NJA 2006 s. 53

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Ulla Nilsson) anförde i dom den 9 januari 2001:

Bakgrund

Ö.W. har tecknat en kollektiv olycksfallsförsäkring, nr 32-1698, hos Trygg-Hansa. Försäkringsvillkoren, avsnitt A1.1 Olycksfallsskada, har följande lydelse.

Med olycksfallsskada avses, med nedan angivna begränsningar, kroppsskada som drabbat den försäkrade ofrivilligt genom plötslig yttre händelse (olycksfall).

Med olycksfallsskada jämställs kroppsskada på grund av förfrysning, värmeslag eller solsting. Härvid anses den dag då skadan visade sig motsvara tidpunkten för olycksfallet.

a) Om kroppsfel (sjukdom, sjuklig förändring, lyte eller men) förelåg när olycksfallet inträffade eller om detta tillstött senare utan samband med olycksfallsskadan gäller följande:

Kan det antas att kroppsfelet medfört att skadans följder förvärrats, lämnas endast ersättning för de följder som uppkommit oberoende av kroppsfelet och enbart på grund av olycksfallsskadan.

b) Med olycksfallsskada avses inte:

- skada som uppkommit på grund av smitta genom bakterier, virus eller annat smittämne,

- skada som uppkommit genom användning av medicinska preparat eller genom ingrepp, behandling eller undersökning som icke föranletts av olycksfallsskada som omfattas av denna försäkring,

- skada som uppkommit på grund av kärnexplosion eller radioaktiv strålning (atomkärnreaktion) som har samband med militär verksamhet i vilken den försäkrade deltar.

Ö.W. är polis. Under hösten 1996 byggde han ett uterum på sin villafastighet. Han skulle bland annat gjuta en bottenplatta till detta uterum. Betong till bottenplattan levererades den 4 oktober 1996. Efter att betongen hade bränt skulle ytan skuras vilket innebär att ojämnheter jämnas och ytan ”ruggas” upp. Ö.W. påbörjade detta arbete under kvällen samma dag. Under arbetets gång hade hans knän blivit våta av vätska från betongen. När arbetet var slutfört strax efter midnatt hade huden på hans knän blivit svart. Efter slutfört arbete visade det sig att Ö.W., på grund av att frätande ingredienser i betongen upptagits av och trängt igenom tyget på hans klädesplagg och kommit i kontakt med huden på knäna, hade fått frätskador i huden på båda sina knän. Dessa skador krävde bl.a. plastikkirurgisk behandling.

Olycksfall- och Sjukförsäkringsnämnden har den 30 oktober 1997 ansett att den aktuella händelsen inte är att betrakta som olycksfall.

Parterna har begärt att målet tas till avgörande genom skriftlig handläggning.

Yrkanden m.m.

Ö.W. har yrkat att Trygg-Hansa skall betala 33 400 kr jämte ränta - - -.

Trygg-Hansa har bestritt yrkandet men har förklarat sig kunna vitsorda det yrkade beloppet.

Parternas grunder för sin talan och sakframställning

Ö.W.

Ö.W. har i huvudsak anfört. Skadorna på knäna är en olycksfallsskada som omfattas av villkoren för olycksfallsförsäkringen. Han har därför rätt till ersättning. - Betongen lades ut mellan kl. 16.00-18.00. När betongen hade bränt färdigt, ca 4 timmar senare, lade han sig på knä på betongplattan för att skura plattan. Information om att bearbeta ytan så kort tid efter utläggning hade han fått av en fackman inom byggbranschen. När han vaknade på morgonen därpå stramade det i hans knän. Specialistläkare konstaterade att han hade fått bilaterala frätskador av tredje graden på knäna. Han använde inget skydd för knäna men väl arbetshandskar. Han fick inte några skador på händerna. - Enligt villkoren i försäkringen, avsnitt A1.1 första stycket, krävs att kroppsskadan drabbat den försäkrade ofrivilligt genom plötslig yttre händelse. Ö.W. har visserligen frivilligt lagt sig ned på knä, men det har inte varit uppenbart för Ö.W. att den vätska som fanns på betongen kunde skada honom. Han hade överhuvudtaget ingen som helst misstanke om att så skulle vara fallet. Han hade alltså inte någon avsikt att skada sig själv. I villkoren under punkt A1.1 andra stycket finns en exemplifiering av vad som kan omfattas av begreppet olycksfallsskada, t.ex. förfrysningsskador. Den som går ut en vinter- eller sommardag har inte någon avsikt att tillfoga sig förfrysningsskador respektive värmeslag eller solsting. Ö.W. har inte heller haft för avsikt att skada sig själv. Skadan har uppstått ofrivilligt. Till skillnad från den skada Ö.W. drabbats av förutsätter vanligen en förfrysningsskada eller värmeslag ett utdraget händelseförlopp, dvs. den skadade måste vistas i den utsatta miljön under en längre tid.

