NJA 2006 s. 599
En arbetstagare har vid ansökan om att bolag skulle försättas i konkurs haft klar grund för att utgå från att bolaget var hennes arbetsgivare och därmed ansvarade för lönefordran som åberopades som grund för ansökningen. När bolaget i konkursärendet gjorde gällande att hon inte var anställd av bolaget återkallade hon ansökningen och konkursärendet avskrevs. Det har ansetts föreligga särskilda skäl att göra undantag från huvudregeln att en sökande, som återkallar sin ansökan i ett ärende om försättande i konkurs, skall ersätta motparten för dennes rättegångskostnader i ärendet (2 kap. 23 § konkurslagen och 18 kap. 5 § andra stycket rättegångsbalken).
Solna tingsrätt
Den 14 november 2002 ansökte M.M. vid Solna tingsrätt om att Södra Roslagens Trädgårdsanläggningar KB (bolaget) skulle försättas i konkurs. Konkursfordran avsåg lön m.m. för september och oktober 2002 om ungefär 24 480 kr. Bolaget bestred i skrift den 17 december 2002 ansökan under påstående att bolaget inte var på obestånd och att fordran var tvistig. Den 19 december 2002 återkallade M.M. sin ansökan. Bolaget begärde ersättning för rättegångskostnader med 10 000 kr. M.M. bestred betalningsskyldighet för bolagets rättegångskostnader men vitsordade ett belopp om 3 000 kr såsom i och för sig skäligt.
Till stöd för sin inställning uppgav parterna enligt av tingsrätten upprättat protokoll den 10 april 2003:
Bolaget: Konkursinstitutet är inte avsett att lösa tvister som i stället skall lösas i den för tvistemål stadgade ordningen. Kommanditbolagets ställföreträdare S.P.R. förvärvade Tingmans Blommor AB, i vilkens butik M.M. arbetade och som därför haft det avgörande arbetsgivaransvaret för M.M.
Anställningsavtal mellan M.M. och S.P.R. som ställföreträdare för Tingmans Blommor AB träffades den 7 december 2000. Företrädare för M.M:s fackförbund har på egen hand upprättat ett förhandlingsprotokoll där kommanditbolaget angetts som hennes arbetsgivare. Kommanditbolaget kontaktade arbetsgivarorganisationen för att utreda M.M:s lönekrav. Under handläggningen ansökte hon om att försätta kommanditbolaget i konkurs. Detta är en otillbörlig åtgärd. Kommanditbolaget är inte på obestånd men försatt under stark likviditetsbrist. Begärd ersättning för rättegångskostnader understiger med betydande marginal det arbete som nedlagts.
M.M.: Anledningen till att hon återkallat konkursansökan är att hennes lönefordran är stridig. S.P.R. hade till henne uppgett att kommanditbolaget var arbetsgivare för henne. Detta framgår även av kontrolluppgifter avseende inkomståren 2001 och 2002 liksom av det arbetsgivarintyg som S.P.R. utfärdat. När hon ingav ansökan hade ställföreträdaren för kommanditbolaget S.P.R. utfäst att betalning skulle ske inom kort. Hon fick dock inte någon uppsägningslön eller resterande semesterersättning. Påståendet om obestånd grundade sig på en utredningsrapport från Kronofogdemyndigheten enligt vilken kommanditbolaget den 26 september 2002 saknade utmätningsbara tillgångar. Eftersom konkursansökan skickades in till tingsrätten den 13 november 2002 ligger förfarandet väl inom tidsfristen för att åberopa obeståndspresumtionen enligt 2 kap. 8 § konkurslagen.
Domskäl
Tingsrätten (rådmannen Hans Frostell) anförde i beslut den 10 april 2003:
Skäl för beslutet
Av 18 kap. 5 § RB följer att käranden vid återkallelse av talan skall ersätta motpartens rättegångskostnader om inte särskilda omständigheter föranleder att ersättningsskyldigheten bestäms annorledes. Enligt 23 kap. 23 § konkurslagen är 18 kap. RB tillämpligt vid frågan om fördelning av rättegångskostnader.
