NJA 2005 not 57

Den 27:e. 57.(Ö 4525-05) Framställning om utlämning till Tyskland av K.B.

Justitiedepartementet i Bayern begärde i en framställning att K.B. skulle utlämnas till Tyskland för lagföring. Till stöd för denna begäran åberopades ett häktningsbeslut meddelat av Amtsgericht Regensburg den 24 juni 2005. Enligt beslutet föreligger skälig misstanke (”der dringende Tatverdacht”) mot K.B. för narkotikabrott bestående i att han under perioden oktober 1995–25 april 1996 innehaft och överlåtit heroin i vissa närmare angivna kvantiteter.

Sedan ärendet enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott överlämnats till riksåklagaren och utredning verkställts, överlämnade riksåklagaren enligt 17 § samma lag ärendet jämte eget yttrande till HD.

K.B. motsatte sig utlämning.

HD:s yttrande.Tyskland är medlem av Europeiska unionen men hade när detta ärende inleddes upphört att genomföra rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna. Lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder är därför inte tillämplig utan i detta ärende skall utlämningslagen tillämpas.

De gärningar för vilka K.B. enligt häktningsbeslutet begärs utlämnad motsvarar enligt svensk lag grovt narkotikabrott. För grovt narkotikabrott är föreskrivet fängelse i två år eller mer. Det föreligger därmed inte något hinder mot utlämning på grund av bestämmelsen i 4 § 1 st. utlämningslagen.

K.B. har förnekat att han begått de gärningar häktningsbeslutet avser. Vidare har han gjort gällande att det på grund av hans personliga förhållanden föreligger synnerligen starka humanitära och sociala skäl mot en utlämning.

K.B. har uppgett att han haft att göra med den person som utpekat honom som brottslig i Tyskland enbart i samband med att han i början av år 1996 försökte skaffa sig ett pass där och att han aldrig varit inblandad i narkotikaaffärer. Såvitt han minns lämnade han Tyskland senast i mars 1996. Det kontantbelopp om ca 128 000 kr som han hade på sig när han greps består av pengar som han skulle växla till euro inför en förestående resa till ett bröllop i Turkiet och som dels lånats, dels tagits ut från familjemedlemmars bankkonton, vilket han kan visa med verifikationer.

Tyskland har liksom Sverige anslutit sig till den europeiska utlämningskonventionen. På grund härav skall det av tysk domstol meddelade häktningsbeslutet enligt 9 § 3 st. utlämningslagen godtas om det inte framgår att beslutet är uppenbart oriktigt. Vad K.B. har anfört angående de brott som misstankarna avser innebär inte att det kan anses framgå i ärendet att beslutet är uppenbart oriktigt. Hinder mot utlämning föreligger därför inte enligt 9 § utlämningslagen.

Enligt 8 § utlämningslagen får utlämning inte beviljas om den i särskilt fall på grund av den avsedda personens ungdom, hälsotillstånd eller personliga förhållanden i övrigt, med beaktande av jämväl gärningens beskaffenhet och den främmande statens intresse, finnes uppenbart oförenlig med humanitetens krav.

Beträffande sin hälsa och familjesituation har K.B. uppgett i huvudsak följande. Hans hustru M.B. lider sedan flera år av allvarlig fysisk ohälsa och har varit sjukskriven i 3–4 år. Hennes bristande hälsa innebär bl.a. att han de senaste åren har tagit hela ansvaret för skötseln av hemmet och deras gemensamma dotter som är drygt två år. Han tar även ansvaret för M.B:s två hemmavarande barn från ett tidigare äktenskap. Hon lider nu också av depression på grund av hans situation. En utlämning skulle medföra att hennes hälsa försämrades ytterligare och att den tvååriga dotterns psykosociala utveckling stördes, hon har redan nu visat tydliga tecken härpå. Familjen har det svårt också ekonomiskt när han inte har inkomst från sin anställning som byggnadsarbetare. Han lider av den situation som hans familj nu befinner sig i och som kommer att förvärras om han utlämnas; han har svårt att sova, har andra somatiska problem och bekymrar sig för familjens ekonomi. Han har ansökt om svenskt medborgarskap och ansökan skulle ha beviljats på grundval av den anknytning han har till Sverige, men ärendet avvaktar nu.

M.B. har hörts och bekräftat K.B:s uppgifter om sin och familjens besvärliga situation. Ett utlåtande av en psykolog har åberopats till stöd för uppgifterna om hennes psykiska hälsa och ett medicinskt underlag från Försäkringskassan beträffande hennes fysiska hälsotillstånd.

K.B. är misstänkt för brott av mycket allvarlig beskaffenhet. Med hänsyn härtill får Tyskland anses ha ett betydande intresse av att han utlämnas för lagföring där. Även med beaktande av den förhållandevis långa tid som förflutit sedan de påstådda brotten och vad som upplysts angående K.B:s personliga förhållanden, varvid även har beaktats hans familjs situation vid en utlämning för lagföring, kan det inte anses att en utlämning är uppenbart oförenlig med humanitetens krav. Således föreligger inte hinder mot utlämning enligt 8 § utlämningslagen.

Inte heller i övrigt finner HD att hinder mot den begärda utlämningen föreligger enligt 1–10 §§ utlämningslagen.