NJA 2005 s. 833

Allmän åklagare väckte åtal vid Stockholms tingsrätt mot åtta personer för bokföringsbrott, grovt brott, enligt 11 kap. 5 § BrB, för grovt skattebrott enligt 2 och 4 §§skattebrottslagen (1971:69) samt för försvårande av skattekontroll enligt 10 § skattebrottslagen. Enligt åtalen hade brotten begåtts inom ramen för ett antal olika företag, i vilka osanna fakturor hade bokförts. Fakturorna hade varit osanna eftersom de inte motsvarats av något faktiskt utfört arbete eller levererade varor. C.P. och R.C. åtalades för medhjälp till brotten. De hade enligt åtalen främjat de nämnda medåtalades brott genom att mot betalning låta utfärda de osanna fakturorna. Åklagaren hävdade under rättegången vid tingsrätten att fakturorna hade utfärdats i fyra bolag, som i målet benämndes WATAB, SMEAB, B & T samt Imone. Vidare åtalades J.W. för bokföringsbrott, grovt brott, enligt 11 kap. 5 § BrB bestående i att han hade åsidosatt bokföringsskyldigheten i Tellus Bilimport AB (åtalspunkt 8), samt för penninghäleri, grovt brott, alternativt penninghäleriförseelse, enligt 9 kap. 6 a §, alternativt 7 a § BrB, med följande gärningspåstående (åtalspunkt 9).

”SMEAB har under tiden oktober 1999 till december 2000 överfört 3 318 100 kr till Tellus, B & T har under tiden januari 2000 till juni 2000 överfört 4 643 450 kr till Tellus och Imone har under tiden augusti 2000-december 2000 överfört 3 163 100 kr till Tellus. Dessa belopp, sammanlagt 11 124 650 kr, utgör betalning från olika företag som erhållit osanna fakturor från SMEAB, B & T och Imone. 20 procent av dessa medel, sammanlagt 2 224 930 kr, utgör i sin tur ersättning för R.C. och C.P. för att de låtit dessa bolag ställa ut fakturorna. Utfärdandet av de osanna fakturorna, vilka avsett annat än egna angelägenheter, har inneburit fara i bevishänseende. - Tellus har under tiden oktober 1999 till december 2000 emottagit ovan angivna 2 224 930 kr. J.W. har under samma tid genom direktuttag tagit ut pengarna från Tellus konto och därefter överlämnat pengarna till R.C. och C.P. trots att han insett eller bort inse att pengarna härrört från brottsligt förvärv eller i vart fall att annan har berikat sig genom brottslig gärning. Hans åtgärder har varit ägnade att främja möjligheterna för annan att tillgodogöra sig beloppen, att dölja egendomens ursprung och att dölja att annan har berikat sig genom brottslig gärning. - Gärningarna är att bedöma som grova eftersom de avsett betydande värde och satts i system.”

Åklagaren yrkade att de tilltalade skulle åläggas näringsförbud.

Tingsrätten (ordförande rådmannen Christer Thornefors) fann i dom den 31 maj 2001 samtliga åtal styrkta. Beträffande åtalen mot J.W. anförde tingsrätten i domskälen följande.

J.W. har förnekat brott.

I åtalet för bokföringsbrott har åklagaren lagt J.W. till last att han har åsidosatt Tellus’ bokföringsskyldighet under tiden den 13 september 1999 till december 2000 genom att grund- och huvudbokföring inte har upprättats och verifikat avseende företagna transaktioner inte har upprättats eller bevarats på ett betryggande sätt.

J.W. har berättat att han bildade Tellus efter att ha ombetts av en annan person, vars identitet han inte har avslöjat, att göra det. Av handlingar från PRV framgår att bolaget registrerades den 20 augusti 1999 och att J.W. registrerades som styrelse och R.B. som suppleant den 15 oktober samma år. Enligt ett ändringsbevis från PRV registrerades den 7 juni 2000 A.K., med adress i Athen, som styrelse i bolaget, och en grekisk kvinna, också med adress i Athen, som suppleant. Firman tecknades ensam av S.M. från Mariedalsvägen 33 i Malmö. Enligt en generalfullmakt den 1 oktober 2000 undertecknad av S.M. och bevittnad av C.P. och A.K. gavs J.W. generell och obegränsad behörighet att företräda bolaget, dvs. Tellus, i varje angelägenhet som rör bolagets rätt till och med den 31 januari 2001. J.W. har förklarat att han inte har sett fullmakten före huvudförhandlingen i målet.

