NJA 2001 s. 750

Domskäl

TR:n (rådmannen Camving) anförde i dom d. 26 febr. 1999: Advokatbolaget har som grund för sin talan anfört: Villkoret "20 % av överskjutande kostnader" skall tolkas som skillnaden mellan ett basbelopp och yrkat belopp, vilket leder till att Trygg-Hansa skall betala ytterligare 4 560 kr. Självriskvillkoret är utformat på ett oklart sätt och denna oklarhet skall i enlighet med den inom avtalsrätten tillämpade oklarhetsprincipen gå ut över den som utformat villkoret, dvs. försäkringsbolaget. Villkoret skall därför tolkas till dess nackdel.

Trygg-Hansa har som grund för bestridandet anfört att försäkringsvillkoret inte är otydligt och att det skall tolkas på det sätt försäkringsbolaget gjort vid utbetalning av ersättning till Advokatbolaget. Ytterligare ersättning skall därför inte utgå.

Advokatbolaget har till stöd för sin talan anfört i huvudsak följande.

Tvisten gäller frågan om vilken innebörd som skall ges åt villkoret under p 6.6 i Trygg-Hansas försäkringsvillkor R 50:6 avseende rättsskyddsförsäkring för företag. Ett försäkringsvillkor utgör en del av avtalet mellan försäkringsgivaren och försäkringstagaren. Vid tvist om hur ett sådant villkor skall tillämpas i ett enskilt fall får villkorets innebörd fastställas med hjälp av sedvanliga regler för avtalstolkning. I första hand får tolkning ske utifrån villkorets språkliga formulering. Om denna, som här, är oklar får tolkning ske med stöd av de hjälpregler som utformats inom doktrin och praxis.

Trygg-Hansa har tolkat uttrycket "överskjutande kostnader" som skillnaden mellan yrkat belopp och grundsjälvrisken 20 % av basbeloppet. Den tolkningen är inte riktig och som stöd härför åberopas beslut d. 16 jan. 1996 av Skadeförsäkringens Villkorsnämnd. Nämnden har tolkat begreppet "överskjutande kostnader" som skillnaden mellan yrkat belopp och ett basbelopp. En sådan tolkning ger i förevarande fall följande resultat:

Bruttobelopp enligt fakturan 30 000 kr

Grundsjälvrisk 20 % av basbeloppet för 1997,

dvs. 20 % x 36 300=7 260 avrundat till 7 200 kr

Ytterligare självriskavdrag skall ej ske, eftersom

fordrat belopp understiger aktuellt basbelopp

Att erhålla 22 800 kr

Det återstår därmed ytterligare (22 800-18 240=) 4 560 kr att betala för Trygg-Hansa.

Trygg-Hansa har anfört i huvudsak följande.

Självrisken består av två moment dels en grundsjälvrisk om 20 % av basbeloppet och dels en rörlig självrisk på 20 % av överskjutande kostnader. Självriskens storlek har också bekräftats i ett brev från Trygg-Hansas handläggare till Advokatbolaget d. 17 sept. 1997. I brevet anförs "Självrisken är i detta fall 7 200 kr jämte 20 % av överskjutande belopp".

Ett av motiven för självrisken är att minska de administrativa kostnaderna. För att självrisken skall vara inflationsanpassad har beräkningen knutits till basbeloppet för allmän försäkring. Självrisken har även en skadeförebyggande uppgift. För att undvika att icke oundgängliga processkostnader uppkommer finns även en rörlig del av självrisken.

Rättsskyddsförsäkringen har funnits sedan 1960-talet. Denna skrivning och detta sätt att beräkna självrisken har varit etablerat och gemensamt för försäkringsbranschen under lång tid. Detta framgår bl.a. av Kommentarer till Allmänna villkor av år 1979 för rättsskyddsförsäkring för företag utarbetat av Allmänna kommittén hos Försäkringsbranschens Serviceaktiebolag Sak. Med undantag av utlåtandet nr 78/1995 av Skadeförsäkringens Villkorsnämnd har skrivningen inte varit föremål för andra tolkningar.

