NJA 1983 s. 567
N har i egenskap av företrädare för ett aktiebolag av TR dels enligt 81 § uppbördslagen (1953:272) fällts till ansvar för att han åsidosatt sin skyldighet att inbetala skatt som innehållits för arbetstagare i bolaget dels enligt 77 a § samma lag ålagts utge innehållna belopp jämte restavgifter. Mot TR:ns dom har N genom sin offentlige försvarare fullföljt talan, varvid i vadeinlagan yrkats att HovR:n måtte "ogilla mot honom framställt åtal avseende brott mot uppbördslagen". Ändringsyrkandet har ansetts innefatta även yrkande om ogillande av åklagarens talan om betalningsskyldighet. Den som offentlig försvarare förordnade advokaten har ansetts biträda N i denna egenskap även vid särskild fullföljd av talan mot ett av HovR:n under rättegången meddelat beslut, varigenom N:s vadetalan avvisats såvitt avsåg yrkande om befrielse från betalningsskyldighet enligt 77 a § uppbördslagen.
(Betr den förra frågan jfr 1974 s 63 och 1979 s 282. Betr den senare jfr 1966 s 541 med där anmärkta rättsfall samt 1982 s 112)
Linköpings TR
Allmän åklagare yrkade vid Linköpings TR ansvar å T.N. enligt 81 § uppbördslagen (1953:272) under påstående att han i egenskap av företrädare för ett aktiebolag uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåtit att inom föreskriven tid till uppbördsmyndigheten inbetala belopp om sammanlagt 104 388 kr, vilka belopp innehållits å arbetstagares löner under 2, 3 och 4 uppbördsterminerna 1981. Åklagaren framställde vidare det särskilda yrkandet att T.N. enligt 77 a § uppbördslagen måtte åläggas personlig betalningsskyldighet avseende ej inlevererade belopp, 104 388 kr, jämte restavgifter 4 176 kr.
TR:n meddelade dom d 14 sept 1982 och dömde därvid T.N. för brott mot 81 § uppbördslagen till 75 dagsböter å 15 kr samt förpliktade honom enligt 77 a § samma lag att utge 104 388 kr avseende ej inlevererade belopp jämte 4 176 kr i restavgifter.
T.N. yrkade genom advokaten S.Ö. som var hans offentlige försvarare och ombud i målet, i vadeinlaga till Göta HovR att HovR:n "ogilla mot honom framställt åtal avseende brott mot uppbördslagen samt förordna att kostnader för försvaret av T.N. i TR och HovR stannar på statsverket". I inlagan begärdes anstånd med att angiva grunderna för vadetalan. I kompletterande vadeinlaga, som inkom till HovR:n efter fullföljdstidens utgång, yrkade T.N. att mot honom förd talan om ansvar och betalningsskyldighet måtte ogillas.
HovR:n (hovrättsråden Löwendahl, Maiander, referent, och Ström samt adj led Swantesson) anförde i beslut d 8 nov 1982: T.N:s i vadeinlagan upptagna ändringsyrkande avser enligt sin ordalydelse endast åtalet för brott mot uppbördslagen. Inlagans innehåll i övrigt ger ej anledning antaga att han avsett att söka ändring även i fråga om betalningsskyldigheten. Vid angivna förhållanden kan Tommy N:s först efter fullföljdstidens utgång framställda yrkande om befrielse från betalningsskyldighet enligt 77 a § uppbördslagen ej upptagas till prövning. HovR:n avvisar således vadetalan, såvitt nu är i fråga.
T.N. anförde besvär och yrkade att HD med undanröjande av HovR:ns beslut måtte förklara att hans yrkande såvitt avsåg honom ålagd betalningsskyldighet jämlikt 77 a § uppbördslagen skulle upptas till prövning.
Riksåklagaren bestred bifall till T.N:s besvärstalan.
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr H. hemställde i betänkande att HD måtte meddela beslut enligt följande: T.N. har i vadeinlagan yrkat att HovR:n med ändring av TR:ns dom måtte ogilla mot honom framställt åtal avseende brott mot uppbördslagen samt förordna att kostnaden för försvaret av honom i TR och HovR skall stanna på statsverket. Vidare har han i vadeinlagan anhållit om anstånd att utveckla grunderna för vadetalan. I en efter vadetidens utgång inkommen skrift har T.N. som komplettering av vad han tidigare anfört dels utvecklat grunderna för sin vadetalan dels yrkat att HovR:n med ändring av TR:ns dom måtte ogilla mot honom förd talan om ansvar och betalningsskyldighet samt undanröja beslut om återgäldande av 660 kr till statsverket.