Enligt villkoren skall kroppsskadan ha drabbat den försäkrade genom en händelse som är plötslig och yttre. Den faktiska omständigheten, händelsen, som inträffat och lett till skadan är den att frätande och för Ö.W. okända beståndsdelar i betongen, efter det att Ö.W. lagt sig ner på knä, plötsligt, dvs. oförmodat och utan föregående varning upptagits av Ö.W:s klädestyg omkring knäna, varefter beståndsdelarna kommit i beröring med huden på hans knä. Detta har varit ett plötsligt och omedelbart skeende som därefter lett till skadan. Under den tid han arbetade med betongen hade han inte någon vetskap om händelsen som har lett till skadan. Den händelse som tingsrätten har att bedöma är själva inträngandet av frätande betongsubstans i huden på hans knä.

Plötsligheten består i att skadan inträffade omedelbart när Ö.W. lade sig ned på knä för att skura betongplattan. Den frätande syran i betongen trängde omedelbart igenom kläderna och inom några sekunder frättes känselkropparna i huden på knäna sönder. Ö.W. kände därför ingen smärta. Att betongsubstansen under en tid fortsatte tränga in till hans hud innebär inte att händelseförloppet inte är plötsligt och att skadan därför inte skall omfattas av villkoren i försäkringen. Färgförändringarna på knäskålarna inträffade plötsligt - omgående - även om Ö.W. inte förstod det allvarliga med det. Skadan uppkom inte genom ett successivt förlopp under den tid som arbetet utfördes. Den uppkom så fort den frätande betongsubstansen trängt in och nått Ö.W:s hud. Denna händelse, inträngandet, har legat till grund för den kroppsskada som uppkom. Andra exempel på försäkringsfall med liknande händelseförlopp är att någon vistas ute och då får olika eller likartade föremål nedfallna på sig, t.ex. genom blåst eller dylikt, och detta skadeskeende pågår en stund. Detsamma kan anses vara fallet vid upprepade stick av getingar eller bett av annat djur som orsakat skada.

Händelsen är till sin karaktär yttre eftersom beståndsdelarna i betongen träffat och skadat hans knän utifrån.

Under punkt A1.1 b) är vissa olycksfallsskador undantagna. Bland annat är skada till följd av smitta genom bakterier och användandet av medicinska preparat som i sig inte föranletts av olycksfallsskada som omfattas av försäkringen, undantaget. Användandet av ett dylikt medicinskt preparat kan och torde i de flesta fall ske frivilligt. Att en sådan användning enligt försäkringsbolaget anses behöva undantas från begreppet olycksfallsskada, innebär att användningen av det medicinska preparatet som lett till skada i och för sig omfattas av de för olycksfallsskada angivna rekvisiten. I annat fall hade det inte förelegat något skäl för försäkringsbolagen att undanta användandet av de medicinska preparaten. Att Trygg-Hansa ansett att användandet av mediciner behöver undantas innebär att ett sådant användande i och för sig omfattas av villkoren för olycksfallsskada. Intagandet av medicinska preparat som sedan leder till skada görs lika frivilligt som den omständigheten att Ö.W. lägger sig på knä på betongen. Undantaget i detta försäkringsvillkor stödjer Ö.W:s uppfattning att hans skada, liksom skador efter intag av medicinska preparat, uppkommit genom en plötslig yttre händelse. Det krävs ett uttryckligt undantag i försäkringsvillkoren för att denna typ av skada och händelseförlopp inte skall omfattas av olycksfallsförsäkringen. Händelseförloppet är i båda fall snarlikt både när det gäller kravet på plötslighet och en yttre händelse. Ö.W:s skada har många likheter med de skador som är undantagna i villkoren i denna del, t.ex. att skadan uppkommer genom kroppens kontakt med utifrån kommande mikroorganismer/partiklar. Rekvisiten för olycksfallsskada är därför uppfyllda även med det betraktelsesätt som Trygg-Hansa angett. Trygg- Hansa har när villkoren skrevs haft möjligheten att undanta nu aktuellt fall, men har valt att inte göra detta. Otydlighet i villkoren skall drabba Trygg-Hansa eftersom bolaget utarbetat villkorstexten.

