NJA 2003 s. 89
Försäkring av tredje mans intresse. Sedan försäkringstagaren väckt talan mot försäkringsgivaren angående försäkringsersättningen har fråga uppkommit om åberopsbördan då det gäller hans rätt att föra sådan talan. 57 § 2 st. lagen (1927:77) om försäkringsavtal.
Stockholms TR
J.O. med firma The Mine of Gems, (TMG), förde efter stämning å Trygg- Hansa Försäkrings AB (Trygg-Hansa) vid Stockholms TR den talan som framgår av TR:ns dom.
Domskäl
TR:n (rådmannen Lundin) anförde i dom d. 22 nov. 2000: Bakgrund. B.O. och hans hustru C.O. startade år 1973 firman Geoart, som ägnar sig åt handel med mineral för samling och dekoration, t.ex. stensmycken och stenskulpturer. En betydande återförsäljare av Geoarts produkter är firman The Mine of Gems (hädanefter TMG), som drivs av J.O., dotter till B.O. och C.O. TMG har en butikslokal på Hornsgatan i Stockholm.
Med anledning av att Geoart firade 25-årsjubileum och att Stockholm var Europas kulturhuvudstad beslutade TMG att under några veckor i maj 1998 anordna en utställning av stensmycken och skulpturer. Till utställningen bjöd man in den tyske stenskulptören L.H. att ställa ut en del av sina verk.
Då L.H:s verk var mer värdefulla än de föremål TMG normalt hade i sin butik kände TMG - inför utställningen - ett behov av att se över sin försäkringssituation, varför man kontaktade sitt försäkringsbolag, Trygg-Hansa. Kontakten resulterade i att TMG utökade sin s.k. butiksplusförsäkring hos Trygg-Hansa på så sätt att lagervärdet under utställningsperioden d. 7 maj 1998 till d. 25 maj 1998 utökades från 200 000 kr till 3 700 000 kr.
Av försäkringsvillkoren framgår bl.a. följande.
Försäkringen gäller endast för försäkringstagaren såsom ägare till försäkrad egendom (p 1.1.1). Försäkringen gäller dessutom för både försäkringstagaren och ägaren om den försäkrade egendomen, såsom i detta fall, är mottagen i kommission, dock enbart i den mån ägaren inte har rätt till skadeersättning genom egen försäkring (p 1.1.2). Skadevärderingsreglerna innehåller bl.a. följande (p 1.10.3):
Skada på varor
- som den försäkrade anskaffat för försäljning värderas till vad det vid skadetillfället skulle ha kostat att ersätta dem med nya av samma slag . . . (Första som-satsen)
- som den försäkrade tillverkat . . . värderas till tillverkningskostnaderna - direkt material, materialomkostnader, direkt arbetslön, tillverknings- och administrationskostnader - vid skadetillfället, dock högst till det pris för vilket egendomen då hade kunnat försäljas. (Andra som-satsen)
- . . .
Vidare framgår av försäkringsvillkoren att försäkringen inte skall bereda den försäkrade någon vinst utan endast ersättning för liden skada, även om försäkringsbeloppet är större (p 1.11).
Den 18 maj 1998 utsattes TMG:s butik för ett inbrott. Vid inbrottet stals två skulpturer tillverkade av L.H. TMG anmälde skadan till Trygg- Hansa. Efter det att Trygg-Hansa uppdragit åt besiktningsmannen A.v.K. att värdera de stulna skulpturerna utgav Trygg-Hansa 468 000 kr i försäkringsersättning till TMG.
Yrkanden och grunder.
TMG har yrkat att TR:n skall förplikta Trygg-Hansa att till TMG utge försäkringsersättning, i första hand med 435 230 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från d. 4 jan. 1999 till dess betalning sker och i andra hand med 232 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från d. 4 jan. 1999 till dess betalning sker.
Trygg-Hansa har bestritt käromålet och inte vitsordat något belopp som skäligt i och för sig. Ränteberäkningen har godtagits.
TMG har som grund för sitt förstahandsyrkande anfört att TMG har ett försäkringsavtal med Trygg-Hansa som omfattar de föremål som blev stulna vid inbrottet d. 18 maj 1998. Enligt försäkringsvillkoren skall Trygg- Hansa utge ersättning för föremålens värde. Föremålens värde uppgår till 903 230 kr. Trygg-Hansa har utgett försäkringsersättning med 468 000 kr, varför 435 230 kr återstår att betala. Som grund för sitt andrahandsyrkande har TMG anfört att TMG och Trygg-Hansa träffat ett avtal om att de stulna föremålens värde uppgår till 700 000 kr. Trygg- Hansa har utgett försäkringsersättning med 468 000 kr, varför 232 000 kr återstår att betala.
