NJA 1990 s. 8
Att en tilltalad genom uttalanden av åklagaren och försvararen fått en felaktig uppfattning om rättsläget och på grund därav återkallat sin vadetalan har ansetts utgöra sådana särskilda omständigheter som medfört att återkallelsen fick återtas efter HovR:ns avskrivningsbeslut.
HD
(Jfr 1978 s 55)
Jakobsbergs TR dömde d 10 okt 1989 gambiske medborgaren M.D. till fängelse 3 år 6 månader för grovt narkotikabrott m m.
Sedan M.D. fullföljt talan mot domen i Svea HovR återkallade han sin vadetalan, varefter HovR:n avskrev målet genom beslut d 4 dec 1989.
M.D. anförde besvär och yrkade att avskrivningsbeslutet måtte undanröjas.
Riksåklagaren tillstyrkte att HovR:ns avskrivningsbeslut undanröjdes och att målet återförvisades till HovR:n för förnyad prövning.
HD avgjorde målet efer föredragning.
Föredraganden, RevSekr Bergkvist, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut:
Skäl. Av handlingarna i målet framgår bl a att fråga om utvisning av M.D. med anledning av dennes brottslighet aktualiserades vid TR:n, att TR:n inte fann erforderliga skäl föreligga för förordnande härom, att åklagaren inte fullföljde talan mot TR:ns dom och att M.D. återkallade sin vadetalan under pågående huvudförhandling inför HovR:n.
M.D. har i besvärsmålet gjort gällande att han återkallade sin vadetalan av rädsla för att bli utvisad om HovR:n prövade målet i sak.
Av utredningen framgår att M.D. genom uttalanden av åklagaren och försvararen bibringats uppfattningen att han riskerade att bli utvisad om HovR:n prövade målet mot honom. Att så inte kunnat ske följer av 51 kap 25 § 2 st RB. Det får antas att det var denna felaktiga uppfattning om risken för utvisning som föranledde M.D. att återkalla sin vadetalan.
En återkallelse av vadetalan kan generellt återtas innan beslut om avskrivning har meddelats. Om målet på grund av återkallelse har avskrivits från vidare handläggning, gäller däremot som huvudregel att parten inte kan återta återkallelsen och få avskrivningsbeslutet undanröjt. Denna regel är emellertid inte undantagslös. Om parten fullföljer talan mot avskrivningsbeslutet och visar att återkallelsen föranletts av omständigheter som utgör grund för resning eller som innebär grovt rättegångsfel, kan avskrivningsbeslutet undanröjas. Även eljest kan det föreligga alldeles speciella omständigheter som bör tillerkännas samma verkan. (Se NJA 1978 s 55; jfr även NJA 1980 s 635 och 1983 s 148.)
De omständigheter som föranlett M.D. att återkalla sin vadetalan är sådana att hans besvärstalan bör bifallas och HovR:ns avskrivningsbeslut undanröjas. Målet skall återförvisas till HovR:n för vidare handläggning.
I målet är upplyst att M.D. för närvarande avtjänar det straff som ådömts honom av TR:n. Denna straffverkställighet bör nu inhiberas (jfr NJA 1989 s 382).
M.D. får alltjämt anses vara på sannolika skäl misstänkt för bl a grovt narkotikabrott. För sådant brott är inte föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år. På grund härav och då det inte kan anses uppenbart att skäl till häktning saknas skall M.D. häktas.
Domslut
HD:s avgörande. Med undanröjande av HovR:ns avskrivningsbeslut visar HD målet mot M.D. åter till HovR:n för vidare behandling.
HD förordnar tillika att vidare åtgärder för verkställighet av det M.D. ådömda fängelsestraffet inte får äga rum förrän målet mot honom slutligt avgjorts.
HD förklarar M.D. häktad.
HD (JustR:n Nyman, Jermsten, referent, Magnusson, Nyström och Danelius) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.
Förhandling i häktningsfrågan hölls d 25 jan 1990. I heslut samma dag fann HD att M.D. alltjämt skulle vara häktad för grovt narkotikabrott.