NJA 2003 s. 203
Förutsättningar för förskott på arvode till konkursförvaltare.
Genom beslut av Stockholms TR d. 25 juni 2001 försattes marchFIRST Sweden AB i konkurs. Till förvaltare utsågs advokaten O.S.
I en framställning som kom in till TR:n d. 15 jan 2002 begärde O.S. förskott på förvaltararvodet med 290 000 kr exklusive mervärdesskatt.
Av en till framställningen fogad arbetsredogörelse framgick bl.a. att konkursbolaget hade ingått i en koncern med verksamhet runt om i världen, att bolaget hade haft fordringar mot flera andra bolag inom koncernen men att det var mycket svårt att fastställa vilka dessa bolag var och om de alltjämt bedrev verksamhet. Vidare uppgavs att bolaget hade en tvistig fordran på ca 8 milj. kr mot ett annat företag. Som grund för sin begäran om förskott anförde O.S. att uppdraget var mycket tidskrävande, bl.a. på grund av konkursens omfattning och komplexitet, samt att konkursen, på grund av det omfattande arbete som skulle behöva utföras med anknytning till den tvistiga fordringen och den fortsatta utredningen rörande koncerninterna fordringar, inte skulle kunna avslutas förrän tidigast efter sommaren 2002. Intill d. 31 dec. 2001 hade enligt O.S. arbete nedlagts i konkursen som väl torde överstiga det yrkade förskottsbeloppet.
Tillsynsmyndigheten, Kronofogdemyndigheten i Stockholm, avstyrkte framställningen.
Beslut TR:n (rådman Tjulander) meddelade d. 6 mars 2002 följande beslut: Med hänsyn till att konkursen vid arvodesframställningen endast pågått ett halvår och det synes möjligt att den kommer att avslutas under innevarande år, finner TR:n att förutsättningar för förskott på förvaltararvodet inte föreligger.
Begäran avslås.
Svea HovR
O.S. överklagade i Svea HovR och yrkade bifall till sin begäran om förskott.
Tillsynsmyndigheten bestred ändring.
HovR:n (hovrättslagmannen Löfmarck, hovrättsrådet Holmquist, referent, och tf. hovrättsassessorn Björnfot Spaak) anförde i beslut d. 24 maj 2002: I det överklagade beslutet anförde TR:n som skäl för sitt avslagsbeslut att det inte finns förutsättningar för förskott på förvaltararvodet eftersom konkursen vid arvodesframställningen endast pågått ett halvår och det syntes möjligt att den skulle komma att avslutas under innevarande år.
O.S. har som skäl för sitt ändringsyrkande anfört främst följande. Det rör sig om ett mycket tidskrävande uppdrag och ett omfattande arbete har lagts ned. Detta har sin grund i att bolaget dels har en tvistig fordran om ca 8 milj. kr mot tredje man, dels synes ha koncerninterna fordringar och skulder uppgående till inte ringa belopp. Utredningen innefattar undersökningar och åtgärder i flera andra länder vilket försvårar och fördröjer handläggningen. Det är lika troligt att arbetet med konkursen inte kommer att kunna avslutas under detta eller ens under nästkommande år. Hänsyn bör tas till såväl konkursens storlek som omfattningen av det arbete som har lagts ned samt till den tid under vilken konkursen alltjämt kan beräknas pågå. Att en konkursförvaltare skall avvakta under mer än ett år på att erhålla ersättning uppgående till flera hundratusen kronor måste anses i högsta grad obilligt.
Tillsynsmyndigheten, som inte har ifrågasatt omfattningen av det arbete som uppdraget har medfört hittills, har framhållit att de uppgifter som förvaltaren har hänvisat till har framgått redan vid TR:n. Tillsynsmyndigheten har understrukit att myndighetens invändningar har haft sin grund i den principiella frågan huruvida förutsättningarna för förskott, med hänsyn till den tid som konkursen pågått och ytterligare kan tänkas fortsätta, varit för handen.
Enligt 14 kap. 12 § KL får rätten tillerkänna förvaltaren skäligt belopp att utgå i förskott innan slutligt arvode bestäms, om det är rimligt med hänsyn till omfattningen av det arbete som uppdraget har medfört, den tid under vilken konkursen har varat och ytterligare beräknas pågå samt övriga förhållanden.