Trygg-Hansa har som grund för sitt bestridande i första hand anfört att TMG inte är rätt part i målet då TMG inte har något försäkrat intresse och inte har lidit någon skada. För det fall TR:n skulle finna att TMG är rätt part, har Trygg-Hansa i andra hand anfört att full ersättning redan utgetts. De stulna skulpturernas värde uppgår inte till mer än 468 000 kr, vilket belopp Trygg-Hansa har utbetalat till TMG. Det har inte träffats någon överenskommelse mellan parterna om att ett i förväg bestämt belopp skulle utgå vid ett försäkringsfall och Trygg-Hansa har inte heller gjort något åtagande utöver vad som framgår av försäkringsavtalet eller försäkringsvillkoren.
- - -
Parternas utveckling av talan.
TMG
L.H. är en av världens mest framstående ädelstensskulptörer. Han arbetar i Carl Fabergés anda. Han verkar i Idar-Oberstein, en bergsby i Tyskland, som sedan 1500-talet varit centrum för denna typ av konsthantverk. Hans verk är dyra; råmaterialet är sällsynt, svårarbetat och kräver stor yrkesskicklighet. De är ovanliga på den svenska marknaden. TMG brukade i vanliga fall inte tillhandahålla L.H:s, eller andra liknande, skulpturer i sin butik. L.H. och TMG hade överenskommit att TMG skulle ställa ut hans skulpturer och förmedla eventuella försäljningar. TMG hade således skulpturerna i kommission.
Den utökade butiksplusförsäkringen tecknades med anledning av utställningen. Trygg-Hansa bekräftade den utökade försäkringen genom att skicka ett försäkringsbrev. Då utställningen började närma sig blev B.O. osäker på försäkringsvillkoren, varför han tog ny kontakt med Trygg- Hansa. Han fick då en bekräftelse från Trygg-Hansa att försäkringen hade trätt i kraft på det sätt man kommit överens om. Inför utställningen skickade B.O., enligt överenskommelse med Trygg-Hansa, en lista till Trygg-Hansa av vilken det framgick vilka föremål som skulle ställas ut och vilket värde respektive föremål hade. Bakgrunden till att B.O. skickade listan var att Trygg-Hansa ville veta värdet på de föremål som var försäkrade. Trygg-Hansa framställde inte någon invändning mot listan. Av listan framgår att de stulna skulpturerna, punkterna 50 och 73 på listan, tillsammans hade ett värde av 1 000 000 kr. I listpriset ingick dock mervärdesskatt samt handelsvinst för TMG vid en eventuell försäljning, varför det försäkrade värdet togs upp till 70 % av listpriset eller 700 000 kr.
Efter inbrottet uppgav Trygg-Hansa att försäkringen skulle täcka skadorna och nämnde inte heller då något om att värdet enligt listan inte skulle gälla. Ett antal veckor senare betalade Trygg-Hansa ut 468 000 kr i försäkringsersättning under åberopande av A.v.K:s värdering av de stulna skulpturerna. Eftersom skulpturerna var stulna har hon inte själv sett dem utan har grundat sin värdering på fotografier av dem.
TMG gav tysk expertis i uppdrag att värdera skulpturerna. Två intyg åberopas, ett av K.S. avseende en akvamarinhäst (domsbilaga 1), och ett av Firma R.J. avseende en bergskristallhäst (domsbilaga 2). Anledningen till att man valde tysk expertis var att det i Tyskland, i motsats till i Sverige, finns en marknad för dessa skulpturer. Av värderingsutlåtandena framgår att föremålen har ett sammanlagt värde om minst 205 000 DEM, vilket med en växelkurs om 4,406 SEK för 1 DEM är liktydigt med 903 230 kr. Det beloppet är alltså skulpturernas värde som Trygg-Hansa skall ersätta.
