NJA 2007 not 60

Den 20:e. 60.(Ö 2814-07) Framställning om utlämning till Ryska Federationen av V.S.

Ryska Federationens Riksåklagarmyndighet begärde i en framställning den 2 mars 2007 att V.S. skulle utlämnas till Ryssland. Till stöd för framställningen åberopades ett häktningsbeslut den 9 augusti 2004 av Gusevs stadsdomstol i Kaliningrad, Ryssland. Enligt beslutet stod V.S. under åtal för att tillsammans och i samråd med annan i Nesterovdistriktet i Kaliningrads län i Ryssland i augusti 2002 ha begått brott enligt Ryska Federationens Brottsbalk, artikel 228, del 4, i dess då gällande lydelse, genom att olagligen ha införskaffat, förvarat och transporterat i syfte att olagligen sälja, och olagligen ha överlåtit, dels heroin till en sammanlagd mängd om 446,32 gram, dels ett psykotropiskt ämne, aprofen, till en sammanlagd mängd om 0,212 gram.

Sedan ärendet enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott överlämnats till riksåklagaren och utredning verkställts överlämnade riksåklagaren enligt 17 § samma lag ärendet jämte eget yttrande till HD.

V.S. motsatte sig utlämning.

HD:s yttrande.V.S. har gjort gällande att det föreligger hinder mot utlämning enligt utlämningslagen. Han har därvid anfört bl.a. följande. Nesterovs domstol i Kaliningradregionen har i dom den 24 december 2003 frikänt honom från ansvar för de brott som han nu begärs utlämnad för och i beslut samma dag avslutat de rättsliga åtgärderna mot honom i samband med att åklagaren återkallat åtalet. Domen och beslutet fick överklagas inom 10 dagar men såvitt han känner till har så inte skett. Domarkollegiet för brottmålsärenden vid Kaliningrads distriktsdomstol har genom ett kassationsbeslut den 9 mars 2004 förklarat den frikännande domen ogiltig och återförvisat målet till Nesterovs domstol med ändrad sammansättning. Eftersom kassationsbeslutet såvitt framkommit inte föregicks av något överklagande av den frikännande brottmålsdomen har denna dom enligt normala regler vunnit laga kraft. Det beslut om häktning som meddelats i hans utevaro och som nu åberopas har, enligt de handlingar som ingetts från ryska myndigheter, tillkommit sedan han vid två tillfällen uteblivit från domstolsförhandlingar till vilka han sägs ha blivit kallad i vederbörlig ordning. Han har emellertid inte delgivits kallelse till någon av dessa förhandlingar. Före den frikännande domen av Nesterovs domstol var han häktad i Kaliningrad under sammanlagt 1 år 8 månader. Han har nu varit häktad i Sverige sedan den 2 februari 2007. Han har därmed suttit häktad och avtjänat straff som motsvarar tidslängden om han i Sverige dömts för de aktuella brotten. – Bakgrunden till åtalet är att han arbetade som affärsman och var delägare i företag som ägnade sig bl.a. åt entreprenadverksamhet. Den person vid namn S. som omnämns i handlingarna var en högt uppsatt polis som av företaget hade anlitats för att driva in företagets fordringar. Skälet till att han skulle träffa denne S. vid de två tillfällen som nämns i utredningen var att han skulle ta emot pengar som S. drivit in. Han har aldrig tagit någon befattning med narkotika och är oskyldig till anklagelserna om narkotikabrott. Det står i bilagan till protokollet från häktningsförhandlingen i Blekinge tingsrätt den 5 februari 2007 att han skulle ha uppgett att han är skyldig till brottet. Detta är en felskrivning. Han har hela tiden nekat till brott. Det material i form av bl.a. en filmupptagning som presenterades vid rättegången i Nesterovs domstol var fabricerat. Det finns politiska överväganden i ärendet. Det var inte populärt att han hjälpte ryska företagare att investera utomlands. Under tiden i häktet i Kaliningrad blev han vid förhör uppmanad att överlåta sina aktier i företaget. Han skulle då bli försatt på fri fot. Han fick också besked att han skulle bli fri om han samarbetade med säkerhetstjänsten och berättade om de personer som han hjälpt att investera pengar utomlands. Sedan han hade blivit frisläppt efter den frikännande domen har han träffat personer från den ryska säkerhetstjänsten som hotat med att återuppta målet om han inte slutade arbeta i Kaliningrad. Häktningsbeslutet är således uppenbart oriktigt. – Han har inte någon möjlighet att få en rättvis rättegång i Ryssland eftersom det är säkerhetstjänsten som styr där. I Kaliningradområdet, som fram till andra världskriget var litauiskt territorium, gör man samma sak mot litauer som mot tjetjener, dvs. skapar olidliga levnadsvillkor. Förhållandena i häktet i Kaliningrad stred mot bestämmelserna i artikel 3 i Europakonventionen. Han var placerad i en cell på cirka 3x4 meter tillsammans med 8–12 andra intagna. De fick nästan ingen mat utan var beroende av matpaket från anhöriga. Han hade sällan möjlighet att tvätta sig och han bar samma kläder under nästan hela tiden i häktet. Det saknades glas i cellens fönster vilket var särskilt svårt vintertid. Förhör hölls ofta nattetid och utan att advokat var närvarande. Han blev också slagen för att lämna en bekännelse. Han lider av en epilepsisjukdom som ger svår huvudvärk och gör att han får anfall och förlorar medvetandet. Innan han greps brukade han åka till Tjeckien eller Berlin var tredje månad för att bli undersökt. Det var planerat att han skulle genomgå en operation i början av år 2007. Han har fått epileptiska anfall under sin tid i häkte men har inte fått den medicin och behandling han behöver.

