NJA 2004 s. 317

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Erik Lembke) anförde i beslut den 19 december 2001:

B.L.-L. har som grund för sitt yrkande anfört. Under betänketiden träffade parterna ett avtal om bodelning som för sin slutliga giltighet var beroende av att parterna bekräftade överenskommelsen sedan domen på äktenskapsskillnaden vunnit laga kraft. Bodelningsparter äger rätt att på sätt som skett villkora den fortsatta giltigheten för en preliminärt träffad överenskommelse. Ingen av parterna har bekräftat bodelningsavtalet och B.L.-L. har inte för avsikt att göra det. Det mellan parterna träffade avtalet om bodelning skall därför betraktas som en nullitet. Därmed följer att bodelningsavtal parterna emellan inte har träffats. Något nytt bodelningsavtal kan inte träffas utan biträde av bodelningsförrättare. B.L.-L. godtar den bodelningsförrättare som tingsrätten förordnar.

S.S. har som grund för sitt bestridande anfört. Föravtal till bodelning kan enbart ingås innan talan om äktenskapsskillnad är väckt. Avtal kan förvisso rubriceras som ett föravtal även om det ingås sedan talan om äktenskapsskillnad väcks, men sådana avtal är då inte föravtal enligt lagens mening. Dessa avtal är att anse som partiella bodelningsavtal eller som villkorade bodelningsavtal. Det avtal som parterna ingått är ett bodelningsavtal och det finns inga villkor förenade med avtalet som skall uppfyllas vid en senare tidpunkt. Kravet på bekräftelse i avtalet saknar juridisk relevans eftersom det inte finns något lagstadgande som medger att man bekräftar ett normalt bodelningsavtal efter lagakraftvunnen dom. I bodelningsavtalet har angivits att ”med förevarande bodelning förklarar vi oss till alla delar nöjda”. Härigenom är parternas samtliga ekonomiska mellanhavanden såvitt avser äktenskapsskillnaden fullt och slutligt reglerade. Avtal av det slag som parterna har ingått kan aldrig betraktas som en nullitet utan det är alltid en mellan parterna giltig handling som de båda är bundna av.

Tingsrättens skäl

Enligt 17 kap. 1 § ÄktB skall domstol, om makarna inte kan enas om bodelning, på ansökan av make förordna någon att vara bodelningsförrättare. Av bestämmelsen följer bl.a. att bodelningsförrättare inte skall förordnas om det framgår att bodelning redan skett. Frågan i målet är således om det avtal som parterna undertecknat är att betrakta som en slutlig bodelning.

Bodelning med anledning av äktenskapsskillnad skall enligt 9 kap. 4 § ÄktB förrättas när äktenskapet har upplösts men skall, om någon av makarna begär det, ske så snart ett äktenskapsskillnadsmål anhängiggjorts. I 9 kap. 5 § ÄktB stadgas att över bodelningen skall upprättas en handling som skrivs under av båda parterna.

Enligt 9 kap. 13 § ÄktB får makar inför en omedelbart förestående äktenskapsskillnad avtala om den kommande bodelningen eller om annat som har samband med denna (föravtal). Över avtalet skall upprättas en handling som undertecknas av makarna.

Ingen av parterna har gjort gällande att det avtal som de träffat den 22 september 1999 har varit ett föravtal. Eftersom en slutlig bodelning enligt 9 kap. 4 § ÄktB kan ske efter det att ansökan om äktenskapsskillnad gjorts framstår det också som tveksamt om avtalet haft denna innebörd (jämför bl.a. Tottie, Äktenskapsbalken och promulgationslag m.m., 1970 s. 287). Avtalet är i stället - vilket parterna också är överens om - ett bodelningsavtal. Av avtalet framgår att det skall bekräftas när domen på äktenskapsskillnad vunnit laga kraft. Innebörden av detta måste enligt tingsrättens bedömning vara att bodelningsavtalet varit villkorat på det sättet att parterna haft att bekräfta avtalet när domen på äktenskapsskillnad vunnit laga kraft för att avtalet skulle bli slutligen gällande. Eftersom makar vid bodelning har full avtalsfrihet mellan sig har det stått parterna fritt att avtala på detta sätt. Det är ostridigt att parterna inte bekräftat avtalet på sätt som nu sagts. Någon slutlig bodelning har därmed inte ägt rum mellan parterna. Då B.L.-L. och S.S. uppenbarligen inte kan enas om bodelning finns det inget hinder mot att förordna om bodelningsförrättare.