I punkten 1.10.3 i försäkringsvillkoren anges, såvitt här är av intresse, två olika värderingsgrunder för skadad vara. I detta fall är det den första som-satsen som är tillämplig. Enligt denna skall skada på vara som den försäkrade anskaffat för försäljning värderas till vad det vid skadetillfället skulle ha kostat att ersätta dem med nya av samma slag. Det är med anledning av detta värderingarna har utformats som offerter. Det faller sig också naturligt eftersom de stulna föremålen inte var några antikviteter utan var nytillverkade.
Värderingsutlåtandena är ställda till L.H. vilket beror på att de ligger till grund för L.H:s krav gentemot TMG med anledning av inbrottet.
Gentemot Trygg-Hansas invändning om att TMG inte är rätt part har följande anförts.
Av försäkringsvillkoren, p 1.1.1 och 1.1.2, framgår att försäkringen gäller både försäkringstagaren och ägaren om den försäkrade egendomen är mottagen i kommission. Trygg-Hansa har redan utgett försäkringsersättning, 468 000 kr, till TMG i anledning av stölden, utan invändning om att TMG inte skulle vara rätt part och utan att uppställa något krav på att försäkringsersättningen skulle vidarebefordras till L.H. L.H. har för övrigt i brev förklarat att Trygg-Hansa kan betala försäkringsersättning till TMG med befriande verkan gentemot honom.
Trygg-Hansa
Av försäkringsvillkoren framgår: Försäkringen gäller endast för försäkringstagaren såsom ägare till försäkrad egendom. Försäkringen gäller dessutom för både försäkringstagaren och ägaren om den försäkrade egendomen, såsom i detta fall, är mottagen i kommission, dock enbart i den mån ägaren inte har rätt till skadeersättning genom egen försäkring. Den vars intresse är försäkrat är således L.H. Eftersom han är tillverkare av varorna är det den andra som-satsen i p 1.10.3 som är tillämplig. Skada på varor som den försäkrade tillverkat skall således värderas till tillverkningskostnaderna vid skadetillfället, dock högst till det pris för vilket egendomen då hade kunnat försäljas. Vidare framgår av försäkringsvillkoren att försäkringen inte skall bereda den försäkrade någon vinst utan endast ersättning för liden skada, även om försäkringsbeloppet är större (p 1.11). Detta överensstämmer med det s.k. berikandeförbudet.
En depositarie (här TMG, såsom kommissionär) är inte skyldig att ersätta deponenten (här L.H., såsom kommittent) för skada som uppstått genom inbrott. Detta framgår av 12 kap. 2 § HB. TMG är därmed inte ersättningsskyldigt gentemot L.H. och kan då inte heller ses som sakägare. Därmed kan någon ersättning enligt försäkringsavtalet inte utgå till TMG, vilket innebär att TMG inte är rätt part i målet. I enlighet med 57 § försäkringsavtalslagen har tredje man, i detta fall L.H., till vars förmån försäkringen gäller, rätt till utfallande försäkringsbelopp. Eftersom Trygg-Hansa redan har betalat ersättning för skulpturernas värde till TMG, för vidarebefordran till L.H., är emellertid inte heller L.H. berättigad till ytterligare ersättning. Då Trygg-Hansa betalade ut försäkringsersättningen 468 000 kr jämte ränta med 5 129 kr utgick bolaget från att beloppet skulle komma ägaren, dvs. L.H. tillgodo. B.O. hade tidigare skrivit till Trygg-Hansa och angett att ersättningen skulle vidarebefordras till L.H.
Angående skulpturernas värde framgår det av A.v.K:s värdering (domsbilaga 3) att skulpturernas sammanlagda värde är 468 000 kr. A.v.K. är av Stockholms Handelskammare förordnad besiktningsman. Vid värderingen tog hon kontakt med auktionsfirman Christie's i London. Hennes värdering avser priset i handeln i Sverige. Skulpturernas värde är således inte högre än den ersättning som redan utgått.
(Domsbilagorna 1-3 här uteslutna, red:s anm.)
Trygg-Hansa bestrider att något avtal angående skulpturernas värde har ingåtts mellan parterna. Inte heller har man avtalat om att ersättningen vid skada skulle lämnas utan tillämpning av försäkringsvillkorens regler. Trygg-Hansa kan vidare inte vitsorda att man fått del av någon lista med de utställda föremålens värde från TMG. Även om det skulle anses utrett att Trygg-Hansa fått del av listan innebär inte det att man avtalat om vilket belopp som skulle utgå vid en eventuell skada.
