NJA 2005 s. 502

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Roy Lindeberg) anförde i dom den 5 juni 2002:

Bakgrund

I augusti 2000 sammanträffade F.O. med T.C. från Bilbörsen AB angående en eventuell försäljning av personbilen BMW 740 iA av 1997 års modell med registreringsnummer ROZ 577, med Bilbörsen AB som leverantör och F.O. som köpare. Efter en tid accepterade GE Capital Bank AB att finansiera bilen och sålde den, med äganderättsförbehåll, vidare till Eurotrade i Eksjö AB, vilket bolag ägs av F.O. Eurotrade i Eksjö AB skötte inte avbetalningarna, varför GE Capital Bank AB sade upp avtalet. Eurotrade i Eksjö AB sålde den 10 september 2000 bilen vidare till F.O. i Eksjö AB, vilket bolag även det ägs av F.O. Båda dessa bolag har samma postadress som F.O. personligen. B.L. AB tog genom sin ställföreträdare B.L. kontakt med F.O. angående ett eventuellt köp av bilen. B.L. AB hade köpt bilar av F.O:s två företag under flera år och fram till september 2000 hade detta bolag under året köpt cirka 30 bilar av dennes två bolag. B.L. AB köpte bilen av F.O. i Eksjö AB för 250 000 kr och sålde samma dag bilen vidare till en kund för 275 000 kr. B.L. AB företog, som brukligt, inga kontroller av F.O:s dispositionsrätt över bilen. I september 2000 fanns det ingen möjlighet att genom bilregistret få besked om huruvida något äganderättsförbehåll förelåg. GE Capital Bank AB:s restskuld på bilen var vid överlåtelsetillfället 303 000 kr.

Yrkanden m.m.

GE Capital Bank AB har - såsom talan slutligt bestämts - yrkat förpliktande för B.L. AB att utge 275 000 kr jämte ränta - - -. Som stöd för sin talan har GE Capital Bank AB uppgett i huvudsak följande. Kärandebolaget har bättre rätt till den försålda bilen, eftersom bolaget har förbehållit sig äganderätten till denna. B.L. AB har inte företagit de åtgärder som krävs för att förvissa sig om att F.O. i Eksjö AB haft rätt att disponera över bilen. Det ställs krav på mycket långtgående kontroller. Svarandebolaget borde ha kontaktat samtliga tidigare ägare till bilen och kontrollerat deras åtkomsthandlingar, m.m. Svarandebolaget borde även ha kontaktat bilregistret. Samtliga omständigheter vid köpet medför att svarandebolaget inte kan ha gjort ett godtrosförvärv av bilen. Eftersom svarandebolaget inte har bilen i behåll, krävs bolaget på ersättning som motsvarar bilens värde. - - -

B.L. AB har bestritt käromålet men vitsordat 250 000 kr som skäligt skadestånd i och för sig. - - - Som stöd för sitt bestridande har B.L. AB uppgett i huvudsak följande. Bolaget var i god tro vid förvärvet, eftersom det inte fanns några skäl att misstänka eller befara att bilen var behäftad med äganderättsförbehåll. - - -

Domskäl

I målet har B.L. hörts under sanningsförsäkran. På svarandens begäran har vittnesförhör hållits med bilhandlaren J.C. Som skriftlig bevisning har kärandebolaget åberopat köpekontrakt och brev från GE Capital Bank AB till B.L. AB och brev från B.L. AB till GE Capital Bank AB. Svarandebolaget har som skriftlig bevisning åberopat kopia av kvittens 00-09-14 med F.O. i Eksjö AB som betalningsmottagare och B.L. AB som betalare.

De i målet hörda personerna har berättat i huvudsak följande.