Av utredningen framgår att det huvudsakliga syftet med Tellus torde ha varit att skapa en kuliss för utbetalning av pengar från SMEAB, B & T och Imone till R.C. och C.P. J.W. har anlitats som s.k. målvakt i bolaget, med största sannolikhet av R.C. och C.P., och har enligt vad han själv uppgivit och utredningen utvisar varit den som så gott som ensam har stått för verksamheten i bolaget. J.W. har känt till att han som styrelse i Tellus har haft ansvaret för att bolagets bokföring sköttes. Det är uppenbart att det inte har funnits anledning att utfärda en fullmakt för J.W. att företräda bolaget om denne inte har känt till fullmakten och använt den. Den förebringade bevisningen styrker således att J.W. varit bolagets företrädare under den tid som åklagaren har påstått. Det har därmed ålegat honom att sköta bolagets bokföring m.m. Någon bokföring har emellertid inte upprättats. Inte heller har några handlingar avseende i bolaget företagna transaktioner bevarats. J.W. skall därför fällas till ansvar för bokföringsbrott, vilket på angivna skäl skall bedömas som grovt.

När det gäller åtalet för grovt penninghäleri alternativt penninghäleriförseelse har åklagaren lagt J.W. till last att han från Tellus’ konto har tagit ut 2 224 930 kr och överlämnat pengarna till R.C. och C.P. trots att han har insett att pengarna härrörde från brott.

J.W. har förnekat att han har gjort fler än 35 uttag från Tellus konto och har hävdat att han har trott att pengarna kom från en laglig verksamhet som gällde handel med importerade bilar.

J.W. är enligt vad bl.a. han själv har uppgivit gammal vän till R.C. Han har vid aktuell tid ställt sitt namn till förfogande i andra bolag som i likhet med Tellus inte har bedrivit någon seriös verksamhet, nämligen B & T och Imone. Det kan därför inte uteslutas att han hela tiden har vetat om att verksamheten i Tellus har varit olaglig. Om han inte har haft den vetskapen från början måste detta emellertid, med hänsyn till vad J.W. själv har berättat om det sätt på vilket han engagerades i Tellus, ha framstått som uppenbart för honom och vad som senare förekommit med stora uttag av kontanter, vilka överlämnats till i första hand R.C., i än högre grad ha styrkt J.W. i denna uppfattning. En seriös verksamhet avseende handel med dyra bilar förutsätter normalt ett fast driftställe. Något sådant har Tellus inte haft, vilket J.W. måste ha varit medveten om. Den omständigheten att han har sett R.C. och C.P. i dyra bilar med främmande registreringsskyltar talar inte för att han har varit i god tro beträffande verksamheten.

Av den skriftliga bevisningen framgår att det från Tellus’ postgirokonto under tiden från den 6 oktober 1999 till den 12 december 2000 har gjorts ett stort antal kontantuttag på olika postkontor. Det första uttaget har J.W. alltså gjort innan han registrerades som styrelse för bolaget hos PRV, det sista den 6 december 2000. Sammanlagt har J.W. tagit ut 9 557 685 kr, R.B. 1 036 850 kr och S.M. 698 020 kr. S.M:s uttag har skett den 11 och 12 december 2000. J.W. har därefter lämnat pengarna till R.C. Av uttagshandlingarna framgår att J.W:s körkort har använts som legitimation vid samtliga uttag. Enligt J.W. har han inte lånat ut körkortet, inte heller har det förkommit eller någon dubblett beställts. Det får därför anses styrkt att samtliga uttag som skett i J.W:s namn också har ombesörjts av denne. J.W. skall emellertid svara endast för de belopp som R.C. och C.P. har kunnat tillgodogöra sig genom de uttag som han gjort, nämligen 1 911 537 kr.

Av det anförda följer att det är utrett att J.W., med insikt om att det måste röra sig om pengar åtkomna genom brott, har gått R.C. och C.P. till handa genom att från Tellus postgirokonto vid ett stort antal tillfällen hämta ut pengar och sedan vidarebefordra dessa till R.C. och C.P. varigenom de har kunnat tillgodogöra sig 1 911 537 kr. R.C:s och C.P:s förbrott är upprättandet av de osanna fakturorna. Genom detta förfarande har J.W. gjort sig skyldig till penninghäleri. Med hänsyn till det belopp gärningen avsett skall brottet bedömas som grovt.

Samtliga tilltalade överklagade i Svea hovrätt. J.W. yrkade att hovrätten helt skulle ogilla åtalet mot honom samt upphäva tingsrättens beslut om näringsförbud. Han yrkade i vart fall att hovrätten skulle sätta ned det fängelsestraff som tingsrätten hade utmätt.

Åklagaren bestred ändring.

Hovrätten (hovrättslagmannen Peter Löfmarck, skiljaktig i delar av målet som inte behandlas i referatet, samt nämndemännen Sune Björklund och Sigun Sandqvist) ändrade i dom den 21 maj 2003 tingsrättens dom endast i fråga om påföljder och näringsförbud.