Vid bedömningen av definitionen av vad som är olycksfall/olyckshändelse bör den definition av orden olycksfall/olyckshändelse som finns i Svenska Akademiens Ordbok ligga till grund. De definitioner som finns där ger stöd för uppfattningen att det begreppsmässigt är fråga om ett olycksfall i detta fall.

Trygg-Hansa

Trygg-Hansa har i huvudsak anfört följande. Den skada som Ö.W. fått på knäna täcks inte av försäkringen. Kroppsskadan har inte uppkommit genom en ofrivillig plötslig yttre händelse. Olycksfall föreligger därför inte. - Ö.W:s kroppsskada har uppkommit då han genom ett eget och medvetet beslut lagt sig ned på den utlagda betongen. Det är inte den händelse att betongens frätande ingredienser upptagits av och trängt igenom tyget på Ö.W:s byxor som skall prövas. Det är att Ö.W. genom eget och medvetet beslut lägger sig på knä på betongen. Detta kan inte anses utgöra en plötslig yttre händelse. Handlandet är medvetet och genomtänkt även om det, då beslutet togs och handlingen genomfördes, inte stod klart för Ö.W. att skador skulle uppstå. Det är händelsen som skall vara plötslig och yttre och inte skadan.

Någon yttre händelse föreligger inte heller. Med en yttre händelse avses någon utifrån kommande påverkan på den försäkrade. Det kan vara att något träffar den försäkrade så denne drabbas av kroppsskada eller att den försäkrade halkar och vid fallet drabbas av kroppsskada. Det är händelsen, när man halkar, och inte effekten när man slår i marken som är relevant. Ö.W. har inte på något sätt genom yttre händelse förorsakats en skada. Hans påstående om att det står klart att händelsen till sin karaktär är yttre eftersom beståndsdelarna i betongen träffat och skadat hans knän är ett oriktigt sätt att se på frågan om händelsen är yttre. Det är i och för sig riktigt att betongen är utifrån kommande i förhållande till Ö.W:s knä, men det är inte denna omständighet som skall vara yttre. Det är istället den händelse som i händelseförloppet ligger före skadans uppkomst, nämligen den omständigheten att Ö.W. lägger sig på betongen. Det torde också varit uppenbart för Ö.W. att blöt betong skulle komma att tränga in i tyget på byxorna varför det inte kan anses utgöra ett plötsligt händelseförlopp. Den omständigheten att Ö.W. varit i beröring med betongen kan inte anses betinga att en plötslig yttre händelse inträffat. Den skada som Ö.W. drabbats av uppkom inte direkt då han la sig ner på betongen. I vart fall har han inte visat att så skulle ha varit fallet.

I moment A1.1 första stycket definieras vad som är en olycksfallsskada. Enligt moment A1.1 andra stycket jämställs med olycksfallsskada kroppsskada på grund av förfrysning, värmeslag eller solsting. Dessa skador kan inte anses utgöra en per definition olycksfallsskada, men Trygg- Hansa har funnit skäl att utvidga försäkringen så att den även omfattar dessa skador. Försäkringsvillkoret skall tolkas på så sätt att de i andra stycket angivna typerna av skador inte uppkommit till följd av ett per definition olycksfall men försäkringsbolaget har funnit anledning att ersätta dessa i försäkringen och valt att därigenom utöka ersättningsmöjligheterna. Detta har kommit till uttryck i sistnämnda stycke. Utvidgningen avser enbart sådana skador som är betingade av särskilda väderleksförhållanden. Ö.W:s skada kan inte jämföras med den utvidgning av rätten till försäkringsersättning som angivits beträffande förfrysning, värmeslag eller solsting.

Ö.W:s skada kan inte ses som en olycksfallsskada utifrån en motsatsvis tolkning av de i försäkringsvillkoren intagna undantagen i moment A1.1 b). Undantaget har inte en sådan lydelse att en liknande situation kan anses föreligga i målet. Det förhållandet att den händelse och det händelseförlopp som Ö.W. varit med om inte upptagits som ett undantag medför inte att ersättningsbar olycksfallsskada skall anses föreligga. Trygg-Hansa har med undantaget under punkt A1.1 b) enbart förtydligat vad som inte omfattas av försäkringen. Undantaget kan inte tolkas på så sätt att den händelse Ö.W. varit med om skall anses vara en ersättningsbar olycksfallsskada om denna inte i villkoren undantagits från försäkringen. Undantaget när det gäller medicinska preparat skall ses i sin helhet varvid det även skall beaktas att intag av medicinska preparat även kan ske på sådant sätt att frivillighet inte föreligger eller i vart fall att den som intager preparatet inte kan lämna sitt medgivande. Det finns inte skäl att tolka villkoret på det sätt som Ö.W. gör. Villkoren i försäkringen är inte otydliga.

