NJA 2005 s. 137
En offentlig försvarare har vid huvudförhandling i hovrätten med tillämpning av 21 kap. 6 § andra stycket rättegångsbalken satt annan i sitt ställe (substitution). Den av Domstolsverket fastställda brottmålstaxan har därvid ansetts tillämplig och den som anlitats som substitut har inte ansetts ha en självständig rätt till ersättning av allmänna medel enligt 21 kap. 10 § rättegångsbalken.
Helsingborgs tingsrätt
Advokaten E.v.P. var förordnad till offentlig försvarare för U.B. i ett vid Helsingborgs tingsrätt anhängiggjort mål och biträdde i denna egenskap U.B. vid målets handläggning i tingsrätten, där U.B. dömdes för grov vårdslöshet i trafik och snatteri till fängelse en månad.
Hovrätten över Skåne och Blekinge
Såväl åklagaren som U.B., biträdd av E.v.P., överklagade i Hovrätten över Skåne och Blekinge. Inför målets företagande till huvudförhandling i hovrätten beviljade hovrätten efter begäran av E.v.P. denne tillstånd att sätta advokaten J.S. i sitt ställe vid huvudförhandlingen. E.v.P. begärde i hovrätten för sitt arbete före huvudförhandlingen ersättning med 3 750 kr och J.S. begärde ersättning med 10 815 kr, varav 6 875 kr för arbete under 5,5 timmar.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsrådet Agneta Olsson och tf. hovrättsassessorn Catharina Månsson samt nämndemännen Kerstin Raudmets och Christina Gustafsson) anförde i dom den 4 maj 2004, såvitt gällde bedömningen av E.v.P:s och J.S:s ersättningsyrkanden:
Hovrättens domskäl
- - -
När en förordnad offentlig försvarare tillåts att sätta en annan försvarare i sitt ställe genom substitution är, enligt hovrättens mening, den s.k. brottmålstaxan fortfarande tillämplig och bör ersättning enligt denna tillerkännas den förordnade offentlige försvararen. På grund av det sagda bör E.v.P. tillerkännas ersättning av allmänna medel för försvaret i hovrätten med tillämpning av brottmålstaxan. I denna ersättning ingår därmed ersättning även för J.S:s arbete, tidsspillan och utlägg.
Hovrättens domslut
- - -
E.v.P. tillerkänns för försvaret i hovrätten ersättning av allmänna medel med 9 035 kr, varav 6 245 kr avser arbete, 2 300 kr tidsspillan och 490 kr utlägg. Denna kostnad skall stanna på staten.
Referenten, hovrättsrådet Hanserik Romeling, var skiljaktig i frågan om ersättning till försvararna enligt följande.
Enligt den grundläggande regeln i 21 kap. 10 § första stycket RB har offentlig försvarare rätt till skälig ersättning för bl.a. arbete. Enligt tredje stycket samma lagrum skall regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer - i detta fall Domstolsverket - fastställa den taxa som skall tillämpas vid bestämmande av ersättningen i vissa fall samt meddela föreskrifter om beräkning av ersättningen för tidsspillan.
Enligt 1 § i Domstolsverkets föreskrifter om brottmålstaxa för offentlig försvarare i tingsrätt och hovrätt gäller taxan för brottmål med en tilltalad och en offentlig försvarare. Taxan är tillämplig i hovrätt när den tilltalade i hovrätten biträds av samma försvarare som i tingsrätten. Redan ordalydelsen antyder således att taxan inte skulle vara tillämplig i hovrätten när som i förevarande fall två försvarare, låt vara den ene med rättens samtycke genom substitution, biträtt den misstänkte.
Frågan blir därför om det ändå finns utrymme att tolka föreskrifterna på ett sådant sätt att taxan blir tillämplig. Det finns enligt min mening varken i föreskrifterna i övrigt eller i de kommentarer till dessa som intagits i Domstolsverkets publikation Rättshjälp och taxor 2004 underlag för en sådan tolkning.
