NJA 2007 not 36

Den 14:e. 36.(Ö 581-07) Framställning om utlämning till Ryska Federationen av M.Z.

Ryska Federationens riksåklagare begärde i en framställning den 31 augusti 2006 att M.U. skulle utlämnas för lagföring. M.U. är född den 5 mars 1977 och är rysk medborgare.

Till stöd för framställningen åberopades ett häktningsbeslut (beslut om att som förebyggande åtgärd gripa en misstänkt) meddelat den 17 november 2001 av en befattningshavare vid republiken Tjetjeniens åklagarmyndighet. Beslutet sanktionerades samma dag av tjänstgörande biträdande åklagaren för republiken Tjetjenien. Enligt beslutet är M.U. misstänkt för kidnappning den 19 juli 1999 i republiken Tjetjenien i Ryska Federationen.

Under antagande att en person som i Sverige kallar sig M.Z. är identisk med M.U. anhölls denne i sin frånvaro den 24 juli 2006 och beslutet verkställdes den 20 augusti samma år. Han kallas fortsättningsvis M.Z. Efter det att utlämningsframställningen kommit in häktades M.Z. av Göteborgs tingsrätt den 24 oktober 2006.

Sedan ärendet enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott överlämnats till riksåklagaren och utredning verkställts, överlämnade riksåklagaren enligt 17 § samma lag ärendet till HD jämte eget yttrande.

M.Z. motsatte sig utlämningen.

HD:s yttrande.Det står klart att man från rysk sida gör gällande att M.Z. är identisk med M.U. och att utlämningsframställningen syftar till att få M.Z. utlämnad för det angivna brottet.

M.Z. har förnekat att han begått den påstådda gärningen eftersom han inte är identisk med M.U. M.Z. har till stöd för sin invändning att han inte är M.U. gett in bl.a. sitt ryska körkort med fotografi utfärdat i juni 1999 i namnet M.Z. Han har vitsordat att hans födelsedatum är detsamma som M.U:s men har uppgett att han i motsats till denne inte har någon syster och att han inte varit häktad i Grosnyj år 2001 som M.U. påstås ha varit. Han har vidare påstått att de ryska myndigheterna har förfärdigat diverse handlingar för att oriktigt påstå att han är M.U. i syfte att komma åt honom bl.a. på grund av hans släktskap med den av ryska specialtrupper dödade presidenten A.M.

Riksåklagaren har hänvisat till att den utredning som utförts i Ryssland har visat att M.Z. och M.U. är samma person. Riksåklagaren har påpekat att det saknas utredning om det ingivna körkortets äkthet, att M.Z. och M.U. har samma födelsedatum samt att M.U. enligt interpolefterlysningen även går under namnet M.Z. Det får därför enligt riksåklagaren anses klarlagt att M.Z:s rätta identitet är M.U.

I Ryssland har utförts en undersökning av Centret för kriminalistiska expertundersökningar vid republiken Tjetjeniens Inrikesministerium. Undersökningen har gått till på så sätt att jämförelse av fyra fotografier har gjorts. Ett av fotografierna föreställer M.Z. och har tillhandahållits av Interpols svenska avdelning. De övriga tre fotografierna, som samtliga skall föreställa M.U., har tillhandahållits av den tjetjenska åklagarmyndigheten. Två av dessa har hämtats från två tentamensböcker utställda i M.U:s namn, vilka tentamensböcker i och för sig av den tjetjenska åklagarmyndigheten påståtts vara förfalskade. Centrets slutsats efter en jämförelse mellan fotografierna är att samtliga fotografier föreställer en och samma person.

Sedan HD genom beslut den 28 mars 2007 till Justitiedepartementet anmält frågan om åtgärd för att komplettera utredningen i identitetsfrågan, har från Ryska Federationens sida åberopats viss ytterligare utredning. M.Z. har begärt att kompletterande utredningsåtgärder vidtas i identitetsfrågan.

Framställningen om utlämning avser ett brott begånget den 19 juli 1999. Fastän brottet har begåtts innan den europeiska utlämningskonventionen trädde i kraft i förhållande mellan Ryssland och Sverige är konventionen tillämplig på brottet (se NJA 1998 s. 265). Häktningsbeslutet får anses fattat av behörig myndighet i Ryssland. Eftersom häktningsbeslutet inte fattats av domstol måste det föreligga sannolika skäl för att den person som begärs utlämnad har begått gärningen för att framställningen om utlämning skall kunna bifallas (9 § andra och tredje styckena lagen om utlämning för brott).

