NJA 2006 s. 464

Domskäl

HD (justitieråden Regner, referent, Lundius, Lindeblad, Nyström och Calissendorff) meddelade den 4 juli 2006 följande beslut:

Skäl

I anslutning till att åklagaren förde talan vid tingsrätten om ansvar för J.J. bl.a. för misshandel som han skulle ha begått mot B.D. förde denne skadeståndstalan mot J.J. på grund av brottet. Tingsrätten ogillade åtalet och talan om skadestånd på grund av gärningen eftersom tingsrätten inte ansåg det tillfredsställande utrett att J.J. var gärningsmannen.

B.D. överklagade domen till hovrätten och angav därvid att han ville överklaga tingsrättens dom och att han inte godkände domen där den åtalspunkt som gällde honom ogillades. Han uppgav vidare att J.J. misshandlat honom vid brottstillfället och att han hade ett vittne på detta. Slutligen krävde han - med hänvisning till tingsrättens konstaterande att det inte var tillfredsställande utrett att gärningsmannen var J.J. - att polis och åklagare skulle ta upp fallet på nytt och utreda det på ett tillfredsställande sätt inför hovrättens prövning i målet.

Sedan B.D. förelagts att komplettera överklagandet eftersom han inte angett vilken ändring han yrkade att hovrätten skulle göra i det överklagade avgörandet, inkom han till hovrätten med en skrift enligt vilken yrkades att hovrätten skulle göra följande ändring. J.J. skulle dömas för misshandeln och åläggas att betala skadestånd i enlighet med skadeståndsanspråket i tingsrätten. Vidare skulle J.J. dömas till ett högre bötesstraff i förening med den villkorliga dom som tingsrätten beslutat. Slutligen förklarade sig B.D. i övrigt biträda åklagarens talan.

Även åklagaren överklagade tingsrättens dom såvitt J.J. hade friats från ansvar för misshandel av B.D.

När hovrätten skulle hålla huvudförhandling uteblev J.J. från denna, varför hovrätten ansåg att hinder mot huvudförhandling då förelåg. Hovrätten avvisade vidare i det nu överklagade beslutet B.D:s överklagande i skadeståndsdelen. Hovrätten motiverade detta med att B.D. först efter överklagandetidens utgång inkommit med överklagande angående skadeståndet.

Hovrätten har sedermera dömt J.J. till ansvar för misshandel av B.D.

B.D., som inte var företrädd av ombud, har i sitt överklagande till hovrätten inte klart angett i vilken del som tingsrättens dom överklagades eller den ändring i domen som han yrkade, och hans komplettering av överklagandet har getts in till hovrätten först efter det att tiden för överklagande av domen gått ut. Det framgick emellertid att han ansåg att J.J. skulle dömas till ansvar för misshandelsbrottet. Formuleringen av överklagandet kan inte anses utesluta att han önskade ändring också i skadeståndsdelen, och hovrättens föreläggande om komplettering tyder närmast på att hans talan först uppfattades så i hovrätten. När överklagandet kom in där måste det också ha legat närmast till hands att anta att han var missnöjd med tingsrättens dom även i den del där han själv fört talan i tingsrätten.

HD har i tidigare rättsfall ansett att ett överklagande av den tilltalade i brottmål med yrkande om ändring beträffande åtalet också kunde anses innefatta ett överklagande i t.ex. en skadeståndsfråga (NJA 1979 s. 282 och 1983 s. 567; annan utgång i NJA 1987 s. 965). På motsvarande sätt kan i B.D:s fall hans överklagande till hovrätten anses innefatta också ett yrkande om ändring i skadeståndsdelen. Hovrättens avvisningsbeslut bör därför upphävas och målet prövas av hovrätten i den delen.

S.P.P. har i egenskap av offentlig försvarare för J.J. begärt ersättning av allmänna medel för det biträde hon lämnat honom i HD. Eftersom målet nu endast avser skadeståndsfrågan är hon inte berättigad till sådan ersättning.

Domslut

HD:s avgörande

HD upphäver hovrättens beslut att avvisa B.D:s överklagande i skadeståndsdelen. Hovrätten har därmed att ta upp hans skadestånd till prövning.

HD avslår S.P.P:s begäran om ersättning av allmänna medel för biträde här åt J.J.