B.L: Han har varit i bilbranschen i 34 år och han har varit egen företagare sedan 1976. Han träffade F.O. hos sin kollega, J.C., i början av nittiotalet. Han har hela tiden varit av den uppfattningen att F.O. är en professionell bilhandlare, eftersom denne köper och säljer bilar, annonserar i Dagens Industri osv. F.O. hade även en omsättning på tio miljoner kronor. Han har aldrig besökt F.O. uppe i Eksjö och känner inte till om denne har någon fast försäljningslokal där. Han trodde dock inte att F.O. hade kontoret på fickan. Det är vanligt att han inte gör hembesök hos de bilhandlare som bor långt ifrån Karlskrona. Under år 2000 köpte han cirka 600 bilar. Han tror att han köpte ett fyrtiotal bilar av F.O:s företag under år 2000 och att han hade köpt ett trettiotal bilar av denne under år 2000 fram till september månad. Det har alltid varit F.O. som har levererat bilarna till honom. Det händer att han köper bilar av privatpersoner, men det är inte ofta. Vid dessa tillfällen kontrollerar han om bilen är betald genom att ringa ett led tillbaka. Detta gör han inte när han köper bilar av en bilhandlare. Vid inbyten ringer han till bilhandlaren som kunden köpt bilen ifrån. Om bilen är köpt från en privatperson, kräver han att få se på kvittot. Finansinstitut får egentligen inte lämna kredit på bilar som finns i lager. Han har aldrig tidigare haft problem med de bilar som han har köpt från F.O. - Han hade en kund som ville köpa en BMW och som hade bett honom att skaffa fram en sådan. Eftersom han vet att F.O. handlar med dyrare bilar, ringde han till denne och frågade om han hade en sådan bil. Det hade F.O., varför han bjöd ut bilen till kunden, som uppgav att han ville köpa den. Han köpte därför bilen av F.O. och sålde den vidare samma dag till kunden. Han köpte bilen för 250 000 kr, vilket var ett rimligt pris. Han har köpt bilar av samma märke tidigare för ungefär samma pris. Bilen var egentligen värd mindre, eftersom mätarställningen stod på 11 000 mil. Om han inte hade haft en köpare till bilen, hade han inte köpt den för mer än 235 000 kr. Som det nu var kunde han göra en vinst på bilen på 20 000 kr exklusive moms. Det var F.O. som levererade bilen till honom. Han hade inte fått mer än 275 000 kr för bilen om han hade levererat den till en annan köpare. De har alltid gjort på detta sätt vid affärer mellan yrkesmässiga bilhandlare och det finns ingen anledning att ändra på det efter lagändringen 1999. - Han är medveten om att F.O. har finansierat bilar genom GE Capital Bank tidigare vid försäljning till privatpersoner. I detta fall var det Bilbörsen AB som sålde bilen till Eurotrade i Eksjö AB i första ledet. GE Capital Bank köpte bilen från Bilbörsen AB och sålde den till Eurotrade i Eksjö AB. På detta sätt fick Bilbörsen AB snabbt kontanter. GE Capital Bank AB hade inte sett bilen vid köpet, utan fyllt i de uppgifter de hade erhållit från Bilbörsen AB. Det var även Bilbörsen AB som bestämde priset.

J.C: Han har varit bilhandlare i 20 år och han har ett eget företag i Tingsryd med 18 anställda. Förra året sålde han 2 000 bilar. Han vet vem F.O. är och anser att denne är en professionell bilhandlare. F.O. drev rörelse under firmorna Eurotrade i Eksjö AB och F.O. i Eksjö AB. Han har gjort flera bilaffärer med denne sedan början av nittiotalet. Förra året köpte han 20 bilar från dennes bolag. Han har aldrig varit hos F.O. i Eksjö och han vet inte om denne har ett fast driftställe. Han har känt B.L. sedan 1985. - Han köper flera bilar genom annonser och han kontrollerar alltid bilarna i bilregistret så att säljaren är den rätte ägaren och att bilen är betald. Om han köper av privatpersoner, ringer han tillbaka i tre led. Han har inte samma förfarande när han köper bilar av andra bilhandlare. I dessa fall gör han ingen undersökning, eftersom han inte har någon skyldighet att undersöka en näringsidkares rätt att disponera över bilen enligt sedvanan i branschen. Han har aldrig haft några problem med de bilar som han har köpt av F.O:s bolag. Han tror att det var genom honom som B.L. fick kontakt med F.O. Han bedömer att värdet på den sålda bilen idag är 130 000 kr.

