1934:239) om bulvanförhållande i

fråga om aktier i vissa bolag

2 och 9 §§

Lagen om bulvanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag är tillämplig

när någon, för att kringgå förbudet för utländska medborgare m.fl. att

förvärva aktier i vissa svenska aktiebolag, innehar sådana aktier som bulvan för någon mot vilken förbudet gäller. Om bulvanen själv innehar de

aktier som bulvanförhållandet avser eller om aktierna är hos någon, som

har erhållit dem av bulvanen såsom pant eller som innehar dem för

bulvanens eller panthavarens räkning, skall enligt 2 § domstolen förordna att aktierna skall säljas enligt överexekutors bestämmande, såvida inte

bulvanen inom sex månader från det att domstolens dom vann laga kraft

visar inför överexekutor att aktierna har avyttrats till någon som enligt lag hade rätt att förvärva dem.

I likhet med vad som föreslås i fråga om överexekutors uppgifter enligt

lagen om bulvanförhållande i fråga om fast egendom bör uppgiften att pröva frågan om försäljning av aktier enligt 1934 års bulvanlag flyttas till kronofogdemyndigheten. 2 § föreslås ändrad i enlighet härmed. I följd

härav bör föreskriften i 9 § om att en avskrift av domen skall tillställas

överexekutor också ändras till att gälla kronofogdemyndigheten.

3§

Enligt 3 § första stycket skall försäljningen av aktier, som skall säljas för

att upplösa ett bulvanförhållande, ske på offentlig auktion i den ordning som anges i förordningen (1914:299) om vad vid försäljning av värdepapper i vissa fall skall iakttagas. Överexekutor kan dock på begäran av bulvanen medge försäljning i annan ordning, om det visas skäl därtill. Nämnda förordning är ålderdomlig och torde böra upphävas i samband

med de ändringar i 10 kap. HB som jag avser att föreslå senare. 13 § första stycket bör i stället anges att försäljningen skall ske genom en fond-

Prop. 1980/81: 84 7.43 202

kommissionär (fr 79 § andra stycket utsökningskungörelsen). Det förutsätts att fondkommissionären ombesörjer försäljningen på det sätt som i det enskilda fallet är det lämpligaste (jfr 7 § lagen 1914:45 om kommission, handelsagentur och handelsresande). Aktier som noteras på fondbörsen bör naturligtvis säljas på denna. Vidare föreslås att vad som sägs om överexekutor ändras till att avse kronofogdemyndigheten.

I andra stycket av 3 § föreskrivs att försäljning av aktierna på offentlig auktion skall efter överexekutors bestämmande äga rum i Stockholm eller annan stad, där det finns en särskild mäklare som är antagen av stadens handels- och sjöfartsnämnd. Denna föreskrift bör utgå.

Beträffande försäljningen på auktion föreskrivs vidare i andra stycket följande. Bulvanen får inte själv ropa in aktierna på auktionen. Influtna medel skall uppbäras av utmätningsmannen i den stad där försäljningen äger rum. I övrigt skall i ärendet i tillämpliga delar så anses som om aktierna hade utmätts till betalning av fordran hos bulvanen. Bestämmelserna i 93 § 2 och 3 mom. UL — om förbud att godta ett alltför lågt inrop och om nytt försäljningsförsök i ett sådant fall — skall dock inte tillämpas. Om aktierna är pantsatta av bulvanen, skall försäljning ske med bibehållande av panthavarens rätt, om inte denne nöjer sig med att hålla sig till köpeskillingen. Bulvanen är skyldig att betala kostnad som inte kan utgå ur den sålda egendomen enligt 198 & UL.

Bestämmelserna i andra stycket bör i fortsättningen gälla det fallet att försäljningen sker genom en fondkommissionär. Influtna medel bör lämpligen uppbäras av samma kronofogdemyndighet som handlägger frågor rörande försäljningen. Hänvisningen till 93 § 2 och 3 mom. UL bör ändras till att avse bestämmelsen i 9 kap. 4 § första stycket UB om hinder mot att godta ett alltför lågt inrop.

Vad som föreskrivs om en panthavares rätt vid försäljningen ansluter till tidigare bestämmelser i 71 och 92 §§ UL om en panthavares ställning vid exekutiv försäljning av lös egendom i allmänhet. Numera gäller emellertid att sådan egendom inte får säljas exekutivt med bibehållande av panträtten men att försäljning endast får ske om köpeskillingen förslår till betalning av panthavarens fordran, såvida inte försäljning skall ske för en fordran med lika eller bättre rätt. Motsvarande regler har tagits upp i UB (8 kap. 11 § och 9 kap. 4 § andra stycket). Samma ordning bör gälla vid försäljning enligt 1934 års bulvanlag. På grund av hänvisningen i 3 § andra stycket till vad som gäller om försäljning av utmätt egendom blir nämnda bestämmelser i UB utan vidare tillämpliga. Till följd härav bör nyssnämnda föreskrift om panthavares rätt utgå. I andra stycket föreslås vidare att hänvisningen till 198 § UL ersätts av en hänvisning till 17 kap. 7 8 UB.

I paragrafens tredje stycke föreslås att vad som sägs om överexekutor ändras till att gälla kronofogdemyndigheten och att hänvisningen till 1914 års förordning ändras till att avse försäljning genom en fondkommissionär.

Prop. 1980/81: 84 ina 7.43 203

48 Enligt 48 första stycket kan under rättegången mot bulvanen domstolen

förordna att de aktier som bulvanförhållandet avser under vissa förutsätt-

ningar skall beläggas med kvarstad. Vidare anges i andra meningen att åklagaren kan begära förordnande om kvarstad även hos överexekutor.

Enligt vad som föreslås i detta lagstiftningsärende skall överexekutors

befogenhet enligt UL att förordna om kvarstad och andra säkerhets-

åtgärder föras till tingsrätten, som skall kunna bevilja en sådan åtgärd även innan talan har väckts i saken. På grund härav bör andra meningen i 4 §

första stycket utgå och första meningen jämkas något.

I andra stycket andra meningen föreskrivs att om domstolens utslag, i vilket har förordnats om försäljning enligt 2 § och om kvarstad, vinner laga

kraft, aktierna skall sedan sex månader har förflutit på begäran av över-

exekutor utlämnas till denne, såvida kvarstad har lagts på aktierna och de inte innehas som pant. Vad som sägs om överexekutor bör ändras till att avse den kronofogdemyndighet som handlägger försäljningsfrågan (jfr be-

träffande verkställigheten av kvarstadsbeslutet 16 kap. 10 & UB). Något

undantag för det fallet att aktierna är pantsatta bör inte uppställas. Som har nämnts tidigare skall försäljning inte ske med bibehållande av en panträtt.

och aktierna kan vid verkställandet av kvarstaden tas i förvar av kronofogdemyndigheten även om de är pantsatta (16 kap. 16 § jfrd med 6 kap. 7 8

UB).

Enligt tredje stycket i 4 § utgör kvarstad inte hinder mot att bulvanen själv avyttrar aktierna inom sex månader från det att förordnandet om försäljning vann laga kraft. Aktierna får dock inte utlämnas utan att överexekutor har förordnat därom. Även denna föreskrift bör ändras till att gälla den kronofogdemyndighet som handlägger försäljningsfrågan.

10 8

Enligt 10 § första stycket skall klagan över överexekutors beslut i ärende som avses i 3 § första stycket — dvs. om sättet för försäljning — föras i den ordning som i UL föreskrivs om klagan över överexekutors utslag i utsökningsmål. I den föreslagna nya lydelsen anges att talan mot motsvarande

beslut av kronofogdemyndigheten förs i den ordning som föreskrivs I UB. Mot överexekutors beslut i fråga om kvarstad får enligt 10 § andra stycket talan inte föras. Något motsvarande förbud bör inte gälla i: fortsättningen. Kvarstad skall i fortsättningen alltid meddelas av tingsrätten. Det saknas anledning att uppställa förbud mot talan beträffande vissa beslut av tingsrätten i fråga om kvarstad.

Övergångsbestämmelserna

I fall då en domstol före ikraftträdandet har förordnat enligt 2 § att aktier skall säljas enligt överexekutors bestämmande, bör det även efter ikraftträdandet ankomma på överexekutor att handlägga ärendet, dock längst

Prop. 1980/81: 84 7.44—46 204

till utgången av år 1982. Överexekutor bör dock även dessförinnan kunna överlämna ärendet till kronofogdemyndigheten, om det är lämpligt (jfr 5

och 39 §8 UBp). En föreskrift härom har tagits upp i andra stycket av över-

gängsbetämmelserna. Den åsyftar inte endast de uppgifter som åvilar över-

exekutor enligt 3 § utan även överexekutors befogenheter enligt 4 § andra

och tredje styckena i fråga om utlämnande av kvarstadsbelagda aktier.

Det kan påpekas att de nya bestämmelserna i övrigt gäller även när ärendet handläggs av överexekutor. I fråga om uppbärande av medel som inflyter vid försäljning på offentlig auktion föreslås dock, i syfte att klargöra vilken kronofogdemyndighet som är behörig, att vad som föreskrivs i 3 § andra stycket tredje meningen i paragrafens äldre lydelse skall tillämpas när försäljningsfrågan efter ikraftträdandet handläggs av överexekutor.

Om en åklagare före ikraftträdandet av de nya bestämmelserna har yrkat

kvarstad hos överexekutor med stöd av 4 § första stycket andra meningen

men frågan inte har hunnit prövas, bör målet prövas av överexekutor även efter ikraftträdandet. Tredje stycket i övergångsbestämmelserna innehåller en föreskrift härom.

Slutligen har tagits upp en bestämmelse om att 10 § i dess äldre lydelse skall tillämpas i fråga om talan mot överexekutors beslut (jfr 35 § andra stycket och 40 § UBp).

7.44-46 Förslagen till lag om ändring i patentlagen (1967:837), lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485) och lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1971:392)

Enligt 54 § första stycket patentlagen gäller att om en patenthavare skriftligen hos patentmyndigheten avstår från patentet, myndigheten skall förklara patentet upphört. Om ett patent är utmätt eller om tvist om överföring av ett patent är anhängig, får dock enligt andra stycket patentet inte

förklaras upphört så länge utmätningen består eller tvisten inte har blivit slutligt avgjord. Ett patent som är belagt med kvarstad bör inte heller kunna förklaras upphört på grund av avstående från patenthavarens sida. Detsamma gäller i fråga om betalningssäkring. Det föreslås att paragrafen kompletteras med bestämmelser härom.

I övergångshänseende föreslås att vad som sägs om kvarstad i 54 § i dess

nya lydelse också skall gälla skingringsförbud som har meddelats före

ikraftträdandet.

I 33 § mönsterskyddslagen och 34 § växtförädlarrättslagen finns det beträffande mönsterrätt resp. växtförädlarrätt bestämmelser om avförande

ur registret, vilka överensstämmer med 54 § patentlagen. Dessa paragrafer

föreslås ändrade på motsvarande sätt.

Prop. 1980/81: 84 7.47—52 205

7.47¶Förslaget till lag om ändring i brottsskadelagen (1978:413)

Enligt brottsskadelagen utgår under vissa förutsättningar ersättning av statsmedel för skada till följd av brott. I 16 § andra stycket föreskrivs att anspråk på brottsskadeersättning med anledning av personskada inte får utmätas för den skadelidandes skuld. Utmätning av livräntebelopp får dock ske enligt vad som föreskrivs i UL, dvs. i den ordning som anges i

67 d §. I fråga om utbetalad ersättning gäller inte något särskilt utmät-

ningsförbud. Enligt 67 e § UL får utmätning dock inte ske förrän dagen efter utbetalningen.

Enligt 5 kap. 7 § UB får skadestånd, som tillkommer gäldenären med

anledning av bl.a. personskada, inte utmätas medan skadeståndet innestår hos den som skall utge det. Har skadeståndet bestämts att utgå som livränta, gäller vad som har sagts nu rätten till livräntan. I dessa hänseenden överensstämmer paragrafen med gällande rätt. Enligt andra stycket skall emellertid skadestånd som avses i första stycket i viss utsträckning vara skyddat mot utmätning även efter utbetalning. Där anges sålunda att sedan skadeståndet har betalats ut. vad som hålls avskilt inte

får utmätas, om skadeståndet skall tillgodose försörjningsbehov som

alltjämt kvarstår eller, i annat fall, om mindre än två år har förflutit från det

att medlen betalades ut.

Brottsskadeersättning har ett så nära samband med skadestånd att

utmätningsskyddet för brottsskadeersättning med anledning av person-

skada bör vidgas på samma sätt som i fråga om skadestånd av mot-

svarande beskaffenhet. I enlighet härmed föreslås en ny tredje mening i

andra stycket av 16 §, där det anges att i fråga om förbud mot utmätning sedan ersättningen har betalats ut tillämpas 5 kap. 7 § andra stycket UB.

Vidare föreslås att hänvisningen till UL i fråga om utmätning av livränte-

belopp ändras till att avse 7 kap. UB.

Det är utan någon särskild föreskrift tydligt att det vidgade utmätningsförbudet inte inverkar på en utmätning av utbetald brottsskadeersättning,

som har ägt rum före ikraftträdandet av lagändringen (jfr 7 § UBp).

7.48—52 Förslagen till lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410), lag om ändring i lagen (1967:663) om tillägg till vissa trafiklivräntor, lag om ändring i förordningen (1967:666) om tillägg till vissa trafiklivräntor, som utgår av statsmedel, m.m., lag om ändring i lagen (1973:214) om tillägg till vissa

ansvarslivräntor och lag om ändring i kungörelsen (1971:14) om tillägg till

vissa statliga skadelivräntor, m.m.

Enligt 29 § första stycket trafikskadelagen får fordran på trafikskade-

ersättning med anledning av personskada inte utmätas för den skade-

lidandes skuld. Utmätning av livräntebelopp får dock ske enligt vad som föreskrivs i UL, dvs. i den ordning som anges i 67 d §. I fråga om utbetalad ersättning gäller inte något särskilt utmätningsförbud. Enligt 67 e & UL får utmätning dock inte ske förrän dagen efter utbetalningen.

Prop. 1980/81: 84 7.53 206

Som har nämnts i det föregående har i 5 kap. 7 § andra stycket UB tagits upp en bestämmelse, enligt vilken skadestånd med anledning av bl.a. personskada skall i viss utsträckning vara skyddat mot utmätning även

efter utbetalningen. Förbudet mot utmätning av trafikskadeersättning med

anledning av personskada bör vidgas på motsvarande sätt. I enlighet

härmed anges i en ny tredje mening i 29 § första stycket att i fråga om förbud mot utmätning sedan ersättningen har betalats ut gäller 5 kap..7 §

andra stycket UB.

Vidare föreslås att hänvisningen i första styckets andra mening till UL

ändras till att avse 7 kap. UB.

Bestämmelser om utmätningsförbud som överensstämmer med 29 & första stycket trafikskadelagen finns i 16 § lagen om tillägg till vissa trafiklivräntor, 6 § förordningen om tillägg till vissa trafiklivräntor, som utgår av statsmedel, m.m., 11 §& lagen om tillägg till vissa ansvarslivräntor och 9 & kungörelsen om tillägg till vissa statliga skadelivräntor, m.m. Dessa para-

grafer föreslås ändrade på motsvarande sätt.

Det är utan någon särskild föreskrift tydligt att det vidgade utmätnings-

skyddet inte inverkar på en utmätning av utbetalt belopp som har ägt rum före ikraftträdandet av lagändringen (fr 7 § UBp).

7.53 Förslaget till lag om ändring i konkurslagen (1921:225)

118 Enligt 11 § första stycket konkurslagen (KL) skall i vissa fall en fordran, som en borgenär åberopar, utan närmare prövning godtas som stöd för hans behörighet att söka gäldenären i konkurs. Detta gäller bl.a. när överexekutor har förordnat om verkställighet av en skiljedom beträffande fordringen och annat inte har förordnats av högre myndighet eller av domstol, där talan mot skiljedomen är anhängig (jfr 46 & UL). I andra fall än som nämns i första stycket skall enligt andra stycket borgenären styrka en

åberopad fordran. Beredningen har föreslagit att en fordran som har fastställts genom skiljedom skall godtas som stöd för behörighet att söka gäldenären i konkurs, om skiljedomen får verkställas enligt vad som sägs i UB. Detta har i allmänhet godtagits av remissinstanserna. Förslaget har dock kriti-: serats av konkurslagskommittén, som inte anser det lämpligt att det införs ett krav på prövning från konkursdomarens sida. Enligt kommittén bör

som villkor för behörighet uppställas att kronofogdemyndigheten har funnit att skiljedomen får verkställas och att annat inte har förordnats. För

egen del vill jag framhålla följande. Uppgiften att pröva frågan huruvida en skiljedom får verkställas skall

enligt UB ankomma på kronofogdemyndigheten, som förutsätts göra prövningen i själva verkställighetsmålet (3 kap. 15-18 §§ UB). När hinder inte

Prop. 1980/81: 84 7.53 207

möter mot verkställighet, skall kronofogdemyndigheten meddela ett särskilt beslut härom som kan överklagas för sig. Ett sådant beslut förutsätter emellertid att verkställighet av skiljedomen har sökts. Det är därför inte lämpligt att uppställa en prövning av kronofogdemyndigheten som villkor för att fordringen skall godtas som grund för behörighet att söka gäldenären i konkurs.

Å andra sidan synes det inte heller lämpligt att en fordran skall utan vidare godtas så snart en skiljedom föreligger. 1 stället bör konkursdomstolen få pröva huruvida skiljedomen är verkställbar enligt UB:s regler. En sådan ordning torde inte behöva medföra några särskilda problem. Jag godtar sålunda beredningens förslag.

I enlighet härmed anges i förevarande paragraf att en fordran som har fastställts genom skiljedom skall godtas, om skiljedomen fär verkställas enligt 3 kap. 15 eller 16 & UB och en domstol inte har meddelat ett sådant förordnande som avses i 18 8 i samma kapitel. Om borgenären tidigare har sökt verkställighet av skiljedomen och kronofogdemyndigheten har funnit att hinder inte möter mot verkställighet, kan vad som har förekommit i utsökningsmålet åberopas även i konkursmålet. Konkursdomaren är dock inte bunden av kronofogdemyndighetens beslut.