Södra Roslagens Trädgårdsanläggningar har angetts som M.M:s arbetsgivare i det arbetsgivarintyg som utfärdats med anledning av att hon sagts upp från sin anställning. Till detta kommer att kommanditbolaget tagits upp som uppgiftslämnare i kontrolluppgifter som lämnats till skattemyndigheten och därifrån översänts till M.M. Hon har därför haft rätt att utgå från att dessa uppgifter om vem som var hennes arbetsgivare var riktiga. M.M. har inte fått lön för september och oktober 2002 eller resterande semesterersättning för tiden den 31 mars 2001 till och med den 1 april 2002. Hon har i sin ansökan om konkurs uppfyllt vad som krävs för att obeståndspresumtionen enligt 2 kap. 8 § konkurslagen skall kunna åberopas. Sammantaget finner därför tingsrätten att M.M:s ansökan om konkurs inte varit obefogad. Skäl föreligger därför för att låta vardera parten bära sina rättegångskostnader.
Ärendet avskrivs.
Södra Roslagens Trädgårdsanläggningar Kommanditbolags yrkande om ersättning för rättegångskostnader ogillas.
Svea hovrätt
Bolaget överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle förplikta M.M. att betala full ersättning för bolagets rättegångskostnader vid tingsrätten. Bolaget yrkade även ersättning för sina rättegångskostnader i hovrätten.
M.M. bestred ändringsyrkandet men vitsordade som skäligt belopp i och för sig 3 000 kr. Hon yrkade även ersättning för sina rättegångskostnader i hovrätten.
Domskäl
Hovrätten (hovrättslagmannen Olof Forssberg samt hovrättsråden Robert Schött och Ingela Halvorsen) anförde i beslut den 16 februari 2004:
M.M. har vid tingsrätten återkallat sin konkursansökan mot Södra Roslagens Trädgårdsanläggningar KB sedan bolaget bestritt ansökan på grund av att M.M:s fordran var stridig och därmed inte klar i konkurslagens mening (jfr 2 kap.6 och 8 §§konkurslagen). Tingsrätten har på grund av återkallelsen avskrivit konkursärendet.
Av 2 kap. 23 § konkurslagen framgår att i fråga om rätt till ersättning för kostnader vid prövning av en borgenärskonkursansökan gäller 18 kap. RB i tillämpliga delar. I målet har inte framkommit något som beträffande ersättningsskyldigheten för rättegångskostnaderna i konkursärendet ger hovrätten anledning att frångå huvudregeln i 18 kap. 5 § andra stycket RB. Tingsrättens beslut i den delen skall därför ändras och M.M. förpliktas att betala ersättning för bolagets rättegångskostnader vid tingsrätten. Hovrätten anser att det yrkade beloppet är skäligt. Vid denna utgång skall hon även ersätta bolagets rättegångskostnader här med yrkat tillika skäligt belopp.
Hovrätten ändrar tingsrättens beslut såvitt nu är i fråga och förpliktar M.M. att betala ersättning för Södra Roslagens Trädgårdsanläggningar KB:s rättegångskostnader vid tingsrätten med 10 000 kr avseende ombudsarvode jämte ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 10 april 2003 till dess betalning sker.
M.M. skall betala ersättning för Södra Roslagens Trädgårdsanläggningar KB:s rättegångskostnader i hovrätten med 5 500 kr avseende ombudsarvode jämte ränta enligt 6 § räntelagen från denna dag till dess betalning sker.
Högsta domstolen
M.M. överklagade och yrkade att HD skulle fastställa tingsrättens beslut och tillerkänna henne ersättning för rättegångskostnader i hovrätten.
Bolaget bestred ändring.
Parterna yrkade ersättning för rättegångskostnader i HD.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, rev.sekr. Christer Thornefors, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut:
Domskäl
Skäl
Den 14 november 2002 ansökte M.M. vid Solna tingsrätt att Södra Roslagens Trädgårdsanläggningar KB skulle försättas i konkurs. Till stöd för ansökan åberopade M.M. att hon hade en fordran på kommanditbolaget om 24 479 kr avseende bl.a. obetald lön för september och oktober 2002. Sedan bolaget bestritt ansökan under påstående att det inte var på obestånd och att fordringen var tvistig återkallade M.M. ansökan. Tingsrätten fann i avskrivningsbeslutet att hennes ansökan om konkurs inte hade varit obefogad och att det därför fanns skäl att låta vardera parten bära sin rättegångskostnad.
I det överklagade beslutet förpliktade hovrätten M.M. att betala kommanditbolagets rättegångskostnader i tingsrätten med motiveringen att det saknades skäl att frångå huvudregeln att förlorande part svarar för motpartens rättegångskostnader.
Frågan i målet är således om kostnaderna för konkursförfarandet i tingsrätten, sedan ansökan har återkallats, skall kvittas eller om M.M. skall svara för dessa.