Tingsrättens bedömning

Parterna i målet är endast oeniga i frågan huruvida ett godtrosförvärv har skett eller inte samt beträffande fordonets marknadsvärde. I målet är således utrett att B.L. AB förvärvat en BMW 740 iA av 1997 års modell med registreringsnummer ROZ 577 av F.O. i Eksjö AB och att GE Capital Bank AB hade förbehållit sig äganderätten till fordonet. Klart är således att GE Capital Bank AB hade bättre rätt till fordonet. Klart är även att B.L. AB förvärvat fordonet utan att företa några som helst åtgärder för att försäkra sig om att F.O. i Eksjö AB hade dispositionsrätt över detta. Frågan i målet är huruvida B.L. AB likväl kan anses ha gjort ett godtrosförvärv av fordonet.

Sedan den 1 januari 1999 gäller beträffande godtrosförvärv av lösöre att en förvärvare skall anses ha varit i god tro endast om det är sannolikt att egendomens beskaffenhet, de förhållanden under vilka den utbjöds och omständigheterna i övrigt var sådana att han inte borde ha misstänkt att överlåtaren saknade rätt att förfoga över egendomen. Den nuvarande lydelsen av 3 § lagen (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre innebär såväl en skärpning av som ett förtydligande av det relativt stränga aktsamhetskrav som tidigare ställdes för att en förvärvare skulle anses ha varit i god tro (prop. 1997/98:168 s. 12 f.). När omständigheterna är sådana att det finns anledning till misstanke om överlåtarens rätt att förfoga över egendomen, krävs således att förvärvaren närmare undersöker hur det verkligen förhåller sig. Detta gäller vid varje skäl till misstanke om överlåtarens bristande behörighet. Omständigheter att beakta är t.ex. att egendomen är särskilt värdefull eller ofta säljs på kredit med förbehåll om återtaganderätt, såsom bilar. En helhetsbedömning skall göras av omständigheterna i det enskilda fallet. I regel måste strängare krav ställas på en förvärvare som är yrkesmässigt verksam inom den aktuella branschen än på en privatperson. Även i sådana fall där det inte finns någon reell möjlighet för förvärvaren att ta reda på hur det förhåller sig med överlåtarens behörighet, men omständigheterna ger anledning till misstanke att inte allt står rätt till, bör förvärvaren inte anses vara i god tro (ibid. s. 12).

I målet är det fråga om förvärv av ett fordon mellan näringsidkare. Bilar, och då främst nyare personbilar, säljs ofta med återtagandeförbehåll. För att köparen av en sådan egendom skall anses ha varit i god tro krävs det att denne vidtagit långtgående åtgärder för att kontrollera säljarens behörighet (se bl.a. NJA 1998 s. 29 och NJA 1995 s. 337). B.L. har under sanningsförsäkran uppgett att bilhandlare köper bilar av varandra i varulager. Han har vidare uppgett att det är kutym i branschen att inte företa någon särskild undersökning av säljarens dispositionsrätt vid köp mellan bilhandlare. Det har under förhandlingen framkommit att B.L. har köpt bilar av F.O:s båda bolag sedan början av nittiotalet och att han aldrig har råkat ut för något liknande vid dessa tillfällen. Bara under år 2000 köpte han ett fyrtiotal bilar av F.O:s bolag.

Vid handel med fordon mellan näringsidkare är det viktigt att omsättningen löper smidigt. Detta ställer krav på en inte alltför tungrodd administration. Dagens teknik gör att en kontroll av bilregistrets uppgifter om fordonet kan ske rutinmässigt utan större administrationskostnader och utan försvårande av en smidig omsättning. Med hänsyn till detta och det aktsamhetskrav som uppställs efter lagändringen 1999 kan de skäl som B.L. AB angett för sin underlåtenhet att i bilregistret kontrollera om F.O. i Eksjö AB hade rätt att förfoga över fordonet inte godtas. Vid en kontroll i förväg skulle svarandebolaget, vilket B.L. även uppgett, troligtvis ha funnit att Eurotrade i Eksjö AB stod som ägare till fordonet. Detta borde ha väckt misstanke hos B.L. angående F.O. i Eksjö AB:s förfoganderätt över fordonet och därmed förplikta honom att undersöka saken vidare. Eftersom svarandebolaget inte har gjort någon som helst kontroll före förvärvet kan bolaget följaktligen inte anses ha varit i god tro vid sitt förvärv av fordonet. B.L. AB skall sålunda förpliktas att utge ersättning för fordonet till GE Capital Finans AB.