14a8

Denna paragraf innehåller bestämmelser om beviljande av säkerhetsåtgärd för tiden mellan en konkursansökan och konkursbeslutet. Om sannolika skäl föreligger för bifall till konkursansökningen och det skäligen kan befaras att gäldenären undandrar egendom, får sålunda konkursdomaren eller domstolen, om särskild anledning förekommer, förordna om kvarstad eller skingringsförbud på gäldenärens egendom i avvaktan på prövning av ansökningen. Därvid har vad som enligt 15 kap. RB gäller om kvarstad och skingringsförbud motsvarande tillämpning, om inte annat följer av KL (fr 14 c §). Konkursdomaren eller domstolen får medge undantag från beviljad säkerhetsåtgärd.

Enligt förslaget till ändring av RB skall kvarstad och skingringsförbud föras samman till en åtgärd, benämnd kvarstad. I enlighet härmed föreslås att vad som sägs om skingringsförbud i förevarande paragraf utgår. Vidare föreslås att hänvisningen till tillämpliga bestämmelser jämkas något. Det bör sålunda anges att vad som gäller om kvarstad för fordran som beviljas enligt 15 kap. RB har motsvarande tillämpning, om inte annat följer av KL. Denna hänvisning åsyftar även UB:s regler om verkställighet av beslut om kvarstad för fordran (se 16 kap. 10 och 13—15 §§). Undantag föreslås dock för vad som föreskrivs i [6 kap. I5 § andra stycket UB om att kvarstadsbelagd egendom vid utmätning resp. betalningssäkring för en annan fordran skall anses samtidigt utmätt för kvarstadsborgenärens fordran. Någon sådan utmätningsverkan bör inte inträda då kvarstaden utgör säkerhetsåtgärd i avvaktan på konkurs.

Prop. 1980/81: 84 7.53 208

Det kan påpekas att UB:s bestämmelser om verkställighet av kvarstad i viss utsträckning medger att åtgärderna för säkerställande anpassas efter förhållandena. Enligt 15 kap. 10 § i förslaget till ändring av RB kan också domstolen vid behov meddela närmare föreskrifter om verkställandet av bl.a. kvarstad.

1I4b§

I denna paragraf ges bestämmelser om meddelande av reseförbud för

gäldenären och om häktning för tiden från konkursansökan till dess att

ansökningen hinner prövas. I tredje stycket föreskrivs bl.a. att bestämmelserna om reseförbud i 15 kap. RB har motsvarande tillämpning be-

träffande sådan säkerhetsåtgärd som avses i paragrafen, om inte annat

följer av KL.

Enhgt förslaget till ändring av RB skall säkerhetsåtgärden reseförbud i 15 kap. utgå. De bestämmelser i 15 kap. RB som åsyftas med nyssnämnda

hänvisning torde endast vara 5 och 6 §§, närmast 5 § första och fjärde styckena och 6 § första stycket första meningen, vilka bestämmelser gäller

även andra säkerhetsåtgärder (jfr 14 c § KL). Motsvarande bestämmelser i förslaget till ändring av RB finns i 15 kap. 5, 6 och 8 §§. Hänvisningen bör

därför ändras till att avse dessa föreskrifter. Även en annan, mindre

jämkning föreslås.

24 §

I denna paragraf föreslås att en hänvisning till UL ändras till att avse UB.

27§

1 fråga om besvär över tillsynsmyndighetens beslut i ärende om

tanspråktagande av gäldenärens inkomst hänvisas i sista stycket av före-

varande paragraf till UL:s bestämmelser om klagan över utmätning av lön. Hänvisningen föreslås ändrad till att avse motsvarande bestämmelser t UB.

38 § I paragrafens första stycke föreskrivs f.n. att förmånsrätt eller betalning som en borgenär har vunnit genom utmätning går åter, om egendomen har tagits i mät senare än tre månader före fristdagen. Har utmätningen skett

till förmån för någon gäldenären närstående, går förmånsrätten eller betal-

ningen också åter, om egendomen har tagits i mät dessförinnan men senare än två år före fristdagen och det inte visas att gäldenären varken var eller

genom åtgärden blev insolvent.

Vad som sägs i paragrafen om att egendom har "tagits i mät” inom viss

tid före fristdagen torde innebära att återvinningsfristen räknas först från

det att utmätningen har medfört förmånsrätt. Bestämmelser om tidpunkten

för förmånsrättens inträde finns i UL (77 § I och 2 mom., 83 § och 91 a 82 mom.; jfr 8 § förmånsrättslagen). Huvudregeln är att förmånsrätten

Prop. 1980/81: 84 ee 7.53 209

inträder först när utmätningen har säkerställts, men vissa undantag finns.

Enligt UB skall som huvudregel gälla att utmätning medför förmånsrätt i

och med beslutet (4 kap. 30 §). Utmätning av här i riket registrerat skepp

eller luftfartyg, intecknade reservdelar till sådant luftfartyg eller fast egendom skall dock inte medföra förmånsrätt förrän ett ärende angående

anteckning om utmätningen tas upp på en inskrivningsdag. Undantag gäller också för utmätning av lön o.d.

Återvinningsfristen beträffande utmätning bör även i fortsättningen

räknas från det att förmånsrätten inträdde. Lydelsen av 38 & KL passar emellertid inte till de nya bestämmelserna i UB och bör därför jämkas. I den föreslagna nya lydelsen anges som förutsättning för återgång av

förmånsrätt eller betalning på grund av utmätning att förmånsrätten har

inträtt senare än tre månader resp. två år före fristdagen.

1 paragrafens andra stycke anges f.n. att förmånsrätt på grund av betal-

ningssäkring går åter, om egendomen har tagits i anspråk senare än tre

månader före fristdagen. Det kan påpekas att beträffande tidpunkten för

uppkomsten av förmånsrätt på grund av betalningssäkring gäller vad som

är föreskrivet i fråga om utmätning (14 § första stycket lagen om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter, se även förslaget till ändring av denna lag). Bestämmelsen föreslås ändrad på samma sätt som första stycket.

54 §

I första stycket av denna paragraf regleras kronofogdemyndighetens

befogenhet att bevilja handräckning för att en konkursförvaltare skall få tillgång till gäldenärens egendom. I fråga om klagan över kronofogde-

myndighetens beslut eller åtgärd enligt första stycket har enligt andra

stycket bestämmelserna i UL om klagan över utmätning i allmänhet motsvarande tillämpning.

Hänvisningen föreslås ändrad till att avse motsvarande bestämmelser i UB. Förslaget innebär att talan av någon av parterna skall föras inom tre veckor från delgivning av beslutet och att talan av en tredje man får föras

utan inskränkning till viss tid.

71. 73, 74 och 76 8§

I fråga om försäljning av egendom i konkurs görs i KL, i motsats till vad som föreskrivs om skepp, inte skillnad mellan registrerat och oregistrerat

luftfartyg. Detta överensstämmer med vad som f.n. gäller enligt UL och

LfL. I UB skiljs däremot mellan registrerat och inte registrerat luftfartyg. Under 11 kap. UB hänförs inte annat än försäljning av registrerat luftfartyg

(och intecknade reservdelar), medan försäljning av oregistrerat luftfartyg

följer bestämmelserna för lös egendom i allmänhet i 8 och 9 kap. UB.

KL:s försäljningsregler har samband med bestämmelserna om försäljning av utmätt egendom och bör ändras på motsvarande sätt. Änd- 14 Riksdagen 198081. 1 saml. Nr 84

Prop. 1980/81: 84 7.53 210

ringarna berör 71 § fjärde och femte styckena och 76 8. 1 73 § KL, som reglerar en handpanthavares försäljningsrätt, bör beaktas 10 kap. 7 § HB, som föreskriver att skepp, skeppsbygge eller luftfartyg inte får med laga verkan handpantsättas. Bestämmelsen i första stycket tredje meningen föreslås jämkad i enlighet härmed. För det fallet att konkursbos egendom skall säljas på auktion genom förvaltarens försorg föreskrivs 1 74 & KIL att förvaltaren skall låta kungöra auktionen på det sätt och inom den tid som anges i UL för kungörande av auktion på egendom av det slag som det är fråga om. Det är dock inte i något fall nödvändigt att kungörelsen förs in i Post- och Inrikes Tidningar. Enligt andra stycket i paragrafen gäller detsamma beträffande auktion som enligt 73 § ombesörjs av en borgenär. UL innehåller numera inte bestämmelser om kungörande av exekutiv auktion annat än beträffande vanlig lös egendom (90 och 91 §§). I fråga om exekutiv auktion på registrerat skepp och skeppsbygge, luftfartyg och intecknade reservdelar till luftfartyg samt fast egendom finns regler om kungörande av auktionen i SfL, LfL och FfL. Där anges emellertid endast att auktionen skall kungöras i god tid och på lämpligt sätt eller, i fråga om luftfartyg och intecknade reservdelar, på lämpligt sätt minst sex veckor i förväg (6 § SfL, 6 & LfL och 20 & FfL). Närmare föreskrifter i saken har meddelats i verkställighetsföreskrifter till nämnda lagar. På motsvarande sätt innehåller UB endast allmänt hållna regler om kungörandet av exekutiv auktion, medan närmare bestämmelser förutsätts komma att meddelas i verkställighetsföreskrifter (se 9 kap. 2 §, 10 kap. 6 §, 11 kap. 2§ och 12 kap. 20 & UB). Detta gäller även vanlig lös egendom. På grund härav föreslås att hänvisningen i 74 & KL till UL:s bestämmelser ändras till att helt allmänt gälla vad som är föreskrivet — i UB eller i tillimpningsbestämmelser — om kungörandet av exekutiv auktion på aktuell egendom.

81 §

I denna paragraf regleras frågan i vad mån konkurskostnader skall tas ut ur egendom, i vilken särskild förmånsrätt gäller. Kostnader som hänför sig till sådan egendom skall tas ut av egendomens avkastning och köpeskilling i den mån det inverkar på de borgenärers rätt, som inte har särskild förmånsrätt i egendomen (första stycket). Å andra sidan får annan konkurskostnad inte tas ut av egendomens avkastning och köpeskilling, om det är till förfång för någon, som har särskild förmånsrätt i egendomen eller förmånsrätt som skall beaktas framför den särskilda (andra stycket). Om den särskilda förmånsrätten grundar sig på företagsinteckning, gäller dock från sistnämnda regel det undantaget att av egendomen får bestridas även andra konkurskostnader än sådana som hänför sig till egendomen, i den mån boet i övrigt inte lämnar tillgång därtill. Enligt förmånsrättslagen kan ett kollektiv av lös egendom. som hör till

Prop. 1980/81: 84 nn 7.53 21

näringsverksamhet i vilken företagsinteckning kan meddelas, vara föremål för förmånsrätt inte bara på grund äv en sädan inteckning utan också på

grund av fordran hos en hyresgäst eller arrendator i anledning av ett hyreseller arrendeavtal angående en lägenhet eller jord som var avsedd för verksamheten (5 § första stycket förmånsrättslagen). En hyresvärds eller jordägares förmånsrätt är begränsad till ett belopp som svarar mot tre månaders hyra resp. ett års arrendeavgift. Den gäller närmast framför förmänsrätt på grund av företagsinteckning (9 § första stycket).

Beredningen har föreslagit att undantagsregeln i 81 § andra stycket KL

vidgas till att avse även förmånsrätt för en hyresvärds eller jordägares

fordran. Detta har i allmänhet godtagits av remissinstanserna, bl.a. av

konkurslagskommittén. Endast en remissinstans har ifrågasatt lämplig-

heten av förslaget.

För egen del vill jag först nämna att undantagsregeln tidigare gällde i fall

då den särskilda förmånsrätten var av sådan beskaffenhet att den kunde

göras gällande endast i konkurs. Detta var förhållandet främst i fråga om

förlagsinteckning. Bestämmelsen ändrades med anledning av tillkomsten av institutet företagsinteckning. Sådan inteckning kan åberopas vid såväl

utmätning som konkurs. Beträffande skälen till nämnda ändring vill jag

hänvisa till vad som anfördes i prop. 1967:113.

Förmånsrätten för en hyresvärd eller jordägare enligt 5 § första stycket I förmånsrättslagen kan ses som en legal företagsinteckning med bästa rätt.

Det är därför naturligt att den jämställs med företagsinteckning när det

gäller uttagandet av konkurskostnader. Härigenom undviks också att

allmänna konkurskostnader skall tas ut efter en hyresvärds eller jordägares förmånsberättigade fordran men före en fordran på grund av

företagsinteckning.

Det kan tilläggas att båda dessa förmånsrätter gäller vid såväl utmätning som konkurs. F.n. råder emellertid vid utmätning den skillnaden att en hyresvärd eller jordägare måste själv söka utmätning för att få sin förmånsrätt beaktad. medan företagsinteckning skall respekteras även vid utmätning för en annan borgenärs fordran (139 & UL). Enligt UB skall en

hyresvärds eller jordägares förmånsrätt likställas med företagsinteckning i

detta avseende (8 kap. 13 & UB).

På grund av det anförda godtar jag beredningens förslag.

97 8

Paragrafen reglerar konkursgäldenärens rätt att av konkursboet utfå

utmätningsfri egendom m.m. I första stycket föreslås att hänvisningen till

65 & UL ändras till att gälla 5 kap. 1. 2 och 4 §§ UB. I fråga om utmätning

hos ett dödsbo torde det inte vara behövligt att nämna 5 kap. 3 & UB. Det

synes tillräckligt med bestämmelserna i tredje stycket av 97 § KL. Hänvisningen i paragrafens andra stycke till 65 §& I mom. 7 UL föreslås bli ersatt av en hänvisning till motsvarande bestämmelse i 5 kap. 1§ 7 UB.

Prop. 1980/81: 84 7.53 212

Det kan påpekas att 97 & KL enligt förslaget, liksom f.n., inte gäller när en annan juridisk person än ett dödsbo har försatts I konkurs.

208 8

I denna paragraf meddelas bestämmelser om jäv mot tjänstemän vid tillsynsmyndigheten i konkurs, dvs. vissa kronofogdemyndigheter. Där anges att I fråga om sådant jäv gäller, utöver vad som följer av 4 § förvaltningslagen (1971:290), att den som i mål om uttagande av skatter, böter eller andra på indrivning beroende medel har tagit befattning med indrivning av en fordran som görs gällande i konkursen eller har vidtagit exekutiv åtgärd för uttagande av en sådan fordran inte fär fullgöra någon tillsynsuppgift i konkursen. Uttrycket "mål om uttagande av skatter, böter elier andra på indrivning beroende medel” anknyter till I $ första stycket utsökningskungörelsen och åsyftar allmänna mål.

I UB används i fråga om mål som nu avses beteckningen allmänt mål (se I kap. 6 §). Samma uttryck bör användas även i KL. Enligt 2 kap. 30 & tredje stycket UB skall ansökan i ett allmänt mål anses gjord, när indrivningshandlingarna har kommit in till kronofogdemyndigheten eller, om myndigheten är ansluten till systemet för automatisk databehandling inom exekutionsväsendet, när indrivningsuppdraget har förts in i systemet och uppgifterna är tillgängliga för kronofogdemyndigheten. Det innebär att ett utsökningsmål föreligger så snart kronofogdemyndigheten får befattning med indrivningen. Det synes inte behövligt att som jävsgrundande omständighet, vid sidan av att tjänstemannen har tagit befattning med indrivning, särskilt nämna att han har vidtagit exekutiv åtgärd. Befattning med indrivning måste med nämnda utgångspunkt innefatta även exekutiva åtgärder.

208 § föreslås ändrad i enlighet med det anförda.

Övergångsbestämmelserna

Enligt den föreslagna ändringen av 11 & KL skall en fordran som har fastställts genom skiljedom godtas som stöd för behörighet att söka gäldenären i konkurs under förutsättning att skiljedomen får verkställas enligt bestämmelserna i 3 kap. 15 eller 16 & UB och att en domstol inte har meddelat ett sådant förordnande som avses i 18 § i samma kapitel. 3 kap. UB innehåller emellertid inte någon bestämmelse om verkställighet av en skiljedom, som inte grundas på skiljeavtal utan som har meddelats med stöd av en föreskrift i lag utan tillämpning av skiljemannalagen. En sådan bestämmelse har i stället tagits upp i 12 § UBp. I följd härav föreslås beträffande en sådan skiljedom en Övergångsbestämmelse av samma innebörd som den nya regeln i 11 8 KL.

Vidare föreslås att 11 § i dess äldre lydelse skall tillämpas, när överexekutor har förordnat om verkställighet av en skiljedom. Enligt 5 § UBp kan ett sådant förordnande meddelas även efter UB:s ikraftträdande, om ansökan enligt 46 §& UL har gjorts hos överexekutor före ikraftträdandet.

Prop. 1980/81: 84 ne 7.54—55 213

Skingringsförbud enligt 14 a § skall efter ikraftträdandet inte förekomma som en särskild säkerhetsåtgärd vid sidan av kvarstad. Om skingringsförbud har beviljats före ikraftträdandet. bör vad som sägs om kvarstad i paragrafens nya lydelse tillämpas. En föreskrift härom har tagits upp i

övergångsbestämmelserna (jfr 33 § UBp samt punkt 3 i övergångsbestämmelserna till ändringarna i RB). När tillsynsmyndigheten före ikraftträdandet har meddelat ett beslut

enligt 27 § fjärde stycket KL i fråga om ianspråktagande av en konkursgäldenärs inkomst, bör I fråga om talan mot beslutet tillämpas vad som

föreskrivs i paragrafen i dess äldre lydelse (jfr 35 § första stycket och 40 8

UBp). Det innebär bl.a. att talan skall föras hos överexekutor. Motsvarande bör gälla, när kronofogdemyndigheten före ikraftträdandet har meddelat ett beslut eller vidtagit en åtgärd enligt 54 § första stycket. Det föreslås en övergångsbestämmelse av nu angiven innebörd. Den kompletteras av UBp när det gäller förfarandet hos överexekutor och talan mot

överexekutors beslut m.m. (se 40 § jfrd med 35 § UBp). Enligt den föreslagna ändringen av 81 §& KL skall även en hyresvärds

eller jordägares fordran som är förmånsberättigad enligt 5 § första stycket I förmånsrättslagen få stå tillbaka för allmänna konkurskostnader under de

förutsättningar som anges i paragrafen. Detta bör inte gälla, om gäldenären har försatts i konkurs på grund av en ansökan som har gjorts före ikraft-

trädandet av de nya bestämmelserna. En föreskrift härom har tagits upp sist bland övergångsbestämmelserna.