Vad gäller de av TMG åberopade värderingsintygen så framgår av deras lydelser att de snarare är att betrakta som offerter och inte som värderingar. Den värdering som är utförd av firma R.J. avser priset vid en beställning av en liknande skulptur och innefattar säkerligen firmans handelsvinst. Av K.S:s värdering framgår inte om mervärdesskatt är inkluderad i priset eller inte. Vidare utgår båda värderingarna från tyska förhållanden vilket inte säger något om vad skulpturerna är värda på den svenska marknaden.
Domskäl
På TMG:s begäran har J.O. hörts under sanningsförsäkran och vittnesförhör hållits med B.O. och C.O. På Trygg-Hansas begäran har vittnesförhör hållits med A.v.K. samt med A.D. och G.H., vilka sistnämnda båda vid den aktuella tiden var försäkringstjänstemän hos Trygg-Hansa. Båda parter har åberopat viss skriftlig bevisning.
TR:n gör följande bedömning.
Partsinvändningen.
Av försäkringsvillkoren p 1.1.2 framgår att försäkringen gäller både för försäkringstagaren och ägaren om den försäkrade egendomen är mottagen i kommission. Det är i målet ostridigt att i den mån TR:n förpliktar Trygg-Hansa att betala något belopp till TMG, skall beloppet vidarebefordras till L.H. Denne har dessutom i ett till TR:n ingivet brev förklarat att honom tillkommande ersättning med befriande verkan kan betalas till TMG. Detta medför enligt TR:ns mening att TMG såsom försäkringstagare har rätt att väcka talan om försäkringsersättning trots att utdömd ersättning inte tillfaller försäkringstagaren utan kommissionären. Av utredningen i målet framgår också att Trygg-Hansas sätt att handlägga försäkringsärendet givit TMG berättigad anledning att tro att Trygg-Hansa delade den uppfattningen. Invändningen om partsställningen skall alltså lämnas utan bifall.
Skadevärderingen.
Angående den stulna egendomens värde har TMG åberopat domsbilaga 1 och 2. De är med hänsyn till lydelsen av p 1.10.3 i försäkringsvillkoren utformade som offerter. Häremot har Trygg-Hansa åberopat värderingsutlåtande av A.v.K., domsbilaga 3.
A.v.K. har som vittne berättat att hon har en bakgrund som konsthistoriker och har arbetat inom konstbranschen, bl.a. hos Beijers Auktioner, samt att hon sedan 1991 ägnat sig åt konstvärderingar, t.ex. försäkringsvärderingar, i egen regi. Angående omständigheterna vid den aktuella värderingen har hon uppgivit följande. Hon fick uppdraget mitt i sommaren från Trygg-Hansa. Det gällde marknadsvärdet i Sverige beträffande två stulna skulpturer. Som underlag fick hon uppgifter per fax med detaljer om vad det var för sorts skulpturer. Hon fick dessutom färgkopior av fotografier av skulpturerna. Hon har aldrig sett skulpturerna. Hon ville göra en bedömning av marknadsvärdet i Sverige och försökte därför få tag i en kollega men misslyckades eftersom det var semestertider. Hon kontaktade då Christie's juveleraravdelning i London. Hon fick tag i en dam där och skickade materialet till denna och fick som svar uppgift om vilka auktionspriser som Christie's skulle sätta på föremålen: 5 000-7 000 GBP (= 60 000- 85 000 SEK) för akvamarinhästen och 3 000-5 000 GBP för bergkristallhästen (= 36 000-60 000 SEK). Med utgångspunkt i det svaret kom hon med stöd av sin erfarenhet fram till ett marknadsvärde genom att väga hop olika faktorer, såsom den ekonomiska konjunkturen, hur känd konstnären är, tidigare försäljningar och en bedömning av den kvalitet skulpturerna var utförda med. Hon hade ingen kontakt med tillverkaren i Idar-Oberstein. Anledningen till det var svårigheter på grund av att hon egentligen hade semester och satt på landet och gjorde jobbet där.
