NJA 2005 s. 940

Fråga om en målsägande, som inte övertagit ett av åklagaren nedlagt allmänt åtal, har rätt att överklaga en på yrkande av den tilltalade meddelad frikännande dom.

Allmän åklagare väckte vid Huddinge tingsrätt åtal mot M.D. för grov våldtäkt mot hans dåvarande hustru S.P. vid två tillfällen i maj 2003. S.P. framställde yrkande om skadestånd.

Vid huvudförhandling i målet nedlade åklagaren åtalet för grov våldtäkt och justerade gärningsbeskrivningen till att avse misshandel vid det ena av de två tillfällena. S.P., som biträdde åtalet, förklarade sig inte ha något att invända mot åklagarens taleändring. Hon justerade i anslutning härtill sitt skadeståndsyrkande. M.D. yrkade att tingsrätten skulle meddela frikännande dom i de delar där åtalet hade nedlagts.

Tingsrätten meddelade dom den 9 juli 2003. I domskälen konstaterades att frikännande dom skulle meddelas enligt M.D:s yrkande såvitt avsåg grov våldtäkt. Tingsrätten fann inte utrett att M.D. hade misshandlat S.P., varför inte heller åtalet i denna del och det enskilda anspråket skulle bifallas.

I sitt domslut ogillade tingsrätten åtalet och S.P:s skadeståndsyrkande.

Hovrätten

S.P. överklagade tingsrättens dom i Svea hovrätt. Som hovrätten uppfattade hennes talan yrkade hon att åtalet för grov våldtäkt och det därtill knutna skadeståndsyrkandet skulle bifallas. Målet föredrogs med anledning av att fråga uppkommit om S.P. hade rätt att överklaga tingsrättens frikännande dom.

Domskäl

Hovrätten (hovrättspresidenten Johan Hirschfeldt, hovrättslagmannen Åke Rehnström och hovrättsrådet Christine Möller, referent) anförde i beslut den 18 februari 2004:

Skäl

I rättsfallet NJA 1984 s. 616 har en åklagare som lagt ned allmänt åtal ansetts oförhindrad att överklaga tingsrättens frikännande dom. Av detta följer emellertid inte nödvändigtvis att en målsägande som avstått från att överta ett nedlagt åtal skall ha samma rätt att överklaga. En åklagare har som huvudregel en absolut åtalsplikt när brottet hör under allmänt åtal. Av denna skyldighet att tala å sådana brott kan även anses följa att en åklagare bör överklaga tingsrättens dom om han kan motse en fällande dom i högre rätt. En målsägandes rätt att tala å brott är däremot begränsad i många fall. Exempelvis är målsägandens åtalsrätt endast subsidiär till åklagarens beträffande brott som hör under allmänt åtal och en målsägande som lagt ned ett åtal är enligt 20 kap. 12 § RB, till skillnad från en åklagare, förhindrad att på nytt väcka åtal för brottet. I konsekvens härmed anser hovrätten att en målsägandes rätt att överklaga en frikännande dom som meddelats sedan allmänt åtal lagts ned inte utan vidare bör vara lika vidsträckt som en åklagares rätt i motsvarande situation.

Frågan om en målsägande som avstått från att överta ett nedlagt åtal äger överklaga en frikännande dom får i stället bedömas enligt de principer som gäller för återtagande av processhandling. Som utgångspunkt gäller att en part är oförhindrad att återta processhandlingar så länge domstolen inte skilt sig från målet (se t.ex. NJA 1974 s. 386). För att en part skall tillåtas att återta en processhandling i högre rätt krävs emellertid att återtagandet föranletts av alldeles speciella omständigheter, såsom att processhandlingen föranletts av omständigheter som utgör grund för resning eller innebär ett grovt rättegångsfel (se NJA 1980 s. 635 och NJA 1990 s. 8).

