NJA 2003 not 23

Den 23:e. 23. (Ö 857-03) Framställning om utlämning till Litauen av litauiska medborgaren A.A. Riksåklagarämbetet i Litauen begärde i en framställning

27/7 01 att A.A. skulle utlämnas till Litauen. Till stöd för denna begäran åberopades ett häktningsbeslut meddelat av domstol i Jonava 13/6 01. Riksåklagarämbetet i Litauen begärde i en förnyad framställning 3/7 02 att A.A. skulle utlämnas till Litauen. Till stöd för den förnyade begäran åberopades ett häktningsbeslut meddelat av domstol i Kaunas 28/2 02. Enligt beslutet var A.A. misstänkt för att ha begått brottsliga gärningar 5/6 01 i Jonava och under maj 2001 till och med 8/6 01 i olika regioner i Litauen. Misstankarna avsåg mord under försvårande omständigheter, stöld och olovligt innehav av vapen och ammunition. Sedan ärendet enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott överlämnats till RÅ och utredning verkställts, överlämnade RÅ enligt 17 § samma lag ärendet jämte eget yttrande till HD. A.A. motsatte sig utlämning. A.A. dömdes genom en dom från Göteborgs TR 29/8 01 för försök till människorov 5/7 01 i Göteborg till fängelse i tre år samt utvisning med förbud att återvända till Sverige före 29/8 11. Domen fastställdes av HovR:n f V Sv 26/10 01. A.A. avtjänade för närvarande fängelsestraffet. Hon var frihetsberövad i det svenska brottmålet såsom anhållen och häktad sedan 5/7 01 till dess att domen mot henne vann laga kraft. Lindesbergs TR hade 11/3 03 förordnat att A.A., därest hon frigavs från fängelse, skulle träda i häkte om inte utlämningsfrågan dessförinnan prövats och utlämning nekats.

HD:s yttrande: Den brottslighet som avses med häktningsbeslutet 28/2 02 motsvaras för svensk del av mord, grov stöld, egenmäktigt förfarande (grovt brott) och grovt vapenbrott samt brott mot 9 kap. 2 § 1 st. d vapenlagen (1996:67). Det föreligger därför inte något hinder mot utlämning på grund av vad som i 4 § 1 och 2 st. utlämningslagen krävs i fråga om brottens svårhetsgrad.

A.A. har förnekat att hon begått de påstådda gärningarna. Hon har gjort gällande att hinder mot utlämning enligt 8 och 9 §§ utlämningslagen föreligger dels på den grunden att det litauiska häktningsbeslutet är uppenbart oriktigt, dels därför att en utlämning av henne till Litauen skulle vara uppenbart oförenlig med humanitetens krav. I det senare hänseendet har hon också åberopat art. 2 och 3 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Litauen har liksom Sverige anslutit sig till den europeiska utlämningskonventionen. På grund härav skall det av litauisk domstol utfärdade häktningsbeslutet enligt 9 § 3 st. utlämningslagen godtas om det inte framgår att beslutet är uppenbart oriktigt.

A.A. har i nyssnämnda hänseende åberopat bl.a. att hon vid tiden för mordet var i Vilnius och talade med en släktning om sin förestående resa till Sverige. Några uppgifter från släktingen har inte förebragts. Hon har till stöd för sin uppgift företett en järnvägsbiljett från Vilnius till hemstaden Kaunas med avgångstid kl. 21.50 den dag då mordet enligt häktningsbeslutet skulle ha begåtts kl. 20.00. Från mordplatsen - belägen nära en by där hon enligt vad hon uppgivit i och för sig befann sig på morgonen den aktuella dagen - till Vilnius kan man enligt A.A. inte ta sig på den tillgängliga tiden. Vidare har hon gjort gällande att häktningsbeslutet i flera hänseenden innehåller uppgifter om omständigheter som inte är rimliga. Vad hon har anfört innebär emellertid inte att hon på ett klart bindande sätt visat att hon inte begått de påstådda brotten. Det kan därför inte anses framgå i ärendet att det åberopade häktningsbeslutet är uppenbart oriktigt. Hinder mot utlämning möter sålunda inte enligt 9 § utlämningslagen.

A.A. har vidare åberopat att hon har utsatts för dödshot av den litauiska maffian och att hotets realitet visas av att hennes svåger, som arbetade i den litauiska tullen och som liksom hon själv motarbetat maffian, mördats av maffian. Hon löper risk att dödas eller skadas av maffian om hon är i häkte eller fängelse i Litauen. Hon har också åberopat uppgifter i en rapport från Utrikesdepartementet om mänskliga rätttigheter i Litauen år 2002 enligt vilken korruption förekommer inom polis- och rättsväsendet och förhållandena i fängelserna är bristfälliga.

A.A. är misstänkt för allvarlig brottslighet och Litauen har ett berättigat intresse av att få henne utlämnad. Vad A.A. anfört angående de allmänna förhållandena inom rättsskipning och fängelseväsende i Litauen är inte av beskaffenhet att utgöra hinder mot utlämning. Utredningen om hennes personliga förhållanden ger inte heller i övrigt stöd för att hinder mot utlämning skulle föreligga enligt 8 § utlämningslagen eller enligt art. 2 och 3 i Europakonventionen.

HD finner sammanfattningsvis att hinder enligt 1-10 §§ utlämningslagen inte föreligger mot den begärda utlämningen.

HD erinrar om att hinder mot utlämning enligt 11 § utlämningslagen föreligger så länge A.A. undergår fängelsestraff i Sverige.