HovR:n finner att de uppgifter om nedlagt arbete och om förväntad ytterligare tidsåtgång för återstående arbete i konkursen, som förvaltaren lämnade vid TR:n, har gett TR:n grundad anledning att bedöma att konkursen kunde beräknas bli avslutad under år 2002. Detta innebär att konkursen totalt kunde beräknas ta ett och ett halvt år innan den avslutades. En sådan tidsutdräkt medför inte att det framstår som obilligt att kräva att förvaltaren, även om redan nedlagt arbete har varit betydande, får invänta konkursens slut innan han får betalt. Vad O.S. har anfört i HovR:n medför ingen annan bedömning. O.S. överklagande skall därför avslås.
HovR:n avslår O.S:s överklagande.
O.S. överklagade och yrkade bifall till sin framställning om förskott på förvaltararvodet.
Riksskatteverket tillstyrkte bifall till yrkandet. Verket ville inte ange vare sig några särskilda tider eller hur stort arvodesbelopp som borde vara "upparbetat" för att förutsättningar för förskott skulle anses föreligga, men menade att omständigheterna i det aktuella fallet gick väl utöver de minimiförutsättningar som krävs enligt 14 kap. 12 § KL.
Konkursförvaltarkollegiernas förening avgav yttrande i målet. Även föreningen tillstyrkte bifall till O.S. yrkande.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Mosesson, föreslog i betänkande följande beslut: Skäl. Genom beslut d. 25 juni 2001 försattes marchFIRST Sweden AB i konkurs, varvid O.S. utsågs till förvaltare. I en framställning av d. 10 jan. 2002, som kom in till TR:n d. 15 samma månad, begärde O.S. förskott på förvaltararvodet med 290 000 kr exklusive mervärdesskatt (362 500 kr inklusive sådan skatt).
Frågan i målet är, om det finns skäl att bevilja O.S. förskott på arvodet.
Möjligheten att tillerkänna en konkursförvaltare förskott på arvodet infördes per d. 1 jan. 1960 genom bestämmelser som togs in i en ny paragraf, 86 a §, i den dåvarande KL (1921:225). För att bifalla en förskottsbegäran krävdes enligt dessa bestämmelser att det förelåg synnerliga skäl.
Vid utarbetandet av den nu gällande KL (1987:672) ansågs att möjligheterna för en förvaltare att uppbära förskott på arvodet borde utvidgas och att de dittillsvarande reglerna i ämnet således borde mjukas upp. Kravet på synnerliga skäl slopades därför i de föreskrifter om förskott som togs in i 14 kap. 12 § denna lag. I förarbetena framhölls emellertid att viss restriktivitet borde upprätthållas även i fortsättningen. (Se prop. 1986/87:90 s. 161 ff. och 384; jfr SOU 1983:24 s. 243 och 350 ff.)
Enligt 14 kap. 12 § 1 st. KL får sålunda rätten tillerkänna förvaltaren skäligt belopp att utgå i förskott innan slutligt arvode bestäms, om det är rimligt med hänsyn till omfattningen av det arbete som uppdraget har medfört, den tid under vilken konkursen har varat och ytterligare beräknas pågå samt övriga förhållanden. I lagtexten anges alltså vissa faktorer som skall beaktas vid bedömningen av förskottsfrågan. Det centrala är emellertid huruvida ett förskott kan anses rimligt med hänsyn till samtliga föreliggande förhållanden. (Här bortses från de formkrav som anges i 2 st. samma paragraf.)
Några generella riktlinjer för bedömningen av frågan om vad som kan anses rimligt låter sig svårligen anges, eftersom det skall göras en samlad prövning i det enskilda fallet. Enbart det förhållandet att en konkurs har varat eller kan beräknas ytterligare pågå jämförelsevis kort tid kan dock inte föranleda slutsatsen att skäl till förskott ej föreligger; omständigheterna i övrigt kan vara sådana att förskott ändå är motiverat.
