NJA 1999 s. 602

Fråga om HovR bort hålla muntlig förhandling i mål om skuldsanering. 13 och 14 §§ lagen (1996:242) om domstolsärenden samt artikel 6 punkt 1 i Europakonventionen.

13 och 14 §§ lagen (1996:242) om domstolsärenden samt artikel 6 punkt 1 i Europakonventionen.

S-Å.E. ansökte i december 1995 hos Kronofogdemyndigheten i Örebro län om skuldsanering. Sedan kronofogdemyndigheten i beslut d 25 mars 1996 avslagit ansökan på den grunden att S-Å.E. var att betrakta som näringsidkare, fann Hallsbergs TR i beslut d 14 juni 1996 på anförda skäl förutsättningar föreligga för att inleda ett förfarande om skuldsanering och återförvisade ärendet till kronofogdemyndigheten, som därefter i beslut d 19 juni 1996 inledde skuldsaneringsförfarande. Skuldsaneringsförslaget byggde på bevakade fordringar om sammanlagt 1 251 097 kr. De skulderna hänförde sig i allt väsentligt till näringsverksamhet som S-Å.E. tidigare bedrivit. Sedan flera borgenärer motsatt sig ett d 30 sept 1996 daterat s k nollerbjudande överlämnades ärendet till TR:n.

TR:n (lagmannen Carrick) anförde i slutligt beslut d 29ojan 1997 bl a: Yrkanden m m. ---. I målet är följande upplyst om S-Å.E:s förhållanden. Han är 49 år och har under sin yrkesverksamma tid sysslat med i huvudsak försäljning. År 1987 slutade han som anställd försäljare och i september samma år startade han tillsammans med sin hustru M.E. företaget Temco- Tools AB. Aktiekapitalet var 50 000 kr och aktierna fördelades lika mellan honom och hans hustru. Bolagets verksamhet, som startade d 1 jan 1988, var försäljning av verktyg till industrin och konsultverksamhet inom verkstadsindustrin. Förutom han och hans hustru anställdes en person i bolaget. Bolaget blev dock aldrig lönsamt. Det försattes i konkurs d 3 aug 1989 vid denna TR. Konkursen avslutades d 17 jan 1990. I och med konkursens avslutande krävdes han på 325 000 kr. Det beloppet avsåg konkursbolagets skulder för vilka han gått i borgen. I stället för att infria sitt borgensåtagande genom betalning av skulderna, vilket var en omöjlighet för honom då han saknade medel för detta, köpte han konkursbolagets lager för motsvarande belopp, dvs 325 000 kr. Det verkliga lagervärdet var dock mycket lägre. Efter övertagandet av lagret startade han med detta och sedermera ytterligare upplånat kapital den under enskild firma bedrivna rörelsen "Temco Industriprodukter" och fortsatte på egen hand i stort sett samma verksamhet som aktiebolaget tidigare bedrivit. Rörelsen gick ganska bra i början men vid konjunkturnedgången i början av 1991 vände den ekonomiska situationen och han fick svårt att klara kostnaderna. Han vidtog flera åtgärder för att rädda ekonomin. Således sade han upp anställd personal och sålde rörelsens huvudlager m m till Alfa Tool AB i Malmö, och tog själv anställning där som försäljare på provisionsbasis vid sidan om sin egen verksamhet. För att nedbringa kostnaderna ytterligare sade han upp rörelsens lokaler och fortsatte verksamheten från makarnas gemensamma fastighet, som då utgjorde deras bostad. Trots alla försök kunde han till slut inte klara av den ekonomiska situationen. Den 21 jan 1992 blev han försatt i konkurs vid denna TR. Konkursen avslutades d 25 sept 1992. Samma år såldes också makarnas gemensamt ägda fastighet. Försäljningen gjordes för att dra in pengar till konkursboet. Försäljningspriset täckte dock inte på fastigheten belöpande skulder. - Efter den personliga konkursen fortsatte han sin anställning vid Alfa Tool AB i Malmö fram till slutet av år 1995. Under sommaren samma år införskaffade S-Å.E:s son M., med hjälp av en revisor, ett aktiebolag. Huvudsyftet med detta bolags verksamhet var att med S-Å.E. som anställd fortsätta med den försäljning han redan som anställd utförde för Alfa Tool AB. Han blev inte uppsagd från Alfa Tool AB men företrädare för det bolaget lät honom förstå att bolaget gärna såg att han fortsatte arbeta för det bolaget i andra former än som anställd. Det nyförvärvade bolaget fick också kontrakt med Alfa Tool AB på den försäljningen. Sonens bolag registrerades d 17 okt 1995 med firma "S-Å.E. Verktygscenter i Sverige AB", med adress i Kumla. Att S-Å.E:s eget namn skulle ingå i bolagsnamnet berodde på att han var känd sedan tidigare och på att namnet skulle utgöra goodwill gentemot kunderna. Aktiekapitalet i bolaget är 50 000 kr. Aktierna ägdes först av hans hustru med 49 procent och av hans son M. med 51 procent. Numera äger sonen ensam bolaget. Sonen utgör bolagets styrelse med M.E. som suppleant. När bolaget registrerades blev S-Å.E. registrerad som extern VD och ensam firmatecknare. S-Å.E. har uppgivit att detta var ett misstag och att revisorn sedermera lät ändra på detta så att sonen M. blev VD. S-Å.E. arbetar nu som anställd i sonens aktiebolag. - M.E. är långtidssjuk och erhåller sjukbidrag med 75 %, motsvarande 4 344 kr per månad. Hon avser att begära helt sjukbidrag eller förtidspension. S-Å.E. får ut en lön från bolaget på 11 500 kr per månad samt traktamenten med 1 800 kr per månad. Han ligger borta hela veckor och har därför extrakostnader för mat och logi. Bolaget håller med bil. Makarna hyr en 3-rums lägenhet på 108 kvm för 6 420 kr per månad. Sonen M. bor hemma. Bolaget torde omsätta 500 000 kr per år.