Kostnader i konkursärenden skall enligt 2 kap. 23 § konkurslagen fördelas enligt bestämmelserna i 18 kap. RB.
Huvudregeln i 18 kap. 5 § andra stycket RB säger, att den som återkallar sin talan skall ersätta motpartens kostnader, om inte särskilda omständigheter talar mot det. Som exempel på sådana särskilda omständigheter kan nämnas, att svaranden under handläggningen fullgör den yrkade prestationen eller att denne före och under rättegången sanningslöst invänt att fordran har betalats. Förfaranden av det slaget från svarandens sida bör leda till att undantag görs från huvudregeln om fördelningen av rättegångskostnaderna.
Till grund för bolagets invändning vid tingsrätten att fordringen var tvistig fanns ett påstående om att M.M. inte varit anställd hos Södra Roslagens Trädgårdsanläggningar KB, utan hos Tingmans Blommor AB. Tingmans Blommor drev sin verksamhet i en arrenderad fastighet i Djursholm där även kommanditbolaget synes ha varit verksamt. Tingmans Blommor försattes i konkurs den 28 augusti 2002. Bolaget ägdes av S.P.R., som till konkursförvaltaren uppgav bolagets tillgångar och skulder. I konkursbouppteckningen saknas uppgifter om att bolaget vid konkursutbrottet skulle ha haft någon löneskuld och enligt vad som oemotsagt hävdats i målet drev konkursförvaltaren inte verksamheten vidare.
Efter det att M.M. återkallat sin konkursansökan väckte hon talan mot Södra Roslagens Trädgårdsanläggningar KB med krav på utebliven lön. Målet utmynnade i en förlikning den 5 februari 2004 enligt vilken kommanditbolaget åtog sig att till M.M. betala 45 000 kr. Sedan kommanditbolaget avstått från att fullgöra detta åtagande ansökte M.M. på nytt den 26 april 2004 att kommanditbolaget skulle försättas i konkurs.
Utredningen i målet ger vid handen att M.M. arbetat i den verksamhet som bedrivits av Södra Roslagens Trädgårdsanläggningar KB efter det att Tingmans Blommor försatts i konkurs. Hon har således varit anställd hos kommanditbolaget. Några invändningar mot att hennes krav på lön i och för sig var berättigade synes inte ha funnits från kommanditbolaget innan hon ansökte om att detta skulle försättas i konkurs. Trots att kommanditbolaget därefter träffat en förlikning enligt vilken bolaget åtagit sig att fullgöra hennes krav har bolaget åter avstått från att fullgöra sina skyldigheter, vilket föranlett M.M. att ånyo begära kommanditbolaget i konkurs.
I målet förekommande omständigheter kan inte bedömas på annat sätt än att Södra Roslagens Trädgårdsanläggningar KB av tredska undandragit sig att betala M.M:s lön och att påståendet att fordran var tvistig således varit sanningslöst. Kommanditbolagets ekonomiska situation synes vidare ha varit sådan att det varit befogat att ansöka om att detta skulle försättas i konkurs. Det har således funnits grund för att i konkursförfarandet låta vardera parten svara för sin rättegångskostnad.
M.M:s yrkande om rättegångskostnader i hovrätten får anses innefatta även yrkandet att hon skall befrias från skyldigheten att ersätta kommanditbolaget för dess rättegångskostnader där.
Domslut
HD:s avgörande
Med ändring av hovrättens beslut beträffande rättegångskostnader vid tingsrätten fastställer HD tingsrättens beslut att ogilla Södra Roslagens Trädgårdsanläggningar KB:s yrkande om ersättning för rättegångskostnader där.
HD befriar M.M. från skyldighet att ersätta Södra Roslagens Trädgårdsanläggningar KB för dess rättegångskostnader i hovrätten samt förpliktar bolaget att ersätta M.M:s rättegångskostnader i hovrätten med 6 800 kr, avseende ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 16 februari 2004 till dess betalning sker.
Södra Roslagens Trädgårdsanläggningar KB förpliktas ersätta M.M:s rättegångskostnader i HD med 20 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för HD:s beslut till dess betalning sker.