I den utredning som företetts i målet avseende fordonets marknadsvärde framkommer inte någon anledning att frångå det pris B.L. AB:s kund betalade för fordonet, dvs. 275 000 kr.

- - -

Domslut

Domslut

B.L. AB förpliktades att till GE Capital Bank AB utge 275 000 kr jämte ränta.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Roberth Nordh, referent, och Björn R. le Grand samt hovrättsassessorn Ylva Lönnaeus) anförde i dom den 8 september 2003:

Hovrättens domskäl

Parterna har åberopat samma grunder för sin talan som vid tingsrätten. B.L. Aktiebolag har i hovrätten förklarat sig vitsorda att ränta skall beräknas på det sätt GE Capital Bank Aktiebolag yrkat.

Det är ostridigt att F.O. i Eksjö Aktiebolag saknat rätt att sälja bilen. Frågan i målet är om B.L. Aktiebolag varit i god tro vid förvärvet. För att så skall anses vara fallet krävs i enlighet med 3 § lagen (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre, i dess lydelse före den 1 juli 2003, att B.L. Aktiebolag har gjort sannolikt att omständigheterna varit sådana att bolaget inte borde ha misstänkt att F.O. i Eksjö Aktiebolag saknade sådan rätt.

Vid överlåtelse av begagnade bilar ställs normalt stränga krav på förvärvaren när det gäller att kontrollera överlåtarens rätt att förfoga över bilen. Det gäller inte minst när förvärvet avser en förhållandevis dyr bil och förvärvaren är yrkesmässigt verksam inom bilbranschen. Emellertid måste frågan om en förvärvare varit i god tro avgöras utifrån en helhetsbedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet.

B.L. har uppgett att han genom sitt bolag gjort bilaffärer med F.O. och dennes två företag Eurotrade i Eksjö Aktiebolag och F.O. i Eksjö Aktiebolag under en tioårsperiod före förvärvet och bl.a. under tiden hösten 1999 till september 2000 köpt drygt trettio bilar till ett sammanlagt värde av omkring tio miljoner kronor. Enligt B.L. har det inte vid någon tidigare överlåtelse förekommit att F.O. eller hans bolag på grund av finansieringssätt eller av annan anledning saknat rätt att disponera över bilen, och det nu ifrågavarande bilköpet avvek varken prismässigt eller i övrigt från tidigare affärer.

Dessa uppgifter, som godtagits av GE Capital Bank Aktiebolag, kan visserligen sägas tala för att B.L. Aktiebolag utan särskild kontrollåtgärd bort kunna förlita sig på att F.O. i Eksjö Aktiebolag haft rätt att sälja bilen. För att omständigheterna vid förvärvet skall anses ha varit sådana att B.L. Aktiebolag inte borde ha misstänkt att F.O. i Eksjö Aktiebolag saknade sådan rätt bör dock därutöver krävas att det senare bolaget bedrivit sin verksamhet under sådana former att det för allmänheten framstått som ett etablerat och vederhäftigt företag i branschen (jfr NJA 1975 s. 708). Bevisbördan för att så är fallet åvilar B.L. Aktiebolag. Någon utredning om de förhållanden under vilka F.O. och hans företag bedrivit bilhandel har emellertid inte åberopats i målet. Med hänsyn härtill och då det är ostridigt att B.L. Aktiebolag inte företagit någon åtgärd för att undersöka säljarens förfoganderätt kan bolaget inte anses ha varit i god tro vid förvärvet.

På grund av det anförda och då bilen inte längre är i B.L. Aktiebolags besittning skall bolaget utge ersättning till GE Capital Bank Aktiebolag för bilens värde vid den tidpunkt då den förvärvades av B.L. Aktiebolag. Detta värde kan inte antas ha varit lägre än den köpeskilling som erhölls vid bolagets vidareförsäljning av bilen, eller 275 000 kr. Tingsrättens domslut skall alltså stå fast.

Hovrättens domslut

Hovrätten fastställde tingsrättens domslut.

Domskäl

HD (justitieråden Munck, Victor, Blomstrand, Ella Nyström, referent, och Virdesten) meddelade den 15 juni 2005 följande dom.