TR:n har tagit del av den förvaltarberättelse som upprättades i S-Å.E:s personliga konkurs 1992 (K 6/92). Av berättelsen framgår att konkursförvaltaren övervägt frågan huruvida S-Å.E. gjort sig skyldig till vårdslöshet mot borgenär genom att fortsätta driften av rörelsen efter våren 1991. Förvaltaren har besvarat frågan nekande.

I målet har sju borgenärer med sammanlagda fordringar om 288 866 kr motsatt sig förslaget om skuldsanering. Bland dessa återfinns Skattemyndigheten i Örebro län som bl a anfört följande. S-Å.E. har sedan 1987 på flera olika sätt bedrivit näringsverksamhet. Företagen har satts i konkurs. Han har även varit försatt i personlig konkurs. Sedermera har han startat ytterligare ett företag, S-Å.E. Verktygscenter i Sverige AB. Företaget drivs fortfarande. Med hänsyn till vad som framkommit i ärendet samt Övriga omständigheter får han anses vara den som leder S-Å.E. Verktygscenter i Sverige AB. I förarbetena till skuldsaneringslagen (prop 1993/94:123) framgår att det tänkta skuldsaneringsnstitutet inte får skada den allmänna betalningsmoralen och att det klart måste framgå att skuldsanering är något som endast tillgrips i extrema situationer liksom att den är förenad med stora uppoffringar. En skuldsanering får därför inte ske om det skulle verka stötande från allmän synpunkt. Härvid får inte minsta tvivel råda om vem som företräder ett företag och om s k bulvanförhållanden. Med hänsyn till det ovan sagda torde det verka stötande ur allmän synpunkt om S-Å.E. beviljas skuldsanering.

TR:n gör följande bedömning.

Sedan d 1 sept 1996 kan skuldsaneringsinstitutet i och för sig även användas beträffande en fysisk person som är näringsidkare, dock endast om det finns särskilda skäl med hänsyn till näringsverksamhetens ringa omfattning och enkla beskaffenhet (se SFS 1996:780).

I målet är upplyst att S-Å.E. är anställd i ett av hans son helägt aktiebolag och att verksamheten bedrivs med samma inriktning som när S-Å.E. var anställd i Alfa Tool AB. Den omständigheten innebär emellertid inte att S-Å.E. är att betrakta som näringsidkare i skuldsaneringslagens mening (jfr Hellners, Mellqvist Skuldsaneringslagen, En kommentar, s 54 f). S-Å.E. skall således i detta mål betraktas som f d näringsidkare. Inget hinder finns för att denna kategori skall kunna komma i åtnjutande av skuldsanering (se a a s 55 och prop 1993/94:123 s 100).

