NJA 2008 not 13
B.R. mot E.A., T.E. och P.E. angående resning.
Den 19:e. 13. (Ö 3429-05) B.R. mot E.A., T.E. och P.E. angående resning.
Hovrätten för Övre Norrlandfastställde genom dom den 30 september 2004 Umeå tingsrätts dom den 13 maj 2004 enligt vilken B.R. dömts för vållande till annans död och grovt rattfylleri samt förpliktats att utge skadestånd till T.E. med 50 000 kr, till E.A. med 25 000 kr och till P.E. med 25 000 kr.
HD meddelade den 24 januari 2005 prövningstillstånd i påföljdsfrågan men fann inte anledning att bevilja prövningstillstånd beträffande målet i övrigt. HD:s dom meddelades den 19 oktober 2005 (NJA 2005 s. 674).
B.R. yrkade att HD skulle bevilja honom resning beträffande hovrättens dom såvitt avsåg förpliktande för honom att utge skadestånd till målsägandena.
P.E. hemställde att resningsansökningen skulle avslås. E.A. och T.E. lät sig inte avhöra.
HD, beslut på förslag av föredraganden. Skäl.B.R. har som grund för sin ansökan om resning åberopat 58 kap. 1 § 3 RB och anfört att det framkommit nya omständigheter och bevis som han inte hade kännedom om vid handläggningen i domstolarna. Han har anfört bl.a. följande. För den personbil han framförde vid olyckstillfället hade han tecknat en fordonsförsäkring hos försäkringsbolaget Folksam. Sedan domen vunnit laga kraft i skadeståndsdelen framställde han en begäran till Folksam om att de måtte pröva om inte hans trafikförsäkring kunde tas i anspråk för att i enlighet med domen ersätta målsägandena. Han betalade den 4 mars 2005 skadestånd till målsägandena i enlighet med hovrättens dom. Han fick härefter via brev och telefonsamtal med Folksam veta att bolaget redan ett par veckor efter olyckan hade ersatt målsägandena ur hans trafikförsäkring. Målsägandena hade således uppburit ersättning redan innan skadeståndstalan väcktes vid tingsrätten. Av 18 § trafikskadelagen (1975:1410) följer att den skadelidande kan välja att kräva skadestånd av skadevållaren i stället för att göra anspråk på trafikskadeersättning med anledning av samma skada. Av allmänna rättsgrundsatser följer dock att den skadelidande inte kan uppbära både skadestånd och trafikskadeersättning och därmed erhålla dubbel kompensation. Målsägandena har genom att motta och tillgodogöra sig ersättning ur hans trafikförsäkring frånsagt sig möjligheten att föra skadeståndstalan mot B.R. Dessa har dock genom sitt ombud väckt talan om skadestånd i brottmålet utan att delge domstolen och B.R. att ersättning redan uppburits från trafikförsäkringen. Om domstolarna lämnats sådana upplysningar hade skadeståndstalan med all sannolikhet ogillats.
Vid olyckstillfället hade B.R. en gällande trafikförsäkring i försäkringsbolaget Folksam för det fordon han framförde. När ersättningsanspråk med anledning av olyckan riktades mot honom i rättegången fanns det anledning för B.R., som biträddes av advokat, att kontakta Folksam angående regleringen av ersättningen. Om han hade gjort det skulle han ha fått de upplysningar från Folksam om att bolaget utbetalat ersättning till målsägandena som han nu åberopar som nya omständigheter i resningsärendet.
B.R. har inte gjort sannolikt att han haft giltig ursäkt för sin underlåtenhet att redan i den ordinarie processen åberopa dessa omständigheter. Hans resningsansökan kan därför inte bifallas.
Avgörande.HD avslår B.R:s resningsansökan.