Den i ärendet tillgängliga utredningen innefattar utskrifter av flera vittnesförhör samt redogörelse för annan bevisning. Utredningen, som måste anses vara förhållandevis omfattande, ger vid handen att det föreligger sannolika skäl att M.U. gjort sig skyldig till det angivna brottet och att M.Z. är identisk med M.U.

Den brottslighet som avses med häktingsbeslutet motsvaras för svensk del av människorov. Det föreligger därmed inte något hinder mot utlämning på grund av vad som enligt 4 § lagen om utlämning för brott krävs i fråga om brottets svårhetsgrad.

M.Z. har med hänvisning till 7 § lagen om utlämning för brott gjort gällande att det föreligger hinder mot bifall till framställningen om utlämning och invänt att han är etisk tjetjen och att han på grund av sin härstamning och sin politiska uppfattning löper risk att utsättas för förföljelse om han utlämnas. M.Z. har uppgivit att hans rättigheter inte kommer att kunna garanteras i Ryssland och att han för det fall han skulle dömas kommer att försvinna i det ryska kriminalvårdssystemet utan någon möjlighet för utomstående att kontrollera vad som händer med honom. Eftersom det ärende som rör M.Z. handläggs av åklagarmyndigheten i Tjetjenien kommer han för det fall att han skulle utlämnas till den Ryska Federationen att skickas till Tjetjenien där han kommer att befinna sig i händerna på den ryska administrationen, vars agerande belysts i rapporter vad gäller övergrepp mot enskilda. Han kommer att riskera sitt liv om han hamnar i ett ryskt fängelse. Ett bifall till framställningen skulle således även kränka den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och då särskilt artiklarna 3 och 6. Till stöd för sina invändningar har han hänvisat till två rapporter utgivna av Memorial ”On the Situation of Residents of Chechnya in the Russian Federation” åren 2004–2005 och 2005– 2006, Amnesty Internationals rapport ”Russian Federation: Torture and forced ‘confessions‘ in detention”, diverse pressnotiser och tidningsartiklar där bl.a. Amnestys och Human Rights Watchs rapporter om de rättsliga förhållandena i Ryssland kommenteras. Han har också åberopat att Storbritannien och Danmark vägrat att till Ryssland utlämna tjetjener samt att Sverige på grund av den rådande situationen i Tjetjenien beviljat tjetjener uppehållstillstånd. Vidare har han åberopat ett av Amnesty International, Svenska sektionen, ingivet yttrande angående förhållandena i Tjetjenien vari anges att M.Z. vid en utlämning till Ryssland skulle löpa stor risk att utsättas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning under häktningstiden. Han skulle enligt yttrandet också riskera att erhålla en rättegång som inte skulle nå upp till internationella normer för en rättvis rättegång.

Enligt 7 § lagen om utlämning för brott får utlämning inte ske av den som på grund av bl.a. sin härstamning eller politiska uppfattning eller eljest på grund av politiska förhållanden löper risk att i den främmande staten utsättas för förföljelse som riktar sig mot hans liv eller frihet eller eljest är av svår beskaffenhet.

Vid Migrationsverkets prövning i det asylärende som avsåg M.Z. ansågs denne inte ha styrkt sina uppgifter om uppgivna arresteringar, trakasserier eller politisk verksamhet i övrigt och han bedömdes inte vara skyddsbehövande. På grund av den då pågående väpnade konflikten i Tjetjenien bedömdes han inte kunna återvända dit utan beviljades ett tillfälligt uppehållstillstånd.

Ryska Federationens riksåklagare har särskilt i detta utlämningsärende lämnat en garanti som innebär att M.U. i enlighet med internationell rätt skall tillförsäkras alla möjligheter till försvar med biträde av advokat, att han inte skall utsättas för tortyr, grym eller inhuman behandling eller straff eller annan behandling eller straff som kränker hans människovärde, att han inte skall dömas av specialdomstol och att dödsstraff inte kommer att tillämpas mot honom.