Mot att tolka föreskrifterna på det sätt majoriteten gör kan enligt min mening andra vägande skäl anföras. Redan oklarheten i sig om den angivna situationen ryms inom lagrummets ”i vissa fall” gör att den grundläggande regeln i 21 kap. 10 § första stycket RB bör ges förtur vid en tolkning av om Domstolsverkets föreskrifter är tillämpliga. I rättsfallet RH 1989:60, som gällde frågan om substitution enligt rättshjälpslagen, erhöll det substituerade biträdet en självständig rätt att yrka och erhålla ersättning för eget arbete. Med hänsyn till den betydelse Domstolsverkets föreskrifter har för frågan bör i detta sammanhang noteras att i det angivna rättsfallet ansåg verket att det substituerade biträdet hade en självständig rätt att yrka och erhålla ersättning. Något sakligt skäl för att bedöma en substituerad offentlig försvarare på annorlunda sätt synes inte föreligga. Ett sådant synsätt låter sig svårligen förenas med en tillämpning av brottmålstaxan. Därtill kommer att brottmålstaxan i förevarande fall kan antas innebära att E.v.P:s arbete i hovrätten inte blir ersatt, eftersom det arbete J.S. lagt ned för att biträda U.B. överstiger en taxebestämd ersättning med 630 kr. Visserligen skulle den konsekvensen kunna undvikas, eftersom det sammanlagda arbetet för båda försvararna överstiger den undre gräns för överskridande av taxan som gäller. Det framstår emellertid inte som ett argument för att brottmålstaxan i och för sig skulle vara tillämplig att ersättningsfrågan i det enskilda fallet blir beroende av att omfattningen av den sammanlagda ersättningen är tillräckligt stor.
Jag delar således inte majoritetens uppfattning att brottmålstaxan skall tillämpas. I stället skall E.v.P. och J.S. ha ersättning för nedlagt arbete m.m. enligt huvudregeln i 21 kap 10 § RB. Det saknas anledning att vid skälighetsbedömningen frångå vad de yrkat.
E.v.P. bör således tillerkännas ersättning av allmänna medel med 3 750 kr avseende arbete och J.S. med 10 815 kr, varav 6 875 kr avser arbete, 3 450 kr tidsspillan och 490 kr utlägg.
Högsta domstolen
E.v.P. och J.S. överklagade och yrkade att HD skulle tillerkänna dem ersättning av allmänna medel med 3 750 kr respektive 10 815 kr för biträde åt U.B. i hovrätten.
Domstolsverket bestred ändring.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, rev.sekr. Anne Wartin, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut:
Domskäl
Skäl
Den omständigheten att en offentlig försvarare anmäler hinder att närvara vid en huvudförhandling på grund av en samtida huvudförhandling i annat mål är förhållandevis vanligt förekommande vid domstolarna och kan leda till såväl praktiska problem som merkostnader. Många advokater arbetar regelmässigt med flera uppdrag som offentlig försvarare samtidigt och inte sällan med klienter som är frihetsberövade eller under 18 år. I sådana mål är det enligt lag föreskrivet vissa tidsfrister för huvudförhandling. Det är därför inte ovanligt att huvudförhandlingar i dessa mål måste ta dagar eller tidpunkter i anspråk som försvararen redan avsatt för andra mål.
Om en offentlig försvarare anmäler förhinder att närvara vid en tidigare utsatt huvudförhandling uppkommer för domstolen fråga om en annan försvarare kan träda in eller om förhandlingen skall skjutas upp. Vid valet måste hänsyn tas dels till den tilltalades behov av biträde av sin försvarare, dels till domstolens arbetsförhållanden och intresset av att målet avgörs utan onödigt dröjsmål (se Fitger, Rättegångsbalken I, s. 21:27). Oavsett om huvudförhandlingen skjuts upp eller försvararen ersätts av annan uppkommer som regel merkostnader.
