NJA 2008 s. 873

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Ingegerd Thuresson, referent, och Lars Lundgren samt tf. hovrättsassessorn Johan Strömbäck) anförde följande i beslut den 20 februari 2006.

Hovrättens skäl

Hovrätten finner att domen tillsammans med övriga ingivna handlingar uppfyller kraven för att få verkställas här i landet (lagen [1965:723] om erkännande och verkställighet av vissa utländska domar och beslut angående underhåll till barn). Det som T.F. har anfört leder inte till någon annan bedömning. A-M.P:s och S-F.P:s ansökan skall därför bifallas.

Domslut

Hovrättens avgörande

Hovrätten förklarade att domen av Obergericht des Kantons Schaffhausen fick verkställas som svensk domstols lagakraftägande dom. Verkställigheten fick inte avse underhållsbidrag för tid efter det att A-M.P. och S-F.P. hade fyllt 21 år eller ingått äktenskap.

Domskäl

HD (justitieråden Johan Munck, Severin Blomstrand, Per Virdesten, referent, och Anna Skarhed) meddelade den 19 september 2008 följande beslut.

Skäl

Genom den dom från Obergericht des Kantons Schaffhausen i Schweiz den 24 april 1992, som ansökan om verkställighet gäller, har T.F. förpliktats att utge underhållsbidrag för sina döttrar A-M.P. och S-F.P. T.F. svarade inte i saken och infann sig inte till förhandling under handläggningen av målet.

T.F. har till stöd för sitt yrkande att ansökningen om verkställighet skall avslås anfört att han inte kan anses ha delgivits stämning med underrättelse om det väsentliga innehållet i kärandens talan enligt föreskrifterna i Schweiz och att han inte heller givits tillräcklig tid att svara i saken.

A-M.P. och S-F.P. har anfört att förfarandet har gått korrekt till enligt föreskrifterna i Schweiz.

Enligt 4 § andra stycket lagen (1976:108) om erkännande och verkställighet av utländskt avgörande angående underhållsskyldighet (erkännandelagen), som är tillämplig i detta fall, gäller avgörande mot utebliven svarande här i riket endast om stämning med underrättelse om det väsentliga innehållet i kärandens talan har delgivits svaranden enligt föreskrifterna i den stat, där avgörandet har meddelats, och denne med hänsyn till omständigheterna har haft tillräcklig tid för att svara i saken.

I den proposition som låg till grund för lagen diskuterades särskilt frågan i vad mån kungörelsedelgivning skulle vara godtagbar som delgivningsform (prop. 1975/76:98 s. 14). Departementschefen framhöll att, om den stat där avgörandet meddelats godkänner kungörelsedelgivning, sådan delgivningsform i princip skulle anses giltig. Vidare framhölls emellertid att svaranden måste ha fått en reell chans att gå i svaromål, varvid underströks att avsikten var att göra det möjligt att vägra godta fiktiva delgivningsformer. Fastän dessa uttalanden delvis är oklara, måste de uppfattas så att kungörelsedelgivning i och för sig är avsedd att godtas, under förutsättning att förfarandet står i överensstämmelse med domslandets lag och inte innefattar missbruk (jfr Walin m.fl., Föräldrabalken, s. VI:68 och NJA 2002 C 54). En sådan ordning får också anses förenlig med lagtexten och det allmänna syftet med den bakomliggande konventionen.

Av yttrande från Obergericht des Kantons Schaffhausen i målet framgår bl.a. följande. Underinstansen i målet, Kantonsgericht Schaffhausen, använde sig av kungörelsedelgivning med stöd av artikel 46 i civilprocessordningen för kantonen Schaffhausen efter det att domstolen försökt delge T.F. föreläggande enligt artikel 45 avsnitt 3 i samma författning att inom 20 dagar från mottagandet av föreläggandet ange en person med fullmakt att motta delgivningar för sig i Schweiz. Delgivningsförsöket genomfördes på diplomatisk väg med hjälp av det svenska utrikesdepartementet men misslyckades. I svaret från Utrikesdepartementet angavs att det inte varit möjligt att delge T.F., att han bodde i Thailand och att han planerade att stanna där i åtminstone ytterligare sex månader. Stämning mot T.F. med föreläggande att svara i målet inom 20 dagar från offentliggörandet publicerades därefter i kantonens officiella kungörelseorgan Amtsblatt. Samtidigt förelades han att inom 10 dagar från samma tidpunkt höra av sig till domstolens kansli samt informerades om att han där kunde erhålla en kopia av käromålet. Även ett flertal andra kallelser m.m. publicerades i Amtsblatt. Av utredningen får anses framgå att Kantonsgericht Schaffhausen följt föreskrifterna i kantonens civilprocessordning.

Kantonsgericht Schaffhausens kungörelser innehöll inte någon information om innehållet i kärandenas talan. Sådan information fanns emellertid i det skriftliga material som enligt kungörelserna fanns tillgängligt för T.F. hos rättens kansli. Med anledning härav aktualiseras frågan om föreskriften i 4 § andra stycket erkännandelagen skall förstås så att inte bara själva stämningen utan också kungörelsen skall innehålla upplysning om det väsentliga innehållet i kärandens talan.

Bestämmelsen i 4 § andra stycket erkännandelagen - liksom bestämmelsen i den underliggande konventionen - lämnar föreskrifter om innehållet i den handling som skall delges (stämning med underrättelse om det väsentliga innehållet i kärandens talan). När det gäller formerna för delgivningen föreskriver bestämmelsen ingenting; den hänvisar till föreskrifterna i den nationella lagen. Bestämmelsen är generell och får antas i första hand ta sikte på sådana delgivningsformer som innebär att handlingen överbringas till den som söks för delgivning. Som förut anförts får dock även delgivning genom kungörelse anses vara godtagbar. Det är inte givet hur bestämmelsen skall tillämpas vid kungörelsedelgivning. Övervägande skäl får emellertid anses tala för att bestämmelsen skall förstås så att det är den handling som avses med delgivningen - och som normalt skall finnas att tillgå på rättens kansli - som måste innehålla underrättelsen om det väsentliga innehållet i kärandens talan. Bestämmelsen föreskriver då ingenting om innehållet i kungörelsen utan den skall godtas, om den står i överensstämmelse med domstolslandets lag och inte innefattar missbruk.

Av det anförda framgår att T.F. skall anses ha blivit delgiven stämningen i målet genom kungörelsen. Han får med den utgångspunkten anses ha haft tillräcklig tid för att svara i saken.

Sedan underinstansen meddelat dom och domen överklagats av döttrarna använde sig även Obergericht des Kantons Schaffhausen av kungörelsedelgivning. Också detta förfarande måste anses godtagbart. Överinstansens dom har ostridigt delgivits T.F. på diplomatisk väg.

Sammanfattningsvis får förfarandet i de båda domstolarna i Schweiz anses uppfylla kraven för att domen från Obergericht des Kantons Schaffhausen skall vara verkställbar i Sverige. Överklagandet skall därför avslås.

Domslut

HD:s avgörande

HD avslår överklagandet.