NJA 2006 not 17

Den 17:e. 17. (Ö 4386-04) H.S. mot Domstolsverket angående återbetalningsskyldighet till staten.

Lidköpings tingsrättdömde den 12 november 2003 H.S. för olaga hot m.m. till villkorlig dom och dagsböter samt förordnade att han skulle återbetala 3 200 kr av kostnaderna för försvaret och målsägandebiträde till staten.

H.S. överklagade domen iGöta hovrätt, som genom dom den 29 september 2004 fastställde tingsrättens dom samt förordnade att H.S. skulle återbetala 19 200 kr av försvararkostnaderna i hovrätten till staten.

H.S. yrkade att HD skulle förordna att han skulle återbetala ett lägre belopp till staten än vad hovrätten hade förordnat.

Domstolsverket medgav att H.S:s återbetalningsskyldighet skulle begränsas till 40 % av kostnaderna i hovrätten.

Föredraganden föreslog att HD skulle meddela följande beslut. Skäl. Av vad som framkommit om H.S:s ekonomiska förhållanden framgår att hans skattepliktiga inkomst under 2004 uppgått till 107 752 kr. Han är underhållsskyldig för tre barn. Hans återbetalningsskyldighet bör därför enligt 23 § 1 st. 2 rättshjälpslagen begränsas till fem procent av kostnaderna i hovrätten.

Avgörande. Med ändring av hovrättens beslut begränsar HD H.S:s återbetalning av kostnaderna i hovrätten till 1 207 kr.

HD:s beslut. Skäl. Enligt 31 kap. 1 § 1 st. RB skall den tilltalade, om han döms för brottet i ett mål där åklagaren för talan, ersätta staten vad som enligt rättens beslut betalats av allmänna medel i ersättning till försvarare. Av 8 § lagen (1988:609) om målsägandebiträde följer att bestämmelserna i 31 kap. RB även gäller i fråga om skyldighet för den tilltalade att till staten betala kostnaden för målsägandebiträde.

I 31 kap. 1 § 3 st. RB föreskrivs, bortsett från visst undantagsfall som här inte är aktuellt, att den tilltalade inte är skyldig att betala mer av kostnaden för försvarare än vad han skulle ha fått betala i rättshjälpsavgift vid rättshjälp enligt rättshjälpslagen (1996:1619). Hur rättshjälpsavgiften beräknas framgår av 23 och 38 §§rättshjälpslagen. Av regleringen följer att ersättningsskyldigheten för kostnaden för försvar och målsägandebiträde begränsas till en procentsats av kostnaderna. Procentsatsen bestäms på grundval av den tilltalades ekonomiska förhållanden (det s.k. ekonomiska underlaget). Till skillnad från vad som gäller vid beviljande av rättshjälp bedöms denna fråga när det gäller återbetalningsskyldighet i brottmål i samband med målets avgörande. Begränsningen av den tilltalades ansvar till vad som motsvarar vad han skulle ha fått betala i rättshjälpsavgift gäller i fråga om totalkostnaderna i instanserna.

H.S. har i HD uppgett att hans årsinkomst vid tidpunkten för hovrättens dom var cirka 107 000 kr. Anledning saknas att inte godta dessa uppgifter, och det finns inte skäl att räkna med den traktamentsersättning som han erhåller eftersom denna får antas motsvara faktiska utgifter. Av utredningen framgår att han har underhållsskyldighet för tre barn. Hans återbetalningsskyldighet skall därför med tillämpning av 23 och 38 §§rättshjälpslagen begränsas till 5 % av de kostnader som han med hänsyn till utgången vid tingsrätten och i hovrätten är skyldig att betala. Genom tingsrättens förordnande om återbetalningsskyldighet, beträffande vilket H.S. ej fört talan i HD, har han ålagts skyldighet att betala tillbaka ett belopp som överstiger denna andel av kostnaderna för försvar och målsägandebiträde i tingsrätten och hovrätten. Han skall då inte åläggas någon återbetalningsskyldighet för sådana kostnader i hovrätten.

Avgörande. HD upphäver hovrättens förordnande om återbetalningsskyldighet för H.S. för kostnader för försvarare och målsägandebiträde i hovrätten samt bestämmer att dessa kostnader skall stanna på staten.