NJA 1987 s. 965

(Jfr 1983 s 567 med hänvisningar)

Allmän åklagare väckte vid Bollnäs TR åtal mot T.S. för grov stöld och brott mot lagen om tillverkning av drycker m m. Stöldbrottet bestod enligt åklagarens gärningsbeskrivning i att T.S. i X.X:s bostad stulit en väska, innehållande bl a resecheckar och sedlar i utländska valutor till ett sammanlagt värde motsvarande drygt 890 000 svenska kr. I målet förde åklagaren talan för dödsboet efter X.X., vilken hade avlidit innan åtal väcktes, med yrkande att T.S. skulle förpliktas att till dödsboet utge ersättning med 891 261 kr 25 öre jämte ränta. T.S. erkände att han stulit en dokumentväska från X.X. men bestred att väskan innehållit resecheckar och utländska valutor till större värde än ca 5 000 kr. Han bestred skadeståndsyrkandet

TR:n fann i dom d 20 jan 1986 styrkt att den tillgripna dokumentväskan innehållit resecheckar och utländska valutor till det av åklagaren angivna värdet samt dömde T.S. för grov stöld och brott mot lagen om tillverkning av drycker m m till fängelse 5 år, varjämte en tidigare villkorligt medgiven frihet förklarades förverkad. Vidare förpliktade TR:n T.S. att till dödsboet utge skadestånd med det yrkade beloppet jämte ränta.

T.S. fullföljde genom advokaten K-G.M., som var hans offentlige försvarare och ombud i målet, talan mot TR:ns dom i HovR:n för Nedre Norrland.

Vadeinlagan upptog såsom vadesvarande endast åklagaren. Inledningsvis uttalades, att vad anfördes mot TR:ns dom "i den del T.S. ådömts ansvar för grov stöld". Under rubriken Grunder angavs att T.S. inte kunde acceptera TR:ns dom i den del TR:n dömt honom för grov stöld, att T.S. erkände att han tillgripit en dokumentportfölj, som bl a innehållit en klocka, diverse papper samt en mindre summa pengar i kontanter, att T.S. på det bestämdaste förnekade att väskan skulle ha innehållit kontanter och resecheckar i den omfattning som åklagaren påstod samt att det av T.S. erkända brottet borde rubriceras som stöld och medföra ett kortare fängelsestraff. Vidare utvecklades T.S:s synpunkter på bevisningen rörande innehållet i portföljen. Under rubriken Yrkande angavs att T.S. yrkade att HovR:n "dömer honom för brott mot lagen om tillverkning av drycker m m samt för stöld till fängelse i två månader" och att HovR:n skulle underlåta att förklara den villkorligt medgivna friheten förverkad. I en senare inlaga, som inkom till HovR:n efter fullföljdstidens utgång, förklarade T.S. sig yrka bl a befrielse från ålagd skadeståndsskyldighet

HovR:n (hovrättsråden Olsson och Grefberg, referent, adj led Löfgren- Cederberg samt nämndemännen Liljegrääs och Sigfridsson) meddelade domd 21 mars 1986.

Genom beslut i domen avvisade HovR:n T.S:s vadetalan i skadeståndsdelen. Såsom skäl anförde HovR:n: T.S:s ändringsyrkande i skadeståndsdelen har framställts först efter utgången av tiden för fullföljd av talan mot TR:ns dom och kan vid sådant förhållande ej upptas till prövning av HovR:n.

I ansvarsfrågan fann HovR:n att det inte kunde anses tillfredsställande styrkt, att dokumentväskan innehållit mer än de resecheckar, den utländska valuta och den egendom i övrigt som tagits i beslag och som motsvarade ett sammanlagt värde av ca 5 000 kr, samt dömde T.S. för stöld och olovlig sprittillverkning till fängelse 6 månader och förklarade den villkorligt medgivna friheten förverkad.

HD

T.S. (ombud K-G.M.) sökte revision och yrkade att HD måtte förklara att hans i HovR:n framställda yrkande beträffande ålagd skadeståndsskyldighet skulle upptas till prövning.

Dödsboet efter X.X. bestred ändring.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Graffman, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut: Till stöd för sin talan har T.S. anfört att hans yrkanden i den till HovR:n efter fullföljdstidens utgång inkomna inlagan är att fatta som ett förtydligande av vad han yrkat i vadeinlagan. Han har vidare anfört att HovR:n bort förelägga honom att avhjälpa eventuella brister i vadeinlagan.

De yrkanden som T.S. framställt i vadeinlagan är noggrant angivna och avser endast ansvars- och påföljdsfrågan. I inlagan berör T.S. inte honom ålagd skadeståndsskyldighet. Avfattningen av vadeinlagan ger således inte utrymme för tolkningen att T.S. avsett att fullfölja talan jämväl beträffande det enskilda anspråket. Talan mot TR:ns dom i denna del kan därför ej anses förd inom fullföljdstiden.

HovR:n har ej haft anledning att förelägga T.S. att avhjälpa brist i vadeinlagan. På grund av det anförda fastställer HD HovR:ns beslut.

HD (JustR:n Brundin, Persson, referent, Bengtsson, Rydin och Gregow) fattade följande slutliga beslut:

Domskäl

Skäl. T.S. har till stöd för sin talan anfört i huvudsak följande. När det i vadeinlagan angavs att han inte hade tagit de pengar och checkar som åklagaren påstod och att han inte god tog TR:ns dom härutinnan måste häri anses ligga att han avsett att fullfölja talan jämväl beträffande det enskilda anspråket. Det senare framställda yrkandet om befrielse från skadeståndsskyldighet gentemot dödsboet utgjorde därför ett förtydligande av vad han hade yrkat i vadeinlagan. Skadeståndsskyldigheten är i detta fall en direkt rättsverkan av tillgreppet. HovR:n borde ha förelagt honom att avhjälpa bristen i vadeinlagan.

Såsom har uttalats i rättsfallet NJA 1983 s 567 är det från processrättsliga och exekutionsrättsliga synpunkter angeläget att det vid fullföljdstidens utgång står klart huruvida en vadetalan omfattar domen i dess helhet eller endast viss del av denna, varför stor vikt måste tillmätas vadeinlagans ordalydelse vid bedömande av vad parts vadetalan skall anses omfatta. Detta kan dock inte, såsom också har framhållits i rättsfallet, föranleda att ordalydelsen under alla förhållanden måste anses utslagsgivande.

T.S:s vadeinlaga innefattar efter ordalydelsen inte något ändringsyrkande annat än i ansvarsfrågan; den omständigheten att dödsboets talan i målet fördes av åklagaren föranleder inte annat bedömande. Med hänsyn till vad som i vadeinlagan åberopades som grund för ändringsyrkandet i ansvarsfrågan - att den tillgripna portföljen inte innehållit kontanter och resecheckar i den omfattning som åklagaren påstått - fanns det visserligen såvitt framkommit ej något rimligt skäl för T.S. att inte även yrka ändring i fråga om den ålagda skadeståndsskyldigheten. Enbart detta förhållande kan dock inte medföra att vadeinlagan skall, utan stöd i själva innehållet, anses innefatta ett ändringsyrkande även i skadeståndsdelen (jfr däremot omnämnda rättsfall beträffande de speciella anspråk som avses i 77 a § uppbördslagen)

HovR:n har inte haft anledning att förelägga T.S. att avhjälpa brist i vadeinlagan.

På grund av det anförda kan T.S:s revisionstalan inte vinna bifall.

Domslut

HD:s avgörande. HD fastställer HovR:ns beslut.