NJA 2003 s. 523
Fråga om HovR:n bort hålla sammanträde i ett ärende om förordnande av boutredningsman.
C.C. och B.H. var sammanboende från 1979 till 1988. B.H. dog 1999. C.C. ansökte hos Stockholms TR om att dödsboet efter B.H. skulle avträdas till förvaltning av boutredningsman. Till stöd för sin rätt att påkalla detta anförde C.C. i huvudsak följande. Han sammanbodde med B.H. från 1979 till december 1988 då de separerade. Den 14 mars 1989 ansökte han om förordnande av skiftesman enligt 20 § sambolagen. Efter det att han och B.H. kommit överens om hur bodelning skulle genomföras återkallade han ansökan varefter ärendet avskrevs. Genom överenskommelsen reglerade de fördelningen av deras lösöre. Överenskommelsen innebar vidare att han efter B.H:s avträde från den gemensamma lägenheten på Ulrikagatan skulle erhålla ett belopp uppgående till halva bostadsrättens värde. I november 1993 fick han reda på att B.H. hade avyttrat lägenheten varför han då framförde ett krav mot henne. Han har än idag inte erhållit några pengar. Han har därför en fordran mot dödsboet om 500 000 kr jämte ränta från november 1993. Det totala kravet uppgår till minst 900 000 kr. Med utgångspunkt från bouppteckningen kan dödsboet vara på obestånd, varigenom C.C:s fordran äventyras. Han är därför i egenskap av borgenär berättigad att ansöka om förordnande av boutredningsman. Något giltigt samboavtal har inte funnits mellan honom och B.H. På grund av hans dåvarande ekonomiska situation upprättade de däremot ett skenavtal. På detta sätt fredades deras gemensamma bostad från utmätning. Skenavtalet är inte gällande och B.H. har tidigare uppgett att hon har rivit originalhandlingen. – C.C. har vidare haft en dold äganderätt till bostadsrättslägenheten på Ulrikagatan på grund av att förvärvet av den möjliggjordes av ett kapitaltillskott från honom. Samtliga lånekostnader reglerades genom hans inkomster, då B.H. vid den tidpunkten varken hade tillgångar eller uppbar inkomst. Han har således i vart fall på denna grund en fordran mot dödsboet.
Dödsboet efter B.H. bestred ansökan och anförde till stöd för bestridandet i huvudsak följande. C.C. är inte behörig att ansöka om förvaltning av boutredningsman; C.C. är inte borgenär i dödsboet, ej heller har han i övrigt något stöd för en ansökan. C.C. och B.H. har 1987 upprättat ett samboavtal enligt vilket bodelning mellan dem inte skulle äga rum i enlighet med sambolagen. Detta är inte ett skenavtal. För det fall sambolagen skulle ha varit tillämplig har C.C. under alla förhållanden framfört framställan om bodelning för sent, då den gjorts först efter det att bouppteckningen efter B.H. förrättades d. 21 febr. och mer än tolv år efter det att förhållandet mellan C.C. och B.H. upphörde. C.C. har inte haft dold äganderätt till bostadsrätten. Inte heller har B.H. kommit överens med C.C. om att denne skulle få ersättning på sätt som påstås. De har över huvudtaget inte kommit överens om något i den delen.
TR:n (rådmannen Ivarsson) avgjorde ärendet på handlingarna och anförde i slutligt beslut d. 18 jan. 2002: Skäl. Av 19 kap. 1 § ÄB framgår vilka som är behöriga att ansöka om att egendomen efter en avliden skall avträdas till förvaltning av boutredningsman. Av bestämmelsen framgår bl.a. att dödsbodelägare kan begära att egendom skall avträdas till förvaltning av boutredningsman. För det fall bodelning skall ske är efterlevande make eller sambo dödsbodelägare även om denne inte är arvsberättigad efter den avlidne.
C.C. har hävdat att bodelning inte har skett mellan honom och B.H. men att en sådan skall ske. TR:n finner mot bakgrund av innehållet i det samboavtal som ingetts att C.C. och B.H. avtalat att bodelning ej skulle ske dem emellan. C.C. är således inte dödsbodelägare i B.H:s dödsbo. Det förhållandet att C.C. anser sig ha en fordran mot dödsboet föranleder inte att han är behörig att inge ansökan om att egendomen skall avträdas till förvaltning av boutredningsman. Inte heller i övrigt har framkommit någon omständighet som utvisar att C.C. är behörig att göra sådan ansökan.