7.54 Förslaget till lag om ändring i lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs

I 9 § lönegarantilagen, som innehåller bestämmelser om talan mot kronofogdemyndighetens beslut i en mindre konkurs att en arbetstagares fordran inte omfattas av lönegarantin, hänvisas till UL:s bestämmelser om klagan över utmätning i allmänhet. Hänvisningen föreslås ändrad till att avse motsvarande bestämmelser i UB. Det kan påpekas att det förhållandet att överexekutor slopas som klagoinstans och att talan mot kronofogdemyndighetens beslut skall föras direkt i hovrätten inte bör föranleda någon ändring av bestämmelsen i paragrafens sista mening att talan inte får föras mot hovrättens beslut. $

När beslut som avses i 9 § har meddelats av kronofogdemyndigheten före ikraftträdandet av lagändringen, bör 9 8 i dess äldre lydelse tillämpas. Det föreslås en övergångsbestämmelse härom.

7.55 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

11 kap. I och 3 §§

Andra stycket i 11 kap. I & brottsbalken (BrB) innehåller i första meningen en bestämmelse om straff för en gäldenär, som vid konkurs eller

Prop. 1980/81: 84 7.55 214

förhandling om offentligt ackord eller I förteckning till utmätningsed eHer till betalningssäkringsed uppsåtligen förtiger en tillgång. uppger en obefintlig skuld eller lämnar en annan sädan oriktig uppgift. Gäldenären skall

då dömas för oredlighet mot borgenärer, om uppgiften inte rättas innan

den beedigas eller annars läggs till grund för förfarandet. I 3 8 andra stycket finns en motsvarande bestämmelse i fall då de oriktiga uppgifterna har lämnats av grov oaktsamhet. Brottsbeteckningen är här vårdslöshet mot borgenärer.

I UB meddelas bestämmelser om skyldighet för en utmätningsgäldenär

att lämna de uppgifter om sina tillgångar som behövs i målet och om skyldighet för honom att inställa sig till förhör inför kronofogdemyndigheten och att upprätta en skriftlig förteckning över tillgångarna. Gälde-

nären skall också kunna åläggas att på heder och samvete skriftligen

bekräfta de uppgifter om sina tillgångar som han har lämnat vid förhör eller

i en förteckning (2 kap. 10 § och 4 kap. 14 & UB). De nämnda bestäm-

melserna skall enligt förslaget till ändring av lagen om betalningssäkring

för skatter, tullar och avgifter gälla även vid verkställighet av betalnings-

säkring. Med anledning härav föreslås att lagen om utmätningsed och

bestämmelserna om betalningssäkringsed upphävs (se 2 § UBp och förslaget till ändring av betalningssäkringslagen). Vad som sägs i 11 kap. I och 3 §§ BrB om utmätningsed och betalningssäkringsed bör därför utgå.

Beredningen, som i övrigt inte har föreslagit någon ändring av 11 kap. I och 3 §§, har utgått från att en gäldenär, som i samband med utmätning lämnar oriktiga uppgifter om sina tillgångar, kan straffas för osann resp.

vårdslös försäkran enligt 15 kap. 10 8, om uppgifterna skrifthgen bekräftas på heder och samvete. I likhet med vad som f.n. gäller skall vidare en

gäldenär som vid utmätning åberopar en oriktig handling eller ett skenavtal kunna straffas för oredlighet mot borgenärer under de förutsättningar som

gäller enligt 11 kap. 1 § andra stycket andra meningen.

Beredningens ståndpunkt har i allmänhet godtagits av remissinstanserna.

RÅ har emellertid ansett att alla fall då en utmätningsgäldenär lämnar

oriktiga uppgifter i samband med en utmätningsförrättning bör bedömas

enhetligt. En lösning är därvid enligt RÅ att enbart bestämmelsen om

osann resp. vårdslös försäkran blir tillämplig i sådana fall. Enligt RSV bör

en gäldenär som skriftligen bekräftar oriktiga uppgifter inför kronofogdemyndigheten dömas för oredlighet eller vårdslöshet mot borgenärer oavsett om han därvid åberopar en oriktig handling eller ett skenavtal. Frågan huruvida han därutöver skall dömas för osann resp. vårdslös försäkran torde enligt RSV få bero på om oredlhigheten i det enskilda fallet

kan anses som grov eller inte.

För egen del vill jag först framhålla att straffansvar för oriktiga uppgifter i samband med en exekutiv förrättning bör gälla endast uppgifter som en

gäldenär lämnar om sina tillgångar. Vidare bör ansvar kunna ådömas endast för sådana oriktiga uppgifter som gäldenären har bekräftat skrift-

Prop. 1980/81: 84 - 7.55 215

ligen på heder och samvete. Bestämmelserna om osann resp. värdslös försäkran i I5 kap. 108 BrB, vilka är direkt tillämpliga i ett sådant fall, får anses innefatta en tillräcklig kriminalisering av de gärningar som avses nu. De brott som avses i 1] kap. I $ andra stycket andra meningen är av en allvarligare karaktär än att lämna oriktiga uppgifter angående tillgångarna. Åberopandet av en oriktig handling eller ett skenavtal utgör i allmänhet led i ett mera planmässigt förfarande i syfte att undgå verkställighet. Dessa förfaranden kan inte anses tillräckligt bestraffade genom att gäldenären döms till ansvar enbart enligt 15 kap. 10 & BrB.

Jag är därför inte beredd att frångå beredningens ståndpunkt i saken.

17 kap. 138

Enligt paragrafens första stycke skall den som bryter mot ett förbud att sälja eller skingra gods eller att utge annans gods, rubbar gods som har blivit satt i kvarstad, taget i anspråk genom betalningssäkring, utmätt eller beslagtaget. skadar eller tar bort en myndighets anstag eller försegling eller annars olovligen öppnar vad en myndighet har tillslutit eller också överträder ett annat liknande av en myndighet meddelat förbud dömas för överträdelse av myndighets bud till böter eller fängelse i högst ett år. Andra stycket innehåller en straffbestämmelse för det fallet att någon vägrar en förrättningsman inträde som denne har rätt att fordra.

Enligt vad som föreslås i detta lagstiftningsärende skall skingringsförbud inte längre finnas som en särskild säkerhetsåtgärd vid sidan av kvarstad. Skingringsförbud nämns inte uttryckligen i 17 kap. 13 & BrB men ordalydelsen i första stycket anknyter till uttryckssättet i lagrum som f.n. ger möjlighet att meddela ett sådant förbud. Lydelsen bör därför jämkas. Bestämmelsen bör även i övrigt närmare anslutas till UB.

I beredningens förslag till ändrad lydelse nämns att någon olovligen rubbar, skadar eller eljest förfogar över egendom som är föremål för beslag, kvarstad, utmätning, annan verkställighet eller därmed jämförlig åtgärd. Förslaget har i allmänhet godtagits av remissinstanserna. RÅ har emellertid ansett att lydelsen innebär en inte avsedd utvidgning av det straffbara området, eftersom bestämmelsen kommer att omfatta även fall som nu bedöms som skadegörelse. Med anledning härav vill jag framhålla att det förhållandet att en åtgärd beträffande egendom som avses i paragrafen utgör skadegörelse inte bör hindra att åtgärden även är straffbelagd enligt förevarande paragraf. För att ansvar skall komma i fråga för överträdelse av myndighets bud krävs att gärningsmannen har kännedom om myndighetens åtgärd. |

Den nu föreslagna lydelsen överensstämmer i huvudsak med beredningens förslag. Betalningssäkring har dock lagts till. Å andra sidan nämns inte särskilt ”annan verkställighet”. I uttrycket ”annan liknande åtgärd” inbegrips införsel och verkställighet enligt 16 kap. UB samt verkställighet som kan förekomma utanför UB:s område, sålunda även verkställighet

Prop. 1980/81: 84 7.55 216

genom en administrativ myndighets försorg, dock endast såvitt den rör viss egendom. Vidare inbegrips en åtgärd som i likhet med de nyss nämnda vidtas av en myndighet och innefattar ett rättsligt ingripande i syfte att

begränsa rådigheten beträffande viss egendom.

Bestämmelsen omfattar inte bara att någon handlar i strid mot ett förbud som myndigheten uttryckligen meddelar utan även att någon bryter mot ett förbud som enligt lag följer av ett visst beslut (t.ex. om utmätning). Straff-

bestämmelsen inbegriper dock endast olovliga handlingar som begås medan egendomen är föremål för myndighetens åtgärd. Härigenom

utesluts handlingar som äger rum först sedan myndigheten har skilt sig från ärendet. Att nägon t.ex. efter fullbordad verkställighet genom öÖverlämnande av viss egendom olovligen tar egendomen i besittning hör inte

hit.

Bestämmelser om att kronofogdemyndighetens beslut medför rådighets-

inskränkningar finns på flera håll i UB. Som exempel kan nämnas 4 kap.

29 5, 6 kap. 5 och 12 §§, 12 kap. 5 och 6 §§, 15 kap. 20§ samt 16 kap. 14 och 16 §§. Bestämmelser om rättsverkan av beslag finns i 27 kap. 10 & RB. I betalningssäkringslagen finns bestämmelser om den rådighetsinskränkning

som följer av betalningssäkring. Bestämmelsen om straff för den som olovligen rubbar eller skadar

egendomen riktar sig mot envar som uppsåtligen handlar i strid mot myndighetens beslut eller vad som följer av beslutet. Den drabbar sålunda även en tredje man som bryter mot ett förbud att utge viss egendom som han innehar. Den kan emellertid drabba även en helt utomstående. Tredje mannens åtgärd är då ofta straffbar enligt andra lagrum, t.ex. som stöld eller skadegörelse. I så fall får konkurrensfrågan lösas enligt vanliga regler.

Ordet förfogar” inbegriper såväl rättsliga som faktiska åtgärder, t.ex. otillåten avverkning på en utmätt fastighet. Termen syftar i första hand på åtgärder som vidtas av ägaren till egendomen. Straffbestämmelsen kan emellertid bli tillämplig även på t.ex. en nyttjanderättshavare som förfogar över egendomen på motsvarande sätt. om detta förfogande inte innefattar utövning av en rätt som är skyddad mot utmätningssökanden. Ett faktiskt förfogande torde f.ö. i allmänhet innebära att egendomen rubbas eller skadas.

Om en gäldenär överlämnar utmätt egendom till en tredje man, t.ex. till fullgörande av ett tidigare slutet köpeavtal om egendomen, kan det

innebära en straffbar handling. Det bör emellertid i sammanhanget erinras

om att det förfogandeförbud som följer av särskilda bestämmelser inte alltid är absolut. Enligt 4 kap. 29 § UB gäller förfogandeförbudet endast

sådana åtgärder som är till skada för utmätningssökanden. Överlåtelse av

t.ex. en utmätt fastighet inverkar inte på utmätningssökandens rätt och är

sålunda inte straffbar enligt förevarande bestämmelse. Att straffbestämmelsen har denna innebörd följer av ordet "olovligen" och torde inte därutöver, vilket en remissinstans har ifrågasatt, behöva anges i lagtexten.

. 7.55 217

Otillåtna förfoganden blir straffbara så snart ett meddelat beslut skall lända till efterrättelse. Det förutsätts alltså inte att beslutet har kommit till uttryck genom märkning eller annat säkerställande av den egendom som är föremål för ingripandet. Endast uppsåtligt handlande är emellertid straffbelagt. Ansvar kommer alltså bara i fråga för den som känner till beslutet.

Beredningen har behandlat frågan huruvida straffbestämmelserna bör omfatta det fallet att en sekundogäldenär betalar en fordran i strid mot ett av kronofogdemyndigheten meddelat förbud. En sådan betalning torde inte f.n. anses straffbar. Enligt beredningen finns det inte tillräcklig anledning att straffbelägga en sådan åtgärd. Kronofogdeföreningen har däremot förordat en straffbestämmelse för detta fall. Föreningen framhåller att utmätta fordringar och rättigheter ofta representerar större värden än t.ex. utmätt lösöre och att behovet av en straffsanktion mot en sekundogäldenär eller annan förpliktad som uppsåtligen neutraliserar verkan av en fordrings- eller rättighetsutmätning inte kan anses mindre än när det gäller andra kronofogdemyndighetens beslut.

För egen del vill jag först understryka att det förhållandet att sekundogäldenären trots förbudet betalar till sin borgenär inte befriar honom från sin förpliktelse. Han är alltså skyldig att betala på nytt till kronofogdemyndigheten eller till den till vilken fordringen övergår. Det är visserligen tänkbart att sekundogäldenären genom betalningen har satt sig ur stånd att fullgöra sin förpliktelse i behörig ordning. Detta torde emellertid inte utgöra ett tillräckligt skäl att straffbelägga åtgärden. Sekundogäldenären kan ju även genom andra förfoganden över sina medel sätta sig ur stånd att betala. Jag anser sålunda att beredningens förslag att lämna dessa fall utanför det straffbara området bör följas. Att förslaget har den angivna innebörden följer av att det endast är förfoganden över bestämd egendom som har straffbelagts.

Straffbestämmelsen kan dock undantagsvis vara tillämplig i fråga om pengar eller annan generiskt bestämd egendom, nämligen om ett förbud har meddelats beträffande egendom som hålls avskild för fullgörande av en viss förpliktelse (t.ex. redovisningsmedel).

I överensstämmelse med gällande lag kriminaliseras vidare att någon skadar eller tar bort en myndighets anslag eller försegling eller annars olovligen öppnar vad en myndighet har tillslutit eller överträder ett annat liknande av en myndighet meddelat förbud.

36 kap. 4 §

Enligt 36 kap. I $ kan utbyte av brott enligt BrB samt förlag för brott, vars mottagande är straffbart enligt BrB, under vissa förutsättningar förklaras förverkat. Vidare kan enligt 2 § förverkande ske av egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt BrB eller som har frambragts genom ett sådant brott. Detsamma gäller egendom som någon har använt eller annars tagit befattning med på ett sätt som utgör brott enligt BrB. För-

Prop. 1980/81: 84 7.55 218

verkande enligt 1 eller 2 § kan avse antingen själva den aktuella egendomen (sakförverkande) eller dess värde (värdeförverkande). Enligt 3 § kan förverkande även ske av föremål, som på grund av sin särskilda beskaffenhet och omständigheterna i övrigt kan befaras komma till brottslig användning. .

Enligt 4 § första stycket får förverkande på grund av brott ske hos a) gärningsmannen eller annan medverkande till brottet, b) den i vars ställe gärningsmannen eller annan medverkande var, c) den som har beretts vinning genom brottet eller d) den som efter brottet har förvärvat egendomen genom ett familjerättsligt fång eller genom gåva eller som efter brottet har förvärvat egendomen på annat sätt och därvid kände till eller hade skälig anledning till antagande om egendomens samband med brottet. Enligt andra stycket i paragrafen får förverkande inte ske, om egendomen vid brottet inte tillhörde någon av dem som anges under första stycket a)—c). Det kan påpekas att 4 § inte är tillämplig beträffande förverkande enligt 3 % av brottsverktyg.

14 § tredje stycket anges att en särskild rätt till egendom som förklaras förverkad består, om inte även den särskilda rätten förklaras förverkad. Med uttrycket "särskild rätt” avses enligt förarbetena begränsade sakrätter, t.ex. panträtt, och en säljares rätt till egendom som har sålts under äganderättsförbehåll (se prop. 1968:79 s. 53 och 63). Med äganderättsförbehåll torde böra jämställas förbehåll om återtaganderätt. Däremot inbegrips inte t.ex. nyttjanderätt till lös sak (jfr NJA 1975 s. 528). Utmätning torde inte heller omfattas. Innebörden av att en särskild rätt förklaras förverkad är att rättigheten upphör.

Frågan om förverkande prövas i allmänhet i samband med att domstolen prövar ansvarsfrågan. När frågan om förverkande angår någon annan än den som är åtalad, skall enligt 17 § lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken (Rp) talan föras mot honom.

Bestämmelser om förverkande finns i flera lagar vid sidan av BrB, t.ex. lagen (1960:418) om straff för varusmuggling (9, 10 och 12 §§) och valutalagen (1939:350, 11 §). Bestämmelserna i 36 kap. BrB gäller i stor utsträckning även vid förverkande enligt specialstraffrättsliga bestämmelser.

Enligt 27 kap. 1 § första stycket RB får föremål som skäligen kan antas vara förverkat på grund av brott tas i beslag. Detsamma gäller enligt 14 a § i fråga om föremål som skäligen kan antas vara förverkat enligt 36 kap. 3 § BrB. I 105 finns bestämmelser om hur ett beslag skall säkerställas. Bestämmelserna överensstämmer i stort sett med vad som gäller i fråga om säkerställande av utmätning av lös egendom. Särskilda bestämmelser om beslag finns i en del andra lagar än RB. Beslag används regelmässigt för att säkerställa ett sakförverkande.

Vid ett sakförverkande kan konkurrens uppkomma mellan förverkandet och en utmätning av samma egendom. Det finns inte f.n. några bestämmelser som reglerar hur den konkurrensfrågan skall lösas. Det har i rätts-

Prop. 1980/81: 84 | 7.55 219

praxis fastslagits att en utmätning av egendom som har tagits i beslag för att säkerställa ett sakförverkande inte medför någon rubbning av beslaget

(NJA 1965 s. 97 1). Kronofogdemyndigheten är i ett sådant fall förhindrad

att omhänderta egendomen och sälja den eller vidta annan motsvarande åtgärd. Om egendomen därefter förklaras förverkad. torde den rätt som har vunnits genom utmätningen utan vidare upphöra.

RSV har i en skrivelse till justitiedepartementet anfört att det hos krono-

fogdemyndigheterna råder delade meningar hur frågan om konkurrens mellan en utmätning som har skett före beslag och ett förverkande av samma egendom skall lösas. Enligt en uppfattning skall, sedan för-

verkandefrågan har avgjorts, utmätningsförfarandet fortsätta och utmät-

ningsborgenären få full betalning innan förverkandeanspråket kan upp-

fyllas. Enligt en annan uppfattning skall utmätningen alltid vika för statens

anspråk på förverkande, i vart fall om utmätningen har skett efter brottet. Oavsett vilken lösning som väljs finns det enligt verket behov av en klar-

görande regel i saken.

För egen del vill jag först framhålla att det förhållandet att viss egendom

kan komma att förverkas inte bör hindra att egendomen utmäts. Detta

gäller även om egendomen har tagits i beslag (jfr NJA 1965 s. 97 I). Möjligheten till utmätning är motiverad redan av att det inte är säkert att egendomen kommer att förverkas. Om egendomen inte har tagits i beslag, bör utmätningsförfarandet fortgå som vanligt. Möjligheten till förverkande torde då f.ö. inte vara känd för kronofogdemyndigheten. Har egendomen tagits i beslag, bör däremot utsökningsmålet, i enlighet med 1965 års rätts-

fall, vila i avvaktan på prövningen av förverkandefrågan. Det kan påpekas att en utmätning inte hindrar att egendomen tas i beslag. Någon uttrycklig

bestämmelse om det nu sagda torde inte behövas. Det kan tilläggas att vid utmätning givetvis helst bör tas i anspråk annan egendom än sådan som kan komma att förverkas.