Domskäl
HD (justitieråden Svensson, Regner, referent, Lindeblad, Calissendorff och Virdesten) meddelade den 20 november 2006 följande beslut:
Skäl
M.M. ansökte i november 2002 hos tingsrätten om att Södra Roslagens Trädgårdsanläggningar KB skulle försättas i konkurs. Sedan M.M. återkallat ansökningen och kommanditbolaget yrkat ersättning för rättegångskostnader ogillade tingsrätten detta yrkande samtidigt som ärendet avskrevs. Enligt tingsrätten hade hennes ansökan om konkurs inte varit obefogad och det fanns därför skäl att låta vardera parten bära sina rättegångskostnader. Hovrätten fann däremot att det inte framkommit något som gav hovrätten anledning att frångå huvudregeln att, när mål avskrivs sedan en part återkallat sin talan, denne skall ersätta motpartens rättegångskostnad.
I HD har M.M. anfört att kommanditbolaget genom att inte i tid klargöra att den lönefordran som konkursansökningen grundade sig på inte var klar och förfallen orsakat henne att inleda en onödig rättegång i form av ärende om försättande i konkurs. Hon har därvid åberopat att kommanditbolaget dessförinnan i arbetsgivarintyg och kontrolluppgift till skattemyndighet angetts som hennes arbetsgivare och att hon själv hade uppfattningen att hon var anställd av bolaget. Dessutom hade förhandlingar mellan bolaget och hennes fackförening angående hennes lönefordringar hållits i oktober 2002 utan att det då gjorts gällande att någon annan än bolaget var arbetsgivaren.
Kommanditbolaget har i HD hävdat att det finns skäl att förutom 18 kap. 5 § RB tillämpa 6 och 7 §§ i samma kapitel.
Enligt huvudregeln i 18 kap. 5 § andra stycket RB skall en part som återkallar sin talan ersätta motpartens rättegångskostnad, men avsteg från denna regel kan göras om särskilda skäl föranleder det. Detta gäller enligt 2 kap. 23 § konkurslagen också i konkursärenden. Det vanligaste fallet torde vara att återkallelse sker sedan svaranden fullgjort det anspråk som gjorts gällande i en rättegång (Fitger, Rättegångsbalken s. 18:25). Käranden får då regelmässigt ersättning för sina kostnader. En omständighet som kan föranleda att i stället rättegångskostnaderna kvittas är att återkallelse sker därför att käranden i ett mål fått kunskap om ett förhållande som han inte före rättegången känt till och till följd därav inser att en talan inte är befogad. Möjligheterna till en sådan rättstillämpning får emellertid anses begränsade, särskilt om det för käranden måste ha framstått som ovisst huruvida förhållandet förelåg. (Se Fitger, a.a. s. 18:26 f.)
I målet får det anses utrett att M.M. vid sin konkursansökan haft klar grund för att utgå från att kommanditbolaget var hennes arbetsgivare som därmed ansvarade för de lönefordringar som hon åberopade som grund för ansökningen. När bolaget i konkursärendet gjorde gällande att hon inte var anställd av bolaget återkallade hon ansökningen. Det får, som tingsrätten funnit, anses föreligga särskilda skäl att göra undantag från huvudregeln i 18 kap. 5 § andra stycket RB. Anledning saknas att tillämpa 6 eller 7 § samma kapitel. Hovrättens beslut bör därför ändras och det slut som tingsrätten kommit till bör fastställas.
M.M:s yrkande i fråga om rättegångskostnader i hovrätten får anses innefatta också yrkandet att hon befrias från skyldighet att ersätta kommanditbolaget för dess rättegångskostnader där.
Domslut
HD:s avgörande
Med ändring av hovrättens beslut beträffande rättegångskostnader vid tingsrätten fastställer HD tingsrättens beslut att ogilla Södra Roslagens Trädgårdsanläggningar KB:s yrkande om ersättning för rättegångskostnader där.
Med ändring av hovrättens beslut även i fråga om rättegångskostnader där befriar HD M.M. från skyldighet att ersätta Södra Roslagens Trädgårdsanläggningar KB för dess rättegångskostnader i hovrätten samt förpliktar bolaget att ersätta M.M. för hennes rättegångskostnader där med 6 800 kr, avseende ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 16 februari 2004 till dess betalning sker.
Södra Roslagens Trädgårdsanläggningar KB förpliktas ersätta M.M:s rättegångskostnader i HD med 20 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för HD:s beslut till dess betalning sker.
HD:s beslut meddelat: den 20 november 2006.
Mål nr: Ö 1168-04.
Lagrum: 2 kap. 23 § konkurslagen (1987:672) och 18 kap. 5 § andra stycket RB.