Ö.W.

Den yttre händelsen är inte att Ö.W. lägger sig ned på knä. Den relevanta händelsen har inte med knäböjandet att göra utan vad som blir följden av knäböjandet, dvs. att vätska trängde in i huden. Betongsubstansen kom utifrån och trängde in i huden på hans knä och skadade honom. Trygg-Hansas påstående att förfrysning, värmeslag eller solsting omfattas av olycksfallsförsäkringen endast p.g.a. en utvidgning av försäkringsvillkoren saknar stöd i villkoren. Avtalsvillkoren A1.1 andra stycket, utgör i stället en exemplifiering av vad som kan omfattas av begreppet olycksfallsskada.

Domskäl

På parternas begäran har rätten tagit målet till avgörande utan huvudförhandling.

När det gäller tolkningen av de villkor som gäller för försäkringen har tingsrätten uppfattningen att den grundläggande definitionen av vad som skall omfattas av försäkringen finns i punkt A1.1 första stycket. Tingsrätten delar Trygg-Hansas uppfattning att andra stycket i punkt A1.1 innebär en utvidgning av vad som kan ersättas genom att vissa kroppsskador - kroppsskador på grund av förfrysning, värmeslag eller solsting - jämställs med olycksfallsskador trots att förutsättningarna enligt definitionen i första stycket inte är uppfyllda. De skador som nämns i andra stycket är alltså enligt tingsrättens uppfattning inte en exemplifiering av vad som skall anses vara olycksfallsskador enligt första stycket. Enligt tingsrättens uppfattning finns det inte heller utrymme för en sådan tolkning av de i försäkringsvillkoren intagna undantagen under punkt A1.1 b) som Ö.W. gör gällande, dvs. avseende bl.a. skador som uppkommit genom användning av medicinska preparat. Försäkringsvillkoren är enligt tingsrättens uppfattning inte oklara.

Mot denna bakgrund återstår för tingsrätten bara att pröva om den kroppsskada som Ö.W. råkat ut för omfattas av den grundläggande definitionen för olycksfall nämligen att kroppsskadan drabbat honom ofrivilligt genom plötslig yttre händelse.

Den händelse som tingsrätten har att pröva är att Ö.W. frivilligt har lagt sig ned på knä på betongen. Med en yttre händelse avses enligt tingsrättens uppfattning att något utifrån kommande påverkar ett händelseförlopp och därmed den försäkrade. Ö.W. har själv styrt händelseförloppet. Hans handlande var medvetet och genomtänkt även om det inte stod klart för honom att han skulle kunna drabbas av skada. Att vätska från betongen kom att tränga in i huden på hans knä är en effekt av hans eget handlande. Skadan har visserligen drabbat Ö.W. ofrivilligt men den har sitt upphov i ett medvetet handlande från hans sida. Att substanserna från betongen kommit i kontakt med Ö.W. utifrån medför inte att det är fråga om en yttre händelse. Även om skadan uppkommit omedelbart i samband med att vätskan från betongen kom i kontakt med huden på hans knä är det enligt tingsrättens uppfattning inte heller fråga om en plötslig händelse.

Den skada Ö.W. råkat ut för omfattas alltså inte av villkoren för försäkringen. Käromålet skall lämnas utan bifall.

Domslut

Domslut

Käromålet ogillas.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Lars Göran Abelson, hovrättsrådet Boel Havelius och hovrättsassessorn Karoline Fridolf, referent) anförde i dom den 8 januari 2003:

Domskäl

Ö.W. och Trygg-Hansa har i hovrätten i allt väsentligt vidhållit och hänvisat till vad de anfört vid tingsrätten, dock med följande tillägg och förtydliganden.