Advokaten I.B. har uppgett att hon är villig att åtaga sig uppdraget som bodelningsförrättare.

Tingsrättens slutliga beslut

Tingsrätten förordnar advokaten I.B. att vara bodelningsförrättare vid bodelning mellan B.L.-L. och S.S.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Ingemar Sundén, Agneta Carlquist och Ingrid Engqvist Lunning, referent) anförde i beslut den 27 juni 2002:

Enligt 17 kap. 1 § ÄktB skall, om makarna inte kan enas om bodelning, domstol på ansökan av make förordna någon att vara bodelningsförrättare. Av bestämmelsen följer bl.a. att bodelningsförrättare inte skall förordnas om det framgår att bodelning redan har skett. I 9 kap. 13 § första stycket samma balk stadgas att makar får inför en omedelbart förestående äktenskapsskillnad avtala om den kommande bodelningen eller om annat som har samband med denna (s.k. föravtal). Över avtalet skall upprättas en handling som undertecknas av makarna. Avtalet kan ingås även sedan talan om äktenskapsskillnad väckts och innan dom i målet har vunnit laga kraft. För att föravtalet skall få verkan av bodelning måste makarna skriftligen bekräfta detta inom nämnda tidsperiod (se Tottie, Äktenskapsbalken och promulgationslag m.m., 1990 s. 287 f.). I förevarande fall har S.S. och B.L.-L. under pågående betänketid upprättat och undertecknat en såsom bodelningsavtal betecknad handling. Enligt avtalet skulle bodelningen bekräftas sedan domen på äktenskapsskillnad vunnit laga kraft. Det är ostridigt att så inte har skett. Mot bakgrund av det anförda finner hovrätten att någon slutlig bodelning inte har ägt rum mellan parterna. Då S.S. och B.L.-L. uppenbarligen inte kan enas om en bodelning, föreligger det således inte något hinder mot att förordna en bodelningsförrättare. Tingsrättens beslut skall följaktligen fastställas.

Domskäl

HD (justitieråden Munck, Regner, referent, Dahllöf och Nyström) meddelade den 28 maj 2004 följande beslut:

Skäl

Huvudfrågan i målet är om bodelning skett mellan S.S. och B.L.-L. genom det avtal som de träffat den 22 september 1999 efter det att de gemensamt ansökt om äktenskapsskillnad och innan äktenskapet upplöstes. I avtalet, som betecknas bodelningsavtal, antecknas att de gemensamt ansökt om äktenskapsskillnad och att avtalet träffas med anledning därav. I övrigt innehåller avtalet bl.a. följande. En jordbruksfastighet med tillhörande näringsverksamhet utgjorde S.S:s enskilda egendom och skulle kvarstå på honom ensam. Ett bodelningsvederlag på 200 000 kr för beräknad andel av nettolikvid vid försäljning av mark från fastigheten skulle utbetalas av S.S. till B.L.-L. enligt angiven betalningsplan under tiden den 30 november 1999-den 30 december 2004, och han skulle överlämna en revers på beloppet i samband med underskrifterna på bodelningsöverenskommelsen. Lös egendom, som inte ingick i näringsverksamheten, skulle fördelas i samförstånd, något som skulle bekräftas i ett slutligt bodelningsavtal. Vidare fördelades vissa tillgångar samt skulder mellan parterna. Som bodelningsdag skulle anses avtalets dag. Med förevarande bodelning förklarade sig parterna till alla delar nöjda. Efter deras namnteckningar och bevittningar av dessa finns en icke underskriven anteckning om att sedan domen på äktenskapsskillnad i tingsrättens mål vunnit laga kraft ”bekräftas härmed ovanstående bodelning”.

S.S:s inställning i målet är att avtalet den 22 september 1999 är ett slutligt bodelningsavtal mellan parterna och att bodelning följaktligen skett dem emellan. Någon bekräftelse på ett bodelningsavtal ingånget under ett mål om äktenskapsskillnad krävs inte enligt lag, och bekräftelsemeningen sist i avtalet saknar enligt honom juridisk relevans.

