NJA 2009 not 25

Den 25:e. 25.(Ö 805-09) Framställning om utlämning till Vitryssland av A.B., medborgare i Vitryssland.

Åklagarmyndigheten i Republiken Vitryssland begärde i en framställning daterad den 18 juni 2008 att medborgaren i Vitryssland A.B. skulle utlämnas för lagföring. Till stöd för framställningen åberopades ett häktningsbeslut som meddelats av en utredare vid undersökningsadministrationen för förundersökning, inrikesadministrationen i Minsk. Häktningsbeslutet har godkänts av åklagare vid åklagarmyndigheten i Minsk. Av beslutet framgår att A.B. är misstänkt för utpressning i Molodetjno i Vitryssland i juni–september 2006, kidnappning i Molodetjno i Vitryssland i september 2006 och stöld av personhandlingar i Bolsjie i Vitryssland i september 2006.

Sedan ärendet enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott överlämnats till riksåklagaren och utredning verkställts, överlämnade riksåklagaren enligt 17 § samma lag ärendet till HD med eget yttrande.

A.B. motsatte sig utlämning.

HD(justitierådenGertrud Lennander, Leif Thorsson,referent, Gudmund Toijeroch Stefan Lindskog), yttrande i huvudsaklig överensstämmelse med föredraganden.A.B. har förnekat att han gjort sig skyldig till brott. Han anser att det föreligger hinder mot utlämning eftersom det inte finns sannolika skäl för att han begått de påstådda gärningarna. Han har bland annat anfört följande. Den av Vitryssland förebringade utredningen är i många stycken bristfällig och osäker och ger inget rättssäkert intryck. Ord står mot ord och det finns i materialet egentligen ingen bevisning alls mot honom som ens ger anledning till misstanke om att han begått brotten utpressning och människorov. Brottet egenmäktigt förfarande är preskriberat. Det finns även risk att han i Vitryssland inte kommer att åtnjuta de grundläggande fri- och rättigheter som skall tillförsäkras honom enligt Europakonventionen.

Riksåklagaren har i sitt yttrande uttalat att hinder mot utlämning av A.B. föreligger enligt 9 § 2 st. utlämningslagen avseende de gärningar som rubricerats som utpressning och kidnappning samt enligt 10 § 2 st. samma lag avseende den gärning som rubricerats som stöld av personhandlingar.

De gärningar för vilka utlämningen av A.B. begärs motsvaras i svensk rätt av i vart fall försök till utpressning enligt 9 kap. 4 och 11 §§ jämförda med 23 kap. 1 § BrB och människorov, alternativt olaga frihetsberövande, enligt 4 kap. 1 eller 2 § samma balk. För dessa gärningar är föreskrivet fängelse i ett år eller mer och det finns därför inte hinder mot utlämning för dessa gärningar på grund av 4 § 1 st. utlämningslagen.

Gärningen som rubricerats som stöld av personhandlingar kan jämställas med egenmäktigt förfarande, för vilket är föreskrivet fängelse i högst sex månader. Eftersom preskription skulle ha inträtt enligt 35 kap. 1 § 1 st. 1 BrB, föreligger hinder mot utlämning för den gärningen enligt 10 § 2 st. utlämningslagen.

Vitryssland har inte tillträtt 1957 års europeiska utlämningskonvention. Någon annan sådan överenskommelse som avses i 9 § 3 st. utlämningslagen har inte träffats mellan Sverige och Vitryssland. I sådant fall får enligt 9 § 2 st. utlämningslagen en framställning om utlämning inte bifallas, med mindre det föreligger sannolika skäl att personen begått gärningen. Vid bedömningen härav måste en värdering ske av häktningsbeslutet och det utredningsmaterial som åberopas som grund för framställningen. Såsom HD konstaterat i det yttrande som återges i NJA 2008 N 21 får vad som är känt om rättsväsendet i det land som begärt utlämning betydelse vid en sådan värdering.

I fråga om rättssystemet i Vitryssland har HD i det nämnda yttrandet refererat till den kritik som framkommit i Utrikesdepartementets rapport om mänskliga rättigheter i Vitryssland 2006. Den information som återfinns i motsvarande rapport för år 2007 ger inte vid handen att situationen förändrats på något nämnvärt sätt.

Det i målet aktuella häktningsbeslutet har inte fattats av eller prövats av domstol utan synes ha fattats av polis och därefter godkänts av åklagare. Vid beslutets fattande och godkännande har inte A.B. varit närvarande och han har inte heller varit företrädd av försvarare. I en handling benämnd Intyg, som getts in som komplettering till utlämningsframställningen, återges förhörsuppgifter som målsäganden och vittnen lämnat. Vidare har en dom getts in som meddelats den 4 juni 2007 och som rör åtal som väckts mot två personer för delaktighet i de gärningar som utlämningsframställningen avser. Innehållet i dessa till svenska översatta handlingar är emellertid svårbegripligt. Någon bevisning som ger ett mer påtagligt stöd för gärningspåståendena mot A.B. finns inte utan vad som synes framgå är i huvudsak att han skall ha varit närvarande vid de påstådda brotten samt vid andra situationer då målsäganden mött de båda dömda gärningsmännen.

Med hänsyn till det ovan sagda kan det inte nu anses föreligga sannolika skäl, i den mening som avses i 9 § 2 st. utlämningslagen, att A.B. begått de gärningar som rubricerats som utpressning och kidnappning.

HD finner sålunda sammanfattningsvis att hinder mot den begärda utlämningen föreligger enligt 9 § 2 st. och 10 § 2 st.utlämningslagen.

Skiljaktig