Domskäl

B.L. AB köpte den 14 september 2000 av F.O. i Eksjö AB en bil av märket BMW 740 av 1997 års modell för 250 000 kr. Det är ostridigt att F.O. i Eksjö AB saknade rätt att sälja bilen eftersom GE Money Bank AB var ägare till den enligt villkor i ett avtal om kreditköp. Frågan är om B.L. AB har gjort ett godtrosförvärv av bilen.

Enligt 3 § lagen (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre i lydelsen före den 1 juli 2003 (numera 2 § andra stycket) skall en förvärvare av lösöre anses ha varit i god tro endast om det är sannolikt att egendomens beskaffenhet, de förhållanden under vilka den utbjöds och omständigheterna i övrigt var sådana att han inte borde ha misstänkt att överlåtaren saknade rätt att förfoga över egendomen. Genom 1986 års lag och ytterligare genom en ändring i lagen den 1 januari 1999 skärptes, i förhållande till tidigare gällande rätt, kraven på en förvärvare som vill göra gällande godtrosförvärv. I lagmotiven angavs att det krävs särskilt hög grad av aktsamhet vid förvärv av egendom som erfarenhetsmässigt är känslig, t.ex. motorfordon som ofta säljs på kredit med förbehåll om återtaganderätt. När det gäller frågan om vilka krav på insikt och aktsamhet som kan ställas på en förvärvare uttalades att man ofta torde kunna ställa strängare krav på en yrkesman inom den aktuella branschen än på en privatperson. (Prop. 1985/86:123 s. 21 f. och 1997/ 98:168 s. 11 f.)

Av utredningen framgår att B.L. AB före förvärvet inte vidtog några åtgärder för att förvissa sig om att säljaren hade rätt att överlåta bilen. B.L. AB har gjort gällande att bolaget ändå bör anses ha varit i god tro med hänsyn till att det var fråga om överlåtelse mellan bilhandlare av varulager av bilar, vilket regelmässigt sker utan att parterna träffas, samt då affären genomfördes på samma sätt som ett trettiotal andra bilaffärer mellan B.L. som företrädare för köparbolaget och F.O. som företrädare för säljarbolaget eller ett annat bolag som denne företrädde. Dessa affärer hade samtliga varit utan problem vad gällt säljarens rätt att disponera över fordonet.

Redan den omständigheten att det i stor utsträckning förekommer att motorfordon säljs på kredit med äganderättsförbehåll utgör anledning för en köpare av ett motorfordon att vara särskilt aktsam. Som huvudregel krävs att köpare av sådant fordon kontrollerar ägarförhållandena före köpet. När en privatperson vänder sig till ett etablerat bilförsäljningsföretag som har en verksamhet som utåt framstår som vederhäftig bör han emellertid under normala förhållanden kunna förlita sig på att säljaren är behörig att förfoga över egendomen. På den som yrkesmässigt handlar med motorfordon bör å andra sidan läggas ett särskilt strängt aktsamhetskrav, vilket innebär att det för att godtrosförvärv av ett inköpt motorfordon skall anses föreligga regelmässigt får krävas att ägarförhållandena undersökts, detta oavsett om säljaren är en privatperson eller ett företag som bedriver handel med motorfordon.

Genom B.L:s obestridda uppgifter har framkommit att han före det aktuella köpet i inte obetydlig omfattning hade gjort bilaffärer med F.O., utan att det förekommit att denne sålt fordon som han inte haft rätt att disponera över. Av det tidigare sagda följer att detta förhållande inte är tillräckligt för att B.L. AB skall anses ha gjort ett godtrosförvärv. På grund härav och då B.L. AB inte genom kontroll i bilregistret eller på annat sätt vidtagit några åtgärder för att undersöka säljarens rätt att förfoga över bilen kan det inte anses att bolaget gjort ett godtrosförvärv av denna.

Av det anförda följer att B.L. AB skall ersätta GE Money Bank AB för bilens värde vid tiden för förvärvet. Det saknas anledning att frångå domstolarnas bedömning när det gäller detta värde.

Hovrättens domslut skall således fastställas.

Domslut

Domslut

HD fastställer hovrättens domslut.