Vad i målet upplysts om S-Å.E:s ekonomiska förhållanden leder TR:n till slutsatsen att han är på obestånd och så skuldsatt att han inte kan antas ha förmåga att betala sina skulder inom överskådlig tid.

För att skuldsanering skall kunna beviljas krävs slutligen att saneringen skall framstå som skälig med hänsyn till gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden. Vid denna bedömning skall särskilt beaktas skuldernas ålder, omständigheterna vid deras tillkomst, de ansträngningar gäldenären har gjort för att fullgöra sina förpliktelser och att på egen hand nå en uppgörelse med sina borgenärer samt det sätt på vilket gäldenären har medverkat under handläggningen av ärendet om skuldsanering. TR:n kan härvid inte underlåta anmärka att S-Å.E:s agerande efter Temco Tools AB:s konkurs, då han av konkursförvaltaren i det bolagets konkursbo med i huvudsak lånade medel övertog ett lager för 325 000 kr, värt cirka 100 000 kr enligt konkursförvaltaren i TR:ns konkurs K 6/92, för att omedelbart starta rörelse med samma inriktning som det konkursdrabbade bolaget han dessförinnan drivit, framstår som äventyrligt. Hans personliga konkurs med ytterligare skuldsättning som följd kan enligt TR:ns mening därför inte enbart tillskrivas den nedgång i konjunkturen som började hösten 1991. Mot denna bakgrund anser sig TR:n inte kunna betrakta skuldsättningen från den tidigare bedrivna näringsverksamheten i den positiva anda som förarbetena rent allmänt ger uttryck för när det gäller denna typ av skuldsättning (jfr a prop s 100). Med hänsyn till vad nu anförts och med beaktande av att S-Å.E. nu är anställd i ett av hans son helägt bolag med exakt den inriktning som utmärkt hans tidigare näringsverksamhet (jfr a a s 55 ö) anser TR:n inte skäligt att S-Å.E. beviljas yrkad skuldsanering.

TR:ns beslut. TR:n lämnar ansökan om skuldsanering utan bifall.

Göta HovR

S-Å.E. överklagade i Göta HovR och yrkade bifall till sin begäran om skuldsanering samt hemställde att HovR:n skulle hålla förhandling i målet.

I en inlaga till HovR:n anförde S-Å.E. bl a: TR:ns redogörelse för S-Å.E:s förhållanden innehåller ett flertal felaktigheter. Påståendet att han i stället för att infria sitt borgensåtagande genom inbetalning av skulderna, vilket varit en omöjlighet för honom då han saknade medel för detta, köpte ut lagret är alldeles missvisande. I samförstånd med konkursförvaltaren har S-Å.E. under tiden för bolagets konkurs och med stöd av annan kreditgivare, därvid personliga säkerheter ställts, förvärvat konkursboets tillgångar för visst belopp. Härigenom blev det sådan utdelning i konkursen att han ej behövde infria sitt borgensåtagande. Påståendet att det verkliga lagervärdet var mycket lägre är ej heller korrekt. Om konkursförvaltaren sålt ut lagret, hade priset naturligt blivit väsentligen lägre. Å andra sidan hade S-Å.E:s förvärv av lager från sedvanlig leverantör medfört högre pris.

S-Å.E. blev ej försatt i konkurs d 21 jan utan begärde själv sitt försättande i konkurs. Fastighetsförsäljningen gjordes ej för att dra in pengar till konkursboet. - Försäljningen berörde endast pantbrevshavare. Försäljningen gjordes för att dra ned makarnas boendekostnader.

S-Å.E:s son M. hade erhållit en utbildning som passade väl samman med den verksamhet som kom att bedrivas av S-Å.E. Verktygscenter i Sverige AB. Förutom kontakterna med Alfa Tool AB hade M. också skapat en kontakt med Standardmekano Försäljnings AB Märsta för att komplettera produktprogrammet. Med avseende på sistnämnda bolags produktprogram har E-bolaget avtal med avseende på försäljningsrättigheter för Mellansverige och Norrland. Genom att S-Å.E. tagit anställning i bolaget och genom användande av S-Å.E:s i branschen välkända namn, har det av sonen bedrivna bolaget förstärkts och har S-Å.E. fått möjlighet till en utkomst.