Av 21 kap. 6 § RB framgår att byte av försvarare får ske om det finns giltiga skäl. Enligt andra stycket i samma lagrum får en offentlig försvarare även sätta annan i sitt ställe om rätten medger det (substitution).
Vid bedömningen av frågan om det föreligger giltiga skäl för försvararen att överlämna uppdraget till annan måste hänsyn tas till varför denne valt att omdisponera sin tid, vilka ansträngningar som vidtagits för att undvika två engagemang vid samma tidpunkt och om det andra uppdraget avser mål där någon hålls häktad eller mål där det i lag är föreskrivet att de tidsfrister som gäller för häktad skall tillämpas. Det ankommer på den offentlige försvararen att visa att det föreligger skäl för begäran att överlämna uppdraget till annan.
Även för rättshjälpsbiträden finns möjlighet till byte eller att sätta annan i sitt ställe (se 26 § rättshjälpslagen [1996:1619]). Den sistnämnda möjligheten är avsedd att användas vid kortare förhinder medan byte av biträde skall ske om det är fråga om ett långvarigt eller permanent hinder (se Renfors m.fl., Rättshjälpslagen och annan lagstiftning om rättsligt bistånd, En kommentar, 1998, s. 112). Skillnaden mellan byte och substitution när det gäller offentlig försvarare bör bedömas på samma sätt.
Har flera personer anlitats som försvarare, oavsett om det skett pga. byte eller substitution, och ersättning begärs av samtliga, bör den fördelas mellan försvararna (jfr Fitger, a.a., s. 21:52). Fråga är då om ersättningen till försvararen eller försvararna skall bestämmas med tillämpning av den av Domstolsverket fastställda brottmålstaxan för offentliga försvarare i tingsrätt och hovrätt.
Enligt 1 § i verkets nämnda föreskrifter är taxan tillämplig i hovrätten när den tilltalade biträds av samma försvarare som i tingsrätten. Det framgår alltså redan av ordalydelsen att taxan inte omfattar mål där försvararbyte eller substitution har skett i hovrätten.
I förevarande mål har E.v.P. och J.S. anfört att en huvudförhandling som skulle pågå under flera dagar med häktade ungdomar utgjorde hinder för E.v.P. att närvara vid huvudförhandlingen i förevarande mål.
I en situation när den offentlige försvararens nya engagemang avser mål där någon hålls häktad kan det, som ovan anförts, vara svårt att anpassa tidpunkten för huvudförhandlingen i ett sådant mål till försvararens tidigare engagemang, på grund av de korta frister för huvudförhandling som gäller. Ännu svårare är det när huvudförhandlingen i målet, som i detta fall, engagerar flera försvarare. Det förelåg således skäl att medge att E.v.P. satte J.S. i sitt ställe. Genom att medverka till att uppdraget överlämnades till J.S. har E.v.P. agerat så att merkostnaderna har stannat på en förhållandevis låg nivå. Med hänsyn härtill och mot bakgrund av anförda skäl för anmält hinder saknas anledning att låta E.v.P. stå för hela eller delar av merkostnaden. De begärda ersättningarna får anses skäliga. E.v.P. och J.S. skall således tillerkännas ersättning i enlighet med sina yrkanden i hovrätten.
Domslut
HD:s avgörande
Med ändring av hovrättens beslut tillerkänner HD E.v.P. och J.S. ersättning av allmänna medel med 3 750 kr för arbete respektive 10 815 kr, varav 6 875 kr för arbete, 3 450 kr för tidsspillan och 490 kr för utlägg. Denna kostnad skall stanna på staten. I ersättningen ingår mervärdesskatt med 750 kr respektive 2 163 kr.
Domskäl
HD (justitieråden Lennander, Victor, Dahllöf och Nyström) meddelade den 14 mars 2005 följande slutliga beslut:
Skäl
Målet i HD gäller bestämmande av ersättning av allmänna medel enligt 21 kap. 10 § RB då en offentlig försvarare med tillämpning av 21 kap. 6 § andra stycket RB satt annan i sitt ställe (substitution).