Utmätning medför förmånsrätt i den utmätta egendomen och företer

även i övrigt viss likhet med panträtt. Det synes därför lämpligt att frågan

om konkurrens mellan utmätning av viss egendom och förverkande av

egendomen regleras efter samma grunder som enligt 36 kap. 4 § tredje stycket BrB gäller vid konkurrens mellan en särskild rätt till egendomen och förverkande. Den skillnaden bör emellertid göras att det i princip

bortses från huruvida utmätningsborgenären kände eller inte kände till

egendomens samband med brottet. En utmätningsborgenärs goda eller onda tro saknar nämligen i övrigt i princip betydelse. Utmätningsborge-

nären bör inte få bättre rätt än utmätningsgäldenären. En sådan lösning

ansluter nära till vad som i övrigt torde gälla när utmätning och vissa andra rättigheter i samma egendom konkurrerar.

En jämförelse bör också göras med konkurs. Det förhållandet att ägaren

till viss egendom efter brottet försätts i konkurs torde inte hindra att egendomen under konkursen förklaras förverkad och därmed går förlorad

Prop. 1980/81: 84 7.55 220

för konkursborgenärerna. Någon anledning till ändring häri synes inte föreligga. Det fallet att egendomen har utmätts bör i princip behandlas på samma sätt. Det kan bl.a. påpekas att om konkurs inträffar inom viss tid efter utmätningen, förmånsrätten på grund av utmätningen återgår (38 § KL).

Det sagda leder fram till att en utmätning som äger rum efter brottet i allmänhet bör stå tillbaka för ett förverkande. Detta gäller inte bara när utmätningsborgenären har medverkat till brottet eller utmätning har sökts i samråd med ägaren för att denne skall undgå de ekonomiska följderna av ett förverkande utan i allmänhet även i andra fall. Undantagsvis kan det dock finnas skäl att inte förverka utmätningen. Lagtekniskt bör frågan lösas genom att utmätning i 36 kap. 4 § BrB likställs med särskild rätt. Det innebär att den rätt som har vunnits genom utmätningen måste förklaras förverkad för att upphöra och att talan mäste föras mot utmätningsborgenären.

Vad nu har sagts bör emellertid inte gälla om egendomen var föremål för beslag när den utmättes. Praktiska skäl talar för att man i det fallet ansluter till den ståndpunkt som har intagits i rättspraxis och alltså låter utmätningen utan vidare upphöra att gälla, om egendomen senare förverkas.

Enligt 8 och 9 §§ förmånsrättslagen ger betalningssäkring en med utmätning jämställd förmånsrätt i den egendom som har tagits i anspråk. I fråga om konkurrens mellan betalningssäkring och sakförverkande bör därför gälla samma regler som när utmätning och sakförverkande sammanträffar.

Kvarstad medför inte förmånsrätt. UB innehåller emellertid delvis nya regler om konkurrensen mellan kvarstad — som innefattar även det nuvarande skingringsförbudet — och utmätning resp. betalningssäkring. Bestämmelserna härom i 16 kap. 15 § innebär att om egendom som har belagts med kvarstad för fordran utmäts eller tas i anspråk genom betalningssäkring för en fordran som inte är förenad med särskild förmånsrätt i egendomen, denna skall anses samtidigt utmätt för kvarstadsborgenärens fordran. Det innebär att borgenärerna får lika rätt i egendomen, dvs. i förhållande till fordringarnas storlek.

Kvarstad bör inte i och för sig medföra något skydd gentemot förverkande. När utmätningsverkan har inträtt, bör den ges samma ställning i förhållande till ett sakförverkande som en vanlig utmätning. Någon särskild bestämmelse härom torde inte behövas.

I enlighet med det sagda föreslår jag att det i 36 kap. 4 § tredje stycket tas upp en ny andra mening, i vilken föreskrivs att vad som i samma stycke sägs om särskild rätt även gäller i fråga om den rätt som har vunnits genom utmätning eller betalningssäkring, såvida inte egendomen hade tagits i beslag när den utmättes eller togs i anspråk genom betalningssäkring. Beträffande tillämpningen kan påpekas att lydelsen även omfattar det fallet att en utmätning (eller betalningssäkring) har verkställts före brottet. Som

Prop. 1980/81: 84 7.56 221

har antytts i det föregående bör emellertid förverkande inte ske i ett sådant fall. Slutligen bör nämnas att jag under hand har låtit inhämta synpunkter på

nu förevarande förslag från RÅ, rikspolisstyrelsen och RSV. Förslaget för-

anledde därvid inte någon erinran.

Övergångsbestämmelserna

Straffbestämmelserna i 11 kap. I och 3 §§ för oriktiga uppgifter i en för-

teckning till utmätningsed eller betalningssäkringsed bör tillämpas även efter ikraftträdandet, vare sig förfarandet har ägt rum före eller efter ikraftträdandet (jfr 41 § första stycket UBp och övergångsbestämmelserna till ändringarna i betalningssäkringslagen). Det föreslås en övergångsbestäm-

melse härom. Den föreslagna bestämmelsen beträffande förverkande av den rätt som har vunnits genom utmätning m.m. torde innebära vissa ändringar i förhållande till vad som gäller f.n. Bestämmelsen bör inte gälla när det

aktuella brottet har begåtts före ikraftträdandet av lagändringen. En före-

skrift härom föreslås.

7.56 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

UB påkallar ändring av åtskilliga paragrafer i RB, i första hand reglerna

om kvarstad och andra säkerhetsåtgärder i 15 och 26 kap. Av andra bestämmelser som bör ändras kan nämnas föreskrifterna om förordnande

om verkställighet av en dom eller ett beslut som inte har vunnit laga kraft

och föreskrifterna om delgivning av tredskodomar.

8 kap. 2 § och 12 kap. 3 §

I 8 kap. 2 § tredje stycket RB föreskrivs att bl.a. en utmätningsman inte får antas till ledamot av advokatsamfundet. Vidare gäller enligt 12 kap. 3 § första stycket att en utmätningsman inte får vara ombud vid allmän domstol, såvida inte regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ger tillstånd därtill. Sistnämnda förbud avser dock inte den som, under tjänstledighet, i utbildningssyfte tjänstgör som biträde åt en advokat. Vad som sägs i 12 kaps. 3 § gäller även i fråga om ett biträde och

en försvarare (12 kap. 22 § och 21 kap. 3 § andra stycket).

Förbudet för en utmätningsman att vara ombud har motiverats med den

befattning som utmätningsmannen har att ta med verkställighet av domar och beslut. Enligt ett uttalande i förarbetena till RB avsåg bestämmelsen inte s.k. domsverkställare, som enligt tidigare gällande bestämmelser kunde av utmätningsmannen i stad sättas till utmätningsman i hans ställe för ett bestämt fall. Det har sagts att bestämmelsen numera torde gälla

även en tjänsteman som en kronofogde kan sätta i sitt ställe som utmätningsman. Ett sådant förordnande kan enligt kronofogdeinstruktionen

Prop. 1980/81: 84 2.56 222

(1965:687, omtryckt 1976:893) ges åt en kronofogdesekreterare, den som vid kronofogdemyndigheten fullgör notarietjänstgöring, en kronokommissarie. en förste kronoassistent eller en kronoassistent. .

Beteckningen utmätningsman har inte bibehållits i UB. Verkställigheten skall åvila kronofogdemyndigheten (1 kap..3 §). Vidare anpes i UB att ett utsökningsmål handläggs av en kronofogde eller en annan tjänsteman hos kronofogdemyndigheten. Vad som sägs om utmätningsman i 8 kap. 2 § och 12 kap. 3 & RB bör därför ändras. Det synes inte behövligt att bestämmelsen i 12 kap. 3 § görs tillämplig även på andra tjänstemän vid kronofogdemyndigheten än kronofogden. Om en sådan tjänsteman undantagsvis har varit ombud eller biträde åt en part vid domstol, får han inte ta befattning med ett utsökningsmål som rör samma sak (1 kap. 4 8 UB jfrd med 4 kap. 13 § 8 RB).

På grund härav föreslås att ordet utmätningsman i förevarande paragrafer byts ut mot termen kronofogde.

9 kap. 88

19 kap. 8§ första stycket RB föreskrivs att då ett vite enligt RB föreläggs en part eller någon annan, domstolen skall bestämma vitet till ett belopp, som med hänsyn till hans ekonomiska förhållanden och omständigheterna I Övrigt kan antas förmå honom att iaktta föreläggandet. Vidare anges att ett vite inte får bestämmas under tio eller över 5.000 kr. men att, när ett vite har dömts ut och domstolen förelägger ett nytt vite, detta får bestämmas till högre belopp. dock inte över 10.000 kr.

Enligt 15 kap. 3 § kan en domstol besluta om olika säkerhetsåtgärder, om en part i rättegång har visat sannolika skäl för sin talan och det skäligen kan befaras att motparten genom att utöva viss verksamhet eller företa eller underlåta viss handling eller genom något annat förhållande hindrar eller försvårar domens verkställande eller väsentligt förringar dess värde för parten. Domstolens beslut kan bl.a. bestå i att motparten meddelas ett förbud eller annat föreläggande vid vite. Föreläggande eller förordnande enligt 15 kap. 3 § får också meddelas, om det i annat fall är av synnerlig vikt för parten och det inte länder motparten till väsentligt förfång. 1 det följande föreslås att domstols befogenhet att förordna om säkerhetsåtgärd enligt 15 kap. 3 § vidgas till att gälla även innan talan har väckts i saken. Samtidigt jämkas lydelsen något.

Bestämmelserna i 9 kap. 8§ RB om högsta vitesbelopp måste anses gälla även i fråga om ett föreläggande enligt 15 kap. 3 §. Ett sådant föreläggande hänför sig emellertid till själva saken i målet och skiljer sig därmed från vitesförelägganden som avser förfarandet i rättegången, t.ex. ett föreläggande att inställa sig till en förhandling. Beträffande vitesförelägganden enligt 15 kap. 3 § är ett högsta belopp av 5.000 resp. 10.000 kr. numera uppenbart för lågt. Sådana förelägganden kan ibland avse förhållanden som rör mycket stora värden. Det kan t.ex. vara fråga om att någon till

Prop. 1980/81: 84 7.56 223

skada för annan driver en mycket lönande verksamhet i strid med ett avtal.

Det kan cerinras om att när bestämmelser i olika lagar uttryckligen medger att ett föreläggande som avser själva saken förenas med vite, något högsta belopp i allmänhet inte är föresknvet (se t.ex. 5 § marknadsföringslagen 1975:1418, I & lagen 1971:112 om förbud mot oskäliga avtalsvillkor och 15 8 firmalagen 1974:156). I fftåga om UB kan nämnas att vite i sådant fall som avses i 2 kap. 15 § inte är begränsat till visst belopp.

På grund härav anser jag att maximeringen av vite enligt RB till 5.000 resp. 10.000 kr. inte bör gälla i fråga om förelägganden enligt 15 kap. 3 §. I sådana fall bör inte gälla något visst högsta belopp. 9 kap. 8 § föreslås

ändrad i enlighet härmed.

Det kan tilläggas att även vissa andra förelägganden enligt RB som kan förenas med ett vite är av en sådan beskaffenhet att det kan ifrågasättas om inte ett högre vite än 5.000 resp. 10.000 kr. bör kunna sättas ut. Jag avser närmast förelägganden enligt 38 kap. 5 § och 39 kap. 5 § att förete en

skriftlig handling som bevis resp. att tillhandahålla ett föremål för syn (fr

18 § lagen 1970:417 om marknadsdomstol m.m.). Den frågan får emellertid tas uppi ett annat sammanhang.

10 kap. 17 §

I 10 kap. RB meddelas bestämmelser om forum i tvistemål. Som allmän princip gäller att en domstol vid vilken talan anhängiggörs skall pröva sin behörighet endast om fråga därom väcks av svaranden (18 §). Från denna regel föreskrivs emellertid vissa undantag. I 10 kap. 17 § anges sålunda flera fall då domstolen har att självmant pröva sin behönghet. I första

stycket punkt 6 nämns bl.a. tvist som angår utmätt lös egendom och för

vilken behörig domstol är särskilt angiven. Bestämmelsen åsyftar enligt förarbetena tvister som avses I 69 & UL, dvs. tvister på grund av föreläggande att väcka talan i fråga om lös egendom. Numera kan emellertid föreläggande att väcka talan vid domstol meddelas även enligt 91 a och 151 §§ UL. 1 fråga om fast egendom se även 5 §& FfL.

Enligt UB skall föreläggande att väcka talan vid domstol angående utmätt egendom kunna meddelas i ett flertal fall, se 4 kap. 20-23 och

26 §§, 9 kap. 11 § och 13 kap. 7 §. För dessa fall meddelas bestämmelser

om behörig domstol i 2 kap. 24 § UB. Den domstol som anges där bör vara

uteslutande behörig att pröva en tvist på grund av ett föreläggande. För att

punkt 6 i 10 kap. 17 & RB skall bli tillämplig på samtliga tvister, för vilka viss domstol är föreskriven i UB, bör bestämmelsen vidgas till att gälla även tvist angående annan utmätt egendom än lös egendom. Paragrafen

föreslås jämkad i enlighet härmed. Den föreslagna lydelsen avses omfatta även tvist enligt 13 kap. 7 §& UB, dvs. tvist vid fördelning av medel som har influtit i ett mål om utmätning. I fråga om tvister rörande fast egendom för vilken fastighetsforum skall gälla (2 kap. 24 § andra stycket UB) se även punkt 4 i förevarande paragraf.

Prop. 1980/81: 84 7.56 224

Det kan erinras om att annan sakägare än den som har förelagts att

väcka talan inte är bunden av forumreglerna i 2 kap. 24 & UB.

IS kap. Förevarande kapitel innehåller bestämmelser om säkerhetsåtgärder i tvistemål. Sådana åtgärder utgörs av kvarstad och skingringsförbud, som båda kan meddelas till säkerhet för en fordran eller för bättre rätt till egendom, reseförbud, föreläggande eller förordnande som avses i 15 kap. 3 $ samt återställande av besittning eller annat förhållande som har rubbats. Beslut om säkerhetsåtgärd meddelas av domstol i en anhängig rättegång. En förutsättning för ett sådant beslut är alltså att talan har väckts i saken.

Enligt UL kan även överexekutor förordna om kvarstad och andra

säkerhetsåtgärder enligt bestämmelser som i huvudsak överensstämmer med RB:s. Sådana åtgärder kan beviljas av överexekutor vare sig rättegång pågår i saken eller inte. Har talan inte redan väckts när överexekutor meddelar sitt beslut, skall talan väckas inom viss tid från beslutet, vid påföljd att åtgärden annars återgår. I vissa fall är det tillräckligt att talan

anhängiggörs i annan ordning än vid domstol. Antalet mål hos överexekutor om kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd har under senare år

uppgått till 100—200 om året.

I sitt förslag till UB föreslog beredningen att överexekutors befogenhet att förordna om säkerhetsåtgärd enligt UL skulle flyttas till kronofogdemyndigheterna. I enlighet härmed har beredningen i betänkandet med

förslag till följdändringar utgått från att en domstol liksom f.n. skall kunna förordna om kvarstad och andra säkerhetsåtgärder endast i anhängiga mål. I propositionen angående UB har emellertid på skäl som anges där intagits den ståndpunkten att befogenheten att förordna om säkerhetsåtgärder inte

bör flyttas till kronofogdemyndigheterna. På grund härav innehåller UB inte några bestämmelser om sådana beslut. I propositionen förutsätts att

uppgiften förs till tingsrätten. I det förslag till en handräckningslag, som har remitterats till lagrådet

den 28 juni 1979, har föreslagits att uppgiften att förordna om handräckning i summarisk process, motsvarande återställande av rubbad besittning m.m. och avhysning enligt 191 och 192 §§ UL, anförtros tings-

rätten (avsnitt 2.2).

Även beträffande kvarstad och andra säkerhetsåtgärder talar övervägande skäl för att uppgiften bör ankomma på tingsrätten. Frågor om

sådana åtgärder innefattar sålunda en prövning av civilrättsliga förhållanden. Beståndet av en beviljad säkerhetsåtgärd förutsätter också, om rättegång inte redan pågår, att talan i saken väcks inom viss tid, i allmänhet

vid domstol. Tingsrätten har redan f.n. att besluta om säkerhetsåtgärder i

anhängiga mål. Om uppgiften att förordna om säkerhetsåtgärder även

innan talan har väckts flyttas till tingsrätten, undviker man kompetenskonflikter och andra olägenheter som föranleds av att mer än en myndighet har

Prop. 1980/81: 84 7.56 225

samma befogenhet. Det krav på skyndsam handläggning som ofta före-

ligger i fråga om säkerhetsåtgärder torde också över lag kunna tillgodoses i tingsrätterna. Jag föreslår sålunda att överexekutors befogenhet att förordna om

kvarstad och andra säkerhetsåtgärder innan talan har väckts i saken förs till tingsrätten. Härvid bör samma principer gälla som enligt UL. Det bör

alltså inte göras någon inskränkning i en rättssökandes möjlighet att få ett anspråk säkerställt i fall då detta skall prövas av skiljemän eller i annan

särskild ordning.

UL:s bestämmelser om handräckning torde i princip vara begränsade till

att avse civilrättsliga anspråk. Det kan dock ibland finnas ett behov av att

säkerställa en senare indrivning av offentligrättsliga anspråk. Den frågan

får emellertid tas upp i ett annat sammanhang. En eventuell befogenhet att förordna om säkerhetsåtgärder i sådana fall synes f.ö. inte böra tillkomma

tingsrätten. Det kan erinras om att genom lagen om betalningssäkring för

skatter, tullar och avgifter har införts en möjlighet att säkerställa indrivningen av det allmännas fordringar på viktigare skatter och avgifter.

När det gäller frågan var bestämmelser bör tas upp om meddelande av säkerhetsåtgärder innan talan i saken har väckts, vill jag först nämna att regleringen har ansetts inte böra ske i den föreslagna handräckningslagen. Det synes inte heller lämpligt att bestämmelser i saken tas upp i en särskild lag. Det skulle bl.a. innebära en dubbelreglering i flera avseenden, i den

mån inte hänvisning kan ske till RB:s bestämmelser.

