NJA 2005 not 21

Den 3:e. 21. (Ö 3025-04) Jula Boats Aktiebolag i konkurs mot Nordea Bank AB (tidigare Nordbanken Sverige Aktiebolag) angående resning.

GenomMariestads tingsrätts beslutden 5 mars 1991 försattes Jula Boats Aktiebolag i konkurs. Beslutet vann laga kraft.

Genom dom meddelad avHovrätten för Västra Sverige den 28 juni 2000 förpliktades Nordbanken att till Jula Boats Aktiebolags konkursbo utge 5 010 118 kr. Den 30 mars 2001 meddelade HD prövningstillstånd endast beträffande del av bankens överklagande, i följd varav hovrättens dom vann laga kraft beträffande målet i övrigt. Härigenom stod det klart att konkursboet hade en fordran på Nordbanken om 2 156 814 kr.

Konkursbolaget ansökte om resning iGöta hovrätt och yrkade att hovrätten skulle undanröja konkursbeslutet. I beslut den 7 juni 2004 avvisade hovrätten ansökan på den grunden att resningsansökningen hade kommit in för sent.

Jula Boats AB i konkurs yrkade i HD, såsom konkursbolagets överklagande fick förstås, att resningsansökningen skulle tas upp till prövning. Nordea Bank AB bestred ändring. Konkursförvaltaren yttrade sig.

Föredraganden föreslog att HD skulle meddela följande beslut. Skäl. Frågan i målet är om konkursbolagets ansökan i hovrätten om resning gjorts inom föreskriven tid. Enligt 58 kap. 4 § 2 st. och 10 § RB skall ansökan om resning i tvistemål på grund av ny omständighet eller nytt bevis göras inom ett år från det att sökanden fick kännedom om det förhållande som ansökningen grundas på.

HD har tidigare i fråga om resning till nackdel för tilltalad i brottmål, uttalat att 58 kap. 3 och 4 §§ RB synes avfattade med utgångspunkt i att ett eller flera bevis eller nya omständigheter blivit kända vid ett tillfälle (se NJA 1998 s. 321). I det rättsfallet hade nytt bevismaterial framkommit fortlöpande och varje enstaka bevis, bedömt för sig, hade inte varit tillräckligt för att ge grund för resning utan det var den samlade verkan av den nya bevisningen som ansågs vara tillräckligt betydelsefull. HD kom i det fallet fram till att det fick anses föreligga övervägande skäl för att ettårsfristen skall räknas särskilt för varje åberopad omständighet och varje nytt bevis.

Den aktuella preskriptionsbestämmelsen i 58 kap. 4 § 2 st. RB syftar till att säkerställa att en part, som är berättigad att erhålla resning, inom skälig tid begagnar sig av sin rätt (jfr NJA II 1943 s. 731).

För bedömningen av frågan vid vilken tidpunkt det finns skäl för fristens inledande i förevarande fall, är av betydelse att det i 58 kap. 4 § 2 st. RB talas endast om det förhållande som resningsansökan grundas på och inte om själva beviset eller omständigheten. För fristens inledande bör därför normalt krävas och vara tillräckligt att sökanden fått sådan kunskap, objektivt och subjektivt, om förhållandet att en ansökan om resning objektivt sett ter sig befogad (jfr Fitger, Peter, Rättegångsbalken. Del 4, s. 58:44). I vissa fall finns sålunda anledning att räkna fristens början från den tidpunkt då sökanden insåg betydelsen av den resningsgrund han tidigare fått kännedom om. När denna tidpunkt infaller får bedömas med hänsyn till såväl målets och resningsgrundens beskaffenhet som sökandens kvalifikationer (jfr Cars, Thorsten, Om resning i rättegångsmål, 1959, s. 233). En sökandes uppgift om vid vilken tidpunkt han fick kunskap om något behöver i allmänhet godtas när den inte motsägs av omständigheterna (jfr Cars, Thorsten, a.a. s. 235 och Fitger, Peter, a.a. s. 58:44 a). Med kännedom avses absolut visshet om de faktiska förhållanden varpå resningsansökningen grundas (jfr Cars, Thorsten, a.a. s. 233).

