NJA 2005 s. 9

S.A.J. yrkade i stämningsansökan, som inkom till Strömstads tingsrätt den 29 juli 2004, att B.Å.L. Matbutik AB (bolaget) skulle försättas i likvidation enligt 13 kap. 20 § aktiebolagslagen (1975:1385) samt att rätten i enlighet med 13 kap. 22 § samma lag skulle förordna syssloman.

Tingsrätten (lagmannen Hans Ericsson) förordnade i beslut den 5 augusti 2004 enligt 13 kap. 22 § aktiebolagslagen advokaten B.J., Uddevalla, att i styrelsens och den verkställande direktörens ställe förvalta bolaget till dess att rättens beslut i frågan om likvidation vunnit laga kraft. I beslutet förklarades att detta skulle gälla omedelbart och inte fick överklagas särskilt.

I fråga om möjligheten att särskilt överklaga beslutet anförde tingsrätten i sina skäl: Ett beslut om syssloman enligt 13 kap. 22 § aktiebolagslagen torde vara ett beslut under rättegången (se Andersson m.fl., Aktiebolagslagen, En kommentar, s. 13:58). Någon möjlighet att överklaga beslutet särskilt synes inte föreligga vare sig enligt någon bestämmelse i aktiebolagslagen eller enligt 49 kap. RB.

Bolaget överklagade i Hovrätten för Västra Sverige och anförde som skäl för att få överklaga tingsrättens beslut bl.a. följande. Aktiebolagslagen saknar stadgande om att ett beslut om förordnande av syssloman är överklagbart. I brist på ett uttryckligt stadgande om att beslutet inte får överklagas, bör en presumtion för dess överklagbarhet föreligga. - Ett beslut om förordnande av syssloman är till sin verkan och innebörd att likställa med ett beslut om kvarstad. Ett beslut om kvarstad är slutligt och kan överklagas särskilt. Tingsrätten har genom sitt beslut om syssloman skilt den frågan från sig. Möjligheten att förordna syssloman regleras i ett särskilt lagrum och inte i lagrummet som rör tvångslikvidation. Sammantaget talar detta för att beslutet skall betraktas som ett särskilt beslut.

Hovrätten (hovrättsråden Ann-Carin Glimstedt och Christer Ranch, referent, samt adjungerade ledamoten kammarrättsassessorn Ulrika Svanholm) anförde i slutligt beslut den 1 september 2004:

Ett beslut om syssloman enligt 13 kap. 22 § aktiebolagslagen (1975:1385) är ett beslut under rättegången i målet om tvångslikvidation.

Aktiebolagslagen saknar regler om överklagbarheten av ett beslut om syssloman. Frågan är då om beslutet i enlighet med huvudregeln i 49 kap. 3 § andra stycket RB endast får överklagas i samband med överklagande av tingsrättens slutliga avgörande eller om beslutet får överklagas särskilt. Det sistnämnda skulle då ske genom en analogisk tillämpning av kapitlets 5 §.

Det finns skäl som talar såväl för som emot att anse att ett beslut som det nu överklagade skall få överklagas särskilt. I brist på lagregel härom finner hovrätten emellertid att beslutet i enlighet med den nyss nämnda huvudregeln inte kan överklagas särskilt (jfr HD:s uttalande i NJA 1987 s. 667). Tingsrättens fullföljdshänvisning, som får uppfattas på det sättet att tingsrätten förklarat att särskild talan mot beslutet inte får föras, är därför riktig och hovrätten kan nu inte ta upp bolagets överklagande till prövning.

Hovrätten avvisar överklagandet.

Bolaget överklagade och yrkade att HD skulle återförvisa målet till hovrätten.

S.A.J. bereddes tillfälle att yttra sig över överklagandet.

Betänkande