NJA 2007 not 24

Den 4:e. 24.(B 1465-04) N.P. mot Riksåklagaren angående stöld m.m.

Malmö tingsrätt dömdeden 27 augusti 2003 N.P. för stöld i två fall, rattfylleri och ringa narkotikabrott till fängelse 1 månad.

N.P. överklagade domen iHovrätten över Skåne och Blekingeoch yrkade dels att åtalet avseende rattfylleri skulle ogillas, dels att en åtalspunkt skulle bedömas som snatteri i stället för stöld, dels ock att hovrätten skulle bestämma en lindrigare påföljd än den tingsrätten utdömt. Efter det att han beviljats anstånd med att inkomma med grunder och eventuell bevisning angav N.P. under rubriken GRUNDER att det vid ändring i något avseende enligt de två yrkandena beträffande gärningarna förelåg utrymme för strafflindring.

På fråga under huvudförhandlingen uppgav N.P:s försvarare B.A. att denne yrkade att hovrätten oavsett utgången i ansvarsdelen skulle lindra påföljden. Hovrätten fann att N.P:s yrkande om ändring av påföljden i överklagandet var beroende av ändring i skuldfrågan och att hans under huvudförhandlingen framställda yrkande således var en otillåten taleändring, vilket därför avvisades.

Genomdomden 2 mars 2004 fastställde hovrättentingsrättens domslut.

N.P. yrkade att HD skulle upphäva hovrättens dom och, med ändring av i domslutet intaget avvisningsbeslut, återförvisa målet till hovrätten för förnyad handläggning.

Riksåklagaren tillstyrkte yrkandet.

HD, beslutpå förslag av föredraganden: Skäl.I HD har N.P. anfört att han redan i överklagandet till hovrätten framställt ett ovillkorat och enligt ordalydelsen klart yrkande om strafflindring och att han därefter inte på något sätt justerat eller inskränkt sitt yrkande. Vidare har han anfört att, om hovrätten ansett att hans komplettering av överklagandet föranlett någon oklarhet, det ålegat hovrätten att undanröja eventuella oklarheter.

Innehållet i ett överklagande ger ramen för överinstansens prövning. Någon möjlighet att efter överklagandefristens utgång genom komplettering utöka omfattningen av denna prövning finns inte. Överklagandet behöver i vissa fall tolkas (se Fitger, Rättegångsbalken, s. 51:23). Även om den inte under alla förhållanden måste anses utslagsgivande bör stor vikt tillmätas överklagandeskriftens ordalydelse (jfr NJA 1983 s. 567). Vad som anges som grund för ett ändringsyrkande påverkar inte ett till ordalydelsen klart sådant yrkande (se NJA 1987 s. 965).

Överklagandet innehåller under rubriken YRKANDE ett yrkande om lindrigare påföljd. N.P. fick anstånd att komplettera sitt överklagande avseende utveckling av grunder och eventuell bevisning. En sådan komplettering inkom också, utan yrkanden men med utveckling av grunderna. De båda skrifterna bör läsas tillsammans som om det är fråga om en och samma handling. Någon oklarhet i yrkandets ordalydelse kan inte anses föreligga. Det finns inte skäl att tolka det som N.P. angett i sin komplettering på det sättet att han därigenom begränsat sina yrkanden. Med hänsyn härtill får N.P. anses ha framställt ett yrkande om strafflindring som var oberoende av utgången i skuldfrågan.

Hovrättens åtgärd att avvisa yrkandet i påföljdsfrågan utgör ett sådant rättegångsfel som kan antas ha påverkat målets utgång. Hovrättens dom bör därför, enligt 51 kap. 28 § och 55 kap. 15 § 2 st. RB, undanröjas och målet visas åter till hovrätten för fortsatt handläggning.

Avgörande.HD undanröjer hovrättens dom och återförvisar målet till hovrätten för fortsatt handläggning.