NJA 2008 not 57

Den 24:e. 57.(Ö 3243-07) J.S. och S.S. mot Jönåkers häradsallmänning angående resning och klagan över domvilla.

Bröderna J.S. och S.S. äger fastigheten Edeby 5:1 i Katrineholms kommun. Genom det s.k. yngre indelningsverket beslutade riksdagen år 1682 att ägare till vissa fastigheter skulle åläggas att bidra till rikets försvar genom att tillhandahålla mark för soldattorp. Ägarna till fastigheter som idag utgör Edeby 5:1 anlade ”soldattorpet nr 135 Måsstugan”.

Under slutet av 1970-talet uppstod tvist mellan J.S. och S.S. å ena sidan och Jönåkers häradsallmänning å den andra angående området Mosstugan. Sedan J.S. och S.S. hos Södermanlands lantmäteridistrikt begärt förrättning för fastighetsbestämning fann fastighetsbildningsmyndigheten i Södermanlands län i beslut den 28 augusti 1991 att Mosstugan utgjorde ett område av Edeby 5:1. Efter överklaganden fann tingsrätten och därefter hovrätten att området ingår i häradsallmänningen. HD meddelade inte prövningstillstånd, till följd varav hovrättens beslut stod fast.

År 2003 väckte J.S. och S.S. talan mot häradsallmänningen med yrkande att tingsrätten skulle fastställa att de äger bättre rätt än häradsallmänningen till området Mosstugan. Till grund för käromålet anförde J.S. och S.S. att området Mosstugan ingår i deras fastighet; området utgjorde såväl under indelningsverkets tid som därefter en del av vad som idag är Edeby 5:1. Eftersom området aldrig frånsålts eller på annat sätt skiljts från Edeby 5:1, utgör det alltjämt del av fastigheten.

Tingsrätten fann att käromålet var uppenbart ogrundat och ogillade käromålet med stöd av 42 kap. 5 § 1 st. RB utan att utfärda stämning. J.S. och S.S. överklagade domen. Hovrätten fann uppenbart att käromålet var ogrundat och fastställde med tillämpning av 50 kap. 8 § 2 st. RB tingsrättens domslut utan att delge överklagandet med häradsallmänningen.

Sedan J.S. och S.S. överklagat hovrättens dom fastställde HD hovrättens domslut den 23 februari 2007 utan att först kommunicera överklagandet; häradsallmänningen hade dock självmant inkommit med yttrande i målet (NJA 2007 s. 125).

J.S. och S.S. ansökte om resning i målet under påstående att HD:s rättstillämpning uppenbart strider mot lag. De klagade även över domvilla under påstående att HD gjort sig skyldig till grovt rättegångsfel genom att förvägra dem rätten till rättegång om deras civila rättigheter. De yrkade att HD skulle undanröja i målet föreliggande domar och återförvisa detta till tingsrätten för fortsatt handläggning.

J.S. och S.S. anförde sammanfattningsvis följande. Domstolarna har missförstått de grunder för talan som åberopats i stämningsansökan och HD har inte beaktat de förtydliganden av grunderna som gjordes i hovrätten och HD. Domstolarna borde ha förelagt dem att komplettera stämningsansökan i stället för att meddela dom i målet. Deras talan var inte uppenbart ogrundad. HD:s tillämpning av 42 kap. 5 § och 50 kap. 8 § RB strider uppenbart mot lag och mot artiklarna 6 och 13 i Europakonventionen och är i strid mot avgörandet i NJA 1998 s. 278. HD har felaktigt bedömt frågan vilken betydelse utslaget i fastighetsbestämningsmålet skall tillmätas i målet om bättre rätt.

HD, besluti huvudsaklig överensstämmelse med föredraganden:J.S:s och S.S:s talan bygger i huvudsak på påståendena att HD felaktigt har bedömt frågan vilken betydelse utslaget i fastighetsbestämningsmålet skall tillmätas och att domstolen inte har beaktat samtliga omständigheter som de åberopat till grund för sin talan i äganderättsmålet.

HD fann i den angripna domen att utslaget inte hade utgjort hinder för J.S. och S.S. att vid allmän domstol föra talan om bättre rätt än häradsallmänningen till området Mosstugan eftersom fastighetsbestämningsmålet inte gällde samma sak som äganderättsmålet, men att utslaget hade prejudiciell betydelse i det senare målet. Denna rättsliga bedömning kan inte utgöra grund för resning.

HD har i domen tydligt angett vilka omständigheter som domstolen har lagt till grund för prövningen. Som domstolen uttalat har J.S. och S.S. inte anfört någon annan rättslig grund för käromålet än att området Mosstugan ingår i deras fastighet. Denna omständighet har inte kunnat leda till bifall till käromålet. Domstolarnas bedömning att talan och överklagandena var uppenbart ogrundade var därför riktig.

Åberopade bestämmelser i Europakonventionen har inte kränkts. Inte heller vad J.S. och S.S. i övrigt anfört utgör skäl för resning eller undanröjande av HD:s dom på grund av domvilla.

HD avslår ansökan om resning och klagan över domvilla.