I förevarande fall hade konkursen pågått i cirka ett halvt år när O.S. begärde förskott. Då hade såväl konkursbouppteckningen som den s.k. förvaltarberättelsen upprättats. Därtill hade två edgångssammanträden hållits. I sitt beslut om att avslå O.S:s förskottsbegäran angav TR:n att det syntes möjligt att konkursen kom att avslutas under år 2002. Som HovR:n anfört fanns det i och för sig grundad anledning för TR:n att göra den bedömningen. Med hänsyn främst till det betydande arbete som O.S. hade nedlagt redan när han hemställde om förskott och det arbete som då kunde antas återstå i konkursen framstår det emellertid som rimligt att han beviljas förskott. Det yrkade beloppet får anses skäligt.
O.S:s överklagande skall alltså bifallas och HovR:ns beslut ändras i enlighet härmed.
Domslut
HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut tillerkänns O.S. förskott på arvodet som förvaltare i marchFIRST Sweden AB:s konkurs med 362 500 kr.
Skäl HD (JustR:n Munck, Lennander, Pripp, Lindeblad, referent, och Calissendorff) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Möjligheten att tillerkänna en konkursförvaltare förskott på arvodet infördes d. 1 jan. 1960 genom bestämmelser som togs in i en ny paragraf, 86 a §, i den dåvarande KL (1921:225). För bifall till en begäran om förskott krävdes enligt dessa bestämmelser att det förelåg synnerliga skäl.
Vid utarbetandet av den nu gällande KL (1987:672) ansågs det att möjligheterna för en förvaltare att uppbära förskott på arvodet borde utvidgas och att de dittillsvarande reglerna i ämnet således borde mjukas upp. Kravet på synnerliga skäl slopades därför i de bestämmelser om förskott som togs in i 14 kap. 12 § KL. I förarbetena framhölls emellertid att viss restriktivitet borde upprätthållas även i fortsättningen. (Se prop. 1986/87:90 s. 161 ff. och 384, jfr SOU 1983:24 s. 243 och 350 ff.)
Enligt 14 kap. 12 § 1 st. KL får sålunda rätten tillerkänna förvaltaren skäligt belopp att utgå i förskott innan slutligt arvode bestäms, om det är rimligt med hänsyn till omfattningen av det arbete som uppdraget har medfört, den tid under vilken konkursen har varat och ytterligare beräknas pågå samt övriga förhållanden. Vid bedömningen av frågan om förskott skall beviljas skall det alltså göras en samlad prövning i det enskilda fallet av samtliga föreliggande förhållanden.
En konkursförvaltare förutsätts ha specialistkunskaper och tillgång till en kontorsorganisation som är anpassad till de arbetsuppgifter som följer med ett förvaltaruppdrag. I flertalet av de konkurser som innehåller tillgångar utförs kvalificerade arbetsuppgifter i konkursen även av annan än förvaltaren. Härav följer att det under förhållandevis kort tidsperiod, i synnerhet vid inledningen av konkursen, kan upparbetas betydande arvode inom ramen för uppdraget. Kostnaden för konkursförvaltarens kontorsorganisation och för arbete som utförs av honom eller hans personal kan inte belastas konkursboet på annat sätt än i samband med att förvaltaren tillerkänns arvode i konkursen. Det likviditetsbehov som därvid uppkommer kan bli orimligt betungande, om inte förvaltaren tillerkänns förskott på sitt slutliga arvode. Detta gör sig särskilt gällande i de fall konkursförvaltaren specialiserat sig på arbete med konkurser och utrymmet för andra uppdrag med löpande fakturering därför är begränsat.
I förevarande fall hade konkursen pågått i cirka ett halvt år när O.S. begärde förskott. Han bedömde i sin begäran om förskott att konkursen var möjlig att avsluta tidigast efter sommaren 2002. Med hänsyn till det arbete som hade nedlagts i konkursen när O.S. hemställde om förskott och den tid som konkursen då ytterligare kunde beräknas pågå fanns det redan på grundval av hans vid TR:n lämnade uppgifter förutsättningar att bifalla hans ansökan om förskott på arvodet. O.S:s överklagande skall alltså bifallas.
Beslut HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut tillerkänner HD O.S. 362 500 kr, varav 72 500 kr utgör mervärdesskatt, att utgå i förskott på hans arvode som förvaltare i marchFIRST Sweden AB:s konkurs.
HD:s beslut meddelades d. 23 maj 2003 (mål nr Ö 2433-02).