NJA 2007 s. 675

Fråga om prövningstillstånd i hovrätt. Den tilltalade har mot åtal för överträdelse av besöksförbud invänt att beslutet om besöksförbud saknar laglig grund. Ansvarsfrihet på den åberopade grunden har ansetts kunna komma i fråga endast i sådana speciella situationer som när den myndighet som utfärdat förbudet överträtt sin behörighet eller när beslutet annars kan betraktas som en nullitet. Tillstånd till målets prövning i hovrätten har inte meddelats.

Jönköpings tingsrätt

Allmän åklagare väckte vid Jönköpings tingsrätt åtal mot M.V., född 1958, för, såvitt nu är i fråga, överträdelse av besöksförbud enligt följande i tingsrättens domsbilaga 2 intagna gärningsbeskrivning:

Åklagare beslutade 031002 att meddela M.V. utvidgat besöksförbud från och med 031003 till och med 040403. Beslutet delgavs M.V. 031003. Besöksförbudet innebär förbud för M.V. att besöka eller på annat sätt ta kontakt med eller följa efter C.G. samt att uppehålla sig i närheten av hennes bostad på Bågvägen 1 i Jönköping eller hennes butik Hemlängtan Blommor & Presenter på Norrahammarsvägen 98 i Jönköping.

M.V. har vid elva tillfällen överträtt besöksförbudet genom att

I. uppehålla sig i närheten av ovannämnda butik a) den 13 november 2003, b) den 22 december 2003, c) den 5 januari 2004, d) den 13 januari 2004, e) den 29 januari 2004, f) den 30 januari 2004 vid två tillfällen, g) den 4 februari 2004 vid två tillfällen, h) den 9 februari 2004.

II. den 6 februari 2004 uppehålla sig i närheten av ovannämnda bostad.

Domskäl

Tingsrätten (ordförande lagmannen Anders Nordström) anförde i dom den 25 oktober 2004, såvitt avser åtalet för överträdelse av besöksförbudet:

Domskäl

- - -

M.V. har - - - beträffande gärningarna i domsbilaga 2 bestritt brottsligt ansvar för gärningarna under I punkterna a), b) samt g) och gärningen under II. I vart fall har hon ansett att dessa gärningar bör bedömas som ringa. Övriga gärningar i domsbilaga 2 har hon förnekat.

Bakgrund

Målsäganden C.G. har haft ett samboförhållande med R.B. under åtta år. För cirka två år sedan inledde R.B. ett förhållande med M.V. När C.G. fick vetskap om detta förhållande uppstod problem mellan henne och M.V. C.G. kände sig förföljd och hotad av M.V. Den 3 oktober 2003 delgavs M.V. ett utvidgat besöksförbud med innehåll att hon förbjöds att till och med den 3 april 2004 besöka eller på annat sätt ta kontakt med eller följa efter C.G. samt att uppehålla sig i närheten av hennes bostad på Bågvägen 1 i Jönköping eller hennes butik Hemlängtan Blommor & Presenter på Norrahammarsvägen i Jönköping. Butiken är belägen i centrala delarna av Hovslätt på sätt framgår av karta (domsbilaga 3; här utesluten, red:s anm.). Av samma karta framgår var M.V. har sin bostad, nämligen Lindbacken 5. Förhållandet mellan M.V. och R.B. är numera brutet. C.G. och R.B. har inte längre något samboförhållande men har väl ett vänskapligt förhållande och träffas någon gång.

- - -.

Domsbilaga 2

(Numreringen hänför sig till uppställningen i gärningsbeskrivningen; red:s anm.)

I

a/ På åklagarens begäran har målsägandeförhör hållits med C.G. som berättat: En kamrat till henne, M.L., kom till butiken för att hämta henne med bil. När hon var på väg ut för att sätta sig i bilen, såg hon M.V. och hennes sambo. De hade parkerat sin bil vid busshållplatsen på Norrahammarsvägen och stod utanför denna. M.V. hånflinade mot henne. Hon kom i panik när hon såg M.V. stå i närheten av hennes butik trots meddelat besöksförbud. Senare ringde M.V. till R.B. och sa: C.G. skulle vara jävligt glad över att M. kom och hämtade den ”bedrövade” annars hade det gått henne riktigt illa. Hon hade inte anmält överträdelsen om inte M.V. hade ringt till R.B. och uttalat sig på sätt hon gjorde.

M.V.: Det är riktigt att hon var med sin sambo vid busshållplatsen. Hon var där för att möta sonen J. Den aktuella busshållplatsen ligger nära den aktuella butiken men ligger även närmast deras hem och har varit den hållplats som J. alltid använt. J. har problem med sin hälsa. Hon får inte för andra berätta om dessa problem men kan säga att sonen måste ha bestämda rutiner. Hon har tidigare haft ett uppträdande med sonen vid busshållplatsen. Det var en akutsituation och hon var tvungen att hämta J. vid denna hållplats. C.G. sa när hon såg henne: ”nu står den där jävla finskan där igen.” När de var på väg hem mådde hon mycket dåligt och var rädd att hon skulle få en anmälan på sig igen. Hon ville att C.G. skulle lämna henne och hennes familj i fred. Av denna anledning ringde hon upp R.B. och sa att hon ville bli lämnad i fred. Hon sa också att hon tyckte synd om dem och att de måste ha ett sjukligt begär att följa efter henne.

På åklagarens begäran har vittnesförhör hållits med R.B.

b/ På åklagarens begäran har målsägandeförhör hållits med C.G. som uppgett: Det var strax före jul och hon hade öppet extra länge i butiken. M.S. som arbetade i butiken skulle åka hem med bussen kl. 18.30. R.B. var i butiken och hjälpte henne att stänga. Hon såg hur M.V. stod vid busshållplatsen på andra sidan Norrahammarsvägen. När R.B. gick ut för att hämta in några saker till butiken frågade M.V. om han var hjälpreda och om han fick något betalt. Hon hörde inte att M.V. sa detta utan R.B. har senare berättat det för henne. M.V. stod minst 30 minuter vid busshållplatsen. Det kom bussar men hon hoppade inte på. Om M.V. hade tagit en buss hade hon inte brytt sig om att hon befann sig i närheten av butiken. M.V. lämnade hållplatsen och gick västerut mot Hovslätt. När hon och R.B. lämnade affären hade hon således lämnat platsen.

M.V.: Det var halt väglag och hon bestämde sig för att ta bussen till Skogskyrkogården. Hon hade ingen aning om att butiken var öppen så sent. Bussen var försenad och hon fick vänta. Hon lämnade busshållplatsen strax efter M.S. som steg på en buss som gick åt andra hållet. Hon såg att R.B. gick in i butiken men hon ropade inte något till honom.

På åklagarens begäran har vittnesförhör hållits med R.B. och M.S.

c/ Åklagaren har lagt ned åtalet i denna del och M.V. har yrkat på frikännande dom.

d/ På åklagarens begäran har målsägandeförhör hållits med C.G. som berättat: Det var stängningsdags i butiken och hon städade i lokalen. När hon såg ut uppmärksammade hon M.V. med sambon K.N. komma gående på trottoaren på andra sidan Norrahammarsvägen i riktning mot Jönköping.

M.V. gick längst bort av de båda och när de gick förbi butiken lutade hon sig fram och såg mot butiken. M.V. bar en vit mössa med band.

M.V.: Den aktuella kvällen skulle hon och K.N. titta till systerns barn. Systern bodde på Hägervägen i Hovslätt och skulle gå bort på kvällen. Då de vid 17.30- tiden kom till Hägervägen hade systern redan lämnat hemmet. De stannade kvar en stund och pratade med barnen. När de gick till Hägervägen tog de inte alls vägen förbi butiken. I stället gick de från Lidstorpsvägen rakt över rondellen och järnvägen samt vände därefter in på Barrsätragatan.

På åklagarens begäran har vittnesförhör hållits med M.L.

På M.V:s begäran har vittnesförhör hållits med systern R.V. och med K.N.

e/ På åklagarens begäran har målsägandeförhör hållits med C.G. som bl.a. uppgett: Vid 17.40-tiden då hon stod i sin affär fick hon genom fönstret se M.V. komma gående på andra sidan Norrahammarsvägen. I affären befann sig en väninna som kände till de problem som hon hade med M.V. Hon bad väninnan att även kontrollera att det verkligen var M.V. som gick utanför och tittade in i affären. M.V. hade samma vita stickade mössa på sig.

M.V.: Eftersom hon denna dags eftermiddag och kväll hade besök av sin f.d. man, R.T., är hon säker på att hon inte gick förbi C.G:s affär. Hon och R.T. hade viktiga saker att diskutera beträffande deras gemensamma son. När hon hördes av polisen kom hon inte ihåg att hon hade besök av R.T. Anledningen till detta var att hon hämtades av polis på arbetsplatsen. På polishuset blev hon avvisiterad, inlåst och anhållen. Denna händelse satte så djupa spår att hon inte fungerade normalt under förhöret.

På åklagarens begäran har vittnesförhör hållits med A.-M.R. och på M.V:s begäran har vittnesförhör hållits med R.T. och K.N.

f/ På åklagarens begäran har målsägandeförhör hållits med C.G. Hon har berättat: Hon arbetade i butiken. Klockan var 14.15 då hon på andra sidan Norrahammarsvägen såg M.V. komma gående mot Hovslättshållet. M.V. tittade in i affären. Eftersom hon kände sig utsatt ringde hon till R.B. kl. 14.35. Han uppgav då att han hade sett M.V. vid Helges Bagarbod som ligger på Norrahammarsvägen närmare Jönköping.

M.V.: Hon var hemma denna dag eftersom hon hade besök av sin f.d. man R.T. Han kom vid 12.00-tiden och åkte någon gång mellan kl. 16.30-17.00. K.N. var även hemma efter kl. 14.00.

På åklagarens begäran har vittnesförhör ägt rum med R.B. och på M.V:s begäran med R.T. och K.N.

g/ På åklagarens begäran har målsägandeförhör hållits med C.G., som berättat: M.V. besökte Golvcentralen på andra sidan Norrahammarsvägen. Hon ryckte först i en dörr som inte var entrédörren. Det var lunchtid och affären var stängd vilket M.V. uppmärksammade då hon kom till den riktiga ingången. När hon lämnade butiken och gick mot Hovslätt såg hon mot butiken Hemlängtan och satte två fingrar mot ögonen.

M.V.: Det är riktigt att hon besökte Golvcentralen för att köpa material till förskolearbetet. Det var lunchstängt och då hon lämnade butiken stod C.G. med personal och glodde på henne. Hon lämnade platsen och gjorde ingen gest mot C.G.

h/ På åklagarens begäran har målsägandeförhör hållits med C.G., som uppgett. Genom en spegel i affären kunde hon se ut på gatan. Hon upptäckte då att M.V. stod vid busskuren på andra sidan gatan. Det var mitt på dagen. När hon visade sig i butiken ryckte M.V. till och började gå mot Hovslätt.

M.V.: Det var första dagen på sportlovet och hon städade hemma. Vid 12.00-tiden fick hon besök av en gammal kamrat, G.M., som hjälpte henne mycket med sonen. De fikade och han lämnade hennes bostad någon gång mellan kl. 14.00- 15.00.

På M.V:s begäran har vittnesförhör hållits med G.M.

II. På åklagarens begäran har målsägandeförhör hållits med C.G., som berättat. R.B. var hemma i hennes bostad. Han ringde och sa att M.V:s bil stod på parkeringsplatsen i hennes bostadsområde. Hon ringde till väninnan Y.N. som också bor i hennes bostadsområde och bad henne ha uppsikt över garageinfarten när hon kom hem. Efter uppgift om att M.V. lämnat parkeringsplatsen gav hon sig hem. M.V. skall då ha kommit tillbaka ett par minuter efter henne. Vid aktuellt tillfälle såg hon inte själv M.V. eller hennes bil.

M.V.: Hennes dotter hade fått en kamrat som bor i samma område som C.G. Hon kände det angeläget att åka hem till kamratens mor för att tala om deras döttrar. Det var fråga om övernattning och mat. Eftersom hon inte exakt visste var kamraten och hennes mor bodde fick hon leta sig fram. Den aktuella kvällen kan hon ha besökt bostadsområdet vid två tillfällen. När hon besökte området tänkte hon inte på att C.G. bodde där.

På åklagarens begäran har vittnesförhör hållits med Y.N. och R.B.

Tingsrättens bedömning

M.V. har yrkat att tingsrätten skall pröva om det besöksförbud som åklagaren meddelat var lagligen grundat. Besöksförbudet har numera upphört att gälla. Enligt 14 § lagen om besöksförbud skall en begäran om omprövning av besöksförbudet göras skriftligen eller muntligen till åklagaren som skall överlämna ärendet till rätten. Om det inte är obehövligt skall rätten inhämta yttrande av åklagaren. Utöver vad som framkommit i målet har rätten inga uppgifter om det beslutsunderlag som åklagaren haft vid beslutsfattandet. Rätten finner att en omprövning i efterhand av förbudet inte låter sig göras.

För att bedöma huruvida M.V. överträtt besöksförbudet finns emellertid anledning att närmare något beröra de omständigheter som bör vara för handen för ett meddelande av ett besöksförbud och för bestämmande av omfattningen av ett sådant förbud.

För att ett besöksförbud skall meddelas förutsätts att det finns en konkret risk för att den som förbudet skall skydda kommer att utsättas för brott, förföljelse eller andra former av allvarliga trakasserier. Den viktigaste omständigheten vid bedömningen härav är om den som förbudet avses att gälla tidigare har begått brott mot den andra personen. Om så ej är fallet bör förbudsmöjligheten användas mycket restriktivt. Besöksförbudet får enligt 1 § första stycket lagen om besöksförbud meddelas för en person att besöka eller på annat sätt ta kontakt med en annan person eller att följa efter denne. Endast om förbud enligt förevarande stadgande inte kan antas vara tillräckligt får enligt 2 § samma lag utvidgat besöksförbud meddelas. Ett sådant innebär förbud att uppehålla sig i närheten av t.ex. annan persons bostad eller arbetsplats. Normalt bör först ett vanligt besöksförbud enligt 1 § meddelas och erfarenheterna därav avvaktas, innan ett utvidgat förbud meddelas. Om det redan från början kan bedömas att ett vanligt förbud inte är tillräckligt, bör inget hindra att ett utvidgat förbud meddelas direkt (NJA II 1988 s. 327 ff.).

Åklagaren har gjort gällande att det förekommit ett flertal anmälningar om brott mot M.V. utöver dem som tagits upp i stämningsansökningen och att M.V. även meddelats besöksförbud mot R.B. M.V. och hennes sambo K.N. har ansett att åklagaren tagit parti för C.G. genom att inte i något avseende ta upp de anmälningar som de har gjort mot C.G. Tingsrätten har som ovan framgår ogillat åtalen för ofredande och olaga hot enligt åtalspunkterna 1 och 2. (Domen i denna del ej refererad; red:s anm.) Det kan ifrågasättas i vad den konkreta risk bestått att C.G. blivit utsatt för brott, förföljelse eller andra former av allvarliga trakasserier. Det torde inte räcka med att C.G. skulle råka ut för någon ekonomisk skada i sin näringsverksamhet. Åklagaren har inte påstått att M.V. vid något tillfälle har tagit kontakt med C.G. Vid några överträdelser har gjorts gällande att M.V. har stirrat in i butiken eller gjort gester mot C.G. Vid ett par tillfällen består överträdelsen endast i att M.V. ensam eller tillsammans med sambon promenerat förbi butiken på andra sidan Norrahammarsvägen.

Åklagaren har valt att meddela ett utvidgat besöksförbud med en gång. Förbudet innebär att M.V. inte fick uppehålla sig i närheten av C.G:s butik. Denna butik ligger på huvudgatan i en mindre förort till Jönköping. Förbudet har därmed högst väsentligt begränsat M.V:s möjlighet att leva ett någorlunda normalt liv. Redan att från sin bostad gå ner på Norrahammarsvägen innebär att M.V. kan komma att uppehålla sig i närheten av C.G:s butik. Vid prövningen av de olika överträdelserna av besöksförbudet har även osäkerhet förelegat om vad som avsetts med att uppehålla sig i närheten av butiken eller bostaden. Åklagaren har t.ex. hävdat att M.V. kunde ha fått uppehålla sig vid busshållplatser i närheten av C.G:s butik om det varit så att hon verkligen skulle åka buss. M.V. skulle även ha fått besöka Golvcentralens butik om det varit så att butiken varit öppen. Vidare har åklagaren uppgett att det från M.V:s sida inte var fråga om någon överträdelse av förbudet när hon med sin bil stod på parkeringsplatsen tillhörig C.G:s bostadsområde. Överträdelsen att uppehålla sig vid bostaden omfattade endast att M.V. gått förbi C.G:s bostad på en innergård och tittat upp mot lägenheten.

I detta sammanhang skall nämnas att ett besöksförbud skall enligt 3 § lagen om besöksförbud förses med begränsningar och undantag som är påkallade med hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet.

C.G. synes i flera avseenden inte direkt ha tagit illa vid sig av att M.V. uppehållit sig i närheten av butiken. Hon har i något fall visat sig i butikens fönster för att få se hur M.V. reagerade. Vidare har C.G. berättat att om det inte varit så att M.V. i efterhand tagit kontakt med R.B. (a) eller gjort gester så hade hon inte anmält överträdelsen.

Med hänsyn till vad som ovan nämnts anser tingsrätten att M.V. inte skall anses ha överträtt det utvidgade besöksförbudet om hon utan att på något sätt ta kontakt med C.G. endast gått förbi butiken på andra sidan Norrahammarsvägen.

Tingsrätten prövar härefter närmare de olika påståendena om överträdelse.

I a/ C.G. hade enligt egna uppgifter inte anmält överträdelsen om det inte vore så att M.V. i efterhand tagit kontakt med R.B. och till honom säga att det skulle ha gått illa för C.G. om hon inte hade haft med sig sin manlige vän. R.B. har vid vittnesförhöret varit osäker på om M.V. verkligen sagt detta. Vid sådant förhållande och då M.V. den aktuella kvällen får anses ha haft fog för att möta sin son vid denna hållplats skall åtalet för överträdelse av besöksförbudet ogillas.

I b/ C.G. har uppgett att hon inte skulle ha brytt sig om M.V:s närvaro om det vore så att hon verkligen tog en buss vid hållplatsen. Vittnesförhör med R.B. och M.S. visar att M.V. inte steg på någon buss för färd till Skogskyrkogården. R.B. har uppgett att M.V. kort efter händelsen sågs vid en affär i Hovslätts centrum. M.V. har väl medveten om besöksförbudet under längre tid uppehållit sig på andra sidan gatan i förhållande till C.G:s butik. I målet är även visat att hon muntligen tagit kontakt med R.B. som vid tillfället hjälpte C.G. att stänga butiken. I denna del anser tingsrätten det styrkt att M.V. överträtt besöksförbudet.

I c/ Åklagaren har lagt ned åtalet i denna del. M.V. har yrkat på frikännande dom. Åtalet skall ogillas.

I d-f och h/ Under nämnda punkter har åklagaren inte påstått annat än att M.V. gått förbi C.G:s butik på andra sidan Norrahammarsvägen eller vid ett tillfälle en kort stund uppehållit sig vid en busshållplats ett stycke från butiken. M.V:s påstådda agerande kan med hänsyn till de i målet rådande förhållandena inte anses utgöra överträdelse av besöksförbudet.

M.V. har därutöver under samtliga nämnda punkter hävdat att hon inte varit i närheten av C.G:s butik. En omfattande bevisning har åberopats. De aktuella händelserna är alldagliga och skall enligt åklagaren ha ägt rum i början av innevarande år. Vid sådant förhållande kan misstag om datum och klockslag lätt göras. Vad gäller punkterna d/-f/ är inte styrkt att M.V. uppehållit sig vid aktuell butik.

Sammantaget skall samtliga överträdelser under angivna punkter ogillas.

I g/ M.V. har haft ett berättigat intresse av att besöka Golvcentralen. Det är inte styrkt att hon gjort en gest mot C.G. då hon lämnade affären. Besöket på Golvcentralen skall därmed inte innebära att hon skall fällas till ansvar för överträdelse av förbudet. Åtalet i denna del skall ogillas.

II. Enligt åklagaren skall inte besöket på bostadsområdets parkeringsplats medtas vid prövningen av denna överträdelse. M.V. har haft kännedom om att C.G. bodde i aktuellt bostadsområde. M.V:s förklaring till varför hon personligen varit tvungen att besöka området är inte trovärdig. Enligt R.B. har M.V. besökt innergården till C.G:s bostad, gått förbi alldeles nedanför hennes lägenhet och tittat upp mot lägenhetens fönster. M.V. har härigenom överträtt besöksförbudet. Åtalet i denna del är styrkt.

Sammanfattningsvis skall M.V. dömas för att ha överträtt besöksförbuden i två fall. Överträdelserna är inte av allvarlig art.

Påföljdsfrågan

M.V. skall dömas till böter. Antalet dagsböter skall med hänsyn till omständigheterna i målet bestämmas till det lägsta möjliga.

- - -.

Domslut

Tingsrätten dömde M.V. enligt 24 § lagen (1988:688) om besöksförbud för överträdelse av besöksförbud till 30 dagsböter å 130 kr.

Göta hovrätt

M.V. överklagade i Göta hovrätt och åklagaren överklagade anslutningsvis.

Hovrätten (hovrättslagmannen Per-Göran Öjeheim, hovrättsrådet Lena Egelin Grunditz och tf. hovrättsassessorn Eva Marie Hellstrand) meddelade den 1 mars 2005 följande beslut:

Hovrätten finner inte skäl att meddela prövningstillstånd såvitt avser M.V:s överklagande. Därmed har åklagarens anslutningsvis gjorda överklagande enligt grunderna för 51 kap. 2 § andra meningen RB förfallit. Tingsrättens dom skall till följd härav stå fast.

Högsta domstolen

M.V. överklagade och yrkade att HD skulle meddela tillstånd till målets prövning i hovrätten.

Riksåklagaren bestred bifall till yrkandet.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, rev.sekr. Christer Thornefors, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut:

Domskäl

Skäl

Den 2 oktober 2003 meddelade åklagaren M.V. ett s.k. utvidgat besöksförbud enligt 2 § lagen om besöksförbud som skulle gälla fr.o.m. den 3 oktober 2003 t.o.m. den 3 april 2004. Enligt förbudet förbjöds M.V. att besöka eller på annat sätt ta kontakt med eller följa efter C.G. samt att uppehålla sig i närheten av hennes bostad eller butik.

I december 2003 väckte åklagaren åtal mot M.V. för ofredande och olaga hot riktade mot C.G. Sedan M.V. i februari 2004 begärt omprövning av besöksförbudet hos åklagaren vidarebefordrade åklagaren begäran till tingsrätten samtidigt som åklagaren den 1 mars 2004 väckte åtal mot M.V. för överträdelse av besöksförbudet i elva fall.

Efter framställan från M.V. den 25 mars 2004 bestämde tingsrätten att sammanträde i frågan om omprövning av besöksförbudet skulle hållas den 15 april 2004. I skrivelse till tingsrätten den 13 april 2004 meddelade åklagaren att tiden för besöksförbudet hade löpt ut och att åklagaren inte hade för avsikt att begära förlängning av detta. Efter det att M.V. återkallat sin begäran om omprövning av förbudet skrev tingsrätten den 22 april 2004 av målet såvitt gällde besöksförbudet avseende C.G.

Den 25 oktober 2004 dömde tingsrätten M.V. för två fall av överträdelse av besöksförbudet. Åtalet i övrigt ogillades. I domen uttryckte tingsrätten tvivel om huruvida någon konkret risk funnits för att C.G. skulle bli utsatt för brott, förföljelse eller andra former av allvarliga trakasserier. Tingsrätten uttalade även att det sätt som förbudet utformats på högst väsentligt hade begränsat M.V:s möjlighet att leva ett någorlunda normalt liv samt att osäkerhet hade förelegat om vad som avsetts med begränsningen att uppehålla sig i närheten av C.G:s butik eller bostad.

Sedan M.V. överklagat tingsrättens dom fann hovrätten inte skäl att meddela prövningstillstånd såvitt avsåg M.V:s överklagande.

I HD har M.V. anfört bl.a. att hon meddelats besöksförbud på felaktiga grunder och att det ankommit på tingsrätten att pröva denna fråga i samband med att tingsrätten prövade åtalet mot henne för överträdelse av besöksförbudet.

Enligt 7 § lagen om besöksförbud prövas frågor om besöksförbud av allmän åklagare och tas upp på begäran av den som förbudet avses skydda eller när det annars finns anledning till det. Åklagarens beslut i fråga om besöksförbud skall enligt 14 § prövas av tingsrätten, om den som har ålagts besöksförbud eller den som förbudet avses skydda begär det. I 23 § stadgas att åklagaren får häva eller ändra ett beslut i fråga om besöksförbud som har meddelats av åklagaren eller rätten, dock inte om beslutet är föremål för rättens prövning.

Enligt 24 § lagen om besöksförbud döms den som bryter mot ett besöksförbud för överträdelse av besöksförbud. Bestämmelsen bygger på antagandet att förbudet är meddelat på riktiga grunder. Ett förbud som har prövats av domstol får vid en tillämpning av 24 § lagen om besöksförbud presumeras vara riktigt.

Att lägga ett felaktigt meddelat eller oriktigt eller oklart utformat förbud till grund för en prövning av om detta har överträtts måste anses strida mot allmänna straffrättsliga grundsatser. Om det finns omständigheter som tyder på att ett besöksförbud inte borde ha meddelats eller att förbudet borde ha getts en annan utformning bör det därför finnas utrymme för den domstol som skall pröva en överträdelse av förbudet att pröva även dettas existens.

Någon prövning av det besöksförbud som M.V. meddelats har inte skett hos domstol. Tingsrätten har gett uttryck för tvivel angående såväl det berättigade i att över huvud taget meddela ett förbud som förbudets omfattning. Tingsrätten borde vid sådant förhållande ha varit oförhindrad att pröva besöksförbudet. Detta har inte skett. Hovrätten borde därför ha tagit upp M.V:s överklagande till prövning. Hovrättens beslut skall således undanröjas och tillstånd till målets prövning i hovrätten beviljas.

Domslut

HD:s avgörande

Med ändring av hovrättens beslut beviljar HD tillstånd till målets prövning i hovrätten.

- - -.

Domskäl

HD (justitieråden Dag Victor, Torgny Håstad, Ella Nyström, Per Virdesten och Anna Skarhed, referent) meddelade den 10 oktober 2007 följande beslut:

Skäl

M.V. dömdes i tingsrätten för överträdelse av besöksförbud vid två tillfällen. Påföljden bestämdes till trettio dagsböter. M.V. överklagade tingsrättens dom och yrkade att bli helt frikänd. Hovrätten meddelade inte prövningstillstånd.

Enligt bestämmelserna om prövningstillstånd i hovrätt i 49 kap. 14 § RB får prövningstillstånd meddelas endast om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt, anledning förekommer till ändring i det slut tingsrätten kommit till, eller det annars finns synnerliga skäl för att pröva överklagandet.

Som grund för att prövningstillstånd bör meddelas i hovrätten har M.V., förutom ändringsdispens, åberopat att det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagander prövas av högre rätt. Hon har till detta anfört bl.a. att tingsrätten borde ha prövat om det besöksförbud som åklagaren meddelat var lagligen grundat och, då så inte var fallet, ogillat åtalet.

En domstol som prövar ett åtal är alltid skyldig att ta ställning till sådana omständigheter som den tilltalade åberopar som grund för att ansvarsyrkandet skall ogillas. Om den som åtalats för överträdelse av ett besöksförbud gör gällande att åtalet skall ogillas därför att beslutet om besöksförbud saknar laglig grund, måste domstolen således pröva om det i målet framkommit några sådana brister beträffande beslutet som påverkar bedömningen av ansvarsfrågan. Huruvida besöksförbudet vid tiden för denna prövning fortfarande gäller eller har löpt ut eller upphävts är därvid i sig utan betydelse. Att beslutet om besöksförbud vid prövningen av ansvarsfrågan kan framstå som otillräckligt grundat eller materiellt felaktigt är inte tillräckligt för att utesluta ansvar. Ansvarsfrihet kan endast komma i fråga i sådana speciella situationer som när den myndighet som utfärdat förbudet överträtt sin behörighet eller när beslutet annars kan betraktas som en nullitet. (Jfr härtill t.ex. Holmqvist m.fl., Brottsbalken, s. 17:59.) En annan sak är att det kan förekomma fall då det finns anledning att vid påföljdsbestämningen beakta den omständigheten att ett förbud utfärdats på otillräckliga eller felaktiga grunder (jfr härtill 29 kap. 5 och 6 §§ BrB).

Några omständigheter som medför att ansvar för överträdelser av det här aktuella besöksförbudet kan vara uteslutet har inte framkommit. Med beaktande av att straffet av tingsrätten bestämts till lägsta möjliga antal dagsböter förekommer inte heller anledning till ändring i den av tingsrätten utdömda påföljden.

Det saknas skäl att ge tillstånd till målets prövning i hovrätten. Hovrättens beslut skall således stå fast.

Domslut

HD:s avgörande

HD fastställer hovrättens beslut.

HD:s beslut meddelat: den 10 oktober 2007.

Mål nr: Ö 1193-05.

Lagrum: 49 kap. 14 § RB samt 1 och 24 §§ lagen (1988:688) om besöksförbud.