Som grund för resning har konkursbolaget åberopat i huvudsak följande. Genom HD:s dom den 19 september 2002 förpliktades Nordea att till konkursboet utge 2 156 814 kr. Genom domen fastslogs också att Nordea rätteligen skulle ha betalat beloppet till Jula Boats AB vid någon tidpunkt före konkursbeslutet. Vid tidpunkten för konkursbeslutet kände varken konkursbolaget eller ställföreträdaren R.M. till att Nordea för redovisning hade mottagit angivna belopp. Hade den kunskapen funnits vid tidpunkten för konkursbeslutet, hade konkursbolaget kunnat visa att bolaget inte var på obestånd. Enligt auktoriserade revisorn T.A., Öhrlings Coopers & Lybrand AB, som utrett konkursbolagets ekonomiska förhållanden för åren 1989, 1990 och 1991, hade Jula Boats Aktiebolag inte varit på obestånd om betalning hade erlagts av Nordea med 2 156 814 kr före konkursbeslutet och bolaget hade i så fall inte behövt försättas i konkurs. Tidsfristen för ingivande av resningsansökan skall tidigast räknas från den 19 september 2002. Konkursbolaget har inte delgivits HD:s beslut den 30 mars 2001 och ställföreträdaren för konkursbolaget hade inte kännedom om innebörden och betydelsen av HD:s beslut om prövningstillstånd. HD:s beslut gav inte ett fullständigt besked om konkursbolagets ekonomiska ställning och innehållet i bolagets balansräkning omedelbart före konkurstillfället. Först genom revisorns utredning och konkursförvaltarens tillstyrkande av resningsansökningen, har konkursbolaget erhållit full kännedom om resningsgrunden. Till styrkande av att Jula Boats AB inte var på obestånd vid konkurstillfället har konkursbolaget åberopat T.A:s utredning av den 25 mars 2004.

Konkursförvaltaren i Jula Boats Aktiebolags konkursbo har i inlaga den 26 mars 2004 till hovrätten i resningsärendet tillstyrkt resningsansökningen och att konkursbeslutet skall undanröjas.

Nordea har gjort gällande att konkursbolaget har försuttit den i 58 kap. 4 § RB angivna fristen eftersom hovrättens dom i rembursmålet såvitt domen avsåg Nordeas skyldighet att till konkursboet utge beloppet 2 156 814 kr vann laga kraft den 30 mars 2001 genom HD:s beslut angående partiellt prövningstillstånd. Nordea har åberopat ett brev, daterat den 20 februari 2002, från ställföreträdaren R.M. till Nordea till styrkande av att konkursbolaget i vart fall senast vid tidpunkten för brevet haft kännedom om HD:s beslut om prövningstillstånd och dess innebörd. Nordea har vidare gjort gällande att konkursbolaget får anses ha erhållit kännedom om HD:s beslut vid samma tidpunkt som beslutet blev känt för konkursboet.

Genom brevet av den 20 februari 2002 från R.M. till Nordea är visat att R.M. i vart fall vid denna tidpunkt hade kännedom om att HD genom beslutet den 30 mars 2001 om partiellt prövningstillstånd fastställt viss del av hovrättens dom innebärande att Nordea betalat ett belopp om 5,2 miljoner kr till konkursboet.

Resningsgrunden hänför sig emellertid inte bara till den omständigheten att konkursboet tillförts medel från Nordea i anledning av den aktuella processen och att denna Nordeas betalningsskyldighet förelegat i förhållande till konkursbolaget i tiden före konkursbeslutet, utan också till det förhållandet att konkursbolaget med beaktande av Nordeas betalningsskyldighet inte kan anses ha varit på obestånd vid konkurstillfället.

Av utredningen i målet framgår att ställföreträdaren för konkursbolaget R.M. först någon gång efter HD:s dom den 19 september 2002 tog upp frågan om resning av konkursbeslutet med konkursförvaltaren och därvid gav uttryck för uppfattningen att om konkursbolaget haft vetskap om fordringarna på Nordea vid tidpunkten för konkursbeslutet, hade bolaget kunnat visa att det då inte var på obestånd. I ansökan om resning, som inkom till hovrätten den 18 september 2003, uppgav konkursbolaget att det hade uppdragit åt en ekonomiskt sakkunnig att utreda bolagets ekonomi med beaktande av vad som bestämts genom HD:s dom den 19 september 2002 till styrkande av att bolaget inte var på obestånd vid konkursbeslutet. I hovrätten medgavs konkursbolaget anstånd med att komplettera ansökningen och inkom därefter i mars 2004 med revisorn T.A:s utredning.

Med hänsyn till resningsgrundens beskaffenhet och resningssökandens kvalifikationer får det i förevarande fall anses föreligga övervägande skäl för att räkna ettårsfristen från den tidpunkt då resningssökanden inte bara erhållit full visshet om de faktiska förhållanden som ligger till grund för resningsansökningen utan också insett dessa förhållandens betydelse som resningsgrund. Mot bakgrund härav och då det i målet inte framkommit stöd för att ställföreträdaren för konkursbolaget före HD:s dom den 19 september 2002 fått sådan kunskap om det förhållande varpå resning grundas att en ansökan om resning dessförinnan objektivt sett tett sig befogad, bör konkursbolagets uppgifter i förevarande hänseende godtas. Konkursbolaget får sålunda någon gång efter HD:s dom den 19 september 2002 anses ha erhållit viss insikt om resningsgrunden och full kännedom därom först genom revisorns utredning.

Med hänsyn till det anförda har konkursbolaget gjort sannolikt att resningsansökan gjorts inom den i 58 kap. 4 § 2 st. RB föreskrivna tiden. Hovrättens avvisningsbeslut skall därför undanröjas.