Det anförda leder till att ansökningen skall avvisas.
TR:ns beslut. 1. C.C:s ansökan avvisas. – – –.
Svea HovR
C.C. överklagade i Svea HovR och yrkade att TR:ns avvisningsbeslut skulle undanröjas och att målet skulle visas åter till TR:n för förordnande av boutredningsman eller alternativt att HovR:n skulle förordna om boutredningsman. C.C. yrkade vidare att HovR:n skulle hålla sammanträde i målet. Vid sammanträdet ville han att han själv skulle höras under sanningsförsäkran och att vittnesförhör skulle äga rum med revisorn L.H.
HovR:n (hovrättsråden Olding och Ljungqvist, referent, samt tf. hovrättsassessorn Wieslander) anförde i slutligt beslut d. 13 mars 2002: Beslut. Av 19 kap. 1 § ÄB framgår vilka som har rätt att ansöka om att egendom i dödsbo skall avträdas till boutredningsman.
Utredningen ger inte vid handen att C.C. är att anse som dödsbodelägare i dödsboet efter B.H. Inte heller har C.C. gjort antagligt att han är att betrakta som borgenär i dödsboet och att dödsboet är på obestånd eller att hans rätt annars äventyras. C.C. har sålunda inte visat att han är behörig att framställa en ansökan enligt 19 kap. 1 § ÄB.
Enligt 14 § lagen (1996:242) om domstolsärenden skall domstolen hålla sammanträde, om det begärs av enskild part och det inte på grund av någon särskild omständighet inte behövs. Trots att C.C. redan vid TR:n begärde att sammanträde skulle hållas, har TR:n utan att ange skäl härtill underlåtit detta.
Såvitt framgår av handlingarna vill C.C. att sammanträde skall hållas för att han skall höras under sanningsförsäkran och för att vittnesförhör skall äga rum med en annan person som påstås känna till ”samboavtalets karaktär av skenavtal samt C.C:s dolda äganderätt i bostadsrätten”.
Förhör under sanningsförsäkran anses inte kunna äga rum inom ramen för ett sammanträde enligt ärendelagen. Med hänsyn härtill och eftersom den i övrigt åberopade muntliga bevisningen inte kan antas leda till någon annan bedömning i fråga om C.C:s behörighet att ansöka om boutredningsman i dödsboet finner HovR:n att sammanträde inte behövs.
På grund av det anförda avslår HovR:n överklagandet.
HD
C.C. överklagade och yrkade i själva saken att HD skulle undanröja HovR:ns beslut och visa målet åter till TR:n för förordnande av boutredningsman, alternativt att HD skulle förordna boutredningsman.
Dödsboet efter B.H. bestred ändring.
HD meddelade prövningstillstånd i frågan huruvida HovR:n bort hålla sammanträde i ärendet och förklarade frågan om meddelande av prövningstillstånd avseende målet i övrigt vilande.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Dieden, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. Av 19 kap. 1 § ÄB följer att rätten skall, då dödsbodelägare begär det, förordna att dödsboets egendom skall avträdas till förvaltning av boutredningsman, samt utse någon att i sådan egenskap handha förvaltningen. Sådant beslut skall också meddelas på begäran av borgenär, där det kan antas att dödsboet är på obestånd eller att sökandens rätt eljest äventyras.
Av handlingarna framgår att C.C. och B.H. tidigare var sammanboende i en bostadsrättslägenhet till vilken B.H. stod som ägare, att samboförhållandet upphörde år 1988 samt att lägenheten sålts av B.H. år 1990. Hon dog år 1999.
C.C. ansökte hos TR:n om att dödsboet efter B.H. skulle avträdas till förvaltning av boutredningsman. Han gjorde gällande att han var behörig att ansöka dels i egenskap av dödsbodelägare, dels i egenskap av borgenär. Han anförde bl.a. att ett samboavtal mellan honom och B.H. upprättats för skens skull och att de i stället i samband med att deras samboförhållande upplöstes kommit överens om att bodelningen, med avseende på den bostadsrättslägenhet som förvärvats för deras gemensamma boende, skulle ske i samband med en framtida försäljning av densamma. Bodelningen var på grund härav ännu inte avslutad. Därtill gjorde C.C. gällande att han i vart fall hade en fordran på grund av dold äganderätt i bostadsrättslägenheten. B.H:s förvärv av lägenheten hade nämligen möjliggjorts genom kapitaltillskott från honom själv. Han anförde även att det kunde antagas att hans rätt äventyrades.