Ö.W: Tingsrätten har med en yttre händelse ansett att något utifrån kommande påverkar ett händelseförlopp och därmed den försäkrade. För denna bedömning har tingsrätten ansett det relevant att han själv styrt händelseförloppet och att den vätska från betongen som kommit att tränga in i huden på hans knä varit en effekt av hans eget handlande. Det är riktigt att han själv styrt händelseförloppet såtillvida att han frivilligt lagt sig ner på knä samt även att effekten av detta handlande utgjort skadan. Det är emellertid inte det målet handlar om och som tingsrätten haft att bedöma. Tingsrätten har, såvitt kan förstås, gjort en bedömning utifrån medvållandeperspektiv, något som Trygg-Hansa inte ens har påstått i målet. - Det torde vara huvudregel att den som drabbas av en ersättningsgill olycksfallsskada har handlat medvetet och genomtänkt, även om personen i fråga naturligtvis inte förstått att han kunde skadas. Tingsrättens bedömning av begreppet yttre händelse, som det angetts i domen, utgör en ytterligare inskränkning i förhållande till vad som anges i försäkringsvillkoren och får till följd att ett flertal andra givna olycksfallsskador inte längre skall omfattas av försäkringen. I försäkringsvillkoren är det emellertid endast angivet att det skall vara fråga om en yttre händelse som medför kroppsskada. Att han själv har styrt händelseförloppet och frivilligt lagt sig ned på knä i betongen har inte heller någon betydelse utifrån försäkringsvillkoren. Det är dessutom ostridigt att han drabbats av kroppsskada. Tingsrätten menar vidare i domen att det inte går att sätta likhetstecken mellan den omständigheten att substanserna från betongen kommit i kontakt med honom utifrån och att detta förlopp skulle utgöra en yttre händelse. Detta är en felaktig bedömning, eftersom skadan endast kan uppkomma antingen genom en yttre eller genom en inre händelse. I det här fallet kan man inte ens med god vilja påstå att det är fråga om en inre händelse. Tingsrätten har inte heller redovisat varför ”plötslighetsrekvisitet” inte skall anses vara uppfyllt. - Den yttre händelsen utgörs enligt hans mening av att den frätande betongsubstansen trängde in i huden. Det är denna inträngning som utgör olycksfallet medan själva frätskadan utgör olycksfallsskadan. Substansinträngningen är utifrån kommande och medför att skadan omfattas av försäkringsvillkoren. Att han hade arbetshandskar berodde inte på att han var medveten om betongens skadliga substanser utan endast på att det är normalt att ha arbetshandskar vid tyngre och smutsiga arbetsmoment. Han har endast lagt ut betong utan att vara medveten om att denna också innehöll frätande ämnen. Han har naturligtvis heller inte själv tillfört betongen dessa frätande ämnen.

Trygg-Hansa: Ö.W. har genom ett medvetet beslut lagt sig ner på betongen. I målet skall prövas om denna åtgärd utgör en olycksfallsskada som genom en plötslig yttre händelse drabbat honom ofrivilligt och därmed utgör ett olycksfall. Någon plötslig yttre händelse föreligger inte eftersom Ö.W. frivilligt lagt sig ned på betongen. Att betong trängt in genom hans kläder utifrån kan inte utgöra en olycksfallsskada. Något olycksfall har därför inte skett. Tingsrätten har inte fört något medvållanderesonemang. - Trygg-Hansa menar givetvis inte att den som drabbas av ett olycksfall handlat medvetet. Däremot är det så att man kan vara medveten om att om man skulle drabbas av ett olycksfall så kan man även drabbas av en kroppsskada. En tillämpning av försäkringsvillkoret på det sätt som Ö.W. förfäktar skulle te sig stötande för försäkringskollektivet. - Ö.W. synes mena att eftersom betongen utifrån trängt in i hans kläder och knä utgör detta den yttre händelse varom försäkringsvillkoret stadgar. Det är som framgår av tingsrättens domskäl inte denna händelse som skall föreligga för att olycksfallsskada skall ha inträffat. Vad Ö.W. anfört härvidlag beskriver den konsekvens som uppkommer till följd av den yttre händelsen, dvs. olycksfallet. Att konsekvensen är utifrån kommande har ingen betydelse för bedömningen av om det föreligger ett olycksfall. Ö.W. har själv lagt ut betongen och sedan frivilligt lagt sig ned på den. Det skall härvid noteras att han uppenbarligen känt till att kontakt med betongen var skadlig eftersom han bar skyddshandskar.

Hovrättens bedömning

Målet avser uteslutande frågan om ett olycksfall föreligger enligt lydelsen i punkten A1.1 i villkoren för den kollektiva olycksfallsförsäkring av standardtyp som gällde för Ö.W. vid det aktuella tillfället. Som angetts ovan har Trygg-Hansa inte gjort gällande att Ö.W. på något sätt skulle ha varit medvållande till skadan.

Hovrätten ansluter sig till den tolkning tingsrätten gjort när det gäller förhållandet mellan första och andra styckena i punkten A1.1 i försäkringsvillkoren och såvitt avser undantagen under punkt A1.1 b) där.