Ryssland har liksom Sverige tillträtt 1957 års utlämningskonvention. Ett häktningsbeslut som har meddelats av en domstol i Ryssland skall därför enligt 9 § 3 st. utlämningslagen godtas om det inte framgår att beslutet är uppenbart oriktigt. Det häktningsbeslut som åberopats till stöd för begäran om utlämning av V.S. innehåller en detaljerad beskrivning av de påstådda brotten. Vad V.S. uppgett angående de bakomliggande omständigheterna och händelseförloppet kring hans gripande utgör inte tillräckliga skäl för att anse häktningsbeslutet uppenbart oriktigt.

Gärningspåståendet – så som det utformats i häktningsbeslutet – får anses enligt svensk rätt motsvara grovt narkotikabrott och brott mot lagen (1996:1152) om handel med läkemedel m.m. För dessa brott är föreskrivet fängelse lägst två år och högst tio år respektive böter eller fängelse högst ett år. Det föreligger alltså inte hinder mot utlämning enligt 4 § utlämningslagen. Preskriptionstiden har inte löpt ut, varför hinder mot utlämning inte heller föreligger enligt 10 § 2 st. utlämningslagen.

Inte heller i övrigt finns det något hinder enligt 1–10 §§ utlämningslagen mot den begärda utlämningen.

Vid sidan av utlämningslagen skall övervägas om ett bifall till framställningen om utlämning skulle innebära en kränkning av Europakonventionen (jfr NJA 2002 s. 624). V.S. har hävdat att en utlämning skulle utgöra en kränkning av artiklarna 3 och 6 i Europakonventionen. Han får även anses ha gjort gällande att häktningsbeslutet strider mot principen om ”ne bis in idem” och att en utlämning av honom därför inte vore förenlig med förbudet mot nytt åtal efter slutlig brottmålsdom enligt artikel 4 i sjunde tilläggsprotokollet till Europakonventionen.

Häktningsbeslutet den 9 augusti 2004 av Gusevs stadsdomstol i Kaliningrad har i detta fall föregåtts av en dom av Nesterovs domstol den 24 december 2003, enligt vilken V.S. frikändes för de brott för vilka han nu begärs utlämnad, samt därefter ett kassationsbeslut av Domarkollegiet för brottmålsärenden vid Kaliningrads distriktsdomstol den 9 mars 2004, enligt vilket den frikännande domen av den 24 december 2003 förklarades ogiltig och målet återförvisades till Nesterovs domstol med ändrad sammansättning. Enligt det nu åberopade häktningsbeslutet har brottmålet gällande V.S. och hans medtilltalade härefter, genom beslut den 14 mars 2004 av tjänstgörande ordföranden för Kaliningrads länsdomstol, hänvisats till jurisdiktionen för Gusevs stadsdomstol. Förbudet mot ny lagföring enligt artikel 4 punkt 1 i sjunde tilläggsprotokollet förutsätter att det finns en slutlig lagakraftägande dom. Av den utredning som föreligger i ärendet framgår inte huruvida den frikännande domen den 24 december 2003 vunnit laga kraft men även om så är fallet utgör detta enligt punkt 2 i artikel 4 inte något hinder mot ny lagföring om det föreligger bevis om nya eller nyuppdagade omständigheter eller om ett grovt fel har begåtts i det tidigare rättegångsförfarandet vilket kan ha påverkat utgången i målet. Det finns alltså utrymme för resning eller undanröjande av en lagakraftvunnen dom på grund av domvilla om sådana förfaranden är möjliga enligt nationell rätt. (Se Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 3 uppl. 2007, s. 516 och där anmärkt rättsfall från EuropadomstolenNikitin mot Ryssland.) Kassationsbeslutet av Domarkollegiet för brottmålsärenden vid Kaliningrads distriktsdomstol den 9 mars 2004 innebar att domen av Nesterovs domstol den 24 december 2003 undanröjdes på grund av överträdelse av processlagstiftningen i brottmål. Mot den bakgrunden kan en utlämning av V.S. inte anses strida mot förbudet mot nytt åtal efter slutlig brottmålsdom enligt artikel 4 i sjunde tilläggsprotokollet till Europakonventionen.

Utredningen i HD ger inte underlag för bedömningen att en utlämning av V.S. till Ryssland skulle strida mot artikel 3 eller 6 i Europakonventionen.