Enligt min mening är den enklaste och naturligaste ordningen att bestämmelser i frågan meddelas i 15 kap. RB. Där finns redan motsvarande

regler för det fallet att talan har väckts. En komplettering för de fall som nu

avses kan bli förhållandevis enkel. En sådan ordning innebär visserligen att RB:s föreskrifter om säkerhetsåtgärder kommer att gälla även i fråga

om anspråk, som undantagsvis skall prövas i annan ordning än i rättegång, t.ex. av skiljemän. Detta bör dock inte utgöra något avgörande hinder mot

nämnda ordning, om denna framstår som praktisk och ändamålsenlig. Det

kan erinras om att i fråga om brottmål gäller att domstolen kan förordna

om bl.a. kvarstad innan åtal har väckts. Jag föreslår alltså att befogenheten för tingsrätten att förordna om kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd även i

fall då talan inte har väckts regleras i 15 kap. RB.

F.n. kan enligt 15 kap. I $ RB till säkerhet för en fordran resp. för bättre rätt till viss egendom beviljas antingen kvarstad eller skingringsförbud.

Motsvarande gäller enligt UL. I fråga om fast egendom kan dock endast skingringsförbud meddelas. Skillnaden mellan de båda åtgärderna är närmast att medan kvarstad i princip skall leda till att kronofogdemyndig-

heten tar aktuell egendom i förvar, skingringsförbud endast innebär att den som åtgärden riktar sig mot meddelas ett förbud att sälja eller skingra egen-

domen. Skingringsförbud beträffande fast egendom kan dock kompletteras

med ett förordnande om att själva egendomen skall tas om hand. 15 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 84

Prop. 1980/81: 84 7.56 226

Beredningen har föreslagit att de nuvarande åtgärderna kvarstad och skingringsförbud skall föras samman till en åtgärd, benämnd kvarstad. Detta har genomgående godtagits av remissinstanserna. Även jag anser att det saknas behov av två olika åtgärder för att tillgodose kravet på säkerställande av en fordran resp. bättre rätt till viss egendom. I praktiken torde f.n. nästan uteslutande kvarstad användas, frånsett fall då fråga är om fast egendom. I enlighet härmed utgår UB från att skingringsförbud skall upphöra som en självständig säkerhetsåtgärd. För säkerställande av kvarstad skall enligt UB samma regler gälla som för säkerställande av utmätning, och dessa ger visst utrymme att handla efter omständigheterna.

Jag föreslår alltså att de olika åtgärder som f.n. kan vidtas i form av kvarstad eller skingringsförbud förs samman till ett institut. Det kan ifrågasättas om inte den åtgärd som skall ske till säkerhet för en fordran och den åtgärd som skall äga rum för att säkerställa bättre rätt till viss egendom borde ha olika beteckningar. Det har dock inte synts lämpligt att på denna punkt bryta med hittillsvarande ordning. Den föreslagna säkerhetsåtgärden betecknas alltså i båda fallen kvarstad.

Som har nämnts i det föregående kan enligt RB även reseförbud meddelas till säkerhet för en fordran (15 kap. 2 §). Sådant förbud kan beviljas, om en part i rättegång angående betalning för en fordran har visat sannolika skäl för sin talan och det skäligen kan befaras att motparten beger sig från riket utan att efterlämna känd egendom som svarar mot hans skuld. Reseförbud innebär förbud för gäldenären att avresa från orten, såvida han inte ställer pant eller borgen för skulden. Reseförbud gäller inte utöver tre månader från delgivningen. Överträds ett reseförbud, kan domstolen på yrkande av käranden förordna att gäldenären skall återhämtas och hållas i häkte under den tid förbudet gäller. Liknande bestämmelser om reseförbud finns i 187 & UL. .

Beredningen har föreslagit att institutet reseförbud skall avskaffas som säkerhetsåtgärd i tvistemål och att någon motsvarighet till 187 & UL inte skall meddelas. Förslaget har utan undantag godtagits av remissinstanserna. För egen del vill jag först påpeka att något större praktiskt behov av att kunna utverka ett reseförbud till säkerhet för en fordran inte synes föreligga. Reseförbud för ett sådant ändamål torde sålunda förekomma mycket sällan. Förbudet syftar främst till att hindra en gäldenär att dra sig undan rättegången och verkställighet av en blivande dom. Förbudet, som medför viss press på gäldenären att betala sin skuld eller ställa säkerhet, innebär ett slags personalexekution. Ett reseförbud kan också förorsaka gäldenären skada utan motsvarande nytta för borgenären. Det kan erinras om att enligt lagen (1917:381) om förbud för vissa underhållsskyldiga att avflytta från riket den som var underhållsskyldig mot barn under 16 år tidigare i princip inte hade rätt att flytta från riket, om han inte ställde säkerhet för underhållsskyldigheten. Lagen upphävdes emellertid år 1969. På nu anförda skäl godtar jag förslaget att reseförbud skall avskaffas som säkerhetsåtgärd för civilrättsliga fordringar.

Prop. 1980/81: 84 7.56 227

Utöver vad som har sagts nu bör i 15 kap. RB göras vissa andra änd-

ringar, bl.a. i syfte att förenkla och förtydliga bestämmelserna. Att skingringsförbud utmönstras som en särskild säkerhetsåtgärd föranleder också en jämkning av rubriken till kapitlet.

18¶Paragrafen innehåller f.n. bestämmelser om kvarstad och skingringsförbud till säkerhet för såväl fordran som bättre rätt till viss egendom. I

departementsförslaget har i I $ tagits upp endast regler om kvarstad för fordran, medan kvarstad till säkerhet för bättre rätt behandlas i 2 §.

I första stycket av I $ föreskrivs f.n. att om en part, som i rättegång har yrkat betalning för en fordran, har visat sannolika skäl för sin talan och det skäligen kan befaras att motparten genom att avvika eller genom att undanskaffa egendom eller på annat sätt undandrar sig att betala vad som

kan antas komma att åläggas honom genom domen, kvarstad får läggas på

så mycket av hans lösa egendom som svarar mot skulden eller, om det är tillräckligt, egendomen ställas under förbud att säljas eller skingras. Vidare anges att skingringsförbud också får meddelas på fast egendom som tillhör motparten. Om lös egendom som ställs under skingringsförbud finns hos en tredje man, får enligt tredje stycket denne förbjudas att utge egendomen.

Som har nämnts förut föreslår jag att kvarstad och skingringsförbud förs samman till ett gemensamt institut, benämnt kvarstad. De särskilda bestämmelserna om skingringsförbud i 1 § saknar därför motsvarighet i

departementsförslaget. Kvarstad skall kunna användas inte endast be-

träffande lös egendom utan också i fråga om fast egendom. För verkställigheten av ett kvarstadsbeslut skall, om inte domstolen har meddelat någon särskild föreskrift. gälla vad som sägs därom i UB (16 kap. 13 §) och dessa regler ger ett visst utrymme att handla efter omständigheterna. Någon särskild bestämmelse i RB om det fallet att gäldenären tillhörig egendom finns hos en tredje man behövs inte (jfr 6 kap. 7 § och 16 kap. 13 §

UB).

I enlighet med vad jag tidigare har förordat har den nuvarande förutsättningen för kvarstad i 1 §, att part i rättegång har yrkat betalning för en fordran, fått utgå i departementsförslaget. 1 förslaget anges i stället att

någon visar sannolika skäl för att han har en fordran, som är eller kan antas bli föremål för rättegång eller prövning i annan liknande ordning. Med

uttrycket "prövning I annan liknande ordning” avses en sådan prövning som kan anses ersätta en domstolsprövning i tvistemål, vare sig pröv-

ningen skall äga rum av skiljemän, vid syn, i mål om lagsökning eller betalningsföreläggande eller av en specialdomstol eller annan myndighet (jfr

7 §). Det är tydligt att endast privaträttsliga fordringar omfattas.

Som förutsättning för kvarstads beviljande föreskrivs vidare i förslaget, i

saklig överensstämmelse med gällande rätt, att det skäligen kan befaras att

motparten genom att avvika, skaffa undan egendom eller på annat sätt

undandrar sig att betala skulden. Det behöver inte nödvändigtvis vara fråga om något direkt illojalt förfarande från gäldenärens sida. Det är till-

räckligt att denne, t.ex. på grund av ett trängt ekonomiskt läge, kan befaras använda sina tillgångar för ett ändamäl som är honom mera angeläget än att betala den aktuella skulden.

När kvarstad beviljas. skall enligt förslaget beslutet avse så mycket av |

gäldenärens egendom att fordringen kan antas bli täckt. Det innebär bl.a. att även förrättningskostnaderna för en blivande utmätning bör tas med i beräkningen. En remissinstans har ansett att även de rättegångskostnader

som kan beräknas uppkomma i målet angående fordringen bör beaktas. Med anledning härav vill jag framhålla att de nuvarande bestämmelserna om kvarstad i UL och RB inte synes medge att blivande rättegångs-

kostnader beaktas vid meddelande av kvarstad. För egen del anser jag

också att det är mindre lämpligt att medge kvarstad för en sådan framtida

fordran. Det kan erinras om att en dom på betalningsskyldighet får verkställas genast, såvida inte gäldenären nedsätter beloppet eller ställer

säkerhet (3 kap. 6 & UB).

Domstolen bör i sitt beslut som regel inte ange vilken egendom som skall bli föremål för kvarstad utan endast förordna att gäldenären tillhörig

egendom till så stort värde, att ett visst angivet fordringsbelopp kan antas

bli täckt, skall beläggas med kvarstad. Det ankommer därefter på krono-

fogdemyndigheten att vid verkställighet av beslutet bestämma vilken

egendom som skall tas i anspråk. Därvid skall kronofogdemyndigheten tillämpa bl.a. vad som föreskrivs i 4 kap. UB om den ordning i vilken egendom av olika slag skall tas i anspråk samt beneficiereglerna i 5 kap. Ofr

16 kap. 13 8). Undantagsvis bör dock domstolen i sitt beslut kunna ange viss egendom som kvarstaden skall avse, t.ex. om ätgärden riktar sig mot ett utländskt rederi, som äger ett i svensk hamn liggande fartyg vilket är berett att avgå, eller om fordringen är förenad med särskild förmånsrätt i viss egendom och borgenären yrkar att den egendomen skall tas i anspråk. Någon särskild föreskrift om det nu sagda torde inte behövas (fr 10 § andra meningen).

2§

F.n. innehåller 2 § regler om reseförbud för att säkerställa en fordran i tvistemål. Som jag har anfört tidigare bör reseförbud inte längre kunna

meddelas för ett sådant ändamål. Som 2 § i departementsförslaget har i stället tagits upp bestämmelser om kvarstad till säkerhet för bättre rätt till

egendom.

I fråga om åtgärd till säkerhet för bättre rätt till viss egendom föreskrivs f.n. i I & andra stycket att kvarstad eller skingringsförbud får läggas på

egendom, till vilken en part i rättegång har påstått bättre rätt, om han har

visat sannolika skäl för sin talan och det skäligen kan befaras att motparten

Prop. 1980/81: 84 7.56 229

undanskaffar, förstör eller väsentligt försämrar egendomen. Den tidigare

nämnda bestämmelsen i tredje stycket. att om lös egendom som ställs

under skingringsförbud finns hos en tredje man, denne får förbjudas att

utge egendomen, gäller även i detta fall.

Även när det gäller åtgärder till säkerhet för bättre rätt till viss egendom

bör kvarstad och skingringsförbud, i enlighet med vad jag har förordat i det föregående, föras samman till en åtgärd, kallad kvarstad. På grund härav

innehåller 2 8 i departementsförslaget endast bestämmelser om kvarstad.

Paragrafen är tillämplig beträffande såväl lös som fast egendom och gäller även i fall då egendomen innehas av en tredje man. Med bättre rätt åsyftas inte endast äganderätt utan också en begränsad sakrätt.

Som har nämnts tidigare bör den nuvarande bestämmelsens tillämpningsområde vidgas till att omfatta även fall då talan inte har väckts i

saken. Även i övrigt har förutsättningarna för beviljande av åtgärden

jämkats något. I departementsförslaget anges sålunda att om någon visar

sannolika skäl för att han har bättre rätt till viss egendom, som är eller kan

antas bli föremål för rättegång eller prövning i annan liknande ordning, och

det skäligen kan befaras att motparten skaffar undan, väsentligt försämrar

eller på annat sätt förfogar över egendomen till skada för sökanden, domstol får förordna om kvarstad på egendomen. Vad bestämmelsen inne-

håller om åtgärder från motpartens sida som förutsättning för beviljande av

kvarstad inbegriper både faktiska och rättsliga förfoganden. Det är tydligt att när kvarstad avser bättre rätt till viss egendom, den aktuella egendomen måste anges I domstolens beslut.

3§

Denna paragraf innehåller bestämmelser om föreläggande och förordnande m.m.

F.n. anges i första meningen att den gäller fall då en part i rättegång har visat sannolika skäl för sin talan och det skäligen kan befaras att motparten

genom att utöva viss verksamhet eller företa eller underlåta viss handling elier genom annat sitt förhållande hindrar eller försvårar domens verk-

ställande eller väsentligt förringar dess värde för parten. I ett sådant fall får domstolen meddela motparten ett förbud eller annat föreläggande vid vite eller förordna om egendoms förvaltning av en god man eller om någon annan åtgärd som anses behövlig för att säkerställa partens rätt. Ett sådant föreläggande eller förordnande får enligt andra meningen också meddelas, om det i annat fall är för parten av synnerlig vikt och det inte länder motparten till väsentligt förfång. Åtgärder enligt andra meningen anses ha

till ändamål inte bara att säkerställa en blivande doms verkställighet utan

att redan under rättegången provisoriskt ordna det stridiga rättsförhål-

landet. Enligt 187 a § UL kan även överexekutor förordna om sådana åtgärder som avses i 15 kap. 3 § RB.

Prop. 1980/81: 84 7.56 230

Beredningen har föreslagit att lydelsen av 15 kap. 3 & RB jämkas något. Förslaget har godtagits av remissinstanserna. Även jag anser att paragrafen kan förenklas och förtydligas. Förutsättningarna för att ett föreläggande eller annat förordnande skall meddelas i fall som avses i andra meningen synes också alltför restriktiva. Vidare bör tillämpningsområdet vidgas till att omfatta även fall då talan inte har väckts i saken. Enligt departementsförslaget skall förevarande paragraf inte vara tillämplig i fall som avses i I eller 2 §, dvs. när det är ett fordringsanspråk eller ett anspråk på bättre rätt till egendom som görs gällande. Detta innebär en viss inskränkning av paragrafens nuvarande tillämpningsområde. Kvarstad — såväl kvarstad för fordran som kvarstad till säkerhet för bättre rätt — ger emellertid enligt UB kronofogdemyndigheten en generell befogenhet att vidta de åtgärder beträffande egendomen som behövs för att sökandens rätt skall tas till vara (16 kap. 14 § andra stycket och 16 § andra stycket samt 4 kap. 31 §). Över huvud ger UB även beträffande kvarstad möjlighet att vid verkställigheten vidta de åtgärder som behövs för att det aktuella anspråket skall skyddas (jfr 16 kap. 13 § första stycket och 16 §& första stycket samt 6 kap. 10 § UB). I enlighet med det anförda anges i första stycket av departementsförslaget att om någon, i annat fall än som avses I I eller 2 §, visar sannolika skäl för att han mot någon annan har ett anspråk, som är eller kan antas bli föremål för rättegång eller prövning i annan liknande ordning, och det skäligen kan befaras att motparten genom att utöva viss verksamhet eller företa eller underlåta viss handling eller på annat sätt hindrar eller försvårar utövningen av sökandens rätt eller väsentligt förringar dess värde, domstol får förordna om lämplig åtgärd för att säkerställa sökandens rätt. Beträffande uttrycket "prövning i annan liknande ordning” får jag hänvisa till vad som har sagts vid 1 8. Bestämmelsen avses medge inte endast att verkställigheten av en blivande dom eller annan exekutionstitel säkerställs utan också att sökanden genast skall kunna komma i åtnjutande av sin rätt. Med hänsyn härtill har någon motsvarighet till den nuvarande andra meningen i paragrafen inte tagits upp i förslaget. Det är även utan en särskild föreskrift tydligt att ett provisoriskt ordnande av rättsförhållandet mellan parterna, innan saken har prövats av domstolen eller i annan ordning. inte bör ske utan starka skäl. Parternas motstridiga intressen bör i sådant fall vägas mot varandra. 1 andra stycket av departementsförslaget anges, i saklig överensstämmelse med gällande rätt, att en åtgärd enligt första stycket får innebära förbud vid vite att utöva viss verksamhet eller företa viss handling eller annat föreläggande vid vite att beakta sökandens anspråk. Vidare får domstolen förordna syssloman eller meddela föreskrift som är ägnad att på annat sätt förebygga intrång i sökandens rätt. Bestämmelsen avser givetvis inte att medge att svaranden meddelas reseförbud.

Prop. 1980/81: 84 7.56 231

4§

1 4 § föreskrivs f.n. att om det i rättegång om bättre rätt till egendom befinns att en part har egenmäktigt skilt motparten från egendomen eller annars själv tagit sig rätt, domstolen får förordna att besittning eller annat

förhållande som har rubbats genast skall återställas. Bestämmelsen utgör

en motsvarighet till 191 & UL, som ger överexekutor befogenhet att, när någon har egenmäktigt pantat något till sig eller skilt någon annan från det

han innehar eller annars själv tagit sig rätt, genast återställa besittningen eller annat förhållande som har rubbats. Beredningen har föreslagit att bestämmelsen vidgas till att gälla även i andra mål än sådana som avser bättre rätt till viss egendom. Vidare

föreslås att ingripande skall kunna ske så snart en part olovligen hindrar motparten i utövningen av en rätt till viss egendom, även om besittning eller något annat förhållande inte har rubbats. Den föreslagna lydelsen

ansluter till den handräckningsbestämmelse i beredningens förslag till UB som skulle ersätta 191 och 192 §& UL (17 kap. 17 §).

Som tidigare har nämnts har inte i UB tagits upp någon sådan handräckningsbestämmelse som beredningen föreslog i 17 kap. 17 §. Bestämmelser i ämnet har i stället tagits upp i: den föreslagna handräckningslagen, varvid befogenheten att förordna om handräckning har anförtrotts tingsrätten.

Enligt förslaget skall handräckning generellt kunna meddelas beträffande förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet, såvida saken är sådan att förlikning är tillåten.

