lagen.nu

NJA 2007 s. 451

Fråga om bokföringsbrott skall bedömas som ringa.

Södra Roslags tingsrätt

Allmän åklagare väckte vid Södra Roslags tingsrätt åtal mot P.B., född 1948, jämlikt 11 kap. 5 § BrB för bokföringsbrott enligt följande gärningsbeskrivning:

P.B. har i egenskap av styrelseledamot för Eleonore & Marcus AB uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosatt bokföringsskyldigheten enligt följande.

1. Löpande bokföring (grund- och huvudbok) har inte förts för tiden den 7 september 2001 till den 18 maj 2004. I vart fall har bokföringen inte bevarats på ett betryggande sätt.

2. Årsredovisning för räkenskapsåret 2001-09-01-2002-12-31 har inte upprättats, vilket bort ske senast den 30 juni 2003.

Till följd härav kan rörelsens förlopp, ekonomiska resultat och ställning i huvudsak inte bedömas med ledning av bokföring. Bolaget försattes i likvidation den 18 maj 2004 och försattes i konkurs den 22 juni 2004 av Södra Roslags tingsrätt.

P.B. förnekade att han har gjort sig skyldig till den underlåtenhet som åklagaren påstått i punkt 1, men underkastade sig ansvar för ringa bokföringsbrott enligt punkt 2.

Tingsrätten (nämndemännen Anna-Lisa Jatko, Maritta Söderholm och Johan Boström) anförde i dom den 21 juni 2006:

Utredningen

P.B. har hörts. Genom hans uppgifter tillsammans med utredningen i övrigt har följande bakomliggande omständigheter kommit fram: P.B. är författare och har fått ett flertal böcker i thrillergenren utgivna. Efter att ha fått förfrågningar från filmbranschen om att skriva filmmanus fick han rådet att skaffa sig ett aktiebolag. Genom förmedling av en revisor köpte han ett lagerbolag, som namnändrades till Eleonore & Marcus AB. Han betalade inte in något aktiekapital utan fick veta att hans ”intellektuella kapital” räckte som insats. - Tanken var att bolaget skulle tjäna som ”sparbössa” för P.B:s barn. Någon verksamhet kom bolaget aldrig att bedriva. Bolagets enda intäkt uppkom när P.B. lät bolaget uppbära ersättningen för en filmoption om 26 000 kr. P.B. tog upp intäkten i bolagets deklaration, varvid en motsvarande skatteskuld uppstod. P.B. lät vidare föra över sitt telefonabonnemang till bolaget. Telefonen användes bara för privata samtal och P.B. betalade räkningarna själv. Räkningarna kom en gång i kvartalet och löd på belopp mellan 3 000 och 4 000 kr. P.B. bedömde att det inte fanns behov av någon bokföring. Han fick påminnelser från PRV att ge in en årsredovisning, men blev avrådd från att försöka upprätta en sådan på egen hand. Han hade dock inga inkomster och hade inte råd att anlita någon revisor för ändamålet. Han fick veta av PRV att han riskerade förseningsavgifter. Hade man från PRV:s sida upplyst att han riskerade åtal för underlåtenheten hade han låtit likvidera bolaget direkt.

Domskäl

Även om P.B. inte har drivit någon verksamhet i bolaget har det förekommit affärshändelser i bolaget som borde ha bokförts. Det gäller t.ex. optionsintäkten och dess skattekonsekvenser. Även räkningarna för telefonabonnemanget, som debiterades bolaget, borde ha föranlett bokföring liksom de avgifter som bolaget påfördes för den uteblivna årsredovisningen. Att P.B. har underlåtit att upprätta och ge in en årsredovisning har han erkänt.

P.B. har alltså gjort sig skyldig till bokföringsbrott som åklagaren har gjort gällande. Med hänsyn till den blygsamma omfattning bokföringen och årsredovisningen skulle ha haft och då det inte finns något som talar för att P.B:s underlåtenhet har varit led i någon ekonomisk planering, bör brottet bedömas som ringa och föranleda böter.

Domslut

Tingsrätten dömde P.B. enligt 11 kap. 5 § BrB för bokföringsbrott, som bedömdes som ringa, till 50 dagsböter å 30 kr.

Ordföranden, rådmannen Gustaf Lindstedt, var skiljaktig beträffande påföljden och anförde:

Även om det har varit få affärshändelser att bokföra och det inte hade funnits mycket att ta upp i en årsredovisning, är det dock klarlagt att P.B. helt åsidosatt sina skyldigheter. Brottet kan därför inte bedömas som ringa utan borde ha föranlett ansvar som ett brott av normalgraden. Påföljden kunde i stället ha stannat vid en villkorlig dom utan böter.

Svea hovrätt

Åklagaren överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle döma P.B. för bokföringsbrott av normalgraden och bestämma påföljden till villkorlig dom förenad med böter.

P.B. bestred åklagarens ändringsyrkande.

Hovrätten (hovrättsråden Bo Blomquist och Marianne Wasteson, referent, tf. hovrättsassessorn Anders Hübinette och två nämndemän) anförde i dom den 21 juni 2006:

Hovrättens domskäl

I enlighet med tingsrättens i skuldfrågan inte överklagade dom skall P.B. dömas för bokföringsbrott.

Utredningen är i hovrätten i allt väsentligt densamma som vid tingsrätten.

Av samma skäl som anförts av tingsrättens ordförande i den skiljaktiga meningen finner hovrätten att bokföringsbrottet inte kan anses som ringa. Hovrätten har i denna sin bedömning också beaktat att gärningen omfattar en tämligen lång tidsperiod och att det inte har rört sig om obetydliga belopp.