Avgörande. HD undanröjer hovrättens avvisningsbeslut, i följd varav resningsansökningen skall tas upp till behandling av hovrätten.

HD:s beslut. Skäl. Jula Boats Aktiebolag försattes i konkurs den 5 mars 1991 på grundval av en fordran om 190 000 kr. Konkursboet väckte år 1994 talan mot Nordbanken AB med yrkande om att banken till konkursboet skulle förpliktas utge 6 057 097 kr. Käromålet ogillades i tingsrätten men i hovrätten vann konkursboets talan bifall och Nordbanken förpliktades genom dom den 10 mars 1999 att till konkursboet utge 5 010 118 kr.

Sedan båda parter överklagat hovrättens dom, meddelade HD den 30 mars 2001 prövningstillstånd dels i vad konkursboets talan bifallits beträffande fyra rembursbetalningar från FND och ETS Cotap om tillhopa 3 900 283 kr, och dels i fråga om parts skyldighet att ersätta motparten för rättegångskostnader vid tingsrätten och i hovrätten. HD fann inte skäl meddela prövningstillstånd beträffande målet i övrigt, i följd varav hovrättens dom i denna del skulle stå fast.

Eftersom prövningstillståndet begränsades till den del konkursboets talan bifallits beträffande rembursbetalningarna från FND och ETS Cotap och då konkursboets talan ogillats beträffande tre av de fyra ifrågavarande betalningarna, innebar dispensbeslutet att prövningen i HD begränsades till den återstående rembursbetalningen om 2 853 304 kr. Härav följer att hovrättens dom genom dispensbeslutet den 30 mars 2001 vann laga kraft såvitt avsåg ett belopp om (5 010 118 – 2 853 304=) 2 156 814 kr avseende andra remburser beträffande vilka konkursbolagets talan hade bifallits.

I dom den 19 september 2002 (se NJA 2002 s. 412) ogillade HD konkursboets talan såvitt den avsåg den återstående rembursbetalningen om 2 853 304 kr. I domslutet erinrade HD om att banken hade att till konkursboet utge det nämnda beloppet 2 156 814 kr.

Konkursbolaget ansökte härefter om resning beträffande konkursbeslutet den 5 mars 1991. Denna ansökan inkom till hovrätten den 18 september 2003. Frågan är nu om denna ansökan gjorts för sent.

Av 58 kap. 1 § 1 st. 3 och 10 § RB följer att en lagakraftvunnen dom eller ett lagakraftvunnet beslut i ett tvistemål får resas till förmån för någon av parterna, om sökanden åberopar en ny omständighet eller ett nytt bevis, och den nya omständigheten eller det nya beviset, om det åberopats i målet innan det avgjordes, sannolikt hade lett till en annan utgång. Ansökan om resning i tvistemål på grund av något sådant förhållande som nu har nämnts skall göras inom ett år från det att sökanden fick kännedom om förhållandet (4 § 2 st. och 10 § nämnda kapitel).

Tillämpat på konkursbolagets resningsansökan innebär de nämnda lagbestämmelserna att bolaget för att få framgång i resningsärendet måste åberopa en ny omständighet eller ett nytt bevis som kommit till bolagets kännedom under tiden den 19 september 2002 – den 18 september 2003.

Som grund för sin ansökan om resning har konkursbolaget åberopat i huvudsak att Nordea genom HD:s dom den 19 september 2002 förpliktades att till konkursboet utge 2 156 814 kr. Vid tidpunkten för konkursbeslutet kände varken konkursbolaget eller ställföreträdaren R.M. till att Nordea för redovisning till Jula Boats hade mottagit angivna belopp. Hade den kunskapen funnits vid tidpunkten för konkursbeslutet, hade konkursbolaget kunnat visa att bolaget inte var på obestånd.

Som framgått av det föregående innehåller HD:s dom den 19 september 2002 en erinran om innebörden av domstolens den 30 mars 2001 meddelade dispensbeslut, nämligen att Nordea hade att utge ett belopp om 2 156 814 kr på grund av att hovrättens dom av den 28 juni 2000 genom dispensbeslutet vunnit laga kraft i icke dispenserade delar. Såvitt avser de nya faktiska omständigheter som berör rätten till resning innehåller domen den 19 september 2002 inte något nytt i förhållande till dispensbeslutet.

Det är oklart vid vilken tidpunkt R.M. erhöll kännedom om dispensbeslutet, men det är utrett att han känt till detta i vart fall den 20 februari 2002 och att han då förstått att det innebar att Nordea före konkursutbrottet haft att utge ett belopp till Jula Boats som avsevärt översteg storleken av konkursfordran. Varken HD:s dom den 19 september 2002 eller den utredning som R.M. därefter låtit företa rörande konkursbolagets ekonomiska förhållanden för åren 1989–1991 kan därför föranleda att en ny frist för ansökan om resning börjar löpa.

Överklagandet skall alltså avslås.

Avgörande. HD avslår överklagandet.