Angående hur ett stulet föremål skall värderas enligt försäkringsvillkoren innebär, såsom framgår av det föregående, p 1.10.3 i huvudsak att, beroende på vem som är att anse som försäkrad, föremålet skall värderas till återanskaffningsvärde ("första som-satsen") eller till tillverkningskostnaderna ("andra som-satsen"), dock högst till det pris för vilket egendomen då hade kunnat försäljas. A.v.K. har värderat föremålen efter ett förmodat marknadsvärde i Sverige och har inte utgått från återanskaffnings- eller tillverkningskostnad. Därför och med hänsyn till vad som framkommit om vilket underlag A.v.K. haft för sin värdering, finner TR:n att den inte kan läggas till grund för TR:ns bedömning. De båda offerter, domsbilaga 1 och 2, som TMG åberopat är däremot utformade i enlighet med försäkringsvillkorens anvisningar, utom i ett avseende: Trygg-Hansa har invänt att det i R.J:s offert, domsbilaga 2, angivna beloppet torde innefatta handelsvinst, något som TMG inte gendrivit. I brist på närmare utredning om handelsvinstens storlek lägger TR:n till grund för beräkningen den uppgift som TMG lämnat om att ett avdrag om 30 % skulle göras med hänsyn till handelsvinst och mervärdesskatt. Av dessa 30 % torde mervärdesskatten utgöra 6 %, varför handelsvinsten kan beräknas till - avrundat - 25 %. Bergkristallhästen skall därför tas upp till 71 250 DEM. Det sammanlagda värdet för de båda föremålen blir därmed 181 250 DEM motsvarande med tillämpning av ovan använda växelkurs 798 588 SEK. Det sagda leder till att käromålet skall bifallas i så måtto att Trygg-Hansa skall förpliktas att betala 330 588 kr jämte ränta.
- - -.
Domslut
Domslut
Trygg-Hansa Försäkrings AB skall till J.O. med firma The Mine of Gems betala 330 588 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från d. 4 jan. 1999 till dess betalning sker. - - -.
Svea HovR
Trygg-Hansa överklagade i Svea HovR och yrkade i själva saken att HovR:n skulle ogilla J.O:s vid TR:n förda talan.
J.O. med firma TMG bestred ändring.
Domskäl HovR:n (hovrättslagmannen Forssberg och hovrättsrådet Frideen) anförde i dom d. 27 nov. 2001: HovR:ns domskäl. I HovR:n har förnyade förhör hållits med de personer som hördes vid TR:n och åberopats samma skriftliga bevisning som vid TR:n.
På grundval av utredningen, som är i huvudsak densamma som vid TR:n, gör HovR:n följande bedömning.
För att rätt till försäkringsersättning skall föreligga krävs att en skada som omfattas av försäkringen uppkommit för den som har ett försäkrat intresse. TMG har inte gentemot Trygg-Hansas bestridande visat att bolaget, som ostridigt tagit emot de aktuella varorna i kommission, för egen del lidit någon sådan skada på grund av stölden. Att L.H. på grund av ett särskilt åtagande från TMG:s sida eventuellt kan ha ett krav mot TMG på ersättning för de stulna föremålen är inte något som omfattas av försäkringen, vilket TMG inte heller gjort gällande i målet. Av 57 § 2 st. lagen (1927:27) om försäkringsavtal följer visserligen att försäkringstagaren, med vissa undantag, äger förhandla med försäkringsgivaren och uppbära utfallande försäkringsbelopp som tredje man, i detta fall L.H., på grund av ett försäkringsfall har rätt till. TMG har emellertid inte i målet åberopat sig på denna rätt och vad som i förevarande fall gäller i detta hänseende har därför inte utretts. I stället har TMG i denna del endast anfört att Trygg-Hansa redan betalat försäkringsersättning till TMG utan att uppställa något krav på att försäkringsersättningen skulle vidarebefordras till L.H. samt att denne i brev förklarat att Trygg-Hansa kan betala försäkringsersättningen till TMG med befriande verkan gentemot honom. Vad som sålunda anförts kan inte anses innebära att L.H. överlåtit sin fordran på TMG på sådant sätt att TMG kan vinna bifall till en talan om den försäkringsersättning som enligt försäkringsavtalet kan tillkomma L.H. som ägare av de stulna föremålen. Med ändring av TR:ns dom skall därför TMG:s talan ogillas.
- - -.
Domslut HovR:ns domslut. 1. Med ändring av TR:ns dom ogillar HovR:n käromålet - - -.