Avfattningen av vadeinlagan kan inte med hänsyn till åklagarens utformning av stämningsansökningen anses utesluta tolkningen, att överklagandet avsåg såväl straffansvar som ifrågavarande betalningsskyldighet, för vilken, enligt 77 a § uppbördslagen, gäller i huvudsak samma förutsättningar som för straffansvar. T.N. har vid sitt överklagande uppenbarligen ej avsett att endast vinna befrielse från straff och hans senare inlaga får anses innefatta ett förtydligande av yrkandena i vadeinlaga.
På grund av det anförda undanröjer HD det överklagade beslutet, i följd varav HovR:n har att uppta målet även i denna del.
För biträde åt T.N. i HD tillerkänns S.Ö. ersättning av allmänna medel med 1 100 kr avseende arbete. Denna kostnad skall stanna på statsverket.
HD (JustR:n Welamson, Hessler, Persson, Jermsten och Gregow, referent) fattade följande slutliga beslut:
Domskäl
Skäl. T.N. har i vadeinlagan, vari begärdes anstånd med att ange och utveckla grunderna för vadetalan, yrkat att HovR:n måtte ogilla mot honom framställt åtal avseende brott mot uppbördslagen samt förordna att kostnader för försvaret av T.N. stannar på statsverket. I en senare inlaga, som inkom till HovR:n efter fullföljdstidens utgång, har T.N. yrkat att HovR:n måtte ogilla mot honom förd talan om ansvar och betalningsskyldighet samt undanröja beslut om återgäldande av 660 kr till statsverket.
Det är från processrättsliga och exekutionsrättsliga synpunkter angeläget, att det vid fullföljdstidens utgång står klart, huruvida en vadetalan omfattar domen i dess helhet eller endast viss del av denna. Vid bedömande av vad parts vadetalan skall anses omfatta måste därför stor vikt tillmätas vadeinlagans ordalydelse. Detta kan likväl inte föranleda att ordalydelsen under alla förhållanden måste anses utslagsgivande.
Vad som angivits i vadeinlagan om ogillande av "framställt åtal" kan, uppfattat strikt efter ordalagen, inte anses avse annat än åklagarens talan om ansvar för brott. Betalningsskyldighet enligt 77 a § uppbördslagen för företrädare för arbetsgivare som är juridisk person har emellertid ett mycket nära samband med ansvar för brott mot 81 § uppbördslagen. Sådan betalningsskyldighet utgör visserligen inte påföljd för brott eller särskild rättsverkan av brott men innebär en form av sanktion för underlåtenhet att in betala skatt som arbetsgivare innehållit för annan. För åläggande av betalningsskyldighet gäller i princip samma förutsättningar som för straffansvar. Betalningsskyldigheten framstår ofta som den väsentligaste sanktionen för den dömde.
Med hänsyn till vad som nu sagts kan det ha legat nära till hands för T.N:s ombud att - i och för sig felaktigt - uppfatta det av åklagaren framförda yrkandet om betalningsskyldighet som en del av åtalet. Klart är, att bifall till T.N:s yrkande om ändring i ansvarsfrågan materiellt sett skulle ha utan vidare lett till ogillande även av betalningsyrkandet. Varken med hänsyn till rättegångskostnadsansvar eller till något annat förhållande kan T.N. ha haft anledning att begränsa sin fullföljd till ansvarsfrågan. Det kan därför inte råda något tvivel om att T.N. som i TR:n bestred såväl ansvar som betalningsskyldighet, med vadeinlagan åsyftat att yrka befrielse även från honom ålagd betalningsskyldighet.
På grund av det anförda finner HD att det i vadeinlagan angivna ändringsyrkandet får anses innefatta även yrkande om ogillande av åklagarens talan om betalningsskyldighet.
Slut. HD undanröjer HovR:ns beslut, i följd varav HovR:n har att till prövning upptaga även T.N:s yrkande i fråga om betalningsskyldighet enligt 77 a § uppbördslagen.
För biträde åt T.N. i HD tillerkänns S.Ö. ersättning av allmänna medel med 1 100 kr, avseende arbete. Denna kostnad skall stanna på statsverket.