I målet är det ostridigt att Ö.W. frivilligt lagt sig på knä i nygjuten betong, varvid vätska från denna trängt igenom hans byxor och orsakat frätskador på hans knän. Frågan i målet är om denna kroppsskada skall anses ha drabbat Ö.W. ofrivilligt genom plötslig yttre händelse (olycksfall), vilket är en förutsättning för att Ö.W. skall kunna erhålla försäkringsersättning.

Såsom olycksfallsbegreppet är utformat faller skador som försäkringstagaren frivilligt ådrar sig utanför försäkringsskyddet. Definitionen av olycksfall är i övrigt så utformad att det i princip saknar betydelse om försäkringstagarens handlande varit riskfyllt eller inte. Därmed saknar det enligt definitionen även betydelse om försäkringstagaren insett eller borde ha insett riskerna. Enligt ordalydelsen av olycksfallsdefinitionen är det därför i detta fall ovidkommande om Ö.W. frivilligt lagt sig ned i betongen eller om han i stället skulle ha ramlat ned i den.

I publikationen Rättsfall försäkring och skadestånd (RFS) finns ett flertal refererade avgöranden som upptar exempel på fall där ett eget frivilligt agerande har ansetts innefatta en sådan plötslig yttre händelse som utgör ett olycksfall. Exempelvis kan nämnas ett fall där en försäkringstagare varit ute och plockat trattkantareller och då av misstag plockat en spetstoppig spindelskivling. Efter att ha ätit svampen har försäkringstagaren drabbats av svampförgiftning med kronisk njursvikt som följd. Denna händelse har av Olycksfalls- och Sjukförsäkringsnämnden bedömts som ett olycksfall (RFS Serie B 4 1992:3). En annan händelse som samma nämnd också bedömt som ett olycksfall är när en kvinna som skulle ta av sig sina strumpor fastnade i det hopknicklade strumpskaftet, varvid en senruptur uppstod i vänster långfinger (RFS Serie B 4 1986:7).

I det nu aktuella fallet har Ö.W. lagt sig på knä i betongen i avsikt att skura ytan. Under den korta tid han utförde detta arbete trängde substans från betongen genom hans kläder och in i huden. Till följd härav uppstod tämligen omgående de aktuella frätskadorna. Detta är inte omständigheter som Ö.W. rimligen kunnat förutse, och han har naturligtvis inte velat åstadkomma den inträdda effekten. I denna bemärkelse har händelsen drabbat Ö.W. plötsligt och ofrivilligt. När Ö.W. lade sig ned på knä trängde den frätande betongsubstansen in i hans knän. Att, som Ö.W. gör, kvalificera denna kontakt mellan knäna och den frätande betongen som en yttre händelse står enligt hovrättens mening väl i överensstämmelse med en rimlig tolkning av detta begrepp i försäkringsvillkoren. Det i det nu aktuella målet inträffade händelseförloppet är enligt hovrättens mening fullt jämförbart med det i det ovan angivna refererade fallet med svampplockaren. Som framgår av det anförda ansluter sig hovrätten till den bedömning som detta innefattar såvitt gäller begreppet olycksfall. Hovrätten anser alltså att Ö.W. har till följd av en plötslig yttre händelse drabbats av en kroppsskada som varit ofrivillig.

Det inträffade olycksfallet leder till att det föreligger ett försäkringsfall. Trygg-Hansa har vid sådant förhållande medgett att till Ö.W. utge försäkringsersättning med yrkat belopp.

Domslut

Domslut

Med ändring av tingsrättens domslut förpliktar hovrätten Trygg-Hansa att till Ö.W. betala 33 400 kr jämte ränta - - -.

Domskäl

HD (justitieråden Munck, Regner, referent, Lindeblad och Nyström) meddelade den 24 februari 2006 följande dom:

Domskäl

När Ö.W. gjorde en tillbyggnad av ett uterum på sin villafastighet skulle golv gjutas med betong. På kvällen den dag betongen gjutits skulle ytan på betongen jämnas till och ruggas upp. Ö.W. utförde detta arbete liggande på knä på betongen. När han slutfört arbetet efter ungefär två timmar upptäckte han att vätska hade trängt genom de byxor han bar och att huden på båda knäna var missfärgad. Vid besök hos läkare följande dag konstaterades att frätskador hade uppkommit på knäna som krävde bl.a. plastikkirurgisk behandling.

Ö.W. omfattades vid tillfället av en kollektiv olycksfallsförsäkring hos Trygg-Hansa. Enligt villkoret A1.1 Olycksfallsskada i försäkringen avses med olycksfallsskada kroppsskada som drabbat den försäkrade ofrivilligt genom plötslig yttre händelse (olycksfall).