Mot bakgrund härav finns det enligt min mening inte anledning att vidga

tillämpningsområdet för 4 § såsom beredningen har föreslagit. Härtill kommer att behövliga åtgärder i fall som nu avses i allmänhet torde kunna

beviljas med stöd av 3 §. Att 3 § tillämpas i stället för 4 § får också anses lämpligare, bl.a. med hänsyn till att det i princip krävs att sökanden ställer säkerhet för att en åtgärd enligt 3 § skall beviljas, medan detta inte krävs vid förordnande enligt 4 §.

I enlighet härmed har 4 § i princip behållits oförändrad i sak i departementsförslaget. Där anges sålunda att om det i en rättegång om bättre rätt till viss egendom framgår att den ena parten har olovligen rubbat motpartens besittning eller vidtagit någon annan olovlig åtgärd beträffande

egendomen, domstolen får förordna att besittningen genast skall åter-

ställas eller annan rättelse genast ske.

5§

Denna paragraf innehåller bestämmelser om handläggningen av en fråga om säkerhetsåtgärd. I första stycket föreskrivs f.n. att beslut om en åtgärd som avses i kapitlet meddelas av den rätt där rättegången är. Fråga om en sådan åtgärd får enligt andra stycket tas upp endast på yrkande av en part. Enligt tredje stycket får ett yrkande inte bifallas, såvida inte motparten har fått tillfälle att yttra sig över det. Är det fara i dröjsmål, får dock rätten

Prop. 1980/81: 84 7.56 232

omedelbart be vilja åtgärden att gälla till dess annat förordnas.

Det förhållandet att en åtgärd som avses i I. 2 eller 3 § skall kunna

beviljas även när rättegång i saken inte är anhängig påkallar ett tillägg till paragrafens första stycke i fråga om behörig domstol i sådana fall. I departementsförslaget har sålunda tillagts en andra mening, där det sägs att om någon rättegång inte är anhängig gäller i fräga om domstols behörighet vad som är föreskrivet om tvistemål. Det innebär att frågan i allmänhet

skall prövas av en tingsrätt enligt bestämmelserna i 10 kap. RB. Om pröv-

ningen av huvudsaken ankommer på en särskild domstol, t.ex. fastighetsdomstol, skall dock denna också pröva frågan om säkerhetsåtgärd. Vad 10 kap. innehåller om att en domstol inte är behörig att ta upp vissa

tvister, t.ex. då tvisten skall prövas av skiljemän (jfr 17 § första stycket 1), skall givetvis inte tillämpas. Förslagets syfte är ju just att domstol skall

kunna besluta om säkerhetsåtgärder bl.a. i sådana fall.

Andra stycket första meningen i departementsförslaget, som motsvarar det nuvarande andra stycket, har jämkats något till följd av att en åtgärd

enligt I, 2 eller 3 § skall kunna beviljas även utan att någon rättegång är anhängig. Av RB:s regler torde följa att en begäran om åtgärd enligt detta kapitel i ett tvistemål kan framställas antingen skriftligen eller också muntligen vid en förhandling. I fall då någon rättegång inte är anhängig bör en begäran om sådan åtgärd endast få göras skriftligen. En föreskrift härom har tagits upp som en andra mening i andra stycket.

Bestämmelserna i tredje stycket om motpartens hörande har jämkats redaktionellt.

När en fråga om kvarstad eller annan åtgärd enligt de nuvarande bestämmelserna i 15 kap. RB kommer upp i ett anhängigt tvistemål, skall den enligt RB behandlas som en rättegångsfråga. Det innebär bl.a. att frågan kan prövas av tingsrätten utan förhandling, men att vid behov ett särskilt

sammanträde kan sättas ut (42 kap. 13 5), att frågan får avgöras utan hinder av att parterna eller någon av dem uteblir från sammanträdet (44 kap. 7 8). att frågan avgörs genom beslut samt att tingsrätten är domför med en

lagfaren domare (1 kap. 3 §). Har en åtgärd begärts enligt de nya bestäm-

melserna utan att någon rättegång pågår, bör frågan lämpligen handläggas i

samma ordning. Detta gäller vare sig talan i saken kan antas komma att

senare väckas vid domstolen eller tvisten skall prövas i annan ordning, t.ex. av skiljemän.

I enlighet härmed anges i fjärde stycket av 5 §& att beträffande handläggningen i övrigt, dvs. i andra hänseenden än de som regleras i

första — tredje styckena, av en fråga om beviljande av en åtgärd som avses i 1-3 §§ då rättegång inte är anhängig tillämpas vad som gäller när en

sådan fråga uppkommer i rättegång. Av bestämmelsen framgår, utöver vad som följer av det tidigare sagda, bl.a. att frågan skall tas upp som ett mål.

Bestämmelserna i 52 kap. 7 § tredje stycket RB blir också tillämpliga. Dessa

ger hovrätten befogenhet att efter besvär förordna interimistiskt om en åtgärd enligt 15 kap. resp. förordna om inhibition.

När domstol beviljar en säkerhetsåtgärd utan att rättegång om huvudsaken är anhängig bör sökanden inte tillerkännas ersättning för sina kostnader för erhållande av åtgärden. Detta överensstämmer med vad som nu gäller när överexekutor beviljar en säkerhetsåtgärd (jfr 197 §& UL) och

har sin grund i att frågan om ersättning för kostnaden har samband med giltigheten av sökandens anspråk. En särskild bestämmelse i saken bör meddelas (jfr 18 kap. 1 §). Av denna bör framgå att den domstol som

prövar själva anspråket också kan pröva frågan om ersättning för rättegångskostnader som rör säkerhetsåtgärden.

I enlighet härmed sägs i fjärde stycket andra meningen att en fråga om ersättning till sökanden för hans kostnad får prövas endast i samband med

prövning av talan om anspråket. Bestämmelsen hindrar inte att motparten tillerkänns ersättning för sina kostnader med anledning av yrkandet om säkerhetsåtgärd, om yrkandet ogillas. I fråga om kostnaderna i högre

instans gäller 18 kap. 15 §. Det innebär att sökanden kan få ersättning för sina kostnader där, om t.ex. svaranden har fullföljt talan mot ett beslut

varigenom en säkerhetsåtgärd har beviljats men besvären ogillas.

Bestämmelserna om ställande av säkerhet i det nuvarande fjärde stycket

av 5 § har med vissa jämkningar tagits upp som 6 § i departementsför-

slaget.

6§

I 5 § fjärde stycket anges f.n. att en åtgärd som avses i 1, 2 eller 3 & — dvs. kvarstad, skingringsförbud, reseförbud och föreläggande eller för-

ordnande enligt 3 § — inte får beviljas såvida inte den part som har begärt

åtgärden ställer pant eller borgen hos domstolen för den skada som kan tillskyndas motparten. Om parten befinns vara ur stånd att ställa sådan

säkerhet och han har visat synnerliga skäl för sin talan, får domstolen

befria honom därifrån. Enligt tredje meningen i samma stycke är staten

befriad från att ställa säkerhet. Slutligen föreskrivs i fjärde meningen att i

fråga om pant och borgen gäller vad som är föreskrivet i UL. Denna hänvisning åsyftar 48 § UL, som innehåller bestämmelser om pant eller borgen som skall ställas i utsökningsmål.

I 2 kap. UB meddelas bestämmelser om säkerhet som skall ställas i

utsökningsmål. Enligt 25 § första stycket skall sådan säkerhet bestå av pant eller borgen. Borgen skall ställas såsom för egen skuld och, om den

ingås av två eller flera personer gemensamt, vara solidarisk. Är säkerheten

inte godkänd av den till vars förmån säkerheten skall gälla, skall den prövas av kronofogdemyndigheten. Om en bank eller jämförbar penning-

inrättning skall ställa säkerhet, får enligt andra stycket i samma paragraf

godtas en utfästelse av penninginrättningen att infria den förpliktelse som säkerheten skall avse. Enligt 27 § första stycket behöver staten, kommun,

Prop. 1980/81: 84 7.56 234

landstingskommun eller kommunalförbund inte ställa säkerhet. RB:s regler om ställande av säkerhet bör anpassas till UB:s bestämmelser. I enlighet härmed har i 6 § första stycket i departementsförslaget bl.a. gjorts den ändringen i förhållande till 5 § fjärde stycket första meningen att uttrycket ”pant eller borgen” har bytts ut mot termen säkerhet. Bestämmelserna innebär att säkerhet i princip krävs för beviljande av kvarstad för en fordran, kvarstad till säkerhet för bättre rätt och föreläggande eller förordnande enligt 3 8. Däremot behöver liksom f.n. säkerhet inte ställas i fråga om åtgärd för återställande av besittning eller annan rättelse enligt 4 8. Som tredje mening i första stycket föreslås att staten, kommuner, landstingskommuner och kommunalförbund inte behöver ställa säkerhet. I paragrafens andra stycke föreslås att i fråga om beskaffenheten av säkerhet gäller vad som föreskrivs i 2 kap. 25 §& UB samt att säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av motparten. Detta innebär bl.a. att en säkerhet som har godkänts av motparten skall godtas i målet, även om den inte uppfyller kraven i nämnda paragraf i UB. Beträffande prövningen bör understrykas att ställd säkerhet vid behov skall kunna realiseras och därvid täcka den skadeståndsskyldighet som avses bli säkerställd. Vid sin prövning har domstolen att bedöma huruvida säkerheten med hänsyn härtill kan anses betryggande. 1 fråga om en borgensförbindelse följer härav att om borgensmannen inte är känd för domstolen, denna måste skaffa sig underlag för prövningen innan förbindelsen godtas.

7§ I 188 & I mom. UL föreskrivs att när överexekutor har förordnat om kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd, sökanden skall. om talan inte redan har väckts, inom en månad (vid reseförbud två veckor) från det att förordnandet meddelades anhängiggöra sin talan vid domstol genom ansökan om stämning, lagsökning eller betalningsföreläggande. Gör han inte det eller avvisas, återkallas eller förfaller annars anhängiggjord talan, skall åtgärden gå åter. Det sagda har enligt 2 mom. motsvarande tillämpning, när det enligt lag eller författning åligger den som vill göra gällande en viss fordran eller rättighet att utföra sin talan hos en myndighet i annan ordning. I 3 mom. i samma paragraf föreskrivs att om den som har erhållit en säkerhetsåtgärd är enligt bestämmelse i lag eller författning eller enligt dom eller avtal förpliktad att låta sin talan prövas av skiljemän eller om han gör gällande sådant anspråk på ersättning på grund av jordbruksarrende som får styrkas genom syn. det åligger honom att inom nyssnämnda tid skriftligen påkalla skiljedom eller syn samt, om parterna var för sig skall välja skiljemän eller synemän, skriftligen underrätta motparten om sitt val. Vid påkallandet av skiljedom skall också lämnas uppgift om den eller de frågor beträffande vilka skiljedom yrkas. Fullgörs inte vad som nu har angetts, skall åtgärden återgå.

Prop. 1980/81: 84 7.56 235

På motsvarande sätt bör sökanden, i fall då en domstol beslutar om en säkerhetsåtgärd utan att talan har väckts, vara skyldig att inom viss tid

väcka talan i saken, vid påföljd att åtgärden i annat fall återgår. Tiden bör

bestämmas till en månad. Som följer av vad som tidigare har sagts skall

talan inte alltid behöva väckas genom ansökan om stämning. Det bör vara

tillräckligt att talan väcks genom ansökan om lagsökning eller betalnings-

föreläggande eller ansökan om handräckning enligt handräckningslagen, när något av dessa förfaranden står till buds. I andra fall kan det åligga den som vill kräva ut en fordran eller göra gällande ett annat anspråk att föra

talan i annan ordning. Som exempel kan nämnas att en part kan på grund

av ett avtal eller en bestämmelse i lag vara förpliktad att i viss fråga under-

kasta sig prövning av skiljemän. Ett annat fall är att vissa frågor enligt 9

kap. 23-28 §§ JB skall prövas genom syn. När en viss tvist skall prövas i

annan ordning än av domstol, bör det vara tillräckligt att talan anhängiggörs i den sålunda föreskrivna ordningen.

I enlighet med det sagda anges i första stycket första meningen av förevarande paragraf att när en åtgärd som avses i I, 2 eller 3 § har beviljats sökanden skall, om inte talan redan har väckts, inom en månad

från beslutet väcka talan i saken vid domstol eller, om anspråket skall

prövas i annan ordning. enligt vad som gäller därom. Talan vid domstol torde i allmänhet komma att väckas vid den domstol som har beviljat

säkerhetsåtgärden (jfr 5 § första stycket andra meningen i förslaget). Talan

skall gå ut på att erhålla en dom eller ett beslut som kan verkställas. När

det enligt lag åligger sökanden att föra talan i annan ordning än vid domstol, bör dock talan i sådan särskild ordning vara tillräcklig, även om

den inte kan leda till ett verkställbart avgörande (t.ex. dispasch).

Tidsfristen för att väcka talan räknas från den dag då beslutet om säkerhetsåtgärden meddelades. Tiden bör räknas från det slutliga beslutet, även om åtgärden först har beviljats interimistiskt.

Talan i rättegång anses väckt, när ansökan om stämning kom in till

domstolen (13 kap. 4 § tredje stycket RB). På motsvarande sätt bör talan i mål om lagsökning, betalningsföreläggande eller handräckning och talan som skall föras vid en annan myndighet än domstol anses väckt. när en

ansökan eller motsvarande framställning kom in till domstolen eller myndigheten. I fråga om andra fall föreslås i andra meningen av 7 § första

stycket att talan anses väckt när prövning har påkallats hos motparten eller

förfarandet har inletts i annan ordning. Det förra ledet syftar främst på en tvist som skall prövas av skiljemän (jfr 11 och 27 §§ lagen om skiljemän) eller genom syn enligt JB. Bestämmelsen utgår från att sökanden skall inom

den angivna tiden vidta den åtgärd som i varje särskilt fall krävs för att förfarandet skall påbörjas. När någon särskild föreskrift inte finns om hur det

skall ske, bör det vara tillräckligt med en åtgärd som tydligt anger att för-

farandet skall komma i gång, t.ex. en begäran av sökanden hos motparten

att synemän skall utses enligt 9 kap. 24 § JB.

Prop. 1980/81: 84 7.56 236

I andra stycket av förevarande paragraf anges att en beviljad säkerhetsåtgärd omedelbart skall återgå, om talan inte väcks enligt vad som

föreskrivs i första stycket. Återgång sker automatiskt, men domstolen är oförhindrad att på begäran av sökandens motpart förklara att åtgärden har

förfallit. Det är utan särskild bestämmelse tydligt att med underlätenhet att

väcka talan inom föreskriven tid likställs att väckt talan avvisas genom

beslut som har vunnit laga kraft.

8 och 9 8§

F.n. föreskrivs i 6 § första stycket att en åtgärd som har meddelats enligt 1, 2 eller 3 § skall omedelbart hävas av domstolen. om talan, för vars säkerställande åtgärden har meddelats, återkallas eller förfaller eller om pant eller borgen har ställts i fall då talan avser en fordran eller om det annars inte längre förekommer skäl för åtgärden. Vidare anges i samma stycke att domstolen när målet avgörs skall pröva om åtgärden fortfarande skall bestå samt att domstolen även i samband med domen kan förordna om en åtgärd som nu har nämnts. Enligt andra stycket kan domstolen på yrkande av en part förordna att en åtgärd enligt 4 § skall gå åter, om det finns skäl därtill.

I första stycket av 8 § i den nu föreslagna lydelsen anges att en åtgärd som har beviljats enligt 1. 2 eller 3 § skall omedelbart hävas, om säkerhet som tillgodoser ändamålet med åtgärden ställs eller om det annars inte

längre finns skäl för åtgärden. Frågan huruvida ställd säkerhet bör föran-

leda att en beviljad säkerhetsåtgärd hävs får avgöras med hänsyn till det ändamål som åtgärden skall tjäna. Kvarstad för en fordran bör alltid hävas,

om tillräcklig säkerhet ställs för sökandens fordringsanspråk. Även i andra fall kan ändamålet med en åtgärd få anses tillgodosett genom att säkerhet

ställs, om sökandens anspråk är av enbart ekonomisk betydelse för

honom, t.ex. om han pästår bättre rätt till en fordran. I fråga om beskaffenheten och prövningen av en säkerhet som avses I förevarande bestäm-

melse bör vad som föreskrivs i 6 § andra stycket i förevarande kapitel

jämfört med 2 kap. 25 & UB vara vägledande. Huruvida en erbjuden säkerhet är tillräcklig skall alltså prövas av domstolen, om säkerheten inte har godkänts av sökanden. Enligt andra meningen i första stycket av 8 § skall en åtgärd som avses i

I. 2 eller 3 § också hävas omedelbart. om talan som har väckts i saken åter-

kallas eller förfaller.

Det kan påpekas att även om sökanden medeger att en beviljad säkerhetsåtgärd återgår, det bör krävas ett beslut av vederbörande domstol om

hävande av åtgärden för att den inte längre skall bestå. Om den som har

blivit föremål för kvarstad för fordran försätts i konkurs, bör det också i

princip krävas ett särskilt beslut för att kvarstaden skall upphöra att gälla.

Detta får anses följa av den föreslagna lydelsen.

Fandra stycket av 8 8 har tagits upp en bestämmelse om vilken domstol

Prop. 1980/81: 84 7.56 237

som har att pröva frågan om hävande av en åtgärd som avses i 1, 2 eller 3 8. Där anges att frågan prövas av den domstol där rättegången är anhängig eller, om rättegång ej är anhängig, av den domstol som har beviljat åtgärden. Om rättegången är anhängig i hovrätten eller högsta domstolen, tillkommer befogenheten att häva en meddelad åtgärd denna. För det fall att någon rättegång inte pågår bör däremot hävningsfrågan prövas av vederbörande underrätt, även om åtgärden har beviljats av en överinstans. Detta får anses följa av lagtexten. som i det senare ledet åsyftar aktuell domstol i första instans.

Bestämmelserna i nuvarande 6 § första stycket andra och tredje meningarna — att en åtgärds bestånd skall prövas av domstolen när målet avgörs och att domstolen kan förordna om en åtgärd i samband med domen — har med ett par mindre jämkningar tagits upp som ett tredje stycke i 8 §. Jämkningarna är främst föranledda av att en domstol enligt förslaget skall kunna bevilja en säkerhetsåtgärd även i fall då talan i saken inte skall prövas i rättegång. Det fallet att sakens prövning i annan ordning bör föranleda att en beviljad säkerhetsåtgärd hävs hänförs till första stycket i paragrafen.