Det förefaller inte logiskt att tolka skrivningen som om försäkringstagaren först har en självrisk om 20 % av basbeloppet och i praktiken då betalar de första ombudskostnaderna motsvarande 7 200 kr och härefter får följande ombudskostnader motsvarande ett basbelopp dvs. 36 300 kr täckta för att därefter debiteras en rörlig självrisk. En sådan tolkning av självriskens storlek överensstämmer inte med motiven för en rörlig självrisk och har ingen likhet med beräkning av självrisk i andra typer av företagsförsäkringar. Trygg-Hansa finner heller inte något språkligt stöd för den tolkning av självriskens storlek som käranden har gjort.

Advokatbolaget har genmält att det är ointressant vad en enskild handläggare hos Trygg-Hansa skrivit i ett brev, eftersom det är villkorstexten som avgör hur villkoret skall tillämpas.

Domskäl. Tvisten i målet rör frågan om hur självriskvillkoret i en företagsförsäkring skall tolkas. Vid avtalstolkning är den grundläggande principen att man skall utgå från den gemensamma partsviljan. I ett fall som detta när det är fråga om ett ensidigt utformat standardavtal är denna tolkningsmöjlighet utesluten. I stället får stöd vid avtalstolkningen sökas i andra tolkningsmetoder.

I doktrin och praxis har särskilt i försäkringsrätten den s.k. oklarhetsprincipen aktualiserats vid avtalstolkning. Enligt doktrinen har oklarhetsregeln främst betydelse vid tolkning av avtal som förelagts andra parten för undertecknande, i synnerhet när oklarheten finns i ett ensidigt utformat standardavtal (se bl.a. Adlercreutz, Avtalsrätt II, 4 uppl. 1996 s. 99 och Bernitz, Standardavtalsrätt, 6 uppl. 1993 s. 50).

En rent semantisk tolkning av avtalsvillkoret ger utrymme för såväl Trygg-Hansas som Advokatbolagets tolkning. Villkoret är därför att betrakta såsom tvetydigt eller otydligt i avtalsrättsligt hänseende. Vad som har angivits i ett brev från Trygg-Hansas handläggare saknar betydelse, eftersom det är avtalsvillkoret i sig som är avtalsinnehåll mellan parterna. För att tolka ett villkor i en försäkring bör det inte krävas att försäkringstagaren skall ta del av en kommentar till försäkringen utan innebörden bör kunna utläsas av villkoret i sig. Såsom Skadeförsäkringens Villkorsnämnd har angivit bör när oklarhet av detta slag föreligger den tolkning väljas som är mest förmånlig för försäkringstagaren. Detta leder till att självrisken i förevarande fall, i enlighet med vad Advokatbolaget angett, skall bestämmas till endast 7 200 kr. Trygg-Hansa har följaktligen att till Advokatbolaget utge återstående belopp om 4 560 kr.

Domslut

Domslut. Trygg-Hansa skall till Advokatbolaget betala 4 560 kr.

Domslut

Domslut. HovR:n upphäver TR:ns dom samt ogillar Advokatbolagets talan i målet.

Referenten, hovrättsassessorn Avsan, var skiljaktig och anförde: Fråga är i målet om ett ensidigt upprättat försäkringsvillkor. Det råder tvekan om innebörden i försäkringsvillkoret eftersom villkoret inte har getts en så klar utformning att villkorstexten i sig kan tillerkännas någon avgörande betydelse vid tolkningen. Det kan således inte anses klart framgå att Trygg-Hansas tolkning av försäkringsvillkoret skall vinna företräde framför Advokatbolagets tolkning. Försäkringstagaren är liksom Trygg-Hansa visserligen en juridisk person men detta utgör inte hinder mot att tillämpa den inom avtalsrätten utvecklade oklarhetsprincipen (jfr NJA 1981 s. 1072).

Lika med TR:n - och på av TR:n anförda skäl - finner jag således att den för försäkringstagaren förmånligaste tolkningen skall väljas. Jag fastställer därför TR:ns dom.

Domslut

Domslut. HD avslår överklagandet.

HD:s dom meddelades d. 20 nov. 2001 (mål nr T 4254-00).