Frågan i målet är om skadan drabbat Ö.W. ofrivilligt genom plötslig yttre händelse.

Trygg-Hansa har i HD påstått att det måste anses allmänt känt att betong som inte har brunnit färdigt har frätande egenskaper. Ö.W. har å sin sida hävdat att han tidigare arbetat på sin fastighet med såväl betong som cement utan att åsamkas några skador samt att hans erfarenheter då inte gett honom anledning att misstänka att materialet kan innehålla frätande substanser och att han inte heller i övrigt vid olyckstillfället hade någon information om att så kunde vara fallet. Vardera parten har anfört att motpartens påstående är en ny omständighet i HD som inte skall tillåtas.

Varken Trygg-Hansas eller Ö.W:s påstående har framförts tidigare i målet.

Enligt 55 kap. 13 § RB får en part i HD i ett tvistemål till stöd för sin talan åberopa en omständighet eller ett bevis som inte lagts fram tidigare endast om han gör sannolikt att han inte kunnat åberopa omständigheten eller beviset vid lägre rätt eller han annars haft giltig ursäkt att inte göra det.

Målet gäller tolkningen av försäkringsvillkoret A1.1 som innehåller definitionen av begreppet olycksfallsskada. Denna skall ha drabbat den försäkrade ofrivilligt och vara resultatet av en plötslig och yttre händelse. Ö.W:s talan grundar sig på att ett försäkringsfall föreligger eftersom villkoret är uppfyllt, medan Trygg-Hansa hävdar motsatsen och menar att det inte är fråga om en skada som drabbat Ö.W. ofrivilligt, att händelsen inte var plötslig och att den inte heller var en yttre händelse.

De tre orden ofrivilligt, plötslig och yttre i definitionen på en olycksfallsskada enligt försäkringsvillkoret måste som detta är utformat anses avse olika moment i beskrivningen av vad som är ett olycksfall. Av dessa tre kriterier bör ofrivillighetskriteriet ta sikte på avsikt eller insikt hos den skadedrabbade, plötslighetskriteriet på en tidsaspekt och ordet yttre på den direkta orsaken till skadan.

De nya påståenden som parterna framfört i HD får i första hand hänföras till ofrivillighetskriteriet eftersom de angår Ö.W:s insikt beträffande den skada som kunde bli följden av hans handlande. Påståendena utgör inte någon ny omständighet av det slag som avses i 55 kap. 13 § RB. Det saknas därmed skäl att enligt nämnda paragraf avvisa något av påståendena i HD.

Den i målet aktuella definitionen på olycksfallsskada i försäkringsvillkoret synes vara av standardkaraktär i olycksfallsförsäkringar och med vissa variationer ha använts sedan länge (jfr Hellner, Försäkringsrätt, 2 uppl. 1965 s. 486). Ett sådant villkor bör tolkas med hänsyn tagen till ordalydelsen, klausulens syfte, försäkringens och kundkretsens art, traditioner i fråga om formulering, anslutning till uttryckssätt i relevant lagstiftning, gängse praxis osv. (jfr t.ex. NJA 2001 s. 750). Först om något resultat inte kan uppnås vid en sådan prövning har man anledning att falla tillbaka på andra, mera generella tolkningsprinciper, såsom den s.k. oklarhetsregeln (jfr Hellner a.a. s 72 f.).

Av de olika faktorer som nämnts nyss som betydelsefulla för tolkningen framstår främst ordalydelsen som viktig här. Parterna har huvudsakligen argumenterat utifrån de olika kriterierna i försäkringsvillkoret på olycksfallsskada och inte utifrån ett betraktelsesätt som innebär att man skall se beskrivningen av vad som är en olycksfallsskada som en odelbar helhet. Det därmed anlagda synsättet framstår också som mest naturligt i sammanhanget.

Ordet ofrivilligt i försäkringsvillkoret bör avse motsatsen till frivilligt, dvs. något icke avsiktligt eller icke medvetet. Avsikt bör inbegripa insikt och vilja. Vidare är att beakta att rekvisitet ofrivilligt i villkoret är knutet till skadan, dvs. effekten av ett eventuellt handlande från den skadelidandes sida, snarare än till själva den skadeutlösande händelsen.

