NJA 2007 s. 633

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Ann-Christine Zachrisson, hovrättsrådet Petra Lund och adjungerade ledamoten Vibeke Sylten) anförde i beslut den 4 april 2006: Ett anslutningsöverklagande är inte något självständigt rättsmedel. Om som i förevarande fall flera olika yrkanden har prövats i samma dom kan ett anslutningsöverklagande avse en annan del av målet än den som är föremål för det första överklagandet, alltså C.G:s överklagande. Den som överklagar anslutningsvis måste emellertid ha haft rätt att föra talan vid tingsrätten i den sak som C.G:s överklagande gäller (jfr RH 2003:14). Eftersom C.G. överklagat endast åtalet avseende åtalspunkten 1.2 (misshandel avseende Å.Ö.) är M.W. inte motpart, även om hon biträtt åtalet. Hovrätten avvisar därför M.W:s anslutningsöverklagande.

Domskäl

HD (justitieråden Gertrud Lennander, Dag Victor, Torgny Håstad, Ella Nyström, referent, och Anna Skarhed) meddelade den 4 oktober 2007 följande beslut:

Skäl

C.G. åtalades vid tingsrätten för att i april 2005 ha misshandlat dels M.W., dels Å.Ö. M.W. biträdde åtalet vid tingsrätten såvitt avsåg den mot henne riktade gärningen och yrkade skadestånd av C.G. för sveda och värk, utlägg samt kränkning. Tingsrätten dömde C.G. för misshandel av Å.Ö. medan åtalet för misshandel av M.W. ogillades, liksom hennes skadeståndsyrkande.

C.G. överklagade tingsrättens dom och yrkade att åtalet för misshandel av Å.Ö. skulle ogillas. Sedan åklagaren anslutningsvis överklagat domen med yrkande att C.G. skulle dömas också för misshandel av M.W., inkom M.W. till hovrätten med en som anslutningsöverklagande rubricerad skrivelse i vilken hon med hänvisning till åklagarens överklagande yrkade att C.G. skulle dömas för misshandel av henne samt därutöver att hovrätten skulle bifalla hennes vid tingsrätten framställda skadeståndsanspråk. Genom det överklagade beslutet har hovrätten avvisat M.W:s anslutningsöverklagande.

Om ena parten överklagat tingsrättens dom i brottmål, har motparten enligt 51 kap. 2 § RB rätt att överklaga domen inom en vecka från den dag då den i 1 § i samma kapitel angivna tiden gick ut. Ett sådant anslutningsöverklagande kan avse en annan del av domen än det första överklagandet. För att det skall föreligga rätt till anslutningsöverklagande krävs dock att den som överklagar anslutningsvis haft rätt att föra talan vid tingsrätten om den sak som det första överklagandet gäller (se t.ex. Welamson, Om anslutningsvad och reformatio in pejus, 1953 s. 86 ff., Welamson, Rättegång VI, 3 uppl. 1994 s. 73 f., Olivecrona, Rättegången i brottmål enligt RB, 3 uppl. 1968 s. 295 f., Fitger, Rättegångsbalken, s. 51:17, Nordh, Praktisk process III, 2005 s. 133 ff. samt NJA 2000 s. 181 I och II).

I den del av tingsrättens dom som C.G:s överklagande avsåg kunde talan föras vid tingsrätten av åklagaren och Å.Ö., men inte av M.W. Åklagaren har således haft rätt att anslutningsöverklaga och att därvid framställa yrkande i ansvarsdelen även beträffande misshandeln mot M.W. medan M.W. inte haft någon sådan rätt, varken i fråga om ansvar eller skadestånd.

I och med att åklagaren överklagat såvitt avser åtalet för misshandel av M.W. har dock M.W. enligt 20 kap. 8 § andra stycket RB rätt att även i hovrätten biträda åtalet i den delen. Genom att biträda åtalet kommer hon åtminstone i huvudsak (jfr Fitger, a.a. s. 20:39 f. med där angivna hänvisningar) att såvitt avser ansvarsfrågan inta samma ställning i processen som om hon själv överklagat. Detta innebär att hon kan uppträda som part i ansvarsdelen vid sidan av åklagaren, förebringa utredning och åberopa bevisning. För att kunna få ansvarsfrågan prövad oberoende av om åklagaren överklagat i den delen, och för att överhuvudtaget få skadeståndsfrågan prövad av hovrätten, hade det krävts att M.W. överklagat inom ordinarie överklagandetid.

Hovrättens avvisningsbeslut skall således fastställas.

Domslut

HD:s avgörande

HD fastställer hovrättens beslut.

- - -.