Uppdraget att vara offentlig försvarare är av personlig natur. Byte av offentlig försvarare får ske endast när det föreligger giltigt skäl (jfr 21 kap. 6 § första stycket RB). Vid bedömandet av om skäl för byte föreligger kan en omständighet att beakta vara att den offentlige försvararen är förhindrad att närvara vid huvudförhandling i målet (jfr Fitger, Rättegångsbalken, s. 21:27).
Om ett tillfälligt förhinder uppkommer för den förordnade försvararen kan denne med rättens medgivande sätta annan i sitt ställe. Rättens medgivande till substitution kan ges såväl i samband med förordnandet som senare medan uppdraget pågår (se Gärde, Nya Rättegångsbalken, 1949, s. 269). Ofta uppkommer frågan om substitution inför ett huvudförhandlingstillfälle då den förordnade försvararen är förhindrad att närvara. En orsak till att substitution kommer till stånd kan då vara att försvararen vill tillmötesgå domstolens önskemål om att huvudförhandlingen skall äga rum en viss tidpunkt.
Domstolsverket har med stöd av bemyndigande i 21 kap. 10 § tredje stycket RB och 2 § förordningen (1997:406) om offentlig försvarare m.m. fastställt taxa som skall gälla vid bestämmande av ersättning till offentlig försvarare i vissa fall (se numera DVFS 2004:3). Taxan gäller för brottmål med en tilltalad och en offentlig försvarare. Den är tillämplig i hovrätt när den tilltalade i hovrätten biträds av samma försvarare som i tingsrätten. Det anges inte uttryckligen huruvida taxan är tillämplig när substitution skett.
Den som med stöd av 21 kap. 6 § andra stycket RB sätter annan i sitt ställe upphör inte att vara offentlig försvarare för den tilltalade. Bedömningen av om taxan är tillämplig bör därför ske med utgångspunkt i att det vid substitution finns endast en offentlig försvarare i målet och, vid substitution i hovrätten, att den tilltalade i hovrätten biträds av samma försvarare som i tingsrätten. Det nu sagda leder till slutsatsen att brottmålstaxan skall tillämpas även i det fall substitution förekommit, om förutsättningarna för taxans tillämpning i övrigt är uppfyllda.
Enligt taxan får de däri angivna ersättningsbeloppen överskridas om målet krävt avsevärt mer arbete än normalt. Denna föreskrift tar främst sikte på målets beskaffenhet, och den omständigheten att försvararen satt annan i sitt ställe bör inte ensam kunna medföra att taxan får överskridas.
För det fall att den offentlige försvararen och den som anlitats som substitut begär att ersättningen skall fördelas mellan dem efter viss fördelningsgrund bör hinder mot att detta sker inte anses föreligga (jfr Gärde, a.a., s. 273). Detta innebär emellertid inte att substitutet har en självständig rätt till ersättning av allmänna medel enligt 21 kap. 10 § RB. Fördelningen får inte heller inverka på den totala ersättningens storlek.
Ersättningen skall mot bakgrund av det anförda i förevarande fall bestämmas med tillämpning av brottmålstaxan. Målet kan inte anses ha varit av sådan beskaffenhet att det krävt avsevärt mer arbete än normalt varför det saknas skäl att överskrida taxebeloppet. Något yrkande om att fördelning av taxebeloppet skall ske i det fall taxan anses tillämplig har inte framställts i målet. Ersättningen skall därför som hovrätten funnit tillerkännas den offentlige försvararen.
Domslut
HD:s avgörande
HD avslår överklagandet
Referenten, justitierådet Virdesten, var skiljaktig och gillade betänkandet.
HD:s beslut meddelat: den 14 mars 2005.
Mål nr: Ö 2472-04.
Lagrum: 21 kap. 6 och 10 §§ RB.
Samtidigt med det refererade målet och på motsvarande sätt avgjordes ett mål mellan G.E. och L.K. samt Domstolsverket angående ersättning till offentlig försvarare (Ö 1563-04).