NJA 2006 not 24

Den 27:e. 24. (T 1243-05) Solna Bygg & Golv Aktiebolag (bolaget), T.T. och R.P. mot staten, G.H., L.S., H.N. och A-C.L. angående skadestånd.

Bolaget, som vid talans väckande var försatt i konkurs, ansökte om stämning mot staten, hovrättsråden G.H., L.S. och H.N. samt justitierådet A-C.L. med yrkande att HD skulle förpliktiga svarandena att solidariskt, tillsammans med andra personer enligt andra stämningsansökningar, till dem utge 3 511 062 kr.

HD:s dom. Domskäl. Bolaget, T.T. och R.P. har som grund för sin talan anfört att yrkat belopp avser skadestånd för ren förmögenhetsskada på grund av fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgörande staten svarar. Deras talan mot namngivna domare får uppfattas ha sin grund i att dessa gjort sig skyldiga till brott i utövningen av tjänsten. De har gjort gällande att rättsinstansernas handläggning av målet där bolaget påfördes skatt genom eftertaxering och målet där bolaget därefter försattes i konkurs är felaktig och strider mot gällande regler, bland annat på grund av pågående skattemål.

Bolagets konkurs har avslutats utan överskott under målets handläggning i HD och skrevs av genom beslut av Stockholms tingsrätt den 29 september 2005. Beslutet har vunnit laga kraft.

Enligt 25 kap. 50 § aktiebolagslagen (2005:551) är ett aktiebolag som är försatt i konkurs upplöst när konkursen avslutas utan överskott. När detta har skett gäller enligt rättspraxis som huvudregel att ett på detta sätt upplöst aktiebolag saknar rättskapacitet och därmed inte längre kan vara part i rättegång. Det saknas skäl att i detta fall göra undantag från huvudregeln. Redan på grund härav skall bolagets talan avvisas.

Enligt 3 kap. 7 § skadeståndslagen (1972:207) får talan om ersättning enligt 2 § samma kapitel, såvitt nu är av intresse, inte föras med anledning av beslut av HD, om inte beslutet upphävts eller ändrats. T.T:s och R.P:s talan mot staten med anledning av HD:s beslut den 18 februari 2004 i mål Ö 4762-03 skall därmed avvisas.

När det härefter gäller T.T:s och R.P:s talan mot staten med anledning av Svea hovrätts beslut den 12 november 2003 i mål Ö 5647-03, samt mot G.H., L.S., H.N. och A-C.L. med anledning av påstådda brott i utövningen av tjänsten, skall den prövas i sak.

Enligt 42 kap. 5 § 1 st. andra meningen RB, som på grund av hänvisning i 57 kap. 1 § och 53 kap. 1 § samma balk skall tillämpas på rättegången i HD, får rätten genast meddela dom i målet utan att stämning utfärdas om kärandens framställning inte innefattar laga skäl för käromålet eller om det annars är uppenbart att detta är ogrundat. Enligt artikel 6:1 i Europakonventionen har envar rätt till en domstolsprövning som uppfyller vissa minimikrav när det gäller hans civila rättigheter. Denna rätt förutsätter emellertid att det kan anses föreligga en reell och seriös tvist mellan parterna. Så är inte fallet när bestämmelsen i 42 kap. 5 § 1 st. andra meningen RB är tillämplig.

Det är uppenbart att käromålet, såvitt avser T.T:s och R.P:s talan mot staten med anledning av Svea hovrätts beslut den 12 november 2003 i mål Ö 5647-03, samt mot G.H., L.S., H.N. och A-C.L., är ogrundat. Det skall därför ogillas utan att stämning utfärdas.