För att styrka sin behörighet att ansöka i egenskap av dödsbodelägare respektive borgenär åberopade C.C. vittnesförhör med en person som var revisor i bostadsrättsföreningen och förhör under sanningsförsäkran med sig själv. C.C. förklarade att revisorn var bekant med både honom själv och B.H. samt väl insatt i deras ekonomiska förhållanden och kände till såväl samboavtalets karaktär av skenavtal som C.C:s dolda äganderätt i bostadsrätten. C.C. begärde att ärendet skulle sättas ut till muntlig förhandling.
Dödsboet bestred att C.C. var behörig att ansöka om boutredningsmannaförvaltning.
TR:n avgjorde ärendet på handlingarna och avvisade C.C:s ansökan eftersom det inte framkommit någon omständighet som utvisade att han var behörig att göra ansökan. Såvitt framgår av akten har TR:n inte formellt avvisat den erbjudna muntliga bevisningen eller avslagit begäran om muntlig förhandling.
I HovR:n yrkade C.C. att TR:ns beslut skulle undanröjas och att målet skulle visas åter till TR:n, alternativt att HovR:n skulle förordna boutredningsman. Därtill hemställde C.C. att HovR:n skulle hålla sammanträde och åberopade bl.a. samma muntliga bevisning som vid TR:n.
HovR:n, som avgjorde målet på handlingarna, avslog överklagandet. I sitt beslut förklarade HovR:n att förhör under sanningsförsäkran inte anses kunna äga rum inom ramen för ett sammanträde enligt lagen (1996:242) om domstolsärenden (ärendelagen) och att den i övrigt åberopade muntliga bevisningen inte kunde antas leda till någon annan bedömning i fråga om C.C:s behörighet att ansöka om boutredningsman. Följden av detta blev att HovR:n fann att sammanträde inte behövdes.
Enligt 13 § ärendelagen bör det ingå ett sammanträde i förfarandet, när detta kan antas vara till fördel för utredningen eller främja ett snabbt avgörande av ärendet. Domstolen är enligt 14 § i princip skyldig att hålla sammanträde om det begärs av enskild part. Det är bara om ärendet inte skall prövas i sak, om avgörandet inte går parten emot eller om sammanträde av någon annan särskild omständighet inte behövs som domstolen kan avslå en framställning om sammanträde.
Muntlig förhandling kan därutöver vara motiverad av de krav som artikel 6.1 Europakonventionen om mänskliga rättigheter ställer i detta avseende. Ett ärende om förordnande av boutredningsman, liksom frågan huruvida någon är behörig att göra en sådan ansökan, får anses röra sökandens civila rättigheter. Enligt konventionspraxis har i sådant fall part, med stöd av konventionen, rätt till muntlig förhandling i vart fall i en instans om inte de argument som framförs är uppenbart orimliga eller saknar rättslig relevans.
TR:n har inte bifallit C.C:s begäran om muntlig förhandling. Också i HovR:n har han begärt att sammanträde skall hållas. Syftet med detta har varit bl.a. att förebringa muntlig bevisning i form av vittnesförhör för att styrka hans behörighet som sökande. HovR:n har funnit att sammanträde inte behövs. Parterna har haft skilda ståndpunkter i sak. De omständigheter som C.C. önskade få belysta vid sammanträdet och föra bevisning om kan inte anses rättsligt irrelevanta för HovR:ns prövning. HovR:n borde därför ha bifallit hans begäran om sammanträde.
HovR:ns beslut att avgöra målet på handlingarna till C.C:s nackdel utgör ett grovt rättegångsfel. På grund härav bör prövningstillstånd meddelas beträffande målet i övrigt och målet återförvisas till HovR:n för erforderlig handläggning där.
Domslut
HD:s avgörande. HD förklarar att HovR:n bort hålla sammanträde i ärendet. HD meddelar prövningstillstånd i målet i övrigt, undanröjer HovR:ns beslut och visar målet åter till HovR:n för fortsatt behandling.
– – –.
HD (JustR:n Svensson, Regner, Blomstrand, Ella Nyström och Wersäll, referent) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.
HD:s beslut meddelades d. 7 nov. 2003 (mål nr Ö 1162-02).