Hovrättsrådet Wiegert var av skiljaktig mening och anförde: Av bestämmelsen i 57 § 1 st. försäkringsavtalslagen framgår att tredje man, till vars förmån försäkringen gäller, har rätt till utfallande ersättningsbelopp. Dock gäller enligt andra stycket i samma bestämmelse att försäkringstagaren i ett fall som detta - då tredje mannen inte är namngiven i avtalet eller på annat sätt anmält att han själv vill bevaka sin rätt - har rätt att förhandla med försäkringsgivaren och uppbära ersättningsbeloppet. Det har i målet inte gjorts gällande att nämnda bestämmelse inte skulle vara tillämplig på parternas förhållanden. På grund härav och under hänvisning till de av TR:n i övrigt anförda skälen anser jag att Trygg-Hansas invändning vad avser partsfrågan inte kan vinna bifall.
- - -.
HD
J.O. med firma TMG överklagade och yrkade i själva saken att HD skulle bifalla TMG:s talan.
Trygg-Hansa bestred ändring.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Tomth, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. Genom HovR:ns dom har TMG:s talan ogillats bland annat på den grunden att TMG inte har åberopat den rätt en försäkringstagare i vissa fall har enligt 57 § 2 st. lagen (1927:77) om försäkringsavtal att förhandla och uppbära ersättning för tredje mans räkning.
TMG har som grund för sin talan åberopat ett försäkringsavtal med Trygg- Hansa som omfattar de föremål som blev stulna vid inbrott d. 18 maj 1998. I målet är ostridigt att tredje man har rätt till ersättning för föremålens värde ur försäkringen och att TMG mottagit föremålen i kommission från ägaren.
Frågan i målet är vilka omständigheter TMG behöver åberopa för att ha rätt att föra talan för tredje mans räkning.
Enligt 57 § 2 st. försäkringsavtalslagen får försäkringstagaren förhandla med försäkringsgivaren och uppbära ersättningsbeloppet för tredje mans räkning, om inte tredje mannen är namngiven i avtalet eller eljest bestämt utmärkt eller han anmält sig vilja själv bevaka sin rätt.
Den s.k. åberopsbördan, dvs. skyldigheten för den ena eller andra parten att åberopa de omständigheter som konstituerar ansvar eller frihet från ansvar, bör i en tvist av ifrågavarande slag fördelas utifrån processens ändamålsenliga anordnande. Utifrån detta bör åberopsbördan så fördelas, att processmaterialet inte onödigtvis utvidgas utan så vitt möjligt begränsas till det som verkligen är tvistigt mellan parterna. Fördelningen skall i första hand förhindra att ett stort antal alternativa rättsfakta måste göras till processmaterial för domen. I andra hand bör åberopsbördan för sådana rättsfakta som ofta är ostridiga placeras så att dessa dras in i målet endast om de är tvistiga (jfr Robert Boman, Om åberopande och åberopsbörda i dispositiva tvistemål, 1964, s. 198 f.).
Den omständigheten att tredje man är angiven i försäkringsavtalet eller eljest utmärkt torde i de flesta fall vara ostridig. Skulle tvist uppstå rörande denna fråga har parterna samma möjligheter att föra bevisning därom. Tredje mans anmälan att han själv vill bevaka sin rätt skall riktas till försäkringsgivaren. Det ligger därför närmast till hands att placera åberopsbördan för denna omständighet på försäkringsgivaren.
För att processmaterialet inte skall bli större än nödvändigt bör med hänsyn till detta åberopsbördan för de ovan nämnda omständigheterna fördelas på försäkringsgivaren.
Trygg-Hansa har inte åberopat någon av de nu aktuella omständigheterna till grund för sin talan. TMG har därför rätt att föra talan för tredje mannens räkning med stöd av 57 § 2 st. försäkringsavtalslagen. På grund av det anförda skall HovR:ns dom undanröjas och målet visas åter till HovR:n för fortsatt behandling.
Domslut
HD:s avgörande. HD undanröjer HovR:ns dom och visar målet åter till HovR:n för erforderlig behandling.
- - -.
Skäl HD (JustR:n Svensson, Lennander, referent, Håstad, Dahllöf och Ella Nyström) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Enligt 35 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal kan en skadeförsäkring även avse tredje mans intresse. För de fall där tredje mans rätt inte uttryckligen anges i försäkringsavtalet stadgas i 54 § att försäkringen, om inte annat framgår av omständigheterna, skall anses gälla till förmån för envar som, t.ex. i egenskap av ägare eller panthavare, har intresse av att egendomens värde inte minskas eller går förlorat.