En särskild fråga är om kvarstad eller en annan säkerhetsåtgärd bör bestå, sedan anspråket har prövats i rättegång eller i annan ordning. Ogillas sökandens talan, bör åtgärden som regel hävas. Om talan bifalls, sammanhänger frågan om åtgärdens bestånd med sökandens möjlighet att få verkställighet av domen eller beslutet (se 3 kap. UB). När sökanden kan få verkställighet för sitt anspråk, har han som regel inte längre behov av säkerhetsåtgärden. Hänsyn måste emellertid tas till att verkställighet ofta i praktiken inte kan äga rum förrän någon tid efter det att ett verkställbart avgörande föreligger. Verkställighet skall som regel föregås av en underrättelse till gäldenären. Det kan också nämnas att en part inte alltid kan få en utskrift av domen eller beslutet samma dag som domen eller beslutet meddelas. En säkerhetsåtgärd bör därför som regel inte hävas förrän någon kortare tid har förflutit från det att ett verkställbart avgörande föreligger.

Den nuvarande bestämmelsen i 6 § andra stycket om återgång av en åtgärd som avses i 4 § har tagits upp som 9 § i det föreliggande förslaget.

I 7 § första stycket ahges f.n. att om kvarstad anses böra läggas på arrende, hyra eller annat sådant som utgår av fast egendom, domstolen skall förordna en god man att uppbära medlen samt meddela den betalningsskyldige förbud att utge något till någon annan än den gode mannen. Bestämmelsen motsvarar 184 & UL, som ger överexekutor befogenhet att förordna om kvarstad på arrendeavgift, hyra eller annan avkastning som faller av fast egendom.

Möjligheten att erhålla kvarstad på framtida avkastning av fast egendom torde inte ha utnyttjats i någon större utsträckning. Enligt UB skall bl.a. 12

Prop. 1980/81: 84 7.56 238

kap. 8 § gälla när fast egendom har belagts med kvarstad (16 kap. 14 § andra stycket och 16 § andra stycket). Det innebär att arrendeavgift, hyra eller annan avkastning som förfaller till betalning under kvarstadstiden skall uppbäras av kronofogdemyndigheten eller den som myndigheten förordnar som syssloman, om borgenären begär det och skäl därtill föreligger. Kronofogdemyndigheten skall i ett sådant fall utan dröjsmål meddela den betalningsskyldige förbud att betala till någon annan än kronofogdemyndigheten eller sysslomannen.

Det torde inte finnas något större behov av att kunna få särskild kvarstad på avkastningen av en fastighet, dvs. utan samband med kvarstad på själva fastigheten. Kvarstad på endast framtida avkastning innebär dessutom en tvivelaktig säkerhet, eftersom gäldenären torde vara oförhindrad att överlåta fastigheten. Framtida avkastning torde då troligen undandras kvarstadsborgenären. Av nu anförda skäl har i departementsförslaget inte tagits upp någon motsvarighet till bestämmelsen i 15 kap. 7 § första stycket RB. Det kan påpekas att något hinder inte föreligger mot att särskild kvarstad läggs på en redan förfallen arrendeavgift, hyra o.d. som tillkommer gäldenären, i enlighet med vad som gäller om kvarstad på annan fordran.

I andra stycket av 7 § föreskrivs f.n. att om skingringsförbud meddelas på fast egendom och synnerlig fara föreligger för att egendomen genom vanvård eller på annat sätt väsentligen försämras, domstolen kan på yrkande av den part som har begärt åtgärden förordna en god man att förvalta egendomen. Därjämte meddelas en föreskrift om förskotterande av kostnaden för förvaltningen. Samma befogenhet tillkommer eniigt 181 § UL överexekutor, när denne har meddelat skingringsförbud på fast egendom.

Enligt UB skall en motsvarande befogenhet tillkomma kronofogdemyndigheten, när fast egendom har belagts med kvarstad (16 kap. 14 & andra stycket jfrt med 12 kap. 9 §, se även 16 kap. 16 § andra stycket). Någon särskild bestämmelse om rätt för domstolen att i samband med ett beslut om kvarstad förordna om förvaltning av en fastighet har därför inte tagits upp i nu förevarande förslag.

I fråga om verkställandet i övrigt av en åtgärd som avses i 15 kap. RB gäller f.n. enligt tredje stycket i 7 § vad som föreskrivs i UL. På motsvarande sätt bör UB:s bestämmelser gälla i fråga om verkställighet av en säkerhetsåtgärd som har beslutats enligt 15 kap. RB. Detta följer direkt av UB (se 1 kap. I $ och 16 kap. UB).

Det synes emellertid lämpligt att domstolen i samband med ett beslut om säkerhetsåtgärd skall vid behov kunna meddela en föreskrift rörande verkställigheten av beslutet. Den bör t.ex. vid beviljande av kvarstad till säkerhet för bättre rätt till viss lös egendom kunna föreskriva att egendomen inte skall tas i förvar. I fråga om kvarstad till säkerhet för bättre rätt till en fastighet bör domstolen bl.a. kunna förordna en

Prop. 1980/81: 84 LS 7.56 239

syssloman att omhänderta och förvalta fastigheten. Domstolen bör härvid ha samma befogenheter som annars tillkommer kronofogdemyndigheten enligt UB (se 16 kap. 13, 14 och i6 8§ jfrda med 6 kap. och, beträffande fast egendom, 12 kap. 3—10 §§). Domstolen bör också vid ett förordnande om kvarstad på fast egendom till säkerhet för bättre rätt kunna begränsa kvarstaden till att endast gälla t.ex. ett förbud mot skogsavverkning. Det kan erinras om att UB även innehåller bestämmelser om rättsverkan av kvarstad (16 kap. I4 och 15 §§ och 16 § andra stycket).

I enlighet med det sagda anges i förevarande paragraf att i fråga om verkställandet av en åtgärd som avses i kapitlet finns bestämmelser i UB samt att domstolen får meddela närmare föreskrifter om verkställandet, om det behövs. Det kan påpekas att det ankommer på den som har utverkat ett handräckningsbeslut att hos kronofogdemyndigheten ansöka om verkställighet av beslutet. Delgivning av t.ex. ett föreläggande enligt 3 $ åvilar dock inte kronofogdemyndigheten. Beslut om säkerhetsåtgärd går enligt 17 kap. 14 § andra stycket 4 RB genast i verkställighet.

16 kap. 6 §

I paragrafen föreskrivs att om det i tvistemål uppkommer en fråga om ansvar, utdömande av vite, reseförbud eller någons hållande i häkte, beträffande omröstning därom gäller vad som föreskrivs i 29 kap. Eftersom reseförbud enligt departementsförslaget inte längre skall kunna förekomma i tvistemål, föreslås att vad som sägs om sådant förbud utgår ur paragrafen.

Med anledning av att paragrafen även nämner häktning kan påpekas att en sådan fråga kan komma upp I tvistemål även utan samband med ett reseförbud (se 5 kap. 9 § och 36 kap. 21 §).

17 kap. 148

Denna paragraf innehåller bestämmelser om verkställighet av en dom eller ett beslut i tvistemål som inte har vunnit laga kraft. Enligt första stycket har en domstol en allmän befogenhet att, när det finns skäl därtill, i en dom förordna att den får verkställas utan hinder av att den inte äger laga kraft. I andra stycket finns bestämmelser om beslut som utan något särskilt förordnande får verkställas genast. Detta gäller bl.a. i fråga om beslut, varigenom domstolen har förordnat om någons hållande i häkte eller om kvarstad, skingringsförbud eller annan säkerhetsåtgärd eller om hävande av en sådan åtgärd (punkt 4). Enligt paragrafens tredje stycke får en domstol, när det finns skäl därtill, i ett beslut, varigenom föreläggande har meddelats en part eller någon annan att förete ett skriftligt bevis eller att tillhandahålla ett föremål för syn eller besiktning, förordna att beslutet får verkställas utan hinder av att det inte äger laga kraft.

Närmare föreskrifter om villkoren för verkställighet i nu aktuelia fall finns i 42 & UL. Enligt I mom. i denna paragraf gäller att om en dom enligt

Prop. 1980/81: 84 7.56 240

lag skall verkställas genast. den går I fullbordan såsom lagakraftägande. om inte annat är föreskrivet. Det innebär att en sådan dom i princip verkställs utan särskilda villkor. I 2 mom. anges att om en domstol har förordnat att en dom får verkställas utan hinder av att den inte äger laga kraft. domen också går i verkställighet såsom lagakraftägande, om den vinnande ställer pant eller borgen för det skadestånd som han kan bli skyldig utge om domen ändras. Avser förordnandet verkställighet av en hovrätts dom eller av ett beslut, varigenom ett föreläggande har meddelats någon att förete ett skriftigt bevis eller att tillhandahålla ett föremål för syn celler besiktning, krävs dock inte säkerhet, såvida inte annat har förordnats i domen eller beslutet. Vad som sägs om dom i 42 § gäller även bl.a. beslut av en domstol (37 & I mom. UL).

Bestämmelserna i 42 §& UL skall ersättas av 3 kap. 9 § UB. Beträffande det fallet att en domstol har särskilt förordnat att en dom får verkställas innan den har vunnit laga kraft utgår UB från att det över lag skall tillkomma domstolen att t samband med ett förordnande om att verkställighet får ske före laga kraft avgöra huruvida säkerhet skall ställas för en eventuell skadeståndsskyldighet. I enlighet härmed anges i 3 kap. 9 § UB att en dom som enligt ett förordnande av domstolen får verkställas innan den har vunnit laga kraft verkställs såsom en lagakraftägande dom, om inte annat följer av förordnandet. Bestämmelsen är enligt 3 kap. I $ andra stycket tillämplig även på en domstols utslag eller beslut.

På grund av det anförda bör det i 17 kap. 14 § RB meddelas en generell föreskrift om att domstolen i nu aktuella fall kan föreskriva att säkerhet skall ställas. En bestämmelse härom har tagits in som en ny andra mening i första stycket. Vid bedömandet huruvida säkerhet bör föreskrivas som villkor för verkställighet bör särskilt beaktas sannolikheten för att domen kan komma att ändras i högre rätt. En motsvarande ändring föreslås i paragrafens tredje stycke beträffande editionsföreläggande o.d. Därvid har bestämmelsen fått hänvisa till första stycket. Sistnämnda ändring innebär inte någon saklig nyhet.

Då skingringsförbud inte vidare skall kunna förekomma som en särskild handräckningsform., föreslås att vad som sägs om sådant förbud i paragrafens andra stycke punkt 4 utgår ur lagtexten.

25 kap. I och 3 8§

25 kap. RB innehåller bestämmelser om reseförbud i brottmål. Enligt 1 § kan f.n. reseförbud beviljas bl.a. om det skäligen kan befaras att den som är skäligen misstänkt för ett brott skall genom att bege sig från riket undandra sig att betala skadestånd eller annan ersättning till en målsägande, vilken kan antas komma att ådömas honom på grund av brottet. I 3 § tredje stycket meddelas vissa föreskrifter om behandlingen av en fråga om reseförbud för ett sådant ändamål.

Som har nämnts i det föregående har institutet reseförbud inte tagits upp

Prop. 1980/81: 84 Mn 7.56 241

i departementsförslaget bland de säkerhetsåtgärder som enligt 15 kap. RB . skall stå till buds beträffande fordringar som skall prövas i tvistemål eller i annan liknande ordning. På motsvarande sätt bör även möjligheten att i brottmål erhålla reseförbud till säkerställande av ersättning till en måls-

ägande upphävas. I departementsförslaget har därför vad som i I och 3 8&

sägs om reseförbud till säkerställande av sådan ersättning utgått. |

Det kan påpekas att det förhållandet att reseförbud inte längre skall

kunna meddelas för säkerställande av ersättning till en målsägande inte

inverkar på målsägandens rätt att yrka reseförbud av något annat skäl (se

25 kap. 3 § andra stycket andra meningen, jfr 24 kap. 17 § första stycket andra meningen).

26 kap.

Detta kapitel innehåller f.n. bestämmelser om kvarstad och skingrings-

förbud i brottmål. Dessa åtgärder beslutas av domstolen och kan användas endast för att säkerställa fullgörandet av en betalningsskyldighet, som kan antas komma att ådömas den misstänkte på grund av brottet (1 §). De ford-

ringsanspråk som omfattas är böter, värdet av förverkad egendom eller annan ersättning till det allmänna och skadestånd eller annan ersättning till

en målsägande.

I det föregående har vid 15 kap. förordats att skingringsförbud avskaffas som en särskild säkerhetsåtgärd i fråga om civilrättsliga fordringsanspråk. Förevarande kapitel bör ändras på samma sätt. Det föranleder också att kapitelrubriken bör jämkas. Kapitlet bör vidare, i likhet med 15 kap., anpassas till UB i ett par andra hänseenden.

1§

I förevarande paragraf i förslaget anges, i anslutning till 15 kap. 18, att domstolen under de i paragrafen angivna förutsättningarna får förordna om kvarstad på så mycket av den misstänktes egendom att fordringen kan antas bli täckt. Det innebär bl.a. att även kostnaderna för en blivande

utmätning skall tas med i beräkningen. Domstolen bör som regel inte i sitt

beslut ange vilken egendom som skall beläggas med kvarstad, utan detta skall bestämmas av kronofogdemyndigheten i samband med verkställigheten. I övrigt kan beträffande denna fråga hänvisas till vad som har

anförts vid 15 kap. 1 §.

2—7 §§

På grund av att skingringsförbud skall utmönstras som en särskild

handräckningsform föreslås att vad som sägs om sådant förbud i 2—7 §§ får

utgå.

Enligt 2 § får frågan om kvarstad (eller skingringsförbud) tas upp. på

yrkande av målsäganden endast efter det att åtal har väckts. Detta har

motiverats med att sådana åtgärder inte kan beviljas i tvistemål innan talan

16 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 84

har väckts. Enligt det nu föreliggande förslaget beträffande 15 kap. skall emellertid en domstol kunna bevilja bl.a. kvarstad även om talan inte har väckts i saken. En domstol bör då också enligt 26 kap. kunna bevilja kvarstad på yrkande av målsäganden före åtalet. Andra stycket i 2 § föreslås ändrat i enlighet härmed.

I 6 § första stycket anges f.n. att kvarstad (eller skingringsförbud) skall

omedelbart hävas av domstolen, bl.a. om pant eHer borgen har ställts för skulden. I det föreliggande förslaget har uttrycket pant eller borgen ersatts

av termen säkerhet (fr 15 kap. 8 § i förslaget). I fråga om beskaffenheten av säkerheten bör vad som föreskrivs i 2 kap. 25 § UB vara vägledande. Huruvida erbjuden säkerhet är tillräcklig skall prövas av domstolen, om

säkerheten inte har godkänts av den misstänktes motpart i kvarstadsfrågan.

8§

1 8 § första stycket anges f.n. att om kvarstad anses böra läggas på arrende, hyra eller annat sådant som utgår av fast egendom, domstolen skall förordna en god man att uppbära medlen och meddela den betalningsskyldige förbud att utge något till annan än den gode mannen. Bestäm-

melsen motsvarar 15 kap. 7 § första stycket RB och 184 & UL. Enligt vad som tidigare har sagts beträffande 15 kap. RB skall en domstol för ford-

ringar som avses där inte längre kunna förordna om kvarstad endast på framtida avkastning. På motsvarande sätt bör den nyssnämnda bestäm-

melsen i 26 kap. utgå.

I andra stycket av 8 § föreskrivs f.n. att om skingringsförbud meddelas på fast egendom och det föreligger synnerlig fara att egendomen genom

vanvård eller på annat sätt väsenthgen försämras, domstolen får förordna en god man att förvalta egendomen. Därjämte meddelas en föreskrift om kostnaden för förvaltningen. Enligt UB får kronofogdemyndigheten en

motsvarande befogenhet, när fast egendom har belagts med kvarstad. På samma sätt som när det gäller 15 kap. RB innehåller därför inte förevarande kapitel någon motsvarighet till nysshämnda bestämmelse i 26 kap.

Enligt tredje stycket i paragrafen gäller i övrigt om verkställandet av

kvarstad och skingrningsförbud vad som föreskrivs i UL, dock att vad som

där sägs om pant eller borgen inte skall tillämpas. På motsvarande sätt bör

UB:s bestämmelser gälla i fråga om verkställandet av kvarstad i brottmål. Detta följer direkt av UB. Även rättsverkningarna av kvarstad regleras i

UB. Liksom enligt 15 kap. 10 § i departementsförslaget bör domstolen även

i brottmål kunna vid behov meddela särskilda föreskrifter rörande verkställandet av kvarstad.

Det kan påpekas att det nuvarande undantaget i tredje stycket från UL:s

regler om pant och borgen torde åsyfta föreskriften i 194 § UL om säkerhet som villkor för försäljning i visst fall av egendom som har belagts med kvarstad eller skingringsförbud. Enligt UB skall det emellertid inte krävas

Prop. 1980/81: 84 se 7.56 243

säkerhet. när det undantagsvis blir aktuellt att sälja kvarstadsbelagd egendom. -

I enlighet med det sagda anges t 8 § i den nu föreslagna lydelsen endast att i fråga om verkställandet av kvarstad finns bestämmelser i UB samt att

domstolen får meddela närmare föreskrifter om verkställandet, om det

behövs.

Det kan tilläggas att det ankommer på den som har yrkat kvarstad att hos kronofogdemyndigheten begära att åtgärden verkställs. När åklagaren

har yrkat kvarstad för en enskild målsägandes ersättningsanspråk, får det

anses åligga målsäganden själv att söka verkställighet av kvarstadsbeslutet. Åklagaren bör emellertid underrätta målsäganden härom. Har

domstolen självmant förordnat om kvarstad, bör den också självmant överlämna beslutet till kronofogdemyndigheten för verkställighet. Beslut om kvarstad går genast i verkställighet (30 kap. 12 § första stycket 3).

27 kap. 10 8

I 27 kap. 10 § RB ges bestämmelser om verkställandet av beslag. Ett

beslagtaget föremål skall enligt första stycket tas om hand av den som har

verkställt beslaget eller sättas i förvar under försegling. Om det kan ske

utan fara och annars är lämpligt, får dock föremålet kvarlämnas i innehavarens besittning. I sistnämnda fall skall enligt andra stycket förbud meddelas innehavaren att sälja eller skingra föremålet och, om det anses

behövligt, detta utmärkas genom anslag eller på annat sätt så att det är uppenbart att föremålet har tagits i beslag. Föremålet får nyttjas av innehavaren, om inte förbud däremot meddelas. I tredje stycket anges att ett föremål som har tagits i beslag skall väl vårdas och att noggrann tillsyn skall hållas över att det inte förbyts eller förändras eller att annat missbruk sker med det. Paragrafens lydelse ansluter delvis till UL:s regler om utmätning, kvarstad och skingringsförbud (se 74 § I mom., 180 8 I mom. och

183 § UL).