Domskäl

Beträffande åtalen mot J.W. anförde hovrätten i domskälen följande.

Ansvar för bokföringsbrott, grovt brott

Utredningen i målet ger vid handen att någon bokföring inte har förts i TELLUS AB. Det är vidare klarlagt att J.W. har haft en sådan ställning i bolaget att det - såsom tingsrätten har funnit - ankommit på honom att svara för bolagets bokföring, och följaktligen i allt fall har haft att tillse att denna skedde på ett riktigt sätt. Att han må till annan person ha ställt vissa frågor om bokföringens skötsel och må ha fått ett besked att allt sköttes ”by the book” är mot bakgrund av utredningen i målet i övrigt inte av beskaffenhet att frita honom från det grundläggande ansvar som han har haft. Omständigheterna är alltså sådana att det kan hållas för visst att han i vart fall har varit likgiltig i fråga om bokföringens fullgörande. Vad som har förekommit i hovrätten ger alltså inte skäl att frångå tingsrättens bedömningar. J.W. skall, såsom tingsrätten har funnit, dömas för uppsåtligt bokföringsbrott, grovt sådant, i enlighet med åtalet mot honom i den delen.

Ansvar för penninghäleri, grovt brott

Vad som beträffande denna gärning har förekommit i hovrätten ger - oaktat de invändningar mot ansvar som J.W. har anfört och närmare utvecklat, främst då att åklagaren inte har visat att det föreligger något fullbordat förbrott, enligt J.W:s mening grovt skattebrott - inte anledning att frångå tingsrättens bedömningar. Gärningen är att rubricera så som tingsrätten har gjort.

J.W. och ytterligare åtta av de tilltalade överklagade. J.W. yrkade att HD skulle ogilla åtalet för penninghäleri och upphäva beslutet om näringsförbud samt, i vart fall, sätta ned straffet.

Riksåklagaren bestred ändring.

HD meddelade prövningstillstånd vad avsåg åtalspunkt 9 (J.W.) samt förklarade frågan om prövningstillstånd beträffande påföljd och näringsförbud såvitt avsåg J.W. vilande. HD fann inte skäl att meddela prövningstillstånd i målet i övrigt. Hovrättens dom i de delarna stod därmed fast.

Riksåklagaren justerade gärningsbeskrivningen avseende åtalspunkt 9 så att den löd på följande sätt.

”SMEAB har under tiden oktober 1999-december 2000 överfört 3 318 100 kr till Tellus. B & T har under tiden januari 2000-juni 2000 överfört 4 643 450 kr till Tellus. Imone har under tiden augusti 2000- december 2000 överfört 3 163 100 kr till Tellus. Dessa belopp, sammanlagt 11 124 650 kr, utgör betalningar från olika företag som erhållit osanna fakturor från SMEAB, B & T och Imone. Av dessa medel har 20 procent, 2 224 930 kr, utgjort ersättning till R.C. och C.P. för att de låtit bolagen ställa ut fakturorna. Utfärdandet av de osanna fakturorna, vilka urkunder upprättats för skens skull och avsett annat än egna angelägenheter, har inneburit fara i bevishänseende (jfr åtalspunkterna 1-7). R.C:s och C.P:s handlande har således innefattat osanna intyganden enligt 15 kap. 11 § BrB.

Under tiden oktober 1999-december 2000 har ovan angivna 2 224 930 kr satts in på Tellus konto. J.W. har under samma tid tagit ut 1 911 537 kr från Tellus konto och överlämnat dessa till R.C. och C.P.

I första hand påstås att J.W. har insett att pengarna härrört från brottsligt förvärv. J.W:s åtgärder har otillbörligen främjat möjligheterna för R.C. och C.P. att tillgodogöra sig beloppen. J.W. har vidare genom sitt agerande med uppsåt att dölja pengarnas ursprung medverkat till att bortföra, överlåta, omsätta eller vidta annan sådan åtgärd med pengarna.

I andra hand påstås att J.W. har insett att R.C. och C.P. berikat sig genom brottslig gärning. J.W. har genom sina åtgärder otillbörligen medverkat till att bortföra, överlåta, omsätta eller vidta annan sådan åtgärd med pengarna vilket varit ägnat att dölja att R.C. och C.P. berikat sig genom brottslig gärning.

Gärningarna är att bedöma som grova eftersom de avsett betydande värde och satts i system.

Alternativt påstås att J.W. genom sina ovan beskrivna åtgärder har gjort sig skyldig till penninghäleriförseelse. Han har när han företagit åtgärderna inte insett men haft skälig anledning att anta att brott förelåg eller inte insett men haft skälig anledning att anta att R.C. och C.P. berikat sig genom brottslig gärning.”

Betänkande