HovR:n (hovrättspresidenten Åhlen, hovrättsrådet Bång, referent, och hovrättsassessorn Sjöö) anförde i slutligt beslut d 7 okt 1997: HovR:n meddelar prövningstillstånd.

Anledning saknas att hålla muntlig förhandling i målet.

HovR:n anser i likhet med TR:n att det inte föreligger tillräckliga skäl att bevilja S-Å.E. skuldsanering. HovR:n fastställer därför TR:ns beslut.

S-Å.E. (ombud advokaten L.N.) överklagade och yrkade i första hand bifall till sin ansökan om skuldsanering och begärde i andra hand att HD med undanröjande av HovR:ns beslut skulle återförvisa målet till HovR:n för ny handläggning.

Av de berörda borgenärerna förklarade Riksskatteverket och Telia att de inte hade någon invändning mot att målet återförvisades till HovR:n för prövning i sak. Ingen av de övriga motparterna motsatte sig yrkandet om återförvisning.

HD meddelade d 25 jan 1999 prövningstillstånd i frågan om HovR:n varit skyldig att hålla muntlig förhandling och förklarade frågan om prövningstillstånd i målet i övrigt vilande.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Wollsen, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: S-Å.E:s yrkande om att målet skall återförvisas grundas på att HovR:n prövat hans ansökan om skuldsanering utan att först ha hållit muntlig förhandling.

Skuldsaneringsinstitutet syftar till att möjliggöra för en person att under överinseende och skydd av domstol utarbeta och fullfölja en plan för betalning av sina skulder under en begränsad tidsperiod. Enligt motiven till skuldsaneringslagen skall förfarandet, med beaktande av kravet på rättssäkerhet, vara snabbt, enkelt och inte belastas med tidsödande eller kostnadskrävande utredningar. Tvistiga fordringar faller automatiskt utanför en skuldsanering, varför bevisning sällan blir aktuell, och domstolen kan vid den allmänna skälighetsbedömningen pröva om det är skäligt att ansökan beviljas om oklarheter i skuldbilden föreligger. Om ansökan avslås kan gäldenären när som helst komma in med en ny ansökan.

Ett skuldsaneringsärende inleds hos kronofogdemyndigheten som enligt 15 § skuldsaneringslagen (1994:334) skall se till att ärendet blir så utrett som dess beskaffenhet kräver och vid behov kalla gäldenären till ett sammanträde innan ett förslag om skuldsanering upprättas. Om någon borgenär motsatt sig förslaget skall ärendet överlämnas till TR:n, som enligt 22 § 3 st skuldsaneringslagen är skyldig att hålla ett sammanträde till vilket gäldenären och samtliga borgenärer skall kallas. När det gäller behovet av utredning i skuldsaneringsärenden har lagstiftaren utgått från att all behövlig utredning kommer TR:n tillhanda vid ärendets överlämnande från kronofogdemyndigheten. Det förutsätts att prövningen sker så snart som möjligt bl a med hänsyn till att utredningen i skuldsaneringsärenden snabbt kan mista sin aktualitet. TR:ns beslut kan enligt 31 § skuldsaneringslagen endast komma under HovR:ns prövning om HovR:n meddelar prövningstillstånd. För handläggningen gäller, om inget annat följer av skuldsaneringslagen, lagen (1996:242) om domstolsärenden, enligt vilken förfarandet som huvudregel är skriftligt. Av 14 § ärendelagen framgår att domstolen skall hålla sammanträde om det begärs av part, men att sammanträde inte behöver hållas om ärendet inte skall prövas i sak, om avgörandet inte går parten emot eller om ett sammanträde av någon annan särskild omständighet inte behövs.