Beredningen har föreslagit att paragrafen skall jämkas med anledning av UB. Den föreslagna lydelsen innehåller bl.a. en hänvisning till vissa bestämmelser om kvarstad i UB. Förslaget har kritiserats av RÅ, som har ansett att paragrafen inte bör ändras utöver vad som föranleds av UB.

För egen del anser jag att slopandet av skingringsförbud som särskild säkerhetsåtgärd och den nya regleringen av kvarstadsinstitutet bör medföra att förevarande paragraf i RB jämkas (jfr även förslaget till ändring

av 17 kap. 13 § BrB). Detta kan emellertid ske utan hänvisning till UB:s

regler om kvarstad. Ändringarna bör också begränsas till vad som direkt påkallas av UB. I enlighet härmed anges i första stycket i det nu

föreliggande förslaget att ett beslagtaget föremål skall tas i förvar av den

som har verkställt beslaget samt att föremålet dock får lämnas kvar i innehavarens besittning, om det kan ske utan fara och annars är lämpligt.

Vidare sägs i första stycket att ett föremål som lämnas kvar i innehavarens

besittning skall förseglas eller märkas som beslagtaget. såvida det inte framstår som obehövligt (jfr 6 kap. 4 § första stycket och 16 kap. 13 § första stycket UB).

Beträffande rättsverkan av beslag föreslås i andra stycket, i anslutning till 16 kap. 14 § första stycket UB, att den från vilken beslag har skett inte

får överlåta föremålet eller i strid mot ändamålet med beslaget förfoga över

föremålet på något annat sätt. Vidare föreskrivs att ett föremål som inte tas i förvar eller förseglas får nyttjas av innehavaren. om inte annat beslutas Gfr 6 kap. 4 § andra stycket och 16 kap. 13 § första stycket UB).

Det nuvarande tredje stycket i paragrafen har lämnats oförändrat.

30 kap. 12 §

Paragrafen innehåller bestämmelser i fråga om verkställighet av beslut i brottmål som inte har vunnit laga kraft. I första stycket anges i vilka fall

beslut utan något särskilt förordnande får verkställas genast. Enligt andra stycket kan domstolen, när det finns skäl därtill, i ett beslut, varigenom ett föreläggande har meddelats en part eller någon annan att förete ett skriftligt bevis eller att tillhandahålla ett föremål för syn eller besiktning,

förordna att beslutet får verkställas utan hinder av att det inte äger laga kraft.

Som har nämnts i det föregående vid 17 kap. 14 § innehåller 3 kap. 9 § UB föreskrifter om villkor för verkställighet av en dom eller ett beslut som enligt annan lag eller enligt förordnande av domstolen får verkställas innan domen eller beslutet har vunnit laga kraft. Bestämmelserna, som ersätter 42 & UL, är tillämpliga även i fråga om ett beslut som avses i 30 kap. 12 § andra stycket RB. Jag har tidigare redogjort för de ändringar i 17 kap. 14 §

RB som föranleds av 3 kap. 9 § UB. Andra stycket i 30 kap. 12 § RB bör

ändras på motsvarande sätt.

I enlighet härmed föreslås en ny andra mening i andra stycket, enligt

vilken domstolen, i samband med ett förordnande att ett editionsföreläggande m.m. får verkställas omedelbart, skall, när det finns anledning till det, föreskriva att säkerhet skall ställas för skadestånd om beslutet ändras.

Detta tillägg innebär inte någon saklig nyhet (jfr 42 §& 2 mom. andra

meningen UL).

33 kap. 5§

Enligt denna paragraf skall en tredskodom delges genom domstolens försorg endast i vissa angivna fall. Ett sådant fall är att tredskodomen

innebär att en fordran fastställs att utgå med särskild förmånsrätt i fast egendom eller tomträtt. Enligt en övergångsbestämmelse till lagen

(1971:497) om ändring i RB skall vid tillämpning av paragrafen vatten-

fallsrätt likställas med tomträtt. Bestämmelserna om delgivning av tred-

skodom är på grund av 17 § andra stycket lagsökningslagen tillämpliga även i fråga om lagsökningsutslag.

Prop. 1980/81: 84 a 7.56 245

Bestämmelsen om delgivning av tredskodom vid betalningsfastställelse har samband med 77 a § UL. där det föreskrivs att om en domstol har fastställt att en förfallen fordran skall utgå med särskild förmånsrätt i fast egendom, egendomen skall anses utmätt. Denna verkan förfaller emellertid, om inte borgenären senast två månader efter det att beslutet vann laga kraft har begärt försäljning av egendomen (86 § I mom. UL). En tredskodom anses inte ha vunnit laga kraft förrän återvinningsfristen, som räknas från delgivning av tredskodomen (44 kap. 9 & RB), har gått till ända. Enligt 13 kap. 26 5 JB har bestämmelserna angående fast egendom i bl.a. UL motsvarande tillämpning i fråga om tomträtt. Detsamma gäller vattenfallsrätt som har upplåtits enligt äldre lag (12 § och 52 § andra stycket JP).

Enligt UB skall en domstols avgörande, varigenom en förfallen fordran har fastställts att utgå med särskild förmånsrätt i viss egendom, medföra omedelbar utmätningsverkan inte bara i fråga om fast egendom, tomträtt och vattenfallsrätt utan också beträffande registrerat skepp, registrerat luftfartyg och intecknade reservdelar till luftfartyg (4 kap. 27 § första stycket UB, jfr 1 kap. 11 § andra stycket UB och 9 § UBp). Med skepp likställs skeppsbygge (1 kap. 9 §). Enligt 4 kap. 27 § andra stycket UB skall en inträdd utmätningsverkan förfalla, om inte försäljning begärs hos kronofogdemyndigheten inom två månader från det att domstolens beslut vann laga kraft.

Till följd av utvidgningen av fall då en betalningsfastställelse medför utmätningsverkan bör även bestämmelsen om domstolsdelgivning av tredskodomar vidgas. I enkelhetens intresse föreslås att en tredskodom på betalningsfastställelse skall delges genom domstolens försorg, oavsett vad slags egendom betalningsfastställelsen avser. En betalningsfastställelse torde inte annat än undantagsvis förekomma i egendom som inte omfattas av bestämmelsen om utmätningsverkan i 4 kap. 27 § UB. Det torde inte medföra någon olägenhet att delgivning sker genom domstolens försorg även i dessa undantagsfall. Det kan erinras om att den part som har yrkat en tredskodom alltid kan begära enligt förevarande paragraf att tredskodomen delges genom domstolens försorg.

38 kap. 5 §

I paragrafen, som behandlar frågan om föreläggande att förete ett skriftligt bevis, föreslås att vad som sägs om utmätningsmannen ändras till att avse kronofogdemyndigheten. '

49 kap. 48, 50 kap. 5 och 8 §§, 52 kap. 7 § samt 55 kap. 5 och 8 §§

Paragraferna föreslås ändrade så att vad som sägs om skingringsförbud utgår.

Övergångsbestämmelserna

Punkt I. Under denna punkt har tagits upp en bestämmelse om ikraftträdande av ändringarna i RB.

7.56 246

Punkt 2. Enligt departementsförslaget skall institutet reseförbud utgå som säkerhetsåtgärd i ett tvistemål. Reseförbud skall inte heller längre kunna meddelas i ett brottmål för att säkerställa ersättning till en målsägande. Om reseförbud har meddelats enligt de äldre bestämmelserna, bör det upphöra att gälla i och med att de nya bestämmelserna träder 1 kraft. En föreskrift härom har tagits upp som punkt 2 i övergångsbestämmelserna (jfr 36 § första stycket UBp).

Punkt 3. Skingringsförbud skall enligt förslaget utmönstras som en särskild säkerhetsåtgärd. Om ett sådant förbud är gällande när de nya bestämmelserna träder i kraft, bör vad som är föreskrivet om kvarstad tillämpas. En föreskrift härom har tagits upp som punkt 3 i övergångsbestämmelserna (jfr 33 § UBp).

I fråga om kvarstad som har meddelats enligt RB före de nya bestämmelsernas ikraftträdande blir de nya bestämmelserna om kvarstad i RB och UB utan vidare tillämpliga.

Punkt 4. Enligt förslaget skall den nuvarande befogenheten att lägga särskild kvarstad på framtida avkastning av fast egendom upphöra. Har sådan kvarstad beviljats före de nya bestämmelsernas ikraftträdande, bör den emellertid bestå. Med tanke på sådana fall föreslås som punkt 4 att vad som föreskrivs It de nya bestämmelserna om förutsättningar för kvarstad inte inverkar på giltigheten av kvarstad som har beviljats före deras ikraftträdande (jfr 7 § UBp).

Någon motsvarighet till bestämmelsen i punkt 4 torde inte behövas i fråga om övriga säkerhetsåtgärder. Ett godmansförordnande som en domstol före ikraftträdandet har meddelat enligt 15 kap. 7 § andra stycket eller 26 kap. 8 §& andra stycket i samband med ett skingringsförbud får anses bestå även efter ikraftträdandet.

Punkt 5. I fråga om beslag innehåller departementsförslaget i viss mån nya bestämmelser när det gäller verkställandet och rättsverkningarna. Beslag som har beslutats före ikraftträdandet av de nya bestämmelserna torde också i allmänhet ha verkställts dessförinnan. I sådana fall skall ny verkställighet givetvis inte äga rum. Om verkställighet undantagsvis inte har hunnit ske före ikraftträdandet. skall de nya bestämmelserna tillämpas. Några föreskrifter härom torde inte behövas. De nya bestämmelserna om rättsverkan av beslag bör gälla även i fråga om beslag som har ägt rum före ikraftträdandet. En föreskrift härom har tagits upp som punkt 5. Den synes påkallad av att innehavaren vid tillämpning av det nuvarande andra stycket har meddelats förbud att sälja eller skingra egendomen.

Det kan här erinras om att bestämmelsen i 33 kap. 5 § om domstolsdelgvning av en tredskodom, varigenom en fordran fastställs att utgå med särskild förmånsrätt i fast egendom eller tomträtt, föreslås vidgad till att gälla all slags egendom. Det är tydligt att den nya lydelsen avser endast tredskodomar som meddelas efter ikraftträdandet. Någon särskild övergångsbestämmelse härom kan inte anses behövlig.

Prop. 1980/81: 84 7.57 247

7.57 Förslaget till lag om ändring i lagen (1929:145) om skiljemän

Enligt lagen om skiljemän ankommer vissa uppgifter i ett skiljeförfarande på överexekutor. I några fall skall sålunda överexekutor utse eller

entlediga en skiljeman (8 § första stycket. 9 § andra stycket och 10 § första

och tredje styckena, se även 12 §). I ett visst fall skall överexekutor också i

samband med att en skiljeman entledigas förklara skiljeavtalet förfallet (9 §

andra stycket). Det ankommer även på överexekutor att pröva frågan om

förlängning av tiden för en skiljedoms meddelande, när viss tid för meddelandet inte har föreskrivits av parterna (18 § andra stycket). Antalet

ärenden enligt skiljemannalagen har under senare tid uppgått till närmare

50 om året i hela landet.

Beredningen har under åberopande av bl.a. sambandet med rättskipningen föreslagit att överexekutors uppgifter enligt skiljemannalagen flyttas till tingsrätten. Detta har i allmänhet godtagits av remissinstanserna. Några remissinstanser har emellertid ansett att uppgifterna bör ankomma på länsstyrelsen. Härvid framhålls bl.a. att en domare i allmän

domstol kan komma i fråga som skiljeman och att länsstyrelsen har bättre möjligheter att skaffa sig personkännedom. För egen del vill jag anföra

följande.

I förarbetena till skiljemannalagen diskuterades om nämnda uppgifter borde liksom tidigare åvila överexekutor eller om de borde anförtros

allmän underrätt. Som skäl för att inte flytta uppgifterna till domstol åberopades bl.a. att i fråga om städerna en överflyttning i många fall inte skulle innebära någon större förändring, eftersom magistraten eller en ledamot av denna som regel var överexekutor. Beträffande landsbygden anfördes det rådande vikariatssystemet vid häradsrätterna mot en överflyttning.

Uppgiften att utse och entlediga en skiljeman eller att förlänga tiden för en skiljedoms meddelande är inte av exekutiv natur och det är inte heller av andra skäl motiverat att vid överexekutors avskaffande flytta uppgiften till kronofogdemyndigheterna. Den har däremot nära samband med rättskipningen. Domstolarna prövar åtskilliga andra liknande frågor inom den frivilliga rättsvården som handläggs enligt lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden. Det ankommer sålunda på tingsrätten att

utse skiljeman bl.a. i fall som avses i 4 kap. 6 §& 2 mom. vattenlagen och 11 $ lagen om flottning i allmän flottled. Tingsrätten har också att förordna lämplig person för åtskilliga andra uppdrag, t.ex. synemän enligt 9 kap.

24 § JB och god man enligt 3 § lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt.

Det förhållandet att en domare kan komma i fråga som skiljeman behöver enligt min mening inte orsaka några problem i tillämpningen. En

domstol torde kunna erhålla den personkännedom som kan behövas i de ärenden som nu avses.

Alternativet till domstol torde närmast vara länsstyrelsen. På de skäl

Prop. 1980/81: 84 7.58 248

som har anförts 1 det föregående anser jag emellertid att en domstol är mera lämplig för ifrågavarande uppgifter än länsstyrelsen. Av domstolarna får tingsrätten anses bäst lämpad för uppgiften.

På grund härav föreslår jag att överexekutors uppgifter enligt skiljemannalagen i fortsättningen skall ankomma på tingsrätten. Ändringen får betydelse även för skiljeförfaranden som regleras I särskilda lagar, vilka

hänvisar till skiljemannalagens bestämmelser (se t.ex. 3 kap. 3 § fjärde

stycket aktiebolagslagen).

I 22 § skiljemannalagen anges att om Överexekutor finner att en

skiljedom är så ” mörk” att verkställighet inte kan meddelas, skiljedomen

inte utgör hinder för parten att till domstol instämma den fråga som skilje-

männen har prövat. Eftersom verkställigheten av en skiljedom enligt UB skall prövas av kronofogdemyndigheten, föreslås att vad som sägs om överexekutor i 22 § ändras till att avse kronofogdemyndigheten.

26 §, som innehåller bestämmelser om behörig överexekutor, föreslås

ändrad med anledning av att överexekutors uppgifter skall övertas av

tingsrätten. Samtidigt föreslås ett par andra, mindre jämkningar i para-

grafen.

Om ett ärende angående utseende eller entledigande av en skiljeman eler angående förlängning av tiden för meddelande av en skiljedom är anhängigt hos överexekutor vid ikraftträdandet av de nya bestäm-

melserna, bör ärendet även efter ikraftträdandet handläggas av över-

exekutor, dock längst till utgången av år 1982 (jfr 5 och 39 §§ UBp). Det förslås en övergångsbestämmelse härom.

7.58 Förslaget till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

Sb8

I förevarande paragraf anges vad sem i rättshjälpslagen skall förstås med beteckningen domstol. Enligt paragrafen skall vad som sägs om domstol även gälla vissa andra myndigheter, bl.a. överexekutor. Däremot nämns

inte kronofogdemyndigheten. Bestämmelsen är av betydelse bl.a. när det gäller befogenheten att bevilja allmän rättshjälp och förordna biträde (17 och 21 §§) och att fastställa ersättning till biträdet och rättshjälpsavgift (22 och 28 §§). Enligt UB skall överexekutorsinstitutionen avskaffas. Vissa av överexekutors uppgifter, främst uppgiften att förordna om säkerhetsåtgärder

och om handräckning och att pröva klagan över kronofogdemyndighetens

beslut, föreslås i fortsättningen ankomma på domstol (tingsrätten resp.

hovrätten). I dessa fall kommer tingsrätten resp. hovrätten att utan vidare

överta överexekutors befogenheter enligt rättshjälpslagen. Andra

uppgifter som f.n. åvilar överexekutor föreslås, frånsett något undantag,

bli överflyttade till kronofogdemyndigheten. Detta gäller bl.a. uppgiften

Prop. 1980/81: 84 | 7.59 249

att förordna om verkställighet i vissa fall och att ombesörja exekutiv försäljning av fast egendom m.m., däri inräknat fördelning av köpeskillingen. Det torde emellertid inte finnas anledning att ge kronofogdemyndigheten sådana befogenheter enligt rättshjälpslagen som överexekutor f.n. har (jfr prop. 1978/79:90 s. 143 ff).

På grund härav föreslås att vad som sägs om överexekutor i 5 b § rättshjälpslagen får utgå.

10 §

I 10 § första stycket föreskrivs att om den som har beviljats allmän rättshjälp skall ställa säkerhet för att få till stånd kvarstad, skingringsförbud eller annan handräckning enligt RB, UL eller KL. rättshjälpsnämnden får utfärda ansvarsförbindelse på statens vägnar. Vad som sägs om skingringsförbud i bestämmelsen föreslås utgå. Eftersom överexekutors befogenhet att förordna om kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd skall flyttas till tingsrätten och regleras i RB, bör vidare vad bestämmelsen innehåller om UL utgå. Det kan påpekas att säkerhet inte skall krävas för att handräckning skall kunna beviljas enligt den föreslagna handräckningslagen (jfr 192 och 194 §§ UL).

Enligt andra stycket i 10 § har första stycket motsvarande tillämpning i fråga om verkställighet enligt 41 eller 42 & UL, om allmän rättshjälp har beviljats i verkställighetsärendet. Hänvisningen till nämnda bestämmelser i UL föreslås ändrad till att avse motsvarande fall i UB (3 kap. 8 och 9 §§).

33 §

I fjärde stycket av denna paragraf föreslås att hänvisningen till UL ändras till att avse UB.

I övergångshänseende bör beaktas att mål kan handläggas av överexekutor även efter ikraftträdandet av UB. För sådana fall bör den äldre lydelsen av 5 b § rättshjälpslagen tillämpas. Det föreslås en övergångsbestämmelse härom.

Vidare föreslås att vad som sägs i 10 § andra stycket skall gälla även när säkerhet skall ställas enligt övergångsbestämmelserna i 10 och 11 §§ UBp.

7.59 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister

I 3 kap. 7 § denna lag (omtryckt 1977:530) föreslås att vad som sägs om skingringsförbud utgår.