Vad M.Z. åberopat i HD rörande sin bakgrund och sin anknytning till frihetsrörelsen i republiken Tjetjenien utgör inte grund för att göra en annan bedömning än den Migrationsverket tidigare gjort. Det kan således inte antas att han på grund av sin politiska uppfattning skulle löpa risk för sådan förföljelse som avses i 7 § lagen om utlämning för brott.

Frågan är då om han på grund av sitt tjetjenska ursprung skulle löpa sådan risk. De åberopade rapporterna ger visst stöd för diskriminerande behandling av tjetjener (se bl.a. Amnesty Internationals rapport ”Russian Federation: Torture and forced ‘confessions‘ in detention” s. 2 och Amnesty International, Svenska sektionens yttrande). Migrationsverket och Utlänningsnämnden har emellertid i de av M.Z. åberopade ärendena vid prövning av asyl- och utvisningsärenden funnit konflikten i Tjetjenien som sådan vara det avgörande skälet för att bevilja uppehållstillstånd i Sverige. I det av M.Z. åberopade danska utlämningsärendet var det avgörande skälet att vägra utlämning att bevisningen för att den misstänkte hade begått brotten inte ansågs vara tillräcklig.

I Utrikesdepartementets rapport om mänskliga rättigheter i Ryska Federationen under år 2006 (s. 6 f.) finns uppgifter om hur de mänskliga rättigheterna iakttas i Tjetjenien. Det beskrivs där som klarlagt att företrädare för ryska förband begått omfattande och systematiska övergrepp – mord, tortyr, försvinnanden, människorov m.m. – under de strider som pågått i konflikten sedan år 1999 och att motsvarande övergrepp begåtts av tjetjenska trupper. Vidare finns uppgifter om godtyckliga frihetsberövanden i Tjetjenien.

Den bedömning som gjorts av Migrationsverket och som innebär att problemen i Tjetjenien har sitt ursprung i konflikten där snarare än i en allmän förföljelse av tjetjener får stöd av vad som beskrivs i Utrikesdepartementets rapport. Vid en samlad bedömning kan det som anförts av M.Z. inte anses utgöra tillräcklig grund för att anta att han såsom tjetjen skulle löpa risk att utsättas för sådan förföljelse som avses i 7 § lagen om utlämning för brott.

Inte heller i övrigt finner HD att hinder mot den begärda utlämningen föreligger enligt 1–10 §§ utlämningslagen.

M.Z. har vidare invänt att det skulle strida mot artiklarna 3 och 6 i Europakonventionen att bevilja framställningen om utlämning. Han har utöver de ovan angivna rapporterna och artiklarna åberopat ett T.H., kommissarie vid Europarådet för mänskliga rättigheter, tillskrivet uttalande att denne vid besök i Tjetjenien funnit bevis för massiva kränkningar av de mänskliga rättigheterna i tjetjenska fängelser.

Av artikel 3 i Europakonventionen, som numera är svensk lag, följer att en stat inte får lämna ut en person för lagföring för brott i annat land, om det är sannolikt att han löper en allvarlig risk att i det landet utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (jfr NJA 2002 s. 624 och Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 3 uppl., 2007 s, 78 ff. och 137). I artikel 6 i konventionen anges vad som utgör grundläggande krav på rättssäkerhet. I de åberopade rapporterna sägs att det i vissa fall förekommer tortyr för att tvinga fram erkännanden och att det förekommer brott mot de mänskliga rättigheterna i fängelserna. Hälsosituationen i Rysslands fängelser och i än högre grad häkten beskrivs som allvarlig, särskilt på grund av en mycket kraftig överbeläggning och bristfälliga sanitära förhållanden. Häktestiderna är också mycket långvariga (se bl.a. s. 7 ff. och 14 ff. i Utrikesdepartementets rapport). I Amnestyrapporten finns uppgifter om utbredd tortyr i Ryssland, inte minst i samband med konfliktsituationer, och om att myndigheternas ansträngningar för att komma till rätta med detta problem är otillräckliga (se bl.a. s. 1 f. och s. 8 f. i a. rapport).

Även om den utredning som föreligger i detta ärende ger anledning till tvekan, kan den inte anses erbjuda tillräckligt underlag för bedömningen att det föreligger generella hinder för utlämning till Ryska Federationen enligt artikel 3 eller 6 i Europakonventionen. Det får förutsättas att denna fråga beaktas ytterligare vid ärendets fortsatta behandling.