Härutöver måste hänsyn tas till art 6 i Europakonventionen som ger en part i en tvist om civila rättigheter och skyldigheter rätt till muntlig förhandling. I ett skuldsaneringsärende är det inga anspråk som i och för sig är tvistiga utan det som kan vara tvistigt är istället frågan om gäldenären är berättigad att erhålla skuldsanering, vilken nedskrivningsprocent som skall gälla och hur betalningsplanen i övrigt bör vara utformad. Enligt HD:s mening måste en ansökan om skuldsanering anses röra en civil rättighet enligt konventionen.

Rätten till muntlig förhandling gäller principiellt också i överinstans men frågan om muntlig förhandling behöver hållas där är beroende av vilka grunder som anförts till stöd för yrkandet om ändring i den lägre instansens avgörande. Om dessa grunder är av rent rättslig art eller rättsligt irrelevanta behöver förhandling inte alltid hållas, medan saken ligger annorlunda till om ett avgörande angrips på grunder som har att göra med bevisvärderingen eller med trovärdigheten bos dem som lämnar uppgifter i målet. Ett annat fall där muntlig förhandling inte behöver hållas är att parten avstått från att framställa en begäran därom (jfr HD:s beslut d 9 sept 1999 i målet Ö 3527-97).1

I förevarande ärende har HovR:n prövat huruvida skäl för prövningstillstånd förelegat samt huruvida förutsättningarna för skuldsanering - främst med hänsyn till det s k skälighetsrekvisitet - var uppfyllda.

Av handlingarna framgår att det såväl hos kronofogdemyndigheten som vid TR:n hållits muntligt sammanträde varvid S-Å.E. varit närvarande och muntligen kunnat lägga fram sina synpunkter.

S-Å.E. har i sin överklagandeskrift, med biträde av juridiskt ombud, utförligt argumenterat i sak samt bifogat viss kompletterande skriftlig utredning. Någon muntlig bevisning har det inte varit fråga om. Det har heller inte varit fråga om trovärdigheten av S-Å.E:s uppgifter i sig utan prövningen har mera hänfört sig till den rättsliga bedömningen av de i ärendet föreliggande faktiska förhållandena. Någon oklarhet av rättslig betydelse rörande sakfrågorna i ärendet kan således inte anses ha förelegat. Att S-Å.E. begärt att få vara tillgänglig för avhjälpande av eventuella oklarheter, vilket av HovR:n uppfattats som en begäran om muntlig förhandling, kan närmast ses som en bekräftelse på att en muntlig förhandling skulle bli begränsad till argumentation och plädering med utgångspunkt i den redan föreliggande utredningen.

Även med beaktande av det krav på muntlig förhandling som uppställs i Europakonventionen gör sig motiven för dessa inte med samma styrka gällande i ett ärende om skuldsanering. Vid angivna förhållanden har det inte förelegat en skyldighet för HovR:n att hålla muntlig förhandling. HD avslår yrkandet om att målet skall återförvisas till HovR:n och lämnar frågan om prövningstillstånd i målet i övrigt utan bifall.

HD (JustR:n Lind, Svensson, referent, Danelius, Victor och Pripp) fattade följande slutliga beslut: Skäl. S-Å.E. har som skäl för sitt återförvisningsyrkande anfört att HovR:n avslagit hans yrkande om muntlig förhandling varvid han har hänvisat till art 6 punkt 1 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. En ny muntlig förhandling är enligt S-Å.E. nödvändig, inte minst mot bakgrund av hur målet handlagts i övrigt såväl av TR:n som av HovR:n.

Av handlingarna framgår att S-Å.E. d 1 dec 1995 hos Kronofogdemyndigheten i Örebro ansökt om skuldsanering. I beslut d 25 mars 1996 avslog kronofogdemyndigheten ansökningen med stöd av 12 § 1 st skuldsaneringslagen (1994:334), dvs utan att inleda skuldsanering. S-Å.E. överklagade beslutet till Hallsbergs TR som d 14 juni 1996 återförvisade ärendet till kronofogdemyndigheten för inledande av skuldsanering. Kronofogdemyndigheten höll med stöd av 16 § nämnda lag sammanträde i ärendet d 13 mars 1996. Vid sammanträdet inställde sig S-Å.E. personligen. Kronofogdemyndigheten upprättade därefter ett förslag till frivillig skuldsanering. Förslaget godkändes emellertid inte av samtliga borgenärer. I beslut d 13 nov 1996 överlämnade kronofogdemyndigheten därför ärendet till TR:n för vidare handläggning. TR:n höll skuldsaneringssammanträde d 15 jan 1997 vid vilket S-Å.E. var personligen närvarande. I beslut d 29 jan samma år lämnade TR:n S-Å.E:s ansökan om skuldsanering utan bifall. S-Å.E. överklagade till Göta HovR som meddelade prövningstillstånd.