B.L.-L. har däremot hävdat att avtalet den 22 september 1999 blivit en nullitet eftersom det aldrig bekräftats.

Det är ostridigt att parterna aldrig bekräftat avtalet och att de vid avtalets ingående var ense om att avtalet skulle bekräftas. De har dock uppgett olika orsaker till att avtalet skulle bekräftas. S.S. har angett att han utgått från en felaktig uppgift av den bankjurist som upprättat avtalet att detta måste bekräftas efter äktenskapsskillnaden. B.L.-L. har å sin sida uppgett att bankjuristen sagt att överenskommelsen var preliminär och inte skulle bli bindande förrän parterna senare bekräftat den; för henne var det väsentligt att avtalet inte blev direkt bindande eftersom hon inte riktigt kunde överblicka konsekvenserna av det.

Enligt 9 kap. 13 § första stycket ÄktB får makar inför en omedelbart förestående äktenskapsskillnad avtala om den kommande bodelningen eller om annat som har samband med denna (föravtal). Föravtal är i princip bindande makarna emellan och skall läggas till grund för bodelningen. Avtal som makar i annat fall har ingått om kommande bodelning är enligt andra stycket i samma paragraf utan verkan, om det inte utgör äktenskapsförord.

Det har i den juridiska litteraturen varit omdiskuterat om ett föravtal kan ingås även sedan talan om äktenskapsskillnad har väckts och det således i och för sig enligt 9 kap. 4 § ÄktB skulle finnas förutsättningar för makarna att ingå ett slutgiltigt bodelningsavtal (se bl.a. Agell, Äktenskap, samboende och partnerskap, 2 uppl. s. 133 f., Tottie, Äktenskapsbalken, 2 uppl. s. 287 f. och Teleman, Bodelning under äktenskap och vid skilsmässa, 4 uppl. s. 254). Lagtexten i 9 kap. 13 § första stycket gör inte undantag för detta fall; den kräver endast att avtalet träffas inför en omedelbart förestående äktenskapsskillnad. En ordning enligt vilken ett avtal om den kommande bodelningen i denna situation trots lagtexten skulle frånkännas rättsverkan makarna emellan skulle ge upphov till en svårtillämpad och för de berörda parterna svårbegriplig ordning med risk för rättsförluster. Inför en äktenskapsskillnad upprättas sålunda ofta de behövliga handlingarna i nära anslutning till varandra, och det kan vara en tillfällighet om ansökan om äktenskapsskillnad har hunnit komma in till tingsrätten vid tidpunkten för avtalet eller ej. Det måste sålunda antas att ett bindande föravtal kan ingås även under pågående mål om äktenskapsskillnad.

I det nu aktuella fallet har makarna varit överens om att avtalet skulle bekräftas efter äktenskapsskillnaden, och det kan därför inte betraktas som ett slutgiltigt bodelningsavtal. Avtalstexten ger emellertid inte stöd för att, som B.L.-L. hävdat, bekräftelsen skulle vara en förutsättning för avtalets giltighet makarna emellan. Avtalet måste därför ha giltighet som ett föravtal. Detta gäller oberoende av S.S:s uppgift att han betraktat avtalet som slutgiltigt (jfr NJA 1997 s. 201).

Det skulle mot denna bakgrund kunna hävdas att det från B.L.-L:s synpunkt inte finns behov av bodelningsförrättare med hänsyn till att hon kan åstadkomma en giltig bodelning redan genom att fullgöra sin skyldighet att bekräfta avtalet. Bestämmelsen i 17 kap. 1 § första stycket ÄktB om rätt för make att utverka förordnande av bodelningsförrättare när makarna inte kan enas om bodelning gör emellertid inte undantag för det fallet att ett bindande föravtal har upprättats, något som är följdriktigt med hänsyn till att bodelningsförrättaren enligt 12 kap. 3 § andra stycket samma balk har möjlighet att frångå föravtalet, om ett villkor i detta skulle bedömas som oskäligt.

Överklagandet kan med hänsyn till det anförda inte vinna bifall.

Domslut

HD:s avgörande

HD avslår överklagandet.