Av 57 § 1 st. försäkringsavtalslagen framgår att tredje mannen, när han har företrädesrätt till försäkringsersättningen, också har rätt att själv uppbära ersättningen från försäkringsgivaren (se Hellner, Försäkringsrätt, 2 uppl. 1965, s. 327). Enligt andra stycket i bestämmelsen är emellertid även försäkringstagaren behörig (legitimerad) att förhandla med försäkringsgivaren och att uppbära ersättningsbeloppet. Detta innebär att försäkringstagaren - oberoende av den inbördes företrädesrätten till försäkringsersättningen - är behörig att föra talan vid domstol om ersättningen och att försäkringsgivaren kan utbetala denna till försäkringstagaren med befriande verkan (se t.ex. Hellner a.a. s. 327 ff. och Hult, Föreläsningar över försäkringsavtalslagen, 1936, s. 177 ff.). Det sagda gäller dock inte om tredje mannen är namngiven i avtalet eller eljest bestämt utmärkt i detta eller har anmält att han själv vill bevaka sin rätt.
HovR:n har ogillat TMG:s talan bl.a. på den grunden att TMG inte har åberopat den behörighet som en försäkringstagare har enligt 57 § 2 st. försäkringsavtalslagen.
Som grund för sin talan har TMG åberopat ett försäkringsavtal med Trygg- Hansa vilket omfattar de föremål som blev stulna vid inbrottet d. 18 maj 1998 och berättigar till ersättning för föremålens värde. Enligt försäkringsvillkoren gäller försäkringen för både försäkringstagaren och ägaren, bl.a. om den försäkrade egendomen är mottagen i kommission. Det är i målet ostridigt att TMG mottagit föremålen i kommission från L.H.
Villkoret att försäkringen avser både försäkringstagarens och tredje mans intresse har stöd i 35 § försäkringsavtalslagen (jfr 54 § samma lag). Några särskilda regler om försäkringstagarens behörighet finns inte i försäkringsavtalet. Försäkringsavtalslagens regler härom skall därför tilllämpas i målet. De omständigheter TMG har åberopat räcker för att domstolen skall vara skyldig att beakta den rätt att uppträda som part i målet som försäkringstagaren har enligt 57 § 2 st. försäkringsavtalslagen.
Som framgått innehåller emellertid sist nämnda bestämmelse ett par undantag då försäkringstagarens behörighet inte gäller. Huruvida tredje mannen är namngiven i avtalet eller eljest bestämt utmärkt i detta torde i regel vara ostridigt. Däremot kan frågas vem av parterna som har åberopsbördan beträffande den omständigheten att tredje mannen har anmält att han själv vill bevaka sin rätt. En sådan anmälan utgör ett s.k. rättsupphävande faktum, som det inte lämpligen bör ankomma på käranden att åberopa (jfr Boman, Om åberopande och åberopsbörda i dispositiva tvistemål, 1964, s. 206 f. och 261 f.). Till detta kommer den praktiska synpunkten att anmälan skall ske till försäkringsgivaren (NJA II 1927 s. 461) och att det då ter sig naturligt att det är denne som skall invända att sådan gjorts. Åberopsbördan beträffande undantagen i 57 § 2 st. försäkringsavtalslagen bör därför ligga på försäkringsgivaren. Detsamma bör, av bl.a. anförda skäl, gälla bevisbördan.
I förevarande fall är det ostridigt att L.H. inte är namngiven i avtalet eller eljest bestämt utmärkt i detta. I målet har åberopats en skrift från L.H. där denne intygar att Trygg-Hansa vid bifall till TMG:s talan kan betala ut försäkringsersättningen till försäkringstagaren med befriande verkan. Detta intyg bekräftar den behörighet försäkringstagaren har enligt 57 § 2 st. försäkringsavtalslagen och kan inte sägas innebära att L.H. angett att han vill bevaka sin rätt själv.
Av det sagda följer att TMG har rätt att föra talan som part i målet. Frågan om rätten till ytterligare försäkringsersättning har inte i sin helhet prövats av HovR:n. På grund av det anförda skall HovR:ns dom undanröjas och målet återförvisas till HovR:n för fortsatt behandling.
Beslut HD:s avgörande. HD undanröjer HovR:ns dom och visar målet åter till HovR:n för erforderlig behandling.
HD:s beslut meddelades d. 11 mars 2003 (mål nr T 4697-01).