S.P. har till stöd för sitt överklagande anfört bl.a. att hon vid tingsrätten kände skam och rädsla inför att berätta om händelserna. Vad S.P. anfört utgör inte sådana speciella omständigheter som kan medföra att hon i högre rätt skall tillåtas återta sin förklaring att inte överta det nedlagda åtalet och hennes inskränkning av skadeståndsyrkandet. Hennes överklagande skall därför avvisas.

Slut

Hovrätten avvisar S.P:s överklagande.

Högsta domstolen

S.P. överklagade och yrkade, som det fick förstås, att HD skulle undanröja avvisningsbeslutet och återförvisa målet för fortsatt handläggning i hovrätten.

M.D. bestred ändring.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, rev.sekr. Katarina Eriksson, föreslog i betänkande följande beslut:

Domskäl

Skäl

M.D. åtalades vid Huddinge tingsrätt för grov våldtäkt mot S.P. Vid huvudförhandlingen lade åklagaren ner åtalet för grov våldtäkt och justerade gärningsbeskrivningen till att avse misshandel. S.P., som biträdde åtalet, förklarade sig inte ha något att invända mot taleändringen. Efter yrkande från M.D. meddelade tingsrätten frikännande dom beträffande åtalet för grov våldtäkt. Tingsrätten ogillade efter sakprövning åtalet för misshandel. Sedan S.P. överklagat domen och yrkat att åtalet för grov våldtäkt och därtill hörande skadeståndsyrkande skulle bifallas avvisade hovrätten överklagandet.

Frågan i målet är om S.P. har rätt att överklaga den frikännande domen beträffande grov våldtäkt.

I 20 kap. RB finns regler om rätt till åtal och om målsägande. Enligt 9 § andra stycket får målsäganden överta allmänt åtal om det nedlägges på den grund att tillräckliga skäl att den tilltalade är skyldig till brott inte föreligger. Det stadgas vidare att den målsägande som inte övertar åtalet därefter inte får väcka åtal för brottet och att frikännande dom skall meddelas om den tilltalade yrkar det. Enligt 12 § får en målsägande som lagt ner ett åtal inte väcka åtal för brottet på nytt. Någon lagbestämmelse som reglerar frågan om målsägandens rätt att överklaga en frikännande dom som meddelats efter att allmänt åtal lagts ner och målsäganden inte övertagit åtalet finns inte.

När det gäller åklagare har HD funnit att en åklagare som lagt ner allmänt åtal är oförhindrad att överklaga tingsrättens frikännande dom (se NJA 1984 s. 616). Vidare är en åklagare enligt gällande rätt oförhindrad att väcka åtal på nytt om allmänt åtal nedlägges utan att frikännande dom yrkas.

Ur den tilltalades synvinkel innebär ett överklagande från en målsägande av en frikännande dom där målsäganden inte övertagit åtalet efter nedlagt allmänt åtal och ett nytt åtal för brottet från målsäganden i båda fallen att han står under åtal för brott. För det fall målsäganden skulle tillåtas att överklaga i denna situation skulle den tilltalade komma i ett sämre läge gentemot målsäganden genom att yrka frikännande dom. Detta är inte förenligt med uppbyggnaden av lagreglerna. Ett sådant överklagande skall därför i detta avseende jämställas med väckande av nytt åtal för brottet och medföra att överklagandet avvisas. På skäl som hovrätten har anfört har S.P. inte rätt att återta processhandlingen. Hennes överklagande skall därför lämnas utan bifall.

Domslut

HD:s avgörande

HD lämnar överklagandet utan bifall.

Domskäl

HD (justitieråden Svensson, Håstad, Lindeblad, Nyström och Virdesten, referent) meddelade den 28 december 2005 följande beslut:

Domslut

HD:s avgörande

HD fastställer hovrättens beslut.

HD:s beslut meddelat: den 28 december 2005.

Mål nr: Ö 1191-04.

Lagrum: 20 kap. 9 och 12 §§ RB.

Rättsfall: NJA 1984 s. 616.