När det gäller att bedöma om den försäkrade vid skadetillfället drabbats av skada ofrivilligt uppkommer spörsmål liknande dem som förekommer vid uppsåtsbedömning inom straffrätten. Även om den skadade inte avsiktligen åsamkat sig skadan kan han ha tagit en medveten risk som kan ha varit olika stor. Om han varit medveten om skaderisken, och denna har varit hög kan det finnas anledning att likställa detta med att han frivilligt drabbats av skadan under förutsättning att han struntat i risken (jfr likgiltighetsuppsåtet i straffrätten enligt NJA 2002 s. 449 och 2004 s. 176). Frågor av det slaget kan i olycksfallsförsäkringar tänkas vara uttryckligt reglerade genom villkor som bland skador som undantas från försäkringsskyddet upptar sådana som uppkommit genom grov vårdslöshet e.d. från den försäkrades sida (jfr Hellner a.a. s. 489 f.).

I Försäkringsförbundets yttrande talas om att händelsen skall vara oförutsedd, ett begrepp som förekommer i anknytning till skadan i andra försäkringsformer (se t.ex. Ullman, Försäkring och ansvarsfördelning s. 142 ff.). Som olycksfallsdefinitionen är utformad i det aktuella försäkringsvillkoret saknar emellertid begreppet oförutsedd, som ju närmast måste hänföras till den skadelidandes avsikt eller insikt, alternativt till vad som mera objektivt kan vara uppfattningen hos en försäkringstagare eller någon i saken insatt person i allmänhet, självständig relevans utan bör ingå i prövningen av ofrivillighetskriteriet.

Inte heller är försäkringsvillkoret skrivet så att det ter sig adekvat att knyta ofrivilligheten till själva händelsen som orsakat skadan, dvs. Ö.W:s knästående, på det sätt som Trygg-Hansa har gjort gällande i målet.

Mot bakgrund av det nu anförda och omständigheterna i övrigt saknas det anledning att anta annat än att Ö.W. ofrivilligt drabbats av skadan i försäkringsvillkorets mening.

Ordet yttre i försäkringsvillkoret bör avse motsatsen till ”inre” händelse. Ren överansträngning eller utmattning kan vara exempel på det senare (jfr Hellner a.a. s. 487). Orsaken bör kunna härledas till något som är utanför kroppen för att det skall vara tal om en yttre händelse, vilket kan vara fallet när den skadelidande ramlat och slagit sig och endast hans kropp varit i rörelse. Som exempel på händelser som omfattas av olycksfallsförsäkring med villkor av här aktuellt slag har nämnts att den skadelidande lyft en alltför tung börda som han fått över sig (Hellner a.a. s. 491). Orsaken till Ö.W:s skada kan med detta synsätt anses utgöra resultatet av en yttre händelse när hans knän kom i kontakt med den frätande betongen.

Ö.W. har hävdat att han omgående skadade sina knän när han lade sig på betongen genom att känselkropparna förstördes vilket i sin tur ledde till att han inte märkte att huden på knäna fick fortsatta frätskador. Trygg-Hansa har däremot gjort gällande att händelseförloppet var för långt för att händelsen skall kunna anses som plötslig och att Ö.W. i vart fall inte visat att skadan inträffat plötsligt.

Det säger sig självt att plötslighetskriteriet är mera lättbedömt när skadan orsakats av ett kortvarigt händelseförlopp än när händelseförloppet varit mera utdraget. I det senare fallet får en bedömning göras av de omständigheter som kan anses vara av betydelse för frågan om det föreligger en olycksfallsskada.

Ett skäl till plötslighetskriteriet bör vara att från olycksfall avgränsa sådana händelser vilkas tidsförlopp är så utdraget att den skadelidande rimligen bort reagera och avbryta händelseförloppet för att motverka skadan. I själva ordet olycksfall bör ligga att det är fråga om någon kortvarig händelse, låt vara att skadan kan ha uppkommit successivt under en längre tid efter ett inledande kort moment som varit avgörande för den fortsatta utvecklingen i skadefallet, t.ex. om någon fastnat under ett nedfallet föremål.

Det saknas i målet någon närmare utredning om hur frätskadorna på Ö.W:s knän uppkommit. Hans påstående att känselkropparna på knäna frättes sönder direkt när han lade sig på betongen stöds således inte av något underlag. Han har under en inte kort tidsrymd legat på knäna i sina av betongen genomvätta byxor. Med hänsyn till dessa förhållanden får det anses att det inte är övervägande sannolikt att hans skador drabbat honom genom en plötslig händelse. Denna slutsats leder till att käromålet skall ogillas.

Domslut

Domslut

Med ändring av hovrättens dom fastställer HD tingsrättens domslut.