I HovR:n anförde S-Å.E. - förutom att han inte av TR:n delgivits vissa handlingar i ärendet - att TR:ns redogörelse för hans förhållanden innehöll ett flertal felaktigheter. Det var därför enligt S-Å.E. erforderligt att han fick inställa sig personligen i HovR:n för att kunna klarlägga eventuellt oklara förhållanden. I det överklagade beslutet förklarade HovR:n att det saknades anledning att hålla muntlig förhandling i målet och fastställde TR:ns beslut.

Den fråga HD har att besvara är om HovR:n under angivna omständigheter varit skyldig att hålla muntlig förhandling.

Handläggningen i TR, HovR och HD av mål om skuldsanering sker, om annat inte följer av förfarandereglerna i skuldsaneringslagen, enligt bestämmelserna i lagen (1996:242) om domstolsärenden (se 22 § 2 st skuldsaneringslagen). Enligt ärendelagen bör det i förfarandet ingå ett sammanträde när detta kan antas vara till fördel för utredningen eller främja ett snabbt avgörande av ärendet. Domstolen är skyldig hålla sammanträde, om det begärs av en enskild part. Det är bara om ärendet inte skall prövas i sak, om avgörandet inte går parten emot eller om ett sammanträde på grund av någon annan särskild omständighet inte behövs som domstolen kan avslå en framställning om muntlig förhandling i ärendet (se 13 och 14 §§ärendelagen).

Huvudregeln är alltså att domstolen skall hålla ett sammanträde om det begärs av en enskild part. Undantagen tar sikte på fall där ett sammanträde inte skulle tjäna något syfte. När det gäller HovR är det faktiska behovet av muntlighet generellt sett avsevärt mindre än i TR, om TR:n har hört den enskilde parten muntligt. HovR:n måste emellertid ta hänsyn till Europakonventionens krav, när frågan om domstolen skall hålla muntlig förhandling prövas (prop 1995/96:115 s 107 och 158).

Ett skuldsaneringsärende får anses röra sökandens civila rättigheter enligt Europakonventionen. HD har i ett flertal avgöranden slagit fast att art 6 punkt 1 i Europakonventionen innebär en rätt för en rättssökande till muntlig förhandling i åtminstone en instans. Beträffande rätten till muntlig förhandling i högre instans anses konventionen inte ge någon absolut rätt till muntlig förhandling. Även i konventionsfallen kan således domstolen i vissa fall underlåta att bifalla en framställning om sammanträde, exempelvis när domstolen endast skall pröva en rättsfråga eller en interimistisk fråga som lika väl kan prövas på handlingarna. Om de argument och invändningar som framförs är uppenbart orimliga eller saknar rättslig relevans behöver sammanträde inte heller hållas.

Som framgått av det föregående hävdade S-Å.E. i sitt överklagande till HovR:n att TR:ns redogörelse för sakförhållandena var felaktig i olika hänseenden, och han begärde muntlig förhandling i HovR:n för att kunna undanröja eventuella oklarheter. Med hänsyn härtill och då de sakförhållanden som S-Å.E. önskade ytterligare belysa vid en muntlig förhandling inte kan anses rättsligt irrelevanta, borde HovR:n ha bifallit hans begäran om en förhandling.

HovR:ns beslut att i stället avgöra målet på handlingarna till S-Å.E:s nackdel utgör ett grovt rättegångsfel. På grund härav bör prövningstillstånd meddelas beträffande målet i övrigt och målet visas åter till HovR:n för erforderlig behandling.

Domslut

HD:s avgörande. HD förklarar att HovR:n varit skyldig att hålla muntlig förhandling.

HD meddelar prövningstillstånd i målet i övrigt, undanröjer HovR:ns beslut samt visar målet åter till HovR:n för erforderlig behandling.

HD:s beslut meddelades d 30 sept 1999 (mål nr Ö 4193-97).