Påföljden bör bestämmas till villkorlig dom jämte dagsböter. P.B:s ekonomiska förhållanden är sådana att dagsbotens belopp blir högt.

Hovrättens domslut

1. Hovrätten, som tillämpar 11 kap. 5 § bokföringslagen i dess lydelse före den 1 juli 2005, ändrar tingsrättens dom endast på så sätt att hovrätten bestämmer påföljden till villkorlig dom och dagsböter 50 å 700 kr.

- - -.

Högsta domstolen

P.B. överklagade och yrkade att HD skulle fastställa tingsrättens domslut och under alla förhållanden sänka dagsbotens storlek.

Riksåklagaren bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

HD (justitieråden Johan Munck, Göran Regner, Ann-Christine Lindeblad, Kerstin Calissendorff och Per Virdesten, referent) meddelade den 8 juni 2007 följande dom:

Domskäl

P.B., som är författare sedan 1996, förvärvade år 2001 efter rekommendationer ett aktiebolag. Bolagets enda intäkt var ersättningen för en filmoption om 26 000 kr som P.B. erhållit och som han tog upp i bolagets deklaration, varvid en skatteskuld uppkom för bolaget. Han förde vidare över sitt privata telefonabonnemang på bolaget som därmed erhöll telefonräkningar som emellertid P.B. själv betalade. Bolaget hade ingen löpande bokföring och upprättade inte någon årsredovisning, varför det påfördes förseningsavgifter. Det försattes i likvidation den 18 maj 2004 och i konkurs den 22 juni samma år. P.B. var ensam styrelseledamot i bolaget. Som domstolarna funnit har han genom att åsidosätta sin bokföringsskyldighet gjort sig skyldig till bokföringsbrott. Fråga i målet är om denna brottslighet skall bedömas som ringa.

I målet skall 11 kap. 5 § BrB i dess lydelse före den 1 juli 2005 tillämpas. Det framgår varken av den dåvarande eller den nuvarande lagtexten vilka omständigheter som särskilt skall beaktas vid bedömningen av om ett bokföringsbrott skall bedömas som ringa. I förarbetena till 23 kap. 5 § strafflagen, som i allt väsentligt motsvarar den nuvarande bestämmelsen, uttalades emellertid att till ringa brott skulle hänföras sådana fall som var synnerligen ömmande (NJA II 1942 s. 511).

Bestämmelserna om bokföringsbrott har en central roll i arbetet med att motverka ekonomisk brottslighet och andra oegentligheter i näringsverksamhet. Att bokföringsskyldigheten fullgörs på ett riktigt sätt är viktigt för en rad olika intressegrupper i samhället. Bokföringen är dessutom många gånger en förutsättning för att kunna utreda om brott har begåtts. (Se prop. 2004/05:69 s. 16.) Det finns därför skäl för att se allvarligt på bokföringsbrott och att ställa starka krav för att ett sådant brott skall bedömas som ringa. Om någon bokföring inte alls förekommit bör utrymmet för att betrakta brottet som ringa vara synnerligen begränsat och i det fall brottet dessutom begåtts i ett aktiebolag torde det endast under mycket speciella omständigheter kunna rubriceras som ringa. (Jfr Dahlqvist och Elofsson, Bokföringsbrott och bokföringslagen, 2 uppl., 2005 s. 106, SOU 1996:30 s. 128 och Ds 2002:57 s. 108.)

I rättsfallet NJA 2004 s. 618 bedömde HD ett aktiebolags försening med inlämnande av årsredovisning med tre respektive fyra månader för två räkenskapsår som bokföringsbrott av normalgraden trots att rörelsen hade en relativt blygsam omfattning.

P.B. har under tiden den 7 september 2001 till den 18 maj 2004 helt åsidosatt aktiebolagets bokföringsskyldighet. Någon löpande bokföring har inte skett och någon årsredovisning har inte upprättats. Även om antalet transaktioner som skulle ha bokförts varit mycket begränsat har det inte varit helt obetydligt. Inte heller omsättningen har varit helt obetydlig, låt vara att även den varit blygsam. Vid en samlad bedömning av omständigheterna och med särskilt beaktande av intresset att verksamhet i aktiebolagsform bedrivs på ett korrekt sätt kan den brottslighet som P.B. gjort sig skyldig till inte bedömas som ringa. Han skall därför dömas för bokföringsbrott av normalgraden.

HD delar hovrättens bedömning att påföljden bör bestämmas till villkorlig dom jämte femtio dagsböter. Med hänsyn till vad P.B. här har uppgett om sina ekonomiska förhållanden skall varje dagsbot fastställas till 30 kr.

Domslut

HD ändrar hovrättens domslut endast på det sättet att beloppet av varje dagsbot bestäms till 30 kr.

HD:s dom meddelad: den 8 juni 2007.

Mål nr: B 3217-06.

Lagrum: 11 kap. 5 § BrB.

Rättsfall: NJA 2004 s. 618.

Metadata

Domstol
Högsta domstolen
Avgörandedatum
2007-06-08
Målnummer
B3217-06
Lagrum
11 kap. 5 § brottsbalken (1962:700)
Rättsfall
NJA 2004 s. 618
Sökord
Bokföringsbrott
Källa
Domstolsverket

Rättsfall som hänvisar till detta (1)

NJA 2015 s. 417: Fråga om kompensation i ett brottmål för kränkning av den enskildes rätt enligt Europakonventionen att inte blilagfördeller straffad två gånger för samma brott (nebis in idem). Om situationen rättas...
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation