NJA 2007 s. 901

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Anders Forsbäck) anförde i dom den 19 juli 2005, såvitt angår själva saken:

Yrkanden m.m.

Spelinn Västerås AB försattes genom en den 7 juli 2004 till tingsrätten ingiven ansökan i konkurs den 15 juli 2004. Till förvaltare i konkursen utsågs advokaten R.H., Västerås.

S.P. yrkade betalning enligt lönegarantilagen för semesterersättning med sammanlagt 56 136 kr jämte ränta. I beslut den 1 oktober 2004 tillerkände konkursförvaltaren henne ersättning 1 146 kr jämte ränta för en intjänad semesterdag under april 2003 och lämnade yrkandena i övrigt utan bifall.

S.P. har ansökt om stämning på staten och yrkat att tingsrätten skall förklara att hon är berättigad till ersättning med i första hand ytterligare 28 650 kr, i andra hand med 5 730 kr, allt jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 25 april 2003 till dess betalning sker.

Staten har bestritt käromålet men vitsordat beloppen som skäliga i och för sig.

S.P. har till utveckling av sin talan anfört bl.a. följande. S.P. började sin anställning som butiksbiträde hos Spelinn AB den 2 juni 1997 och arbetade där fram till den 15 april 2003 då hon slutade på egen begäran. Spelinn AB försattes i konkurs den 15 juli 2004. Vid konkursutbrottet hade S.P. 44 innestående semesterdagar. Av dessa hänförde sig 25 dagar till intjänandeåret den 1 april 2002-den 31 mars 2003. Eftersom hon slutade sin anställning den 15 april 2003 kunde hon inte ta ut någon semester under semesteråret den 1 april 2003-den 1 april 2004. Enligt 12 § fjärde stycket förmånsrättslagen (1970:979) skall ersättning ur lönegarantilagen utgå för semesterersättning som står inne för innevarande och föregående intjänandeår. Semester som tjänats in före det föregående intjänandeåret men som sparats ersätts också av lönegarantin. Grunden för S.P:s talan är alltså att samtliga 25 semesterdagar som intjänats under intjänandeåret den 1 april 2002-den 31 mars 2003 skall anses vara sparade eftersom S.P. inte kunnat ta ut någon semester under semesteråret den 1 april 2003-den 1 april 2004. I vart fall bör fem av semesterdagarna anses vara sparade och berättiga henne till ersättning ur lönegarantin.

Staten har till stöd för bestridandet anfört bl.a. följande. Den semester som S.P. vill erhålla ersättning för hänför sig till intjänandeåret den 1 april 2002-den 31 mars 2003. Konkursansökan kom in till tingsrätten efter den 31 mars 2004. Löpande intjänandeår är därför den 1 april 2004 - den 31 mars 2005 och närmast föregående intjänandeår är den 1 april 2003-den 31 mars 2004. S.P:s semesterdagar faller därför utanför de tidsgränser som anges i förmånsrättslagen. Något undantag för sparad semester finns inte. Det förhållandet att S.P. inte kunde få semester saknar betydelse för bedömningen. Hon har i stället haft möjlighet att få ut sin semester i form av semesterersättning i samband med slutlönen. Bestämmelserna innebär alltså att den som inte får ersättning av sin arbetsgivare när anställningen upphör bör skynda sig att vidta de åtgärder som föreskrivs för att ersättning enligt lönegarantin skall utgå vid en senare konkurs.

Domskäl

Det är ostridigt att S.P. till följd av anställningen hos Spelinn AB har en fordran om 28 650 kr som avser semesterersättning för tiden den 1 april 2002-den 31 mars 2003. S.P. slutade sin anställning hos Spelinn AB den 15 april 2003 och bolaget försattes i konkurs den 15 juli 2004. Frågan är då om hennes fordran omfattas av bestämmelserna i förmånsrättslagen (1970:979).

Enligt 12 § fjärde stycket förmånsrättslagen begränsas förmånsrätten för arbetstagares semesterlön och semesterersättning till vad som står inne för det löpande och närmast föregående intjänandeåret. Med hänsyn till att Spelinn AB försattes i konkurs den 15 juli 2004 är det löpande intjänandeåret tiden den 1 april 2004-den 31 mars 2005 och närmast föregående intjänandeår tiden den 1 april 2003-den 31 mars 2004. Enligt tingsrättens mening kan bestämmelsen knappast ges en annan innebörd än att S.P:s semesterdagar faller utanför de tidsgränser som anges i förmånsrättslagen.

Hennes fordran har därför ingen förmånsrätt. Käromålet skall således ogillas.

Domslut

Domslut

- - -

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Anders Holmstrand och Henrik Runeson samt tf. hovrättsassessorn Liselott Herschend, referent) anförde i dom den 30 mars 2006, såvitt angår själva saken:

Hovrättens domskäl

Enligt 12 § fjärde stycket förmånsrättslagen (1970:979) omfattas semesterlön och semesterersättning som är intjänad före konkursansökningen av förmånsrätt för vad som står inne för det löpande och det närmast föregående intjänandeåret. Innan bestämmelsen 1994 fick sin nuvarande lydelse gällde förmånsrätten det löpande och de närmast föregående två intjänandeåren. Det angavs också i bestämmelsen att förmånsrätten gällde även innestående semesterlön eller semesterersättning för semesterledighet som sparats i den utsträckning som 18 och 20 §§semesterlagen (1977:480) medger.

Enligt förarbetena innebar den genomförda inskränkningen i förmånsrätten att semesterdagar som sparats tidigare än under det löpande och närmast föregående intjänandeåret inte längre skulle omfattas av förmånsrätt (prop. 1993/94:208 s. 64).

Den gällande lydelsen av 12 § fjärde stycket förmånsrättslagen ger i belysning av den tidigare lydelsen och nämnda förarbetsuttalande uttryck för att ersättning för semesterdagar som har sparats under det intjänandeår som föregår det löpande intjänandeåret omfattas av förmånsrätt, men att semesterdagar som sparats tidigare inte omfattas. Den semester som kan ha sparats under det intjänandeår som föregår det löpande intjänandeåret hänför sig - eftersom semesterdagar får sparas först under ett semesterår, dvs. under ettårsperioden efter intjänandeåret (18 § semesterlagen) - till det intjänandeår som ligger två år före det löpande intjänandeåret.

För S.P. innebär detta att hon har rätt till ersättning för semesterdagar som intjänats under tiden den 1 april 2002-den 31 mars 2003 och som hon haft rätt att spara under följande ettårsperiod, dvs. under det intjänandeår som föregick det vid konkursansökningen löpande intjänandeåret. Eftersom S.P. enligt 18 § semesterlagen haft rätt att spara fem av de 25 dagar som hon hade rätt att ta ut under perioden den 1 april 2003-den 31 mars 2004 är hon berättigad till ersättning enligt lönegarantilagen för dessa dagar. Någon ytterligare ersättning är hon emellertid inte berättigad till. I fråga om yrkat belopp och ränta råder inte tvist.

På grund av det anförda skall tingsrättens dom ändras så att S.P. får rätt att, utöver den ersättning hon tidigare erhållit enligt lönegarantilagen, erhålla det i andra hand yrkade beloppet jämte ränta.

- - -.

Hovrättens domslut